Vad får mig att vilja bli intresserad av ett spel?


Något har fått mig att grubbla.

Det gäller när jag vill köpa ett spel.

Vad får mig egentligen att bli intresserad av ett spel? Seriöst.

Call Of Duty: Modern Warware 3 – stor hype, men får det dig intresserad?

Blytung action och stor utmanare till MW3, men vad skiljer spelen åt egentligen?

Jag tycker om att läsa om nyheter, artiklar och bloggar om spel. Att läsa artiklar av kända skribenter som Tobias Bjarneby, Thomas Wiborgh och Victor Sjöström på LEVEL är rent nöje.

Fast alla dessa nyheter och hypes om nya spel – vad är det som får folk intresserade av spelet det skrivs om?

Och varför bör jag lyssna på dom egentligen?

Ska jag köpa till exempel Modern Warware 3 eller Battlefield 3 på grund av all hype, fast jag tycker att spelen ser väldigt likadana ut?

 

Mass Effect. Stort spel, men hur ska jag våga ta det avgörande steget i dess värld?

Sen finns det de spel som funnits ute på marknaden. Mass Effect-serien är hyllade med rosor och körsång.

De ser fantastiska ut och verkar väldigt fängslande, men hur beslutar man att man vill köpa dom? Vad är det avgörande momentet?

Jag läser om fina saker om Mass Effect, Shepard och Garrus på till exempel EmmyZ blogg, och det verkar ju fantastiskt.

Men räcker det med att lyssna på en känd person som Emmy om man vill köpa Mass Effect?

 

Så är det med LA Noire med. Det var en riktigt grym hype innan det kom ut. Recensionerna var höga. Det ser riktigt snyggt ut!

Men hur vet jag att man inte köper grisen i säcken?

Det är det som är svårt med att köpa ett spel tycker jag.

Att ha ett så stor förtroende för ett spel och då blir man besviken. Det är den värsta känslan man kan få.

Metroid: Other M – ett spel jag inte vågar pröva. Varför är det så?

Ett spel jag inte vågar pröva är Metroid: Other M.

Det är rätt underligt egentligen eftersom jag älskar Samus. Hon är en hjältinna jag beundrar till 100 procent.

Folk har sågat spelet, särskilt för vad Team Ninja gjort med Samus.

Nu låter det som jag undviker spelet på grund av de skälen, det kanske jag gör.

Men faktum är att jag vill behålla den där mystiken som jag upplevt med Samus. Den mystik som är med i Super Metroid och Metroid Prime.

Jag vill inte bli besviken helt enkelt.

Super Mario Galaxy 2 – ett bra spel men ändå en viss besvikelse.

Ett spel som jag köpt men också haft höga förhoppningar var Super Mario Galaxy 2. Jag älskade ettan så mycket för att det var en härlig känsla att få upptäcka den glädje i universums färgglada tillvaro. Det var så bra att det överträffar Super Mario 64. Men i efterhand känns tvåan som samma spel en gång till fast det är svårare och har några nyheter. Det är ett bra spel och helt fantastiskt. Men jag känner ändå en liten besvikelse. Att det är inte så originellt som föregångaren är.

Super Mario Galaxy 2 är Wii’s motsvarighet av Super Mario Bros 2: The Lost Levels – fast inte lika brutalt svårt. Dock är de inte lika nyskapande som deras föregångare.

Jag tänker inte ljuga. Jag blev mycket påverkad förr när det gällde att köpa spel.

En recension av ett spel från en respektabel person, som till exempel Thomas Wiborgh kunde räcka som exempel.

Jag hade aldrig någonsin vågat köpa Halo om det inte vore för hans recension. Det såg ju ut som ett vanligt FPS som allt annat i samma genre som var hett då. Eller?

Vore det inte för Tobias Bjarnebys artiklar om rollspel hade jag inte upptäckt Final Fantasy VI och Chrono Trigger. Eller?

Höga betyg, det måste ju betyda häftiga och bra spel. Så tyckte jag i alla fall förr.

Idag är jag mer försiktig när det gäller spelköp. Jag vill inte få samma besvikelse som jag fick med SMG2.

Det är inte så värst lätt, fast jag spelat i 20 års tid, att köpa spel.

Räcker det med att titta på fodralet på vilken spelskaparen är? Betyg? Rykten? Filmer på tuben?

Det är väldigt individuellt. Det beror på vilken typ av gamer man är.

