Spelåret 2013: Första halvlek med Sätrapôjks åsikter.

År 2013 verkar bli året där spelen blomstrar. Många speltitlar har redan dykt upp och i den andra halvan av året kommer det att komma fler.

Men hur har det första halvåret sett ut spelmässigt? Jag ska slänga ur mig vad jag tycker så här långt.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,e ftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,eftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

I början av året spelade jag mycket Batman: Arkham City och inskaffade Batman: Arkham Asylum för att sedan fastslå att båda spelen är jättebra. När nästa del utannonserades, blev jag glad. Jag ser fram emot Batman: Arkham Origins senare i höst.

Det första spel jag skaffade mig i år var Ni No Kuni och det var en magisk upplevelse. Klassisk RPG möter Studio Ghibli – vad kan gå fel? Inget förstås. Äventyret med Oliver och vänner, fick en solklar femma av mig i betyg. (Högsta betyg)

Jag läste en hel del nyheter om Wii U, och att många tredjepartstillverkare lägger kaskader med dynga i Nintendos nya konsol. (Med andra ord så struntar de i den.) Men tacka fan att de gör det när konsolen säljer dåligt. När Rayman Legends dessutom försenas pga att Ubisoft vill släppa spelet till fler konsoler gör knappast saken bättre. På E3 visades fler stortitlar upp till Wii U från Nintendos sida. Förhoppningsvis säljs mer konsoler senare, när nya Super Mario 3D World och Mario Kart 8 kommer.

Det här halvåret har två spelkaraktärer gjort comeback och med stil.
Jag pratar om Lara Croft och Luigi.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Jag hade längtat efter nya Tomb Raider länge, efter att ha sett den imponerande trailern ifjol. När jag fick hem min Survival Edition blev jag så glad. Jag fick dessutom upptäcka att Tomb Raider inte bara var bra, det krossade sina föregångare till damm. Lara Croft förvandlades till en stark överlevare med hjärta. Jag blir så imponerad av spelets spänning och skönhet. Så imponerad att jag gav Tomb Raider min andra femma i betyg för i år. Lara Croft har nu fått den respekt hon förtjänat.

Det blev en ny konsol för mig i år; ett Nintendo 3DS. Jag var så grymt sugen på Luigi’s Mansion 2, för alla trailers såg bättre ut än föregångaren. (som jag gillar) Lyckligtvis var spelet bättre än vad jag trodde och mitt hjärta värmdes rejält av Luigis charm. Hans sinne för komik är träffsäker. Jag gav Luigi’s Mansion 2 en välförtjänt fyra i betyg. Luigi kommer alltid vara bättre än Mario.
På tal om Mario, undrar om Super Mario 3D Land, Paper Mario: Sticker Star och Mario Kart 7 är roliga?

Det här halvåret har varit en maktkamp mellan Playstation 4 och Xbox One. Microsoft gjorde rejält bort sig när de sa att man var tvungen att alltid vara online och att begagnade spel inte går att spela på Xbox One. Efter iskall kritik så drog de tillbaka de sakerna. Som tur är. Men jag tror att Playstation 4 kommer att dra ett längre strå för konsolen kommer att bli billigare.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

För nostalgiska skäl blev jag glad när jag lånade syrrans Nintendo 64. Äntligen kunde jag spela Banjo-Kazooie, Donkey Kong 64 och Conker’s Bad Fur Day för första gången på 10-15 år. Härligt att få uppleva något gammalt igen. Likaså Link’s Awakening DX som jag laddat ned på 3DS.

Jag hade delade åsikter om Bioshock Infinite’s överdrivna hype men det berodde nog mest på att jag var väldigt osäker på spelserien. Men jag ville ge det en chans, så jag provade Bioshock 1. Det är väl kul och så men varför är det så hyllat? För så bra är det inte – än, antar jag. Jag hade inte tagit mig så långt än dock. Nån dag ska jag spela klart det.

Ett av spelets största styrkor är den otroliga dialogen och de underbara rösterna. Det är trovärdigt.

Ett av årets starkaste speltitlar och en het kandidat till titeln årets spel 2013 är det utmärkta och lysande The Last Of Us. Bättre än vad jag förväntat mig!

