Recension: Mario Kart 8.


mariokart8wallpaper

Nu är det dags igen. För över 20 år sen så startade Nintendo en legendarisk spelserie, med deras kände maskot Mario och bekanta i rollerna som rallyförare: Mario Kart. Under dessa år så har de släppt ut 7 konsolbaserade Mario Kart-spel och ett par arkadspel. Mario Kart är synonymt med racing, skoj, jävelskap och återkommande spelande. Nu är det dags igen, med spelet som ska kunna rädda Nintendos konsol Wii U:

Mario Kart 8.

Kärnan i Mario Kart är fortfarande intakt: Man kör olika turneringar med fyra banor och man får poäng beroende på vilken placering man får på banorna. Den som får mest poäng vinner turneringen. Enkelt att förstå. Men Mario Kart är också känt för att man kan ställa till med sattyg för ens motståndare och vice versa, med olika knäppa vapen. Hur många gånger har man blivit träffad av målsökande röda Koopa-skal? Fått bläck i ansiktet av en Blooper? Eller ännu värre – bli träffad av det livsfarliga blå skalet som söker efter den som ligger etta? Det är just den här kombinationen av racing och skoj som får en att vilja spela ett Mario Kart-spel många gånger.

Att åka på väggar och tak är väldigt enkelt och det är också riktigt roligt!

Att åka på väggar och tak är väldigt enkelt och det är också riktigt roligt! Det är häftigt när hjulen lägger sig på sidan och det lyser neonblått.

Mario Kart 8 är inget undantag. Det är faktum det mest finurliga spelet på många år. Varje del i Mario Kart erbjuder alltid en ögonlyftande nyhet – och den här gången är det möjligheten att åka på väggar och tak som gäller.

Antigravitation låter som ett billigt trick för att locka spelare, men så är inte fallet. Det är få speltillverkare som kan fortsätta utveckla en älskad spelserie som Nintendo kan göra, och det är deras bandesign som är otroligt lysande.

Banan Cloudtop Cruise är min personliga favoritbana av de 16 nya racingbanorna. Jag får gåshud när jag cruisar på molnen och lyssnar till den Super Mario Galaxy-inspirerade musiken.

Banan Cloudtop Cruise är min personliga favoritbana av de 16 nya racingbanorna. Jag får gåshud när jag cruisar på molnen och lyssnar till den Super Mario Galaxy-inspirerade musiken.

Det är fyra nya turneringar med totalt 16 nya banor, och de här nya banorna är de mest fantasifulla Nintendo någonsin har gjort. Speljätten har tänkt till när det gäller banornas utmaning och design. Varje kurva och gastkramande hinder är i minsta detalj (som Sickan i Jönssonligan skulle säga) genialt placerade. De är minst lika vansinniga som de är välgjorda och vackra. När man åker på väggarna eller något tak på en bana som Mario Circuit i Flower Cup, så tänker man inte på omgivningen förrän man ser på reprisen. HD-grafiken är mumsig och man hittar massvis med detaljer, till exempel Shy Guys som tjoar och hejar på magnifika Shy Guy Falls. Varje Mario Kart-spel har banor som jag har som personliga favoriter. I Mario Kart 8 så har jag banor som Cloudtop Cruise, Mount Wario och Electrodome som personliga favoriter – men alla är fantastiska.

Sedan Mario Kart DS, har Nintendo fått med ytterligare fyra turneringar till med omgjorda retrobanor. (från tidigare Mario Kart-spel) Mario Kart 8’s omgjorda retrobanor är verkligen omgjorda! De är som helt nya banor. Ja, nästan alla. Grafiken är mycket snyggare än i tidigare spel men det är faktiskt musiken som fått sig en rejäl uppfräschning. Det är faktiskt bra att Nintendo inte behåller ”de vanliga” musikstyckena, det hade varit för konstigt annars. Jag blir glad när banor som SNES Donut Plains 3 och N64 Rainbow Road är med i Mario Kart 8, men varför tog Nintendo med Wii Grumble Volcano och dötrista GC Dry Dry Desert? Trots de dåliga valen, så fungerar retroturneringarna utmärkt denna gång också.

Jag är otroligt överraskad av Mario Kart 8 på många sätt. Det känns som det är mer fokus på bra körande än tur med vapnen, ungefär som i Super Mario Kart. Men visst har vapnen och prylarna betydelse. Mynten är riktigt viktiga för de ökar din hastighet. Har du dessutom samlat tillräckligt med mynt så kan du låsa upp nya delar till ditt fordon. Det finns några nya vapen och prylar i Mario Kart 8, och jag lyfter på hatten för Super Horn. Äntligen kan man förstöra det blå skalet, med hjälp av tryckvågen från den grymma tutan. De som är i vägen för Super Horns tryckvåg kommer att få sig en rejäl smäll.

Man kan styra fordonen med Wii U Gamepad (med spakar eller som en ratt), med Wiimote (med och utan Nunchuck), med Wii Wheel och med Wii U Classic Controller. Kontrollmöjligheterna är många, och det gäller att hitta det som passar dig bäst. På tal om att hitta det som passar dig bäst, så gäller det också att pussla ihop ditt fordon så att det känns bra för dig. Hur du än väljer så påverkas maxhastigheten, grepp, vikt, acceleration och så vidare. Det är väldigt mycket som ska låsas upp, så testa dig fram.

Det är mycket man känner i gen om man kollar omkring i omgiviningarna. Sunshine Airport har namnen på övriga banor som står på destinationstavlan i flygplatsen. Sen är det också riktigt galet när man glidflyger rätt under ett lyftande flygplan.

Det är mycket man känner igen om man kollar omkring i omgivningarna. Sunshine Airport har namnen på övriga banor som står på destinationstavlan i flygplatsen. Sen är det också riktigt galet när man glidflyger rätt under ett lyftande flygplan.

