Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 34: Banjo-Kazooie.

2543.2.jpg-610x0

Det må ha åldrats en del när det gäller det grafiska, men glädjen av att få leta efter gyllene pusselbitar i häxan Gruntildas slott har inte åldrats ett dugg. Visserligen är ju Banjo-Kazooie ett av Nintendo 64’s allra snyggaste spel men karaktärsdesignen är faktiskt ful idag. Men det är en del av spelets charm, och det är charmen som har tagit Banjo-Kazooie till den höjd och kärlek som det här tredimensionella spelet har förtjänat. Super Mario 64 må ha revolutionerat den här genren och Conker’s Bad Fur Day är snyggare och fräckare. Men det är Banjo-Kazooie som jag har haft allra roligast med när det gäller plattform till Nintendo 64. Den elaka häxan Gruntilda har kidnappat Banjos lillasyster Tooty för att hon är sötare än häxan – ganska likt Snövit om man får säga det fast förutom det förgiftade äpplet förstås. För att ta sig vidare i Gruntildas kluriga slott så måste björnen Banjo och den kaxiga fågeln Kazooie samla på sig en hel del grejer. Gyllene pusselbitar som kan öppna nya världar och gyllene noter som kan låsa upp dörrar som öppnar nya rum i slottet. Det är en riktig utmaning att hitta alla 100 pusselbitar men som tur är, är Banjo-Kazooie ett spel som Rare har lyckats snickra ihop till ett mästerligt plattformsspel. Varje värld som Banjo och Kazooie besöker har sina egna utmaningar och det finns 10 pusselbitar i varje. Bubblegloop Swamp är ett träsk som har pirayor i det grunda vattnet, så björnen måste sätta på vadarstövlar på fågeln så att de kan ta sig omkring. Treasure Trove Cove är en sandstrand med en mystisk borg som det går att skriva in lösenord på. Jag minns att jag skrev så många ”farliga” lösenord som Gruntilda inte gillade så att hon raderade minnet på spelkassetten. Ju längre in i Gruntildas slott man kommer, desto svårare blir spelet. Det märker man när man kommer till de svåraste banorna Rusty Bucket Bay och Click Clock Wood.  Banjo-Kazooie har en stor portion humor, lite småfräck fast inte som i Conkers plattformsspel. Mycket sker på uppkäftiga fågeln Kazooies bekostnad. Musiken är väldigt fin, och det är lätt att nynna på Gruntilda’s Lair-temat. Jag gillar när den dynamiska duon lär sig nya saker i spelet, och när man har lärt sig kontrollerna så sitter det i benmärgen ganska omgående. Banjo-Kazooie har inte förnyat plattformsgenren, men det är tveklöst ett av de allra bästa tredimensionella plattformsspelen någonsin.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Annonser

De sju DLC-karaktärer som jag hoppas på mest i Super Smash Bros.

Röken har inte hunnit lägga sig efter Nintendo Direct i början av april, för nu spekuleras det för fullt om vilka karaktärer som folk vill ha i Super Smash Bros. Ända sedan ”Super Smash Bros Fighter Ballot” utannonserades blev folk som tokiga och exalterade. På olika forum i spelsidor diskuteras det för fullt om vilka karaktärer som borde få den stora chansen att vara med. Men det slutar inte där.

Flera spelskapare har också uttryckt sina åsikter om att få med sina karaktärer i Smash Bros och faktiskt så förstår jag dom. Att få vara med i en gyllene spelserie med de bästa av de bästa är ju en otrolig möjlighet att synas. WayForward har till exempel lagt upp en kampanj där deras karaktär Shantae ifrån Shantae: Half-Genie Hero ska få ta en plats i Smash Bros. De har till och med valt ut alternativa dräkter åt henne. Deras hashtag #VoteForShantae sprider sig som en löpeld på sociala medier som Twitter. Är de desperata? Nej, det tror jag inte. De är faktiskt riktigt taktiska. Vi får se om deras plan går hem.

shantae_vote_smash_bros_outfits

Men det som fick mig att höja på ögonbrynen ordentligt var när en person frågade Phil SpencerMicrosoft (via Twitter) om att man kunde få rösta på Banjo och Kazooie. Eftersom de var med i två av Nintendo 64’s bästa spel – fast idag ägs Banjo-Kazooie och Rare av Microsoft. Så här svarade Spencer:

banjosmashbros

Plötsligt blev en hel rad gamers riktigt glada. I ärlighetens namn så anser jag Banjo och Kazooie vara äkta Nintendo-figurer för att deras plattformsspel till 64:an var så populära och riktigt bra. Hashtagen #BanjoForSmash är rykande het på Twitter och fanservicen är så otroligt stark. Men en ännu mer intressant sak har jag märkt. Att såpass många spelskapare har så stor respekt för Nintendo.

