Jerrys 10 frågor till Effie Karabuda!


Då var det dags för mig att klä mig i rollen som intervjuare. Jag har under de närmaste åren intervjuat ikoniska personer inom spel och film. Kändisar som Angelica Norgren, Ludde LundbladSvampriket, Emma Gray Münthe och GamingGrannar. Alla är förebilder för många, bland annat för mig, och att få svar från dessa förebilder var faktiskt en sann ära.

Nu har jag intervjuat en annan inspirerande förebild. Hon blev utnämnd till Sveriges bästa speljournalist i vintras, är 20 år gammal och är chefredaktör på Aftonbladets spelavdelning Spela. Hon brukar vara med i P3 Spel också. Med sin starka passion för tv-spel, fantastiska intelligens och journalist-expertis har hon redan blivit stor. Låt mig lova er en sak. Hon kommer att bli ännu större, och med dessa ord mycket välförtjänt.

Det här är min intervju och tio frågor med Effie Karabuda!

 

Hur blev du intresserad av tv-spel?

Genom min storebror, kort och gott. Jag glodde storögt på brorsan när han spelade på Nintendo 64. Jag ville också! Han var faktiskt väldigt lyhörd och guidade mig genom spelandet. Han är 9 år äldre, var därför ganska tålmodig och kunde till exempel låtsas vara sämre än vad han egentligen var – så att jag skulle vinna och bli glad. Det byggde upp mitt självförtroende och till slut blev jag bättre än honom på riktigt. Jag ockuperade hans konsol totalt.

Har du förebilder inom spelbranschen/speljournalistiken?

Angelica Norgren har alltid varit min främsta förebild inom spelbranschen. Jag vet inte om jag hade börjat skriva om spel om det inte vore för henne. Det började med att jag lyssnade på P3 Spel i mina tonår och tänkte ”Men shit, Angelica är tjej, svinsmart och kan asmycket om spel – jag vill bli som henne!” Tanken ”kan hon så kan jag” drev mig till en viss del att starta min blogg om populärkultur ur genusperspektiv. Idag ser jag upp till henne lika mycket. Hon är vass, extremt professionell, snabbtänkt och har en klockren känsla för humor. Men även Michael Gill med sin försiktigt intellektuella framtoning och klipska analyser inspirerar mig – både sättet han formulerar sin tankeprocess rent stilistiskt men också hur han ens kan komma fram till så smarta slutsatser.

Föreställ dig en spelkaraktär som du stör dig mycket på. Om du fick göra välja att göra om hen, vad för ändringar skulle du göra? Och vilken karaktär?

Tänkte först på Duke Nukem, men sen kom jag fram till han är liksom ett alldeles för stort renoveringsobjekt till att börja med. Jag skulle behöva krympa hans muskler, injicera en dos östrogen, bygga på hans empatiska förmåga och ge honom ett par genusglasögon. Orka. 

Hatet mot kvinnliga spelare/skribenter/spelskapare har varit ett problem i årtionden. Men ändå verkar det som att folk inte förstår att det problemet finns. Hur ska man få folk att förstå kvinnor faktiskt är lika engagerade i spel som män är?

Jo, jag tror faktiskt att gemene man förstår. Jag möter ständigt människor som inte spelar och kan ingenting om spel – däremot har de en redan utstakad bild av gamingvärlden som kvinnofientlig. När folk får reda på vad jag jobbar med frågar de ofta ”får du mycket näthat?”. Sen kan man titta på vår interna värld och diskutera hur välkomnande den är. Många av mina Aftonbladet-läsare har inga problem överhuvudtaget med att jag är kvinna och jag blir sällan ifrågasatt. Kanske för att de känner att jag besitter så mycket kunskap. Men inom streaming, esport och onlinespelandet händer det fortfarande ganska ofta att kvinnor blir trakasserade. Jag tror att det är en vanesak. Om fler tjejer tar sig in i de här grabbiga rummen så kommer vissa till slut inte att höja på ögonbrynen.

Samtidigt tycker jag det är viktigt att poängtera att mina manliga kollegor sällan får den här frågan. Vi kvinnliga spelskribenter ska inte känna krav på att representera halva mänskligheten och ständigt upplysa folk om sexismen i vår bransch. Vi sitter inte heller på svaret på problemet. Det här är något vi alla ska känna ansvar för. Att behöva rättfärdiga vårt intresse och bevisa att vi finns tar en massa energi. Nuförtiden snackar jag sällan om sexism för det hindrar mig ifrån att prata om det jag faktiskt gillar och jobbar med; spel.

Du var på E3. Vad var höjdpunkterna därifrån? (Det här var en annan fråga först som ändrades eftersom jag skickade frågorna till Effie innan E3)

Det lilla vi fick se av ”Mass Effect: Andromeda”, svenska indietiteln ”Fe” och ”Horizon Zero Dawn”. Den sistnämnda fick jag provspela och det ser väldigt lovande ut, även om jag önskade att RPG-elementen var starkare.

