Recension: Grim Fandango Remastered.


maxresdefault (12)

Jag har inte spelat originalspelet Grim Fandango när det begav sig, så det här är mitt första möte med Manny Calavera och hans knäppa äventyr i dödsriket.

Grim Fandango Remastered är ett bisarrt äventyr där man får följa med liemannen (?) Manny Calavera, som i spelets början är i en sorts kris. Han är lägst rankad i en ”reseagentbyrå” för de som precis kommit till dödsriket. Manny får bara bottenskrapet av de som har kilat vidare medans hans kollega/konkurrent Domino får de stora fiskarna.
Livet är inte lätt för en mexikansk lieman.
Men så lyckas Manny Calavera med hjälp av sin listighet att hitta en viktig kvinna och när han ska erbjuda henne en resa så finns det inget att erbjuda. Det är en gåta, och det är bara början på det här knäppa pusseläventyret.

Det första jag märker med Grim Fandango Remastered är den sköna humorn och det är faktiskt roligt att lyssna på de lustiga samtalen. Jag skrattade ganska mycket åt detta, Lucasarts gjorde ett grymt bra jobb med manuset.
Den fula karaktärersdesignen (ja, den är faktiskt ful) är ändå rätt så stilren att den passar bra ihop med de fina miljöerna. Jag gillar den mexikanska touchen.
Jag är också imponerad av den härliga musiken, särskilt jazzmusiken på Rubacava under handlingens andra år.

Det är mycket dialog i Grim Fandango Remastered.

Det är mycket dialog i Grim Fandango Remastered. Ett av spelets bästa moment är när Manny pratar med olika karaktärer och får olika alternativ att välja mellan. Det resulterar i lustiga samtal och i vissa fall så kan de svar få Manny att ta sig vidare i äventyret.

Grim Fandango Remastered är indelat i fyra kapitel och det har gått ett år mellan varje kapitel. Det är en hel del kluriga pussel men det finns alltid en lösning. Det gäller att leta noga. Dock borde Double Fine i denna återgivning ha lagt till en sorts tipsgrej likt The Last Of Us om man har kört fast. Är man nykomling och inte har spelat denna old school-aktiga typ av spel så kan det bli krångligt. Tack gudskelov att Internet finns.

Det finns ett par olika kontrollscheman i Grim Fandango Remastered. Det ena är att man kan styra Manny valfritt. Men om man använder sig av Tank Controls så får man en jävlig utmaning. Det är likt kontrollen i de gamla Resident Evil-spelen. Om man drar uppåt går man framåt och man vrider Manny när man drar vänster eller höger. Det här är en jobbig skitkontroll som bara ska användas om man vill låsa upp en värdefull achivement. Jag rekommenderar att nybörjare INTE använder Tank Controls. Fy fan så dåligt.

Jag hade faktiskt ganska höga förhoppningar innan jag spelade Grim Fandango Remastered. På ett sätt och vis så är jag lite besviken, men samtidigt är jag inte det. När jag läste gamla artiklar om originalspelet så såg det ärligt talat mycket flummigt ut, men recensionerna är väldigt höga. Så då borde det ju vara fantastiskt. Låt mig säga så här: Det är faktiskt ett fantastiskt spel, särskilt storyn och humorn. Dialogerna mellan till exempel Manny och den högljudde maskinisten Glottis är riktigt underhållande. Glottis är en demon som allra helst vill meka och köra bilar, och han ser ut som en crackberoende orange Barbapapa-figur med vassa tänder.

Tre plus:
1. Grim Fandango Remastered har underbar humor.
2. Manuset och dialogen är riktigt bra och annorlunda.
3. Manny Calavera är en skön huvudkaraktär. Karaktärsgalleriet passar bra i det vrickade och galna dödsriket.

Tre minus:
1. En tipsguide eller något liknande för nybörjare som har kört fast borde ha varit med.
2. Tank Controls. Det gjorde spelet onödigt svårt.
3. Det tar lång tid att spara en fil.

Den fula karaktärsdesignen och den fula grafiken

Den fula karaktärsdesignen och den fula grafiken för självaste karaktärerna smälter in fint i den fina bakgrunden. Glottis är en rolig demon som är riktigt högljudd.

Slutsats:
Jag spelade aldrig originalet när det begav sig runt 1998, så jag kan inte jämföra versionerna i denna recension. Men Grim Fandango Remastered är ett roligt äventyr med en cool, jazzig, mexikansk lieman som huvudkaraktär. Den smårötna humorn är faktiskt något som jag tyckte var underhållande. Jag gillar klurigheterna i Grim Fandango Remastered men det var fruktansvärt lätt att köra fast. Avsaknaden av en tipsguide i spelet för nybörjare drar ner betyget. Tank Controls suger. Däremot tåls Grim Fandango Remastered att spelas om igen, tack vare dess oemotståndliga charm. Grim Fandango Remastered är ett så fult spel att det ändå är rätt snyggt på ett sätt. Men det är den fantastiska handlingen och den briljanta humorn som gör spelet minnesvärt. Även om jag blev lite besviken så hade jag ändå riktigt roligt med detta roliga äventyr.

Betyg: En stark trea av fem.

Grim Fandango Remastered finns ute nu, till Playstation 4, Playstation Vita, PC. Jag recenserade Playstation 4-versionen.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s