Ett öppet brev till spelbloggare, spelsidor och podcasts.


Detta är ett öppet brev till Sveriges spelbloggare, spelsidor och spelpodcasts.
Berörda är till exempel Svampriket, Kraid.se, Overkligt, P3 Spel, Spelkriget, Nördigt, Megazine, EmmyZ, Loading.

Alla vi tycker jättemycket om spel, utan tvekan. Det är en härlig känsla att sitta i en härlig fåtölj, bekväm soffa eller kanske i en säng och hålla i en spelkontroll för att ge sig in i ett äventyr.

Det är passionerat och underbart, eller hur?

Men, jag har några funderingar.

Jag kan börja med tidsmässigt.
Hur hinner ni med allt spelande? Det är många i mitt twitterflöde som skriver mycket artiklar, bloggar och podcastar om spel de nyligen spelat, spelnyheter – till och med spel från det förflutna. ( Shadowgateskandalen, Svampriket, host host)

Spel kräver mycket tid, helt klart. Jag blev helt paff när jag läste en tweet från Thomas Wiborgh för några veckor sedan att han redan klarat Halo 4.
Wiborgh är en av Sveriges mest kända Gamers och skribenter. Han har säkert ett fullspäckat schema – så jag är riktigt överraskad av att han redan hade klarat av Master Chiefs fjärde del i Halo-sagan.

Åter igen. Hur hinner ni med allt skrivande och spelande?
Lägg till yrkeslivet. Den tar en del av tiden. Och jobba måste ju man göra.
Att sedan spela, skriva, sända radio eller podcasta är beundransvärt starkt.
Hur orkar ni?

Hur lägger ni upp taktik när det gäller att publicera artiklar, recensera eller att prata i en podcast? Att hålla i pekpinnen lär vara ansvarsfullt och tufft.

En del av er är föräldrar. Jag, som är pappa själv, vet att barn kräver tid och ansvar.
Visst kan man spela tillsammans med barnen när de är i lämplig ålder. Men de behöver ju all annat också. Lek, mat och att umgås.
Att klara av vardagen med yrke och barn, för sedan hålla fritidsschemat med att spela, skriva, podcasta och så är för mig oerhört starkt.

Jag tecknar en del, som en del vet. Det tar ju också tid eftersom ett porträtt tar ett tag för mig att göra. Spela hinner jag mest sent på kvällar eller på tidiga morgnar om jag är pigg.

Sedan läser jag på Twitter och kollar i Instagram där många spelskribenter stolt visar vad ni ska spela för ett nytt, outgivet spel för oss konsumenter för att sedan recensera. (Dvs Promotional Editions/copies.)

Där undrar jag också hur ni spelskribenter hinner spela så att ni hinner recensera spelen just i tid när spelet kommit ut på försäljningshyllan.
Hur ni får promotional editions är en annan sak. Men det bryr jag mig inte om. Jag är mer intresserad av hur ni hinner spela spelen så fort.

Där var det slut på det öppna brevet men jag har något annat jag skulle vilja ta upp.

Jag har under mitt liv läst en massa artiklar i Nintendo-magasinet, Super Power, Super Play, LEVEL – till och med något exemplar av SEGA’s tidning när det begav sig.
Jag tyckte det var bra att det fanns några som ville skriva i speltidningar eftersom jag älskar tv-spel så mycket.

En hel del har hänt under dryga 20 år.
Nu finns det ett hopkok av spelbloggar, spelhemsidor och podcasts. Dessutom bloggar många privatpersoner, som jag, om spel.
Jag är riktigt glad att sidor som Svampriket, Kraid.se och EmmyZ finns. Utan er så kan man inte läsa fantastiska artiklar.
Utan er kan man inte få vägledning i form av era recensioner. Ni är våra vägledare.
Ni är 2010-talets svar på Tobias Bjarneby, Killer-John och Martin Johansson.

Jag hoppas ni läser det här öppna brevet och förhoppningsvis delar av er era erfarenheter.

Med vänliga hälsningar, Jerry Olsson.

Annonser

10 thoughts on “Ett öppet brev till spelbloggare, spelsidor och podcasts.

  1. För mig handlar det om att inte lägga tid på att spela skitspel. Eller ens medelmåttiga spel. Gör jag det så äter de halvdana upplevelserna upp tiden för de riktigt bra spelen.

    Har ett spel inte övertygat mig att jag borde fortsätta lira inom loppet av en timme så är risken stor att jag aldrig mer startar det, även om jag betalat fullpris.

    (Ovanstående gäller inte om jag åtagit mig att recensera ett spel jag inte tycker om. Då är det bara att bita ihop och köra så det ryker. 🙂 )

  2. Tycker också att det är rätt svårt att hinna med att spela allt och se alla tv-serier och alting som alla snackar om.

    Förstår inte riktigt alla människor som kan se en hel säsong av en tv-serie på en helg eller spela igenom ett 50 timmars spel på ett par dagar. Men jag antar att många lägger ner väldigt mycket tid och prioriterar bort annat.