Fe.

Fe, under utveckling av svenska indiestudion Zoink.

Nintendo försöker att komma tillbaks efter Wii Us nederlag. Vad bör de göra så att NX inte hamnar i samma sits som dess föregångare?

Det måste ske en markant förändring både grafik- och prestandamässigt. Att ens uteslutande utveckla egna spel till en egen konsol är en stor begränsning, det minsta de kan göra är att se till att NX är lika kraftig som Playstation och Xbox. I nuläget överlever Nintendo på att vara mediokra enbart för att de har en stor och extremt lojal fanbase som sväljer allt med hull och hår bara det heter ”Zelda”. Jag är kanske lite väl hård, men de behöver skärpa till sig nu och visa att de fortfarande kan bryta ny mark. 

Vad tycker du är den största skillnaden på hur spel är idag, jämfört med tio år sedan?

Alltså, tio år sen är trots allt cirka hälften av mitt liv, så jag har inte en jättetydlig bild av hur det var då. Men jag skulle nog säga att förutom de tekniska framstegen är medvetenheten betydligt starkare än när jag var liten. Spelen börjar tas ut ur sin tekniska bubbla och blir en större del av vårt samhälle och den kritiska granskningen. Spel har också fler ögon på sig nu än förut än när de var till för en grupp inbitna nördar – nu börjar folk förstå att vi har att göra med en stor kassako, men också en form av underhållning vars interaktivitet har flera fördelar. 

Du är 20 år, men du har redan blivit ett äkta fenomen. Du har fått titeln ”årets spelskribent” och nu är du chefredaktör på spelavdelningen i Sveriges största dagstidning; Aftonbladet. Plus en äkta förebild hos kvinnor, män, yngre och äldre. Har du några råd till dom som vill bli spelskribenter i framtiden?

Haha! Roligt att bli kallad för ett fenomen. Tack. Mitt råd är att ta saken i egna händer. Vänta inte på att något ska hända. Jag startade en blogg, skrev som tusan och blev headhuntad. Sedan arbetade jag hårt hela tiden och klättrade uppåt. När jag är missnöjd med något så klagar jag inte, utan presenterar nya idéer och lösningar. Mitt jobb som spelredaktör på Aftonbladet fick jag för att jag bad om ett möte med nöjeschefen och sa i princip ”det här och det här borde ni göra istället, och jag vet hur man gör det”. Du behöver inte vara bäst på spel eller sitta och lira dygnet runt. Det viktigaste är att ha en talang för skrivandet och en förståelse för mediet, men framför allt en vilja att ta sig framåt. Kasta ut ditt material någonstans på internet! Ta kontakt med folk! Sitt inte och ruva på något.

Effie

Effie Karabuda skriver krönikor, recenserar spel och tar upp de senaste spelnyheterna i Aftonbladet. Ni kan gå in på Spela i Nöjebladet för att ta del av Effies fantastiska entusiasm för spel och teknik.

VR ökar lavinartat. Tror du att virtual reality har hittat hem?

Nja, jag har blivit ganska skeptisk till virtual reality på sistone. När jag provade på Playstation VR på E3 drabbades jag av ett vidrigt illamående i skjutarspelet ”Farpoint”. Jag rörde mig med en joystick, men stod stilla i verkligheten. Mitt huvud klarade inte av det. Sen tror jag också att folk i branschen är väldigt ängsliga rent allmänt och vill inte vara sist på bollen. VR är ett för häftigt framtidsfenomen som inte går att ignorera och man vill inte vara det där företaget som är fast i dåtiden. Men det är inte heller den mest optimala formen att spela tv-spel på, i alla fall inte i nuläget. Vi ska inte glömma bort bekvämligheten med gammalt hederligt spelande i soffan.

Vilket är det bästa spelet någonsin? Den här frågan kan jag antagligen gissa på att den kan vara svår att svara på, men gör ett försök.

Det är faktiskt inte alls svårt! Alla som känner mig, eller faktiskt inte alls känner mig utan bara har hört mig i P3 Spel och i andra poddar, vet att ”Dragon Age: Origins” är det absolut bästa jag vet. Min relation till det spelet är på gränsen till osund, men samtidigt väldigt kärleksfull. Det första spelet i serien innehåller allt som jag vurmar för; fantasy, drakar, snygga brittiska riddare, kungligheter, maffiga rustningar, isattacker, rollspel, romanser, bra dialoger… ALLT. Jag spelar om det varenda år och tröttnar aldrig. Höll på att skriva att karaktärerna i ”DA:O” är mina bästa vänner men det lät så sorgligt… jag har ett liv utanför tv-spelen också! Jag lovar!

Tack så hjärtligt mycket för dina fantastiska svar, Effie!

Dragon Age: Origins.

Dragon Age: Origins.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s