Jag har snart tecknat 200 teckningar på drygt 3 år. (innehåller personliga ord och topplista)

Jag har alltid älskat att teckna. Det har varit en självklarhet att greppa tag i nån blyertspenna och kludda lite. När jag var liten så lärde jag mig att teckna med hjälp av smörgåspapper.

Smörgåspapper?

Ja, det är en intressant historia.

Jag, min bror Larry och syster Lana fick ett var sitt samlarhäfte som man skulle klistra i samlarklistermärken. Just dessa häften kunde man samla motiv från Super Mario Bros och Legend Of Zelda. Om jag inte minns fel, så såg jag i nåt tv-program eller läste i nån tidning att man kunde lägga smörgåspapper och rita av linjerna på önskat motiv och färglägga. Det gjorde jag, och jag ritade och ritade och ritade. Jag färglade en massa Goombas, Triclydes och Koopa Troopas i massor av olika färger.

Visst, smörgåspapper kanske är fusk för många. Men det väckte mitt teckningsintresse på allvar.

Jag började rita av en massa figurer i tonåren, och det var rätt simpla motiv. Men det var så roligt! Jag tror det var säkert hundratals teckningar under perioden 1995-1999. Det ar mycket motiv baserat på film, musik, tv-spel och tatueringsmotiv. Min familj är en tatueringstokig sådan. Själv har jag 19 tatueringar, förresten.

Men efter intensivt tecknande hände det något. Tecknandet började att avta. Jag började att tappa intresset. År 2000 så drog jag ner på tecknandet på allvar och 2001 slutade jag. Bara tvärslutade. Nåt kludd blev det visserligen men lusten, orken och inspirationen fanns inte där. Jag vet inte om det berodde på att mitt självförtroende fick sig en rejäl svacka.

Plötsligt hände det något 2010. Nästan tio år efter jag tvärgav mig med tecknandet. Jag och min sambo Malin tittade på Skeleton Key, med Kate Hudson i huvudrollen. Jag provade att teckna av omslaget av filmen och det blev rätt bra med tanke på att jag inte ritade nästan något under uppehållet. Men just den bilden var det första riktigt allvarliga jag gjort under så lång tid.

Sen blev det lugnt igen fram till år 2011. Då hände det som jag aldrig skulle ha trott tio år tidigare. Min lust kom tillbaks. Plötsligt så greppade jag teckningspennorna och ritade av Frog från Chrono Trigger och kort efter KOS-MOS från Xenosaga. Mycket riktigt tryckte jag gasen i botten och ritade som bara fan. Jag använde mig mycket av färgpennor, något som jag aldrig tidigare varit så bekant med. För jag föredrog ju innan enbart svart-vitt.

Efter några bilder så lärde jag mig själv att använda grafitpennor, och det blev en helt annorlunda utmaning för mig eftersom grafit smetar ut sig som in i norden. Jag turades om att använda vanliga färgpennor och grafit, men ibland återvände jag till svart-vitt för det var ju den teknik jag behärskade mest av allt.

Jag vågade också ta steget att gå ifrån enbart figurer och satsa också på bakgrunder vilket jag varit svag för tidigare. Men jag låter alltid frontpersonen vara i fokus. Alltid.

Bilderna började hagla fram. Det tog ett par dagar tills någon ny skulle komma. Sen lärde jag mig att använda akvarell oftare och lite olja, men det sistnämnda la jag ner direkt. Olja är inte min grej. Akvarell funkar faktiskt. Synd att jag är så ovan med det.

Jag har alltid lärt mig något nytt ifrån varje teckning jag gjort. Det är inte alla jag är stolta över, men de har varit värdefulla läxor för mig. Därför betyder de mycket för mig.

Förra året köpte jag mig två viktiga saker i min teckningsutveckling. Först var det en digital tekningspenna och jag fick oanade möjligheter med denna. Men jag satt uppe sena nätter med den eftersom jag inte hade så mycket tid med den annars. Får försöka ta tag i den igen till sommaren, för det är verkligen ett värdefullt verktyg! Det andra jag köpte mig är också det jag använder mig flitigast av allt just nu. Polychromospennor. Jag följer ju en massa konstnärer på Instagram och jag ville få tag på ett annat märke först; Prismacolor – men en respekterad konstnär gav mig tipset att jag skulle skaffa Polychromos och jag litade på honom. Det var bland det bästa jag gjort. Polychromos är som en korsning mellan grafit, kol och vanliga teckningspennor. De var också lätta att blanda med, och skuggningarna är riktigt fantastiska. Jag älskar de här två nya teknikerna jag lärt mig.

En annan sak jag också upptäckt är att jag verkligen tar mig tid för teckningarna nu. De tar längre tid men jag vill också a mig tid att få dom riktigt bra. Särskilt porträtt. Jag har lärt mig mycket under de tre åren jag tecknat. Mer än vad jag lärt mig under mitt liv. Och det är bara början tror jag. Jag tror att min tid kommer och att det kommer att bli bättre. Jag hoppas det i alla fall.

