Jerrys 10 frågor till Effie Karabuda!

Då var det dags för mig att klä mig i rollen som intervjuare. Jag har under de närmaste åren intervjuat ikoniska personer inom spel och film. Kändisar som Angelica Norgren, Ludde LundbladSvampriket, Emma Gray Münthe och GamingGrannar. Alla är förebilder för många, bland annat för mig, och att få svar från dessa förebilder var faktiskt en sann ära.

Nu har jag intervjuat en annan inspirerande förebild. Hon blev utnämnd till Sveriges bästa speljournalist i vintras, är 20 år gammal och är chefredaktör på Aftonbladets spelavdelning Spela. Hon brukar vara med i P3 Spel också. Med sin starka passion för tv-spel, fantastiska intelligens och journalist-expertis har hon redan blivit stor. Låt mig lova er en sak. Hon kommer att bli ännu större, och med dessa ord mycket välförtjänt.

Det här är min intervju och tio frågor med Effie Karabuda!

 

Hur blev du intresserad av tv-spel?

Genom min storebror, kort och gott. Jag glodde storögt på brorsan när han spelade på Nintendo 64. Jag ville också! Han var faktiskt väldigt lyhörd och guidade mig genom spelandet. Han är 9 år äldre, var därför ganska tålmodig och kunde till exempel låtsas vara sämre än vad han egentligen var – så att jag skulle vinna och bli glad. Det byggde upp mitt självförtroende och till slut blev jag bättre än honom på riktigt. Jag ockuperade hans konsol totalt.

Har du förebilder inom spelbranschen/speljournalistiken?

Angelica Norgren har alltid varit min främsta förebild inom spelbranschen. Jag vet inte om jag hade börjat skriva om spel om det inte vore för henne. Det började med att jag lyssnade på P3 Spel i mina tonår och tänkte ”Men shit, Angelica är tjej, svinsmart och kan asmycket om spel – jag vill bli som henne!” Tanken ”kan hon så kan jag” drev mig till en viss del att starta min blogg om populärkultur ur genusperspektiv. Idag ser jag upp till henne lika mycket. Hon är vass, extremt professionell, snabbtänkt och har en klockren känsla för humor. Men även Michael Gill med sin försiktigt intellektuella framtoning och klipska analyser inspirerar mig – både sättet han formulerar sin tankeprocess rent stilistiskt men också hur han ens kan komma fram till så smarta slutsatser.

Föreställ dig en spelkaraktär som du stör dig mycket på. Om du fick göra välja att göra om hen, vad för ändringar skulle du göra? Och vilken karaktär?

Tänkte först på Duke Nukem, men sen kom jag fram till han är liksom ett alldeles för stort renoveringsobjekt till att börja med. Jag skulle behöva krympa hans muskler, injicera en dos östrogen, bygga på hans empatiska förmåga och ge honom ett par genusglasögon. Orka. 

Hatet mot kvinnliga spelare/skribenter/spelskapare har varit ett problem i årtionden. Men ändå verkar det som att folk inte förstår att det problemet finns. Hur ska man få folk att förstå kvinnor faktiskt är lika engagerade i spel som män är?

Jo, jag tror faktiskt att gemene man förstår. Jag möter ständigt människor som inte spelar och kan ingenting om spel – däremot har de en redan utstakad bild av gamingvärlden som kvinnofientlig. När folk får reda på vad jag jobbar med frågar de ofta ”får du mycket näthat?”. Sen kan man titta på vår interna värld och diskutera hur välkomnande den är. Många av mina Aftonbladet-läsare har inga problem överhuvudtaget med att jag är kvinna och jag blir sällan ifrågasatt. Kanske för att de känner att jag besitter så mycket kunskap. Men inom streaming, esport och onlinespelandet händer det fortfarande ganska ofta att kvinnor blir trakasserade. Jag tror att det är en vanesak. Om fler tjejer tar sig in i de här grabbiga rummen så kommer vissa till slut inte att höja på ögonbrynen.

