Beslutet att riva sönder en teckning.


Ni som läser min blogg har kanske sett att jag tagit bort ett inlägg?

Det är inlägget på teckningen på Jessica Almenäs.

Jag hade haft onda aningar från den stund jag började teckna till när jag blev klar.

Efter en massa funderingar och jämförelser så gjorde jag det.

Jag rev sönder teckningen.

Den blev inte bra.

Jag fick aldrig till hennes huvudform, vänster öga blev förstört och allt under hennes huvud såg livlöst ut.

Det enda jag egentligen blev nöjd med var håret.

 

 

 

Men varför blev det så fel?

Det kanske beror på att vi är i höstens begynnelse. Det är ganska dystert med gråmulna moln, regn och den där kylan som biter en i ryggen.

Det påverkar ens humör. För min del har det nog påverkat tecknandet lite, vilket resulterade till misslyckandet av Almenäs porträtt.

Det har varit väldigt mycket på sistone, och det har varit tufft.

Men jag har lärt mig en värdefull sak.

Att göra uppoffringar gör en starkare.

Visst känns det tråkigt att ha sönder en bild man slitit med, men varför ha kvar en bild man inte känner sig helnöjd med?

Det är inte rätt mot mig. Inte mot Jessica Almenäs heller får jag ju säga.

Jag kommer att göra en ny bild av henne längre fram, men inte nu. Det skulle bara falla i samma spår igen.

Det får bli andra bilder före just nu.

Det handlar om utveckling och lärdom. I detta fall så vet jag att man måste vara på gott humör och ta den tid man har.

Annars blir det fel.

 

 En blick för uppoffring.

Annonser

4 thoughts on “Beslutet att riva sönder en teckning.

  1. Jag tittade in här för att se om du svarat på min kommentar på den bilden. Hittar istället denna post. Tycker det är tråkigt att bilden inte fick vara kvar, för jag gillade den. Men beslutet måste vara ditt. Jag skulle däremot aldrig riva sönder en bild, hur missnöjd jag än blev med den. I alla teckningar lär man sig något och mycket i studerandet av den färdiga produkten. Nu går du miste om det, och det beklagar jag.

    • Jag svarade faktiskt på din fina kommentar, och den uppskattade jag jättemycket.

      Men den teckningen blev problematisk från början, jag hade en obehaglig känsla i magen. Det märktes när jag försökte ändra felplacerandet av ögat och bråket med hennes huvudform. Jag vet inte hur många gånger jag gjorde om det.
      Och ju mer jag gjorde på bilden, desto sämre blev den. Det blev fula märken vid vänster öga, det var därför den såg så trött ut.

      Det tog ett tag att fatta det beslutet, men jag kände mig mer missnöjd med den ju mer jag såg på den. Håret var det enda jag egentligen blev nöjd med, för det var roligt att göra.

      Jag förstår om du tycker det är tråkigt att jag rev sönder bilden, men det här var det enda rätta. Jag behövde göra det för att teckna om hennes porträtt, vilket jag tänker göra längre fram. Med mer självförtroende och styrka.
      Jag håller absolut med dig att man lär sig något av sina bilder. Vad jag lärde mig av detta är att om man gör en uppoffring av en bild kommer man att återkomma och göra en ny när man samlat nya krafter.
      Det är en del av min utveckling.

  2. Pingback: Teckning: Jessica Almenäs. (nytt försök) « Sätrapôjk

  3. Pingback: Teckning: Ron Jeremy. « Sätrapôjk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s