Kvinnorna dominerar i svensk spelmedia. Hurra!

Idag utnämnde svenska Eurogamer vinnarna i årets spelmedia-omröstning.
Jag tycker om resultaten. Särskilt i spelskribent-kategorin.
Jag tippade och röstade på Effie Karabuda och blev riktigt glad att hon tog hem segern i den tunga kategorin.
Det är riktigt välförtjänt, för Effie Karabuda har haft ett enastående år 2015.
Jag har inte sett en så stark initiativtagande och engagerad spelskribent sedan Victor Sjöströms yngre dagar på Level. (Level vann årets spelpublikation, grattis!)

Men det är något annat med omröstningen som jag blev riktigt imponerad och glad över.

Effie tog ju hem segern, men det kom två kvinnor på en delad andraplats! Emma Kujansuu och Kajsa Lundquist är två respekterade och omtyckta spelskribenter, plus så är de förebilder för många. Jag tycker att Emma har briljerat under tiden på Loading och jag hoppas att hon och Kajsa får ett ännu bättre 2016!

Speljournalistik har varit mansdominerat i årtionden och jag kan inte räkna så värst många kvinnliga skribenter under Super Plays eller Nintendo-magasinets tid.

Men nu har kvinnorna tagit stora steg. Under de senaste åren har kvinnor som Angelica Norgren, Tove Bengtsson och Kerstin Alex visat att de är enastående skribenter och öppnat dörrarna för fler kvinnor som älskar att spela och skriva.

Fenjima Manrique är numera TV4’S spelexpert och hon kommer att bli ännu större, välförtjänt dessutom!

Kvinnor har levt i skuggan när det gäller tv-spel och journalistik inom det ämnet, men inte nu längre.
Jag hoppas och tror att kvinnor kommer att få en större roll i år.
Effie Karabudas vinst som årets spelskribent 2015 betyder mer än vad man tror.
Stort grattis,  Effie, till segern!

image

Jag är inte en spelskribent utan en simpel knegare.

21898162763_da2cfe4b6f_o

Horizon: Zero Dawn. Ett av årets mest efterlängtade spel, som jag håller ett öga på. Jag kommer nog att inskaffa det senare i år.

Jag har tänkt på en sak.
Okej, jag tänker på rätt mycket, men just är det något extra särskilt som har liksom grävt sig in i hjärnstammen.

Efter att jag har publicerat mitt blogginlägg om Eurogamers nomineringar häromveckan, så fick jag några intressanta kommentarer på min Facebooksida.
Det diskuterades om vilka som blivit nominerade och om vilka som borde ha blivit nominerade, och en person skrev att jag är lika mycket spelskribent som alla andra som håller på med att skriva om spel.

Den kommentaren fick mig att fundera. Ordentligt.

Jag har inte uppfattat mig som en spelskribent, utan mer som en kultursälskande medelålders man som tycker om att skriva om mina favoritämnen:
Tv-spel, film, musik och konst.
Men visst, det vore ju riktigt roligt att vara en äkta spelskribent. Men med det medföljer en stor portion ansvar. Det kommer mer om detta lite längre fram i detta inlägg.

Hur uppfattar jag ordet spelskribent?

En spelskribent skriver om tv-spel. Uppenbarligen. Hen skriver krönikor, recensioner och nyheter. En spelskribent ska ha koll på vad som händer.
Det finns många exempel på olika spelskribenter och journalister.

Så här långt, är det rätt självklart.

Olika spelsidor som Svampriket, svenska IGN, Loading och FZ.se tillhör de största och de viktigaste sidorna. De är konkurrenter men samtidigt så uppfattar jag dom som bästa vänner. Nästan som syskon till och med. Jag följer många av dessa skribenter/journalister på sociala medier och de har ett fantastiskt starkt band.

Sen har vi en kategori som jag kallar för passionerade gamers som älskar att blogga, podcasta och berätta om sin kärlek för tv-spel på sociala medier. (Instagram till exempel)
Videospelsklubben är en av de mest populära sidorna och det har många podcasts som är otroligt välkända. Det här är människor som har en stor förkärlek till tv-spel. Tycker man mycket om retrospel så ska man definitivt kika in på Videospelsklubben. Givetvis finns det fler gamers, främst på Instagram.

