Tv-spel: Mina 15 favoritplatser i vintertid.

Vintern är här.

Handen på hjärtat. Jag är inget stort fan av vintern. Det är kallt som bara den, för det första. Jag är inte så värst bekväm att klä på mig tjocka lager med kläder för jag känner mig instängd på grund av det. Sen har jag väldigt svårt för blötsnön och slasket, särskilt vid snöskottning. Då föredrar jag pulversnö när som helst.

Men det finns bra saker med vintern också.

Inga förbannade insekter som surrar runt ansiktet, som flugor och äckelgetingar. Fästingar och ormar lyser med sin frånvaro dessutom. Luften är så frisk att det är skönt att andas djupt – förutom när det är svinkallt.

Sen finns det en hel del skönhet i vintern. Jag älskar när solen skiner på det enastående vinterlandskapet och snön.

Det får mig att tänka på fina vinterplatser i tv-spel. Många vinterbanor är faktiskt riktigt roliga och otroligt vackra. Jag älskar att spela tv-spel på vintern, för tv-spel är en skön avkoppling när vintermörkret nalkas. Dessa vinterplatser i tv-spel är några av mina favoriter. Jag har givetvis många fler, men femton är ett lagom nummer. Inte för lite, inte för många. Jag väljer ett spel per franchise för rättvisans skull. Dessutom är listan i utan regelbunden ordning.

Snow_Wall

1. Frozen Hyrule – Legend Of Zelda: Four Swords Adventures.

Vinterlandskap är ganska ovanliga i tvådimensionella Zelda-spel. När de fyra Links besöker det snöiga landskapet på väg till Ice Temple, så ser man ett vackert ställe där de stora träden fått en vitblå kulör av snöfallet. Det underbara The Dark World-temat har fått sig en vintrig ton.  Hade det inte varit så farliga fiender där så skulle jag tänka mig att besöka denna vackra plats under sportlovet.

diddy-kong-racing

2. Frosty Village – Diddy Kong Racing.

Det första som får mig att minnas den här banan är det fina jultemat och den svängiga julmusiken.  Diddy Kong Racings racingbanor har skarpa kurvor och det gäller att ta ut svängarna ordentligt. Frosty Village har många sådana kurvor, och låt inte det fina jullandskapet få dig att tappa fokus. Men visst är det väldigt vackert?

Narshe_town

3. Narshe – Final Fantasy VI.

Narshe är gruvstaden som ligger långt norrut, och det är den första plats som Terra besöker i spelets början. Det riktigt iskalla atmosfären ger Narshe ett kallt intryck. Stora värmepannor på utsidan värmer stadens stugor längre upp är det mer snö. Narshe är ett av Final Fantasy VI’s viktigaste platser, och är självklart det mest vintriga stället av dom alla. Lägg till mammutar som attackerar en, och även en isdrake i World Of Ruin så får man en äkta vinterkänsla.

1109868-oji0t1

4. Tågklättringen på Himalaya – Uncharted 2: Among Thieves.

Egentligen är detta en otäck plats att vara på, men samtidigt är detta en fröjd för ögonen. Nathan Drake börjar sitt andra spel med att vakna upp i en tågvagn mitt ute på Himalayabergen, och tåget är på väg ut från en högt berg. Ena vägen ut är att klättra uppför tågvagnen och tipset är att inte vara höjdrädd i denna nagelbitande scen. Snömiljön och kylan är extra krydda för detta iskalla scenario. Tänk dig själv hur det är att vara i Nathans skor här. Han har en blödande skada och att klättra uppför ett svinkallt tåg vid hög höjd gör inte saken bättre för honom. Bergen är utsökt vackra. Vilken start på ett spel!

Mega_Man_2_-_NES_-_Flash_Man_Stage

5. Flash Man’s Stage – Mega Man II.

Isbanor finns det gott om i Mega Mans äventyr. Ice Mans bana från första spelet i all ära, men det är faktiskt Flash Mans bana från andra spelet som är min personliga favorit. Den är något enklare dessutom. De snygga, blinkande isblocken som skiftar i olika nyanser av blått ger en härlig känsla av en iskall grotta där Flash Mans robotstyrka försöker peppra Mega Man full med plasmaenergistrålar. Den härliga beaten i musiken är fortfarande i världsklass efter ett par decennier. Att Flash Man är en av de allra lättaste bossarna gör inget. Hans bana är en av de roligaste isbanorna någonsin. Om det nu är en isbana/vinterbaserad sådan det vill säga, men jag tycker att det är en sådan.

maxresdefault (13)

6. Trampoli under vintertid – Rune Factory Frontier.

Trampoli är en av mina favoritplatser i spelhistorien. Lugnet och de underbara personerna som bor där är anledningarna till jag har spenderar hundratals timmar åt Rune Factory Frontier. Alla fyra årstider är så vackra och stämningsfulla – även vintern är så otroligt charmig. Snöfallet är så harmoniskt. Lägg till den vackra musiken och man är fast.

maxresdefault (14)

7. Alla banorna – Ice Climber.

Ett gammalt NES-spel som många fick med på köpet när man skaffade sig den legendariska konsolen är ett bergsklättarspel där två bergsklättrare får kämpa mot snömän och isbjörnar iklädda med solglasögon. Plattformarna är svinhala och det är fruktansvärt lätt att ramla ned. Hur många gånger Ice Climber har fått mig att svära pga hemsk kontroll och taskig tajming med hoppande (tveka aldrig mitt i ett hopp!)så kan man inte ta bort den äkta vinterkänslan i denna klassiker.

Until Dawn™_20150818103542

8. Blackwood Pines – Until Dawn.

Förra årets mest överraskande spel, Until Dawn, är ett riktigt spännande survival horror-spel som utspelar sig på ett snötäckt berg. Man kan nästan känna de iskalla vintervindarna och snöflingorna när man sitter i mörkret och väntar på att bli skrämd. Man kan till och med se den iskalla luften komma igenom det dåligt isolerade huset och i skjulen. Det är ett av de läckraste spelen med vintertema som jag har spelat.

ellie-in-winter-landscape

9. Vinter – The Last Of Us.

The Last Of Us är ett extraordinärt spel med helt gripande filmscener. Spelet plöjer sig igenom de fyra årstiderna, och när det kommer till vintern får man styra Ellie för första gången. Hon jagar i det kalla, men otroligt vackra vinterlandskapet i den nordamerikanska skogen. Solen skiner och allt ser så levande ut.

SMB3_World_6_(Ice_Land)

10. Ice Land (World 6) – Super Mario Bros 3.

Det finns minst en vinterbaserad bana i ett Super Mario-spel. Många är riktigt vackra och underhållande, men om jag fick välja bara ett enda Mario-spel med det ultimata vinterlandskapet så är det denna. I Super Mario Bros 3 introducerades åtta olika världar med olika teman. Den sjätte världen har det väl passande namnet Ice Land. Det är den största världen i hela Super Mario Bros 3, eftersom den har 10 banor och tre fästningar innan man kommer till landets slott. Det är ”snorglingt”*, som vi säger i Nordvärmland. Det gäller att ta det försiktigt när man kutar på de hala isblocken i denna frusna värld. Super Mario All Stars-versionen är ännu vackrare för att dess bakgrunder ger världen än starkare vinterkänsla. Världskartans musik är kyligt och jag tänker på Nordpolen när jag ser denna värld.

