Återblicksrecension: Banjo-Kazooie.


196694_56360_front

Förord: Jag är medveten att spelet finns till XBOX360, men eftersom detta är en återblicksrecension så spelar jag Nintendo 64-versionen. Tack på förhand.

På tiden då man ägde en Nintendo 64, så var många av de spelen man hade rent sagt magiska. Ett av dom vi hemma spelade mest var första spelet med björnen Banjo och hans uppkäftige fågelvän Kazooie. Banjo-Kazooie är ett plattformspel till Nintendo 64, och det är ett spel som går i Super Mario 64‘s och Snövits fotspår.

Ingången till ett av spelets svåraste banor; Mad Monster Mansion. Det ser rätt spöklikt ut med kyrkogården omkring den lilla stugan.

Ingången till ett av spelets svåraste banor; Mad Monster Mansion. Det ser rätt spöklikt ut med kyrkogården omkring den lilla stugan.

Häxan Gruntilda blir avundsjuk på Banjos syster Tooty, som är sötast i riket. Häxan kidnappar den lilla björnen och tar med henne till sin stora (fula) palats, där Banjo och Kazooie ska ta sig an olika nivåer i jakten på Tooty.

Jag minns Banjo-Kazooie som ett bättre alternativ på Super Mario 64, eftersom det här spelet kändes mycket roligare att spela. Det gör det fortfarande. Rare är duktiga på att ta ett bra spel som inspirationskälla och göra en bättre kopia än originalet. Banjo-Kazooie är det perfekta beviset på det.

Själva Gruntildas palats, plus dess nio nivåer, bjuder på ren spelutmaning när det gäller att samla på gyllene pusselbitar, noter och andra småsaker. Första banan, Mumbo’s Mountain, är jättelätt och det går fort att hitta banans tio pusselbitar, exklusive biten som aktiveras om man hittar en knapp med Gruntildas fula nylle på. Men sen blir spelet drastiskt svårare. Redan på bana två, Treasure Trove Cove, märks det att utmaningen blir större. Att hitta pusselbitar blir svårare.

Ökenbanan Gobi's Valley är utmanande men riktigt rolig. Jag gillar också banans värmande ökenfärger.

Ökenbanan Gobi’s Valley är utmanande men riktigt rolig. Jag gillar också banans värmande ökenfärger.

En del banor är riktigt roliga. Jag tycker om ökenbanan Gobi’s Valley, Mad Monster’s Mansion, Bubblegloop Swamp och till och med spelets svåraste bana Click Clock Wood är kul. Men två banor är riktigt tråkiga. Freezezy Peak påminner mig om varför jag hatar snöbanor i plattformspel. Clanker’s Cavern är en jävlig simbana som är skitig och urtråkig. Att få upp fisken till ytan är ett måste men också en av de svåraste sakerna att göra i hela spelet. Gör man ett snedsteg så drunknar man. (Har man aktiverat fusket med evighetssyre i Sandslottets pussel på Treasure Trove Cove blir det lättare)

Kontrollen var väldigt lätt att begripa sig på men Nintendo 64’s förbaskade styrspak är rent sagt djävulens påfund. Det intrycket förstärks när jag spelar Banjo-Kazooie idag, med hackig och tunn styrspak blir det svårt att styra Banjo.

Grafiken var jättefin på sin tid och det är det fortfarande. Däremot har det åldrats en hel del och spelar man Banjo-Kazooie på en 42 tummars tv så ser det suddigt ut.
Fortfarande tycker jag att karaktärsdesignen är väldigt ful.
Banjo är ful. Boggy är ful. Clipper är ful. Alla är fula. Möjligtvis är Mumbo Jumbo den karaktär som är bäst designad. Fast alla ser ut som fan, så är de flesta charmiga och passar in i spelet.
Charmen har inte ändrats, och spelets musik och ljudeffekter bidrar mycket till det. Jag sitter fortfarande och nynnar till Gruntilda’s Lair-temat när jag kutar omkring i palatset. Det är medryckande fast det är ett ostigt musikstycke. Bara Freezezy Peak har värdelös musik, jag har alltid tyckt illa om det.

Banjo-Kazooie är också fyllt med mystik. Vad är Sharkfood Island i Treasure Trove Cove? Hur kommer man in i Wozzas gömda kammare med isnyckeln? Vad är det för konstig kammare i Gobi’s Valleys bakre del?
Ja, de flesta vet att det är mystiska ägg och att isväggen försvinner efter att ha tittat på det bästa slutet, jag vet dessutom hur man får tag på dom. Det jag undrar; i det bästa slutet säger Mumbo att man ska hitta svaret i uppföljaren Banjo-Tooie. Men där går det att hitta dom på plats och använda dom. Vad fan ska man då göra med äggen och nyckeln i Banjo-Kazooie?
Det är det största mysteriet av alla.

Tre plus:
1. Banorna är fortfarande riktigt underhållande och utmanande, trots det är rätt gammalt. Mina personliga favoriter är Gobi’s Valley, Bubblegloop Swamp, Mad Monster Mansion och Click Click Wood.
2. Spelets musik är fortfarande medryckande och passar in i spelets tramsighet.
3. Det finns så mycket att upptäcka i Banjo-Kazooie. Vägarna till de gyllene pusselbitarna är många.

Tre minus:
1. Grafiken är fin men den har åldrats rejält. Det märks när man spelar på en stor TV.
2. Jag hatar fortfarande Clanker’s Cavern och Freezezy Peak. Skittråkiga banor som tar tid att spela igenom.
3. Nintendo 64’s styrspak kan ställa till det när man styr Banjo. Lägg till dåliga kameravinklar.

En officiell artwork från Rare, där Banjo dyker under vatten och hämtar en gyllene pusselbit. Jag tror denna är från Treasure Trove Cove.

En officiell artwork från Rare, där Banjo dyker under vatten och hämtar en gyllene pusselbit. Jag tror denna är från Treasure Trove Cove.

Slutsats; Hur är spelet idag jämfört med då?

När jag spelade Banjo-Kazooie under dess storhetstid så fann jag det otroligt utmanande, roligt och beroendesframkallande. Det slog Super Mario 64 med hästlängder. 15 år senare så är Banjo-Kazooie fortfarande roligt. Det tog inte lång tid för mig att komma ihåg kontrollen, men jag märkte att Nintendo 64’s styrspak är något av det sämsta Nintendo gjort. Rare var kända att göra spel med utsökt grafik och musik. Det är fortfarande fint att se på även om grafiken har åldrats en hel del. (XBOX 360 har bättre upplösning, jag vet, men det här handlar om Nintendo 64-versionen) Det är ganska grötigt och saknar skärpa, särskilt om man har en stor TV. Dessutom är karaktärerna otroligt fula. Charmiga, men fula. Spelets soundtrack har inte åldrats. Eller jo, det har det visserligen men som ett gott vin. Det har åldrats med värdighet.

I helhet har Banjo-Kazooie åldrats med värdighet och är fortfarande ett riktigt bra plattformsspel till Nintendo 64. Jag spelar gärna detta igen om tio år. Eller gärna nästa år, såpass roligt är det.

Betyg: En stark fyra av fem.

Annonser

One thought on “Återblicksrecension: Banjo-Kazooie.

  1. Håller med dig angående N64:ans styrspak. Funderar på att testa de där utbytesspakarna man kan köpa, som är designade som spaken på Gamecube-kontrollerna. De kostar ju inte mer än en hundring och ska tydligen vara lätta att byta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s