Recension: Mario Kart 8 DLC Pack 1.

VROOM! Mario gasar på i Blue Falcon på banan Mute City.

VROOM! Mario gasar på i Blue Falcon på banan Mute City.

Ända sedan Nintendo utannonserade de två kommande DLC-paketen* till Mario Kart 8 i augusti, så har jag varit riktigt spänd inför vad som komma skall. I varje paket så erbjuder Nintendo oss spelare tre nya karaktärer, fyra nya fordon och två nya turneringar. (med fyra banor vardera) Det vill säga totalt sex nya karaktärer, åtta fordon och fyra turneringar! Det första paketet har äntligen anlänt och jag har tagit pulsen på detta.

* DLC = Downloadable Content, nedladdningsbart extramaterial.

Det här paketet kallas för Legend Of Zelda DLC och som det betyder, är det anpassat efter Legend Of Zeldas värld. Det är väldigt unikt för Mario Kart-serien eftersom för första gången har en annan spelfranchise klivit in på gokartbanorna.

Det är inget fel på Tanooki Mario för han är charmig. Men fyra Marios i ett Mario Kart-spel är för många.

Det är inget fel på Tanooki Mario, för han är charmig. Men fyra Marios i ett Mario Kart-spel är för många.

Jag vill först gå in på de tre nya karaktärerna. Tanooki Mario och Cat Peach är för min del utfyllnadsfigurer och ärligt talat så känns de väldigt onödiga. Dessutom finns de ju tre olika Mario och tre olika Peach innan. Så varför peta in totalt fyra av varje? Alltså, det är ju inget fel på figurerna i sig, de är ju bedårande. Och jag gillar Tanooki Marios tuta, som påminner om svingandet med svansen i Super Mario Bros 3. Men det finns massor av figurer i Marios värld som Nintendo kunde ha valt istället. Till exempel Diddy Kong eller Dry Bones.

Tredje karaktären däremot. Nu snackar vi. Link från Legend Of Zelda är ett tokigt val men ändå ett genialt sådant. Jag fnissar när han sitter i en gokart och hör hans ”hi-ya”-ljud när han fräser omkring på banorna. Härligt att se när han viftar med Master Sword eller med Triforce när han gör akrobatiska konster.

Härnäst går jag in på de fyra nya fordonen som erbjuds här. Först ut är ett klassiskt sådant. B-Dasher från Mario Kart DS är ett av de bästa fordonen i hela Mario Kart-serien. Jag tycker att bilen är snabb, har bra kontroll och är väldigt balanserad. Tanooki Kart är också ett lättstyrt fordon. Blue Falcon, som är Captain Falcons kärra ifrån F-Zero, gör ett gästspel här och är klart jättesnabb. Däremot tycker jag att den är lite klumpig. Å andra sidan är den skinande snygg. Men det mest intressanta fordonet är Links motorcykel: Master Cycle. Den påminner om en blå hingst med Hylian Shield på sidorna. Den är som gjort för Link och kommer att bli en egen personlig favorit.

Rainbow road ifrån Super Mario Kart är med för fjärde gången. Men vad gör det? Den är en av mina personliga favoritbanor någonsin.

Rainbow Road ifrån Super Mario Kart är med för fjärde gången. Men vad gör det? Den är en av mina personliga favoritbanor någonsin.

 

Men nu går jag in på det viktigaste med hela paketet: De två turneringarna och de åtta banorna.

Turneringarna heter Egg Cup och Triforce Cup, och båda erbjuder nya banor och retrobanor. Jag är riktigt stormförtjust i banorna. De är precis som de vanliga banorna i Mario Kart 8 riktigt väl ihopsnickrade och bjuder på massor av skoj. Undantaget är Yoshi Circuit från Mario Kart: Double Dash, som är med i ett Mario Kart-spel för tredje gången. Jag har alltid haft svårt med den banans krångliga svängar. Visst, en bana ska vara utmanande. Men på rätt sätt. Yoshi Circuit är svår på fel sätt.