Vad alla dessa har gemensamt är den gemensamma nämnaren vid namn ”tv-spel”. Alla är gamers med en speciell roll i det enorma klockspel som drivs av tid och lust. Alla är ett kugghjul, en drivaxel (inte för att jag vet om det finns en drivaxel i ett klockspel men fysik var inte heller mitt starkaste ämne i skolan) eller en pendel som får allt att fungera.

Nu är det jag kommer in i denna berättelse.

Jag blev givetvis smickrad av att jag av personen som skrev att ”jag är lika mycket spelskribent som alla andra”, för att jag lägger mycket tid på det jag gör.
Det stämmer ju. Jag lägger mycket tid på att spela tv-spel, se på film, lyssna på härlig musik och mina teckningar.
Men är jag ärligt talat en spelskribent?
Det tycker jag inte att jag är.

Vad är då jag?

En simpel knegare, som arbetar som ansvarig på en godsmottagning. Jag är tvåbarnspappa. Jag råkar faktiskt ha en stor kärlek till mina intressen. Min kärlek till min familj är givetvis störst.

”Men du skriver ju mycket om spel?”
Ja, det gör jag. Men jag skriver mycket om film och musik också. Jag är lika mycket ett Nintendo-fan som jag är Star Wars-nörd, rockabillydyrkare, gamer-feminist och Friday The 13th-älskare.
Men jag läser mycket om tv-spel. Varje dag. Jag besöker många av de nämna spelsidor, ser på filmklipp på Youtube och lyssnar på ett par podcasts. När det dyker upp en nyhet om ett spel som jag har hållit ett öga på, då läser jag det. Har Ludde Lundblad skrivit något på Svampriket så läser jag det.
Detsamma gäller film. Star Wars och Friday The 13th ligger mig varmast om hjärtat men visst är jag nyfiken på Deadpool och Batman v Superman också. Står det något nytt om följande så läser/ser jag på det på en gång. Och hypas. Så blev det när jag såg senaste trailern för Suicide Squad. Den är riktigt genial och den kan bli riktigt läcker.
Okej, tillbaks till ämnet, jag känner att jag kom på sidospår där ett tag.

”Skriver du inte recensioner också?”
Det stämmer. Det gör jag. Men här finns det en riktigt viktig skillnad mellan mig och skribenter som recenserar nya, kommande spel.
Sony, Nintendo och Microsoft skickar ut recensionsexemplar till de, nämnda ovan, kända spelsidorna och olika tidningar flera veckor i förväg för att de ska hinna recensera lagom till spelets releasedatum.
Med detta kommer ett ansvar. Personen får inte berätta något om själva spelet innan dess, och man ska skicka tillbaks recensionsexemplaret till det spelföretag som vill att man ska recensera spelet. Man måste hålla deadline. Samma sak med filmer. Filmkritiker får gå på pressvisningar för att det ingår i deras yrken. De har samma ansvar som spelrecensenter har.
Jag, däremot, köper de spel eller filmer som jag tror verkar bra. Går på bio och betalar. Sen sitter jag ner och skriver en recension. I min takt, så länge jag minns något.

För att kunna få recensionsexemplar av ett spel kräver ganska mycket ifrån en själv. Man måste vara relativt känd för allmänheten och ens sida måste ha en stor skara besökare i veckan. Min blogg har i genomsnitt runt 30-50 besökare om dagen. Det kan bli över hundra om jag skrivit ett inlägg som folk finner intressant. Men det räcker inte för att bedriva en verksamhet som spelrecensent.
Om jag hade varit i Nintendos, Sonys och Microsofts skor skulle jag inte heller börja med att skicka ut recensionsexemplar till en spelsida med få besökare. (Som min sida) Det hade ju varit helt fel annars.
Sen vet jag inte om jag måste äga alla de senaste konsolerna för att kunna recensera. Jag har PS4 och Wii U, och har inte tänkt skaffa någon annan konsol just nu.

