Vad jag önskar mig i födelsedagspresenter detta år.

Om några veckor, den 26:e mars, fyller jag 37 år. Ända sedan jag startade bloggen har jag skrivit önskemål av födelsedagspresenter och det är inget fel att önska sig saker. Eller hur?

I år önskar jag mig följande saker:

Att bli fotograferad som en modell hos en duktig fotograf – varje år önskar jag mig att bli sminkad likt en modell och blivande fotograferad i en äkta studio hos en begåvad fotograf. Det har inte hänt än, och trots att chanserna är små hoppas jag fortfarande.

World of Final Fantasy (PlayStation 4) – Jag försökte få tag på detta förra året men det var slutsålt. Jag älskar Final Fantasy och detta ser underbart ut.

Friday The 13th Blu-ray Collection (filmbox) – Detta är en raritet men att få äga alla tolv filmerna med Jason Voorhees i en stor samling med högupplöst bild skulle vara guld värt för mig.

Prismacolorpennor – Jag är nyfiken på dessa konstpennor, som används av begåvade konstnärer.

Legend of Zelda: Breath of the Wild  (Wii U) – det senaste spelet i Nintendo älskade spelserie kan mycket vara det bästa Zelda-spelet på decennier och visst ser det magiskt ut?

Nintendo Switch – Detta är en högoddsare eftersom Nintendos nya konsol lär bli slutsåld på direkten vid releasen i början av mars. Men att äga en ny maskin gjord av den japanska speljätten skulle vara häftigt, och varför inte Breath of the Wild på den istället för Wii U?

The Burning (Blu-ray) – en klassisk slasherfilm på högupplöst, fysisk utgåva. Ja tack!


Legend of Zelda: Art & Artifacts (bok) – en uppföljare till vackra Hyrule Historia visar upp gudomligt bedårande konceptbilder från Zeldas och Links underbara värld.

Det finns givetvis mycket annat som jag önskar mig,  men dessa önskemål är det som jag kommer på för tillfället.

Annonser

Jerrys kärlekskalender 2016. (uppdateras fram till julafton)

image

Nu är det december igen, och en hög tid för adventskalendrar.

Jag körde en adventskalender förra året, där jag hyllade människor för de fantastiska saker som de hade gjort under det gångna året 2015.

Nu är tiden inne för det igen, men med en liten twist.

Jag kommer främst att utse mina val på sociala medier, först på Instagram och mitt konto @honkytonkgamer, med en motivering med varför jag har valt den personen, det laget, duon och så vidare. Det behöver inte vara något storslaget, även det minsta imponerar på mig. Sedan sprider jag vidare budskapet på Facebook och Twitter, för där når jag ut min poäng lättast. Däremot ska jag lägga till namnen här på bloggen ifall ni vill hålla koll på vilka som jag har valt! En ny hashtag är dessutom bekräftad och #kärlekskalender är det perfekta namnet!

Det finns så mycket misär och elände i världen, därför vill jag göra denna kalender för att vi behöver sprida omtanke, kärlek och glädje – och vilken tidpunkt är bättre än julen?

Under tiden jag utannonserar ett nytt namn lägger jag till kandidaten/erna i listan nedanför, så håll gärna utkik!

God fortsättning på december på er allihopa!

Årets kärlekskalenderkandidater 2016:

1. Jeffrey Dean Morgan, skådespelare
2. Heart_in_snow, Instagrammare
3. Det svenska damlandslaget, fotboll
4. Margot Robbie, skådespelerska
5. Skräckafton, välgörenhetsorganisation
6. Paula Fenjima Manrique, gamer, tv-profil, förebild
7. Gun Media och IllFonic, indiespel-utvecklare
8. Effie Karabuda, spelskribent, chefredaktör
9. Ludde och Louise, nygifta
10. Tilde de Paula Eby, programledare
11. Blizzard, spelutvecklare
12. Tess Asplund, medmänsklig demonstrant
13. Sophie Turner, skådespelerska
14. PSBloggen, spelsida
15. Nerdphilia, gamer, youtubare
16. The Duffer Brothers, Stranger Things regissörer
17. Niantic, appstudio
18. Slusk, konstnär
19. Ghostbusters, kvinnliga spökjägare
20. Thomas Arnroth, spelskribent, journalist
21. Ryan Reynolds, skådespelare

(listan fortsätter fram till julafton)

Vad har jag för mål egentligen?

Jag dricker en kopp halvljummet kaffe. Tungan känner en lätt bitter, bränd smak som inte är så trevlig. I hörlurarna lyssnar jag på en spellista via Spotify. Bee Gees sjunger sin klassiska Stayin’ Alive.
Ena näsborren börjar att bli tät igen. Typiskt försommaren för det är då gråbon härjar för fullt. Nysattacker sker stup i kvarten.
Jag har varit allergisk mot gråbo sedan högstadiet men jag tror att det har blivit värre på senaste tiden.

För några år sedan, på min första semesterdag, skulle jag köpa en ny TV. Jag vaknade med kraftig huvudvärk och ett tryck i ögonen. Det lugnade sig när jag kom till elektronikbutiken. Men så började jag bli yr. Ett steg framåt och jag faller rakt ner på parkettgolvet. Jag slog huvudet i golvet och glasögonen flög av. Jag orkade inte stå upp och huvudvärken blev värre än tidigare. Personalen ringde på ambulans och jag låg utomhus och spydde så inihelvete. När jag kom till akuten så visade det sig att jag hade akut bihåleinflammation. Jag hade inte haft det tidigare. Inte konstigt att mitt huvud höll på att implodera. Jag låg kvar över natten och kom hem dagen efter. Om jag förresten köpte en ny TV? Jadå. Den höll sedan dryga 8 år.

Åter till nutid. Värmen är tryckande och jag andas in en lukt av bananskal och gammalt kaffe vid lunchbordet. Men min hjärna är hyperaktiv. Jag tänker på många saker. Särskilt om framtiden. Vad jag ska göra när jag har semester om drygt fyra veckor.
Brädfodra klart garaget? Det är i alla ett mål.