Det är rätt lång tid tills omröstningen är avslutad – i oktober för att vara noggrann – men jag har tänkt ut vilka sju karaktärer jag allra helst skulle kunna rösta fram som DLC-karaktärer. Sju helt olika karaktärer och personligheter som absolut skulle röra om i grytan. Dessa är mina sju val:

nbmnbm

Banjo och Kazooie – Ändå sedan jag läste om att Nintendo utannonserade den här omröstningen så var Banjo och Kazooie några av mina förstahandsval. Efter Phil Spencers uttalande på Twitter så blev det som ett hopp hade tänts. Björnen och fågeln hade ett effektivt rörelseschema i sina plattformsspel, och jag har tänkt ut en perfekt Final Smash: Wonderwing. Ingen skulle ha en chans när de gyllene fjädrarna skulle komma igång.

Simon Belmont

Simon Belmont – först tänkte jag utse Solid Snake som ett förstaval ifrån Konamis sida men jag har tänkt lite. Det har kommit fler spel med Castlevania-hjälten till Nintendos konsoler och visst skulle det vara läckert med den episka striden mellan Konami och Capcom? Simon mot Mega Man. Tanken är svindlande fantastisk. Den heliga korsattacken som Ritcher Belmont anvädner i Rondo Of Blood skulle vara en utmärkt final Smash.

Rayman

Rayman – Efter den där fejkade bilden som visades för nån månad sen blev jag väldigt besviken att det var en bluff. Men Rayman finns som en Trophy i Smash Bros. Varför inte ta steget fullt ut och rösta fram denna karismatiska karaktär? Slåss kan han ju göra, och som en Final Smash hoppas jag på att han sätter sig på den stora myggan och skjuter på all motstånd i deras väg.

King K. Rool

King K. Rool – Han är en av de karaktärer jag alltid har hoppats på att få ta del i fightingserien. Men nej, han har inte fått ta sin del av kakan. Det behövs mer skurkar i Smash Bros, och K. Rool skulle bidra med mycket tyngd och råstyrka. Som en Final Smash skulle han använda den där musköten och peppra sina motståndare med bly.

Sephiroth

Sephiroth – Självklart hoppas jag på en Final Fantasy-karaktär i Smash Bros och faktum är att Nintendo har samarbetat mycket med Square Enix under de senaste åren. Att föreslå en ikonisk skurk ifrån ett Final Fantasy-spel som INTE har dykt upp på en Nintendokonsol må vara ”a longshot” men som jag nämnde i fallet med King K. Rool – fler skurkkaraktärer behövs. Och vilken Final Fantasy-skurk är mer karismatisk och badass än Sephiroth? Kefka är den enda i närheten, men jag tror att Sephiroth passar bättre här. Som en Final Smash skulle han förvandla sig till en ängel  ifrån slutstriden i Final Fantasy VII och använder Shadow Flare!

Scorpion

Scorpion – Okej, det är kanske ett överdrivet val men tänka sig vad Scorpion skulle kunna göra i Smash Bros. Med flera av sina fightingtekniker i Mortal Kombat skulle det ge lite extra krydda. Givetvis får Scorpion tona ned det blodiga eftersom Smash Bros är ett barnvänligt(?) spel. Men jag hoppas verkligen på att få höra ”Get Over Here!” eller ”Come Here!” när han använder sin farliga kedjeattack. Som Final Smash skulle han visa sin Jack Skelington-skalle och börja med ett krafitgt inferno som resulterar i en explosion.

Bayonetta

Bayonetta – Jag röstade på henne på grund av tre anledningar. 1. Hon är otroligt stark och karismatisk kvinnlig karaktär. 2. Hon är praktiskt taget en Nintendo-exklusiv karaktär nu efter Bayonetta 2’s framgångar. 3. Jag ser Super Smash Bros som en sorts godisskål fylld med färgglada, söta godisbitar. Bayonetta vore saltlakritset i den enorma godisskålen! Med en touch av chili. Hennes fightingtekniker i Baynoetta-spelen är minst sagt asgrymma – och tänka sig vad för Final Smash hon kan göra med sitt hår!