Ett spel vars hype, pepp och såna saker, växte lavinartat under de sista månaderna innan release. Ja, jag pratar om The Last Of Us.
Jag fastnade för denna apokalyps-spel direkt. Dess otroliga historieberättande och vassa cut-scenes är något av det bästa jag sett. Vänskapen mellan Joel och Ellie är så tät och välgjord att man häpnar varje gång. Från början till slut så är det här spelet en fullträff. Min tredje femma i år.

Tre spel har alltså fått högsta betyg av mig i år. Men jag skulle sätta en slant att The Last Of Us kommer få titeln årets spel senare under året.

Jag minskade min skämshög och klarade av Bayonetta, Catherine och Metal Gear Solid 3. Skönt att minska på högen.

Andra halvan av året ser lovande ut spelmässigt. Grand Theft Auto V, Arkham Origins, Metal Gear Solid 5, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds och Mario & Luigi: Dream Team Bros. Yummy! Det här kommer bli det bästa spelåret på länge.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 - The Phantom Pain till ett grymt spel.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain till ett grymt spel.

Recension: Catherine.

Catherine.Vissa har det bra. Vissa har det inte.

Vincent är en person som hamnat i en riktigt knivigt sits. Att ta steget från att vara ungkarl till att inleda ett äktenskap med sin flickvän, Katherine, är riktigt stort. Jag menar, att leva ett liv med festande och umgänge med sina killpolare, som han tar en drink eller två med på puben Stray Sheep, är inget lätt liv att lämna. Om det inte vore nog, så stöter Vincent på problem. Stora problem.

Dels drömmer han underliga mardrömmar, där han klättrar upp för kuber för att hitta en väg upp – och ut. Det bör nämnas att han även ser ut som ett får i mardrömmarna. Men bekymren slutar inte där. Vincent vaknar upp en morgon och upptäcker en ung tjej (antagligen i 18-19 årsåldern) som heter Catherine i hans säng. Han blir livrädd för han upptäckt att han varit otrogen. Hur ska Vincent ta sig ut ur den här röran? Hur tar han sig ut ur mardrömmarna för gott? Och vad kommer att hända sen?

Vincent har det rätt jobbigt. Dels kämpar han med sina mardrömmar, men också med sin vetskap om att han varit otrogen - och undrar hur fan han ska lösa det här. Hans reaktion på bilden förekommer ofta i spelet.

Vincent har det jobbigt. Dels kämpar han med sina mardrömmar, men också med sin vetskap om att han varit otrogen – och undrar hur fan han ska lösa det här. Hans reaktion på bilden förekommer ofta i spelet.

Catherine är ett spel med toner av svart humor, manga och skräck. Spelet har mycket socialt prat likt Taxi Driver eller någon annan valfri Martin Scorcese-film. Jag kan lättast beskriva spelet som två spel i ett.

Dels är det i Vincents mardrömmar ett pusselspel där han ska klättra upp för kuber för att nå toppen. Det låter simpelt, men det är det inte. Jag fick använda mig av mycket tänkande, snabba reflexer och en del tur. Det finns en lösning på allt, men att hitta rätt är inte så enkelt. Vincent kan flytta, knuffa bort, dra och få ihop kuber för att hitta rätt väg. Jag gillar att man ska använda hjärnan i såna här pusselspel. Längre fram blir banorna i mardrömmarna svårare och nya typer av kuber tillkommer. Då ska man börja tänka om.

Dels är Catherine ett spel där du följer en knivig kärlekshistoria fylld av whiskey, får, otrohet, graviditet, död och sex. Hur spelet ska vara beror på dina val, likt Mass Effect och The Walking Dead. Vincent får gå igenom en hel del frågor vars svar påverkar spelet. Tänk noga på vad du svarar. Den här delen i spelet innehåller en hel del dialog, där Vincent pratar med båda kvinnorna vid olika tillfällen, och med sina killkompisar på puben. Vincent kan även prata med andra personer i spelet. Relevant eller inte, det bestämmer du. Det är intressant att man har så stor valmöjlighet.

Bossbanorna är riktigt tuffa. Inte nog att våningarna under  rasar i tempo, dessutom skapar de mardrömsmonster Vincent drömmer om stora problem för honom. Se upp.