  • Snorglingt = jättehalkigt, typ. I en väl tydlig variant av nordvärmländska.

maxresdefault (15)

11. Phendrana Drifts – Metroid Prime.

Tallon IV är en fascinerande värld. Samus Arans vandring i den mystiska planeten är spännande, för den är fylld av äventyr och action. Många av planetens olika platser är sagolikt vackra. Phendrana Drifts snöiga område är som att komma in i ett magiskt kylskåp fyllt av vackra iskristaller, tempel och snö så långt som ögat kan se. En av spelhistoriens bästa spelmelodier är verkligen fylld av vintriga inslag och den är fortfarande lika frisk som den var när det kom i början av 2000-talet till underskattade Gamecube. Sagolikt vackert – men dödligt!

ice-age-alley

12. Ice Age Alley – Donkey Kong Country.

Hela området i den fjärde världen, Gorilla Glacier, är ett enda stort snöområde fyllt av farliga stup och halkiga miljöer. Men det är Ice Age Alley som sticker ut mest. Den börjar med ett rejält snöoväder i den snötäta skogen och de isiga klipporna för att sedan avta. Den är rätt lik Snow Barrel Blast, men jag tycker att denna bana är något häftigare för att man kan missa hemligheter i den täta snöstormen. Att ett SNES kunde få ut en så realistisk snöstorm redan i mitten av 1990-talet är helt otroligt.

Shadowmoses

13. Shadow Moses Island – Metal Gear Solid.

Alaska. Det är synonymt med vinter och iskallt klimat. Man kan bara föreställa sig att Solid Snake har det rätt tufft i det jobbiga väderförhållandet – och med den stora skara med soldater ifrån Foxhound som väntar för att sätta ett skott i pannan på den ikoniska hjälten. Det syns att det är kallt för man ser ångan ifrån den koldioxid som alla andas ur sig i de kalla korridorerna och utomhus. Svinkallt värre. Men förbannat häftigt och bra.

ducktales04

14. The Himalayas – Duck Tales.

Himalayabergen igen. Denna gång är det Joakim von Ankas tur att vandra omkring för att leta efter gömda skatter. Snön är så djup och mjuk att Joakim inte kan studsa på sin käpp, utan att sjunka i. Fina snötäckta miljöer och sura bergsgetter är dock ingen match för den snåle gubbankan. En fråga som förbryllar mig: Hur i helvete kan det leva spindlar i en stelfrusen isgrotta?

Art-bloodborne-screen-03

15. Forsaken Cainhurst Castle – Bloodborne.

Ett stort slott med frusna istappar på varje vrån, skrymslen och fasader, mitt ute i ingenstans. Cainhurst är enormt och man känner sig frusen. Det gör de livsfarliga fienderna också, som bara längtar att få sätta tänderna i ditt varma kött ifrån din kropp. Cainhurst är vackert och riktigt iskallt. Dess gotiska intryck får mig att tänka på greve Dracula lite grann. (Spola till runt 06.10 i klippet nedan)

 

Till slut skulle jag vilja ställa er ett par frågor. Vilka minnen har du med banor/områden ifrån tv-spelens värld? Tycker du om vinterbanor? Har du några favoriter själv? Skriv gärna i kommentarerna nedanför.

Jerrys Årskrönika 2015. Med årets spel, filmer och musik. (uppdaterat)

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

År 2015 har snart kommit fram till dess slut och det har hänt rätt mycket. I alla fall när det gäller den kulturella biten. I det här inlägget går jag igenom hur jag har upplevt det kulturella. Jag kommer att i slutet av inlägget att utse årets bästa filmer, bästa tv-spel och det bästa i musikalisk väg. Men jag passar även på att kasta en känga eller två åt saker som jag har stört mig på eller blivit besviken på under årets gång.

Tv-spel:

Jag har spelat mycket mer spel i år, jämfört med 2014. Både nya som gamla.
Det började med ett återbesök hos herrgården utanför Raccoon City i Resident Evil HD Remastered. Den bästa versionen av det klassiska spelet har blivit ännu bättre, mycket tack vare den förbättrade kontrollen.
Många spel från det förflutna som jag har missat på grund av olika skäl har jag lyckats greppa tag i. Rouge Legacy bjöd på mycket klassisk riddaraction och en hel del svordomar. Ungefär som Dark Souls II gjorde förra året.
På tal om det, så spelade jag årets svåraste och mest hårdkokta spel: Bloodborne. Det är precis så brutalt och svordomsframkallande som jag (delvis) hade hoppats på. Men jag tycker att Bloodborne har ett snabbare tempo och är mycket stabilare än Dark Souls II. Yarnham är en ondskefull plats och jag älskar det.

Bloodborne.

Bloodborne. Det svåraste spelet i år är också det spel som fascinerat mig allra mest. Hårdkokt monsterjakt som känns majestätiskt att spela.

Åter till de spel från det förflutna som jag har tidigare har missat. Ett spel som jag har varit nyfiken på hur länge som helst, var The Binding Of Isaac. Jag beslutade mig för att ladda ner The Binding Of Isaac: Rebirth och genast blev jag fäst vid det. Jag tror att jag har spelat minst 70 speltimmar men ändå blir jag lika överraskad varje gång. Fast det är ju sjukt svårt. Möjligtvis är The Binding Of Isaac: Rebirth det spel jag har spelat mest i år. Jo, det är det nog.
Jag har varit väldigt skeptisk till Uncharted-spelen länge på grund av att jag tyckte att spelen fick lite väl mycket överhypande och hyllningar. Men efter att ha sett trailern till Uncharted 4, funderade jag på att spela de tre första spelen. Lyckligtvis tog jag tag i Uncharted: The Nathan Drake Collection och jag tyckte väldigt mycket om den samlingen. En äkta matiné-samling med härliga äventyr med en häftig huvudkaraktär vid namn Nathan Drake. Så fel jag kan ha ibland.

I slutet av året kunde jag ladda ner både Castlevania: Aria Of Sorrow och Axelay, två klassiker från Konami som jag inte hunnit spela tidigare. Nu har jag äntligen tagit tag i dessa klassiker och jag älskar dom båda. Konami var bättre förr. Mer om det lite senare.

Jag spelade under försommaren det efterlängtade Batman: Arkham Knight och självklart är det en riktigt bra uppföljare med tunga inslag. Att styra Batmobile var riktigt coolt men ibland var spelet lite väl beroende av bilen. Annars, en riktig solid speltitel värdigt den mörke riddaren. Mark Hamill som Jokern är fortfarande awesome.

Jag blev riktigt peppad för Axiom Verge, för dess starka Metroid-stil. Det kändes otroligt häftigt att spela det först. Den visuella stilen och 8-bitsnostalgin var på topp. Forskaren Traces underliga resa i en märklig science fiction-värld känns riktigt mystiskt att spela men sen händer det något som lämnar en bitter eftersmak. Axiom Verge känns väldigt tomt på vissa ställen och det saknar struktur. Nu vill jag inte klanka för mycket på spelet, för det är ett otroligt bra jobb av Tom Happ som själv har gjort spelet. Dock måste jag tyvärr säga att Axiom Verge är årets spelbesvikelse.

Årets skandal är tveklöst hur Konami behandlat Hideo Kojima. Först lades det efterlängtade Silent Hills ned, sen togs Kojimas namn bort ifrån marknadsförningen av Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Inte nog med det, när spelet vann ett pris under Game Awards så fick inte Kojima ens vara med på plats för att ta emot priset. Vad som ligger bakom alltihop med Konami/Kojima-gate vet vi inte men en sak är säkert. Det ligger en hund begraven och det är troligtvis inte en vacker syn. Det värsta är att Silent Hills fick ta en stor smäll och nu är det dött och begravet. Som Konamis legendariska historik.

