Recension: Bloodborne.


Bloodborne-cover-819x1024

Det är dags för jakt och slakt!

From Softwares efterlängtade storspel efter Souls-spelen påminner väldigt mycket om deras senaste spel, Dark Souls II – som jag utsåg till 2014 års bästa spel. Jag hade endast spelat Demon’s Souls en gång och tyckte att det var helt obegripligt, men jag fastnade för Dark Souls II så mycket. När Bloodborne utannonserades ifjol, blev jag väldigt nyfiken på hur From Software skulle gå tillväga.

Souls-spelen är kända för deras otroligt svåra svårighetsgrad och utmaning. Bloodborne är absolut inget undantag.

Man styr en jägare (man eller kvinna, du väljer i en rolig spelareskaparmeny i spelets början) som vandrar runt i den helvetesdrabbade byn Yarnham för att jaga odjur och andra otyg. Upplägget, striderna och tuffheten är väldigt likt Dark Souls II, så det känns ganska välbekant när jag sätter igång och spelar Bloodborne. Men visst finns det skillnader.

hgj

Yarnham är byn som Gud glömde. Odjur, monster, stora varulvar eller hemska gamla tanter som vill bara tömma dig på blod lurar överallt. Resultatet? Du dör. Och det kommer du göra. Ofta.

Striderna är mycket snabbare och fiendernas intelligens är mycket skarpare. Tempot är högre. De blodiga effekterna är så sjukt höga att man behöver besöka kemtvätten väldigt ofta – för ens dräkt blir rätt så nersölad med en grinig, högaffelsbeväpnad gubbes blod. Jag skulle lätt utse Bloodborne till ett av de mest blodigaste spelen någonsin. Med det snabbare tempot och mer intensiva striderna så måste man ha nerver av stål och snabba reflexer. Trots det så dör man hela tiden – och det är det som både är spelets förtjusning och förbannelse på samma gång. Man samlar sig på blodekon när man dödar en fiende, och med blodekon så kan man uppgradera sina egenskaper och köpa tillbehör. Dör man, tappar man alla ekon och man måste antingen döda den fiende som dödat en eller hitta blodpölen där du dog för att få tillbaks ekona.

Jag tycker om dockan/kvinnan som uppgraderar ens egenskaper i Jägarens Dröm. Hennes brittiska accent är ljuvlig.

Bloodborne är ett av de vackraste spelen jag har sett. Yarnham är en fruktansvärt hemsk byhåla, men de gotiska och smått religiösa omgivningarna är så stämningsfulla och vackra. Atmosfären gör så att man vill bara stanna upp och beskåda omgivningen – men med tanke på att faror lurar i varje hörn så har man inte så värst mycket tid att göra det. Det resulterar att man blir hackad pölsa.

I Dark Souls II kunde man välja mellan en massa vapen och magiska krafter. Man kunde uppgradera vapnen dessutom. I Bloodborne är det lite annorlunda. De är få vapen denna gång, men uppgraderingssystemet är mer intressant än dess spirituella föregångare. Hittar du blodstenskärvor så kan göra sina vapen starkare. Med blodjuveler kan vapnen få andra styrkor. Passa på att sätta dit rätt blodjuvel i den långa färden i Yarnhams territorium. Det är ett kul inlägg.

"Did I only shoot six shots, or only five?" Skjutvapen är ett nytt inlägg i From Softwares spel. Pistolen är mer för att paralysera än att skada så använd den klokt.

”Did I only shoot six shots, or only five?” Skjutvapen är ett nytt inlägg i From Softwares spel. Pistolen är mer för att paralysera än att skada så använd den klokt.

Det finns inga magiska krafter likt Soul Arrows ifrån Dark Souls II i Bloodborne. Men istället har man en läcker puffra som man kan skjuta kvicksilverkulor i ett odjurs rektum. Men kulorna gör inte så värst mycket skada, istället paralyserar de monstren en kort stund och det här är ett bra tillfälle att ladda upp för ett dödligt slag. Taktik, taktik!