Bossbanorna är riktigt tuffa. Inte nog att våningarna under rasar i tempo, dessutom skapar de mardrömsmonster Vincent drömmer om stora problem för honom. Se upp – eller ner…

Catherine har fin estestik. Både grafik och musik harmonierar rätt bra. Jag är överraskad att mycket klassisk musik (Beethoven, Mozart) används i pusselspelen. Men miljöerna i pusselspelen är rätt tråkiga att se på – som tur är övervägs det av klurigheten. De fina animationerna när Vincent pratar med sina vänner eller med andra får är imponerande. Bäst är de läckra manga-filmklippen som är grymt tecknade. Catherine är faktiskt rätt läskigt på ett psykologiskt sätt. Tänk dig själv att drömma samma skit om och om igen – fast det blir värre natten efter. Huga. Det hjälper inte direkt att ens huvudkaraktär knullat med en annan kvinna.

Jag vet inte om jag ska tycka synd om Vincent eller inte. Det är en svår nöt att knäcka. En del av mig gör det faktiskt för han kämpar verkligen för att ”göra det rätta”. Ska han välja Katherine eller Catherine? Eller blir utvägen en annan? Det beror på hur DU vill göra. Det är ett djup som resulterar till mer än ett slut i spelet. Omspelningar med andra ord.

Katherine representerar moral, äktenskap och att vara vuxen/ ta ansvar. Vill du vara en mogen person som bilda familj, då ska du kämpa för henne.

Katherine representerar moral, äktenskap och att vara vuxen/ ta ansvar. Vill du vara en mogen person som bilda familj, då ska du kämpa för henne. Men då är du inte heller fri.

Kontrollen i pusslen ställer lite till det, men det beror nog på att man har för bråttom. Det är dock helvetes störande att man råkar trycka fel på fel tillfälle. Jag tror jag har svärt de flesta fula orden i den stora svordomsboken på grund av detta faktum. Så tänk mer än att vara impulsiv. Men var inte för långsam heller, för våningarna under rasar ju – och då är ju Vincent dödare än en sönderkokt hummer.

Tre plus:

  • Pusselbanorna är riktigt kluriga och får dina instinkter att sättas på prov. Mycket välgjorda och bra pussel.
  • Trots att den är rätt orealistisk, så gillar jag spelets story. Taxi Driver-dialog, mangascener och spänning gör det här spelet värt att spelas om många gånger.
  • Starka karaktärer gör spelet ännu starkare. Vincent är en klockren klant som kämpar för att göra det rätta. Jag är också förtjust i både Katherine och Catherine, de är verkligen yin och yang. Men biroller som Orlando, Erica och Toby är riktigt bra.

Tre minus:

  • Kontrollen kan ställa till det när man har för bråttom – och bråttom har man ju när våningarna rasar under en på pusselbanorna.
  • Även om miljöerna är fina, så är många av dom rätt tråkiga. Särskilt pusselbanorna.
  • Atlus borde ha skapat fler svaralternativ utanför drömmarna – jag tror det hade varit mer intressant och det skulle förgyllt storyn mer. Man får inte så många valmöjligheter utanför drömmarna.
Catherine representerar frihet, förförelse, den förbjudna frukten, spänning. Vill du ha något oväntat och spänning, då ska du välja henne. Tänk på att hon är mycket yngre än Vincent och inte levt livet ännu.

Catherine representerar frihet, förförelse, den förbjudna frukten, spänning. Vill du ha något oväntat och spänning, då ska du välja henne. Tänk på att hon är mycket yngre än Vincent och inte levt livet ännu.

Slutsats:

Catherine är en imponerande historia med intressant dialog och bra story. Dess svarta humor och skräck är riktigt bra. Valmöjligheterna är riktigt kul, för de får en att vilja spela spelet igen för att få ett annat slut. Men det som är bäst i spelet är tveklöst de kluriga pusslen som får en att klia sig i huvudet ordentligt. Några småmissar dock hindrar det att få högsta betyg, men det här rekommenderas absolut för den som vill ha ett klurigt spel med kolsvart humor. Det här är en lakritsbit i en godispåse. Fylld med hallonfyllning. Gott.

Betyg: En fyra av fem.

 

Catherine finns till XBOX 360 och Playstation 3. Jag recenserade Playstation 3-varianten.

GOTY’11: Årets spel jag helst velat spela.

Jag har missat skitmånga spel i år. Tidsbrist? Pengabrist? Orsakerna är många men faktum är att det finns många spel jag missat.

 

Det spel jag verkligen velat mest spela i år är:

 

Catherine, med sin fina animé-grafik och sin sexuella mörker (kan jag skriva så? Nåväl) har fått en fin respons i år. Ändå har det inte dykt upp i Europa, fast det går ju lätt att importera det.