Jag vill härnäst nämna några teckningar som varit milstolpar och viktiga för min treåriga intensivperiod. Bilder som känts som riktiga fullträffar och varit personliga favoriter.

Boris Karloffs tolkning av Frankensteins monster,Boris Karloffs tolkning av Frankensteins Monster – en bild som jag vågat ta steget och få till skuggningarna där jag ville. Och få dom rätt.

"Johnny Cash Took The Train No´50 To Heaven".

Johnny Cash Took The Train No´50 To Heaven – En symbolisk bild på många sätt. Johnny Cash är en ikon, men det är faktiskt lokomotivet som jag är mest stolt över i den här bilden. Detaljerna är många och att jag satte nr 50 på lokets front var ingen slump. Det här är min 50:e teckning efter comebacken.

Gamers och Rosor.

Gamers Och Rosor – det här är en hyllning till många briljanta gamers därute. NES-kontrollen skulle vara roten till denna gigantiska klätterväxt med rosor. Jag gjorde en del andra Gamers Och Rosor-bilder efteråt men just denna är min personliga favorit. Och något jag är stolt över för det här är något eget.

Elvis Presley took a Cadillac to the Stairway To Heaven.

Elvis Presley took a Cadillac to the Stairway To Heaven. – Det enda lyckade porträttet av Elvis Presley jag någonsin gjort. Bilen är också något jag det jag är mest stolt över. Men Elvis profil – det är kronan på verket.

Freddie Mercury.

Freddie Mercury – Queens otrolige sångare var ett önskemål från en arbetskollega och jag vågade mig på en avancerad pose – och det satt som en smäck!

Top Cats.

Top Cats – också en beställning, från gruppen själva. Det blev som en kul musikaffisch i cartoon-stil. Den här bilden är den bild jag fått mest likes på i Facebook.

Super Metroid

Super Metroid – detaljer är något av det jag älskar att göra mest i en teckning. Just Super Metroid-bilden älskar jag för att den är så full av detaljer.

Jack Sparrow.

Jack Sparrow – den karismatiske piraten är en av världens mest älskade filmfigurer. Jag tog en stor risk när jag skulle teckna honom.

"Batman Arveteg & Catwoman Arveteg".

Batman Arveteg & Catwoman Arveteg – De gifta paret Arveteg är vänner till mig, och jag fick en hedersam uppgift att rita av dom, fast i Batman och Catwoman-stil. Ett annorlunda projekt och en av mina favoriter.

Emily från Corpse Bride.

Corpse Bride – Min bästa akvarell någonsin. Den är nästan lika färggrann som filmen. Ja, nästan.

"Lania's 30th Anniversary".

Lania’s 30th Anniversary – när min väninna Anna ”Lania” skulle fylla 30, överraskade jag henne att rita av hennes porträtt, plus en massa JRPG-karaktärer. Det blev också en hyllning till en genre som vi båda tycker mycket om.

Ezio.

Ezio från Assassin’s Creed – en av de svåraste bilderna jag gjort, på grund av den mystiske mannens kläder och pose. Så detaljerad.

Lara Croft i Tomb Raider, i digital teckning.

Lara Croft från Tomb Raider – min andra digitala teckning är också en av de mest personliga jag gjort. Min far hade gått bort och jag kände att den här teckningen var otroligt viktig att jobba hårt med. Absolut en av de viktigaste och mest personliga teckningar jag gjort. Troligtvis den viktigaste.

the last of us

The Last Of Us – en svart-vit digital teckning. Herregud, vad jag fick återgå fram och tillbaka för att lägga till skuggningar, ljus och en del omgörningar med linjer. En av de bilder jag spenderat mest tid med.

Christina Hendricks

Christina Hendricks – den här digitala teckningen av Mad Men-skådespelerskan tog mig över 20 timmar att göra. Enbart håret tog mig 12 timmar. Jag är så riktigt nöjd med hennes hy och ljussättningen.

20140107-073824.jpg

Tales Of Xillia-hjältarna – Polychromospennorna gjorde sin grej med färgsättningen. Men det är detaljerna som gör hela bilden.

Gandalf.

Gandalf – den grå trollkarlen har jag spenderat en hel tid åt enbart att få till skägget. Det gula ljuset ger bilden en varm känsla.

20140210-141557.jpg

Super Mario 3D World-hjältarna – Med Cansonpapper och Polychromospennor, skulle jag göra den mest levande teckning jag någonsin gjort. Absolut en av mina favoriter genom tiderna och den hänger på en vägg hemma.

100_6129The Evil Within – den grå färgen är utmärkt att skugga med.

Nicole Kidman

Nicole Kidman – kanske det mest lyckade porträttet än så länge. Jag har lärt mig mycket från föregående porträtt och ville inte sabba denna.

100_6250

Angelica Norgren – likt Nicole Kidman, ville jag inte sabba att få till hennes ansikte och personlighet.

Nu ska jag snart påbörja en symbolisk teckning, min 200:e teckning sedan min återkomst till ritbordet. Tänka sig, jag har gjort så många bilder på tre år och jag lär mig fortfarande. Jag har dessutom fått en sån stor lust att fortsätta – en drivkraft jag inte haft tidigare. Det här är bara början. Tack alla er fina personer som följt mig under den långa resan!