  3. Jag låter sveriges mest begåvade redaktion rätta mina fel, så slipper jag lägga ner arbete på att korrekturläsa. Och då går det ganska snabbt att skriva. Det viktigaste är att hitta en balans mellan privatliv och jobbet. Har man bara energin tar inget särskilt lång tid. Och så ska man ha roligt också.

  4. Pingback: Hur hinner vi spela egentligen? | EmmyZ

  5. Jag blir också ofta imponerad av andra bloggars tempo.

    Spelkriget är väl kanske inte riktigt ett föredöme när det kommer till att få ut snabba och aktuella texter. Vi har varit väldigt slöa, åtminstone på sistone. Jag har själv inte publicerat någonting nytt på siden sedan jag började, och det var väl drygt två månader sedan. 😛

    Jag kan inte tala för någon annan, men för min del föll flera saker samman och ledde till ett ganska trevligt resultat:

    1) Jag tröttnade på alla storspel som kändes som kopior av sig själva. Jag orkar verkligen inte bry mig om nästa Call of Duty eller Medal of Honor, och de förväntningar jag har på vissa storspel (jag var jättepepp på AC3 tex) sjunker snabbt om de bara får lite blandade betyg. Då väntar jag på att de når reabacken.

    I stället ser jag åt andra spel i stället och har verkligen börjat uppskattat indiescenen.

    2) Jag har inte råd att köpa lika många spel nu som när jag var yngre. Jag behöver prioritera bättre, och då oftast till färre spel som kostar mindre. Återigen: många indiespel.

    3) Jag har helt enkelt inte tid. Eller jag tar mig inte längre tid. Det gäller för både spelandet och skrivandet. Jag gör fortfarande båda sakerna på en hyfsat regelbunden basis, men jag känner inte samma press på mig själv att vara aktuell med någotdera; inte spela de senaste spelen direkt, inte omedelbart skriva om de senaste sakerna. Det är oerhört befriande.

    Allt det här leder till att min blogg (och gissningsvis mitt deltagande på Spelkriget) ser väldigt annorlunda ut i år än tidigare. Men det är ganska positivt, för nu kan jag prioritera bättre. Vill jag skriva ett inlägg? Mitt spelande tar inte längre upp lika mycket tid, så jag kan skriva lite mer obehindrat. Vill jag spela? Vice versa: jag känner mig inte uppbunden av bloggen på samma sätt som jag kanske kände mig lite tidigare.

    Om jag nu bara kan lära mig att slutföra texter och inte bara producera en massa halvfärdiga utkast så skulle jag vara jättenöjd med mitt nuvarande tempo. 🙂

  6. Tidsmässigt:
    Jag jobbar inte heltid, har inget annat intresse som manifesterar sig kreativt och har inte barn. Det ska bli intressant att se hur det blir när jag börjar plugga heltid i januari. Men att hitta en timme att ägna åt spel och Svampriket varje dag är inte så svårt. Sen är det viktigt att inte bry sig så mycket om att saker ska bli bra. :p

    Promotional copies:
    Vill bara påpeka att vi inte lägger upp bilder av spelen för att vi är stolta, utan för att visa vad som kommer dyka upp i framtiden. :p Det är sällan jag hinner spela klart ett spel innan releasen, och oftast slänger jag bara upp ett intryck den dagen efter 4-5 timmars spelande. Senaste Professor Layton är ett bra exempel, som vi fick nästan en vecka innan release men som jag inte skrev något om förrän två eller tre veckor efter release. Jag snackade iof om det i podden.

    Sen hjälper det ju att vi just nu är jag-vet-inte-hur-många som tillför content till Svampriket. :p Även om det fortfarande är kärnskribenterna som lägger upp mest står ju medarbetarna för en stor del av materialet. Ensam skulle jag aldrig orka spelblogga, och det visste jag redan innan jag satte igång Svamriket med Ludde.

  7. Jag vet inte riktigt hur jag hinner. Ärligt talat gör jag inte det. I skrivande stund ligger det 10 spel på min tv-bänk som väntar på att spelas och få något skrivet/filmat/snackat om sig. Sen frilansar jag som spelredaktör för City, och får man betalt för det man gör är det lättare att ta sig i kragen och spela igenom de där spelen. Men som sagt, rent tidsmässigt hinner vi inte ge spel annat än de stora den tid de förtjänar tyvärr.

    Det handlar väl till syvende och sist om att man vill göra något bra och att man tycker det är kul. Vi på Kraid har inga barn, och det är bara Henke som har hus. Det märktes när han flyttade att han inte hade lika mycket tid längre. Barn och hus är nog två stora bovar när det gäller till att ha tid att spela eller inte. Själv jobbar jag inte alltid heltid heller. Ibland har jag perioder när jag jobbar lite mindre, då spelar jag desto mer. Och som frilansande journalist går det att lägga upp sin tid själv lite mer.

  8. Hej, vi skriver om saker som vi är intresserade av, då blir skrivandet inte lika jobbigt. Dessutom är vi många som skriver och hjälper varandra att rätta fel etc.

  9. Pingback: Så mycket nytt och kommande nytt man vill spela – så lite tid och pengar. | SÄTRAPÔJK - Sveriges heta gamertecknare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s