Det ska bli riktigt kul att se slutresultatet efter omröstningen – och hur många karaktärer som får ta del i Nintendos enorma fightingsuccé. Vem har du röstat på?

Spelåret 2013: Första halvlek med Sätrapôjks åsikter.

År 2013 verkar bli året där spelen blomstrar. Många speltitlar har redan dykt upp och i den andra halvan av året kommer det att komma fler.

Men hur har det första halvåret sett ut spelmässigt? Jag ska slänga ur mig vad jag tycker så här långt.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,e ftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,eftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

I början av året spelade jag mycket Batman: Arkham City och inskaffade Batman: Arkham Asylum för att sedan fastslå att båda spelen är jättebra. När nästa del utannonserades, blev jag glad. Jag ser fram emot Batman: Arkham Origins senare i höst.

Det första spel jag skaffade mig i år var Ni No Kuni och det var en magisk upplevelse. Klassisk RPG möter Studio Ghibli – vad kan gå fel? Inget förstås. Äventyret med Oliver och vänner, fick en solklar femma av mig i betyg. (Högsta betyg)

Jag läste en hel del nyheter om Wii U, och att många tredjepartstillverkare lägger kaskader med dynga i Nintendos nya konsol. (Med andra ord så struntar de i den.) Men tacka fan att de gör det när konsolen säljer dåligt. När Rayman Legends dessutom försenas pga att Ubisoft vill släppa spelet till fler konsoler gör knappast saken bättre. På E3 visades fler stortitlar upp till Wii U från Nintendos sida. Förhoppningsvis säljs mer konsoler senare, när nya Super Mario 3D World och Mario Kart 8 kommer.

Det här halvåret har två spelkaraktärer gjort comeback och med stil.
Jag pratar om Lara Croft och Luigi.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Jag hade längtat efter nya Tomb Raider länge, efter att ha sett den imponerande trailern ifjol. När jag fick hem min Survival Edition blev jag så glad. Jag fick dessutom upptäcka att Tomb Raider inte bara var bra, det krossade sina föregångare till damm. Lara Croft förvandlades till en stark överlevare med hjärta. Jag blir så imponerad av spelets spänning och skönhet. Så imponerad att jag gav Tomb Raider min andra femma i betyg för i år. Lara Croft har nu fått den respekt hon förtjänat.

Det blev en ny konsol för mig i år; ett Nintendo 3DS. Jag var så grymt sugen på Luigi’s Mansion 2, för alla trailers såg bättre ut än föregångaren. (som jag gillar) Lyckligtvis var spelet bättre än vad jag trodde och mitt hjärta värmdes rejält av Luigis charm. Hans sinne för komik är träffsäker. Jag gav Luigi’s Mansion 2 en välförtjänt fyra i betyg. Luigi kommer alltid vara bättre än Mario.
På tal om Mario, undrar om Super Mario 3D Land, Paper Mario: Sticker Star och Mario Kart 7 är roliga?

Det här halvåret har varit en maktkamp mellan Playstation 4 och Xbox One. Microsoft gjorde rejält bort sig när de sa att man var tvungen att alltid vara online och att begagnade spel inte går att spela på Xbox One. Efter iskall kritik så drog de tillbaka de sakerna. Som tur är. Men jag tror att Playstation 4 kommer att dra ett längre strå för konsolen kommer att bli billigare.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

För nostalgiska skäl blev jag glad när jag lånade syrrans Nintendo 64. Äntligen kunde jag spela Banjo-Kazooie, Donkey Kong 64 och Conker’s Bad Fur Day för första gången på 10-15 år. Härligt att få uppleva något gammalt igen. Likaså Link’s Awakening DX som jag laddat ned på 3DS.

Jag hade delade åsikter om Bioshock Infinite’s överdrivna hype men det berodde nog mest på att jag var väldigt osäker på spelserien. Men jag ville ge det en chans, så jag provade Bioshock 1. Det är väl kul och så men varför är det så hyllat? För så bra är det inte – än, antar jag. Jag hade inte tagit mig så långt än dock. Nån dag ska jag spela klart det.

