Jerrys kärlekskalender 2016. (uppdateras fram till julafton)

image

Nu är det december igen, och en hög tid för adventskalendrar.

Jag körde en adventskalender förra året, där jag hyllade människor för de fantastiska saker som de hade gjort under det gångna året 2015.

Nu är tiden inne för det igen, men med en liten twist.

Jag kommer främst att utse mina val på sociala medier, först på Instagram och mitt konto @honkytonkgamer, med en motivering med varför jag har valt den personen, det laget, duon och så vidare. Det behöver inte vara något storslaget, även det minsta imponerar på mig. Sedan sprider jag vidare budskapet på Facebook och Twitter, för där når jag ut min poäng lättast. Däremot ska jag lägga till namnen här på bloggen ifall ni vill hålla koll på vilka som jag har valt! En ny hashtag är dessutom bekräftad och #kärlekskalender är det perfekta namnet!

Det finns så mycket misär och elände i världen, därför vill jag göra denna kalender för att vi behöver sprida omtanke, kärlek och glädje – och vilken tidpunkt är bättre än julen?

Under tiden jag utannonserar ett nytt namn lägger jag till kandidaten/erna i listan nedanför, så håll gärna utkik!

God fortsättning på december på er allihopa!

Årets kärlekskalenderkandidater 2016:

1. Jeffrey Dean Morgan, skådespelare
2. Heart_in_snow, Instagrammare
3. Det svenska damlandslaget, fotboll
4. Margot Robbie, skådespelerska
5. Skräckafton, välgörenhetsorganisation
6. Paula Fenjima Manrique, gamer, tv-profil, förebild
7. Gun Media och IllFonic, indiespel-utvecklare
8. Effie Karabuda, spelskribent, chefredaktör
9. Ludde och Louise, nygifta
10. Tilde de Paula Eby, programledare
11. Blizzard, spelutvecklare
12. Tess Asplund, medmänsklig demonstrant
13. Sophie Turner, skådespelerska
14. PSBloggen, spelsida
15. Nerdphilia, gamer, youtubare
16. The Duffer Brothers, Stranger Things regissörer
17. Niantic, appstudio
18. Slusk, konstnär
19. Ghostbusters, kvinnliga spökjägare
20. Thomas Arnroth, spelskribent, journalist
21. Ryan Reynolds, skådespelare

(listan fortsätter fram till julafton)

Mina åsikter om årets Comic-Con i Stockholm.

Jag vaknar upp på söndagsmorgonen, med en liten suck faktiskt. Det är alltså redan söndag i den nästan veckolånga visiten i huvudstaden, ända sen min ankomst i onsdags har jag promenerat omkring bland mycket människor.
Läs mer

Jerry och sommarens projekt.

Ah, semester. Jag hade längtat efter dig så mycket. När klockan slog ett på eftermiddagen förra lördagen var det som att ta studenten igen. Äntligen kunde jag påbörja min efterlängtade semester. Jag har alltid längtat efter semester varje år, men jag tror faktiskt att denna var mest efterlängtad av alla så här långt. Min kropp var trött efter ett långt arbetsår.

I och med semestern har börjat, tänkte jag berätta lite grann om mina projekt som jag har påbörjat. Eller kommer att avsluta.

Nu har vi sagt upp bredbandet och bokat upp oss för fiber. Tja, vi har redan fått fiber installerat, men det är först nu som vi kunde välja abonnemang. I september omkring så kan vi börja använda fiber, så det ska bli intressant att se hur snabbt det är. Vi valde Telia eftersom det var just Telia som grävde och skötte installationen. Jag frågade vår nuvarande (fram till sista augusti) leverantör Bredbandsbolaget om det gick att få abonnemang med fiber via dom men det gick inte. Så vårt långa abonnemang med Bredbandsbolaget fick ett slut. Så var det med det.

Årets tv-serie?

Årets tv-serie? Det är i alla fall årets största överraskning, en gyllene skatt för dom som älskar 1980-talets film/tv-seriekonst.

En tv-serie via Netflix fångade mitt intresse. Stranger Things blev plötsligt väldigt hypat och riktigt omtyckt av många. Jag tänkte ”hm, vi testar att se på Stranger Things, för det låter bra”. Och jävlar vad bra det är hittills. Jag har sett fem avsnitt än så länge och är sjukt imponerad av detta spännande science fiction-drama. Det är så 1980-tal och jag älskar upplägget. Jag får vibbar av The Goonies, Stand By Me, Arkiv X och Amazing Stories när jag ser Stranger Things. En blivande recension kommer så fort jag är klar med denna ljuvliga säsong. Men redan nu kan jag säga: Skaffa Netflix och kika på Stranger Things. Du kommer inte att ångra dig.

Jag blev klar med storyn i Odin Sphere Leifthrasir, och på något sätt lyckades jag välja karaktärerna i rätt ordning i sista boken. Jag är sugen på ta den där platinan längre fram, få se om jag hinner med det i sommar. Det är så här att jag har en skämshög att gå igenom också.

Nu fortsätter jag med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, ett spel som jag började med i mars men lade åt sidan när Dark Souls III kom. Sen blev det Overwatch och Odin Sphere Leifthrasir, så jag har totalt glömt bort historien med Punished Snake. Men nu är jag tillbaks med Snake och Diamond Dogs. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain är för stort och viktigt spel för att glömmas bort. Det blev lite ringrostigt först med kontrollerna, men jag lärde mig rätt fort som tur var. Jag blir nog klar innan semestern är slut. Och då ska jag även skriva en recension.

Mitt radioprogram Jerrys Musikresa har sändningsuppehåll, men redan nu planerar jag höstens kommande avsnitt. Bland annat så ska jag försöka få till så att lyssnarna ska vara lite mer inblandade i kommande säsong. När börjar Jerrys Musikresa igen? Tanken är att det ska börja i slutet av augusti. Jag återkommer med ett utannonserat datum.