Att sätta upp mål är inte svårt. Däremot att kunna nå målet är en utmaning, för det händer så mycket omkring en. Jag andas ett djupt andetag via den friska näsborren och funderar.
Har jag några mål i livet? Ja, det har jag.

Jag närmar mig 40-årsstrecket och jag börjar bli lite orolig. Inte för åldrandet eller rynkorna, det hör till mitt åldrande. Likaså de grå hårstrån på huvudet och framförallt mitt skägg.

Det jag är orolig för är att jag kanske inte kan uppnå de mål som jag vill uppnå.
För några dagar sedan var det världens största spelmässa, E3. Många sociala medier-kompisar åkte till Los Angeles för att följa spelskaparnas uppvisning av de nya spelen. Att få känna Kaliforniens varma sol i mitten av juni.
Jag drömmer om att få komma till E3 för också ta del av framtiden. Att få beskåda dess storhet.
Självklart blev jag ganska avundsjuk på de som åkte iväg. Men jag tänker också att de har åstadkommit mycket för att nå dit. Har jag det? Nej.
Jag är en simpel knegare.

Jag vill resa mer i överhuvudtaget. Den längsta resan jag hade var till Fredrikshamn, Danmark. Och då gick jag i nionde klass. Jag har åkt till Norge några gånger, men det var åratal sedan.

Men tänka sig att få uppleva det glada Tokyo. Jag menar, folket där ser så glada ut. Jag vill upptäcka Tokyos magnifika affärer, sevärdheter och dess atmosfär. På något sätt har Tokyo och Japan varit fascinerande för mig.
Även en resa till USA vore underbart. Jag vill se New York. Äta god mat i den amerikanska södern. Promenera på Los Angeles gator. Grand Canyon. Route 66.

Route 66 är den mest legendariska vägen i världen. Att få åka hela sträckan vore riktigt häftigt, att få känna den amerikanska drömmen. Kanske inte på trehjuling dock som på bilden.

Route 66 är den mest legendariska vägen i världen. Att få åka hela sträckan vore riktigt häftigt, att få känna den amerikanska drömmen. Kanske inte på trehjuling dock som på bilden.

Jag kliar mig i skägget och tittar ut genom fönstret. Jag ser en massa gräs och skog bredvid 45:an. Svensk natur är som finast när det är sommar. Men bekymret är att jag har sett den många gånger. Jag vill göra mer än att vara i Sverige, eller pyttelilla Torsby. Här finns det inte mycket att upptäcka för min del.

Jag hoppas att få uppleva Tokyo eller USA innan jag blir fyrtio år gammal. Men det är bara en dröm. Det känns inte som att det kommer att bli så. Även om jag sparar pengar så blir det kostnader. Sen ser jag många andra som flyger till soliga stränder lika ofta som man byter kalsonger.

Kaffet är slut. Den bruna ringen i botten av pappersmuggen har torkat. Nu hör jag The Shadows med låten Shadoogie. Den är härlig att höra på.

Nu är jag säker på att många kommer att säga ”jamen, du som köper spel kan väl lägga undan dom till en resa istället”? Det kan jag väl göra. Det är bara det att det är ett intresse för mig, en hobby. Precis som fotboll, rallycross eller golf är för andra. Ändå är det märkligt att många ändå lyckas med resor och privata nöjen. Väldigt märkligt. Jag festar nästan aldrig och jag brukar inte tobak så där drar jag redan in ett par kostnader.

Nu är klockan 20.22. På en lördag. Ja, jag har inte hunnit följa upp det här inlägget förrän nu. Provar ett väldigt överjäst rödvin som smakar skosulor. Jag har testat några sorters rödvin och en del är ganska goda. Men inte det här. Blärgh.

Torsby är en händelselös by som inte erbjuder mycket – om man inte är intresserad av längdskidor förstås. Det är väldigt svårt att hitta arbete här, ändå är det stor förfrågan om tjänster. Jag hade väldigt tur som fick det jobb som jag fortfarande har efter 13 år. Annars finns det bara två möjligheter att få arbete i bygden. Den ena möjligheten är att starta eget företag, som byggarbetare. Det är en väldigt het bransch här. Den andra möjligheten är att ha rätt kontakter. Annars är det enda som finns är att flytta.

Järnvägsgatan i Torsby

Järnvägsgatan i Torsby. Numera är det en enkelriktad gata, men förr i tiden var det en attraktion för raggare som åkte fram och tillbaks på fredags/lördagskvällarna.

Ska jag vara ärlig är jag faktiskt trött på Torsby innerst inne. Jag är trött på att höra på vargdebatten varje dag, om längdskidåkningen och den bisarra fascinationen som folk har för Lasse Stefanz. Sommaren i Torsby är okej, men vintern är en astråkig period.
Jag vill gärna flytta men jag har hus och arbete här. Jag kan inte bara säga upp mig och sälja huset utan att hamna på säker mark i en annan stad.
Men det som är mest tröttsamt med Torsby är att jag inte ser något spännande här. Visst, det är skönt med lugnet – men jag vill upptäcka mer. Jag blir inte yngre. Missförstå mig inte, Torsby är inte ett dåligt ställe. Det är en lugn och harmonisk plats utan bekymmer. Jag kan förstå de som återvänder till Torsby för att slappna av efter storstadsstressen. Men spänningen för kulturälskare som mig är väldigt liten. Det är bara biografen som erbjuder spänning med nya filmer. Jag kikar på fotografier på andra platser för att känna någon form av spänning.

Det är därför jag tycker om kulturen inom film och tv-spel. De tar mig till magiska platser fyllda av spänning som tyvärr inte Torsby ger mig.

Jag vet inte om jag är på väg att hamna i en depression igen, men att inte komma någonstans får mig att ”feeling the blues”. Det känns inte så värst kul för tillfället. Mitt urusla självförtroende får sig ytterligare en törn i sidan.

Det där vinet var fan inte gott. Det blir inget mer för min del.

