Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 98: Battletoads.

battletoads NES original level 1 sword vs stone ogre

Battletoads är mer än en simpel Teenage Mutant Ninja Turtles-kopia. För simpelt är det ta mig fan inte. Battletoads är ett actionfightingspel i stil med både Turtles och Double Dragon, de sistnämnda var med i ett gemensamt spel med paddorna. Det här spelet av Rare (Tradewest) är legendariskt för dess otroligt tuffa svårighetsgrad. De två första banorna är rätt simpla, men redan i den tredje banan som troligtvis är den bana som satt varningsstämpeln på Battletoads svårighetsgrad. Ja, det är Turbo Tunnel jag skriver om. Om jag hade fått en krona för varje svordom jag utbrast när jag körde in i en av tunnels hemska väggar, så skulle jag vara mångfaldigt miljonär nu. Turbo Tunnel går så fruktansvärt snabbt att man måste ha snabba reflexer för att klara av den. Med en kontroll som var lite seg i reaktionen så var Turbo Tunnel i Battletoads rätt – svår. Spelet blir väldigt svårt även efter tunneln, men Battletoads är så grymt coolt. Jag ler när de får enormt stora knytnävar när de ska ge det avslutande slaget när de besegrar en punkråtta. Battletoads är också ett av NES snyggaste spel, det är snudd på pixelperfektion. En av mina största meriter i mitt liv som gamer är att klara av Battletoads – för det är helt klart en rejäl utmaning. Tittar jag tillbaks och beskådar vilka hårda bitar det finns, så känner jag mig stolt. Kapptävla mot en stor punkråtta för att nå en tickande bomb, flygbanan som är nästan lika jävlig som Turbo Tunnel, ormklättringen och så sitta banan som är riktigt svår. Men jag kommer aldrig någonsin glömma Turbo Tunnel. Förresten, visste du att paddorna har namn efter acne och utslag? Zitz = pormask. Rash = utslag. Pimple = finne.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

När man spelat ett spel man spelat många gånger förut – en liten uppföljning på Lanias/RPGaidens inlägg.

I början av Final Fantasy IX får man bekanta sig med underbara Vivi. Jag har spelat klart spelet två gånger. Lania är inne på sin femte gång. Det är inte så svårt att förstå för Final Fantasy IX - och Vivi - är älskvärda.

I början av Final Fantasy IX får man bekanta sig med underbara Vivi. Jag har klarat av spelet två gånger. Lania är inne på sin femte gång. Det är inte så svårt att förstå för Final Fantasy IX – och Vivi – är älskvärda.

Jag brukar läsa en hel del inlägg från andra spelbloggar på nätet. Det är allt från en recension till en nyhet. Men oftast är det personliga inlägg som jag tycker är intressant, för jag kan relatera mig i några av de saker spelbloggare skriver om. Ett sådant inlägg läste jag nyligen. Min väninna Lania har skrivit en väldigt intressant text i hennes spelblogg RPGaiden. I det inlägget tar hon upp ett ämne som jag känner mig igen lätt i, nämligen att ta tag i ett klassiskt spel som man spelat några gånger förut. Hon tänker spela klart Final Fantasy IX för femte gången, och berättar varför hon gör det.

Läs gärna hennes inlägg för det är verkligen bra skrivet av henne. Jag lämnade en kommentar i bloggen men jag hade egna frågor i huvudet om det här ämnet. Att spela spel man klarat av flera gånger. Varför gör man det egentligen? Varför vill jag spela ett spel jag spelat klart för, till exempel tio år sen? Vad får jag egentligen ut av det? Det kan ju aldrig bli som det var första gången?

Nej, det spelar ingen roll om man spelat ett visst spel 20 gånger i livet – ingen gång är alls som första gången. Det behöver ju inte betyda att spelet blivit sämre, det är bara upplevelsen som kan vara annorlunda. På gott och ont.

Jag är en sån person som tycker om att besöka platser jag varit på tidigare kulturellt. Jag tror jag har tittat på Friday The 13th IV – The Final Chapter säkert över 20 gånger men jag gillar den bekväma, klassiska känslan av något man uppskattat när man var yngre. Jag kan lyssna på en valfri sång med Johnny Cash för det är avkopplande med något man känner igen. Så är det med tv-spel också. Får jag för mig att spela Legend Of Zelda: A Link To The Past, Mega Man II, Final Fantasy VI/IX, Super Mario Kart eller Super Metroid, då gör jag det. Jag tröttnar aldrig på den där trygga känslan. De ljuva tonerna. Den där helgjutna kontrollen och de kvicka instinkterna som man utvecklats efter att ha spelat ett visst spel många gånger. Ett spel kan vara vackert fast det är gammalt som gatan. Ja, till och med Duck Hunt har sin skönhet.