När jag blir klar med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, så ska jag påbörja med ett spel som jag haft ögonen på ett bra tag. Tokyo Mirage Sessions #FE ser så galet japanskt ut och det lär bli ett rollspel som jag kommer sitta längre med än vad jag gjorde med Odin Sphere Leifthrasir. Jag har en liten känsla av att Tokyo Mirage Sessions #FE är Wii U’s svar på Xenoblade Chronicles. Ett annat spel som jag ska påbörja med inom kort är Bayonetta 2, som jag köpte billigt på rea. Att jag inte tagit tag i det ännu. Mycket märkligt. Få se vad tiden säger. Originalet är ett mästerverk så jag har höga förhoppningar med uppföljaren med den vulgära häxan Bayonetta.

Jag får även lite motion, tack vare Pokémon Go. Från början hade jag inte tänkt skaffa det, men jag tänkte att det kunde vara kul att pyssla med tillsammans med barnen. Det är faktiskt nyttigt att gå ut och leta efter Pokémon som gömmer sig lite här och där. Jag tycker även att spelet lär en orientering och det är inte heller fy skam. Det finns ett par saker att klaga på, och batteritiden är ett av de problem jag har med Pokémon Go. Helvete vad det äter batteri. Spelets servers är också ett irritationsmoment när det blir svårt att logga in på Pokémon Go. Annars är det ett förfriskande spel som skapar gemenskap, motion och ett kul pyssel i sommar. Och roligt. Frågan är om folk jagar Pokémon när det är vinter också?

Suicide Squad.

Suicide Squad. Årets mest efterlängtade antihjältefilm efter mästerverket Deadpool.

Det kommer en del filmer i slutet av juli och början av augusti. Ghostbusters, Suicide Squad, Husdjurens Hemliga Liv och Jason Bourne under de närmaste veckorna. Jag vill se alla fyra, men det blir nog bara ett par av dessa under sommaren. I så fall blir det Suicide Squad och Husdjurens Hemliga Liv, eftersom hela familjen vill se den sistnämnda. Suicide Squad ser bättre ut ju mer jag ser på filmens trailers. Jared Leto kommer nog att bli en asgrym Joker, men jag undrar inte om han kommer att överglänsas av Margot Robbie i rollen som färgstarka Harley Quinn?

Vanliga mål som jag vill uppnå under semestern/sommaren 2016, är att besöka Karlstad för att se civilisation, bara för att komma iväg någonstans. Ett besök till Mormors Glasscafé i Lysvik kommer det att bli, och om ni är i närheten av Sunne så rekommenderar jag att ni besöker denna fina plats vid Fryken. Glassen är dessutom otroligt god. Det vore även gott med *motti och fläsk, men jag får se om det blir av i år. Ifjol blev det inget.

*Motti = Nävgröt. Motti och fläsk är en populär maträtt som serveras vid gamla finntorpar i Torsbytrakten. Ett säkert råd är att du slutar äta när det är som godast för då är du på väg att på bli mätt.

Äldsta dottern Carrie fyller sju år till veckan. Sju år redan? Alltså, tiden går verkligen fort. Det är när man ser barnen växa upp, som man märker att tiden flyger iväg. Nu har hon och syster Alison börjat sova i ett var sitt rum och det fungerar finfint. Däremot tror jag att de kommer att sova ihop igen när vintern kommer, för att det rum som Carrie sover i nu är dåligt isolerat. Det blir tid att renovera det rummet nästa år, så att hon orkar sova i ett helisolerat rum.

Jag kommer att fortsätta med Overwatch många gånger i sommar. Det här helfestliga multiplayerspelet har blivit en livsstil för många, bland annat mig. Jag är riktigt intresserad av att få spela som den nya karaktären Ana inom kort. Allra roligast är att spela med vänner online och prata, för då blir matcherna mer rättvisa. Och givetvis roligare.

Sen har jag gjort en annan, hemlig grej. Jag vill inte berätta något i förhand eftersom det inte är bekräftat ännu. Mer om detta längre fram.

Jag har lagt tecknandet åt sidan, och jag har inte ritat något på snart ett halvår. Jag tror att det var väldigt nyttigt för jag kände att jag hade hamnat i ett hörn och kunde inte ta mig vidare. Därför tog jag en paus på obestämd tid. Men visst kan det klia i fingertopparna ibland, för jag saknar faktiskt att rita. Kanske kan det bli en Overwatch-fanart någon gång i framtiden. Om jag känner mig redo. När det nu kan bli.

Men det viktigaste är att koppla av och inte tänka för mycket nu jag har en efterlängtad semester. Nu njuter jag av fulla muggar, solen skiner och det är gött att dricka något svalt när kroppen håller på att stekas av solstrålarna.

Ha en trevlig sommar, mina vänner och följare. Vad ska ni hitta på under er semester/sommarlov/sommar?

Jerrys 10 frågor: Jerry intervjuar sig själv.

För några år sedan så intervjuade jag en del personer om deras intressen, och jag kallade det för ”Sätrapôjks 10 frågor”.
Jag har intervjuat till exempel Emma Gray Münthe, Ludde Lundblad, Samson Wiklund, Gaminggrannar och Angelica Norgren.
Jag höll i detta projekt i ett par år och trots att jag var intresserad av att intervjua folk så dog idén efter ett tag. Intervjun med Gaminggrannar dock kom ett par år efteråt.

Mycket har hänt med min blogg under tiden. Jag har haft mycket att göra på sistone, men än vill jag inte riktigt släppa intervjudelen.

Det finns en person som jag inte har intervjuat ännu.
Mig.

Jag har tänkt ut tio olika frågor som rör omkring mina intressen. Hur mitt tecknande har utvecklats, om mitt radioprogram och om min passion/kärlek för kulturen.

