Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 16: Donkey Kong Country.

dkc-underwater

Rare har gjort en hel del spel åt Nintendo i åratal. Titlar som Cobra Triangle, A Nightmare On Elm Street och Battletoads (som jag har med i min lista) är några av de mest kända titlarna. Men det skulle komma ett spel som gav Rare sitt riktiga genombrott. Ett spel där de använder en gammal Nintendo-karaktär och resultatet blev tidernas roligaste plattformsparodi. Spelet var Donkey Kong Country till Super NES. Spelet är ett av SNES allra snyggaste spel och jag var en av dom som häpnade av att det var så snyggt. Donkey Kong Country är inte bara vackert, det är ett fullständigt lysande plattformsspel. Donkey Kong och sin polare Diddy Kong ska ta tillbaks sina stulna bananer ifrån King K. Rool och hans Kremlings. En ovanlig räddningsaktion men det fungerar. Banorna är roliga och ju längre fram man kommer, desto svårare blir Donkey Kong Country. När man kommer till den sjätte världen; Chimp Caverns, då blir det brutalt svårt. Banan Platform Perils i den världen är stenhård, det gäller att reagera snabbt så att man inte ramlar ner. Men vill man testa en utmaning, så ska man hitta alla gömda bonusbanorna i varje bana – förutom simbanorna och bossbanorna. Lyckas man med det så får man 100%. Men bonusbanorna är bra gömda och kräver list och kunskap för att hitta dom. Man kan växla mellan Donkey och Diddy. Båda aporna har styrkor och svagheter. Donkey är tung så att han kan hoppa på de tuffare fienderna men hoppar dåligt. Diddy är snabb och hoppar bra men är lättviktig så att han kan ha det tuffare mot större fiender som Krusha. Den där härliga humorn strålar hela tiden i Donkey Kong Country. Man märker att detta är en parodi på framför allt Mario-spelen, men Donkey Kong Country är mycket mer än en sur kopia. Jag älskar den bitvis sura humorn. Musiken är fruktansvärt bra. Jungle Hijinx-temat Island Swing är en melodi som är lätt att digga till. Vackraste musikspåret är Aquatic Ambiance och jag tror inte att det finns ett bättre undervattenstema än den. Donkey Kong Country är ett skitroligt plattformsspel som är skickligt gjort och jag kan spela det när som helst. När jag gör det är det som att vara tonåring igen. Jag fick vid den tiden nya hjältar: Rare och Donkey Kong.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 76: Donkey Kong Country Returns.

dkcrsunset

Det här är vad jag kallar en storslagen comeback. Nintendo och Retro Studios dammade av det klassiska konceptet som gjorde Donkey Kong Country-trilogin så grymt bra, och skapade ett helt nytt spel: Donkey Kong Country Returns. Precis som jag hade hoppats på, är det här spelet lika svårt, utmanande och roligt plattformspel likt DK’s legendariska 16-bitsäventyr. Som i det första spelet till SNES, har Donkey Kongs bananer plundrats, men denna gång av ett hypnotiserande tikistamsliknande gäng. De har hypnotiserat djungelns alla djur, utom då DK som är immun och ger en rak höger i en counterattack. Plattformsspel är definitivt helt rätt för Retro Studios, som jag kallar det nya Rare. Donkey Kong Country Returns är också en hyllning till det första spelet och dess musik är minst sagt underbar! Jag blev som en tonåring igen när jag hörde titelmelodin som var alldeles bekant. Grafiken är också helt slående, tillhör bland det bästa till Wii. Samlandet av pusselbitar, (är detta en nick till Banjo-Kazooie?) bokstäver och att hitta alla bonusbanor är precis lika intressant och svårt som förr. Om inte svårare! Donkey Kong Country Returns är ett av spelhistoriens största comebacks för en äkta spelhjälte.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Inför Mario Kart 8: Mina 10 favoritförare genom tiderna i Mario Kart.