Samtidigt tycker jag det är viktigt att poängtera att mina manliga kollegor sällan får den här frågan. Vi kvinnliga spelskribenter ska inte känna krav på att representera halva mänskligheten och ständigt upplysa folk om sexismen i vår bransch. Vi sitter inte heller på svaret på problemet. Det här är något vi alla ska känna ansvar för. Att behöva rättfärdiga vårt intresse och bevisa att vi finns tar en massa energi. Nuförtiden snackar jag sällan om sexism för det hindrar mig ifrån att prata om det jag faktiskt gillar och jobbar med; spel.

Du var på E3. Vad var höjdpunkterna därifrån? (Det här var en annan fråga först som ändrades eftersom jag skickade frågorna till Effie innan E3)

Det lilla vi fick se av ”Mass Effect: Andromeda”, svenska indietiteln ”Fe” och ”Horizon Zero Dawn”. Den sistnämnda fick jag provspela och det ser väldigt lovande ut, även om jag önskade att RPG-elementen var starkare.

Fe.

Fe, under utveckling av svenska indiestudion Zoink.

Nintendo försöker att komma tillbaks efter Wii Us nederlag. Vad bör de göra så att NX inte hamnar i samma sits som dess föregångare?

Det måste ske en markant förändring både grafik- och prestandamässigt. Att ens uteslutande utveckla egna spel till en egen konsol är en stor begränsning, det minsta de kan göra är att se till att NX är lika kraftig som Playstation och Xbox. I nuläget överlever Nintendo på att vara mediokra enbart för att de har en stor och extremt lojal fanbase som sväljer allt med hull och hår bara det heter ”Zelda”. Jag är kanske lite väl hård, men de behöver skärpa till sig nu och visa att de fortfarande kan bryta ny mark. 

Vad tycker du är den största skillnaden på hur spel är idag, jämfört med tio år sedan?

Alltså, tio år sen är trots allt cirka hälften av mitt liv, så jag har inte en jättetydlig bild av hur det var då. Men jag skulle nog säga att förutom de tekniska framstegen är medvetenheten betydligt starkare än när jag var liten. Spelen börjar tas ut ur sin tekniska bubbla och blir en större del av vårt samhälle och den kritiska granskningen. Spel har också fler ögon på sig nu än förut än när de var till för en grupp inbitna nördar – nu börjar folk förstå att vi har att göra med en stor kassako, men också en form av underhållning vars interaktivitet har flera fördelar. 

Du är 20 år, men du har redan blivit ett äkta fenomen. Du har fått titeln ”årets spelskribent” och nu är du chefredaktör på spelavdelningen i Sveriges största dagstidning; Aftonbladet. Plus en äkta förebild hos kvinnor, män, yngre och äldre. Har du några råd till dom som vill bli spelskribenter i framtiden?

Haha! Roligt att bli kallad för ett fenomen. Tack. Mitt råd är att ta saken i egna händer. Vänta inte på att något ska hända. Jag startade en blogg, skrev som tusan och blev headhuntad. Sedan arbetade jag hårt hela tiden och klättrade uppåt. När jag är missnöjd med något så klagar jag inte, utan presenterar nya idéer och lösningar. Mitt jobb som spelredaktör på Aftonbladet fick jag för att jag bad om ett möte med nöjeschefen och sa i princip ”det här och det här borde ni göra istället, och jag vet hur man gör det”. Du behöver inte vara bäst på spel eller sitta och lira dygnet runt. Det viktigaste är att ha en talang för skrivandet och en förståelse för mediet, men framför allt en vilja att ta sig framåt. Kasta ut ditt material någonstans på internet! Ta kontakt med folk! Sitt inte och ruva på något.

Effie

Effie Karabuda skriver krönikor, recenserar spel och tar upp de senaste spelnyheterna i Aftonbladet. Ni kan gå in på Spela i Nöjebladet för att ta del av Effies fantastiska entusiasm för spel och teknik.

VR ökar lavinartat. Tror du att virtual reality har hittat hem?