Det här är mina 10 frågor till mig själv:

– Hej, Jerry!
Hej själv!
Jag skulle vilja intervjua dig.
– Det går alldeles utmärkt.
– Toppen! Då kör vi:

1. Varför bytte du namn på bloggen från Sätrapôjk till Man Of Svensätra?
Sätrapôjk, eller pôjken från Sätra, var mer ett lokalt smeknamn på mig och mina bröder eftersom i Torsby så känner folk varann. Men man själv knappt kände någon annan. Tja, nästan. Husen på bygden hade namn och vårt familjehem heter Svensätra. Ungefär som Southfork i Dallas, typ. När jag startade den här bloggen tyckte jag att Sätrapôjk kändes som ett artistnamn på något sätt. Det kändes coolt att använda ett lokalt namn bland spelskribenter/bloggare i elitnivå.
Men för ett par år sedan så tänkte jag så här: ”Jag är snart 35 år gammal, och på väg att bli gammal.” Då passar inte namnet Sätrapôjk på mig längre. Vid det ögonblicket hade jag kikat på grymt underskattade Man Of Steel och tyckte att det var den nystart som Stålmannen behövde. Jag kände att jag behövde en nystart och blev inspirerad av mannen från Krypton. Man Of Svensätra passade bloggen mycket bättre och jag är än idag mycket nöjd med namnbytet.

2. Hur kommer det sig att du är så intresserad av att teckna?
Jag har alltid tyckt om att rita, men det som fick mig riktigt intresserad av det är tack vare tv-spelen. När jag var barn fick jag och två stycken såna där klisteralbum där man skulle samla på olika figurer från Mario och Zelda. Jag tog smörgåspapper och ritade av figurerna och färglade dom i olika färger. Det var riktigt kul.
I tonåren fick jag en nytändning. Jag började rita saker och ting från kulturvärden. Gärna Star Wars, tv-spel och objekt från tatueringstidningar. Jag tror att jag ritade minst 100 teckningar på ett år i mitten av 1990-talet.
Men när jag närmade mig runt 22-23 år så slutade jag att teckna. Min lust var borta. Jag hade ingen inspiration. Vid den tidpunkten hade jag svårt att hitta jobb innan jag till slut hamnade på den arbetsplats som jag är kvar på än idag.
Jag kluddade lite då och då, men jag hade inte ritat något ordentligt på drygt tio år.
En dag, för några år sedan, fick jag lust att rita ett porträtt av Angelina Jolie från filmen Salt. Plötsligt hade jag lusten tillbaks. Sen ökade tempot. Frog från Chrono Trigger, Bayonetta,  Dr House och Link från Majora’s Mask. De var bara början på den nya, egna renässans som jag fick. Jag suktade efter en utmaning och tro mig. Utmaningar fick jag. Men jag började också att utvecklas som tecknare de senaste två åren.

IMG_20160405_071451.jpg

3. Utvecklas som tecknare? Hur menar du?
Förut så försökte jag rita klart teckningen så snabbt som möjligt. Men så insåg jag att tålamod var nyckeln till framgång. Jag inspirerades av konstnärer på Instagram som Kit King. De fick mig att inse att konst tar tid. Man måste låta det ta sin tid, för annars blir det väldigt fel. Detta lärde jag mig en värdefull läxa av redan ifjol.
Med denna insikt och vision så passade jag på att lära mig nya tekniker. Jag investerade mig i Polychromos-pennor och redan från start älskade jag dom. De grafit/oljeliknande pennorna öppnade nya dörrar inom konst för mig.
Idag tar det betydligt längre men viktig tid att bli klar med teckningar. Jag älskar att skugga och pyssla med detaljer. Än idag har jag mycket att lära, men jag tror att jag kan fortfarande sträcka mig längre än vad jag är idag. I dagsläget är jag riktigt intresserad av Prismacolor-pennor (många konstnärer använder dom) och kommer säkert att inskaffa dom inom en snar framtid.

4. Du har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att du inte är en spelskribent.  Tycker du fortfarande så?
När jag skrev blogginlägget så tyckte jag definitivt att jag inte var en spelskribent, och det berodde på många saker.
För mig är en spelskribent en person som satsar helhjärtat på att skriva artiklar om spel, skriva recensioner och att intervjua folk inom branschen.
Okej, jag bloggar en del om tv-spel, men också en del om film, musik och konst. Jag anser inte mig vara en intensiv skribent som har en deadline att hålla koll på.

5. Men recenserar du inte också?
Jo, det gör jag. Men det finns en väldigt viktig skillnad.
Kända spelsidor eller kända personer inom speljournalistik får recensionsexemplar av Sony, Nintendo och Microsoft några veckor innan releasedatumet.
För många väcks det en viss avundsjuka för att spelskribenter får spela de spelen tidigare än andra. Men jag tycker att avundsjukan ska taggas ner.
För en spelskribent som får ett recensionsexemplar har ett jävla ansvar. Ett hektiskt tidsschema att hålla koll på. Sen ska hen som har spelat det spelet skriva en recension på ett maxantal ord och att skriva en recension är riktigt svårt. Hen ska vara riktigt ärlig och agera som en vägledare för de som läser artikeln. Sen gillar ju spelutgivare publicitet. Men det finns inte en chans att de som inte har tillräckligt med läsare, får ett enda spel att recensera. Och det är rätt.
Jag köper de spel som intresserar mig och jag tar väldigt god tid på mig innan jag recenserar det spelet. Ingen press liksom.
Folk har frågat mig om varför jag inte skriver för en spelsida som IGN, FZ.se eller Svampriket. Det finns ett enkelt svar. Spelsidorna har ett ansvar att förmedla nyheter varje dag. De har ett tidsschema att passa och som jag nämnde, recensioner att hinna få klart innan releasedatumet.
Och jag är familjefar med ett arbete som har olika arbetsskift. Det finns inte en chans att jag hinner med det tempo som spelsidorna kräver ifrån en. Det är inte rätt mot mig och spelsidorna. Bättre att låta de som har den tiden att ta plats i speljournalistikstolen. Jag tågar på i egen takt – och en egen väg. Visst har jag drömmar att få skriva för en spelsida och recensera spel innan de ens har kommit ut på marknaden. Men jag är realist och tror tyvärr att det aldrig kommer att hända. Tyvärr.