Folk hoppar fallskärm. Dyker i Karibien. Vandrar på Londons gator. Bestiger Mount Everest. Alla uppnår olika mål och drömmar.
Jag vill inte hoppa fallskärm eller klättra uppför ett berg eftersom jag är höjdrädd. Jag är inte heller en bra simmare så att dyka är inget jag vill prova heller. Men att ligga och lapa i mig sol i Karibien kan jag tänka mig. Och dricka något godare än överjäst rödvin.
Det som är fascinerande är att folket uppnår sina drömmar och mer därtill.

Men jag är kvar här. Jag har inte direkt tagit mig någonstans. Jag gör mitt arbetspass, umgås med familjen, (tack gudskelov att jag har familjen) spelar något spel om jag hinner och sedan sover. Sen börjar det igen. Ungefär som en repris av The Big Bang Theory på femman.
Alltså, jag är lyckligt lottad som har ett jobb, sambo, barn och ett brinnande intresse för kultur. Kultur som i tv-spel, film och musik.
Men jag har inget mer än så. Jag vill ut från Torsby och upptäcka städer. Det känns som en lättnad när jag besöker Stockholm varje oktober, och även till Karlstad för att få se civilisation. Men vad finns bakom horisonten?

Åh, Tokyo.

Åh, Tokyo. Vilka sagolika byggnader du har. Precis som i de vackra animé-filmerna så ser det så vackert ut. Mitt allra största mål nu är att få uppleva denna stora stad och upptäcka dess magi.

Jag blir inte yngre, men det finns så mycket som jag vill göra och uppleva. Inget idrottande, för det intresserar mig inte ett dugg. Jag vill upptäcka nya ställen – bara det inte är snö, is och kyla. Jag vill se Tokyo innan jag hamnar i graven. Jag vill se USA innan jag hamnar på ålderdomshem. Jag behöver komma ut i världen.
Men hur ska jag göra det?

Men jag har ett par drömmar i alla fall. Det är att få uppleva Tokyo och USA. Att få uppleva kulturer som jag är intresserade av. Kanske kommer jag att göra det. Kanske kommer jag inte göra det. Nu är det söndag morgon, mitten av juni. Det regnar och är grått ute. Jag känner mer av gråbon. När luftfuktigheten är högre, så känner jag mer av allergin. Det är bara ett av skälen till att jag vill ifrån en liten, händelselös kommun med massor av gråbo.

Nu tar jag mig en kopp kaffe till, i en fin porslinskopp. Och drömmer vidare.

”Du som är vuxen. Varför spelar du tv-spel, eftersom det är barnsligt?”

Handkontroller - är det barnsliga redskap till ett nöje som många inte begriper sig på?

Handkontroller – är det barnsliga redskap till ett nöje som många inte begriper sig på?

Filmer, teater, böcker och konst har alltid varit en gemensam grej för människor.
I alla åldrar.

Men det finns faktiskt en viss ålderstabu när det gäller en annan typ av kultur. Tv-spel.

Det blir jag påmind om väldigt ofta. Jag ska till och med förtydliga att det händer varje dag.

Det kan vara en liten pik eller en väldigt nedvärderande fråga/kommentar ifrån många personer.

”Tv-spel, det är barnsligt.”
”Är inte du för gammal för tv-spel?”
”Oj oj, det är bara leking. Höhö”.
”Har du inget vettigare eller mer vuxet att pyssla med?”

Dessa är bara några exempel på kommentarer som jag får höra varje dag här på landsbygden. Folket här på landsbygden i mina hemmatrakter är alldeles för gammelmodiga för sitt eget bästa.

Säg mig, vad är det med tv-spel som är barnsligt?
Är det att man håller i en handkontroll och styr någon/något som inte existerar mer än på tvskärmen? Är det att man inte utför någon form av ”häftigare” saker som fotboll, rallycross eller jakt?
Grafiken? Ljudet?
Och det viktigaste, vad fan angår det er om vad pysslar med på min fritid?

Jag är inte intresserad av till exempel jakt och sport men inte fan petar jag in att sånt är löjligt i era skallar. Folk är olika och det borde vara något som folk ska respektera. Alla har olika intressen.

Men det är en sorts grupptryck härborta. I alla fall den äldre generationen. För jag tror att det är just en generationsfråga. Varför jag nämner landsbygden är för att jag tror att det är vanligare att bli utsatt för kränkningar än i storstaden.
Men att det inte finns i storstaden, det har jag väldigt svårt att tro på.
För någonstans i Sverige lär någon i vuxen ålder få en sån sur kommentar av någon som inte begriper sig på tv-spel.

Tv-spel är nästan som film idag, bara det att man styr handlingen framåt. Många som har växt upp med NES och Commodore 64 under 1980-talet är nu i samma åldersgrupp som jag. (Runt 35-40 år, skulle jag tro.)

”Har du inget vettigare att göra?” Låt mig ställa en annan fråga som ett svar. Vad är det som är vettigt för din del?
På vilket vis är tv-spel ovettigt? Bara för att det inte är ”realistisk” utan bara mest fantasirikt? Då borde du klaga på böcker och filmer också. Men det gör du inte.
Du tror att tv-spel är barnsligt eftersom du associerar spel som en leksak när du såg barn spela NES på 1980-talet.

Nintendo tog spelen i våra vardagsrum eller i egna sovrum under det magiska 1980-talet. Donkey Kong, Super Mario, Legend Of Zelda och Mega Man blev synonyma med den eran då NES blev ”8bitarn” eller ”ett Nintendo” med folket.

Åren gick och man fick uppleva Nintendos uppgång och formsvacka när Sony Playstation tog över som ledande spelkonsol för gamers som växte upp. Men än fanns fördomarna. Tv-spel, vet du, var riktigt töntigt och barnsligt. Inget för vuxna.

Jag har hört såna glåpord i åratal och just nu vill jag göra världens värsta facepalm. Varför? Jo, för jag har ärligt talat fått nog.

