”Är det ingen sida som vill ha stackars manliga spelskribenter längre?”


68556854

Innan någon går alldeles apeshit på grund av rubriken, så rekommenderar jag att ni läser inlägget först. Okej? Tack.

Då fortsätter jag.

Jag börjar med att harkla min strupe.

 

Tv-spel väcker många känslor. Det pratas mycket om Gamergate, Anita Sarkeesian, Anna Nilssons teckningar på Svampriket som skapade en rejäl storm förra året, och nu har Notch gjort bort sig också. Fast när det gäller det sistnämnda, så rekommenderar jag att jag läser Roberts och Effies artiklar istället. Där får ni väldigt bra förklaringar i den röriga soppa som Minecraft-skaparen hamnat i.

Men det här inlägget handlar inte om något av det jag nämnde.

 

Vad handlar det här inlägget om? Varför har jag den här rubriken?

Det här inlägget handlar om speljournalism och om att söka nya förmågor. Många spelsidor växer jättemycket, och det ploppar upp nya sidor som de vore maskrosor på sommaren. Alla som är inblandade i dessa spelsidor är riktigt passionerade och brinner helhjärtat för det de tycker om. Det skrivs, podcastas och youtubas. Det är ju strålande. Att såpass många som sysslar med speljournalism är väldigt fascinerande.

Spelsidor söker väldigt många nya talanger som ska hjälpa dom att lysa starkare på marknaden. Det finns massor av personer som vill gärna skriva om spel därute, så gott om folk finns det ju.

Men det finns en sak som är väldigt intressant när det gäller spelsidornas krav idag. De söker efter kvinnliga spelskribenter.

Fast, om jag ska vara ärlig, så tror jag inte att det är ett krav. Utan jag tror att spelsidorna räcker faktiskt ut en hand till de som inte fått den här möjligheten tidigare. Jag har läst speltidningar i åratal. Tidningar som Super Play och Nintendo-magasinet. En mycket märkbar sak som jag märker mycket mer idag när jag kikar i de gamla tidningarna, är att dess innehåll dominerades av en äkta korvfest. Majoriteten av spelskribenter var killar.

I för sig var detta väldigt vanligt förr, och intressant nog inte så värst märkbart. Spelmarknaden riktade ju sig mest åt killar. Häftiga skjutspel var ju ”killspel”, och det fanns ju inga tjejer som spelade sånt – för det var ju bara killar som gjorde det. Men serru, det stämde inte ett jävla dugg. Det fanns visst tjejer och kvinnor som spelade Wolfenstein, Resident Evil, Quake och Super Mario Bros. Men tjejerna fick stå i killarnas skugga hela tiden. Mängden av skribenter i en speltidning var ungefär 90 procent killar och 10 procent tjejer. Lovisa i Super Play gillade jag. Nu har jag glömt hennes efternamn men jag tyckte om hennes texter om till exempel Pikmin och Parasite Eve. Jag undrar vart hon tog vägen.

Ähem. Hur som helst.

Lovisa var en av de få kvinnliga speljournalister under sent 1990-tal och början av 2000-talet. Frågan är om det fanns så många fler? Det gjorde det säkert, men jag kommer faktiskt inte ihåg någon. Jag är däremot säker på att det fanns flera.
Något annat som jag är säker på är att det fanns garanterat fler kvinnor som ville skriva om spel under den tidpunkten. Frågan är isåfall varför det inte var så? Och pang, en följdfråga; varför var det en dominerande korvfest inom speljournalistik?
Jag är inte rätt person att svara på den frågan, men jag skulle gärna vilja ha svar på det.