På tal om Kojima, så är årets mest smaklösa design helt klart hans underliga vision när det gäller karaktären Quiet i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Gubbsjuka i minsta detalj. Vedervärdigt. Jag har inte spelat det femte spelet i hans Metal Gear Solid-serie, men jag vill göra det en dag. Fast jag kan inte låta bli att rynka på näsan åt hur Kojima framställt Quiet. Det finns till och med en samlarfigur med ”verklighetstrogna” bröst som man kan klämma på. Men snälla, för i helvete.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hiedo Kojimas design för Quiet.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hideo Kojimas design för Quiet. Den minimala klädseln och det gubbsjuka sättet som hon porträtteras är otroligt smaklöst och onödigt.

Det finns två spel som har överraskat mig totalt i år. Det ena var ett spel som av ren slump skaffade vis PS Plus (gratis), och det heter Rocket League. Det är ett fotbollsspel men man styr radiostyrda bilar. Ett enkelt koncept resulterade i ett riktigt underhållande spel. Stora banor med metallgaller runtomkring som man kan åka på gör det hela lite coolare. Rocket League är det roligaste sportspelet jag har spelat sedan R.C. Pro Am till NES. (Mario Kart-spelen inte inräknat eftersom jag tycker att det är en egen genre)

Den andra överraskningen är Until Dawn. För det första så fick jag fick det i present av en underbar person, helt oväntat! Men det som är riktigt häftigt med Until Dawn är att Supermassive Games lyckats göra det bästa survival horror-spelet på länge. De har gjort ett supersnyggt och stämningsfullt spel med väl tajmade skrämseleffekter. Om du tycker att karaktärer i slasherfilmer likt Friday The 13th är totalt blåsta i huvudet, testa att vara en sån själv i Until Dawn. Dina valmöjligheter påverkar spelets handling och det gör Until Dawn värt att spela mer än en gång!

Until Dawn

Until Dawn lyckades med väldigt mycket. Det är läskigt, mörkt, spännande och det är praktiskt taget genialt. Det bästa survival horror-spelet på länge, och det tåls att spelas om flera gånger!

E3 blev en triumf för Sony. De utannonserade många otroliga speltitlar inför den närmaste framtiden. Final Fantasy VII Remake, Horizon: Zero Dawn, en efterlängtad gameplayvideo från The Last Guardian var några av mässans höjdpunkter. Den mest överraskande utannonseringen var Shenmue III, som kunde finansieras via Kickstarter. Kampanjen drog in en miljon dollar på en dryg timme, och det visar hur efterlängtat Shenmue III är. Det beräknas att komma ut i slutet av 2017.

Att skapa egna banor i ett Super Mario-spel har jag längtat efter i årtionden, och i Super Mario Maker var det äntligen möjligt. Det geniala är att det är så lätt att begripa sig på och man kan spendera massor av timmar med skapandet av kluriga banor. Synd att Nintendo inte släppte det några år tidigare, när Wii U var en ny grej. Super Mario Maker passar Wii U perfekt.

(Uppdaterat 3/1 2016) I sommar fick jag testa ett MMORPG för första gången. Jag testade Final Fantasy XIV: A Realm Reborn i en gratisperiod och jag älskade den värld, Gridania, som jag kutade omkring i. Med min skapade karaktär Evangeline Bluemoon fick jag känna på det här massiva rollspelets kapacitet och det kändes som att jag var i himmelriket. Jag och Anna ”Lania” spelade tillsammans ett par gånger och vi gjorde några roliga uppdrag ihop. Jag kommer säkert att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn igen någon gång men det lär inte bli än på ett tag. Men det är ett underbart minne ifrån den regniga sommaren 2015.

Evangeline Bluemoon och Noctim Mrorot

Evangeline Bluemoon och Novarim Noctis (min och Anna ”Lanias” karaktärer i Final Fantasy XIV: A Realm Reborn ifrån sommaren 2015.

Musik:

Jag är inte så värst förtjust i tv-program som Så Mycket Bättre. Det, och liknande program med koncept som består av att ta ett gäng sisådär kända personer som inte har synts till på ett tag och placera dom i en avlägsen plats intresserar mig inte ett dugg. Men, ibland kan det faktiskt lysa en solstråle i ett urskrynklat tv-program. Det var riktigt smart av TV4 att ta med Miriam Bryant. Hennes sångröst och sina tolkningar av andras låtar är genialt. ”Allt Jag Behöver” är riktigt kanonbra, klart årets cover! Hon kommer att bli ännu större än det, tro mig.
För övrigt så har det varit Zara Larssons år. Hennes ”Lush Life” är en modern klassiker och med sina starka feministiska åsikter har Zara gjort mycket bra intryck. Klart årets artist.

The Beatles finns äntligen på Spotify! Hurra. Om jag inte har fel, så är det väl i år som AC/DC också tog plats hos den stora streamningsjätten? Hur som helst, att Beatles finns på Spotify är riktigt kul. Det är en av de största musikskatterna någonsin.

Top Cats modernism av rockabillyn fortsätter. De släppte ”Kick Down” tidigare i år och det känns riktigt fräscht. Jag tycker att det är modigt av Torsbykillarna att injicera nytt sound i en så simpel musikstil som rockabilly är. Höjdpunkterna av ”Kick Down” är ”Butterfly” och ”Hold Me Now”.

Top Cats

Top Cats vågar förnya en så gammal och simpel musikgenre som rockabilly är. Deras senaste album ”Kick Down” är årets bästa album enligt mig.

Måns Zelmerlöws dubbla seger i Schlager-SM och Eurovision med ”Heroes” var välförtjänt. Numret var riktigt snyggt och Måns expertis på scenen gjorde honom till en värdig vinnare. På tal om schlagern, så fanns årets sämsta låt alla kategorier med. Hur Samir & ViktorsGroupie” ens tog sig till final är en av årets största gåtor. Det är en fruktansvärt usel låt. Jisses.

Vila i frid, Lemmy Kilmister. Den rätt så härjade Motörhead-frontfiguren har typ alltid varit med hela tiden, men nu är han borta. Det känns väldigt märkligt, eftersom han har varit med jättelänge och med mycket whiskeydrickande och rökande under årens gång så var han ändå där. Men inte nu längre. Lemmy avled den 28:e december, och han blev 70 år.

Film:

I år har många förebilder inom skräckfilm avlidit. Många av dessa var anledningen till att jag blev intresserad av rysare och thrillers, och ikoniska skräckfigurer. Wes Craven, mannen som skapade Freddy Krueger i A Nightmare On Elm Street och Ghostface i Scream-filmerna, förlorade kampen mot sin hjärncancer och avled den 30:e augusti. Betsy Palmer var mest känd som Pamela Voorhees i Friday The 13th – hon var Jason Voorhees mamma och var mördaren i den filmen. Hon avled den 29:e maj. Gunnar Hansen var den fasansfulle Leatherface i The Texas Chainsaw Massacre från 1974. Han gick bort 7:e november. Brooke McCarter, som spelade Paul i The Lost Boys, dog 22:a december.

Tyngsta förlusten, för skådespelare, filmskapare och filmhistorien, var Christopher Lee. Han gick bort den 7:e juni. Han har haft en enastående karriär som väldigt få skådespelare har haft. Frågan är om någon ens kommit upp i den nivå som Christopher Lee hade. Jag menar, hur många har fått äran att spela både Frankensteins monster och greve Dracula? Att spela en ikonisk James Bond-skurk vid namn Scaramanga? Att få arbeta med Tim Burton i många filmer? Sen får man inte glömma hans enastående rollprestation som Saruman i Härskarringen-filmerna och i Hobbit-trilogin. Och som greve Dooku i Star Wars: Episode II och III. Han har varit aktiv skådespelare i över 60 års tid och hanhar arbetat med många av filmhistoriens största. Han var även en krigshjälte i andra världskriget, och slutligen: Christopher Lee var sångare i ett heavy metal-band. Hur coolt var inte det?

