Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 11: Daniel Fleetwood.

6918788-3x4-700x933

Historien om Daniel Fleetwoods sista tid i livet är sorglig och hemsk, men också väldigt vacker.

Daniel Fleetwood var ett äkta Star Wars-fan. Precis som vilket fan som helst, så var han oerhört peppad inför den kommande filmen Star Wars Episode VII: The Force Awakens. Men i september fick han en hemsk nyhet. Den cancer som drabbat honom i två år hade blivit riktigt aggressiv, och hans läkare sa att Daniel hade en eller två månader kvar att leva.

Det blev som ett slag i ansiktet på Daniel. Vilken fruktansvärd dom att få. Dessutom var framtiden riktigt oviss för sjukdomen tog riktigt styggt på Daniel.

Daniel Fleetwood hade bara en önskan kvar. Att kunna få se The Force Awakens innan han dog. Det som hände direkt efter hans önskemål var att en hel värld samlade ihop sig och bad J.J. Abrams och Disney att visa filmen för Daniel innan alla andra – innan tiden tog slut. Mark Hamill och John Boyega var bland de personer som ville få Daniels dröm i uppfyllelse.

Daniels böner blev hörda. Disney och J.J. Abrams tog med Daniel Fleetwood för att visa honom filmen. Några dagar senare dog Daniel av sin horribla sjukdom.

Historien om Daniels sista tid i livet får mig att gråta. Fortfarande. Den djävulska sjukdom vid namn cancer har tagit bort folk alldeles för tidigt, och Daniel var 32 år gammal. Så ung. Det är så jävla orättvist. Men jag är så otroligt glad för att det finns sån godhet bland medmänniskor, att sträcka ut en hjälpande hand till de som behöver det. Det får mig också att gråta. Det Disney och J.J. Abrams gjorde för Daniel är bland det vackraste jag har läst om i år.

Daniel Fleetwood fick sin sista önskan i uppfyllelse. Må Kraften vara med honom.

 

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

3. Imperator Furiosa.

4. Peter Ahonen.

5. Måns Zelmerlöv.

6. Hans Rosling.

7. Zara Larsson.

8. Yaya Han.

9. Podcasten Johan Och Ida.

10. Fenjima Manrique.

11. Daniel Fleetwood.

Jerrys Åsm2015-kalender. Lucka 2: J.J. Abrams.

jj-abrams-portrait_2800101b

Han har fått ett stort ansvar på sina axlar. J.J. Abrams tog på sig den stora uppgiften förra året när han skulle regissera den sjunde Star Wars-filmen: Star Wars Epsiode VII – The Force Awakens. Det här året har Abrams fått ögonen på sig ordentligt, och förväntningarna är otroligt skyhöga. Men det känns som han redan har vunnit Star Wars-fansens hjärtan – inklusive mitt. Disney, som köpt upp Lucasfilm, ville visa upp mer ifrån filmen under året – men Abrams var stenhård och höll locket på. Eller snarare svetsade fast locket. De trailers som han visade upp fick oss riktigt intresserade men ändå visades det inget av själva storyn. J.J. Abrams förstår att The Force Awakens är en film som vi fans har väntat länge på, och det återstår att se om vi kommer att älska filmen när den kommer om ett par veckor. Men en sak är säkert:

J.J. Abrams är just nu världens viktigaste filmregissör. I mina ögon har han redan lyckats.

Jerrys #ÅSM2015

1. U21-landslaget.

2. J.J. Abrams.

Är censur bra eller dåligt?

Vad är egentligen censur för ord?
För mig är det ett ord som betyder att förbjuda ett visst innehåll i något väsentligt, som kultur.

För många är ordet censur något som många föraktar. Censuren tar bort nån form av detalj i något man tycker om.

När jag såg Friday The 13th för första gången blev jag så otroligt besviken på att den var så grymt censurerad. Att ta bort något ifrån filmens innehåll förstör ju den. Många av Friday The 13th’s mordscener blev hårt klippta eller helt borttagna, till exempel Kevin Bacons dödsscen. Detta var innan Sverige gick med i EU, för sen släpptes filmen oklippt. En skräckfilm ska vara oklippt, anser jag. The Texas Chainsaw Massacre blev en rejäl hackkyckling när en stor kritikerkår såg rött i och med videovåldet på 1980-talet.

