Recension: Carrie. (remake)


carrie-poster-2013

Eftersom detta är en remake av den klassiska filmen – som är baserad på romanen av Stephen King – så känner man redan till historien om den grymt mobbade Carrie White, hennes tokiga mamma och Carries telekinetiska krafter. Den redan utstötta Carrie blir totalt förödmjukad i filmens början och får en hemsk stämpel på sig. Det hjälper inte heller att hennes mamma, som är djupt religiös, straffar sin dotter för sina synder. Resten av storyn är rätt identisk med originalfilmen. Balen. Grisblodet. Carries psykiska krafter. Den galna mamman.

Men hur är egentligen resultatet när det gäller en sån här nyinspelning?

Scenerna med Carrie och hennes amma är intensivt spännande.

Scenerna med Carrie och hennes amma är intensivt spännande.

Jag tycker att regissören Kimberly Peirce  har gjort ett tappert arbete, särskilt de två första tredjedelarna. Peirce bygger upp den djup stämning fyllt med den hjärtskärande mobbningen från eleverna och särskilt med scenerna med Carries mamma. Mamman spelas riktigt bra av Julianne Moore, det krävs en talangsfull skådespelerska för att spela så här djupt besatt och galen. Filmen byggs upp en rätt bra fart och det är verkligen spännande att få se Carrie Whites utveckling och upptäckt av sina dolda krafter. Det är rätt intressant att se Chloë Grace Moretz i rollen som Carrie, för i filmen beskrivs hon som en ful person. Men Moretz är absolut inte fin, snarare söt. Lite konstig logik där, men Moretz spelar Carrie bra och med känsla.

Jag nämnde två tredjedelar av filmen – som är bra. Den sista tredjedelen, ungefär efter när Carrie blivit totalt förödmjukad med grisblodet, börjar filmen att tappa fokus och det händer saker lite väl för fort. Ingen uppbyggnad utan bara pang – rakt på. Här har Peirce glömt att sy klart sömmarna och jag finner situationen väldigt ologisk. Från en mikrosekund har man omvänt Carrie från ett oskyldigt mobbingsoffer till en ondskefull hämnare. Helt förståeligt visserligen men det kunde ha sköts lite snyggare. Jag är dessutom inte övertygad av filmens sista scener.

Tre plus:

  • Filmen byggs upp riktigt bra och den är känslomässigt stark.
  • Chloë Grace Moretz och Julianne Moore övertygar i sitt skådespeleri.
  • Storyn fungerar riktigt bra fortfarande.

Tre minus:

  • Den sista tredjedelen, när Carrie hämnas, har inte samma styrka som de två första tredjedelarna.
  • Jag begrep inte mycket av filmens sista scener.
  • En mystisk fråga består: Varför blir Carrie egentligen mobbad? Det förklaras inte.
Ett känt filmspratt som omvandlas till en hämndaktion - i en ny tappning. Chloë Grace Moretz övertygar med sitt skådespeleri.

En känd filmspratt som omvandlas till en hämndaktion – i en ny tappning. Chloë Grace Moretz övertygar med sitt skådespeleri.

Slutsats:

Att göra en remake av en bra film är svårt. En remake brukar bli riktigt dålig och uppfattas som sämre än dess original. Jag tycker att Carrie är en bra remake, men kunde blivit ännu bättre om sista tredjedelen hade varit lika stark som de andra två. Det vill säga att filmen är ojämn, men den är inte dålig. Ett bra skådespeleri och en intressant ny vision av en klassisk story räcker rätt långt. Sevärd? Javisst.

Betyg: En trea av fem.

Annonser

2 thoughts on “Recension: Carrie. (remake)

  1. Jag har bara sett ytterst lite av den gamla filmen och är väldigt sugen på att se remaken. Får ta och ladda ner filmen snart så jag äntligen får se klart hela 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s