Retrospektiv recension 1: Donkey Kong Country.


Hej igen!

Jag har nu börjat med något jag kallar retrospektiv recension.

Vad innebär det?

Jo, jag spelar några spel som jag spelat tidigare och ger en syn på hur spelet är idag. Ibland är det trevligt att återvända till klassiker.

Håller det spelet samma goda kvalitet som det gjorde  när det var modernt? Är det ännu sämre?

Det är det jag ska ta reda på.

Spel: Donkey Kong Country.

Konsol: Super Nintendo.

Utvecklare: Rare.

Storyn är lika absurd och komisk som den var i mitten av 1990-talet. Fast Nintendo idag hyllar och behandlar den här spelserien med respekt så tror jag faktiskt att Rare gjorde en sorts parodi på andra plattformsspel. (…host..Mario,host…)

Men det finns dummare historier än att jaga onda krokodiler som tagit ens bananförråd.

Använd rätt apa!

Att välja mellan Donkey och Diddy Kong är ett av DKC’s viktigaste saker att tänka på. Ibland är det bra att vara stor och tung. Donkeys tyngd är bra mot bältdjuren som rullar mot en och även Klumps feta hydda är ingen match mot en över 100 kg tung gorilla på skallen. Däremot är Diddy Kong mycket snabare, och bättre på att hoppa med än hans klumpigare kompis. Det gäller helt enkelt att hålla reda när och var du ska använda rätt apa.

Jag personligen gillar dom båda. Att springa med Diddy och göra volter i luften har räddat mig många gånger.

Bra utmaning!

Själva grundspelet är en fin utmaning i sig, de två första världarna går som en dans. Men sen kommer då skogen och snövärlden. Där blir det genast svårare. Särskilt den där banan där det snöar intensivt och enda vägen ur banan är att skjuta ur dessa kanontunnor. Att fabriken och de jävla underjordiska banorna i slutet är ännu svårare visar tecken på bra variation av utmaning.

Även om man klarar av huvudspelet så finns det en utmaning till. En svårare sådan. Varje bana har en mängd bonusbanor, och finner du alla i en bana och klarar av den; då kommer ett ”!” efter banans titel. Försök att få alla ”!” på alla banor. Det är jävligt tufft ska jag tala om. Jag har bara gjort det en gång.

Vacker 16-bitsgrafik!

När Donkey Kong Country först kom i mitten av 1990-talet så tyckte jag att det var bland det snyggaste jag sett. De otroligt snygga bakgrunderna och de imponerade animationerna var utom dess like. Idag är det visserligen föråldrat men med stil. Det är som att kolla på de gamla Star Wars-filmerna, trots gammal teknik så är det ändå jättefint.

En bana som jag vill ta upp är Orang-Utan-Gang. Den där himmelen är det vackraste jag sett i ett 16-bitsspel. Det vore en dröm att sitta på en mysig stol vid en sandstrand och uppleva en sån där himmel. Så vackra färger!

Fantastiskt soundtrack!

Musiken var underbar tyckte jag redan när spelet kom. Men idag så har musiken åldrats med mer värdighet än vad spelets grafik har. Klassiska musikaliska spår som man blir glad av. Jungle Hijinx tema i all ära, men resten av soundtracket är minst lika bra.

Bästa spår: Aquatic Ambiance.

Hur är spelet idag jämfört med då? Slutord.

Donkey Kong Country var helt otroligt när jag spelade det första gången. Att få spela apa var härligt.

Idag?

Det var en fin nostalgitripp med många minnen. Jag sprang mest och lyssnade på musiken – men naturligtvis spelade jag igenom äventyret.

En del banor var roliga och vissa andra var mindre roliga. Men det ska vara utmanande, för det är inte kul med för ett lätt spel.

Kontrollen är fortfarande fungerande bra, jag kände igen mig lätt.

Här kommer tre plus och tre minus:

Tre plus:

  • Stegvis bra utmaning. Att klara av en bana är en sak, men att finna alla bonusbanor är något att bita i. Det gillar jag fortfarande, att leta överallt.
  • Spelets soundtrack är lika magisk som då. Tillsammans med Donkey Kong Country 2: Diddy Kong’s Quest är det mästerliga stycken.
  • Kontrollen fungerar riktigt bra, jag kände igen mig riktigt lätt.
Tre minus:
  •  Bosstriderna är visserligen underhållande, men de är lite väl enkla – med undantag för K.Rool och den lilafärgade Necky.
  • Espresso – den där strutsen har jag aldrig litat riktigt på. Råkar hon stöta i en fiende så blir jag oftast omkastad. Särskilt i ett stup.
  • Det är egentligen bara en smaksak, men det är väldigt synd att man måste ta om bonusbanan/or om man dött innan man nått mål eller en checkpoint.
Håller sig då Donkey Kong Country ännu?
Mitt svar är ja. Det är fortfarande riktigt underhållande och ganska avkopplande. En skön nostalgikick.
Det känns kanske inte riktigt som när det var nytt, för nu går det mest på inlärd automatik. Men några bonusbanor har jag inte hittat ännu…
Dåvarande betyg: 5 av 5.
Nuvarande betyg: 4 av 5.
Om ungefär en vecka – det är huvudmålet – så tar jag mig an ytterligare en retrospektiv recension. Det kan vara vilket spel som helst, nytt som gammalt.
Hoppas ni följer detta!
Retrospektiva spel:
1. Donkey Kong Country (SNES)
2. ?
3. ?
4. ?
5. ?
6. ?
7. ?
8. ?
9. ?
10. ?
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s