Trots man utvecklat sina reflexer och kunskaper, så är bana 8-3 i Super Mario Bros fortfarande rättvist utmanande. Det gör spelet värdigt att återvända till. Många gånger.

Trots man utvecklat sina reflexer och kunskaper, så är bana 8-3 i Super Mario Bros fortfarande rättvist utmanande. Det gör spelet värdigt att återvända till. Många gånger.

Utmaningen i vissa spel återstår. Jag tycker fortfarande att bana 8-3 i Super Mario Bros är rätt intensiv. För att inte nämna banan Awesome i Super Mario World… Men det finns vissa spel som jag klarat av en gång som jag troligtvis inte kommer att spela igen på grund av att de är så svåra. Battletoads till NES är det perfekta beviset för det. Jag gillar utmanande spel men när de blir riktigt svåra vill jag inte spela dom igen, även om jag tyckte de var bra förr. Jävla Turbotunnel.

Jag är garanterat säker på att jag kommer att spela Red Dead Redemption, The Last Of Us eller Bayonetta många gånger fler i framtiden. Precis som jag gärna tittar på The Burning eller en av de gamla Star Wars-filmerna för femtielfte gången. Att återupptäcka saker tror jag har ärvt efter far, som älskade att spela gamla EP-singlar med till exempel tidiga Beatles, Fats Domino eller Grandpa Jones.
Jag älskar det gamla, men jag tycker minst lika mycket om det nya. Det är bara det att jag känner mig tryggare med det gamla. Jag vet inte om det har med åldern att göra, men det är säkert bara jag som tycker det. Likt Lania, kan jag koppla av och trollbindas av Vivis, Garnets och Zidanes episka resa i det fyra CD-skivors stora spelepok Final Fantasy IX.

Självklart ska ett spel vara bra. Det är ju viktigt och en prioritet. Men för att ett spel ska vara tidlös måste det sticka ut från mängden. Det spelet ska ha något man ska minnas resten av livet. Det kan vara en viktig scen i spelet, som till exempel när Terra marscherar mot gruvstaden Narsche i Final Fantasy VI. När Link drar upp Master Sword i A Link To The Past. När man väcker Dracula till liv igen i Castlevania II: Simon’s Quest. Vad som händer med Joels dotter i The Last Of Us. Det kan vara en episk bossfight eller när man sätter en perfekt putt i Mario Golf: Toadstool Tour. Eller för all del när man skjuter bort Donkey Kong JR med ett rött skal innan mållinjen på Rainbow Road i Super Mario Kart. I Special Cup 150 cc! Den känslan är svår att överträffa.

Ett spel jag faktiskt spelade mycket innan jag till slut klarade av det var Battletoads till NES. Klart ett av de svåraste spel jag någonsin spelat. Turbotunneln blev en symbol för Battletoads groteska svårighetsgrad.  En sak är säker. Jag tror inte jag kommer att spela det igen och framför allt inte klara av det en gång till.

Ett spel jag faktiskt spelade mycket innan jag till slut klarade av det var Battletoads till NES. Klart ett av de svåraste spel jag någonsin spelat. Turbotunneln blev en symbol för Battletoads groteska svårighetsgrad. En sak är säker. Jag tror inte jag kommer att spela det igen och framför allt inte klara av det en gång till.

Jag har spelat tv-spel i snart 27 år. Om några år så har jag spelat i 30 år. Tre decennier. Det är en lång tid. Jag har upptäckt en hel del och det tänker jag inte sluta med. Den resan har varit fantastisk och jag tänker fortsätta resa vidare. Och jag besöker gärna platser som Mushroom Kingdom, Hyrule, Green Hill Zone, Zebes, Bubble Man Stage, Shadow Moses Island, Gaia, Figaro Castle, Fort Mercer och Raccoon City igen. Dessa fantastiska platser har gett mig minnen för livet.

Jag vet inte hur många gånger jag spelat vissa spel men jag kan visa er en lista på de 10 spel jag vet att jag har återvänt till flest gånger och utan inbördes ordning.

  • Super Mario Bros
  • Legend Of Zelda: A Link To The Past
  • Adventures Of Lolo 3
  • Final Fantasy VI
  • Goldeneye 007
  • Super Mario Kart
  • Wonder Boy III: The Dragon’s Trap
  • Tetris
  • Kid Icarus
  • Banjo-Kazooie
Adventures Of Lolo 3 är det tredje spelet i den kluriga pusselspelserien till NES. Det är det bästa i serien och jag har återvänt till det många gånger.

Adventures Of Lolo 3 är det tredje spelet i den kluriga pusselspelserien till NES. Det är det bästa i serien och jag har återvänt till det många gånger.