6. Berätta om ditt radioprogram. Hur kom den idén till?
I höstas fick jag en förfrågan från Radio Fryksdalens ordförande om att jag kunde tänka mig att starta ett eget radioprogram. De ville ha fler program på radiokanalen men det var inte den riktiga anledningen. Han tyckte att jag skulle passa bra i radio. Det tog inte lång tid för mig att svara ja, för jag tyckte att det lät riktigt spännande med ett eget radioprogram. Live dessutom.
Kort innan hade jag begravt min podcast Mest Dyngprat, för det programmet levde med respirator på slutet. Fast jag tror att Mest Dyngprat lärde mig att prata mycket om olika ämnen. Det har hjälpt mig med mitt radioprogram, som heter Jerrys Musikresa.
Det är inte första gången jag är med i radio. 1998 så startade jag och några klasskamrater ett önskeprogram där vi spelade upp rocklåtar som önskade varje fredagskväll. Det programmet hette Late Night Rock, och vi höll på med det i ett par år. Min roll i Late Night Rock var att berätta om en viss artist i varje avsnitt.
Men i Jerrys Musikresa sköter jag allt själv. Tekniker, musikväljare och programledare. Det har redan gått sex avsnitt när jag intervjuar mig själv i detta inlägg, och det blir roligare varje gång. Ibland passar jag på att lägga upp ett tema i Jerrys Musikresa. I ett avsnitt spelade jag endast kvinnliga artister till exempel. Och fler teman är på gång!
Mitt syfte med Jerrys Musikresa är att jag försöker spela de låtar som man vanligtvis inte hör i riksradio. Men jag kan vara mainstream också, förstås. Jag har alltid älskat att blanda ihop olika genrer och nyckelordet är kontrast. Starka kontraster gör mitt program intressant att göra. Jag spelar i stort sett vad som helst förutom vulgära låtar – och dansband. Där går gränsen! En sak till; liveradio är mycket roligare än en podcast.

FB_IMG_1456122961794.jpg

Jag startade mitt radioprogram Jerrys Musikresa i slutet av februari. Varje lördag så spelar jag musik från olika musikstilar, på Radio Fryksdalen.

7. Du har spelat tv-spel i snart 30 år. Tröttnar du aldrig? Är du inte för gammal för tv-spel?
Nu var det två frågor egentligen, men jag ska försöka svara ett gemensamt svar på det.
Tv-spel har inget med ålder att göra. Precis som böcker, musik och filmer så är tv-spel minst lika kulturellt. Jag började spela som sjuåring och intresset för tv-spel ökar hela tiden. Tv-spel har nämnts som en ”osocial hobby” i åratal, särskilt från de som inte förstår sig på kulturen. Men det är fel. Tv-spel är socialt. Det är till och mer socialt än tidigare. Jag spelade Bloodborne häromdagen för att hjälpa en väninna/gamer att dänga en jobbig boss hon haft krångel med. Vi pratade via mikrofon och hörlurar live. Det var en härlig och trevlig upplevelse.
Att hänga omkring i olika grupper på Facebook, Twitter och Instagram för att diskutera samma intressen som jag har själv är inget som var möjligt för mig för tio år sedan. Det har exploderat på senaste tiden. Och tryckvågrn bara ökar.
Så mitt svar på om jag tröttnar på tv-spel eller känner mig för gammal är helt och enkelt nej. Punkt.

8. Du försvarar och hyllar kvinnliga spelskribenter och kvinnliga gamers. Anser du att du är en gamer-feminist?
Ja. Det gör jag.
Men det har inte alltid varit så. I alla fall inte i det förflutna.
Det handlar om okunskap visserligen. Jag var blåögd och förstod inte den press och hat som kvinnliga gamers fått utstå från det testosteron-dominerande spelvärlden. Men med tiden lär man sig. Jag märkte mer och mer om hur kvinnor kände sig. Vad för slags skit de fick ta emot. Att de inte dög eller att de var på fel plats. De var/är inte välkomna.
Det får mig att koka. För det var så jävla fel på alla sätt och vis. En kvinna är inte en sämre gamer. En kvinna ska inte känna sig kränkt eller få kommentarer likt ”du är ju tjej, vad fan vet du om tv-spel?”
Uppenbarligen så kan de fan mycket mer om spel än nättrollen.
Idag har vi kommit mycket närmare jämställdhet än för fem år sedan. Men mycket är kvar att bekämpas. Så länge jag lever tänker jag fortsätta tro på en värld där alla kan spela utan att kränkas för att man är ”fel”. Ingen är fel. Ingen är perfekt heller, men alla är välkomna att spela för att det är kul.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

9. Konami eller Capcom?
Om man menar moderna Konami så skulle Capcom vinna med hästlängder. Men nu tänker jag tillbaks till NES-eran. Då var både på Konami och Capcom kungar. Mega Man, Castlevania, Contra, Duck Tales med flera är underbara pärlor. Så att välja en av dom är groteskt svårt, men jag väljer Capcom för de har haft en högre standard i årtionden.

10. Om du fick ta med dig tre filmer, tre album och tre spel för att tillbringa tiden med resten av livet, vilka skulle du ha valt?
Helvete, vilken svår fråga. Men kör i vind.
A Nightmare On Elm Street, Friday The 13th IV och Star Wars Episode VI – Return Of The Jedi är mina favoritfilmer så det får bli dom. När det gäller tre spel som jag vill ha med mig för evigt är Final Fantasy VI, Rune Factory Frontier och Mario Kart 8 tre olika titlar med återkommande spelstunder som jag aldrig tröttnar på.
Cosmo’s Factory med Creedence Clearwater Revival, Little Richards första LP och en samlingsskiva med Johnny Cashs bästa hits vore helt perfekt för resten av livet.
Men tur att jag inte behöver att välja, för det finns så mycket att ta väl hand om och inte bör missas. Det är tjusningen med att vara en kultursälskande nörd som jag är.

IMG_20160405_082751.jpg

Jag har ställt tio frågor men jag vill lägga till en fråga: Vem är bäst? Freddy Krueger eller Jason Voorhees?
Vad fan, vilken fråga! Det är en riktigt svår fråga att svara på. Jag älskar båda karaktärerna men de är väldigt olika. Om jag ska gå på filmerna så håller Jasons filmer en bättre standard medans de bra filmerna med Freddy är jävligt bra. Dock är de sämre filmerna med Freddy riktigt dåliga. Jag är mer intresserad av Jasons mytologi däremot för det finns många frågor som är inte har svar. Friday The 13th är en enklare filmserie som är faktiskt underhållande. Även om första A Nightmare On Elm Street är min favoritfilm så älskar jag Friday The 13th-serien mer. Freddy är en sarkastisk jävel med mycket karisma men jag tycker att Jason är en underskattad figur. Han är mer än en långsam, macheteviftande galning. Jason ser massiv ut och ger en sorts respektfull intryck när jag ser honom i bild. Förutom i Freddy vs Jason där han var kass. Så mitt svar är Jason.