Våldet som inträffar i hemska händelser som skolmorden i Columbine, Breiviks dödskjutningar på Utöya eller bland de senaste skolmassakerna som till exempel i Umpqua där en galning dödade nio personer. Vad de flesta har gemensamt förutom att mördarna är/var rena dårar, är att media och politiker gärna skyller på spel, musik och film. Vilket är idiotiskt. Ska man isåfall införa censur/förbud mot kultur för att hindra dårar att begå mord?
Det låter helt vansinnigt. Det är inte i kulturen som problemet ligger. Det är mördarnas psykos som är problemet.

Censur är en svår sak. Redan nämnda ovan så är det till och med korkat. Men det är inte alltid så. Censur ska absolut finnas. Det gäller att använda det rätt.

När det gäller kvinnliga karkatärer i Japan så är de oftast lättklädda. Men Xenoblade Chronicles X får en sorts makeover när det kommer i väst. Karaktären  Lin, som är minderårig, (13 år i Japan och 15 år i USA) har i den japanska versionen bikini medans i amerikanska versionen bär hon mer kläder på sig.

När det gäller kvinnliga karkatärer i Japan så är de oftast lättklädda. Men Xenoblade Chronicles X får en sorts makeover när det kommer till oss i väst. Karaktären Lin, som är minderårig, (13 år i Japan och 15 år i USA) har i den japanska versionen bikini medans i amerikanska versionen bär hon mer kläder på sig.

En del censur är för mig helt förståeligt. Xenoblade Chronicles X versioner i USA och Europa kommer att ha en sak borttaget ifrån den japanska versionen. En sorts bröststorlekseditor slopas bort härborta och jag håller fullständigt med Nintendos beslut. Sen förbjuder Nintendo också karaktären Lins bikinis. Hon är 13 år i Japan, medans i väst är hon 15 år. Det är ett spel, javisst. Men någonstans måste man ju dra gränsen, och det är klokt att få på henne mer kläder. Men vart kom de galna idéerna ifrån? Och nyligen fick jag också reda på att Dead Or Alive Xtreme 3 inte kommer till Europa och USA på grund av jämställdhetsdebatten, antar jag. Men det gör mig ingenting, för Dead Or Alive-serien (främst volleybollspelen) har en väldigt underlig syn på kvinnor.

Censur kan användas till något bra.

Men censur kan väcka en hel del ilska, särskilt hos de som inte vill ha något ändrat.
Det mest omtalade censurbeslutet i Sverige är när Disney tog bort den svarta dockan ifrån Tomtens Verkstad – som är en del av julafton för svenskar. SVT fick en hel del skit när det klippta avsnittet visades för första gången.
Inte bara den svarta dockan togs bort. Den blonda dockan och gubben i rullstol (han var judisk) togs även de bort.
Folket blev rasande.
”Om ni tar bort dockan så är ni rasister!” ”Nu är svensk tradition förstörd!” ”Bojkotta SVT!”
Än en gång: Det är Disney själva som har tagit bort dessa karaktärer.

Men då är frågan: Varför togs dessa figurer bort?

Jo, för Tomtens Verkstad är från en tid då fördomar var inte lika uppmärksammat som idag. Det som är intressant är att det är fler serier som har tagit bort *”blackfaces” men inte har uppmärksammats på samma sätt.

Hur många gånger har inte katten Tom sprängts så att hans ansikte liknar en svart människa med överdrivet ritade läppar och har papiljotter? Han är inte den ende som råkat ut för detta. Tecknarna har använt ”blackfaces” som en sorts hån mot de svarta, trots att slaveriet upphörde långt tidigare. De svarta var fortfarande mindre värda än de vita. Tecknade serier som Tom & Jerry, Droopy och vissa andra Tex Avery-serier hade helt fel syn på folk då. Men så tyckte folk inte vid det tillfället. Det var som en helt vanlig vardag för dom.

Skrämmande. Jag får fler grå hårstrån när jag tänker på det.

Den omtalade scenen i Tomtens Verkstad ifrån Kalle Anka och hans vänner säger God Jul är numera borttaget, men orsakar fortfarande debatt.

Den omtalade scenen i Tomtens Verkstad ifrån Kalle Anka och hans vänner säger God Jul är numera borttagen, men orsakar fortfarande debatt.