Christopher Lee

Christopher Lee kommer alltid att vara en av historiens främsta skådespelare. Bond-skurk, greve Dracula, greve Dooku i Star Wars, Saruman i Härskarringen, Frankensteins monster, aktiv i många Tim Burton-filmer. Krigshjälte. Heavy metal-sångare.

Det har varit återkomstens år i filmvärlden. Michael Keaton gjorde comeback i Birdman, som vann 4 Oscars för bland annat bästa film. Jag har inte sett Birdman ännu, men ska försöka göra det inom kort.

När det gäller återkomster, så är det två filmer ifrån legendariska filmserier som är några av filmårets allra bästa. Mad Max: Fury Road är en storstilad comeback för en ikonisk hjälte som försöker överleva en tuff vardag i en ödelagd värld fyllt av sand, hetta och slaveri. Det är den bästa actionfilmen på åratal och den är så jävla snyggt gjord. Det är ett levande konstverk fylld av tuffa biljakter, sand som sprutar i ögonen och självklart explosioner. Vem fan bryr sig om att Mel Gibson inte är med? Det är så här en riktigt bra uppföljare ska se ut.

J.J. Abrams hade en tuff uppgift, att skapa en uppföljare till den älskade Star Wars-trilogin och vet ni vad? Han lyckades. Han tamejfan tusan lyckades! Star Wars: The Force Awakens är en renässans för den underbara rymdfantasy-sagan, och den känns så klassisk att jag gråter inombords. Nu vet jag hur de som såg de gamla filmerna på bio reagerade på den tiden, för jag blev som en tioåring igen med ögon stora som tallrikar. Det här är bara början på en underbar resa med Star Wars-sagans fortsättning och jag är så glad att jag har fått se den efterlängtade filmen. Kylo Ren är den mest fasansfulla filmskurken sedan Darth Vader. Adam Driver är helt perfekt som den onde karaktären. Den rullande droiden BB-8 är en charmig figur som är lätt att älska. Jag gillar hur J.J. Abrams lyckats framställa de nya karaktärerna såväl få oss att minnas de gamla. En fjäder i hans hatt för min del!

På tal om återkomster, så måste ni ju för tusan se Ash vs. Evil Dead. Den underbara skräckkomediserien är en utmärkt uppföljare till Evil Dead-trilogin, och Ash Williams är lika cool som vanligt.

Kvinnliga karaktärer på filmduken växer och blir starkare. Jag blev riktigt imponerad av Imperator Furiosas kamp mot mansdominerade diktaturen i Mad Max: Fury Road. Den stenhårde kämpen är så färgstark och så badass. Charlize Theron är en Oscarvinnande skådespelerska och har den tyngd bakom sig som krävs för att spela en så stark person som Furiosa är. En annan kvinnlig karaktär som jag blir mer och mer imponerad av är Rey i Star Wars: The Force Awakens. Hennes resa har bara börjat, men redan har hon vuxit till och blivit älskad av miljoner av fans därute. Med sin starka vilja och kämparglöd har hon blivit en karaktär att räkna med i framtiden. Daisy Ridley var relativt okänd tidigare men nu har hon blivit så omtyckt och ikonisk, precis som Carrie Fisher var med prinsessan Leia nästan 40 år tidigare i en Star Wars-film. Jag tror bestämt att Daisy Ridley är en skådespelerska att hålla ögonen på framöver. I sociala medier har hon redan varit utnämnd till Miss Universe och jag kan faktiskt se varför. Rey är en magnifik karaktär och hon lyfter upp en redan så fantastisk film som The Force Awakens är, till nya höjder.

Rey i Star Wars Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Rey i Star Wars: The Force Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Det bästa av år 2015, och det mest efterlängtade år 2016.

Jag avslutar det här inlägget med några listor från året som har gått, med bland annat det bästa av det bästa.

Men jag vill samtidigt blicka framåt. Mot 2016. Vad ser jag mest fram emot nästa år? Kommer den första spinoff-filmen från Star Wars-sagan att leverera? Ska Dark Souls III bli lika episkt som deras föregångare? Ska jag äntligen spela Fallout 4, som jag har missat? Kommer det att komma nya överraskningar? En sak vet jag. Det kulturella växer för varje år som går, och jag är glad att man får ta del av dess utveckling.

Nu kör vi!

  • Årets spelpodcast: Par I Pixlar.
  • Årets podcast: Johan Och Ida.
  • Årets bästa artist: Zara Larsson.
  • Årets bästa låt: Lush Life – Zara Larsson.
  • Årets sämsta låt: Groupie – Samir & Viktor.
  • Årets album: Kick Down – Top Cats.
  • Årets ögonblick: Mitt möte med Yaya Han i Comic-Con. Det glömmer jag aldrig. Någonsin.
  • Årets manliga filmkaraktär: Kylo Ren – Star Wars: The Force Awakens. Så ond. Så farlig. Så jävla bra.
  • Årets kvinnliga filmkaraktär: Delad plats mellan Imperator Furiosa (Mad Max: Fury Road) och Rey. (Star Wars: The Force Awakens) Så starka kvinnliga karaktärer har jag inte sett på väldigt länge. Om ens i överhuvudtaget!
  • Årets sämsta skådespelare: Adam Sandler. Kan han inte bara lägga av någon gång?
  • Årets spelsida: Svenska IGN. Hög kvalité med enastående skribenter.
  • Årets samarbete: När jag och Anna ”Lania” spelade Final Fantasy XIV: A Realm Realm ihop.
  • Årets genombrott: Daisy Ridley. Debuten som Rey i Star Wars: The Force Awakens är bara början.
  • Årets dumhuvud: Konami. Deras behandling av Kojima är en sak, men att lägga ned Silent Hills var droppen som fick bägaren att rinna över.
  • Årets cover: Allt Jag Behöver – Miriam Bryant.
  • Årets tv-serie: Ash vs. Evil Dead.
  • Årets WTF: När Bryce Dallas Howard springer fort i högklackat i Jurassic World.
  • Årets remake (spel): Resident Evil HD Remastered.
  • Årets besvikelse (spel): Axiom Verge.
  • Årets DLC i tv-spel: Ryu från Street Fighter, Cloud från Final Fantasy VII och Bayonetta i Super Smash Bros. Holy shit! Multiplicerat med tre! 
  • Årets besvikelse (film): Spectre.
  • Årets manliga spelkaraktär: Jag är lite tråkig nu, men jag säger Mario i Super Mario Maker. Inte sedan i början av 1990-talet har han varit så här bra.
  • Årets kvinnliga spelkaraktär: Sam – Until Dawn. Hon och många andra är många jag faktiskt brydde mig om i spelet.