Nja, jag har blivit ganska skeptisk till virtual reality på sistone. När jag provade på Playstation VR på E3 drabbades jag av ett vidrigt illamående i skjutarspelet ”Farpoint”. Jag rörde mig med en joystick, men stod stilla i verkligheten. Mitt huvud klarade inte av det. Sen tror jag också att folk i branschen är väldigt ängsliga rent allmänt och vill inte vara sist på bollen. VR är ett för häftigt framtidsfenomen som inte går att ignorera och man vill inte vara det där företaget som är fast i dåtiden. Men det är inte heller den mest optimala formen att spela tv-spel på, i alla fall inte i nuläget. Vi ska inte glömma bort bekvämligheten med gammalt hederligt spelande i soffan.

Vilket är det bästa spelet någonsin? Den här frågan kan jag antagligen gissa på att den kan vara svår att svara på, men gör ett försök.

Det är faktiskt inte alls svårt! Alla som känner mig, eller faktiskt inte alls känner mig utan bara har hört mig i P3 Spel och i andra poddar, vet att ”Dragon Age: Origins” är det absolut bästa jag vet. Min relation till det spelet är på gränsen till osund, men samtidigt väldigt kärleksfull. Det första spelet i serien innehåller allt som jag vurmar för; fantasy, drakar, snygga brittiska riddare, kungligheter, maffiga rustningar, isattacker, rollspel, romanser, bra dialoger… ALLT. Jag spelar om det varenda år och tröttnar aldrig. Höll på att skriva att karaktärerna i ”DA:O” är mina bästa vänner men det lät så sorgligt… jag har ett liv utanför tv-spelen också! Jag lovar!

Tack så hjärtligt mycket för dina fantastiska svar, Effie!

Dragon Age: Origins.

Dragon Age: Origins.

 

Kerstin Alex blev inte årets spelskribent på grund av att hon är kvinna.

Spelsajten LEVEL 7 hade en omröstning där man kunde rösta på sin/sina favoriter inom svensk speljournalistik. Inom kategorierna årets spelblogg, årets speltidning, årets spelpodcast och årets spelskribent så fanns det många intressanta namn. Svampriket vann både årets spelblogg och årets spelpodcast – helt rättvist förstås för de har haft ett fantastiskt år trots fyra skribenter som slutade. LEVEL vann naturligtvis årets speltidning och jag blev inte förvånad.

Den mest intressanta kategorin är ändå årets spelskribent, och den här gången utsågs Aftonbladets och FZ.se’s spelskribent Kerstin Alex till segrare. Många blev riktigt glada att hon vann, och det blev jag också för hon har verkligen förtjänat den här segern.

Vi är i en tid nu där kvinnor inom spel eller utanför spel tas upp, kritiseras och hyllas. Det är liksom en salig röra och det skrämmer mig verkligen. Varför sådana oenigheter när det gäller kvinnor? Enbart det negativa förstås, för jag har inget emot kvinnor som spelar spel, skriver om spel eller som är med i spel. De är individer, precis som en finnig tonårspojke eller en medelålders gubbe som dyrkar retrospel som till exempel NES.

Kerstin Alex.

Kerstin Alex.

Det händer väldigt mycket för Kerstin nu. Hon var med i TV 4’s program Malou Efter Tio och diskuterade om sin uppväxt och sitt intresse för spel. Hon har också intervjuats av Aftonbladet angående segern. Kan det här ha lyft upp hennes karriär? Det hoppas jag verkligen, för hon har fått så mycket skit och skarp kritik för sina artiklar av nättroll – på grund av att hon är kvinna som vågar såga ett visst ”favoritspel”. Men inga hårda ord kan knäcka henne, för hon fortsätter vara så rak och ärlig som hon är. Jag har själv pratat med henne två gånger under GAMEX-spelmässan och hon är så otroligt trevlig. Att hon får sån skit av många är för mig helt bisarrt och ologiskt.