Nu är det mindre än två veckor kvar tills Mario Kart 8 kommer ut i butikerna och recensionerna börjar hagla fram överallt – och det ser bra ut för Nintendos blivande klassiker. På tal om klassiker, så är Mario Kart en av de mest legendariska tv-spelserier som finns. En av höjdpunkterna i denna racingserie är ju alla racingförare. Mario Kart har haft en hel del såna under drygt 20 års tid, och jag ska i det här inlägget lista mina tio favoritförare genom tiderna i Mario Kart. Listan är i utan inbördes ordning.

Dry Bones.

Dry Bones.

Dry Bones – Skelettsköldpaddan är en stilfull förare med bra väghållning. Jag använde honom ofta i både Mario Kart DS och Mario Kart Wii.

Donkey Kong.

Donkey Kong.

Donkey Kong – Krafthuset till apa är en tung karaktär, så det passar mig perfekt. Han debuterade i Mario Kart 64 och jag gillade verkligen hans grymma motorljud i det spelet. Jag använder DK ofta i Mario Kart-spelen.

Donkey Kong JR.

Donkey Kong JR.

På tal om Donkey Kong, så var han inte den första apa som körde i Marios go-kartserie, enbart dock i Super Mario Kart. Donkey Kong JR var spelets farligaste motståndare på grund av sin tyngd och att han var duktig på att kasta bananskal. Super Mario Kart hade fyra tydligt olika klasser på förare – och Junior (tillsammans med Bowser) var långsamma i accelerationen men vilken toppfart han hade. Ett perfekt val om man kan behärska apan.

Luigi.

Luigi.

Luigi har alltid varit en hjälte för mig, och var troligtvis min mest använda förare i Super Mario Kart. Jag använder honom gärna i alla uppföljare för det är något särskilt med den gröne rörmokaren.

Yoshi.

Yoshi.

Yoshi – han är en av originalförarna som har varit med i alla Mario Kart-spelen. Fast jag tyckte han var väldigt svårstyrd i Super Mario Kart, använder jag gärna den charmiga Yoshi i alla uppföljarna. För vem kan motstå den bedårande rösten?

Wario.

Wario.

Wario – Den sadistiske Wario dök upp först i Mario Kart 64 och ända sen dess har jag gillat hans svarta humor. Enbart det elaka skrattet han har i Mario Kart 64 ger honom karaktär. Jag gillar också att han är en tung karaktär för då kan jag knuffa undan lättare förare.

Shy Guy.

Shy Guy.

Shy Guy – han var enbart en spelbar karaktär i ”Single Play Download Only” i Mario Kart DS, men gjorde en imponerande comeback i Mario Kart 7. Den lille rödklädde med vit mask är som född att vara en racingförare.

Koopa Troopa.

Koopa Troopa.

Koopa Troopa – Den gröna sköldpaddan var en utmärkt karaktär för nybörjare i Super Mario Kart eftersom han hade så jättebra väggrepp. Han var inte med i Mario Kart 64 och Mario Kart: Super Circuit men gjorde stilartad comeback i Mario Kart: Double Dash. Han är en lätt karaktär men är väldigt enkel att styra.

Waluigi.

Waluigi.

Waluigi – Waluigi gjorde sin debut på racingbanan i Mario Kart: Double Dash, fick sin egen bana och var en bra kombination med Wario. Räknades som medelvikt i Mario Kart: Double Dash men sedan som tung i Mario Kart Wii. Har han gått upp i vikt? Märkligt eftersom Waluigi är en slank figur. Waluigi är en utmärkt racingförare – och jag måste ju säga att han påminner mycket om fuskaren Dick Dastardly från den gamla tv-serien Wacky Races. Sök på Youtube så förstår ni varför.

Rosalina.

Rosalina.