Ett av spelets största styrkor är den otroliga dialogen och de underbara rösterna. Det är trovärdigt.

Ett av årets starkaste speltitlar och en het kandidat till titeln årets spel 2013 är det utmärkta och lysande The Last Of Us. Bättre än vad jag förväntat mig!

Ett spel vars hype, pepp och såna saker, växte lavinartat under de sista månaderna innan release. Ja, jag pratar om The Last Of Us.
Jag fastnade för denna apokalyps-spel direkt. Dess otroliga historieberättande och vassa cut-scenes är något av det bästa jag sett. Vänskapen mellan Joel och Ellie är så tät och välgjord att man häpnar varje gång. Från början till slut så är det här spelet en fullträff. Min tredje femma i år.

Tre spel har alltså fått högsta betyg av mig i år. Men jag skulle sätta en slant att The Last Of Us kommer få titeln årets spel senare under året.

Jag minskade min skämshög och klarade av Bayonetta, Catherine och Metal Gear Solid 3. Skönt att minska på högen.

Andra halvan av året ser lovande ut spelmässigt. Grand Theft Auto V, Arkham Origins, Metal Gear Solid 5, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds och Mario & Luigi: Dream Team Bros. Yummy! Det här kommer bli det bästa spelåret på länge.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 - The Phantom Pain till ett grymt spel.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain till ett grymt spel.

Återblicksrecension: Banjo-Kazooie.

196694_56360_front

Förord: Jag är medveten att spelet finns till XBOX360, men eftersom detta är en återblicksrecension så spelar jag Nintendo 64-versionen. Tack på förhand.

På tiden då man ägde en Nintendo 64, så var många av de spelen man hade rent sagt magiska. Ett av dom vi hemma spelade mest var första spelet med björnen Banjo och hans uppkäftige fågelvän Kazooie. Banjo-Kazooie är ett plattformspel till Nintendo 64, och det är ett spel som går i Super Mario 64‘s och Snövits fotspår.

Ingången till ett av spelets svåraste banor; Mad Monster Mansion. Det ser rätt spöklikt ut med kyrkogården omkring den lilla stugan.

Ingången till ett av spelets svåraste banor; Mad Monster Mansion. Det ser rätt spöklikt ut med kyrkogården omkring den lilla stugan.

Häxan Gruntilda blir avundsjuk på Banjos syster Tooty, som är sötast i riket. Häxan kidnappar den lilla björnen och tar med henne till sin stora (fula) palats, där Banjo och Kazooie ska ta sig an olika nivåer i jakten på Tooty.

Jag minns Banjo-Kazooie som ett bättre alternativ på Super Mario 64, eftersom det här spelet kändes mycket roligare att spela. Det gör det fortfarande. Rare är duktiga på att ta ett bra spel som inspirationskälla och göra en bättre kopia än originalet. Banjo-Kazooie är det perfekta beviset på det.

Själva Gruntildas palats, plus dess nio nivåer, bjuder på ren spelutmaning när det gäller att samla på gyllene pusselbitar, noter och andra småsaker. Första banan, Mumbo’s Mountain, är jättelätt och det går fort att hitta banans tio pusselbitar, exklusive biten som aktiveras om man hittar en knapp med Gruntildas fula nylle på. Men sen blir spelet drastiskt svårare. Redan på bana två, Treasure Trove Cove, märks det att utmaningen blir större. Att hitta pusselbitar blir svårare.

Ökenbanan Gobi's Valley är utmanande men riktigt rolig. Jag gillar också banans värmande ökenfärger.

Ökenbanan Gobi’s Valley är utmanande men riktigt rolig. Jag gillar också banans värmande ökenfärger.

En del banor är riktigt roliga. Jag tycker om ökenbanan Gobi’s Valley, Mad Monster’s Mansion, Bubblegloop Swamp och till och med spelets svåraste bana Click Clock Wood är kul. Men två banor är riktigt tråkiga. Freezezy Peak påminner mig om varför jag hatar snöbanor i plattformspel. Clanker’s Cavern är en jävlig simbana som är skitig och urtråkig. Att få upp fisken till ytan är ett måste men också en av de svåraste sakerna att göra i hela spelet. Gör man ett snedsteg så drunknar man. (Har man aktiverat fusket med evighetssyre i Sandslottets pussel på Treasure Trove Cove blir det lättare)

Kontrollen var väldigt lätt att begripa sig på men Nintendo 64’s förbaskade styrspak är rent sagt djävulens påfund. Det intrycket förstärks när jag spelar Banjo-Kazooie idag, med hackig och tunn styrspak blir det svårt att styra Banjo.