Men jag satt och tänkte lite grann på en grej. Nu kommer många att tro att Kerstin vann enbart för att hon är kvinna – och det tror jag faktiskt inte att det var anledningen. Vi får inte glömma att Tove Bengtsson vann utmärkelsen tre år i rad och fick se sig besegrad av Kerstin. Nej, Kerstin vann inte för att hon är kvinna. Det är för att hon skriver så fantastiskt bra artiklar och är också en utmärkt radiopratare. Tove Bengtsson är också en utmärkt skribent och hon vann inte dessa tre år på raken bara för att hon är en dam. Nej, de vann för att de är väldigt talangsfulla journalister. Enklare är det inte än så. Däremot välkomnar jag fler kvinnor som skriver om spel, och män med för den delen. Jag tycker att utmärkelser ska ges på grund av deras talang och inte kön. Nu låter det som att jag talar i gåtor och att jag inte uppmärksammar den kvinnliga journalisten positivt men det gör jag. Jag uppmärksammar kvinnliga och manliga skribenter lika mycket och ser en hjälte/hjältinna i journalister som Kerstin Alex, Tove Bengtsson, Tobias Bjarneby, Johan Hallstan, Victor Sjöström, Victor Leijonhufvud, Thomas Arnroth, Johan Olander, Angelica Norgren, Susanne Möller, Ludde Lundblad och så vidare.

Ja, vi ska lyfta fram kvinnlig speljournalistik. Men min poäng är att Kerstin inte vann på grund av att hon är kvinna. Det är på grund av hennes expertis och glödheta skrivarpenna. Det är ju vad det hela handlar om egentligen, vem personen är som skriver dessa fantastiska texter och inte vilket kön hen tillhör. Eller hur?

Till sist vill jag gratulera Kerstin Alex för hennes utmärkelse. Hon vann den helt rättvist och framtiden är definitivt hennes.

 

Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Kerstin Alex!

Denna gång blir det en efterlängtad intervju med en kvinna med vassa och raka ord i sina recensioner och artiklar. Hon är både älskad och hatad av många, men för mig är hon helt enastående. Det här är min intervju med Aftonbladets skribent Kerstin Alex!

Kerstin Alex är spelrecensent och skribent hos Aftonbladet. Hon räds inte för att ta till hårda ord mot något hon verkligen avskyr, och mjuka ord till det hon tycker är bra.

1. Beskriv dig själv som gamer.

Trots att jag växt upp utan spelintresserade syskon eller vänner har intresset funnits där konstant sen jag var 3 år. Min barndom har varit allt annat än lätt och spelandet blev, och är än idag min vardagseskapism. Jag brukar kalla mig för asocial gamer som i att jag ogillar MMO, party eller annat där man tvingas interagera med andra spelare. Jag får nästan alltid prestationsångest av att spela med fler personer. Jag avskyr krigsrelaterade FPS, Fightning och sportspel. Jag älskar plattform, äventyr, äventyr/action, hack and slash och mer än gärna spel med djupare handling knutet till samhället.

2. Läser i din twittersida att du gillar gore. Det första jag tänker på är brutala skräckfilmer, men i det här fallet så tänker jag på Resident Evil. Hur tycker du att den spelserien har utvecklats?
Jag ÄLSKAR gore! Resident Evil borde, som jag brukar säga, byta genre på pappret från Survival Horror till renodlad shooter. Det är inte Survival Horror när man kaskadspyr ammunition på horder av töntiga zombies. Utvecklare verkar vara rädda för att utveckla just skräck eftersom det är en mycket smalare genre. Det är helt okej att de vill tjäna mycket pengar. Men skräck, som vilken genre som helst, borde få existera vid sidan av spel som Call of Duty, inte inta samma form. Jag tycker 4an och 5an är helt okej spel, men skräck? Nej.

Resident Evil 4 är helt okej – men är det skräck? Det tycker inte Kerstin eftersom Resident Evil bytt form från Survival Horror till renodlad shooter.

3. Hur länge har du varit spelskribent?
För att vara exakt har jag varit spelskribent i 1 år och 9 månader. Jag började på Gameplayer.se augusti/september 2010. Efter det skrev jag spel- och filmrecensioner för kulturbloggen november-december 2011. Jag scoutades av Aftonbladet Spela i slutet av det året och fick min första recension publicerad i tidningen i januari i år.

4. Vad är värst? Fanboy eller hater?
Fanboys är väl haters av allt de inte älskar? Jag tycker det i princip är samma sak att vara hater och fanboy, att ha tunnelseende.

