Föräldraskap, spelvåld och ansvar.


Jag är en aktiv gamer, och det har jag varit snart i 30 år nu. I åratal har jag plöjt mig igenom olika typer av spel. Pussel, RPG, plattform, action, FPS, strategi, partyspel, skräckspel och så vidare. You name it. När jag var barn så var det en del äventyrsspel med inslag av plattformshoppande som till exempel Bubble Bobble och Super Mario Bros-spelen. Under NES och Master Systems storhetstid så upptäckte jag glädjen i actionspel som Mega Man I-III,  Metal Gear, Teenage Mutant Ninja Turtles, Space Harrier och Rush ‘N’ Attack. På den tiden så märkte jag inte av någon kritik av tv-spelsvåld. Det kan visserligen bero på att jag var barn då men jag märkte absolut ingenting.

Mortal Kombat II är ett av de mest kända våldsamma spelen genom tiderna. Dess överdrivna våld var väldigt underhållande och man ville få till en lyckad Fatality.

Mortal Kombat II är ett av de mest kända våldsamma spelen genom tiderna. Dess överdrivna våld var väldigt underhållande och man ville få till en lyckad Fatality.

Det var inte förrän i tidigt 1990-tal som det blev mer märkbart att spelen var mer realistiska och våldsammare. SNES kom ut, och plötsligt fick spelskapare som Capcom, Konami, Rare och Midway mycket mer att arbeta med. De tekniska överlägenheterna som SNES hade över föregående generationen ledde till mycket mer genomarbetade spel. Men också mer våldsamma. Ta Mortal Kombat II som ett tydligt exempel. Jag spelade det jättemycket och tyckte det var så jävla coolt att spöa skiten ur ens motståndare. Blodet skvätte och att få till en Fatality var fan guld. Ju råare avrättning, desto häftigare blev det. Men då var jag ju tonåring – och ärligt talat så var det ingen som sa till mig att jag inte skulle spela så råa spel. Det kan också bero på att min familj är vana att se våldsamma skräckfilmer.

När nästa generation med Playstation, SEGA Saturn och Nintendo 64 kom med den tredimensionella grafiken så öppnades det en ny dörr för spelutveckling. Jag hakade på och upptäckte klassiker och mästerverk som Banjo-Kazooie, Final Fantasy IX, Legend Of Zelda: Ocraina Of Time och Majora’s Mask. Men att få spela ett så kallat våldsamt spel var ändå väldigt lockande och det gav resultat för nya spelupplevelser. Goldeneye 007. Resident Evil 2. Doom. Destruction Derby. Silent Hill. Alla dessa väldigt våldsamma och vissa var skräckinjagande. (Tja, Goldeneye 007 har inte varit skräckinjagande nån gång) I de sena tonåren upptäcktes för min del ett helt nytt sätt att spela, och att kuta omkring i de trånga korridorerna i polisstationen i Resident Evil 2 samtidigt som blodtörstiga zombies skulle äta upp mig var väldigt spännande.

Och tiden gick. Spelen blev ännu mer välgjorda efter de kommande generationerna som kom och gick. Banbrytande spel lade upp en grund för de kommande storspelen. De flesta av dom har våldsamma inslag, och det blev nästan en sorts standardisering att det skulle komma ut en massa FPS (First Person Shooter) som gick ut på att döda sin motståndare i en Team Deathmatch eller Capture The Flag. Eller att slakta en legion med zombies i till exempel Dead Rising eller Dead Island. Eller att dra isär ens motståndare mitt itu i Mortal Kombat IX.

Ett äventyrspel där ens hjälte kutar omkring med svärd och ska döda en massa fiender är ett klassiskt koncept som har varit med i årtionden, till och med på NES tid. Wizards & Warriors. Wonder Boy In Monster Land. Ghost & Goblins. Legend Of Zelda. På grund av de tekniska begränsningarna uppfattas inte de spelen som våldsamma. Men grundidén har inte ändrats under 30 år. Så varför uppfattas då spelen som med samma koncept idag som våldsamma? Vi lever i 2010-talet, och vi är inne på en nystartad generation med otrolig grafikprestanda, enorm spelmekanik och viljan att bryta gränser. Blodet skvätte när Booker Dewitt sköt huvudet av en soldat i Bioshock Infinite. Solid Snake gjorde egentligen samma sak när han använde ett maskingevär i Metal Gear till NES – fast det syns egentligen inte på grund av de tekniska begränsningarna. Är det någon skillnad på det här spelvåldet? Både ja och nej. De visuella upplevelserna har stor skillnad och det är väldigt grafiskt våldsamt i Bioshock Infinite.

Men tänk efter lite.