Andra återkommande banor är Wario’s Gold Mine från Mario Kart Wii och Rainbow Road från Super Mario Kart (som är med för fjärde gången i ett Mario-Kartspel) och de är mycket mer underhållande. Jag uppfattar dessutom att Warios guldgruva är något enklare än på Wii.

I Dragon Driftway så åker man in i en drakes gap och slingrar sig igenom en väldigt kurvig bana. Det är som att ta ett kliv in i kinesisk kultur. Otroligt snygg bana och underhållande. Ice Ice Outpost utspelar sig på ishavet, man ser också att Toads arbetar på riggar. I den banan så är det två olika vägar man får välja mellan, och de slingar sig in i varann. Den påminner både om Mount Wario och Rainbow Road på samma gång.

De tre andra banorna är tagit ifrån tre olika andra Nintendospel.

Hyrule Circuit är bedårande. Hyrule Castle och dess landskap är precis som gjord för ett Mario Kart-spel. Mynten är här utbytta till Rupees och istället för Piranha Plants så ser man Deku Babas. Det finns till och med ett litet pussel på sträckan.

Excitebike Arena är bana med en massa hopp och guppar, precis som i NES-klassikern. Man kör i en loop, precis som i Baby Park men Excitebike Arena är givetvis mycket större. Här kan man bli en lätt måltavla för röda Koopa-skal, men vad gör det? Excitebike Arena är sjukt underhållande och kan bli en äkta klassiker. Extra plus i kanten är att den är olik varje gång du kör den.

Mute City är från F-Zero, och här handlar det endast om en sak. Fart! Det finns massor av turbopilar överallt. Mute Citys bana är som en korkskruv med många kurvor. En otroligt actionfylld bana. De där rosa fälten som man fyller på sin energi med i F-Zero används här för att fylla på maxgränsen av sina mynt. Briljant. Jag älskar den omgjorda remixen av banans melodi.

Hyrule Circuit är pricken över i:et i Triforce Cup. Den är läcker, rolig att köra på och man kan lyssna på det vackra temat från Legend Of Zelda.

Hyrule Circuit är pricken över i:et i Triforce Cup. Den är läcker, rolig att köra på och man kan lyssna på det vackra temat från Legend Of Zelda.

Får man ut mycket ifrån det här paketet? Svaret är ja. Jag är så glad att Nintendo tagit sig i kragen och erbjuder folk extramaterial. Då blir man inte trött på spelet. Det finns många bra saker men också några små brister.

Tre plus:

  1. Link är mycket välkommen som gokartförare. Han kan bli mångas favoritförare.
  2. Majoriteten av banorna är sjukt roliga, och banor som Excitebike Arena kan bli minnesvärda sådana.
  3. De nya fordonen är riktigt bra.

Tre minus:

  1. En ny Mario och en ny Peach till? Seriöst, Nintendo? I Marios värld så finns det massor av andra karaktärer som kunde ha fått en plats.
  2. Yoshi Circuit. Förlåt, men jag avskyr den banan. Den är krånglig och jag förstår inte varför den är så omtyckt.
  3. Det här är en bagatell egentligen, men jag hade föredragit den remixade musiken till Rainbow Road ifrån Mario Kart 7.

Frågetecken: Varför erbjuds det inte nya vapen i det här nya paketet?

Link och hans Master Cycle. Absolut minnesvärda!

Link och hans Master Cycle. Absolut minnesvärda!

Slutsats:

Jag välkomnar det här första köpbara DLC-paketet till Mario Kart 8 med öppna armar, trots några brister. Nintendo har injicerat i en stark dos adrenalin i Mario Kart 8 och det lyfter upp spelets värde rejält. Om ni tykcer om Mario Kart 8, så rekommenderar jag absolut det här! Det är inte dyrt heller.

Betyg: En fyra av fem.

Det andra DLC-paketet kommer ut i maj 2015. Det innehåller precis som det här paketet tre nya förare, fyra fordon och två turneringar. Det heter Animal Crossing DLC och har två karaktärer ifrån Animal Crossing som förare, tillsammans med återkommande Dry Bowser. Mer info lär avslöjas inom några månader.