Tv-spel har alltid förknippats med ”en grej som bara killar gör”. Det fanns inte en tanke på att tjejer spelade. I alla fall inte ”tuffa” spel, utan de ”spelade hästspel” som ett exempel. Det liknande sånt som leksaksreklam visar till de olika könsroller.
Ni vet vad jag pratar om.
Leksaksreklam för pojkar är än idag tuffa grejer, bilar, Turtles, och Star Wars . Tjejer får jämt sminkgrejer, bebisdockor och matlagningsgrejer.
Ja, stereotyper som inte ändrats ett jävla dugg.
Jag avskyr den korkade synen leksaksreklam har. Killar kan väl för tusan leka med dockor och tjejer får väl flyga med en leksaks-Millenium Falcon?
”Pojkar ska bara ha blått och tjejer ska bara ha rosa”-fasoner som folk kör med får mig vilja flytta till planeten Mars. Helvete så idiotiskt.

Nu kom jag lite på sidospår där ett tag, jag ber om ursäkt. Så, vad var jag någonstans?
Internet. Den har öppnat många dörrar när det gäller speljournalistik. Spelskribenter kommer fram, fler och fler. Alla har något att säga om vad de tycker om spel. En del spelar in rekordförsök på hur snabbt man klarar av till exempel Super Mario Bros.
Många spelsidor har kommit och gått, och många består. En sak är väldigt tydlig. Vi är mer intresserade av tv-spel än någonsin tidigare. Herregud, vilken explosiv kraft det har.

Spelsajter skriker efter mer folk, för de vill ju växa och utvecklas mer och mer. Inga konstigheter.
I jämställdhetens tecken så riktar sig sajterna åt kvinnor.
Det här tror jag att många killar ser rött för.
”Jag kan lika mycket som hon men jag får inte för att jag har kuk?” Hm, låt oss ta en funderare på det.

Jag kan på ett sätt och vis förstå deras reaktioner, men det finns en viktig sak som många killar inte tänker på – eller ens bryr sig om. Hur vore det om killarna har satt sig i tjejernas sits för många år sen? Att sätta sig i tjejernas sits nu?
Har ni någon som helst aning om vad tjejer fått gå igenom? Sexuella kränkingar är bara en del av problemet. Ett annat problem är att killars bubbla inte ska sprickas.
Men kära nån, killar. Tänk.
Spelsidor förbjuder inte er för att skriva. De börjar göra något som branschen borde ha gjort för länge sen. De räcker ut en hand åt de som inte har fått chansen. Kvinnor tillhör den kategorin, men de är inte de enda.

Ni vet den där filmen Tjejligan? I den filmen visade de att tjejer kan spela en mansdominerad sport som baseball.

Ni vet den där filmen Tjejligan? I den filmen visade de att tjejer kan spela en mansdominerad sport som baseball. Att skriva om spel har varit mansdominerat länge. Men nu ska det bli ändring på detta.

Jag vill citera nystartade Nintendosidan Kuribo.se – jävlar vad det namnet är badass – om deras sökning efter nya talanger. Så här stod det på Facebook:

”Hejsan allihop! Ville bara meddela er alla att vi fortfarande söker kvinnliga skribenter som är intresserade av att skriva för Kuribo.se! Faller du utanför de traditionella könsnormerna i form av exempelvis ickebinär, trans eller liknande så söker vi även dig! Allt vi begär är att du har ett brinnande intresse för Nintendo och att skriva!”

Det där var riktigt vackert skrivet. HBTQ-personer är också en utsatt grupp när det gäller tv-spel, och jag tycker att Kuribo.se ska ha credit för att de ger dessa människor en chans.

Nej, killar. Ni blir inte utstängda. Det som händer är att alla får vara med. Om det är så att du som kille inte får en tjänst som spelskribent och spela recensionex för en spelsida, och en tjej får tjänsten – lägg inte skulden på sajten och tjejen. Skyll inte heller på dig själv, för du har gjort det du kunnat.
Skyll på den mansdominans som präglat speljournalistik i åratal istället.
Du ska få se, det blir din tur också. Men förstå att tjejer har det mycket jobbigare än dig, som är kille.
Ett kön ska inte vara ett hinder för att uppnå sina drömmar.
Så ta och tänk på det innan du nättrollar mot kvinnor som vill skriva om spel.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s