Recension: Mad Max: Fury Road.

MMFR_TeaserPoster

Den fjärde filmen med Mad Max och hans kamp mot onda uslingar i en förfallen värld tar med tittaren på ett explosionsartat konstverk.

Mad Max: Fury Road är skapat av George Miller, som har gjort den klassiska trilogin med den ikoniske Max, då spelad av Mel Gibson under 1980-talet.

Här lyser Gibson med sin frånvaro och det är bara bra i detta fall. I Mad Max: Fury Road spelas huvudkaraktären av Tom Hardy.  Och det är inget dåligt tillskott. Hardy är hårdkokt i rollen som Max.

Men samtidigt är det orättvist att kalla den här filmen för en Mad Max-film. Varför?
Jag kommer till den punkten sen.

Max har tagits tillfånga av en sorts diktator (Immortan Joe) som styr kontrollen av en enorm vattenkälla, plus vapenarsenalen och bränsle i denna ödesdigra värld. Slavarna kämpar verkligen för överlevnad. I ett uppdrag skickar diktatorn ut sin bästa soldat: Imperator Furiosa. Hon väljer under uppdraget att göra revolt och ta med sig kvinnor för att hitta en fristad men också statuera ett exempel. Att inte ta emot skit ifrån den mansdominerade diktaturen.

jklklö

Imperator Furiosa är den karaktär man längtat efter att få se under flera år. En stark kvinnlig hjältinna, frihetskämpe och en symbol för feminism.

Det har pratats mycket om den starka feministiska kraften i Mad Max: Fury Road. Jag förstår varför efter att ha sett filmen. Furiosa är en symbol och en hjältinna jag velat ha som frontfigur i åratal. Charlize Theron är helt perfekt som Furiosa. Furiosa har rakad skalle, svartmålad över ögonen och ovandelen av huvudet som en krigsmålning, och är en förjävligt bra slagskämpe.

Nu till den punkt som jag nämnde tidigare. Mad Max känns mer som en biroll fast jag tycker att han är stencool. Men det här är Imperator Furiosas berättelse. Hennes film. Hon är helt enkelt bäst.
Så är det ju.

Mad Max: Fury Road är en blytung actionfilm som är fyllt av biljakter i en Arizonaröd öken. Eldflammor. Bilkrascher. V8-motorer. Spjut, granater och hagelgevär. Den här filmens skitiga och råa yttre gör den väldigt – vacker. Skärpan är skarp och man vill bara följa med i den här bergodalbanan tillsammans med Mad Max och Imperator Furiosa.

Immortan Joe är filmens antagonist och är en diktator som symboliserar gubbslem, förtryckare och en sorts bisarr typ av religion.

Immortan Joe är filmens antagonist och är en diktator som symboliserar gubbslem, förtryckare och en sorts bisarr typ av religion.

Liknade actionfilmer brukar vara rejält överdrivna, och det är visserligen Mad Max: Fury Road också. Men det är överdriven med stil och klass.

Självklart är George Miller rätt namn som regissör till Mad Max: Fury Road.
Men varför nu?
Varför inte tidigare?

Svaret är troligtvis timing.

Storyn är så galen men ändå simpel. Det är helt rätt att ta upp det här ämnet nu. Feminismen är på framgång  och med all rätt. Furiosa är den mest ikoniska filmkaraktären sedan Jokern i The Dark Knight.
Det kan inte vara något annat än rätt.

Vill man ha biljakter, explosioner, snygga färger och dunder så är Mad Max: Fury Road helt rätt film.  Men den är mycket mer än action.

Vill man ha biljakter, explosioner, snygga färger och dunder så är Mad Max: Fury Road helt rätt film. Men den är mycket mer än action. Det är ett inferno.

Tre plus:
1. Tom Hardy är rätt val till Max när Mel Gibson blivit mossig och korkad.
2. Det här är den vackraste actionfilm på evigheter. Dess skitighet är bara ett starkt plus i denna hårdkokta film.
3. Feminismen är starkare än någonsin. Imperator Furiosa är en magnifik karaktär, mästerligt spelad av Charlize Theron.