– Tack Jerry för en strålande intervju!
– Det var ett sant nöje! Tack för att jag fick bli intervjuad.

Att ställa tio frågor till sig själv är svårt, men att svara på dom är faktiskt ännu svårare.
Det är faktiskt en lärorik grej att få intervjua mig själv. Man kan få svar på saker man inte riktigt visste om själv. Det är som att prata med ens spegelbild. Hur det än är, så är spegelbilden en egen individ fast hen är lik en själv.

 

 

 

Önskelista när jag fyller år.

Åter igen nalkas det födelsedag, och jag närmar mig 36 år. (26:e mars om man ska vara noga) Inom drygt fyra år så är jag 40 år men ska jag vara riktigt ärlig så har jag ingen som helst ålderskris.

Tvärtom. Ålder rör mig inte i ryggen.

Grå hårstrån har jag redan börjat få, på huvudet, i skägg och mustasch. Rynkor? Javisst. Det hör liksom till att bli äldre och antagligen visare. Åtminstone så har jag lärt mig ifrån mina misstag i livet, och jag är garanterat säker på att göra några misstag till. Men vad tusan, ingen är felfri och alla gör misstag. Det gäller bara att lära sig utav dom och undvika att göra om dessa misstag.

Under de närmaste åren har jag skrivit topplistor med mina favoritfilmer, favoritspel, tv-serier och artister, och jag funderar inom kort att starta en ny nedräkning. Men än så länge låter jag det vara i dimman ett tag till.

Varje år vid det här laget så brukar jag skriva en önskelista på vad jag vill ha när jag fyller år, och det är faktiskt inget att skämmas för. Alla har väl rätten att önska sig något.

Eller hur?

Jag drar på mig läsarglasögonen, eller vänta nu. Jag har ju redan befintliga glasögon och de behöver jag för jag är så fruktansvärt närsynt. Så jag behåller de glasögonen jag har på mig och tar en noggrannare titt på vad jag önskar mig när jag fyller år.

  • Spel: The Legend Of Zelda – Twilight Princess HD. (Wii U) Gärna Collector’s Edition med Wolf Link Amiibon, men själva spelet går bra.
  • Film: Carol. Nu kommer inte storfilmen med Cate Blanchett och Rooney Mara förrän i slutet av april, men önska kan jag ju få?
  • Spel: Fallout 4. (PS4) Nu borde det väl vara tid att utforska ett atombombat Boston?
  • Prismacolor-pennor. Jag är sjukt nyfiken på dessa teckningspennor.
  • POP!-figurer. Gärna Star Wars-relaterat, Jason Voorhees eller varför inte The Walking Dead?
  • Spel: Super Mario 3D World. (Wii U) Jag har varit intresserad av Marios hyllade 3D-plattformare till Wii U.

large

  • En nunchuck till Wii U. Så att jag äntligen kan lira Rune Factory Frontier igen.
  • Att få vara fotomodell hos en riktigt begåvad fotograf.
  • Spel: Metal Gear Solid V – The Phantom Pain. (PS4) Jag måste ju fortsätta med legenden om Snake.
  • Böcker som baseras på filmer eller spel. Gärna artbooks.
  • Spel: Tales Of Zestiria. (PS4) Provspelade det här japanska rollspelet på Comic-Con i höstas och blev sugen på att fortsätta med detta ljuvliga spel.
  • Soligt väder. Är sjukt trött på snön just nu.
  • Film: Friday The 13th-boxen på Bluray. Det vore riktigt awesome att få äga denna pärla på Bluray. Men den är dyr och svår att få tag på.

viernes-13-coleccion-completa-blu-ray

  • En extra handkrontroll till PS4. Gärna i original eftersom jag litar inte på billiga kopior.
  • Film: Star Wars-filmerna på Bluray. Inför den sjunde filmen The Force Awakens som jag faktiskt har förbokat på Bluray, vore det ljuvligt att äga de sex andra filmerna till formatet.
  • Riktigt ritpapper, gärna i beige – så att jag kan utnyttja de vita färgerna bättre.
  • Vit gelpenna. Starka vita linjer är garanterat med denna juvel bland pennor.
  • Spel: Yoshi’s Wooly World. (Wii U) Jag tycker om Yoshi, och vill gärna spela detta söta spel.
  • Spel: Bayonetta 2. (Wii U) Första Bayonetta är ett kanonspel. Hoppas att få tag på denna innan det är för sent.
  • Spel: Xenoblade Chronicles X. (Wii U) Uppföljaren till det episka rollspelet är jag också nyfiken på.

Jag har mer som jag vill ha, men det räcker att skriva denna lista så här länge.

Som sagt, det är inget fel i att önska sig saker när man fyller år?

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 22: Helena H.

 

wDSC_0257-960x641

Helena är en äkta eldsjäl med passion för natur och dess skönhet. Hon ser saker som hon gärna delar med sig för oss, och det är helt enkelt underbart. Foto taget av Helena H.

Helena H är en fantastisk människa på många plan. Hon är en livsälskande kvinna med många strängar på sin lyra. Helena är fotograf och bloggerska med fötterna på jorden, men ändå är hon rätt spirituell av sig. Hon älskar naturen och alla årstider, och hon visar oss alla det som hon ser i och med sin fotografier. Helena H är poetisk av sig och hon berättar saker och ting med sitt hjärta. Med sina fantastiska fotografier och vackra texter får hon allas hjärtan att smälta.

Helena är en glad och varmhjärtad person som sprider en massa glädje och hon är älskad av jättemånga människor. Det förvånar mig inte alls, för hon är en sån person som man blir bara glad att se och prata med. Hon sprider lycka. Harmoni. Kärlek. Humor. Konst ifrån hennes egna ögon och kameralins.