Jag har inte införskaffat spelet ännu och kommer tyvärr inte göra det i år. Kanske nästa? Men det ser så riktigt bra och snyggt ut.

Catherine är det spel jag önskat mest att spela i år.

Bubblare:

Radiant Historia som verkar vara ett underbart RPG, och naturligtvis Batman: Arkham City.

9 spel jag är sugen på att spela just nu.

Denna korta lista jag har nedan är nio spel jag är mest sugen på att spela just nu.

Det är spel som kommit ut 2011, spel som ska komma ut 2011 och spel som kommer 2012.

Nio olika spel med ger mig starka intryck och ger en del förhoppningar. De spel som har kommit ut, har fått mycket goda omdömen av folk som spelat dem. De spel som ska komma verkar bli blivande klassiker.

Så här blev min lista.

 9. L.A. Noire (Playstation 3, XBOX 360)

Rockstars maffiaspel i stil med deras hits Grand Theft Auto och mästerverket Red Dead Redemption ser så snyggt ut. Har fått mycket blandad kritik, men verkar ändå rätt intressant. Det är något med spelet som doftar härlig 1940-tal i stil med ”Vem Satte Dit Roger Rabbit?”.

Sen kommer det två samlingar i rad:

 8. Silent Hill HD Collection (Playstation 3, XBOX 360)

En intressant HD-samling med den mardrömsfallkallande skräckserien Silent Hill. Hade fått en högre placering om del ett och del fyra vore med i samlingen. Men visst är det grymt intressant. Pyramid Head i HD ger mig rysningar.

 7. Metal Gear Solid HD Collection (Playstation 3, XBOX 360)

Konamis fina samling med Solid Snake, Big Boss och smygande action saknar originalet, men här får jag äntligen chansen att prova Snake Eater och Peace Walker.

 6. Batman – Arkham City (Playstation 3, XBOX 360)

Fruktansvärt snygg artwork. Det här kan bli det bästa superhjältespelet någonsin! Kan Rocksteady göra det igen?

 5. The Last Story (Wii)

Japanska rollspel kommer till oss! Det är som en dröm som går i uppfyllelse! Att Hironobu Sakaguchi ligger bakom detta gör det här spelet riktigt intressant. 2012 kommer detta ut i Europa!

4. Tomb Raider (XBOX 360, Playstation 3)

Lara Crofts återkomst kan bli riktigt storslaget – eller? Den där trailern från E3 var otroligt magisk.

3. Legend Of Zelda: Skyward Sword (Wii)

Wiis sista storspel från Nintendo blir som det var för Gamecube – ett Legend Of Zelda. Skyward Sword ser mer och mer intressant ut ju närmare releasen kommer.  Blir det en triumf och en värdig avslutning för denna Avatar-inspirerande (fågelflygandet) Wii-spel, eller blir det en kraschlandning?

2. Catherine (Playstation 3, XBOX360)

Detta spel har ett mörker och något som liksom tar tag i ens intresse. Catherine kan vara ett sånt spel som överraskar mig rejält, med dess innehåll av sex, pussel och en vriden story.

1. Rune Factory: Tides Of Destiny (Wii, Playstation 3)

Den stora överraskningen till Wii var utan tvekan för mig Rune Factory: Frontier. Tides Of Destiny är det andra stationära spelet i serien, och det första som kommer till Playstation 3. Inget europeiskt datum är släppt, men det kommer till USA. Det verkar ha föregångarens vackra visuella stil och vackra musik. Här verkar det finnas en fördel, att få välja kön på spelaren. Få se om det blir massvis med timmar för Tides Of Destiny.

Det skulle ha varit tio spel i listan, men eftersom jag redan skaffat spelet som egentligen vara nummer två på listan – Xenoblade – så var det onödigt att ta med den.

Vad får mig att vilja bli intresserad av ett spel?

Något har fått mig att grubbla.

Det gäller när jag vill köpa ett spel.

Vad får mig egentligen att bli intresserad av ett spel? Seriöst.

Call Of Duty: Modern Warware 3 – stor hype, men får det dig intresserad?

Blytung action och stor utmanare till MW3, men vad skiljer spelen åt egentligen?

Jag tycker om att läsa om nyheter, artiklar och bloggar om spel. Att läsa artiklar av kända skribenter som Tobias Bjarneby, Thomas Wiborgh och Victor Sjöström på LEVEL är rent nöje.