 Rune Factory Frontier – spelet jag spelat mest till Wii och blev förälskad i.

Ibland är det okej att våga ta det där steget.

Så var det när jag köpte Rune Factory Frontier. Jag gillar Harvest Moon-serien, och kände att detta var ett måste.

Så jag beställde det. Det var en chansning, men ibland måste man chansa. Jag hade inte hört så mycket om spelet innan men upptäckte en skatt.

Selvaria från grymt underskattade Valkyria Chronicles.

Sen är det där med att lyssna på andra – som jag tog upp lite grann ovanför. Jag älskar RPG och fick ett riktigt bra tips från Anna ”Lania”. Anna är en expert på RPG och har god smak.

Jag skulle köpa ett Playstation 3 och hon tipsade mig om Valkyria Chronicles. Då hade jag inte hört talas om det, men det såg riktigt vackert ut. Det var inte dyrt heller så jag tog en chansning.

Det som var avgörande var inte priset eller att Anna tipsade mig. (fast jag tackar henne rejält)

Jag går på magkänsla, och kände mycket starkt för spelet med Welkin, Alicia och Selvaria. Det är känslan.

Känslan som ett spel utstrålar är mycket viktigt.

Valkyria Chronicles visade sig att vara ett underbart spel.

Tänk om det inte var Wiborghs recension av Halo som gjorde att jag ville köpa det egentligen? Om det var den inre känslan som fick mig att vilja det.

Wiborgh och Bjarneby pekade sina skrivarpennor mot de spelen de skriver om och visade vägen. Jag trodde att det berodde på dom när det gällde spelupplevelserna om de spel de lyfte upp till skyarna. I alla fall när jag var yngre.

Men jag tror nu att det var något annat som fick mig att vilja spela de spelen, och det var min magkänsla.

Men visst är det bra att ta till sig tips och ord från legender och fantastiska bloggare, som EmmyZ och Elin Ekberg.

Elin ja.

Hon gjorde en intressant resa nyligen. Hon hade kastat sig in i Ocarina Of Times värld och skrivit fascinerande bloggar om sin upplevelse för spelet.

Det är mycket gripande, och underbart att läsa. Många minnen väcktes till liv under den tid jag spelat Ocarina Of Time, när jag läser Elins upplevelser.

Jag lägger upp en länk till hennes blogg om Links äventyr här. Läs för guds skull.

 Catherine – ett spel som verkar så annorlunda väcker mitt intresse. Intressant.

Jag är en gamer som spelar traditionella spel som Super Mario Bros, Legend Of Zelda och Castlevania men är väldigt intresserad av andra spelupplevelser.

Det är inget fel med tradition men ärligt talat, visst känns det skönt med något nytt?

Ett spel jag känner starkt för nu är Catherine. Dess animerade stil och bisarra tydlighet rör om i min mage. På ett positivt sätt alltså.

Det verkar så konstigt att det känns som ett måste. Jag har samma magkänsla för Catherine som jag hade för Rune Factory Frontier, Donkey Kong Country Returns och Red Dead Redemption.

Varför har jag då inte samma magkänsla för Mass Effect, LA Noire eller Battlefield 3?

Jag vill känna det för de spelen, men något måste få mig att våga ta det steget.

Jag får försöka fundera ett tag till. Kanske bli övertalad av folk. Men det är som sagt jag själv som måste våga.

Ibland kan magkänslan leda till besvikelse, så jag bör vara försiktig att det inte händer som i fallet med SMG2.

Men den kan leda till framgång. Att chansa kan vara nyckeln till en härlig spelupplevelse.

Vad tror du själv? Vad får dig att vilja köpa de spel som du vill ha? Är det pga hypen? Legenden?

Vad har varit det avgörande momentet när det gäller ditt spelköp?

Hoppas ni gillade denna blogg och skriv gärna dina erfarenheter inom detta ämne.

Vad får dig att vilja bli intresserad av ett spel?

Annonser

11 thoughts on “Vad får mig att vilja bli intresserad av ett spel?