Tre minus:
1. På ett sätt borde inte denna film heta Mad Max efter detta är Furiosas film. Mad Max är mer som en biroll än huvudroll pga Furiosas starka karisma.
2. På ett vis känns filmen för kort. Men ändå kände jag mig tillfredsställd med den.
3. Max bakgrund känns lite ofokuserad i den här filmen.

Imperator Furiosa överglänser en redan awesome Mad Max i den här filmen.

Imperator Furiosa överglänser en redan asgrym Mad Max i den här filmen. Det säger mycket om fantastiska Charlize Therons karaktär.

Slutsats:
Mad Max: Fury Road är en frisk fläkt i actiongenren. Det var länge sen jag satt och njöt av en blytung actionrulle och jag kan faktiskt tycka att det är en väl värdig uppföljare till den legendariska trilogin. Just nu känns Fury Road till och med bättre. Det här är ett feministiskt, explosionsartat konstverk gjort av en mästare. Imperator Furiosa är helt enkelt 2010-talets bästa hjältinna och den bästa filmkaraktären på länge.
Detta är ett mästerverk!

Betyg: En explosiv femma av fem!

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 85: The Bourne Ultimatum.

bourne_ultimatum_ver3_xlg

När James Bond blev mycket sämre (innan Daniel Craig blev agent 007), så trädde en ny hjälte inom infiltrationsfilmen fram. Jason Bourne är en taktisk, hyperintelligent och för min del en kvick person med enorm kämpaglöd. De tre filmerna med Matt Damon som mannen utan minne; Jason Bourne, är alla tre riktigt bra. Det bästa är att varje film som Bourne är med i så blir den bättre än dess föregångare. Fast då räknar jag inte med ”spinoffilmen” Bourne Legacy eftersom den inte handlar om Bourne själv. Den bästa filmen är tveklöst den tredje eftersom den är fylld med så mycket intelligens, action och en skitbra Matt Damon i högform. Kvicka klipp och skarp dialog bidrar också till The Bourne Ultimatums fördel. The Bourne Ultimatum är spännande från ruta ett till den sista. Se upp, James Bond.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Recension: The Last Stand.

MV5BMTUxNDQ3NTczMl5BMl5BanBnXkFtZTcwNjA0MjYyOA@@._V1._SX640_SY987_ Det var ett bra tag sedan Arnold Schwarzenegger gjorde en riktig, egen actionrulle. Förutom Expendables-filmerna så har han varit borta länge efter en tid som guvernör. Nu drar han på sig en bekant roll, som actionhjälte.

Arnold spelar här en sheriff som upprätthåller lagen i en liten småstad just utanför den mexikanska gränsen. Det händer inte så värst mycket i staden, men en dag rymmer en knarkligas ledare från FBI och kör en Corvette i förskräcklig fart för att försöka ta sig till Mexico, och gissa vilken stad han ska ta sig förbi? Ja, just det…

Det här är inte en originell film och det är inte menat så heller. The Last Stand är en film som som jag tror är en liten hyllning till klassiska actionrullar från 1970-1980talens era. Kulsprutor, revolvrar, pumphagelgevär och bazookor. Släng in en granat eller två. Machoaktiga skurkar som tror de är något. Gärna med utländsk ursprung. Så typiskt amerikanskt.

Trots den sömniga klichén så måste jag säga att The Last Stand ändå bjuder på mycket underhållning, tack vare ett simpelt manus och kvicka klipp ihopmixat av välgjord action. Det är en positiv överraskning. Arnold är i god form fast han är närmar sig 70 år, och det som jag tycker är lite kul är att han kallas för gamling en gång eller två i filmen.

Stereotyper för klassisk amerikansk action – eller film i överhuvudtaget – finns det gott om. Men en sticker ut från mängden, och det gör Johnny Knoxvilles karaktär. Hans roll som knäpp vapensmugglare är riktigt rolig och bjuder på – enligt mig – de bästa och roligaste scenerna i hela filmen. Åren med Jackass har gjort honom till stjärna och här bevisar han att han kan agera också. En frisk fläkt i en tät actionrulle.

Skådespelarlistan har kända namn som överlägsne Forest Whitaker och vår egen Peter Stormare – den sistnämnde gör tyvärr en överspelad roll. Dra ned på vrålandet ett par hekton så kan hans karaktär kännas mer trovärdig.