Men blir det mer rasism om den svarta dockan förbjuds då? Det beror nog på hur man ser på det – eller reagerar.
Disneys avsikt är helt begripligt. De vill ta bort den hemska synen på folk som är annorlunda som präglade gamla syner för vi ser folk på ett annat sätt år 2015, än vad de gjorde 1935.

Jag tycker att det är skitbra men jag önskar att Disney tog bort hela sketchen och moderniserade den helt och hållet. Det är inte länge kvar tills Tomtens Verkstad är 100 år gammal, så varför ska vi hålla fast vid den?
Varför kallar vi det för svensk tradition? Det är ju för tusan inte svenskt ens.

*Blackface is a form of theatrical makeup used by performers to represent a black person. The practice gained popularity during the 19th century and contributed to the proliferation of stereotypes such as the ”happy-go-lucky darky on the plantation” or the ”dandified coon”. In 1848, blackface minstrel shows were an American national art of the time, translating formal art such as opera into popular terms for a general audience. Early in the 20th century, blackface branched off from the minstrel show and became a form in its own right, until it ended in the United States with the U.S. Civil Rights Movement of the 1960s.

Blackface was an important performance tradition in the American theater for roughly 100 years beginning around 1830. It quickly became popular elsewhere, particularly so in Britain, where the tradition lasted longer than in the US, occurring on primetime TV, most famously in The Black and White Minstrel Show (which ended in 1978) and in Are You Being Served?‍ ’​s Christmas specials in 1976 and finally in 1981. In both the United States and Britain, blackface was most commonly used in the minstrel performance tradition, which it both predated and outlasted. White blackface performers in the past used burnt cork and later greasepaint or shoe polish to blacken their skin and exaggerate their lips, often wearing woolly wigs, gloves, tailcoats, or ragged clothes to complete the transformation. Later, black artists also performed in blackface.

Stereotypes embodied in the stock characters of blackface minstrels not only played a significant role in cementing and proliferating racist images, attitudes, and perceptions worldwide, but also in popularizing black culture. In some quarters, the caricatures that were the legacy of blackface persist to the present day and are a cause of ongoing controversy. Another view is that ”blackface is a form of cross-dressing in which one puts on the insignias of a sex, class, or race that stands in binary opposition to one’s own.”

By the mid-20th century, changing attitudes about race and racism effectively ended the prominence of blackface makeup used in performance in the U.S. and elsewhere. It remains in relatively limited use as a theatrical device and is more commonly used today as social commentary or satire. Perhaps the most enduring effect of blackface is the precedent it established in the introduction of African-American culture to an international audience, albeit through a distorted lens. Blackface’s groundbreaking appropriation, exploitation, and assimilation of African-American culture—as well as the inter-ethnic artistic collaborations that stemmed from it—were but a prologue to the lucrative packaging, marketing, and dissemination of African-American cultural expression and its myriad derivative forms in today’s world popular culture. – Wikipedia.

Varför ska våld behållas i en skräckfilm medans en docka i en julsketch ska tas bort? Det där är en knivig fråga att svara på.
Så här tycker och tror jag:

Våld i film, tv-serier och tv-spel har blivit en del av ens vardag. Hur någon påverkats kan bara bero på sig själv. En sansad person vet att våldet i filmer är ren fiktion och att man helt enkelt inte gör så i det verkliga livet. Så enkelt är det.
Det går givetvis att göra filmer/serier/spel utan våld. Skapare tar till nya sätt att visa upp sin del av kulturen.

Men vi lever i en tid där vi håller på att låsa in det förtryck som förpestat ens vardag under de närmaste hundra åren. Kvinnor är på väg uppåt, homosexuella har samlat kraft för att göra sin röst hörd. Hudfärg ska inte vara ett hinder för att lyckas. Inte heller religion.

hjk

Musse Pigg i en blackface-utklädnad. Vid denna tidpunkt så var det normalt att de svarta porträtterades så här, trots att slaveriet upphörde tidigare. Nu är såna här scener borttagna ifrån Disney själva.