Än en gång, detta är en generationsfråga. Det måste det ju vara. Jämför hur spel var för trettio år sedan med idag så har tiderna ändrats.
Många gör sina egna spel och kodar för fullt, för det finns mycket pengar att tjäna på tv-spel. Efterfrågan är större än någonsin.
Det sociala har ökat dramatiskt, man kan prata med en annan person online medan man kör ett multiplayerlir tillsammans.
Det diskuteras om tv-spel i alla tänkbara sociala medier runtom i världen. Många pratar om minnen med retrospel. Twitch. Youtube.
Vem har påstått att tv-spel är osocialt? Ren idioti.

Dark Souls III har en 16-årsgräns och det finns flera skäl till det. Ett skäl är att det är brutalt svårt och det är absolut inget för barn. Så vart någonstans står det att det är barnsligt?

Dark Souls III har en 16-årsgräns och det finns flera skäl till det. Ett skäl är att det är brutalt svårt och det är absolut inget för barn. Så vart någonstans står det att det är barnsligt?

Många spel har 18-årsgräns, men ändå anses det av många att tv-spel är barnsligt.
Hm.
Så åldersgränsen är obetydlig?
Grand Theft Auto V är ett riktigt våldsamt spel med vulgärt språk. Att det har 18-årsgräns är helt logiskt, för är det 18 år så är det så.
Men nä, ”tv-spel är ju barnsligt”.

Det går inte att lära gamla hundar att sitta, det ordspråket passar in på klagarnas trångsynthet.

Tv-spel är faktiskt lärorikt. Jag har lärt mig olika saker som fungerar bra i vardagen. Exempel på detta är engelska, problemlösning och taktik.

”Det är bara leking.” Ja, jag har hört det. Lägg ner. Har du inget vettigare att göra än att klanka på någon som har ett passionerat intresse för något som har blivit jättestort idag?
Och nej, du behöver inte spela något. Det är inte det jag säger till dig. Jag säger inte vad du ska göra för det angår inte mig.
Men låt mig, som närmar mig 40 år, fortsätta med något jag har tyckt om i flera decennier.
Precis som du tycker om jakt, fotboll, dansbandsmusik eller mode.

Förstår ni min poäng?
Tv-spel är inte barnsligt. Det har det aldrig varit. Det kommer aldrig att bli barnsligt. Jag ser till och med personer som är 30 år ÄLDRE än mig som spelar Candy Crush Saga, för Guds skull!

Den här memen nedan visar hur högt medelåldern är på folk som spelar:

39446476

 

Jerrys 10 frågor: Jerry intervjuar sig själv.

För några år sedan så intervjuade jag en del personer om deras intressen, och jag kallade det för ”Sätrapôjks 10 frågor”.
Jag har intervjuat till exempel Emma Gray Münthe, Ludde Lundblad, Samson Wiklund, Gaminggrannar och Angelica Norgren.
Jag höll i detta projekt i ett par år och trots att jag var intresserad av att intervjua folk så dog idén efter ett tag. Intervjun med Gaminggrannar dock kom ett par år efteråt.

Mycket har hänt med min blogg under tiden. Jag har haft mycket att göra på sistone, men än vill jag inte riktigt släppa intervjudelen.

Det finns en person som jag inte har intervjuat ännu.
Mig.

Jag har tänkt ut tio olika frågor som rör omkring mina intressen. Hur mitt tecknande har utvecklats, om mitt radioprogram och om min passion/kärlek för kulturen.

Det här är mina 10 frågor till mig själv:

– Hej, Jerry!
Hej själv!
Jag skulle vilja intervjua dig.
– Det går alldeles utmärkt.
– Toppen! Då kör vi:

1. Varför bytte du namn på bloggen från Sätrapôjk till Man Of Svensätra?
Sätrapôjk, eller pôjken från Sätra, var mer ett lokalt smeknamn på mig och mina bröder eftersom i Torsby så känner folk varann. Men man själv knappt kände någon annan. Tja, nästan. Husen på bygden hade namn och vårt familjehem heter Svensätra. Ungefär som Southfork i Dallas, typ. När jag startade den här bloggen tyckte jag att Sätrapôjk kändes som ett artistnamn på något sätt. Det kändes coolt att använda ett lokalt namn bland spelskribenter/bloggare i elitnivå.
Men för ett par år sedan så tänkte jag så här: ”Jag är snart 35 år gammal, och på väg att bli gammal.” Då passar inte namnet Sätrapôjk på mig längre. Vid det ögonblicket hade jag kikat på grymt underskattade Man Of Steel och tyckte att det var den nystart som Stålmannen behövde. Jag kände att jag behövde en nystart och blev inspirerad av mannen från Krypton. Man Of Svensätra passade bloggen mycket bättre och jag är än idag mycket nöjd med namnbytet.

2. Hur kommer det sig att du är så intresserad av att teckna?
Jag har alltid tyckt om att rita, men det som fick mig riktigt intresserad av det är tack vare tv-spelen. När jag var barn fick jag och två stycken såna där klisteralbum där man skulle samla på olika figurer från Mario och Zelda. Jag tog smörgåspapper och ritade av figurerna och färglade dom i olika färger. Det var riktigt kul.
I tonåren fick jag en nytändning. Jag började rita saker och ting från kulturvärden. Gärna Star Wars, tv-spel och objekt från tatueringstidningar. Jag tror att jag ritade minst 100 teckningar på ett år i mitten av 1990-talet.
Men när jag närmade mig runt 22-23 år så slutade jag att teckna. Min lust var borta. Jag hade ingen inspiration. Vid den tidpunkten hade jag svårt att hitta jobb innan jag till slut hamnade på den arbetsplats som jag är kvar på än idag.
Jag kluddade lite då och då, men jag hade inte ritat något ordentligt på drygt tio år.
En dag, för några år sedan, fick jag lust att rita ett porträtt av Angelina Jolie från filmen Salt. Plötsligt hade jag lusten tillbaks. Sen ökade tempot. Frog från Chrono Trigger, Bayonetta,  Dr House och Link från Majora’s Mask. De var bara början på den nya, egna renässans som jag fick. Jag suktade efter en utmaning och tro mig. Utmaningar fick jag. Men jag började också att utvecklas som tecknare de senaste två åren.

