En närmare titt på alla Jasons i Friday The 13th: The Game.

Jag fortsätter med min vandring och plockar fram förstoringsglaset åter igen, för att ta en närmare titt på Friday The 13th: The Game.
Den här gången ska jag undersöka självaste mördaren; Jason Voorhees.
I jämförelse med de lägerledare som han ska ta död på, har Jason ett eget rörelseschema och spelet erbjuder inte mindre än sju varianter av den legendariska skräckfilmsikonen. I detta inlägg ska jag gå igenom de olika versionerna från olika filmer i serien, jämföra dom och berätta lite om deras styrkor och svagheter. Läs mer

År 2016 är det mörka året för kultur.

Det närmar sig ett nytt år, men innan 2017 träder in i våra liv blickar jag tillbaka till ett mörkt år.
2016 är året då liemannen tog med många stjärnor till den andra sidan, kända människor som betytt mycket för många andra.

Listan med många kändisar är obefintligt lång, jag har inte beskådat ett år med så många tunga dödsfall. Läser jag i historieböckerna är detta ett av de mest becksvarta åren någonsin.

Glenn Frey. David Bowie. Bud Spencer. Prince. Doris Roberts. Gene Wilder. Leonard Cohen. Zsa Zsa Gabor. Andrew Sachs. Alan Rickman. Bobby Vee. Kenny Baker. Muhammad Ali. 27-åriga Anton Yelchin. George Michael.

Många av dessa har jag vuxit upp med, allt från David Bowies musik, Bud Spencers knytnävar i sina filmer och Gene Wilders komiska talang. Jag kommer alltid att bära med mig Rickmans geniala skurk Hans Gruber i Die Hard lika mycket som Muhammad Alis kaxighet.

Men innan året 2016 tänker säga hejdå, tar det med sig en stjärna till.
Carrie Fisher.

Carrie Fisher var min första kvinnliga förebild, när jag fick se henne spela prinsessan Leia i Star Wars-filmerna på 1980-talet. Leia var en tuff kunglighet som inte tog skit från någon Stormtrooper eller någon annan heller, för all del. Leia var min första riktiga förälskelse och jag dyrkade hennes mod lika mycket som hennes skönhet. Alltid kommer jag tindra av lycka när jag beskådar henne i sin kanelbulle-frisyr tillsammans med hennes vackra läppar som lyser av det vinröda läppstiftet.

När jag läste att Carrie Fisher fick en hjärtinfarkt i fredags fick jag ont i bröstet själv, av rädsla. Det fick inte vara hennes tur. Men liemannen ville annorlunda.
Idag bekräftade de anhöriga att Carrie Fisher hade avlidit, 60 år gammal.

Många har skyllt på år 2016 för att det har tagit bort många kändisar. Att fans reagerar mycket är en sak, medan en allmänhet som knappt lyssnar på till exempel Glenn Frey säger ”vila i frid” en dag och en vecka senare är det som bortglömt. Det är tragiskt, men så är det faktiskt. Människor går vidare. Självklart ska de göra det, för vad ska de annars göra?

Men visst ska man sörja de som har betytt mycket för ens uppväxt. Visst ska man få sörja om en stor mänsklighet dör. En person som faktiskt gjort något stort.

Jag ska inte ljuga. Carrie Fishers bortgång gör djävulskt ont i mitt hjärta.
Älskad av många människor, en inspirationskälla för många andra. Leia är en av de allra viktigaste kvinnliga filmkaraktärerna, om inte den allra viktigaste. Carrie Fishers bortgång är det allra jobbigaste och mest smärtsamma på hela året.

Nu är min första förälskelse borta. Men hon kommer alltid att ha en stor plats i mitt nördiga hjärta. Jag kommer att se Leia igen i Star Wars: Episode VIII, men med vetskapen att Carrie Fisher aldrig kommer att spela henne igen i Episod IX.
Det är inte bittert, utan tragiskt.

Jag vill till slut lägga handen på hjärtat och tacka alla människor, hjältar och inspirationskällor för allt det fantastiska de har gjort under sina karriärer. Deras livsverk kommer alltid vara kvar, och jag kommer att lyssna på Careless Whisper med George Michael lika mycket som att jag kommer att skratta när jag tittar på Det Våras För Frankenstein eller Trinity – Djävulens Högra Hand. Och självklart kommer Star Wars vara en återkommande visit i många år efteråt.

Må ni alla vila i frid. Tack så mycket för allt.

Prinsessan Leia, må Kraften vara med dig. Jag och många andra kommer alltid att älska dig. Jag vet. Ta hand om R2-D2 i galaxen.

d3f7a2382bafc0653d61e95c5f73a521

Min första förälskelse, prinsessan Leia. Carrie Fishers kommer att finnas i mitt hjärta för alltid.

Jerrys kärlekskalender 2016. (uppdateras fram till julafton)

image

Nu är det december igen, och en hög tid för adventskalendrar.