Varje år delar Helena med sig sina äventyr och sin vardag, ändå kan jag inte sluta bli imponerad av hennes glöd. Hennes kärlek till naturen, det klassiska och människor tar aldrig slut och jag är så glad för det. Helena H är en av de mest unika personer jag känner till och jag finner en berättelse i varje fotografi hon har tagit. Väldigt få personer kan göra det så mästerligt som Helena kan. Frågan är om någon annan kan det?
Jag tror inte det.

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

9. Podcasten Johan Och Ida.

10. Fenjima Manrique.

11. Daniel Fleetwood.

12. Spelhjälpen.

13. Sarah Sjöström.

14. Anna Nilsson.

15. Gun Media.

16. Beyond Meat.

17. Sam Raimi och Bruce Campbell.

18. Emmylou Harris.

19. Marcus Myhr.

20. Conan O’Brien / Clueless Gamer.

21. Podcasten Par I Pixlar.

22. Helena H.

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 14: Anna Nilsson.

image

Till vänster: Karaktären Poison från Final Fight-spelen, som också är en fighter i Street Fighter IV. Det här är Anna Nilssons tolking. Till höger: Anna Nilsson.

Beat-em-upspel är riktigt roligt att spela. Det gäller att snabba reflexer och button-masha som bara fan när man slåss mot en tuff motståndare.
Stora, muskulösa karlar i tuffa dräkter och hårdkokta tjejer som slåss stenhårt – men med en överdriven sexuell klädstil som gör dom till ”ögongodis” för den manliga spelskaran.

Varför ska kvinnliga spelkaraktärer porträtteras som en utvikningsbrud på Playboy, Penthouse eller andra manslusktidningar? Medan männen ska klä sig i coola dräkter och rustningar?

Svamprikets tecknare Anna Nilsson valde att göra något åt detta.

Anna satte sig ner och ritade sina egna tolkningar av kända kvinnliga fightingspelskvinnor, och klädde på dom precis som man borde se dom i spel. Inlägget kallades för ”Makeover Friday” och blev otroligt uppmärksammat i hela världen. Till och med Kotaku skrev om detta fenomen som Anna Nilsson skapade.

Det som hände var att en legion av nättroll, Gamergatare, mansgrisar och folk ifrån 4chan som direktöversatte från engelska till svenska (tro mig, det är jävla dåligt att jag skrattar av deras dåliga försök) stormade Svampriket och idiotförklarade Anna Nilsson.

Anna Nilsson petade på en väldigt öm punkt i den egotrippade manliga spelsynen på kvinnor. Hat haglade överallt. Men Anna Nilsson stod på sig. Hon har dessutom en enorm fanbase som stod vid hennes sida när inlägget lades upp.

Det gjordes en uppföljare där man fick se hur det skulle se ut om manliga karaktärer klädde sig så lättklätt som de kvinnliga gör i dagens fightingspel. Riktigt genialt av Anna Nilsson.

Det behövs fler som visar upp vilket stort problem det här är. Är en lättklädd kvinnlig karaktär i ett spel så jävla viktig? Kvinnan, ja. Men kläderna kan väl för fan vara lika ordinarie som de manliga. Anna Nilsson gjorde något viktigt och detta hände tidigt i år, redan i februari. Det kanske inte ändrar hur spelskapare designar kvinnliga karaktärer, men nog tror jag att Anna Nilssons skapelser har gjort intryck hos många. På gott och ont.

För min del bara gott. För övrigt så är Chun-Li den bästa kvinnliga fightern genom tiderna.

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

9. Podcasten Johan Och Ida.

10. Fenjima Manrique.

11. Daniel Fleetwood.

12. Spelhjälpen.

13. Sarah Sjöström.

14. Anna Nilsson.

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 8: Yaya Han.

 

yayahan

Cosplay är på väg rakt uppåt. Överallt så pratas det om detta fantastiska fenomen. Den främste inom cosplay är fantastiska Yaya Han. Jag har sedan ifjol beundrat hennes enastående talang och hennes snygga dräkter, som hon gör helt själv. Men Yaya Han har vuxit som bara den i år och tillhör eliten av världsberömda cosplay-artister. För mig är hon den allra bästa. När jag fick reda på att Yaya Han skulle besöka Comic-Con i Stockholm (som var i slutet av oktober) så var det ingen tvekan att åka dit. Hon berättade i en panel hur hon blev cosplay-artist och hur det är att vara en person som klär ut sig till fiktiva karaktärer. Det var en intressant historia och jag förstod när hon berättade sin historia att det var en person bakom alla peruker, klänningar, rustningar och coola stövlar. Yaya Han är en förebild hos många och jag förstår varför. Efter att ha sett Yaya Han på riktigt så blir jag mer och mer imponerad av denna cosplay-artist. Vilken talang! En extra bonus är att jag fick äran att ge Yaya Han ett porträtt som jag har tecknat och jag fcik dessutom ta ett foto med oss tillsammans – plus en signerad bild.

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

Är censur bra eller dåligt?

Vad är egentligen censur för ord?
För mig är det ett ord som betyder att förbjuda ett visst innehåll i något väsentligt, som kultur.

För många är ordet censur något som många föraktar. Censuren tar bort nån form av detalj i något man tycker om.

När jag såg Friday The 13th för första gången blev jag så otroligt besviken på att den var så grymt censurerad. Att ta bort något ifrån filmens innehåll förstör ju den. Många av Friday The 13th’s mordscener blev hårt klippta eller helt borttagna, till exempel Kevin Bacons dödsscen. Detta var innan Sverige gick med i EU, för sen släpptes filmen oklippt. En skräckfilm ska vara oklippt, anser jag. The Texas Chainsaw Massacre blev en rejäl hackkyckling när en stor kritikerkår såg rött i och med videovåldet på 1980-talet.

Våldet som inträffar i hemska händelser som skolmorden i Columbine, Breiviks dödskjutningar på Utöya eller bland de senaste skolmassakerna som till exempel i Umpqua där en galning dödade nio personer. Vad de flesta har gemensamt förutom att mördarna är/var rena dårar, är att media och politiker gärna skyller på spel, musik och film. Vilket är idiotiskt. Ska man isåfall införa censur/förbud mot kultur för att hindra dårar att begå mord?
Det låter helt vansinnigt. Det är inte i kulturen som problemet ligger. Det är mördarnas psykos som är problemet.

