Recension: Catherine.


Catherine.Vissa har det bra. Vissa har det inte.

Vincent är en person som hamnat i en riktigt knivigt sits. Att ta steget från att vara ungkarl till att inleda ett äktenskap med sin flickvän, Katherine, är riktigt stort. Jag menar, att leva ett liv med festande och umgänge med sina killpolare, som han tar en drink eller två med på puben Stray Sheep, är inget lätt liv att lämna. Om det inte vore nog, så stöter Vincent på problem. Stora problem.

Dels drömmer han underliga mardrömmar, där han klättrar upp för kuber för att hitta en väg upp – och ut. Det bör nämnas att han även ser ut som ett får i mardrömmarna. Men bekymren slutar inte där. Vincent vaknar upp en morgon och upptäcker en ung tjej (antagligen i 18-19 årsåldern) som heter Catherine i hans säng. Han blir livrädd för han upptäckt att han varit otrogen. Hur ska Vincent ta sig ut ur den här röran? Hur tar han sig ut ur mardrömmarna för gott? Och vad kommer att hända sen?

Vincent har det rätt jobbigt. Dels kämpar han med sina mardrömmar, men också med sin vetskap om att han varit otrogen - och undrar hur fan han ska lösa det här. Hans reaktion på bilden förekommer ofta i spelet.

Vincent har det jobbigt. Dels kämpar han med sina mardrömmar, men också med sin vetskap om att han varit otrogen – och undrar hur fan han ska lösa det här. Hans reaktion på bilden förekommer ofta i spelet.

Catherine är ett spel med toner av svart humor, manga och skräck. Spelet har mycket socialt prat likt Taxi Driver eller någon annan valfri Martin Scorcese-film. Jag kan lättast beskriva spelet som två spel i ett.

Dels är det i Vincents mardrömmar ett pusselspel där han ska klättra upp för kuber för att nå toppen. Det låter simpelt, men det är det inte. Jag fick använda mig av mycket tänkande, snabba reflexer och en del tur. Det finns en lösning på allt, men att hitta rätt är inte så enkelt. Vincent kan flytta, knuffa bort, dra och få ihop kuber för att hitta rätt väg. Jag gillar att man ska använda hjärnan i såna här pusselspel. Längre fram blir banorna i mardrömmarna svårare och nya typer av kuber tillkommer. Då ska man börja tänka om.

Dels är Catherine ett spel där du följer en knivig kärlekshistoria fylld av whiskey, får, otrohet, graviditet, död och sex. Hur spelet ska vara beror på dina val, likt Mass Effect och The Walking Dead. Vincent får gå igenom en hel del frågor vars svar påverkar spelet. Tänk noga på vad du svarar. Den här delen i spelet innehåller en hel del dialog, där Vincent pratar med båda kvinnorna vid olika tillfällen, och med sina killkompisar på puben. Vincent kan även prata med andra personer i spelet. Relevant eller inte, det bestämmer du. Det är intressant att man har så stor valmöjlighet.

Bossbanorna är riktigt tuffa. Inte nog att våningarna under  rasar i tempo, dessutom skapar de mardrömsmonster Vincent drömmer om stora problem för honom. Se upp.

Bossbanorna är riktigt tuffa. Inte nog att våningarna under rasar i tempo, dessutom skapar de mardrömsmonster Vincent drömmer om stora problem för honom. Se upp – eller ner…

Catherine har fin estestik. Både grafik och musik harmonierar rätt bra. Jag är överraskad att mycket klassisk musik (Beethoven, Mozart) används i pusselspelen. Men miljöerna i pusselspelen är rätt tråkiga att se på – som tur är övervägs det av klurigheten. De fina animationerna när Vincent pratar med sina vänner eller med andra får är imponerande. Bäst är de läckra manga-filmklippen som är grymt tecknade. Catherine är faktiskt rätt läskigt på ett psykologiskt sätt. Tänk dig själv att drömma samma skit om och om igen – fast det blir värre natten efter. Huga. Det hjälper inte direkt att ens huvudkaraktär knullat med en annan kvinna.

Jag vet inte om jag ska tycka synd om Vincent eller inte. Det är en svår nöt att knäcka. En del av mig gör det faktiskt för han kämpar verkligen för att ”göra det rätta”. Ska han välja Katherine eller Catherine? Eller blir utvägen en annan? Det beror på hur DU vill göra. Det är ett djup som resulterar till mer än ett slut i spelet. Omspelningar med andra ord.

Katherine representerar moral, äktenskap och att vara vuxen/ ta ansvar. Vill du vara en mogen person som bilda familj, då ska du kämpa för henne.

Katherine representerar moral, äktenskap och att vara vuxen/ ta ansvar. Vill du vara en mogen person som bilda familj, då ska du kämpa för henne. Men då är du inte heller fri.

Kontrollen i pusslen ställer lite till det, men det beror nog på att man har för bråttom. Det är dock helvetes störande att man råkar trycka fel på fel tillfälle. Jag tror jag har svärt de flesta fula orden i den stora svordomsboken på grund av detta faktum. Så tänk mer än att vara impulsiv. Men var inte för långsam heller, för våningarna under rasar ju – och då är ju Vincent dödare än en sönderkokt hummer.

Tre plus:

  • Pusselbanorna är riktigt kluriga och får dina instinkter att sättas på prov. Mycket välgjorda och bra pussel.
  • Trots att den är rätt orealistisk, så gillar jag spelets story. Taxi Driver-dialog, mangascener och spänning gör det här spelet värt att spelas om många gånger.
  • Starka karaktärer gör spelet ännu starkare. Vincent är en klockren klant som kämpar för att göra det rätta. Jag är också förtjust i både Katherine och Catherine, de är verkligen yin och yang. Men biroller som Orlando, Erica och Toby är riktigt bra.

Tre minus:

  • Kontrollen kan ställa till det när man har för bråttom – och bråttom har man ju när våningarna rasar under en på pusselbanorna.
  • Även om miljöerna är fina, så är många av dom rätt tråkiga. Särskilt pusselbanorna.
  • Atlus borde ha skapat fler svaralternativ utanför drömmarna – jag tror det hade varit mer intressant och det skulle förgyllt storyn mer. Man får inte så många valmöjligheter utanför drömmarna.
Catherine representerar frihet, förförelse, den förbjudna frukten, spänning. Vill du ha något oväntat och spänning, då ska du välja henne. Tänk på att hon är mycket yngre än Vincent och inte levt livet ännu.

Catherine representerar frihet, förförelse, den förbjudna frukten, spänning. Vill du ha något oväntat och spänning, då ska du välja henne. Tänk på att hon är mycket yngre än Vincent och inte levt livet ännu.

Slutsats:

Catherine är en imponerande historia med intressant dialog och bra story. Dess svarta humor och skräck är riktigt bra. Valmöjligheterna är riktigt kul, för de får en att vilja spela spelet igen för att få ett annat slut. Men det som är bäst i spelet är tveklöst de kluriga pusslen som får en att klia sig i huvudet ordentligt. Några småmissar dock hindrar det att få högsta betyg, men det här rekommenderas absolut för den som vill ha ett klurigt spel med kolsvart humor. Det här är en lakritsbit i en godispåse. Fylld med hallonfyllning. Gott.

Betyg: En fyra av fem.

 

Catherine finns till XBOX 360 och Playstation 3. Jag recenserade Playstation 3-varianten.

Annonser

One thought on “Recension: Catherine.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s