IMG_20160405_071451.jpg

3. Utvecklas som tecknare? Hur menar du?
Förut så försökte jag rita klart teckningen så snabbt som möjligt. Men så insåg jag att tålamod var nyckeln till framgång. Jag inspirerades av konstnärer på Instagram som Kit King. De fick mig att inse att konst tar tid. Man måste låta det ta sin tid, för annars blir det väldigt fel. Detta lärde jag mig en värdefull läxa av redan ifjol.
Med denna insikt och vision så passade jag på att lära mig nya tekniker. Jag investerade mig i Polychromos-pennor och redan från start älskade jag dom. De grafit/oljeliknande pennorna öppnade nya dörrar inom konst för mig.
Idag tar det betydligt längre men viktig tid att bli klar med teckningar. Jag älskar att skugga och pyssla med detaljer. Än idag har jag mycket att lära, men jag tror att jag kan fortfarande sträcka mig längre än vad jag är idag. I dagsläget är jag riktigt intresserad av Prismacolor-pennor (många konstnärer använder dom) och kommer säkert att inskaffa dom inom en snar framtid.

4. Du har i ett tidigare blogginlägg skrivit om att du inte är en spelskribent.  Tycker du fortfarande så?
När jag skrev blogginlägget så tyckte jag definitivt att jag inte var en spelskribent, och det berodde på många saker.
För mig är en spelskribent en person som satsar helhjärtat på att skriva artiklar om spel, skriva recensioner och att intervjua folk inom branschen.
Okej, jag bloggar en del om tv-spel, men också en del om film, musik och konst. Jag anser inte mig vara en intensiv skribent som har en deadline att hålla koll på.

5. Men recenserar du inte också?
Jo, det gör jag. Men det finns en väldigt viktig skillnad.
Kända spelsidor eller kända personer inom speljournalistik får recensionsexemplar av Sony, Nintendo och Microsoft några veckor innan releasedatumet.
För många väcks det en viss avundsjuka för att spelskribenter får spela de spelen tidigare än andra. Men jag tycker att avundsjukan ska taggas ner.
För en spelskribent som får ett recensionsexemplar har ett jävla ansvar. Ett hektiskt tidsschema att hålla koll på. Sen ska hen som har spelat det spelet skriva en recension på ett maxantal ord och att skriva en recension är riktigt svårt. Hen ska vara riktigt ärlig och agera som en vägledare för de som läser artikeln. Sen gillar ju spelutgivare publicitet. Men det finns inte en chans att de som inte har tillräckligt med läsare, får ett enda spel att recensera. Och det är rätt.
Jag köper de spel som intresserar mig och jag tar väldigt god tid på mig innan jag recenserar det spelet. Ingen press liksom.
Folk har frågat mig om varför jag inte skriver för en spelsida som IGN, FZ.se eller Svampriket. Det finns ett enkelt svar. Spelsidorna har ett ansvar att förmedla nyheter varje dag. De har ett tidsschema att passa och som jag nämnde, recensioner att hinna få klart innan releasedatumet.
Och jag är familjefar med ett arbete som har olika arbetsskift. Det finns inte en chans att jag hinner med det tempo som spelsidorna kräver ifrån en. Det är inte rätt mot mig och spelsidorna. Bättre att låta de som har den tiden att ta plats i speljournalistikstolen. Jag tågar på i egen takt – och en egen väg. Visst har jag drömmar att få skriva för en spelsida och recensera spel innan de ens har kommit ut på marknaden. Men jag är realist och tror tyvärr att det aldrig kommer att hända. Tyvärr.

6. Berätta om ditt radioprogram. Hur kom den idén till?
I höstas fick jag en förfrågan från Radio Fryksdalens ordförande om att jag kunde tänka mig att starta ett eget radioprogram. De ville ha fler program på radiokanalen men det var inte den riktiga anledningen. Han tyckte att jag skulle passa bra i radio. Det tog inte lång tid för mig att svara ja, för jag tyckte att det lät riktigt spännande med ett eget radioprogram. Live dessutom.
Kort innan hade jag begravt min podcast Mest Dyngprat, för det programmet levde med respirator på slutet. Fast jag tror att Mest Dyngprat lärde mig att prata mycket om olika ämnen. Det har hjälpt mig med mitt radioprogram, som heter Jerrys Musikresa.
Det är inte första gången jag är med i radio. 1998 så startade jag och några klasskamrater ett önskeprogram där vi spelade upp rocklåtar som önskade varje fredagskväll. Det programmet hette Late Night Rock, och vi höll på med det i ett par år. Min roll i Late Night Rock var att berätta om en viss artist i varje avsnitt.
Men i Jerrys Musikresa sköter jag allt själv. Tekniker, musikväljare och programledare. Det har redan gått sex avsnitt när jag intervjuar mig själv i detta inlägg, och det blir roligare varje gång. Ibland passar jag på att lägga upp ett tema i Jerrys Musikresa. I ett avsnitt spelade jag endast kvinnliga artister till exempel. Och fler teman är på gång!
Mitt syfte med Jerrys Musikresa är att jag försöker spela de låtar som man vanligtvis inte hör i riksradio. Men jag kan vara mainstream också, förstås. Jag har alltid älskat att blanda ihop olika genrer och nyckelordet är kontrast. Starka kontraster gör mitt program intressant att göra. Jag spelar i stort sett vad som helst förutom vulgära låtar – och dansband. Där går gränsen! En sak till; liveradio är mycket roligare än en podcast.

FB_IMG_1456122961794.jpg

Jag startade mitt radioprogram Jerrys Musikresa i slutet av februari. Varje lördag så spelar jag musik från olika musikstilar, på Radio Fryksdalen.