Rosalina – Galaxens First Lady är en fantastisk förare, rankas som en tung så det passar mig utmärkt. Rosalina gjorde debut i Mario Kart Wii, fick sin egen bana i Mario Kart 7 och blev snabbt en fanfavorit. Rosalina var min favoritförare i Mario Kart Wii och jag tror att jag kommer att låta henne köra mina bilar/motorcyklar i kommande Mario Kart 8.

Vad tycker ni om min lista? Hur ser din lista med dina favoritförare från Mario Kart-serien ut? Hur peppad är du inför Mario Kart 8, som kommer den 30:e maj? Diskutera gärna i kommentarerna!

Teckning: Donkey Kong Country.

20130821-201611.jpg

Dags för något jag tycker om att göra; en fanart från tv-spelens värld. Denna gång SNES-klassikern Donkey Kong Country‘s omslag.
Själva djuren, Donkey och Diddy Kong var roliga att göra, medan djungeln tog en tid att få klart.
Jag gjorde en liknande grej som när jag höll på med Clu Clu Land-omslaget, där fodralet ”rann ned sakta” från en mur likt tjära. Det är kul att vrida på konsten lite grann.
Hoppas ni gillar bilden!

Retrospektiv recension 1: Donkey Kong Country.

Hej igen!

Jag har nu börjat med något jag kallar retrospektiv recension.

Vad innebär det?

Jo, jag spelar några spel som jag spelat tidigare och ger en syn på hur spelet är idag. Ibland är det trevligt att återvända till klassiker.

Håller det spelet samma goda kvalitet som det gjorde  när det var modernt? Är det ännu sämre?

Det är det jag ska ta reda på.

Spel: Donkey Kong Country.

Konsol: Super Nintendo.

Utvecklare: Rare.

Storyn är lika absurd och komisk som den var i mitten av 1990-talet. Fast Nintendo idag hyllar och behandlar den här spelserien med respekt så tror jag faktiskt att Rare gjorde en sorts parodi på andra plattformsspel. (…host..Mario,host…)

Men det finns dummare historier än att jaga onda krokodiler som tagit ens bananförråd.

Använd rätt apa!

Att välja mellan Donkey och Diddy Kong är ett av DKC’s viktigaste saker att tänka på. Ibland är det bra att vara stor och tung. Donkeys tyngd är bra mot bältdjuren som rullar mot en och även Klumps feta hydda är ingen match mot en över 100 kg tung gorilla på skallen. Däremot är Diddy Kong mycket snabare, och bättre på att hoppa med än hans klumpigare kompis. Det gäller helt enkelt att hålla reda när och var du ska använda rätt apa.

Jag personligen gillar dom båda. Att springa med Diddy och göra volter i luften har räddat mig många gånger.

Bra utmaning!

Själva grundspelet är en fin utmaning i sig, de två första världarna går som en dans. Men sen kommer då skogen och snövärlden. Där blir det genast svårare. Särskilt den där banan där det snöar intensivt och enda vägen ur banan är att skjuta ur dessa kanontunnor. Att fabriken och de jävla underjordiska banorna i slutet är ännu svårare visar tecken på bra variation av utmaning.

Även om man klarar av huvudspelet så finns det en utmaning till. En svårare sådan. Varje bana har en mängd bonusbanor, och finner du alla i en bana och klarar av den; då kommer ett ”!” efter banans titel. Försök att få alla ”!” på alla banor. Det är jävligt tufft ska jag tala om. Jag har bara gjort det en gång.

Vacker 16-bitsgrafik!

När Donkey Kong Country först kom i mitten av 1990-talet så tyckte jag att det var bland det snyggaste jag sett. De otroligt snygga bakgrunderna och de imponerade animationerna var utom dess like. Idag är det visserligen föråldrat men med stil. Det är som att kolla på de gamla Star Wars-filmerna, trots gammal teknik så är det ändå jättefint.

En bana som jag vill ta upp är Orang-Utan-Gang. Den där himmelen är det vackraste jag sett i ett 16-bitsspel. Det vore en dröm att sitta på en mysig stol vid en sandstrand och uppleva en sån där himmel. Så vackra färger!