 

  • Årets bästa filmer 2015:
  1. Star Wars: The Force Awakens. Den sjunde delen i Star Wars-sagan har allt som man älskar i original-trilogin och det som prequel-trilogin saknar. En film med mycket praktiska effekter, en solid story och massor av karaktärer att älska – både nya som gamla bekanta. Rey, spelad av Daisy Ridley, kommer att vara lika älskad som prinsessan Leia är idag. Årets bästa film är en bättre film än vad jag kunnat tro. Star Wars: The Force Awakens är en av 2000-talets allra bästa filmer och är ett måste.
  2. Mad Max: Fury Road. Den fjärde filmen om Mad Max äventyr i den ödelagda världen är en konstnärlig explosion. Det är full gas från början till slut. Lägg till en enastående Charlize Theron som den feministiska frihetskämpen Imperator Furiosa och man får en av de bästa actionrullarna på väldigt länge.
  3. Jurassic World. Det var ett tag sedan man fick se dinosaurier i den legendariska parken, och den fjärde filmen är så jävla snygg och spännande. Den klart bästa uppföljaren i Jurassic Park-serien med en ny, riktigt skitfarlig dinosaurie bjöd på sommarens största popcornsrulle.
  4. Inside Out. En film som handlar om hur de olika känslorna styr en inifrån är en snilleblixt av Pixar och Disney. Vad jag inte hade förväntat mig var att den är så otroligt rolig och så full av känslosamma ögonblick.
  5. Spectre. Den fjärde James Bond-filmen med Daniel Craig är en bra rulle, men samtidigt är det årets besvikelse. Om resten av filmen kunde haft samma klass som första halvan så skulle Spectre vara i samma klass som Skyfall. Men jag gillar Christoph Waltz som filmens stora skurk. Inledningsscenen i Mexico City är sjukt snyggt filmad.
Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens.

Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens. Det höll inte bara måttet, men är också en av 2000-talets allra bästa filmer.

  • Filmer att se fram emot 2016:
  1. I Saw The Light. Filmen om Hank Williams liv är för ett absolut måste, för att han är min absoluta favoritartist någonsin. Tom Hiddleston (Loki i The Avengers) ser verkligen ut som Hank Williams i trailern. När filmen har premiär i Sverige vet jag inte än, men jag hoppas att den kommer hit.
  2. Rouge One: A Star Wars Story. Första spinoff-filmen ifrån Star Wars-universumet gör mig rätt nervös på ett sätt men jag är ändå peppad inför denna. Kommer i december 2016.
  3. Deadpool. Den uppkäftige superhjälten med sina egenskaper är naturligtvis ett måste. Deadpool är en pajas som retar gallfeber hos många och jag hoppas att den svarta humorn har en stark kärnpunkt i filmen. Kommer 12:e februari 2016.
  4. The Hateful Eight. Quentin Tarantinos andra westernfilm på raken ser ut att vara en iskall rulle med hat och coola karaktärer. Ennio Morricone som gör musiken, Kurt Russell med asgrym mustasch och återkomsten av Jennifer Jason Leigh får mig att vilja längta efter januari redan nu. Eller förresten, januari kommer ju inom några dagar! The Hateful Eight kommer redan den 13:e januari.
  5. Ghostbusters. Nya Ghostbusters, nu med kvinnliga spökjägare. Hur awesome kommer det inte att bli? Den tredje filmen om Ghostbusters kommer den 22:a juli.
I Saw The Light.

I Saw The Light. Filmen om Hank Williams är den film jag ser mest fram emot att få se år 2016.

  • Årets bästa spel 2015:
  1. Bloodborne. Den spirituella uppföljaren till From Softwares Dark Souls-serie är mer än bara årets bästa spel. Med sitt snabba tempo, brutala svårighetsgrad och den fantastiska upptäckarglädjen är jägarens farliga äventyr i Yarnham ett måste för alla som älskar tv-spel. Bloodborne är riktigt stort och räkna med stentuffa strider mot de skräckinjagande bossarna. Det är gotiskt, skitigt, farligt och våldsamt. Men helt enkelt fantastiskt.
  2. Super Mario Maker. Det här spelet har jag väntat på i över 20 års tid. Äntligen kan man göra sina egna banor i Super Mario Bros! Och Super Mario Bros 3. Super Mario World och New Super Mario Bros U likaså! Lagom till Super Mario Bros 30-årsjubileum har Nintendo gett oss verktygen och låter oss skapa de banor som vi har fantiserat om i årtionden. Det har aldrig varit så här kul att skapa något eget tidigare.
  3. Until Dawn. Som en blixt från klar himmel kom det bästa survival horror-spelet på länge. Det riktigt stämningsfulla skräckspelet är riktigt välgjort och att försöka hålla så många av spelets karaktärer vid liv är en riktig utmaning. Valmöjligheterna ger Until Dawn inte bara ett djup, men också förmågan att kunna spelas om flera gånger.
  4. Star Wars: Battlefront. Ett riktigt beroendeframkallande multiplayerspel i Star Wars magiska universum med Battlefields spelmotor är sjukt underhållande. Det är klart årets vackraste spel och det är så jävla coolt att köra Walker AssaultHoth.
  5. Rocket League. Det behövs bara en simpel idé för att skapa ett genialt spel. Korsningen mellan fotboll och radiobilar resulterar till det bästa sportspelet sedan R.C. Pro-Am. Galet underhållande!
Bloodborne

Årets bästa spel 2015 är Bloodborne. Ett riktigt stort spel med episka miljöer och fighter mot bossar utan dess like. Svårighetsgraden är så tuff att man svär mer än vad Eddie Murphy gjorde på sin högtidsperiod – men fan vad bra det här är.

  • Spel som jag har missat år 2015 som jag kan tänka mig att spela 2016:
  1. Fallout 4. Det här kommer isåfall bli mitt första möte med den omtyckta spelserien, och det är något med den postapokalyptiska världen som är så fascinerande.
  2. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Trots allt sludigt som Kojima gjort med Quiet, så kan jag inte låta det femte storspelet om Snake passera förbi. Jag måste testa detta.
  3. Tales Of Zesteria. Jag provade detta lite grann i årets Comic-Con och det verkar riktigt mysigt. Jag tyckte om Tales Of Xillia och tror faktiskt att det här kan vara bättre.
  4. Rise Of The Tomb Raider. Uppföljaren till mästerverket har jag suktat efter länge, men eftersom jag inte kommer att skaffa en Xbox One så får jag vänta på PS4-versionen.
  5. Mortal Kombat X. Inget går emot ett gammalt hederligt slagsmål där blodet skvätter, och varför skulle Mortal Kombat X vara sämre? Gästinhopp av Jason Voorhees, Predator, Alienmonstret och Leatherface gör detta ännu mer intressant för min del.
Ett av årets mest

Ett av årets mest efterlängtade spel för många var Fallout 4. Det ser riktigt blytungt och massivt ut, och jag är garanterat säker på att jag kommer att hinna besöka denna postapokalyptiska värld nästa år.

  • Spel att se fram emot år 2016:
  1. Friday The 13th – The Game. Jag har väntat i 20 år på att Jason Voorhees ska få ett eget spel, och det här multiplayerspelet kan förhoppningsvis radera minnet ifrån det hemska NES-spelet en gång för alla. Jag förväntar mig inte GOTY 2016, men ett spel värdigt den legendariska skräckfilmsfiguren.
  2. Dark Souls III. Nå, ska From Software släppa ett tredje triumfspel, tredje året på raken? Det återstår att se, men jag håller givetvis tummarna. Praise The Sun!
  3. Legend Of Zelda for Wii U. Nintendo borde väl för tusan släppa det hett efterlängtade Zelda-spelet till Wii U år 2016? Vad kommer att hända i det här spelet? Vem vet?
  4. Ni No Kuni II – Revenant Kingdom. Boom! Utannonseringen av en uppföljare till det älskade Ni No Kuni var inte bara oväntad, men också riktigt awesome. Om det kommer 2016 så kommer jag definitivt att förboka det. Det kan du skriva upp.
  5. Uncharted 4 – A Thief’s End. Det förmodade sista spelet med Nathan Drake ser riktigt fantastiskt ut, och blir det lika bra som de andra tre spelen så kommer det här att vara en modern klassiker.
nvbn

Jason Voorhees återkomst till spelkonsoler får mig att lista Friday The 13th – The Game till nästa års mest efterlängtade spel.