Grafiken var jättefin på sin tid och det är det fortfarande. Däremot har det åldrats en hel del och spelar man Banjo-Kazooie på en 42 tummars tv så ser det suddigt ut.
Fortfarande tycker jag att karaktärsdesignen är väldigt ful.
Banjo är ful. Boggy är ful. Clipper är ful. Alla är fula. Möjligtvis är Mumbo Jumbo den karaktär som är bäst designad. Fast alla ser ut som fan, så är de flesta charmiga och passar in i spelet.
Charmen har inte ändrats, och spelets musik och ljudeffekter bidrar mycket till det. Jag sitter fortfarande och nynnar till Gruntilda’s Lair-temat när jag kutar omkring i palatset. Det är medryckande fast det är ett ostigt musikstycke. Bara Freezezy Peak har värdelös musik, jag har alltid tyckt illa om det.

Banjo-Kazooie är också fyllt med mystik. Vad är Sharkfood Island i Treasure Trove Cove? Hur kommer man in i Wozzas gömda kammare med isnyckeln? Vad är det för konstig kammare i Gobi’s Valleys bakre del?
Ja, de flesta vet att det är mystiska ägg och att isväggen försvinner efter att ha tittat på det bästa slutet, jag vet dessutom hur man får tag på dom. Det jag undrar; i det bästa slutet säger Mumbo att man ska hitta svaret i uppföljaren Banjo-Tooie. Men där går det att hitta dom på plats och använda dom. Vad fan ska man då göra med äggen och nyckeln i Banjo-Kazooie?
Det är det största mysteriet av alla.

Tre plus:
1. Banorna är fortfarande riktigt underhållande och utmanande, trots det är rätt gammalt. Mina personliga favoriter är Gobi’s Valley, Bubblegloop Swamp, Mad Monster Mansion och Click Click Wood.
2. Spelets musik är fortfarande medryckande och passar in i spelets tramsighet.
3. Det finns så mycket att upptäcka i Banjo-Kazooie. Vägarna till de gyllene pusselbitarna är många.

Tre minus:
1. Grafiken är fin men den har åldrats rejält. Det märks när man spelar på en stor TV.
2. Jag hatar fortfarande Clanker’s Cavern och Freezezy Peak. Skittråkiga banor som tar tid att spela igenom.
3. Nintendo 64’s styrspak kan ställa till det när man styr Banjo. Lägg till dåliga kameravinklar.

En officiell artwork från Rare, där Banjo dyker under vatten och hämtar en gyllene pusselbit. Jag tror denna är från Treasure Trove Cove.

En officiell artwork från Rare, där Banjo dyker under vatten och hämtar en gyllene pusselbit. Jag tror denna är från Treasure Trove Cove.

Slutsats; Hur är spelet idag jämfört med då?

När jag spelade Banjo-Kazooie under dess storhetstid så fann jag det otroligt utmanande, roligt och beroendesframkallande. Det slog Super Mario 64 med hästlängder. 15 år senare så är Banjo-Kazooie fortfarande roligt. Det tog inte lång tid för mig att komma ihåg kontrollen, men jag märkte att Nintendo 64’s styrspak är något av det sämsta Nintendo gjort. Rare var kända att göra spel med utsökt grafik och musik. Det är fortfarande fint att se på även om grafiken har åldrats en hel del. (XBOX 360 har bättre upplösning, jag vet, men det här handlar om Nintendo 64-versionen) Det är ganska grötigt och saknar skärpa, särskilt om man har en stor TV. Dessutom är karaktärerna otroligt fula. Charmiga, men fula. Spelets soundtrack har inte åldrats. Eller jo, det har det visserligen men som ett gott vin. Det har åldrats med värdighet.

I helhet har Banjo-Kazooie åldrats med värdighet och är fortfarande ett riktigt bra plattformsspel till Nintendo 64. Jag spelar gärna detta igen om tio år. Eller gärna nästa år, såpass roligt är det.

Betyg: En stark fyra av fem.