5. Finns det någon spelserie som du tycker ”är så uttjatat att få se färg torka är mer spännande”?
Haha vilken fråga. Final Fantasy är väl en sån serie. Har visserligen aldrig tyckt om JRPG:s heller, plus att jag är sur på Square Enix för att de väljer att göra ett Final Fantasy XIII-2 istället för Kingdom Hearts 3.

6. Vad är ett exempel på en riktigt bra spelkaraktär?
En riktigt bra spelkaraktär ska gå att sympatisera med, vara jordnära men ändå ha det där extra man saknar. Jag älskar Nathan Drake just därför. Han har humor, han gör bort sig, men i slutändan klarar han av saker jag aldrig skulle ha klarat. Min absoluta favoritkaraktär är Jennifer i ”Primal” som släpptes 2003 till Playstation 2. Hårdrockarbrud som svär, har sarkastisk humor, räddar dagen och ändå inte är översexualiserad eller överdrivet maskulin.

7. Finns det något spel du ångrat att du har spelat? Varför?
Jag ångrar att jag envist fortsätter spela Silent Hill-serien. Jag borde ha slutat vid ”Silent hill 4: the room”. Allt efter det har förstört all respekt jag hyst för seriens tidigare titlar som gjordes av Team Silent. ”Silent hill” har gått från att vara en riktigt bra psykisk terror till gubben i lådan-nonsens.

8. Hur tror du att det kommer att se ut om fem år i tv-spelens värld?
Ska jag vara ärlig så väljer jag att inte tro eller spekulera någonting. Dels för att jag inte har någon aning, men också för att det är roligare att överraskas av utvecklingen. Men spel som kulturform har ju blivit mer och mer accepterad. Casualspelare tror jag är avgörande för hur utvecklingen kommer att se ut de följande 5 åren.

9. Har du ett tips på ett riktigt underskattat spel?
Problemet är att de spel jag lirat som ingen annan lirat har alltid varit ganska dåliga. Det vill säga det finns nog ingen ”underskattad” titel jag gillar som jag skulle rekommendera någon annan. Summoner är en sådan. Jag skäms nästan över att säga att jag älskade det och lade ner hur många timmar som helst på det.

10. Är spelindustrin tuffare än för tio år sedan?
Tuffare på vilket sätt? Jag var 13 år för 10 år sedan och hade nog inte så bra koll på industrin då. Ändå vill jag svara ja i och med alla iphone/android-spel kostar lite att producera, och spelserier som pressar fram en ny halvdan titel om året bara för att hänga med i svängarna. Sen om massproduktionshetsen redan hade startat för 10 år sedan vet jag inte.

Sen kommer en bonusfråga från Frances Blaxell; som jag intervjuade innan dig: Kerstin, du får väldigt många kommentarer på din stil att recensera. Speciellt anser folk att du utelämnar information om spel och ”hur” de spelas, tex spelmekaniskt. Istället beskriver du nästan enbart känsla och upplevelse. Vad är viktigt enligt dig att ta med i en recension? Känner du att folk har befog för sin kritik av din unika stil? Tror du att du kommer utvecklas eller har du funnit din ”röst”?

Det viktigaste för mig att ta med i en recension är för- och nackdelar, vad som får spelet att skilja sig från resten. Jag har inga problem med att skriva om det spelmekaniska, men om det inte utmärker sig (vilket den sällan gör) känns det onödigt att på 1200 tecken ta upp något så oväsentligt. På ett sätt har de befog för sin kritik. Men det finns så många olika vinkar att tackla en recension på, tekniskt eller som i mitt fall samhällskritiskt. Alla typer borde få existera sida vid sida. En recensent som inte har behov av utveckling borde pensioneras. Men jag har absolut funnit min röst och jag är otroligt stolt över den. I frågan skriver du att den är ”unik”, jag är hellre unik än en i mängden. Men jag har alltid varit såhär när jag kritiserat saker, så unik – visst. Men jag är fortfarande mig själv och kommer aldrig vilja vara någon annan.

Kerstin, du är enastående! Jag är så glad att få intervjua dig! Tack så otroligt mycket!

Nästa gång är det en intervju med en charmig kvinna som är expert med nål, tråd och spel; Sanna Valapuro!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)