Likt sand i ett timglas, så rinner de sista sandkornen ner för det årsglas som kallas för 2015. Jag har haft ett bra kulturår och det har varit en del bra filmer, spel och musikaliska upplevelser. Innan jag vänder på bladet till år 2016, så vill jag passa på att tacka er alla som har följt min blogg under året och att nästa år kommer att bli ännu bättre. Framtiden är nära och jag vill önska er allihop ett riktigt gott nytt 2016!

Vad har varit bäst för er år 2015? Vad ser ni fram emot år 2016? Skriv gärna i kommentarerna nedan.

(Uppdaterat 3/1 2016) Kolla gärna in Annas årskrönika för rollspelåret 2015.

Mycket spel att se fram emot, mycket spel att spelas igenom. (plus omröstning)

Det har gått några dagar i november men tiden för spelare/gamers därute börjar att skina starkt. Det skiner så starkt att man behöver sätta på sig ultrastarka skyddsglasögon. Hur kommer det sig? Jo, för november 2015 är synonymt med starka spelsläpp.

Vad sägs om dessa titlar?

  • Fallout 4
  • Rise Of The Tomb Raider (just nu tidsexklusivt till Xbox One)
  • Call Of Duty: Black Ops III
  • Star Wars: Battlefront

Snacka om blytunga titlar. De flesta är efterlängtade uppföljare. Alla spelserier har sina fans – en del har fans som tycker om andra spelserier – och den enorma hype för dessa fyra spel är så hög att det krävs en nobelprisvinnare för att räkna ut ekvationen i den mängd kubik som hypen fyller.

Nu lät det som ren rappakalja men vad jag menar – det här är riktigt stort.

Det mest efterlängtade spelet i år för många är det blytunga Fallout 4. Kommer ut idag, den 10:e november, till PS4, Xbox One och PC.

Det mest efterlängtade spelet i år för många är det blytunga Fallout 4. Kommer ut idag, den 10:e november, till PS4, Xbox One och PC.

Fallout 4 kommer redan den 10:e november (idag när jag skrev detta) och många butiker kommer att ha nattöppet vid dess release. Det här kallar jag marknadsföring, fanbase och effektivitet. Jag har inte spelat någon av Fallout-spelen så jag kan inte relatera till spelserien. Men trailern till Fallout 4 ser verkligen fantastiskt ut och jag tycker att det är roligt för de fans som längtat efter detta hett efterlängtade spel. Plus: det är riktigt bra att man kan välja mellan en manlig och en kvinnlig protagonist.

Fallout 4 är förhandstippat att vara ett av årets bästa spel och recensionerna ser riktigt lovande ut. Sen kan man ju alltid kolla in roliga förhandstittar som hos till exempel Conan O’Brien. Den mannen är fan inte klok.

Min gissning är att många kommer att ”sjukskriva sig” i och med Fallout 4. Kommer jag att sjukskriva mig? Nej – för jag har inte skaffat Fallout 4 och för det andra ska jag inte sjukskriva mig heller.

Call Of Duty: Black Ops III är ett spel som jag inte bryr mig ett dugg om, men jag har kikat på gameplay och jag måste säga att Call Of Duty har utvecklats rejält sedan de klassiska andra världskrigsspelen. Zombieläget ser kul ut och jag gillar att de har Jeff Goldblum med som en av karaktärernas röster.

Mer och mer filmstjärnor dyker upp i tv-spelens värld.

Det är fantastiskt.

En FPS-shooter är en härlig feelgood-spelstund fast jag är ärligt talat riktigt dålig på det. Oavsett om jag tar det försiktigt eller kör en Rambo-taktik genom att kuta och skjuta som bara fan – så kommer det alltid någon som skjuter ihjäl mig bakifrån eller snipar mig. Typ.
Arrgh.

Trots detta, så är jag väldigt sugen och taggad på Star Wars: Battlefront. Särskilt efter när jag spelade det på Comic-Con. Det finns så många planeter i Star Wars galax att utforska och en hel del slag att bekämpa. Det blir många speltimmar lagom till Star Wars Episode VII: The Force Awakens.
Om jag har bokat Star Wars: Battlefront? Det kan du ge dig på. Detta kan bli det Star Wars-spel jag har längtat efter i minst tio års tid. Eller någonsin.

Star Wars: Battlefront kommer ut till PS4, Xbox One och PC, den 19:e november.

nbm

Slaget på Hoth under Comic-Con gav mersmak. Star Wars: Battlefront är nästa storspel jag ska ta mig an och kommer nog att hålla mig sysselsatt lagom till julen. Kanske till och med längre?

Ett spel som jag har längtat efter är uppföljaren till fantastiska Tomb Raider. Jag testade gameplay för Rise Of The Tomb Raider på Comic-Con och blev grymt imponerad av det lilla. Spelet verkade flyta på och visst ser det snyggt ut. Ju mer gameplay och trailers jag ser, desto mer längtar jag efter att skaffa Rise Of The Tomb Raider. Men jag tänker inte köpa en Xbox One bara för att spelet kommer ut endast till den konsolen innan det kommer ut till PS4 ett år senare. Så gärna vill jag inte. Tidsexklusivitet suger. Så därför väntar jag. Om jag nu inte skulle vinna en Xbox One i någon tävling framöver, men jag vinner ju aldrig i tävlingar – haha.

Annars verkar november vara en blytung månad med många av årets mest efterlängtade titlar. Spelåret 2015 i överhuvudtaget har varit bra. Jag har hunnit spela storspel som Bloodborne, Super Mario Maker, Until Dawn och underskattade Rocket League.

Ändå har jag missat några spel. Hade jag varit spelrecensent tror jag att jag hade kunnat spela mer. Men samtidigt så skulle jag få en sorts tidspress på mig och jag tror inte att jag skulle hinna med det om jag skrev för en känd spelsida. Om det inte är en anställning förstås. Då hade jag tagit det på allvar. Visserligen hade jag tagit en uppgift på allvar vilket som, men tidsbristen pga jobb och familj är anledningarna till jag inte skriver för en känd spelsida. Därför recenserar jag spel, musik och film i min egen takt.

Dock undrar jag hur framtiden ser ut. Vad kommer jag till exempel att vilja spela efter Star Wars: Battlefront? Jag är sugen på Fallout 4 till exempel men jag har missat så otroligt många spel de närmaste två, tre åren. Därför har jag gjort en enkät där ni får gärna rösta på vad jag ska spela härnäst. Gamla titlar som Super Mario 3D World och Bayonetta 2 är också med för dessa två Wii U-titlar vill jag gärna testa innan de försvinner. Dessutom kommer ju DLC-paketet Bloodborne: The Old Hunters. Herreminjävlar. Hur ska man ha tid för allt? Och pengar.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 27: Bloodborne.