Recension: The Walking Dead – 400 Days.

20130728-184816.jpg

Förra året släppte Telltale Games för mig år 2012’s bästa spel: The Walking Dead.
Spelet delades i fem kapitel som var fyllda med tuffa beslut, välskrivet manus och en sån intelligens att jag tappade hakan. The Walking Dead är så gripande.

Nu har Telltale släppt ett DLC (extramaterial till ett existerande spel) till The Walking Dead, och det är ett specialkapitel.
Det här kapitlet heter 400 Days, och det som är lite annorlunda med det här kapitlet är att det är delat i fem småstycken. Dessa småstycken handlar om fem olika individer och hur de  ska överleva zombieapokalypsen. Det är inte bara Lee från originalspelet som får fatta tuffa beslut och göra saker som inte är något man brukar göra. Dessa fem personer i det här extramaterialet drabbas också av det. Vad ska man egentligen göra i en tuff situation? Det beror på hur man själv är som person.

400 Days är likt originalspelet riktigt välgjort och smart. Välskrivet manus och trovärdiga karaktärer får mig att tro att det är ett helt nytt spel, fast det är bara ett sidospår. Telltale Games är jävligt smarta. Istället för att lägga krutet på automatgeväraction i stil med Dead Island eller något valfritt Call Of Duty, lägger de krutet på dialogen. Jag tycker det är fascinerande att man har så stor valmöjlighet. Man kan till exempel antingen hålla med, inte hålla med, hålla tyst eller göra något radikalt som att kalla en person man stör sig på för ”rövhål”. Så ljuvligt. Att man kan spela om det och välja andra beslut resulterar till en annan väg när det kommer till slutändan. Det gör både originalspelet och det extramaterialet något man kan spela flera gånger. Jag vill inte berätta om själva karaktärerna och hur de är, utan jag låter det vara helt spoilerfritt i denna recension. För det är spelet värt.

 

Tre plus:

  • Likt originalspelet, är dialogen välskriven och manuset näst intill perfektion.
  • Bra idé att välja mellan fem olika kapitel och i den ordning man vill.
  • Tro mig. De val man gör påverkar hela handlingen i slutändan. Det är riktigt genialt.

Tre minus:

  • Det här rör Playstation 3-utgåvan: Spelet går alldeles för segt och det hackar en del. Jag drabbades av en bugg dessutom. Har man inte spelat originalspelet, så ger jag rådet att inte göra det till PS3 – för både originalet och det här DLC-kapitlet är verkligen segt och hackar.
  • The Walking Dead: 400 Days har fem kapitel men jag önskar verkligen att spelet var lite längre. Jag tyckte det var för kort.
  • Några kapitel lämnar många frågor kvar efter sig. Jag hade faktiskt velat fått lite mer svar på vissa saker – men jag vill inte berätta vilka för att inte spoila något.

Visste du att: Det finns ett så kallat ”easter egg” (gömt godis) i 400 Days, och har du spelat originalspelet så ska du hålla ögonen öppna.

I originalspelet så får man fatta tuffa beslut. I 400 Days har det inte ändrats. Det du väljer att göra kan påverka vad som händer sen. Tänk på det.

I originalspelet så får man fatta tuffa beslut. I 400 Days har det inte ändrats. Det du väljer att göra kan påverka vad som händer sen. Tänk på det.

Slutsats:
The Walking Dead: 400 Days är en extra portion glasskula på en god ”tv-spelsglassstrut”. Ett näst intill perfekt spel har fått ett näst intill perfekt extrakapitel. Jag är förvånad och överraskad att Telltale Games lyckats göra ett riktigt bra avsnitt till i deras zombie-klickarspel. Det här är en aptitretare tills The Walking Dead: Season 2 dyker upp. Men vilken aptitretare sedan. Som ett perfekt, knaperstekt bacon som smeker tungan med sin rökiga, salta smak. Det är ungefär så jag kan beskriva spelet. Spela det idag! (men undvik PS 3-utgåvan)

Betyg: En femma av fem.