  1. Viktigt att komma ihåg att skribenter som Wiborgh blivit stora för att de är bra på att uttrycka sig, och inte för att deras åsikter är mer rätt. Däremot har såklart Wiborgh förmodligen bredare referensramar när han bedömer spel, då han säkert spelat mer än de flesta. Det är en sak jag försöker förstå när jag ser till recensioner. Jag försöker få en uppfattning om skribentens smak och referenser. Därför borde nästan alla skribenter publicera någon form av topplista över spelen de älskar mest. En recension skriven av någon med samma smak som jag är för mig mer värd än en recension skriven av någon som älskar WoW, GTA eller CoD.

    När jag ska besluta mig för att köpa ett spel kollar jag först och främst på vilken typ av spel det är, efter att bilder eller filmklipp uppmärksammat mig. Vilken genre är det? Är det en uppföljare till ett annat spel jag gillar, eller är det ett nytt IP? Har utvecklaren gjort något jag gillar förut? Vad säger recensionerna? Vad säger folk vars åsikter brukar stämma överens med mina?

    Det är en process. :p Oftast funkar det fint, och jag köper sällan spel jag inte gillar. Men ibland snedtänder det, och jag råkar köpa Ms Splosion Man.

    • Jag håller fullständigt med att Wiborgh är riktigt bra på att uttrycka sig, därför jag jag gärna läser hans artiklar och blogginlägg.
      För mig är en krönika eller recension skriven av talangsfulla personer som Wiborgh, Bjarneby eller Sjöström en vägvisare.
      Ibland leder den vägen mot ett köp man blir nöjd med. Ibland inte.
      Det är därför jag tog upp Super Mario Galaxy 2.
      Det var ett spel jag hade fått starkt intryck inför köpet.
      Nu är jag inte säker, men jag har för mig att det fick 10 av 10 på LEVEL. Det lät ju väldigt lovande med tanke på att ettan var så fantastiskt.
      Vad som fick mig besviken var att det kändes som att jag spelade ettan igen med andra banor. Inte originellt direkt.
      Men det är ett väldigt bra spel. Jag skulle dock ha gett det en 8 av 10.

      En bra kommentar av dig måste jag säga. 🙂

  2. Vilket kul och intressant inlägg. 🙂 Tack för omnämnandet också! Jag är glad att jag kunde inspirera dig att spela Valkyria Chronicles.

    Jag vet inte riktigt vad som inspirerar mig att köpa spel. Det är så olika känns det som. Ibland räcker det med att jag har sett artwork för att jag ska besluta mig för att köpa. Ibland räcker det med att det tillhör en viss serie för att jag ska köpa (Tales t ex). Ibland tar jag och läser om spel på RPGFan eller RPGamer och köper utefter deras recensioner. (Eternal Poison var ett sånt spel, fast jag har inte spelat mycket av det än.) Ibland när jag sitter och surfar runt på Wikipedia så kan jag helt plötsligt hamna på en speltitel jag inte ens visste fanns, men inser att det låter intressant, så jag köper det. (World of Destruction hamnade hos mig på så sätt.) Dessutom så påverkades det köpet av vilka kompositörer som var med.

    Men jag tror annars att jag inte är så influerad av vad ”stora” namn tycker och tänker i tidningar eller på bloggar. Då har jag mer lätt att falla för ”grupptryck” som det Fredrik/Explewd utsatte mig för angående Demon’s Souls. 😉 Och jag måste säga att du Jerry har fått mig nyfiken på Rune Factory Frontier, även om jag inte lyckats ramla över till ett köp ännu. Kanske måste jag forska runt lite mer… ^^

    • En fantastisk kommentar måste jag säga! =D

      Känner man till en viss spelskapare, kompositör eller om man faller för artworken i ett spel så kan det räcka rätt långt. Oftast leder det till ett ett köp, och ett bra ett också.

      Angående Rune Factory: Frontier.
      Jag fastnade mycket för spelets charm och underbara musik. Spelet i sig påminner mycket om Harvest Moon med inslag av rollspelsstrider.
      Helt perfekt är det inte, för det finns nån enstaka bugg men oftast är det en bagatell. Liksom Harvest Moon kan dagarna bli lite enformiga, särskilt när det gäller skötandet av gården och djuren. Men det är en del av spelets charm, att få pyssla med sin gård.
      Rollspelsinslagen är inte direkt Chrono Trigger, Valkyria Chonicles eller Final Fantasy. Men det är bättre än senaste Harvest Moon-spelen, särskilt Magical Melody som var väldigt segt.
      Men musiken, den mysiga grafiken, anime-mellansekvenserna, de färgstarka hjältinnorna Raguna(huvudpersonen) ska försöka bli bekant med, och utforskandet fängslade mig.
      Jag har inte klarat av spelet än trots många speltimmar. Men en dag ska jag göra det. Malin har spelat det mer än mig och har kommit långt =)
      Jag är grymt sugen på Rune Factory-spelen till Nintendo DS – jag tror det finns två eller tre stycken (de är svåra att få tag på). Dessutom kommer det ut ett nytt spel i serien till både PS3 och Wii men är osäker på att det når européeisk mark. Fast Rising Star Games har släppt japanexklusiva spel förut, så jag håller tummarna…