Sen är det en annan sak som jag har tänkt på. Skillnaden mellan en skräckfilm och en tecknad serie ifrån Disney är åldersgränsen. Tv-spel har ju PEGI-märkningar och de talar om vilken rekommenderad åldersgräns spelet har. Våldsamma filmer har 15-årsgräns. Så här långt är det begripligt. Det borde ni förstå? Filmbolagen klipper bort de scener som anses vara alldeles för grova för biografen, men det är inte lika hård klippning på våldsscenerna som det var för över 30 år sen. Men hur är det med tecknade serier för barn då?

Just det. Dessa är inriktade mot barn, som håller på att lära sig något under deras uppväxt. Om de ska lära sig att fördomar är okej – så är det ju något som är fel. Jag tycker att det inte är alls bra att barn lär sig att svarta är ”en nivå lägre än de vita” i de gamla serierna, hur kvinnor behandlades då, och att asiater var personer med överdrivet stora tänder och pratade ”tjing-tjong”.

Förstår ni vart jag är på väg?

Barn lär sig jättemycket. Mycket mer än vad man tror. Vad som är märkbart är att de lär sig vissa saker för att ”jamen så gör mina kompisar bara för att deras föräldrar gör/gjorde så”. Det tåls att tänka på. Det förflutna kan lära barn mycket. På gott och ont.
Det beror också på vart man bor, om samhället har djupa rötter i fördomarna. Om det bara gick att rycka upp rötterna och bränna bort dom så vore det fantastiskt. Men rötterna är stora, grova och taggiga. Vi är på god väg att rycka upp rötterna men vi har mycket kvar att göra.

Det får mig att tänka på den eviga debatten om ”negerbollens överlevnad”. Folk säger att de har alltid har sagt det ordet sedan de var små. Och sen motfrågan ”varför säger man vitlök?” Det är det mest långsökta jag har hört. Folk är så jävla vrånga, det gör att jag blir irriterad. Det är skillnad på orden vit och (ursäkta mig) neger.
”Ja, men negro betyder svart på latin”. Det fattar jag väl. Men det är hur ordet ”neger” har använts som gör mig ganska gubbgrinig. Det har använts i kränkande syften och det har till och med gått så långt att man inte märkt något. Förutom de svarta. De har fått ta emot skiten hur länge som helst och det är dags att sätta stopp för kränkningarna.
Jag vill inte lära mina barn att man ska kalla folk med annan hudfärg för hemska saker. Det är viktigt att vi lär barn att folk är olika och ser olika ut. Det är inte svårt. Men ändå är det ju just svårt. För hatet lurar i krokarna. Jag vill lära mina barn att folk är olika och har olika drömmar, intressen och hur folk ser ut. Att det är okej.

Något annat som förbjuds i tecknade serier är rökning. Det var en helt annan syn på rökning då.

Något annat som förbjuds i tecknade serier är rökning. Det var en helt annan syn på rökning då.

Därför tillhör inte den animerade, gammelmossiga tecknade förnedringen nutiden. Inte heller saker som ansågs vara coolt på den tiden. Rökning i tecknade serier förbjuds mer och mer. Tecknat kan vara lärorikt – att lära barn röka är inte lärorikt.
Disney till exempel klipper bort rökning i deras gamla serier, för det är inte enligt deras policy idag.
Det är helt rätt.

Man ska införa censur om det som förbjuds leder till att någon/några blir sårade eller om att det inte känns rätt.
Men censur bör också undvikas om det som censureras inte gör någon skada.
Det är klurigt, det här.

En sak är säkert.
Censur kan riva upp många känslor – oavsett det vill eller ej.
Vad tror du? Hur ska censur användas? När är det okej? När är censur fel?

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 40: Skönheten Och Odjuret.

Beauty-and-the-Beast-Belle-random-35957979-1920-1080

Det klassiska konceptet med en kvinna möter en man och de blir kära-grejen har varit Disneys mest använda kort när det gäller filmerna. Men vad gör det när det är så välgjort och så underbar Skönheten Och Odjuret är? För mig är det här den allra bästa Disney-filmen. Den är perfekt animerad och omgivningen är underbar. Det band som skapas mellan Belle och Odjuret är så känslomässigt starkt. Men den som verkligen lyfter hela filmen är tveklöst Belle – för hon är den bästa kvinnliga karaktären någonsin i en Disney-film. Hon är klok, modig och självständig. Hon ser också personen inuti och det är det som gör henne till en fantastisk karaktär. Jag tycker mycket om henne. Lumiere och Clockworth är två charmiga figurer som hjälper till i Odjurets slott. När alla medhjälpare kommer fram är blir det väldigt charmigt och livfullt. Skönheten Och Odjuret har allt man kan tänka sig. Den har humor, den har spänning och mörker (ja, den är verkligen becksvart i vissa mån), den är vacker och den har kärlek. Underbar, vacker kärlek. Och ja, jag se den gärna på svenska.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