 

Tre plus:

  • The Last Stand är en lättsam och underhållande actionfilm. Den är absolut inte tråkig.
  • Johnny Knoxville är skitbra. Hans vapenhandlare är en härlig karaktär som bidrar till många skratt.
  • Det är kul att se Arnold i en klassisk actionfilm i modern tid.

Tre minus:

  • Peter Stormare spelar över som det sjunger om det.
  • The Last Stand är fullt av klichéer och återanvända stereotyper man sett för många gånger.
  • Realism? Nä. Att skjuta en Magnum 44 med en hand är nog inget jag ska rekommendera.

Slutsats:

Kulsprutor är något Arnold är van med. Han har inte använt en på länge dock.

Kulsprutor är något Arnold är van med. Han har inte använt en på länge dock.

Jag tyckte att The Last Stand var en typisk amerikansk actionrulle men däremot var den väldigt lättsam och underhållande. Det är helt värt att se den i alla fall en gång. Det är kul att snart 70-åriga Arnold Schwarzenegger kan göra actionrullar ännu. Dock önskar jag verkligen att man kan göra en actionfilm med nyskapande och fortfarande vara lättsam. Då tror jag man kan få till en riktig fullstäff. Den här filmen är inte en fullträff, men inget stolpskott heller. En bra fredagskvällsrulle med krut i. Välkommen tillbaks, Arnold.

Betyg: En trea av fem.

 

Teckning: Steven Seagal.

Nu har jag följt ett önskemål på Twitter, nämligen en teckning på actionskådisen Steven Seagal.

Den här bilden har många skuggnivåer, så det krävdes en del tålamod – och grå färg. Jag älskar att skugga och leka med nyanser så det här var en kul teckning att göra.

Det enda jag inte är nöjd med alls är handen. Den kändes felplacerad och konstig, men jag lät den ändå vara kvar.

Teckning: Nunnan från Machete.

För drygt ett år sedan gjorde jag en teckning på Machetes bror, prästen, med beväpnat pumphagelgevär.

Denna gång fortsätter jag i religionens tecken och i Machetes fotspår.

Det här är Lindsey Lohans rollfigur, i nunnekläder. Just den här bilden är från en affisch.

 

Det svåraste med bilden är utan tvekan den jättestora revolvern. Så mycket gråskalor, svart färg och vitt som balanseras på ett smidigt sätt.

Jag hoppas ni gillar den!

Ny trailer på The Expendables 2 får mig så grymt peppad!

Sommaren närmar sig och vi får uppleva en uppföljare till en megaexplosion till actionfilm – The Expendables.

The Expendables 2 kommer med mer action, mer tunga namn och mer ass-kicking.

Räkna med oförglömliga scener. Trailern är super och jag undrar en sak – vart är sommaren??

Min personliga favoritdel i trailern är när Bruce Willis och en skitstor Arnold Schwarzenegger sätter sig i en skittrång och liten bil. Jag ser också fram emot fightingscenen mellan Sylvester Stallone och Jean-Claude Van Damme. Dessutom undrar jag vilken intressant roll Chuck Norris har?

Det enda som är underligt är ryktet om åldersgräns – det ryktas om PG-13 i USA (på grund av att Norris inte vill ha så mycket svordomar) eller R (högsta åldersgränsen innan varningstämpeln X). Mickey Rourke är heller inte med, vilket är synd, för han gav föregångaren tyngd (låter konstigt eftersom filmen är TUNG) och djup.

Men trailern ser awesome ut och jag ser riktigt fram emot en av årets mest efterlängtade filmer!

The Expendables 2 kommer på biograferna den 22 augusti 2012.

Teckning: Chuck Norris.

Jag fortsätter att teckna av män med ansiktshår.

Den här gången är det den legendariske actionhjälten Chuck Norris som blivit avbildad.

Jag fann en härlig actionbild med den skäggige mannen och den amerikanska flaggan i bakgrunden. Den skulle bli en awesome teckning om allt föll på plats.

Tja, det blev väl okej. Jag gillar skuggningarna i hans jeans och väst. Skägget blev okej. Den amerikanska flaggan blev väldigt simpel men det är ju inte den som ska vara i fokus.

Hoppas ni gillar den.

 

Nästa gång ska det äntligen bli dags för Skull Kid och Majora’s Mask – lagom till Legend Of Zelda: Skyward Swords premiär.