Censur är en svår sak. Redan nämnda ovan så är det till och med korkat. Men det är inte alltid så. Censur ska absolut finnas. Det gäller att använda det rätt.

När det gäller kvinnliga karkatärer i Japan så är de oftast lättklädda. Men Xenoblade Chronicles X får en sorts makeover när det kommer i väst. Karaktären  Lin, som är minderårig, (13 år i Japan och 15 år i USA) har i den japanska versionen bikini medans i amerikanska versionen bär hon mer kläder på sig.

När det gäller kvinnliga karkatärer i Japan så är de oftast lättklädda. Men Xenoblade Chronicles X får en sorts makeover när det kommer till oss i väst. Karaktären Lin, som är minderårig, (13 år i Japan och 15 år i USA) har i den japanska versionen bikini medans i amerikanska versionen bär hon mer kläder på sig.

En del censur är för mig helt förståeligt. Xenoblade Chronicles X versioner i USA och Europa kommer att ha en sak borttaget ifrån den japanska versionen. En sorts bröststorlekseditor slopas bort härborta och jag håller fullständigt med Nintendos beslut. Sen förbjuder Nintendo också karaktären Lins bikinis. Hon är 13 år i Japan, medans i väst är hon 15 år. Det är ett spel, javisst. Men någonstans måste man ju dra gränsen, och det är klokt att få på henne mer kläder. Men vart kom de galna idéerna ifrån? Och nyligen fick jag också reda på att Dead Or Alive Xtreme 3 inte kommer till Europa och USA på grund av jämställdhetsdebatten, antar jag. Men det gör mig ingenting, för Dead Or Alive-serien (främst volleybollspelen) har en väldigt underlig syn på kvinnor.

Censur kan användas till något bra.

Men censur kan väcka en hel del ilska, särskilt hos de som inte vill ha något ändrat.
Det mest omtalade censurbeslutet i Sverige är när Disney tog bort den svarta dockan ifrån Tomtens Verkstad – som är en del av julafton för svenskar. SVT fick en hel del skit när det klippta avsnittet visades för första gången.
Inte bara den svarta dockan togs bort. Den blonda dockan och gubben i rullstol (han var judisk) togs även de bort.
Folket blev rasande.
”Om ni tar bort dockan så är ni rasister!” ”Nu är svensk tradition förstörd!” ”Bojkotta SVT!”
Än en gång: Det är Disney själva som har tagit bort dessa karaktärer.

Men då är frågan: Varför togs dessa figurer bort?

Jo, för Tomtens Verkstad är från en tid då fördomar var inte lika uppmärksammat som idag. Det som är intressant är att det är fler serier som har tagit bort *”blackfaces” men inte har uppmärksammats på samma sätt.

Hur många gånger har inte katten Tom sprängts så att hans ansikte liknar en svart människa med överdrivet ritade läppar och har papiljotter? Han är inte den ende som råkat ut för detta. Tecknarna har använt ”blackfaces” som en sorts hån mot de svarta, trots att slaveriet upphörde långt tidigare. De svarta var fortfarande mindre värda än de vita. Tecknade serier som Tom & Jerry, Droopy och vissa andra Tex Avery-serier hade helt fel syn på folk då. Men så tyckte folk inte vid det tillfället. Det var som en helt vanlig vardag för dom.

Skrämmande. Jag får fler grå hårstrån när jag tänker på det.

Den omtalade scenen i Tomtens Verkstad ifrån Kalle Anka och hans vänner säger God Jul är numera borttaget, men orsakar fortfarande debatt.

Den omtalade scenen i Tomtens Verkstad ifrån Kalle Anka och hans vänner säger God Jul är numera borttagen, men orsakar fortfarande debatt.

Men blir det mer rasism om den svarta dockan förbjuds då? Det beror nog på hur man ser på det – eller reagerar.
Disneys avsikt är helt begripligt. De vill ta bort den hemska synen på folk som är annorlunda som präglade gamla syner för vi ser folk på ett annat sätt år 2015, än vad de gjorde 1935.

Jag tycker att det är skitbra men jag önskar att Disney tog bort hela sketchen och moderniserade den helt och hållet. Det är inte länge kvar tills Tomtens Verkstad är 100 år gammal, så varför ska vi hålla fast vid den?
Varför kallar vi det för svensk tradition? Det är ju för tusan inte svenskt ens.

*Blackface is a form of theatrical makeup used by performers to represent a black person. The practice gained popularity during the 19th century and contributed to the proliferation of stereotypes such as the ”happy-go-lucky darky on the plantation” or the ”dandified coon”. In 1848, blackface minstrel shows were an American national art of the time, translating formal art such as opera into popular terms for a general audience. Early in the 20th century, blackface branched off from the minstrel show and became a form in its own right, until it ended in the United States with the U.S. Civil Rights Movement of the 1960s.

Blackface was an important performance tradition in the American theater for roughly 100 years beginning around 1830. It quickly became popular elsewhere, particularly so in Britain, where the tradition lasted longer than in the US, occurring on primetime TV, most famously in The Black and White Minstrel Show (which ended in 1978) and in Are You Being Served?‍ ’​s Christmas specials in 1976 and finally in 1981. In both the United States and Britain, blackface was most commonly used in the minstrel performance tradition, which it both predated and outlasted. White blackface performers in the past used burnt cork and later greasepaint or shoe polish to blacken their skin and exaggerate their lips, often wearing woolly wigs, gloves, tailcoats, or ragged clothes to complete the transformation. Later, black artists also performed in blackface.

Stereotypes embodied in the stock characters of blackface minstrels not only played a significant role in cementing and proliferating racist images, attitudes, and perceptions worldwide, but also in popularizing black culture. In some quarters, the caricatures that were the legacy of blackface persist to the present day and are a cause of ongoing controversy. Another view is that ”blackface is a form of cross-dressing in which one puts on the insignias of a sex, class, or race that stands in binary opposition to one’s own.”