      Om du skulel få tag på Rune Factory Frontier så hoppas jag du kommer få trevligt med det. Det är inget Valkyria Chronicles visserligen, men det är mysigt.
      Som sagt, fundera på det och lita på din magkänsla.

      • Jag har inte testat något Harvest Moon-spel, så jag vet liksom inte om jag skulle gilla själva upplägget av spelet. Samtidigt kan det ju vara kul att testa något nytt. 🙂 Kostar det inte för mycket så kan det säkert bli ett köp!

        Att musiken är bra i ett spel är dock väldigt viktigt, ibland nästan lite avgörande för mig. ^^

  3. Musik, en viss visuell stil och ett fint upplägg är nycklarna till framgång när det ska bli ett bra spel.
    Harvest Moon är både ett rollspel och simulator. Man ska sköta en gård, djur och skörd. Samtidigt ska man föröska få förtroende för byborna, särskilt för den kvinna man vill gifta sig med. Själva flörtandet är ett av spelets stora utmaningar och det tar tid.
    Det finns ett spel till GBA som man kan styra en tjej och flörta med killar.
    Hur många Harvest Moon-spel det finns vet jag inte, men otroligt många.
    Själv gillar jag SNES, GBA och Playstation-versionerna bäst. Undvik Gamecubes ”A Wonderful Life” och ”Magical Melody” för de är väldigt tråkiga.

    Rune Factory-serien är en vidareutveckling med mer inslag av rollspel, särskilt med strider. Att ha fått vittring av Frontier som skulle komma till Europa, och med filmer som jag kollade på tuben gjorde mig riktigt intresserad.
    Tänka sig, ett Harvest Moon med rollspelsstrider och erfarenhetspoäng. Mumma trodde jag.
    Så jag beställde det.
    Jag hade rätt. Jag älskade det vilket jag gör fortfarande.
    Jag rekommenderar det rejält. Men förvänta dig inget Chrono Trigger eller Xenosaga direkt =)

  4. Håller med dig till stor del. Jag undrar ofta själv varför man väljer vissa spel. Personligen så kollar jag ofta trailers i mängder för spelen jag vill ha samtidigt som jag läser recensioner efter de släppts osv osv. Det finns i princip oändligt många sätt. En stor bidragande faktor är vad ens vänner spelar (för bra co-op möjligheter), sedan så gillar jag att prova nya genrer och spel som jag aldrig trott skulle kunna vara det minsta bra börjar jag stormtrivas med då jag spelar (t.ex. Brütal Legend).

    T.ex. så köpte jag SMG2 förra sommaren, spelade ca. halva spelet och vart sjukt less på att fortsätta spela då jag inte kände den där gnistan jag brukar få då jag spelar Super Mario spel. Mycket för att jag hade hypat det, speciellt med hur underbart föregångaren hade varit.

    Allt detta har slutat upp i att jag har över 20 spel som jag verkligen vill spela på min spelhylla och har omöjligt att kunna välja vilket jag ska spela då jag vill spela dem alla. Det blir oftast att man tar den enkla utvägen och inte sätter sig med något av dessa utan istället sitter på datorn och spelar ett spel som inte har något slut (WoW, HoN, CS m.fl.) En situation som jag verkligen inte velat hamna i men ändå är i.

  5. Bra inlägg 🙂 Och tack för omnämnandet ❤

    Jag får ju ganska många spel hemskickade och det har nog gjort mig ännu mer kritisk till spel jag inte har fått. Jag anser att spel generellt är för dyra och ska jag köpa ett spel för egna pengar tänker jag mig oerhört noga för.

    Mass Effect spelade jag exempelvis inte förrän ett år efter att det kom. Då fick jag låna det av en kompis. Sedan beställde jag tvåan till releasedagen.