 

Framtida teckningsprojekt. (både vanligt och digitalt)

Jag har tecknat Bayonetta förut. Jag blev sugen på att göra det igen - kanske i digital form?

Jag har tecknat Bayonetta förut. Jag blev sugen på att göra det igen – kanske i digital form?

Det går framåt på teckningsfronten. Efter några digitala teckningar så börjar jag få till ett rätt bra flyt med min Wacom-penna. Det är så mycket fördelar när jag använder den underbara digitala teckningspennan, men det finns ett par baksidor med den. Jag ser inte bilden på själva ritbrädan utan jag är tvungen att kolla rakt på dataskärmen. En annan nackdel är tiden. Jag tecknar med den pennan oftast på sena kvällar men ibland blir jag rätt så trött efter en dag med bus, lek med barn och sysslor hemma. Dessutom har jag ju börjat jobba igen efter semestern. Men jag tar mig tid då och då. Just nu håller jag på med en digital teckning av New York, och det är rätt petigt med alla byggnader, broar och glasrutor. Men mycket arbete ger bra resultat. Förhoppningsvis.

Eftersom jag börjat arbeta igen, tar jag mig tid att teckna vanliga teckningar på luncherna så att jag inte glömmer det gamla hederliga sättet. Jag avslutade nyss med en teckning på en Pontiac Bonneville -64, som var en beställning av en polare. (bilden dyker upp här i ett senare blogginlägg) Det är riktigt roligt att teckna på det klassiska sättet, men det finns så många nackdelar med det med. Jag kan inte färglägga så skarpt som jag kan med en digital bild – och när jag gör ett skarpt fel kan jag inte bara ta bort det så lätt som det gör med en digital sådan. Så jag måste hitta andra lösningar.

Jag gillar Instagram, den populära foto (och numera videoklipp)-appen där man kan se andras fotografier. Många kändisar har ett konto på Instagram som man kan följa. Jag följer en del gamers, kändisar, något tv-spelrelaterat, och nu på senaste tiden en hel del konstnärer i världsklass. Deras konst får en att tappa hakan – men de ger också en stark inspiration. En person som jag beundrar mycket är den kanadensiska konstnären Kit King. Hon var den första konstnären jag följde på Instagram och är en av de bästa talanger jag beskådat. Vad som gör mig riktigt förvånad är att hennes bilder blir bara bättre och bättre hela tiden. Många konstnärer har frågat och beviljats om de får teckna ett porträtt av Kit, och vet ni vad? Det får jag också göra, så det är en riktigt stor ära. Om jag ska teckna henne vanligt eller i digital form har jag inte bestämt mig för ännu, det bestämmer jag mig för när jag blir klar med New York-digitalbilden eller med nybörjade fanarten av Mario & Luigi: Dream Team‘s japanska boxart.

Ni kan se på Kit Kings alster i hennes Instagramsida här.

Något jag märker mycket på Instagram, är att många konstnärer använder Prismacolor-pennor och de verkar vara riktigt bra teckningspennor. De ser så bra ut att färglägga med och det blir inte fläckpartier som det blir med vanliga teckningsfärgpennor. Jag sökte på såna på Google men de verkar vara svåra att få tag på i Sverige. Varför?

Jag har många bilder som jag ska försöka få till, gärna innan nästa Sätrapôjk-kalender som jag ska ha en tävling med senare i år. Nu är det roligt att teckna igen.

En av de många höjdpunkterna i Terror På Elm Street 3: Freddy's Återkomst är när Freddy står i en mörk korridor med ett blått ljus bakom sig. Mycket snygg ljussättning. Detta kommer att bli ett framtida projekt för mig.

En av de många höjdpunkterna i Terror På Elm Street 3: Freddy’s Återkomst är när Freddy står i en mörk korridor med ett blått ljus bakom sig. Mycket snygg ljussättning. Detta kommer att bli ett framtida projekt för mig.

Min nya hjälpreda när jag ska teckna.

Det är skönt att förnya sig. Jag tycker att det behövs då och då.
Jag har varit sugen på en digital teckningspenna till dator länge nu, för det ser så kul ut. Jag tror man kan göra riktigt fin konst av det, min väninna Lania är en fantastisk konstnär. Hennes bilder med digital teckningspenna är otroligt vackra.

Nu har jag inskaffat en digital teckningspenna, av märket Wacom.

20130329-062123.jpg

Vilken skönhet. En fin platta i silverfärg och så den ergonomiskt sköna pennan.
Det är lite knepigt att använda pennan men det är för att jag är ovan. Lite träning bara så går det nog vägen.
Jag installerade ett coolt program som man kan använda sig av oljefärg, vattenfärg, airbrush och annat digitalt. Dessutom kan man välja underlag, så att det ser ut som en riktig tavla. Läckert.
Jag provade att teckna en bild igår kväll. Det gick sådär men det var riktigt kul. Träning ger färdighet.

Jag har nu en ny allierad som ska hjälpa mig med mina teckningsegenskaper. Underbart!