Bossarna i spelet är helgrymma.  Jag finner dom ännu svårare än i Dark Souls II, och de kan döda en rätt många gånger innan man kommer på hur man ska göra – och att man har turen på sin sida. Lägg därtill ett otroligt soundtrack så blir bosstriderna enormt episka. När jag dödat en boss så känns det som ett av mina största segrar i min spelkarriär. Det här är hardcore på riktigt.

En likhet mellan Dark Souls II och Bloodborne är att man kan anropa hjälp eller inkräkta sig i en annan spelares värld. Men jag har en fråga. Varför ska det kosta insikt när man ringer i klockan när man vill ha hjälp?

Kontrollen är väldigt likt den i Dark Souls II så det är enkelt att hoppa igång. För en nybörjare så är det inte så värst svårt att lära sig kontrollen. Man kan likt i Zelda-spelen låsa in en fiende så att man kan kontra, göra kullerbyttor och rikta en ett kraftig slag eller två. Dör man, så skyll inte på kontrollen. Svär som fan på den fiende som dödat dig stället.

hgj

Bloodborne är precis lika grymt och skräckinjagande som det är vackert. Kolla in den där röda månen!

Bloodborne är näst intill perfekt. Det har en otrolig spelmekanik, fantastisk atmosfär och det är stort. Kontrollen är tät och det finns så mycket att upptäcka. Det är tufft och monumentalt. Men det finns en stark nackdel. Laddningstiderna. Om man antingen dör eller ska teleportera sig ifrån Jägarens Dröm (en frizon) till en lykta på en speciell plats så tar det nästan en minut för att det ska laddas upp. Om jag har kommit långt fram och tragiskt nog dör av ett förargligt slag så blir jag så frustrerad att jag vill bara hoppa in och ta tag i det snabbt. Men istället måste man vänta i den där minuten. From Software har nämnt att de ska sätta dit en patch (plåster på engelska) för att minska laddningstiderna. Hoppas att patchen kommer snart för det här är löjligt.

Tre plus:

1. Bloodborne är precis så svårt som jag hade hoppats på. Härligt med en rejäl utmaning.

2. Tempot och intensiteten i striderna är imponerande. Särskilt bossarna.

3. Yarnham är så gotiskt läskigt att det är alldeles underbart. Hinner du ta en titt och beskåda den vackra omgivningen?

Tre minus:

1. Laddningstiderna! När patchen kommer så kanske det här stora minuset blir mer suddigt.

2. I vissa områden så önskar jag att det hade funnits fler lyktor som transporterar en till Jägarens Dröm.

3. Lite dumt att det kostar insikt för att ringa i klockan när man vill ha hjälp.

Bossarna i Bloodborne tillhör bland det bästa och det farligaste i spelet. Räkna med storslagna kamper!

Bossarna i Bloodborne tillhör bland det bästa och det farligaste i spelet. Räkna med storslagna kamper!

Slutsats:

Bloodborne är precis vad jag hade hoppats på. From Software har gjort det igen, med en rejäl uppercut så slår Bloodborne knockout på de flesta spelen just nu. Jag bör nog sätta dit en varningsstämpel till de som vill spela ett simpelt spel, för Bloodborne är inget spel för sillmjölkar. Men söker du efter ett spel med intensiva strider och ett enormt upptäckarglädje, plus mycket blod så är absolut Bloodborne något för dig. Jag har bekymmer med laddningstiderna, men när patchen är på plats kan jag förlåta From Software. Men det här är absolut ett av 2010-talets allra bästa spel och är ett säkert köp till Playstation 4.

Betyg: En blodig femma av fem!

Bloodborne finns endast till Playstation 4, finns ute nu.

Akta dig för gubbar i rullstolar! Oftast ligger de i bakhåll för att peppra dig med bly.

Akta dig för gubbar i rullstolar! Oftast ligger de i bakhåll för att peppra dig med bly.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s