Det praktiska och för min del det viktigaste partiet är att det är ingen skillnad på Bioshock Infinite och Metal Gear. Med en stor vapenarsenal tar sig Booker och Snake igenom en stor skurkskara. I dessa spel är spelvåld ett måste. Spelvåldet har kluvit en värld i två delar under flera årtiondens tid. Den klyftan har ökat de senaste fem åren.

Tekniken har flugit ifrån Metal Gear, men grundkonceptet där man skjuter ihjäl en fiende har alltid varit med i många aktuella spel idag. Det är bara det tekniska biten som  är annorlunda - så därför känns spelvåldet mer makabert idag.

Tekniken har flugit ifrån Metal Gear, men grundkonceptet där man skjuter ihjäl en fiende har alltid varit med i många aktuella spel idag. Det är bara den tekniska biten som är annorlunda – så därför känns spelvåldet mer makabert idag. (Det här ifrån MSX-versionen av Metal Gear, inte NES-versionen.)

Idag är jag en förälder till två döttrar som är 5 respektive 3 år. Alla föräldrar har sina regler på vad barnen får göra och vad de inte får göra. En av mina regler är att de inte får se på läskiga filmer – ironiskt nog tittade jag på skräckfilmer när jag var i deras ålder. Varför sätter jag upp denna regel? För att jag är förälder och jag vill deras bästa. Men barn är barn, och de vill ju utforska omkring saker och ting. Det lär inte dröja tills de kommer att se en läskig film.

En annan viktig regel är att jag inte spelar ett våldsamt spel när de är i närheten – fast det beror på. Det grafiska våldet som visas i till exempel Resident Evil eller något Battlefield-spel är ett stort no-no för min del. Men de får gärna titta på när jag spelar ett Mario-spel eller ett pusselspel. Ändå vill jag att de ska lära sig om monster och ting – så därför är det bra att ett spel som Rouge Legacy finns. Det är inte läskigt, utan ett spel som är en hyllning till den svåra, gamla spelskolan med hack ‘n’ slash-inslag. Det finns många monster som skelett, zombies, spöken och ögonglober som skjuter eld. Jag vill att de ska lära sig om dessa monster, i rätt ordning och tidpunkt. Då tror jag att det blir lättare för mig att introducera en skräckfilm eller kanske ett Resident Evil när de blir äldre. Det viktiga är att ta ett steg i taget, för jag vill inte ge dom mardrömmar. Men jag måste ju börja någonstans, och ett spel som det skitsvåra Rouge Legacy är en bra start.

PEGI-märkningarna är faktiskt viktiga. Som förälder har man ett ansvar för vad köper för spel till ens barn. Ha noga uppsikt på dessa symboler. PEGI 18 till exempel betyder att spelet är anpassat för de som är 18 år eller äldre. Kombinerat av innehållsmärkningarna så får man en bild på vad spelet innehåller. Om spelförsäljaren frågar om hur gammal ett barn är så gör hen ett bra jobb.

PEGI-märkningarna är faktiskt viktiga. Som förälder har man ett ansvar för vad köper för spel till ens barn. Ha noga uppsikt på dessa symboler. PEGI 18, till exempel, betyder att spelet är anpassat för de som är 18 år eller äldre. Kombinerat av innehållsmärkningarna så får man en bild på vad spelet innehåller. Om spelförsäljaren frågar om hur gammal ett barn är när barnet är med, så gör hen ett bra jobb. Lär er dessa symboler nästa gång ni besöker en spelbutik.

Men när det gäller att spela våldsamma spel kommer jag att vara mer sträng. Jag tar åldermärkningarna på fullaste allvar. Kanske jag kan tänja på någon gräns om det är ditsatt PEGI 12 när de är typ 10 år. Men ett våldsamt spel som fått åldersgräns PEGI 18 har fått den märkningen för en anledning. Som förälder har jag ett ansvar för vad mina döttrar kommer att spela. Det är klart att de ska få spela ett Legend Of Zelda-spel om de vill det. Ett Resident Evil-spel får de vänta ett tag med, för det är de inte redo för än. De kommer inte att vara det på ett tag heller.

Döttrarna brukar sitta vid datorn och spela något pusselspel på nätet eller måla. De är väldigt duktiga och kan lösa problem väldigt snabbt. Men att tänka på hur länge de ska sitta är också något man måste tänka på. Det är klart att de ska få spela, men jag och min sambo måste säga till när det är stopp. Barnen ska ju ha tid med annat, som att leka. Men det här är mina och min sambos regler.

När det gäller regler så är det viktigt att du som förälder sätter upp regler som nämner hur ofta ett barn får spela, hur länge man sitter framför datorn/tvn, och försöka vara tydlig med varför man sätter upp dessa regler. Samtidigt ska man inte förbjuda barn att spela om de tycker det är roligt och lärorikt. Ett barn lär sig otroligt mycket - mer än vad du tror.