    Final Fintasy XIII var ett spel jag inte hade någon koll på alls. Jag hade aldrig ens spelat ett FF-spel. Men det var så många som spelade det och trots att omdömena var oerhört blandade bestämde jag mig för att det skulle bli min inkörsport till serien. Så där köpte jag grisen i säcken för 700 kronor men blev som tur var väldigt nöjd.

    För att sammanfatta det kan jag ibland impulsköpa spel för att jag fått för mig om att jag tror att jag kommer att gilla dem, oavsett vad andra sagt. Men oftast förbeställer jag bara spel från utvecklare som jag vet kan leverera och inom genrer jag verkligen gillar. Diablo 3, Skyrim och Mass Effect 3 är tre exempel jag lätt skulle köpa på releasedag av tre helt olika anledningar. Diablo 3 för att det är Blizzard, Mass Effect 3 för att det är sista delen av den bästa spelserie jag spelat och Skyrim för att jag är sugen på ett storslaget RPG.

    • Jag är glad att du tyckte om inlägget 😀

      Jag håller fullständigt med dig att spel är väldigt dyra – det är för min del en viktig del i valet av spel. Om det är ett spel jag känner en viss intresse för men inte 100 procent – plus att det är väldigt dyrt – så låter jag bli att köpa det. Kanske när det blir billigare. Det beror på vilket spel det är. Vilken utgivare det är osv.

      Final Fantasy-serien är väldigt ojämn tycker jag.
      Fast jag gillar serien så finns det toppar och dalar.
      Fyran, sexan och nian är mina favoriter.
      Konstigt nog är att jag aldrig fastnat för Final Fantasy VII, som är hyllat av många världen över. Det kanske beror på att jag mer insnöad på föregångaren. Jag spelade åttan och nian mer på Playstation.

      Hoppas att Mass Effect 3 är bra, med tanke på att du gillar de två första spelen =)

  6. Eftersom jag sällan köper spel för över 300 om det inte är en CE är priset oftast inte ett hinder när jag vill ”testa” ett spel. En eller två hundralappar kan jag liksom ”slänga ut” för att testa ett spel som jag blivit nyfiken på. Man behöver ju inte alltid vara först 🙂
    Jag läser inte speltidningar, följer inga spelsajter speciellt noga, skriver inte på några stora forum och läser mycket sällan recensioner utan att vara ute efter åsikter om ett specifikt spel jag kikar på. Jag läser bloggar, men blogginlägg som handlar om spel jag inte testat är sällan givande för mig.
    Som du säkert förstår gör det här att jag ställt mig ganska ”utanför” hypegrejen. Jag hypar mycket sällan spel och när jag väl blir nyfiken på något är det oftast ett eller flera år senare. Då finns många olika människors åsikter att se och fundera över.

    För att komma till svaret på din fråga: Jag vet inte 🙂 Jag hör om spel i bloggar, på twitter och från vänner mest, men också genom att bara surfa runt i nätbutiker och kolla vilka spel som finns inom en viss genre till en specifik konsol eller vad som är på rea. Hör/ser jag nån liten grej som kittlar min nyfikenhet så letar jag upp mer info. Det kan vara ett namn på en i dev-teamet, en genre, en beskrivning… vad som helst. Ett av mina favoritspel plockade jag upp i en spelbutik bara pga hur det såg ut och köpte det tillslut också mest pga det.
    När jag kikar vidare efter info så kollar mest på vad folk tycker att spelet har för brister och vad de gillar med det mest och tänker då ”Hmm, stör sånahär saker mig?” eller ”Tycker jag det är okej om storyn är bra men resten lite taffligt?” osv.
    Jag läser inte för mycket, för jag vill inte börja förvänta mig saker. Det är mer en jättesnabb koll just för att se om det finns saker som jag verkligen inte tål.

    L.A. Noire kan vi ta som ett exempel på ett spel jag faktiskt köpte rätt tidigt… jag var nyfiken på tekniken, på berättelsen, på upplägget osv. Det spelade egentligen ingen roll att spelet inte var superbra (jag skulle ge det ungefär 7/10, bra men inte super) eftersom jag var så nyfiken och ohypad. Jag gick in med nyfikenhet som enda känsla.

    Alla spel jag köper är inte bra, men jag blir sällan besviken. Jag hypar som sagt inte och ”tar spelet som det är”. Jag hittar brister i nästan alla spel, men också bra saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s