Fantastiskt soundtrack!

Musiken var underbar tyckte jag redan när spelet kom. Men idag så har musiken åldrats med mer värdighet än vad spelets grafik har. Klassiska musikaliska spår som man blir glad av. Jungle Hijinx tema i all ära, men resten av soundtracket är minst lika bra.

Bästa spår: Aquatic Ambiance.

Hur är spelet idag jämfört med då? Slutord.

Donkey Kong Country var helt otroligt när jag spelade det första gången. Att få spela apa var härligt.

Idag?

Det var en fin nostalgitripp med många minnen. Jag sprang mest och lyssnade på musiken – men naturligtvis spelade jag igenom äventyret.

En del banor var roliga och vissa andra var mindre roliga. Men det ska vara utmanande, för det är inte kul med för ett lätt spel.

Kontrollen är fortfarande fungerande bra, jag kände igen mig lätt.

Här kommer tre plus och tre minus:

Tre plus:

  • Stegvis bra utmaning. Att klara av en bana är en sak, men att finna alla bonusbanor är något att bita i. Det gillar jag fortfarande, att leta överallt.
  • Spelets soundtrack är lika magisk som då. Tillsammans med Donkey Kong Country 2: Diddy Kong’s Quest är det mästerliga stycken.
  • Kontrollen fungerar riktigt bra, jag kände igen mig riktigt lätt.
Tre minus:
  •  Bosstriderna är visserligen underhållande, men de är lite väl enkla – med undantag för K.Rool och den lilafärgade Necky.
  • Espresso – den där strutsen har jag aldrig litat riktigt på. Råkar hon stöta i en fiende så blir jag oftast omkastad. Särskilt i ett stup.
  • Det är egentligen bara en smaksak, men det är väldigt synd att man måste ta om bonusbanan/or om man dött innan man nått mål eller en checkpoint.
Håller sig då Donkey Kong Country ännu?
Mitt svar är ja. Det är fortfarande riktigt underhållande och ganska avkopplande. En skön nostalgikick.
Det känns kanske inte riktigt som när det var nytt, för nu går det mest på inlärd automatik. Men några bonusbanor har jag inte hittat ännu…
Dåvarande betyg: 5 av 5.
Nuvarande betyg: 4 av 5.
Om ungefär en vecka – det är huvudmålet – så tar jag mig an ytterligare en retrospektiv recension. Det kan vara vilket spel som helst, nytt som gammalt.
Hoppas ni följer detta!
Retrospektiva spel:
1. Donkey Kong Country (SNES)
2. ?
3. ?
4. ?
5. ?
6. ?
7. ?
8. ?
9. ?
10. ?

Veckans speltriss: Vecka 24 – Sommar.

Åh vad underbart. Sommaren är här bland oss, och det passar perfekt till veckans speltriss signerad EmmyZ.

Då ska det bli dags för sommarbilder alltså från spelens underbara värld. Jag hade tänkt mig någon bild från sommarspelet Super Mario Sunshine, men det blir för lätt.

Det här är mitt bidrag för veckans speltriss: Sommar.

 

Det tredje Turtles-spelet till NES, The Manhattan Project, har en härlig, sommarlik badstrand som första bana. Den doftar solbränna, havsvatten och eh… Ja just det, fotsoldaters fotsvett. Fy.

Titta på den härliga sommarstranden i FarCry! Jag skulle kasta puffran och ta mig en fin banan/ananas-smoothie istället!

Sunset ShoreDonkey Kong Country Returns vackraste bana har en sån skön sommarkvällsstil i sig. Den skulle passa bra att ta en fin, romantisk promenad med den man älskar. Om det nu inte vore för fula fåglar och håriga gorillor med smaklösa slipsar det vill säga. Titta på den där solnedgången! Är det inte sommar?