40. Skönheten Och Odjuret.

41. Rocky IV.

42. Spirited Away.

43. Friday The 13th II.

44. Bad Taste.

45. Det Våras För Frankenstein.

46. Dawn Of The Dead.

47. Cry-Baby.

48. Top Secret!

49. Benjamin Buttons Otroliga Liv.

50. The Texas Chainsaw Massacre.

51. Hot Shots!

52. Terminator 2 – Judgement Day.

53. Djungelboken.

54. Dawn Of The Dead. (remake)

55. Exorcisten.

56. Kill Bill Volume 1.

57. Guardians Of The Galaxy.

58. Ghost In The Shell.

59. The Burning.

60. Rovdjuret.

61. Batman Begins.

62. Saw.

63. Det Våras För Sheriffen.

64. Ghostbusters.

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 53: Djungelboken.

jungle-book-hathi

Många Disney-filmer från förr i tiden är mest prinsessor/prinsar och sånt. Kärlekshistorier liksom. Men så finns Djungelboken, som är mycket mer än den där sekvensen som man får se på Kalle Anka på julafton. Djungelboken är en otroligt skön film att titta på, man slappnar av eftersom filmen är naturligt vacker. Än idag så är Djungelboken en av de vackraste filmerna som kommit ut ur Disney-fabriken. Självklart är den väldigt rolig, inte bara för björnen Baloos tokerier. Sådana små ting som uppstår här och där skrattar jag hejdlöst åt, som till exempel när Mowgli kör in foten i munnen på Bagheera när de ska klättra upp i trädet. Fan vad jag skrattar varje gång. Gryningspartullen med överste Hathi är också väldigt underhållande. Djungelboken bjuder på härlig musik och soundet i överhuvudtaget är väldigt bra. Självklart finns det allvarligare tillfällen, som filmens två farliga skurkar Shere Khan och Kaa. Otäcka Disney-skurkar. Djungelboken är så stämningsfull att man bara mår gott av att se den. Det är också en film som jag gärna ser på svenska.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

53. Djungelboken.

54. Dawn Of The Dead. (remake)

55. Exorcisten.

56. Kill Bill Volume 1.

57. Guardians Of The Galaxy.

58. Ghost In The Shell.

59. The Burning.

60. Rovdjuret.

61. Batman Begins.

62. Saw.

63. Det Våras För Sheriffen.

64. Ghostbusters.

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 97: Frost.

tumblr_mxtw7gu1OV1r53i9eo1_1387077964_cover

Det var länge sen en Disney-film var så här bra. Eller tja, Trassel var riktigt bra men det är faktiskt Frost som känns mer som en riktigt Disney-knockout. Skildringen och det starka bandet mellan systrarna Anna och Elsa är väldigt starka. Filmen är väldigt vacker, romantisk, skitrolig (tack Olaf och Sven för det)  och den känns riktigt full av liv. Frosts musik går inte av för hackor heller – särskilt inte underbara ”Let It Go”, som i mina öron är den bästa Disneymusiken sedan Lejonkungens glansdagar. Elsa fungerar väldigt bra som en alternativ antagonist! Vinter har aldrig varit vackrare på film än i Frost. För all del, se den bara på engelska! Då blir filmen djupare.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 98: Lejonkungen.