När det gäller regler så är det viktigt att du som förälder sätter upp regler som nämner hur ofta ett barn får spela, hur länge man sitter framför datorn/tvn, och försöka vara tydlig med varför man sätter upp dessa regler. Samtidigt ska man inte förbjuda barn att spela om de tycker det är roligt och lärorikt. Ett barn lär sig otroligt mycket – mer än vad du tror.

Varje förälder måste ha sina egna regler, men att förbjuda barnen att spela spel är inte en bra idé. Spel är stimulerande för hjärnan, precis som musik, tv och böcker är. Man kan lösa problem och lära sig praktiska saker. Man kan lära sig engelska. Jag tycker att det är viktigt att berätta för barnet att det är bara ett spel. Jag avskydde den förklaringen när jag var barn, men tro mig – det är en viktig lärdom. Visst ska man ha begränsningar när det gäller speltid. Det gäller att låta barnet förstå att man ska spara och fortsätta en annan gång. Men förbjuda? Nej. Det är absolut inte rätt. Absolut inte om barnet tycker om att spela. Om det går, var gärna med och spela tillsammans med barnet/barnen. Jag ser ingen skillnad på det och sällskapsspel. På tal om sällskapsspel, så är Mario Party-spelen en utmärkt familjespelserie.

Om nu barnet kommer att uppleva ett läskigt eller blodigt scenario så gäller det för en som är förälder att vara med och visa barnet ens stöd. Och om man kan, förklara och prata om detta. För det kommer att hända en dag. Jag ska vara ärlig och säga att spelvåldet har blivit mer effektivt än vad det var för 30 år sen. Det kan man inte ljuga om. Jag kan inte heller ljuga och säga att spelvåldet kommer att minska – för det kommer det inte att göra.

Unga barn i åldersgruppen typ 10-15 år öppnar upp ögonen för Battlefield, Call Of Duty, Destiny och Grand Theft Auto V på grund av våldets många valmöjligheter. Jag kan inte säga att jag klandrar dom. De är i en upptäckarålder och det är naturligt att de vill se sånt. Men det är förälderns uppgift och lära dom om våldet och om vad spelen handlar om. Att få barnen att förstå att det är bara spel. Tyvärr finns det personer som påverkas av spelvåldet och tragiska händelser har hänt. Skolmassakrer som den på Columbine, eller Breiviks vidriga illdåd på Utöya. De hade spelat spel och naturligtvis fick ju spelen skulden för det hemska som har hänt. Men det är fel. Felet ligger hos de som gjort de här hemska sakerna. På grund av psykiska störningar – och då borde de inte ens spela våldsamma spel eller se på actionfilmer. Det är deras ansvar – inte spelen eller filmernas. Problemet är att media, spelhatare och de som inte är kunniga förhastat pekar ut spel som de skyldiga. Men det är de inte. Det är mördarna som till exempel Breivik.

Eftersom speltekniken utvidgar sig så följer givetvis spelvåldet med. Jag ska vara väldigt ärlig och säga att spelvåldet har blivit mer brutalt och gränserna bryts konstant. Det behöver inte betyda att ett spel kommer att bli skitdåligt. Nej, för fan. När jag kommer att spela kommande storspelet Bloodborne till Playstation 4 – så kommer det definitivt att spruta blog. (nordvärmländska för blod) Men det kommer med största sannolikhet att bli otroligt storslaget. Likaså kommer det nya Legend Of Zelda-spelet till Wii U att bli. Ända sedan Link hamnat i 3D-världen så har hans svärdviftande blivit våldsammare eftersom det ser mer realistiskt än vad det gjorde i till exempel Zelda II till NES. Jag kommer kanske att låta mina döttrar titta på Zelda-spelet, men inte på Bloodborne. Inte när de är så unga. Det är mina regler.

Kom ihåg – det är dina egna regler som gör dig till en rättvis och en bra förälder. Gör det som känns bäst för dig och ditt/dina barn. Jag vet att jag vill göra det som känns bäst för mig och mina döttrar. Jag vill lära dom allt jag kan om tv-spel. Fast på mitt sätt, och med ett steg i taget.

Bloodborne kommer att bli väldigt våldsamt och blodigt. Men så är det här spelet skapat av From Software, som gjorde Dark Souls-spelen. Räkna med ett hårdkokt spel i världsklass.

Bloodborne kommer att bli väldigt våldsamt och blodigt. Men så är det här spelet skapat av From Software, som gjorde Dark Souls-spelen. Räkna med ett hårdkokt spel i världsklass.

Till sist vill jag visa ett Youtube-klipp på när Conan O’Brien spelar kommande Mortal Kombat X tillsammans med två amerikanska fotbollsspelare. Sjukt underhållande klipp men också rätt tänkvärt på hur långt spelvåldet har utvecklats.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s