Jag körde en adventskalender förra året, där jag hyllade människor för de fantastiska saker som de hade gjort under det gångna året 2015.

Nu är tiden inne för det igen, men med en liten twist.

Jag kommer främst att utse mina val på sociala medier, först på Instagram och mitt konto @honkytonkgamer, med en motivering med varför jag har valt den personen, det laget, duon och så vidare. Det behöver inte vara något storslaget, även det minsta imponerar på mig. Sedan sprider jag vidare budskapet på Facebook och Twitter, för där når jag ut min poäng lättast. Däremot ska jag lägga till namnen här på bloggen ifall ni vill hålla koll på vilka som jag har valt! En ny hashtag är dessutom bekräftad och #kärlekskalender är det perfekta namnet!

Det finns så mycket misär och elände i världen, därför vill jag göra denna kalender för att vi behöver sprida omtanke, kärlek och glädje – och vilken tidpunkt är bättre än julen?

Under tiden jag utannonserar ett nytt namn lägger jag till kandidaten/erna i listan nedanför, så håll gärna utkik!

God fortsättning på december på er allihopa!

Årets kärlekskalenderkandidater 2016:

1. Jeffrey Dean Morgan, skådespelare
2. Heart_in_snow, Instagrammare
3. Det svenska damlandslaget, fotboll
4. Margot Robbie, skådespelerska
5. Skräckafton, välgörenhetsorganisation
6. Paula Fenjima Manrique, gamer, tv-profil, förebild
7. Gun Media och IllFonic, indiespel-utvecklare
8. Effie Karabuda, spelskribent, chefredaktör
9. Ludde och Louise, nygifta
10. Tilde de Paula Eby, programledare
11. Blizzard, spelutvecklare
12. Tess Asplund, medmänsklig demonstrant
13. Sophie Turner, skådespelerska
14. PSBloggen, spelsida
15. Nerdphilia, gamer, youtubare
16. The Duffer Brothers, Stranger Things regissörer
17. Niantic, appstudio
18. Slusk, konstnär
19. Ghostbusters, kvinnliga spökjägare
20. Thomas Arnroth, spelskribent, journalist
21. Ryan Reynolds, skådespelare

(listan fortsätter fram till julafton)

Mina åsikter om årets Comic-Con i Stockholm.

Jag vaknar upp på söndagsmorgonen, med en liten suck faktiskt. Det är alltså redan söndag i den nästan veckolånga visiten i huvudstaden, ända sen min ankomst i onsdags har jag promenerat omkring bland mycket människor.
Läs mer

En närmare titt på lägerledarna i Friday The 13th: The Game. (uppdaterat!)

Counselor Room i Virtual Cabin.

Counselor Room i Virtual Cabin. På bilden visas fyra lägerledare, men det finns det fem stycken nu när Flirty Girl kommit in i gänget.

UPPDATERAT 7/1 2017: Efter den stängda betan som pågick under julhelgen 2016, kommer jag med lite mer information om lägerledarna, vad de heter och vad de har för egenskaper. Dessutom fick jag även reda på att Virtual Cabin är tillfälligt nedstängd för uppdateringar pga hackare som försökt komma in på servrarna.

Jag har skrivit många texter om Friday The 13th: The Game ända sedan det blev utannonserat av Gun Media i slutet av 2015. Det här flerspelarläge-spelet går ut på att sju spelare ska försöka överleva mot den åttonde spelaren, som spelar maskerade mördaren Jason Voorhees. Än så länge finns det inget lanseringsdatum men det är beräknat att komma första kvartalet 2017.

I det här inlägget ska jag ta en närmare titt på de olika lägerledare som man får välja mellan i det här spelet. Jag vill poängtera att alla inte är utannonserade ännu, men om man tittar på den virtuella dagboken Virtual Cabin (endast till PC) och ett av rummen; Counselor Room, så märker jag att det är upp till elva olika personer som är lägerledare.

Läs mer

Recension: Husdjurens Hemliga Liv.

HO00003117

Hur upplever ens husdjur när man åker till jobbet? I Husdjurens Hemliga Liv så får man följa några hundar, en katt, en kanariefågel och ett vilset marsvin i ett hyresområde där de lever sina egna liv.

Den här filmen handlar om hunden Max, som lever livet med sin matte i New York. Men när hon tar hem en ännu större hund; Duke, så vänds Max liv upp och ner och hundarna börjar störa sig på varandra. På grund av deras bråk så hamnar de i trubbel och de hamnar i flykt, mitt i den stora staden. Ska de komma hem igen, och kommer vovvarna att samarbeta?

Läs mer

Recension: Suicide Squad.

Suicide Squad.

En av årets mest efterlängtade filmer har kommit till slut. DC Comics gör en Avengers-liknande film, men med kända skurkar ihopsamlade istället. I Suicide Squad har man stoppat in kända Batman-fiender som Harley Quinn, Deadshot och Killer Croc i en särskild elitstyrka med ett viktigt uppdrag: Att utplåna ett seriöst hot som är en stor fara mot hela världen.