7. Du har spelat tv-spel i snart 30 år. Tröttnar du aldrig? Är du inte för gammal för tv-spel?
Nu var det två frågor egentligen, men jag ska försöka svara ett gemensamt svar på det.
Tv-spel har inget med ålder att göra. Precis som böcker, musik och filmer så är tv-spel minst lika kulturellt. Jag började spela som sjuåring och intresset för tv-spel ökar hela tiden. Tv-spel har nämnts som en ”osocial hobby” i åratal, särskilt från de som inte förstår sig på kulturen. Men det är fel. Tv-spel är socialt. Det är till och mer socialt än tidigare. Jag spelade Bloodborne häromdagen för att hjälpa en väninna/gamer att dänga en jobbig boss hon haft krångel med. Vi pratade via mikrofon och hörlurar live. Det var en härlig och trevlig upplevelse.
Att hänga omkring i olika grupper på Facebook, Twitter och Instagram för att diskutera samma intressen som jag har själv är inget som var möjligt för mig för tio år sedan. Det har exploderat på senaste tiden. Och tryckvågrn bara ökar.
Så mitt svar på om jag tröttnar på tv-spel eller känner mig för gammal är helt och enkelt nej. Punkt.

8. Du försvarar och hyllar kvinnliga spelskribenter och kvinnliga gamers. Anser du att du är en gamer-feminist?
Ja. Det gör jag.
Men det har inte alltid varit så. I alla fall inte i det förflutna.
Det handlar om okunskap visserligen. Jag var blåögd och förstod inte den press och hat som kvinnliga gamers fått utstå från det testosteron-dominerande spelvärlden. Men med tiden lär man sig. Jag märkte mer och mer om hur kvinnor kände sig. Vad för slags skit de fick ta emot. Att de inte dög eller att de var på fel plats. De var/är inte välkomna.
Det får mig att koka. För det var så jävla fel på alla sätt och vis. En kvinna är inte en sämre gamer. En kvinna ska inte känna sig kränkt eller få kommentarer likt ”du är ju tjej, vad fan vet du om tv-spel?”
Uppenbarligen så kan de fan mycket mer om spel än nättrollen.
Idag har vi kommit mycket närmare jämställdhet än för fem år sedan. Men mycket är kvar att bekämpas. Så länge jag lever tänker jag fortsätta tro på en värld där alla kan spela utan att kränkas för att man är ”fel”. Ingen är fel. Ingen är perfekt heller, men alla är välkomna att spela för att det är kul.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

Tv-spel och musik är två av mina favoritintressen. Soundtracket till Final Fantasy IX är en av mina personliga favoriter.

9. Konami eller Capcom?
Om man menar moderna Konami så skulle Capcom vinna med hästlängder. Men nu tänker jag tillbaks till NES-eran. Då var både på Konami och Capcom kungar. Mega Man, Castlevania, Contra, Duck Tales med flera är underbara pärlor. Så att välja en av dom är groteskt svårt, men jag väljer Capcom för de har haft en högre standard i årtionden.

10. Om du fick ta med dig tre filmer, tre album och tre spel för att tillbringa tiden med resten av livet, vilka skulle du ha valt?
Helvete, vilken svår fråga. Men kör i vind.
A Nightmare On Elm Street, Friday The 13th IV och Star Wars Episode VI – Return Of The Jedi är mina favoritfilmer så det får bli dom. När det gäller tre spel som jag vill ha med mig för evigt är Final Fantasy VI, Rune Factory Frontier och Mario Kart 8 tre olika titlar med återkommande spelstunder som jag aldrig tröttnar på.
Cosmo’s Factory med Creedence Clearwater Revival, Little Richards första LP och en samlingsskiva med Johnny Cashs bästa hits vore helt perfekt för resten av livet.
Men tur att jag inte behöver att välja, för det finns så mycket att ta väl hand om och inte bör missas. Det är tjusningen med att vara en kultursälskande nörd som jag är.

IMG_20160405_082751.jpg

Jag har ställt tio frågor men jag vill lägga till en fråga: Vem är bäst? Freddy Krueger eller Jason Voorhees?
Vad fan, vilken fråga! Det är en riktigt svår fråga att svara på. Jag älskar båda karaktärerna men de är väldigt olika. Om jag ska gå på filmerna så håller Jasons filmer en bättre standard medans de bra filmerna med Freddy är jävligt bra. Dock är de sämre filmerna med Freddy riktigt dåliga. Jag är mer intresserad av Jasons mytologi däremot för det finns många frågor som är inte har svar. Friday The 13th är en enklare filmserie som är faktiskt underhållande. Även om första A Nightmare On Elm Street är min favoritfilm så älskar jag Friday The 13th-serien mer. Freddy är en sarkastisk jävel med mycket karisma men jag tycker att Jason är en underskattad figur. Han är mer än en långsam, macheteviftande galning. Jason ser massiv ut och ger en sorts respektfull intryck när jag ser honom i bild. Förutom i Freddy vs Jason där han var kass. Så mitt svar är Jason.

– Tack Jerry för en strålande intervju!
– Det var ett sant nöje! Tack för att jag fick bli intervjuad.

Att ställa tio frågor till sig själv är svårt, men att svara på dom är faktiskt ännu svårare.
Det är faktiskt en lärorik grej att få intervjua mig själv. Man kan få svar på saker man inte riktigt visste om själv. Det är som att prata med ens spegelbild. Hur det än är, så är spegelbilden en egen individ fast hen är lik en själv.

 

 

 

Önskelista när jag fyller år.

Åter igen nalkas det födelsedag, och jag närmar mig 36 år. (26:e mars om man ska vara noga) Inom drygt fyra år så är jag 40 år men ska jag vara riktigt ärlig så har jag ingen som helst ålderskris.

Tvärtom. Ålder rör mig inte i ryggen.

Grå hårstrån har jag redan börjat få, på huvudet, i skägg och mustasch. Rynkor? Javisst. Det hör liksom till att bli äldre och antagligen visare. Åtminstone så har jag lärt mig ifrån mina misstag i livet, och jag är garanterat säker på att göra några misstag till. Men vad tusan, ingen är felfri och alla gör misstag. Det gäller bara att lära sig utav dom och undvika att göra om dessa misstag.