Fast alla dessa nyheter och hypes om nya spel – vad är det som får folk intresserade av spelet det skrivs om?

Och varför bör jag lyssna på dom egentligen?

Ska jag köpa till exempel Modern Warware 3 eller Battlefield 3 på grund av all hype, fast jag tycker att spelen ser väldigt likadana ut?

 

Mass Effect. Stort spel, men hur ska jag våga ta det avgörande steget i dess värld?

Sen finns det de spel som funnits ute på marknaden. Mass Effect-serien är hyllade med rosor och körsång.

De ser fantastiska ut och verkar väldigt fängslande, men hur beslutar man att man vill köpa dom? Vad är det avgörande momentet?

Jag läser om fina saker om Mass Effect, Shepard och Garrus på till exempel EmmyZ blogg, och det verkar ju fantastiskt.

Men räcker det med att lyssna på en känd person som Emmy om man vill köpa Mass Effect?

 

Så är det med LA Noire med. Det var en riktigt grym hype innan det kom ut. Recensionerna var höga. Det ser riktigt snyggt ut!

Men hur vet jag att man inte köper grisen i säcken?

Det är det som är svårt med att köpa ett spel tycker jag.

Att ha ett så stor förtroende för ett spel och då blir man besviken. Det är den värsta känslan man kan få.

Metroid: Other M – ett spel jag inte vågar pröva. Varför är det så?

Ett spel jag inte vågar pröva är Metroid: Other M.

Det är rätt underligt egentligen eftersom jag älskar Samus. Hon är en hjältinna jag beundrar till 100 procent.

Folk har sågat spelet, särskilt för vad Team Ninja gjort med Samus.

Nu låter det som jag undviker spelet på grund av de skälen, det kanske jag gör.

Men faktum är att jag vill behålla den där mystiken som jag upplevt med Samus. Den mystik som är med i Super Metroid och Metroid Prime.

Jag vill inte bli besviken helt enkelt.

Super Mario Galaxy 2 – ett bra spel men ändå en viss besvikelse.

Ett spel som jag köpt men också haft höga förhoppningar var Super Mario Galaxy 2. Jag älskade ettan så mycket för att det var en härlig känsla att få upptäcka den glädje i universums färgglada tillvaro. Det var så bra att det överträffar Super Mario 64. Men i efterhand känns tvåan som samma spel en gång till fast det är svårare och har några nyheter. Det är ett bra spel och helt fantastiskt. Men jag känner ändå en liten besvikelse. Att det är inte så originellt som föregångaren är.

Super Mario Galaxy 2 är Wii’s motsvarighet av Super Mario Bros 2: The Lost Levels – fast inte lika brutalt svårt. Dock är de inte lika nyskapande som deras föregångare.

Jag tänker inte ljuga. Jag blev mycket påverkad förr när det gällde att köpa spel.

En recension av ett spel från en respektabel person, som till exempel Thomas Wiborgh kunde räcka som exempel.

Jag hade aldrig någonsin vågat köpa Halo om det inte vore för hans recension. Det såg ju ut som ett vanligt FPS som allt annat i samma genre som var hett då. Eller?

Vore det inte för Tobias Bjarnebys artiklar om rollspel hade jag inte upptäckt Final Fantasy VI och Chrono Trigger. Eller?

Höga betyg, det måste ju betyda häftiga och bra spel. Så tyckte jag i alla fall förr.

Idag är jag mer försiktig när det gäller spelköp. Jag vill inte få samma besvikelse som jag fick med SMG2.

Det är inte så värst lätt, fast jag spelat i 20 års tid, att köpa spel.

Räcker det med att titta på fodralet på vilken spelskaparen är? Betyg? Rykten? Filmer på tuben?

Det är väldigt individuellt. Det beror på vilken typ av gamer man är.

 Rune Factory Frontier – spelet jag spelat mest till Wii och blev förälskad i.

Ibland är det okej att våga ta det där steget.

Så var det när jag köpte Rune Factory Frontier. Jag gillar Harvest Moon-serien, och kände att detta var ett måste.

Så jag beställde det. Det var en chansning, men ibland måste man chansa. Jag hade inte hört så mycket om spelet innan men upptäckte en skatt.

Selvaria från grymt underskattade Valkyria Chronicles.

Sen är det där med att lyssna på andra – som jag tog upp lite grann ovanför. Jag älskar RPG och fick ett riktigt bra tips från Anna ”Lania”. Anna är en expert på RPG och har god smak.

