Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 46: Resident Evil HD Remastered.

resident_evil_ps4-4

Den episka överlevnadsskräckens mest kända spelserie startade med Resident Evil till Sonys Playstation. Det var ett spel där coole Chris Redfield och fantastiska Jill Valentine hamnar i en mystisk herrgård utanför Raccoon City, och i herrgården finns det massor av zombies! Resident Evil var banbrytande eftersom det var på den tiden läskigt att stöta på zombierna och andra otyg som lurade överallt i den stora herrgården. Man skulle också lösa en hel del pussel för att ta sig vidare i herrgårdens många rum. Jag minns att det ostiga B-filmsröstskådespeleriet var så dåligt att det var bra. Vem minns inte ”You were almost a Jill sandwich” väl sagt av Barry Burton? När Nintendos Gamecube kom, så skulle det komma en rejält uppiffad remake av klassiska Resident Evil, och det spelet var ännu bättre på alla sätt och vis. Plötsligt kändes herrgården mer skräckinjagande, ljussättningen var jävligt passande. Capcom omvandlade det här spelet helt och hållet att jag trodde att det här var ett nytt spel. Några pussel var helt nya och Capcom lade till en farligare variant av zombies: Crimson Heads. När du ser en röd, arg zombie springa(!) så gäller det att se upp. Gamecubes remake känns mycket mer som en ljuvlig skräckfilm för dess atmosfär är så stilrent och man är på helspänn ofta. Men det är inte den ultimata versionen. Den ultimata versionen är Resident Evil HD Remastered, som dels har högupplöst grafik. Men det som är allra bäst med HD-remaken är att kontrollen är bättre än någonsin! Äntligen kunde man röra sig fritt utan att behöva rotera Jill eller Chris för att kunna springa åt den riktningen. Både Chris och Jill har olika utmaningar och spelscenarion, så det här spelet tåls att spelas minst två gånger – en gång var per huvudkaraktär. Resident Evil HD Remastered tar en tillbaks till den fantastiska inledningen som startade en episk spelserie som de flesta älskar idag. En serie där man lär känna till Chris Redfield, Jill Valentine, Umbrella, Albert Wesker, T-viruset, Raccoon City och så vidare. Något stort var på gång.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Annonser

Recension: Resident Evil HD Remastered.

resident-evil-hd-remastered-logo

Den här recensionen är för min del både en riktig recension och en återblicksrecension på samma gång. Att återbesöka den klassiska herrgården utanför Raccoon City är en äkta nostalgikick. Det här är en omgjord version av Gamecube-remaken av originalet, som i mitt tycke är den bästa versionen av skräckspelet. Frågan är om det är värt att ta en tripp tillbaks till herrgården och alla dess zombies?

Jag häpnas fortfarande över den underbart snygga bakgrudnen. I HD-utgåvan så upptäcker jag att det är ännu snyggare än någonsin tidigare.

Jag häpnar fortfarande över den underbart snygga bakgrunden. I HD-utgåvan så upptäcker jag att det är ännu snyggare än någonsin tidigare.

Svaret är ett givande och bestämt ja. Resident Evil HD Remastered är ett läckert överlevarskräckspel med glimten i ögat. Jag behöver inte gå in på historien så värst mycket, för det känner ju vilken inbiten gamer som helst. Men kortfattat: en polisstyrka letar efter en annan styrka som mystiskt har försvunnit, och spåren leder till en herrgård i Raccoon Forest. Man kan välja att spela som Chris Redfield eller Jill Valentine. Beroende på vem du väljer så kan den enes historia vara annorlunda med den andra. Jag vill också lägga till att Chris och Jill har sina för – och nackdelar. En äkta Resident Evil-fantast väljer absolut att spela bådas scenarion, som i mitt tycke är en utmanande och härlig speltripp. Det är upp till Chris eller/och Jill att lösa mysteriet på herrgården och överleva ifrån alla zombies och andra monster.

Det första som väcker min uppmärksamhet är den uppdaterade grafiken och ljudet. När gänget kommer in i herrgårdens hall så märker jag att Capcom har snickrat mycket på bakgrunden. Aldrig tidigare har jag uppfattat golvet vara så skinande rent och snyggt. Redan i Gamecube-versionen tyckte jag att det upphottade Resident Evil var snyggt år 2002, men självklart har HD-grafiken förstärkt spelets skönhet. Herrgården ser ännu mer trovärdigt antik och övergiven ut än tidigare.

Matrummet är det första rummet man besöker efter hallen. Ljussättningen är bedårande.

Matrummet är det första rummet man besöker efter hallen. Ljussättningen är bedårande.

Herrgården har många pussel att lösa. En av de stora utmaningarna är att hitta de till exempel nycklar och nödvändiga saker för att ta sig vidare i spelet. Capcom hade redan i originalet tänkt ut att man har begränsad plats i sin ryggsäck, så det gäller att tänka på vad man ska ha med och vad man kan ta med senare. Oftast hamnar man i en situation där man plötsligt har dåligt med energi och behöver en helande Green Herb eller en First Aid Spray så har man fullt i säcken. Eller om man ska ha hagelpatroner och man inte har plats för dom på grund av att man har mycket skit i ryggsäcken. Därför måste man kuta som en tok till närmaste Item Box som naturligtvis ligger på andra sidan herrgården. Tänk på vad man ska ha med sig, men det är inte så lätt. Pusslen är kluriga men inte omöjliga. Det är faktiskt kul att lösa dom, efter ett par actionsekvenser med zombies.