Under de närmaste åren har jag skrivit topplistor med mina favoritfilmer, favoritspel, tv-serier och artister, och jag funderar inom kort att starta en ny nedräkning. Men än så länge låter jag det vara i dimman ett tag till.

Varje år vid det här laget så brukar jag skriva en önskelista på vad jag vill ha när jag fyller år, och det är faktiskt inget att skämmas för. Alla har väl rätten att önska sig något.

Eller hur?

Jag drar på mig läsarglasögonen, eller vänta nu. Jag har ju redan befintliga glasögon och de behöver jag för jag är så fruktansvärt närsynt. Så jag behåller de glasögonen jag har på mig och tar en noggrannare titt på vad jag önskar mig när jag fyller år.

  • Spel: The Legend Of Zelda – Twilight Princess HD. (Wii U) Gärna Collector’s Edition med Wolf Link Amiibon, men själva spelet går bra.
  • Film: Carol. Nu kommer inte storfilmen med Cate Blanchett och Rooney Mara förrän i slutet av april, men önska kan jag ju få?
  • Spel: Fallout 4. (PS4) Nu borde det väl vara tid att utforska ett atombombat Boston?
  • Prismacolor-pennor. Jag är sjukt nyfiken på dessa teckningspennor.
  • POP!-figurer. Gärna Star Wars-relaterat, Jason Voorhees eller varför inte The Walking Dead?
  • Spel: Super Mario 3D World. (Wii U) Jag har varit intresserad av Marios hyllade 3D-plattformare till Wii U.

large

  • En nunchuck till Wii U. Så att jag äntligen kan lira Rune Factory Frontier igen.
  • Att få vara fotomodell hos en riktigt begåvad fotograf.
  • Spel: Metal Gear Solid V – The Phantom Pain. (PS4) Jag måste ju fortsätta med legenden om Snake.
  • Böcker som baseras på filmer eller spel. Gärna artbooks.
  • Spel: Tales Of Zestiria. (PS4) Provspelade det här japanska rollspelet på Comic-Con i höstas och blev sugen på att fortsätta med detta ljuvliga spel.
  • Soligt väder. Är sjukt trött på snön just nu.
  • Film: Friday The 13th-boxen på Bluray. Det vore riktigt awesome att få äga denna pärla på Bluray. Men den är dyr och svår att få tag på.

viernes-13-coleccion-completa-blu-ray

  • En extra handkrontroll till PS4. Gärna i original eftersom jag litar inte på billiga kopior.
  • Film: Star Wars-filmerna på Bluray. Inför den sjunde filmen The Force Awakens som jag faktiskt har förbokat på Bluray, vore det ljuvligt att äga de sex andra filmerna till formatet.
  • Riktigt ritpapper, gärna i beige – så att jag kan utnyttja de vita färgerna bättre.
  • Vit gelpenna. Starka vita linjer är garanterat med denna juvel bland pennor.
  • Spel: Yoshi’s Wooly World. (Wii U) Jag tycker om Yoshi, och vill gärna spela detta söta spel.
  • Spel: Bayonetta 2. (Wii U) Första Bayonetta är ett kanonspel. Hoppas att få tag på denna innan det är för sent.
  • Spel: Xenoblade Chronicles X. (Wii U) Uppföljaren till det episka rollspelet är jag också nyfiken på.

Jag har mer som jag vill ha, men det räcker att skriva denna lista så här länge.

Som sagt, det är inget fel i att önska sig saker när man fyller år?

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 24: Malena Ernman.

malena_jul2012_press1_120502_Elisabeth-Frang

Syftet med den här adventskalendern är att det här året så har det varit en massa elände, bitterhet och saker som gjorde en ledsen. Därför valde jag att ta en stark titt på de personer som gjort mig glad under året. Personer som har imponerat på mig, fast på olika sätt. Det kan vara något stort, eller kanske något simpelt men ändå så häpnadsväckande att dessa personer förtjänar min totala respekt. Vi behöver hylla folk mer. Skänka mer kärlek oftare. Jag har tagit upp detta faktum tidigare i några av adventskalenderns luckor, om att hatet inte ska vinna. Vi ska känna kärlek och bry oss om andra. Vi ska låta oss få vara oss själva.

Det är därför jag har valt Malena Ernman till julaftonens lucka.

Malena Ernman har inte bara en makalös operaröst. Hon har också de oskyldigas röst. Hon har en röst som skänker hopp för de som har blivit utsatt för hatet. Hon är väldigt aktiv i kampen mot orättvisan och hon skriver så kloka ord om situationen kring flyktingarna som flyr det fasansfulla kriget och det hat de utsätts för när de kommer till vårt land.

Hela det här året har Malena Ernman gått från klarhet till klarhet, och hon har blivit så älskad av många människor. När jag läser hennes starka och kärleksfulla inlägg på till exempel Facebook vill jag bara applådera för hon har ju rätt. Malena Ernmans stora hjärta är minst lika stark som hennes operasångröst.

Vi behöver mer personer som har samma tankesätt och lika stort hjärta som Malena Ernman har. Hennes starka drivkraft är kärlek och omtanke, och det är det som har imponerat på mig allra mest. Jag tror faktiskt att folk bryr sig mycket mer tack vare hennes visdomsord och blir fler inspirerade så kommer världen bara bli bättre. Med starka förebilder som Malena Ernman så känns det som att vi är på god väg.

Till slut så vill jag passa på att tacka er allihop som har följt mig och min adventskalender med personligheter som förtjänat att vara med med i min Åsm2015-kalender. Alla dessa personer, från U21-landslaget i fotboll till Malena Ernman, är allihop awesome och rena hjältar. De har förgyllt år 2015 och förtjänar all kärlek.

God jul önskar jag er allihop!