Jag skulle köpa ett Playstation 3 och hon tipsade mig om Valkyria Chronicles. Då hade jag inte hört talas om det, men det såg riktigt vackert ut. Det var inte dyrt heller så jag tog en chansning.

Det som var avgörande var inte priset eller att Anna tipsade mig. (fast jag tackar henne rejält)

Jag går på magkänsla, och kände mycket starkt för spelet med Welkin, Alicia och Selvaria. Det är känslan.

Känslan som ett spel utstrålar är mycket viktigt.

Valkyria Chronicles visade sig att vara ett underbart spel.

Tänk om det inte var Wiborghs recension av Halo som gjorde att jag ville köpa det egentligen? Om det var den inre känslan som fick mig att vilja det.

Wiborgh och Bjarneby pekade sina skrivarpennor mot de spelen de skriver om och visade vägen. Jag trodde att det berodde på dom när det gällde spelupplevelserna om de spel de lyfte upp till skyarna. I alla fall när jag var yngre.

Men jag tror nu att det var något annat som fick mig att vilja spela de spelen, och det var min magkänsla.

Men visst är det bra att ta till sig tips och ord från legender och fantastiska bloggare, som EmmyZ och Elin Ekberg.

Elin ja.

Hon gjorde en intressant resa nyligen. Hon hade kastat sig in i Ocarina Of Times värld och skrivit fascinerande bloggar om sin upplevelse för spelet.

Det är mycket gripande, och underbart att läsa. Många minnen väcktes till liv under den tid jag spelat Ocarina Of Time, när jag läser Elins upplevelser.

Jag lägger upp en länk till hennes blogg om Links äventyr här. Läs för guds skull.

 Catherine – ett spel som verkar så annorlunda väcker mitt intresse. Intressant.

Jag är en gamer som spelar traditionella spel som Super Mario Bros, Legend Of Zelda och Castlevania men är väldigt intresserad av andra spelupplevelser.

Det är inget fel med tradition men ärligt talat, visst känns det skönt med något nytt?

Ett spel jag känner starkt för nu är Catherine. Dess animerade stil och bisarra tydlighet rör om i min mage. På ett positivt sätt alltså.

Det verkar så konstigt att det känns som ett måste. Jag har samma magkänsla för Catherine som jag hade för Rune Factory Frontier, Donkey Kong Country Returns och Red Dead Redemption.

Varför har jag då inte samma magkänsla för Mass Effect, LA Noire eller Battlefield 3?

Jag vill känna det för de spelen, men något måste få mig att våga ta det steget.

Jag får försöka fundera ett tag till. Kanske bli övertalad av folk. Men det är som sagt jag själv som måste våga.

Ibland kan magkänslan leda till besvikelse, så jag bör vara försiktig att det inte händer som i fallet med SMG2.

Men den kan leda till framgång. Att chansa kan vara nyckeln till en härlig spelupplevelse.

Vad tror du själv? Vad får dig att vilja köpa de spel som du vill ha? Är det pga hypen? Legenden?

Vad har varit det avgörande momentet när det gäller ditt spelköp?

Hoppas ni gillade denna blogg och skriv gärna dina erfarenheter inom detta ämne.

Vad får dig att vilja bli intresserad av ett spel?

Freddy Krueger i Mortal Kombat! Catherine kommer till Europa!

Två riktigt intressanta skräcknyheter inom spelvärlden har dykt upp.

 

För ett tag sen läste jag ett rykte att skräckfilmsfigurerna Freddy Krueger och Jason Voorhees skulle vara nedladdningsbara figurer i Mortal Kombat.

Fyra stycken nedladdningsbara figurer är och kommer att bli tillgängliga – varav den senaste figuren som kommer i augusti är just Freddy Krueger!

 

Det var verkligen en oväntad nyhet. Freddy verkar passa riktigt bra som MK-fighter. Jag hade personligen sett Robert Englunds klassiska look – men jag är mest glad att Freddy är med.

Då är det med största sannolikhet att Jason Voorhees inte tyvärr blir med, eftersom det är bara fyra nedladdningsbara fighters.

 

Nästa stora nyhet är att spelet Catherine som varit tyst om för oss européer – äntligen fått klartecken att det ska komma hit!

Något datum är inte spikat men det är på väg hit. Detta skräckspel verkar blir riktigt intressant!