Det är många förare i Mario Kart 8. Nya förare är Bowsers sju ungar, Baby Rosalina och Pink Gold Peach. Just karaktärbalansen stör mig lite. Jag är glad att sju Bowsers barn är med, men samtidigt är det för många barnförare. Kom igen. Baby Rosalina? Inte för jag har nåt emot henne, men det finns massor av figurer från Marios värld som förtjänar att vara med i Mario Kart 8. Wart? Geno? Fawful? Captain Syrup? Valmöjligheterna är många, men Nintendo har inte riktigt tänkt till här. Fast klassiska favoriter som Yoshi, Wario och min personliga favorit Rosalina finns i alla fall med.

Musiken brukar vara ett säkert kort när det gäller Mario Kart. Här finner jag en hel del klassiker, som tidigare nämnda retrobanornas uppiffade stycken. De nya banornas musik är inte så dumma heller. Shy Guy Falls härliga banjo, Electrodomes dansvänliga discodänga och så Cloudtop Cruise – den banans musik ger mig gåshud. Taget från Super Mario Galaxy – främst från banan Gusty Garden Galaxy – bevisar att Nintendos utmärkta orkester vet vad de gör. Men dra ner på elgitarrerna, Nintendo. Sen tycker jag att Dolphin Shoals musik påminner om en sur amerikansk tv-såpa som Glamour eller Sunset Beach med sin saxofon. Ostigt.

Racingen har aldrig varit bättre i Mario Kart – men nu kommer Mario Kart 8’s största nackdel: Battle Mode. Det är egentligen inget fel på spelläget, för det är precis som tidigare. Man spränger motståndarnas ballonger på fordonen. Det som skulle ha varit riktigt magiskt har blivit förstört. Varför? Jo, Nintendo har placerat Battle Mode på några av racingbanorna. Det är väldigt korkat för att racingbanorna är för stora. Det är bättre med labyrintbanor i begränsad storlek än att billigt komma undan att använda racingspår. Hur tänkte Nintendo här? Jag hoppas verkligen att de släpper ut riktiga labyrintbanor i form av DLC längre fram, för Battle Mode är inte ok.

De gamla rivalerna Wario och Donkey Kong med två av Mario Kart 8's nya vapen: Pirahna Plant som biter alla i dess väg, och Boomerang Flower som klappar till ens motståndare under färd och retur.

De gamla rivalerna Wario och Donkey Kong med två av Mario Kart 8’s nya vapen: Pirahna Plant som biter alla i dess väg, och Boomerang Flower som klappar till ens motståndare under färd och retur.

Onlineläget är riktigt intressant. Det är lätt att hoppa in i turneringar, och att starta egna. Man kan välja klockslag som turneringen ska börja – och när det ska sluta. Väldigt praktiskt. Jag kan ana oändliga möjligheter i med Mario Kart 8’s onlineläge. Du kan också ladda upp dina bästa racingmoment i egna klipp som du postar på Youtube. Man kan också via Mario Kart TV kolla in de hetaste videoklippen som folk runt om i världen lagt upp. Det märks att Nintendo vill satsa på online i det här spelet.

Det har pratats om att Mario Kart 8 är spelet som ska rädda Wii U från dess dåliga försäljning, och det hoppas jag verkligen att det gör. För Mario Kart 8 är ett riktigt bra spel. Till och med fantastiskt. Jag är i alla fall säker på att Wii U-försäljningen lär öka, men frågan är hur mycket? Och är det tillräckligt? Jag håller tummarna.

Tre plus:

  1. Nintendo är i världsklass när det gäller bandesign. Jag älskar de nya banorna och gillar när de pysslar om retrobanorna! Antigravitationen har öppnat nya möjligheter.
  2. Man vill spela ”bara en cup eller en bana till”. Mario Kart 8 är så otroligt beroendeframkallande.
  3. Turneringarna online är ett lyckat tillskott. Det är så lätt att skapa egna turneringar och hoppa in i en befintlig turnering.

Tre minus:

  1. Battle Mode. Ett extremt misslyckande i Mario Kart 8. Bara ett DLC med nya banor kan rädda det älskade spelläget från en säker död.
  2. Ojämn karaktärbalans. För många bebiskaraktärer, till exempel. Många legendariska Mario-figurer borde ha fått chansen istället för bebisarna och en Pink Gold Peach.
  3. Retrobanorna Grumble Volcano och Dry Dry Desert borde inte ha varit med.

Slutsats:

Mario Kart 8 är precis som jag har förväntat mig. Det är ett riktigt lysande racingspel och i den här genren är Nintendo ohotade kungar. Bara Konami Krazy Racers till Game Boy Advance är det enda spel som varit i närheten av dess briljans – men inte nära nog. Mario Kart 8 har den bästa körtekniken på många, många år, och de nya banorna tillsammans med antigravitationen kommer att få en hel del racinglopp i månader – nej, år – framöver. Trots det misslyckade Battle Mode, är Mario Kart 8 ett äkta bevis att Wii U är en spelkonsol att räkna med. En ny klassiker är född. Jag längtar att få greppa tag i ratten igen och drifta omkring på vägen. Jag rekommenderar det här mycket. Äntligen kan jag förstöra det där blå skalet!

Betyg: En stark fyra av fem.

Mario Kart 8 finns enbart till Wii U. Det är ute i butik/näthandel nu.

Mount Wario är en enda lång nedförsbacke. Man börjar högst uppe på bergstoppen och till slut är man i en slalombacke. Vilken galen bana och så otroligt rolig!

Mount Wario är en enda lång nedförsbacke. Man börjar högst uppe på bergstoppen och till slut är man i en slalombacke. Vilken galen bana och så otroligt rolig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s