231360-the-lion-king-simba-x-scar

Det här är ett klassiskt äventyr om att hitta sig själv. Lejonkungen har allt man kan önska sig. En bra historia, vacker natur, bra karaktärer, spänning, en stor portion humor, kärlek, lojalitet, svek och terrorism. Lägg till den underbara musiken skriven av Elton JohnTimon och Pumbaa blev det mest kända radarparet från Disney sedan Piff och Puff. Det finns troligtvis ingen som inte blivit berörd och ledsen när Simbas pappa Mufasa dödas av sin bror Scar (en jävligt listig och farlig skurk) och hans förräderi. Ingen Disneyfilm skulle toppa Lejonkungen på väldigt, väldigt länge. Lejonkungen satte ju ribban skyhögt.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Recension: Frozen. (Frost)

Act-of-Love-Poster-Frozen

Den här filmen är delvis baserad på H.C. Andersens klassiska bok ”Snödrottningen.” Den handlar om ett kungarikes två prinsessor Anna och Elsa. Elsa har en välbevarad hemlighet, hon kan omvandla saker och ting till snö och is – och dessa krafter skrämmer henne en del. Särskilt efter en händelse i hennes barndom. Efter att det gått snett för hennes kröningsdag flyr hon kungariket som hon förvandlat till ett stort vinterrike. Anna beger sig ut efter sin syster för att få bort förtrollningen. Ett äventyr börjar och den är fylld med humor, kärlek och skönhet.

Snögubben Olaf är filmens lustigkurre. Han har en dröm - att få uppleva sommaren.

Snögubben Olaf är filmens lustigkurre. Han har en dröm – att få uppleva sommaren.

Är det något Disney är duktiga på är att kombinera humor, kärlek och budskap. Frozen (Frost) är likt den briljanta Tangled (Trassel) ett underbart äventyr som fått mig att skratta många gånger. Men den har också en välgjord dramatik, till exempel så är Elsas jobbiga uppväxt utan sina föräldrar något som får ens hjärta att göra ont. Tänka sig själv att orka dölja en sån kraft och att vara rädd att göra någon illa. Det är inte lätt för henne. Just relationen mellan Elsa och Anna är så otroligt stark. De är så olika varandra. Elsa är försiktig och rätt tillbakadragen, medan Anna är impulsiv, sprallig och en livsnjutare.

Det finns mycket sång i Frozen, och Elsas magiska ”Let It Go” är något av det finaste jag hört i en Disneyfilm på många, många år. Inte för att nämna det vackra klippet där Elsa omvandlas till snödrottningen. Det är en modern klassiker som inte kommer att glömmas i första taget.

Man tappar hakan när man får se Frozens otroligt vackra landskap och miljöer.

Man tappar hakan när man får se Frozens otroligt vackra landskap och miljöer.

Likt Tangled är Frozen en film med mycket träffsäker humor. På vägen till Elsas ispalats, möter Anna isbrytaren Kristoff och den charmiga renen Sven. Snögubben Olaf (varför kan inte amerikanare säga Olof?) är filmens lustigkurre som står för de knasigaste skämten. Men det finns mycket komik i många scener med Anna och Kristoff. Jag tycker att de två har så stark personkemi ihop och de blir aldrig tråkiga.

Vintern är faktiskt en vacker årstid och Frozen är ett perfekt bevis för det. Animationerna är så gudomligt vackra så att det glittrar.

Likt många Disneyfilmer är Frozen ganska förutsägbar, men det övervägs av dess uppfriskande fräschhet – värme är fel ord att säga här – och humorn.

Tre plus:

  1. Humorn är på topp och likt Tangled skrattar jag så mycket att det är svårt att torka bort tårarna.
  2. Storslagen musik – särskilt ”Let It Go”.
  3. Frozen är en vacker film på många sätt och vis. De otroliga animationerna är minst lika bra som filmens hjärta.

Tre minus:

  1. Vissa scener kan vara lite läskiga för yngre barn.
  2. Filmen bör ses på engelska – för att uppskatta filmens humor till dess fulla potential. Svensk tal tappar lite av vissa skämts innebörd.
  3. Frozen är likt många Disneyfilmer förutsägbar. Men den försöker i alla fall tänja på vissa saker som man är van att se i såna filmer. Det är alltid något.

Slutsats:

Frozen är en underbar film med mycket hjärta och humor. Jag tycker att Disney ska fortsätta att skapa mer av denna vara. Tangled började en underbar trend, och Frozen fortsätter i sanna bana. Jag blev varm i hjärtat efter att ha sett denna film och tycker att Disney gjort en ny klassiker. Frozen är ett verk som inte lämnar någon oberörd. Se den!

Betyg: En stark fyra av fem.

Systrarna Annas och Elsas relation är något av det mest genomsvetsade jag sett på väldigt länge.

Systrarna Annas och Elsas relation är något av det mest genomsvetsade jag sett på väldigt länge.