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

9. Podcasten Johan Och Ida.

10. Fenjima Manrique.

11. Daniel Fleetwood.

12. Spelhjälpen.

13. Sarah Sjöström.

14. Anna Nilsson.

15. Gun Media.

16. Beyond Meat.

17. Sam Raimi och Bruce Campbell.

18. Emmylou Harris.

19. Marcus Myhr.

20. Conan O’Brien / Clueless Gamer.

21. Podcasten Par I Pixlar.

22. Helena H.

23. Rickard Söderberg.

24. Malena Ernman.

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 23: Rickard Söderberg.

rickard

Rickard Söderberg är Sveriges mest kände operasångare, men han är mer än så. Redan för några år sedan blev han ett stort namn när han var med i Körslaget. Hans drivkraft och energi gör honom riktigt fascinerande och jag måste säga att han är riktigt karismatisk. Han har slagit igenom riktigt stort i år, och har gjort så mycket år 2015. Rickard Söderberg har varit med i Melodifestivalen, i Hela Sverige Bakar och är väldigt aktiv i kampen för HBTQ-människors rättigheter. Jag har sett honom väldigt aktiv i sociala medier och det kommer mer än starka, känslosamma operatoner ifrån honom.

Rickard Söderberg är en klok person och med sitt mod har han blivit en förebild, inte bara hos homosexuella och andra HBTQ-personer. Han har blivit en förebild för de som inte vågat vara sig själva. Hur de ska uttrycka sig. Hur man är innerst inne. Den typen av energi och mod är något vi behöver.

Jag tycker att Rickard Söderberg har en cool personlighet och man blir glad när han är med i tv eller när han lägger upp en bild på Instagram. Han har dessutom humor och det gillar jag.

Rickard Söderberg tror på kärleken och det är en vacker sak som alla ska ta väl vara på. Sen är det en annan sak: En homosexuell operasångare som dyrkar Legend Of Zelda-serien kan ju inte vara något annat än awesome! Eller hur?

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

9. Podcasten Johan Och Ida.

10. Fenjima Manrique.

11. Daniel Fleetwood.

12. Spelhjälpen.

13. Sarah Sjöström.

14. Anna Nilsson.

15. Gun Media.

16. Beyond Meat.

17. Sam Raimi och Bruce Campbell.

18. Emmylou Harris.

19. Marcus Myhr.

20. Conan O’Brien / Clueless Gamer.

21. Podcasten Par I Pixlar.

22. Helena H.

23. Rickard Söderberg.

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 22: Helena H.

 

wDSC_0257-960x641

Helena är en äkta eldsjäl med passion för natur och dess skönhet. Hon ser saker som hon gärna delar med sig för oss, och det är helt enkelt underbart. Foto taget av Helena H.

Helena H är en fantastisk människa på många plan. Hon är en livsälskande kvinna med många strängar på sin lyra. Helena är fotograf och bloggerska med fötterna på jorden, men ändå är hon rätt spirituell av sig. Hon älskar naturen och alla årstider, och hon visar oss alla det som hon ser i och med sin fotografier. Helena H är poetisk av sig och hon berättar saker och ting med sitt hjärta. Med sina fantastiska fotografier och vackra texter får hon allas hjärtan att smälta.

Helena är en glad och varmhjärtad person som sprider en massa glädje och hon är älskad av jättemånga människor. Det förvånar mig inte alls, för hon är en sån person som man blir bara glad att se och prata med. Hon sprider lycka. Harmoni. Kärlek. Humor. Konst ifrån hennes egna ögon och kameralins.

Varje år delar Helena med sig sina äventyr och sin vardag, ändå kan jag inte sluta bli imponerad av hennes glöd. Hennes kärlek till naturen, det klassiska och människor tar aldrig slut och jag är så glad för det. Helena H är en av de mest unika personer jag känner till och jag finner en berättelse i varje fotografi hon har tagit. Väldigt få personer kan göra det så mästerligt som Helena kan. Frågan är om någon annan kan det?
Jag tror inte det.

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

9. Podcasten Johan Och Ida.

10. Fenjima Manrique.

11. Daniel Fleetwood.

12. Spelhjälpen.

13. Sarah Sjöström.

14. Anna Nilsson.

15. Gun Media.

16. Beyond Meat.

17. Sam Raimi och Bruce Campbell.

18. Emmylou Harris.

19. Marcus Myhr.

20. Conan O’Brien / Clueless Gamer.

21. Podcasten Par I Pixlar.

22. Helena H.

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 19: Marcus Myhr.

10984637_10152530642443078_8141499697355617761_n

Att vara sig själv är väldigt viktigt. Det är vad det här inlägget handlar om.

Om en person föds som tjej men i hjärta och själ är man en kille, eller vice versa. Det är väldigt många som har den känslan. Den där känslan att man är en person av det motsatta könet istället för den man är född som.

Att få hitta själv är ett stort steg i livet. Transsexuella personer är väldigt modiga, för de har hittat sig själva och känner sig som en hel person när de väl har upptäckt vem man är. Många har grubblat i åratal på vem man är. Ta Caitlyn Jenner som ett exempel.

Transsexuella personer har fått mycket skit och folks avsky är vedervärdigt. Det här fattar jag inte. En transsexuell är lika mycket människa som en heterosexuell, homosexuell och bisexuell.

En spelskribent och bloggare som jag har skrivit tillsammans med på Megazine (för flera år sedan) har tagit det stora steget i sitt liv för att han har hittat sig själv. Marcus Myhr är modig. Han var född som kvinna men nu har han börjat skriva ett nytt kapitel i sitt liv, nu när han har vågat tala om vem han är. Vem han i hjärta och själ är född som.

Marcus, tidigare Maria, är en person jag har respekterat i flera år, och det tänker jag fortsätta med.

Att vara sig själv är viktigt.

Det är det som betyder något.

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

9. Podcasten Johan Och Ida.

10. Fenjima Manrique.

11. Daniel Fleetwood.

12. Spelhjälpen.

13. Sarah Sjöström.

14. Anna Nilsson.

15. Gun Media.

16. Beyond Meat.

17. Sam Raimi och Bruce Campbell.

18. Emmylou Harris.

19. Marcus Myhr.