Bloodborne

Efter att ha blivit överraskad av Dark Souls II, så kände en del av mig att jag ville ha mer. Sen slog From Software till med att visa upp deras kommande storspel till Playstation 4: Bloodborne. Det här verkade vara så brutalt spännande och peppen steg hela tiden. Bloodborne är ett stentufft och mörkt spel som påminner en del om Dark Souls II när det gäller utmaningen – som är riktigt hög – men det finns vissa tydliga skillnader. Man använder inte sig av magi utan man kan använda skjutvapen för att paralysera fienderna innan man kör en ett svärd i deras tarmar. En annan sak som är väldigt märkbar är att tempot är otroligt mycket högre och striderna är intensivare. I rollen som en jägare som ska jaga odjur och andra onda ting i staden med en förbannelse, Yarnham, så ska man samla på sig blodekon för att kunna gå upp i nivåer och uppgradera sina vapen. Självklart har jag dött så många gånger att jag har tappat räkningen. Och jag har sagt fula ord varje gång jag har dött. Det här är riktigt svårt och man måste vara på sin vakt hela tiden. Men ändå – det är så jävla läckert och coolt. Yarnham är en skitig, vidrig stad men ändå så gotiskt vackert. Påminner starkt om 1800-talets London i tiden då Jack The Ripper härjade. Grafiken är enastående och bildhastigheten är väldigt hög. När man som jägare kommer till frizonen Jägarens Dröm så känns det som man kommit till ett sorts himmelrike med en mystisk docka som väntar på dig. Det är en fridfull plats med många gravstenar och ritualplatser. Jag trodde att From Software skulle bränna bort all krut när de gjorde Dark Souls II men i helvete heller att de gjorde det. Bloodborne är mer som en rabiessmitta i jämförelse med dess ”föregångare”. Fienderna är riktigt elaka och vill dig väldigt ont redan från spelets början. Allt från arga stadsbor med facklor och högafflar till de där äckliga varelserna som suger ditt blod med en äcklig tentakel. Bloodborne är dessutom mycket råare och blodigare än Dark Souls II. Hur många kubikliter blod spills det egentligen när man har spelat klart det här gigantiska äventyret? På tal om blodspill, så är bossarna väldigt blodtörstiga. Dessa mäktiga fighter mot de mest hänsynslösa och barbariska bossarna jag har mött i modern tid är rena rysare. Att vinna mot en boss är en seger som man innerst inne utbrister ”ja” – eller så vrålar man bara av segerns sötma. En del säger att Bloodborne är det spelet som är anledningen att man måste ha en Playstation 4. Jag är en av dom. Vill man ha ett mäktigt äventyr med så brutal svårighetsgrad och en hel del upptäckarglädje, så är definitivt Bloodborne ett spel för dig. Det är i alla fall ett spel för mig och jag längtar tills jag får köra svärdet i häcken på Darkbeast Paarl igen. Helt makalöst.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Recension: Bloodborne.

Bloodborne-cover-819x1024

Det är dags för jakt och slakt!

From Softwares efterlängtade storspel efter Souls-spelen påminner väldigt mycket om deras senaste spel, Dark Souls II – som jag utsåg till 2014 års bästa spel. Jag hade endast spelat Demon’s Souls en gång och tyckte att det var helt obegripligt, men jag fastnade för Dark Souls II så mycket. När Bloodborne utannonserades ifjol, blev jag väldigt nyfiken på hur From Software skulle gå tillväga.

Souls-spelen är kända för deras otroligt svåra svårighetsgrad och utmaning. Bloodborne är absolut inget undantag.

Man styr en jägare (man eller kvinna, du väljer i en rolig spelareskaparmeny i spelets början) som vandrar runt i den helvetesdrabbade byn Yarnham för att jaga odjur och andra otyg. Upplägget, striderna och tuffheten är väldigt likt Dark Souls II, så det känns ganska välbekant när jag sätter igång och spelar Bloodborne. Men visst finns det skillnader.

hgj

Yarnham är byn som Gud glömde. Odjur, monster, stora varulvar eller hemska gamla tanter som vill bara tömma dig på blod lurar överallt. Resultatet? Du dör. Och det kommer du göra. Ofta.

Striderna är mycket snabbare och fiendernas intelligens är mycket skarpare. Tempot är högre. De blodiga effekterna är så sjukt höga att man behöver besöka kemtvätten väldigt ofta – för ens dräkt blir rätt så nersölad med en grinig, högaffelsbeväpnad gubbes blod. Jag skulle lätt utse Bloodborne till ett av de mest blodigaste spelen någonsin. Med det snabbare tempot och mer intensiva striderna så måste man ha nerver av stål och snabba reflexer. Trots det så dör man hela tiden – och det är det som både är spelets förtjusning och förbannelse på samma gång. Man samlar sig på blodekon när man dödar en fiende, och med blodekon så kan man uppgradera sina egenskaper och köpa tillbehör. Dör man, tappar man alla ekon och man måste antingen döda den fiende som dödat en eller hitta blodpölen där du dog för att få tillbaks ekona.

Jag tycker om dockan/kvinnan som uppgraderar ens egenskaper i Jägarens Dröm. Hennes brittiska accent är ljuvlig.

Bloodborne är ett av de vackraste spelen jag har sett. Yarnham är en fruktansvärt hemsk byhåla, men de gotiska och smått religiösa omgivningarna är så stämningsfulla och vackra. Atmosfären gör så att man vill bara stanna upp och beskåda omgivningen – men med tanke på att faror lurar i varje hörn så har man inte så värst mycket tid att göra det. Det resulterar att man blir hackad pölsa.

I Dark Souls II kunde man välja mellan en massa vapen och magiska krafter. Man kunde uppgradera vapnen dessutom. I Bloodborne är det lite annorlunda. De är få vapen denna gång, men uppgraderingssystemet är mer intressant än dess spirituella föregångare. Hittar du blodstenskärvor så kan göra sina vapen starkare. Med blodjuveler kan vapnen få andra styrkor. Passa på att sätta dit rätt blodjuvel i den långa färden i Yarnhams territorium. Det är ett kul inlägg.

"Did I only shoot six shots, or only five?" Skjutvapen är ett nytt inlägg i From Softwares spel. Pistolen är mer för att paralysera än att skada så använd den klokt.

”Did I only shoot six shots, or only five?” Skjutvapen är ett nytt inlägg i From Softwares spel. Pistolen är mer för att paralysera än att skada så använd den klokt.

Det finns inga magiska krafter likt Soul Arrows ifrån Dark Souls II i Bloodborne. Men istället har man en läcker puffra som man kan skjuta kvicksilverkulor i ett odjurs rektum. Men kulorna gör inte så värst mycket skada, istället paralyserar de monstren en kort stund och det här är ett bra tillfälle att ladda upp för ett dödligt slag. Taktik, taktik!

Bossarna i spelet är helgrymma.  Jag finner dom ännu svårare än i Dark Souls II, och de kan döda en rätt många gånger innan man kommer på hur man ska göra – och att man har turen på sin sida. Lägg därtill ett otroligt soundtrack så blir bosstriderna enormt episka. När jag dödat en boss så känns det som ett av mina största segrar i min spelkarriär. Det här är hardcore på riktigt.

En likhet mellan Dark Souls II och Bloodborne är att man kan anropa hjälp eller inkräkta sig i en annan spelares värld. Men jag har en fråga. Varför ska det kosta insikt när man ringer i klockan när man vill ha hjälp?

Kontrollen är väldigt likt den i Dark Souls II så det är enkelt att hoppa igång. För en nybörjare så är det inte så värst svårt att lära sig kontrollen. Man kan likt i Zelda-spelen låsa in en fiende så att man kan kontra, göra kullerbyttor och rikta en ett kraftig slag eller två. Dör man, så skyll inte på kontrollen. Svär som fan på den fiende som dödat dig stället.

hgj

Bloodborne är precis lika grymt och skräckinjagande som det är vackert. Kolla in den där röda månen!