En av de största bristerna med Resident Evil och Gamecube-remaken var kontrollen. Den uppgraderades visserligen i remaken så att man kunde vända sig om med en enkel rörelse med styrspaken, (tror jag) men att få springa helt fritt kunde man inte göra. Förrän nu. Man kan välja att spela klassiskt, men också välja att styra karaktären i vilken riktning man vill. Det här är den största och bästa förändringen inför Resident Evil HD Remastered. Plötsligt är det lättare att smita ifrån ett hopkok av promenerande döingar. Det enda som kan ställa till det är när man ska flytta på ett objekt, för ibland får man för sig att springa åt fel håll när man väl håller på att springa. Annars välkomnar jag den nya kontrollen!

Den stora ormen Yawn är en av spelets mest otäcka bossar. Den ger mig kalla kårar varje gång jag ser den.

Den stora ormen Yawn är en av spelets mest otäcka bossar. Den ger mig kalla kårar varje gång jag ser den.

Sen kanske det bara är jag, men jag tror att Capcom har smugglat in ett par nya ting här och där. Vissa fiender har jag inte uppfattat har varit på det området tidigare – men så var det drygt 12 år sedan jag spelade Gamecube-remaken så det kanske är bara inbillning. Något som inte är inbillning är att Chris och Jill har fått sig nya kläder. Man kan välja att sätta på dom BSAA-kläderna (som de har på sig i Resident Evil 5) och det är en kul smågrej.

En sak jag vill ge kritik för är att det tar tid att sätta igång själva spelet. Det är väldigt mycket laddningstider, iallafall till PS4. Annars flyter spelet på riktigt bra och det hackar inte som jag hade för mig att Gamecube-spelet gjorde i filmsekvenserna.

En av nyheterna som introducerades i Gamecube-versionen var Crimson Heads. Om man inte skjuter skallen av en zombie eller bränner upp kroppen så kommer den till liv igen och är aggressivare och spriger mot dig. Se upp.

En av nyheterna som introducerades i Gamecube-versionen var Crimson Heads. Om man inte skjuter skallen av en zombie eller bränner upp kroppen så kommer den till liv igen och är aggressivare och springer mot dig. Se upp.

Eftersom det här är en sorts återblicksrecension, så måste jag fråga mig själv: Känns Resident Evil HD Remastered lika bra som Gamecube-remaken var? Känns det lika bra att spela som det gjorde då?

Svaret är återigen ja.

Än idag tycker jag att den omgjorda versionen är den allra bästa, och med denna uppiffade HD-remake så känns det som ett underbart återbesök. Pusslen är fortfarande kluriga, omgivningen är faktiskt snyggare och skarpare än tidigare. Man får fortfarande lyssna på Barrys ostiga kommentarer (Jill Sandwich, någon?) och bli smått rädd för de stora bossarna. Det här är en tvättäkta överlevnadskräckklassiker som fortfarande är överlägsen många kopior och uppföljare – med undantag för Resident Evil 2.

Däremot hade jag önskat att Capcom hade placerat in lite mer saker i den HD-injekterade utgåvan. Lite mer pussel och kanske ett 2-spelarläge online hade varit kanon. Men jag är ändå jävligt glad att de har förbättrat den hemska kontrollen och har gjort den bra. Dessutom är spelet inte så dyrt. Ungefär ett par hundringar på PSN köpte jag det för till min PS4:a.

Att se BSAA-dräkterna ifrån Resident Evil 5 i det här spelet är minst sagt kul. En fin länk mellan ettan och femman.

Att se BSAA-dräkterna ifrån Resident Evil 5 i det här spelet är minst sagt kul. En fin länk mellan ettan och femman.

Tre plus:

1. Den nya kontrollen är mycket välkommen! Äntligen kan man springa åt vilken riktning man vill utan att vrida karaktären.

2. Den nya HD-grafiken och det läckra 5:1-ljudet lyfter upp stämningen rejält.

3. Än idag så är det här ett magnifikt skräckäventyr i världsklass.

Tre minus:

1. Ett klassiskt scenario där man har för mycket saker i ryggsäcken och inte kan ta med mer grejer är rätt frustrerande. Särskilt när man vill ha ammunition eller energi. Det är visserligen en del av Resident Evils charm, men det kan bli jobbigt under fel tillfälle.

2. Några nya pussel hade inte skadat.

3. Varför finns inte spelet till Wii U? Gamecubekontrollen skulle passa riktigt bra.

 

Barry, Barry. Hans ostiga repliker är ändå en del av Resident Evils historia, och jag är faktiskt glad att det är oförändrat.

Barry, Barry. Hans ostiga repliker är ändå en del av Resident Evils historia, och jag är faktiskt glad att det är oförändrat.

Slutsats:

Resident Evil HD Remastered är i stort sett samma spel som Resident Evil Remake, med några förbättringar som grafiken och viktigast av allt: kontrollen. Fortfarande är spelet den bästa versionen av första Resident Evil och det tåls absolut att ta en tur i herrgården med Chris och Jill. Eftersom jag inte har spelat remaken på 12 år så var det här ett underbart återbesök. Om man inte har spelat första Resident Evil, eller om man älskar spelserien så rekommenderar jag absolut denna uppdaterade HD-utgåva. En bra start, som fortfarande är helgrymt. Herrgården bjuder fortfarande på en rättvis utmaning i spelväg.

Betyg: En stark 4:a av 5.

Resident Evil HD Remastered finns ute nu. Det finns till Playstation 3, Playstation 4, XBXO 360, XBOX One, PC. Jag recenserade Playstation 4-versionen.