”Varför skriver du inte för en annan spelsida?”
Det, däremot, vore en dröm. Men då måste jag ju ha mycket tid för det. Många spelsidor skriver man för gratis och med det tajta schemat jag har med vardagen så vet jag inte om jag kan eller hinner med det. En spelsida har ju ett eget ansvar att lägga upp nya grejer varje dag och varje inblandad har sitt eget ansvar. Självklart är jag ansvarsfull, det är inte problemet. Problemet är tidsbrist. Jag hade det bekymret när jag skrev för Megazine för flera år sen, och jag vill ju inte vara en bromskloss för en sida som vill gå framåt.
Därför skriver jag själv, för en egen bloggsida. Men visst drömmer jag om att vara en del för en stor spelsajt.
Sen söker faktiskt många spelsidor främst efter kvinnliga skribenter och det tycker jag är bra. Många kvinnor har inte fått chansen tidigare, och jag tycker att det är deras tur nu.

”Säg mig, varför ska vi finna dig intressant? Vad får dig tro att vi ska ta till oss det du skriver?”
Vem har sagt att jag är intressant? Jag håller inte på att använda mig av ”clickbait”-metoden bara för att man ska komma till min blogg för att läsa för läsandet skull.
Jag skriver mina inlägg för att jag tycker att det är kul och intressant att skriva. Det tycker visserligen folket på spelsidorna om att deras jobb är kul också. Men de har ett jobb att göra.
Det jag gör här, är fritid. Men jag välkomnar definitivt er läsare till min bloggsida. Ni kommer alltid att vara välkomna här. Utan tvekan.

”Är du en spelskribent?”
Nej.
Det är jag inte.
Jag är bara jag.
Ingen annan.
Bara en person som tycker om det han tycker om att göra, och delar gärna med sig sina tankar och erfarenheter.
Jag kommer att fortsätta med att skriva här på bloggen och faktiskt ska jag utöka min recensionsdel, i alla fall tre recensioner i månaden detta år är ett mål.
Det borde inte bli svårt, på grund av de intressanta filmer och tv-spel som kommer i år. Plus, så har jag en helvetes skämshög att hinna ikapp.

Till sist så vill jag bara avsluta detta inlägg med att jag respekterar och tycker bra om de gamers och spelskribenter som satsar helhjärtat på det de tycker om.
Det beundrar jag er för.
Många av er är mina förebilder och jag lär mig mycket ifrån er.

Men jag fortsätter vara en simpel knegare på nästan 36 års ålder, som tycker om att skriva om det han tycker är kul.

Så nej, jag är inte en spelskribent.

Inte som jag ser på saken, i all fall.

Jerrys åsikter om Eurogamers nomineringar till årets spelskribent/blogg/podcast/Youtube/spelsida.

1784853

Svenska Eurogamer har tagit över rollen som den spelsida som står för nomineringarna av spelårets tyngsta poster, sedan Level 7 tackade för sig. Precis som tidigare så samlar en jury med spelskribenter, journalister och redaktörer från olika spelmedier ihop sig och nominerar olika namn till dessa kategorier:

  • Årets spelskribent
  • Årets spelblogg
  • Årets spelpublikation
  • Årets spelpodcast
  • Årets Youtube (jag tror att denna är ny för i år, om jag inte har fel?)

Det är mycket välbekanta namn som är med i år. Thomas Arnroth, Michael Gill och Victor Sjöström är legender inom speljournalistik och jag är inte så värst förvånad att de är med bland de nominerade. Spelsidor som Svampriket och svenska IGN är bland de nominerade i årets spelpublikation, medan P3 Spel, Overkligt och Svamppod kämpar för segern i årets spelpodcast.

Jag tycker att Eurogamer har gjort ett enormt bra jobb. Tidigare har det varit rätt ojämnt – jag vill inte trampa på Level 7, för de har också gjort bra saker när de höll i detta – men nu känns det mer konkret och nu finns det fler namn som förtjänar att vinna.

Många namn är givna bland de kandiderade. Ta Thomas Arnroth till exempel. Han har en stor meritlista, och är en respekterad person inom svensk speljournalistik. Man kan säga att han är en veteran inom ämnet. Han har varit riktigt aktiv under 2015, bland annat i jämställdhetsfrågor. Thomas Arnoth är otroligt duktig på att skriva och jag förstår att folk ser upp till honom. Jag gör det, till exempel.