Bloodborne är näst intill perfekt. Det har en otrolig spelmekanik, fantastisk atmosfär och det är stort. Kontrollen är tät och det finns så mycket att upptäcka. Det är tufft och monumentalt. Men det finns en stark nackdel. Laddningstiderna. Om man antingen dör eller ska teleportera sig ifrån Jägarens Dröm (en frizon) till en lykta på en speciell plats så tar det nästan en minut för att det ska laddas upp. Om jag har kommit långt fram och tragiskt nog dör av ett förargligt slag så blir jag så frustrerad att jag vill bara hoppa in och ta tag i det snabbt. Men istället måste man vänta i den där minuten. From Software har nämnt att de ska sätta dit en patch (plåster på engelska) för att minska laddningstiderna. Hoppas att patchen kommer snart för det här är löjligt.

Tre plus:

1. Bloodborne är precis så svårt som jag hade hoppats på. Härligt med en rejäl utmaning.

2. Tempot och intensiteten i striderna är imponerande. Särskilt bossarna.

3. Yarnham är så gotiskt läskigt att det är alldeles underbart. Hinner du ta en titt och beskåda den vackra omgivningen?

Tre minus:

1. Laddningstiderna! När patchen kommer så kanske det här stora minuset blir mer suddigt.

2. I vissa områden så önskar jag att det hade funnits fler lyktor som transporterar en till Jägarens Dröm.

3. Lite dumt att det kostar insikt för att ringa i klockan när man vill ha hjälp.

Bossarna i Bloodborne tillhör bland det bästa och det farligaste i spelet. Räkna med storslagna kamper!

Bossarna i Bloodborne tillhör bland det bästa och det farligaste i spelet. Räkna med storslagna kamper!

Slutsats:

Bloodborne är precis vad jag hade hoppats på. From Software har gjort det igen, med en rejäl uppercut så slår Bloodborne knockout på de flesta spelen just nu. Jag bör nog sätta dit en varningsstämpel till de som vill spela ett simpelt spel, för Bloodborne är inget spel för sillmjölkar. Men söker du efter ett spel med intensiva strider och ett enormt upptäckarglädje, plus mycket blod så är absolut Bloodborne något för dig. Jag har bekymmer med laddningstiderna, men när patchen är på plats kan jag förlåta From Software. Men det här är absolut ett av 2010-talets allra bästa spel och är ett säkert köp till Playstation 4.

Betyg: En blodig femma av fem!

Bloodborne finns endast till Playstation 4, finns ute nu.

Akta dig för gubbar i rullstolar! Oftast ligger de i bakhåll för att peppra dig med bly.

Akta dig för gubbar i rullstolar! Oftast ligger de i bakhåll för att peppra dig med bly.

Första intryck av Bloodborne.

Äntligen är det dags för att jaga odjur och andra monster i Playstation 4-exklusiva spelet Bloodborne. Spelet, som är gjort av From Software, är ett av de spel som jag har längtat efter mest av alla det här året. Vilken tur att Bloodborne kom såpass tidigt på året, dagen innan min födelsedag för att vara noggrann. Jag har hunnit spela några timmar och så här långt har jag hunnit samla på de första intrycken, och så här lyder dom:

Bloodborne börjar med att din karaktär vaknar upp och ser en skäggig, äldre man i rullstol. Han pratar om blekblod, jakt och odjur och om att du måste skriva på ett kontrakt. Efter att han nämner ordet ”kontrakt” så hamnar du i en karaktärskaparmiljö. Här får du välja kön och utseende på din jägare. Du får välja vilken typ av jägare du ska vara och varje val har sina fördelar respektive nackdelar, så välj klokt. Jag valde en medelålders kvinna.

Efter nån halvtimme med karaktärskaparmiljön så startar spelet på riktigt. Jag blev dödad på en gång av en stor vargliknande varelse och hamnade sedan i en drömvärld. Passade på att kolla lite omkring innan jag återvände till helvetesstaden. Om och om igen dödade den jävla vargen mig. Aaargh. Till slut hittade jag ett handhållet vapen (jag valde en yxa) och ett skjutvapen – äntligen kunde jag slakta vargfan till pölsa.

Likheterna med From Softwares föregående spel, i synnerligen för mig Dark Souls II, är väldigt slående men visst finns det skillnader. Där man fick själar när man dödade en fiende i Dark Souls II, får man blod när man dödar en fiende i Bloodborne. Både en likhet och en skillnad på samma gång. Självklart lurar faror överallt i den farsot till stad, allt från blodtörstiga jyckar till gubbar med högafflar. Och alla vill en sak. Göra dig riktigt illa. Och tro mig – det lyckas de bra med.

Åh, vad jag dör hela tiden.

Jag tror att jag har dött minst hundra gånger i Bloodborne. Ändå så har jag en så stor förälskelse i spelet redan. Hur fan går det ihop?

Säg det.

Precis som i Dark Souls II, är det den där utforskarglädjen som driver mig framåt. Jag vill ju sträcka mig lite mer än vad jag egentligen vågar. Ibland känns det som en belöning, men visst kan det straffa sig! Ett straff i form av en plågsam död och blodskvättning. Herre min skapare, vad blodet skvätter i Bloodborne. Kemtvätten lär få fullt upp. Och gatsoparna.

Kontrollen är väldigt smidig och är lätt att förstå sig på. Visst har det hänt att jag tryckt på fel knapp när det blir en kamp med ett gäng gubbar med högafflar som vill göra mig till shiskebab. Men det är en del av tjusningen.

Åh, plågan och hårdheten. Vad ni får mig att slita mitt hår. Nåväl, vad som är kvar av det.

Grafiken och omgivningen är än så länge så läckert att man bara vill stå still och titta sig omkring i lugn och ro. Om man får tid till det eftersom det finns faror överallt. Jag tycker att det är skitbra att det är svensk text för då förstår jag lite bättre, men jag hade inte haft något emot engelska om så vore fallet.

Laddningstiderna är det enda jag vill klaga på i nuläget. När man har dött eller ska åka mellan drömvärlden och staden så dröjer det skitlänge. Hoppas verkligen att det kommer en patch så snart som möjligt för det är inte normalt att det ska dröja nästan en minut för laddningstider.

Jag tycker absolut att Bloodborne är något av det tuffaste och hårdkokta jag spelat på länge. Ändå har jag bara skrapat pyttelite på ytan och jag har mött första bossen en gång, med förlust som resultat. Men snart så ska jag dänga hen. Vänta bara.

Det här är verkligen något att bita i. Något blodigt! Lovely.

Det skvätter så mycket blod i Bloodborne att man skulle tro att man kan fylla en simbassäng med blod på nån minut!

Det skvätter så mycket blod i Bloodborne att man skulle tro att man kan fylla en simbassäng med blod på nån minut!

Teckning: Omslaget till Bloodborne. (Polychromos)

image

Inför det kommande storspelet Bloodborne, så blev jag riktigt sugen på att teckna en fanart av spelets omslag för att den är så grymt snygg.

Jag hade köpt beigefärgat papper och funderade på att jag skulle testa att teckna Bloodborne-teckningen på ett sånt papper. Varför? Jo, för att jag ville lyfta fram de vita färgerna i rockens veck.

Skuggningen var riktigt skoj att få till för att det var ett bra papper att blanda mörkare färger med de ljusa. Veck i kläder är väldigt svåra att få till så jag blev mer än nöjd efter att ha avslutat det sista ifyllningen.

Det gick åt flera nyanser av grått (nu syftar jag inte på en snuskfilmsuccé) på grund av att rocken är brungrå.

Beige papper är för mig en succé. Äntligen kan jag få till vita nivåer som jag vill. Fast jag undrar om det skulle fungera ännu bättre med Prismacolor-pennor?