By the mid-20th century, changing attitudes about race and racism effectively ended the prominence of blackface makeup used in performance in the U.S. and elsewhere. It remains in relatively limited use as a theatrical device and is more commonly used today as social commentary or satire. Perhaps the most enduring effect of blackface is the precedent it established in the introduction of African-American culture to an international audience, albeit through a distorted lens. Blackface’s groundbreaking appropriation, exploitation, and assimilation of African-American culture—as well as the inter-ethnic artistic collaborations that stemmed from it—were but a prologue to the lucrative packaging, marketing, and dissemination of African-American cultural expression and its myriad derivative forms in today’s world popular culture. – Wikipedia.

Varför ska våld behållas i en skräckfilm medans en docka i en julsketch ska tas bort? Det där är en knivig fråga att svara på.
Så här tycker och tror jag:

Våld i film, tv-serier och tv-spel har blivit en del av ens vardag. Hur någon påverkats kan bara bero på sig själv. En sansad person vet att våldet i filmer är ren fiktion och att man helt enkelt inte gör så i det verkliga livet. Så enkelt är det.
Det går givetvis att göra filmer/serier/spel utan våld. Skapare tar till nya sätt att visa upp sin del av kulturen.

Men vi lever i en tid där vi håller på att låsa in det förtryck som förpestat ens vardag under de närmaste hundra åren. Kvinnor är på väg uppåt, homosexuella har samlat kraft för att göra sin röst hörd. Hudfärg ska inte vara ett hinder för att lyckas. Inte heller religion.

hjk

Musse Pigg i en blackface-utklädnad. Vid denna tidpunkt så var det normalt att de svarta porträtterades så här, trots att slaveriet upphörde tidigare. Nu är såna här scener borttagna ifrån Disney själva.

Sen är det en annan sak som jag har tänkt på. Skillnaden mellan en skräckfilm och en tecknad serie ifrån Disney är åldersgränsen. Tv-spel har ju PEGI-märkningar och de talar om vilken rekommenderad åldersgräns spelet har. Våldsamma filmer har 15-årsgräns. Så här långt är det begripligt. Det borde ni förstå? Filmbolagen klipper bort de scener som anses vara alldeles för grova för biografen, men det är inte lika hård klippning på våldsscenerna som det var för över 30 år sen. Men hur är det med tecknade serier för barn då?

Just det. Dessa är inriktade mot barn, som håller på att lära sig något under deras uppväxt. Om de ska lära sig att fördomar är okej – så är det ju något som är fel. Jag tycker att det inte är alls bra att barn lär sig att svarta är ”en nivå lägre än de vita” i de gamla serierna, hur kvinnor behandlades då, och att asiater var personer med överdrivet stora tänder och pratade ”tjing-tjong”.

Förstår ni vart jag är på väg?

Barn lär sig jättemycket. Mycket mer än vad man tror. Vad som är märkbart är att de lär sig vissa saker för att ”jamen så gör mina kompisar bara för att deras föräldrar gör/gjorde så”. Det tåls att tänka på. Det förflutna kan lära barn mycket. På gott och ont.
Det beror också på vart man bor, om samhället har djupa rötter i fördomarna. Om det bara gick att rycka upp rötterna och bränna bort dom så vore det fantastiskt. Men rötterna är stora, grova och taggiga. Vi är på god väg att rycka upp rötterna men vi har mycket kvar att göra.

Det får mig att tänka på den eviga debatten om ”negerbollens överlevnad”. Folk säger att de har alltid har sagt det ordet sedan de var små. Och sen motfrågan ”varför säger man vitlök?” Det är det mest långsökta jag har hört. Folk är så jävla vrånga, det gör att jag blir irriterad. Det är skillnad på orden vit och (ursäkta mig) neger.
”Ja, men negro betyder svart på latin”. Det fattar jag väl. Men det är hur ordet ”neger” har använts som gör mig ganska gubbgrinig. Det har använts i kränkande syften och det har till och med gått så långt att man inte märkt något. Förutom de svarta. De har fått ta emot skiten hur länge som helst och det är dags att sätta stopp för kränkningarna.
Jag vill inte lära mina barn att man ska kalla folk med annan hudfärg för hemska saker. Det är viktigt att vi lär barn att folk är olika och ser olika ut. Det är inte svårt. Men ändå är det ju just svårt. För hatet lurar i krokarna. Jag vill lära mina barn att folk är olika och har olika drömmar, intressen och hur folk ser ut. Att det är okej.

Något annat som förbjuds i tecknade serier är rökning. Det var en helt annan syn på rökning då.

Något annat som förbjuds i tecknade serier är rökning. Det var en helt annan syn på rökning då.

Därför tillhör inte den animerade, gammelmossiga tecknade förnedringen nutiden. Inte heller saker som ansågs vara coolt på den tiden. Rökning i tecknade serier förbjuds mer och mer. Tecknat kan vara lärorikt – att lära barn röka är inte lärorikt.
Disney till exempel klipper bort rökning i deras gamla serier, för det är inte enligt deras policy idag.
Det är helt rätt.

Man ska införa censur om det som förbjuds leder till att någon/några blir sårade eller om att det inte känns rätt.
Men censur bör också undvikas om det som censureras inte gör någon skada.
Det är klurigt, det här.

En sak är säkert.
Censur kan riva upp många känslor – oavsett det vill eller ej.
Vad tror du? Hur ska censur användas? När är det okej? När är censur fel?

Teckning: Zara Larsson.

Enastående Zara Larsson är ung men redan har hon blivit en förebild för många kvinnor och för feminism. Hon är en tuff dam som inte låter hatet knäcka henne.
Jag beslutade att rita ett porträtt av denna enastående sångerskan. Så här blev det:

image

Jag koncentrerade mig på att få till hennes drag, särskilt ögonen. Sen har jag blivit försiktigare när det gäller hår. Jag tycker fortfarande att hår är svårt att rita, men det blir lite bättre för varje gång.
Jag använde mig av Polychromos-pennor och vit gelpenna för den här bilden.
Hoppas att ni gillar bilden!