Joakim Kilman är också en begåvad spelskribent, bland annat på Loading, FZ, PC Gamer och jag läser gärna hans artiklar i NWT. (Nya Wermlands Tidningen) Jag uppfattar Kilman som en jordnära skribent men också riktigt vass i pennspetsen. Joakim Kilman är också en duktig musikskribent och han recenserar en del album i NWT. Jag tycker att det är jättekul att han är nominerad, för Joakim Kilman är helt klart i klass med Arnroth när det gäller journalistik. Kilman är cool, helt klart.

Något som är riktigt kul är att det finns fantastiska kvinnliga skribenter bland de nominerade. Elin EkbergLoading och Kerstin Alex är två av de allra bästa skribenterna i spelsverige och självklart ska de ju vara med.

Men jag tror att den person som har lyst starkast hela 2015 är ingen mindre än Effie Karabuda. Hon har under år 2015 slagit till jättehårt med sin energiska journalistik. Effie är effektiv, klipsk och brinner för det hon gör. Hon är med i Aftonbladet, i P3 Spel, och skriver för speltidningen Level. Redan nu är hon helt fantastisk, och vet ni vad? Effie Karabuda har en minst lika lysande framtid framför sig. Om inte ännu ljusare.

Effie Karabuda

Effie Karabuda har briljerat under 2015, och hon har varit riktigt aktiv inom speljournalistik under det gångna året. Ändå har jag känslan av att det här är bara början på en kometkarriär hos denna färgstarka skribent.

Spelpodcasts har inte varit min grej egentligen, eftersom jag tycker att de flesta är för tok för långa i min smak. Jag menar, en fem timmars avsnitt där Svamprikets medlemmar pratar om årets spel 2015 låter lite för mäktigt för min del – men det betyder inte att de är helkassa, för de är det verkligen inte. Snarare tvärtom. Men en timme är tillräckligt långt för min del. Så jag har inte direkt någon särskild favorit bland de nominerade i podcastkategorin. Inte heller Youtube-kategorin lockar mig heller, eftersom jag helst läser om saker istället. Det är dock synd att Par i Pixlar inte är med de nominerade för annars hade jag tveklöst röstat på dom för jag älskar deras podcast. Men jag respekterar Eurogamers val, helt klart.

Jag blev först förvånad att Retroresan blev nominerade för de har sänt ett avsnitt hittills i deras fjärde säsong. Men så tänkte jag till lite, för både Samson Wiklunds och Anders Brunlöfs program (kan man kalla det så?) har varit en så kallad ”ground breaking”-podcast och är väldigt viktigt för andra spelpodcasts. Jag kan säga att min förvånande omvandlats till en självklarhet, för de står för kvalitet.

Det svåraste av allt, det är att välja bland de bästa spelskribenterna, blogg och spelpublikation. Det är sjukt talangsfulla personer som driver denna stora skuta vid namn svensk spelmedia som förtjänar att få bli kallade ”årets spel-något 2015”. Youtube och podcasts är lättare dock.

Så det får bli så här, och mina röster bland de kandiderade är:

  • Årets spelpodcast 2015: P3 Spel. Deras program står för kvalitet och det är ett väldigt energiskt gäng med bra åsikter.
  • Årets Youtube 2015: Pixelpaj. Pixelpajs videos är väldigt lättsamma, roliga och framför allt intressanta.
  • Årets spelblogg 2015: Nerdphilia. Charmiga Nerdphilia är troligtvis – nej, hon ÄR – Sveriges mest entusiastiska Star Wars-nörd och hon är helt klart en enastående gamer med en asgrym blogg.
  • Årets spelpublikation: Svenska IGN. Ett gäng med fantastiska spelskribenter lyfter den svenska versionen av den gigantiska spelsidan till himmelska nivåer.
  • Årets spelskribent: Effie Karabuda. Hon har gjort ett enormt arbete och det som är otroligt är att hon har mycket kvar att ge. Hur stor kommer hon att bli?

En stor applåd till alla nominerade, och till Eurogamer som har gjort ett excellent arbete med alla nomineringar.

Nu ser jag fram emot ett ännu bättre 2016 inom svensk spelmedia!