Jag gillar idén att låta de färgstarka elakingarna samlas tillsammans, och de briljanta trailers fick mig att känna hopp för en svincool film. Men efter att ha sett filmen, fick jag en bitter eftersmak. Suicide Squad är en rejäl besvikelse.

Läs mer

Recension: Ghostbusters (2016)

 

ghostbusters_ver6_xlg

Om ditt hus blir hemsökt, vem ska du då ringa för att få hjälp?

Välkommen till den tredje delen, eller ska jag säga en remake av Ghostbusters? Jag chansar på remake i det här fallet, på grund av att det här är en version som mer avsedd för år 2016. Precis som originalet gjorde för över 30 år sen.

Nya Ghostbusters har fått en hel del påhopp och avsky efter den första trailern visades, på grund av två anledningar. Många tyckte att trailern såg riktigt dålig ut, och att det var fyra kvinnor som agerade spökjägare orsakade en hel hat mot den kommande filmen. Hatet har till och med gått såpass långt att en av skådespelerskorna, Leslie Jones, stängde ner sitt Twitterkonto på grund av de vansinniga påhopp som hon inte förtjänade.

Det är sjukt att man känner avsky för en film innan man har sett den. Jag kallar det för omoget och idiotiskt.

Nu har jag sett den för mig efterlängtade, nya versionen av spökjägarnas äventyr.

Väninnorna och vetenskapskvinnorna Erin och Abby samarbetar med excentriska ingenjören Holtzmann med att fånga spöken som plötsligt dyker upp här och där i New York. De får även med tuffa tunnelbanearbetaren Patty för att lösa det här riktigt spökslemmiga mysteriet.

Med handen på hjärtat, vill jag säga att storyn inte är originell. Jag har redan sett hur Bill Murray och gänget försöker övertyga invånarna att spöken finns, därför finner jag inte värst många olikheter när det gäller storyn. Men nya Ghostbusters kommer ifatt med den härliga humorn, snygga effekter och fyra helt enastående kvinnor.

Ghostbusters i 2010-talet är en underhållande film och där lyckas den på många punkter. Regissören Paul Feig (Bridesmaids, The Heat) har lyckats med något som man inte kunnat göra på över 20 år, att skapa en tredje Ghostbusters-film i överhuvudtaget. Projektet ”Ghostbusters III” har varit ett evighetsprojekt som inte kunnat få fotfäste, så därför började Feig på ett blankt papper. Valet att ha fyra kvinnliga Ghostbusters var ett genialt drag. Men att välja de fyra skådespelerskorna till rollerna var faktiskt ännu mer genialt.

cvb

Bekanta dräkter, bekanta spökvapen, bekant bil och bekant logo. Nya spökjägare. Goshtbusters (2016) mixar det klassiska med kvinnliga jägare med bravur.

Kristen Wiig, Melissa McCarthy, Kate McKinnon och redan nämnda Leslie Jones är som gjorda för de kvinnliga Ghostbusters. Kristen Wiigs roll som ”försöka vara ordentlige” Erin är för mig lika minnesvärd som Bill Murrays Venkman i originalfilmerna. Något som jag finner intressant är Melissa McCarthys prestation i denna film. Hon är riktigt grym i Bridesmaids och The Heat, men hon är inte riktigt lika vass i Ghostbusters. Visst, hon är asgrym som uppkäftige Abby och jag gillar henne skarpt. Det är bara det att Kate McKinnons helgalna Holtzmann och Leslie Jones krutdurk Patty är ännu roligare. På tal om rolig, måste jag nämna Chris Hemsworths stendumma karaktär Kevin. Det fanns mer än en scen där jag satte handen på pannan och tänkte att vilket pucko han var. Ett pucko som är lätt att älska. Vem har kunnat tro att skådespelaren som spelar Thor kunde vara så här kul? Inte jag, men nu gör jag det.

En del kallar Ghostbusters (2016) i förhand ”feministisk propaganda”. Jag förstår inte riktigt hur folk tänker. Vad är det för fel att ha kvinnliga spökjägare? Jag tycker faktiskt att de fyra kvinnliga Ghostbusters är precis vad den här filmserien behöver. Vi lever i en tid där mer kvinnliga hjältinnor träder fram, med all rätt. Den här nytolkningen ändrar inte hur man tycker om de andra två filmerna och det är inte dess avsikt heller. Nya Ghostbusters försöker vara lika underhållande och samtidigt vara fräsch. Det har filmen lyckats bra med. Passa även på att leta efter några gästinhopp av originalskådisarna från de två första filmerna, för det tyckte jag var riktigt härligt att se.

Tre plus:

  1. De fyra kvinnliga Ghostbusters är precis vad den här nya filmen behöver. En perfekt personkemi och riktigt roliga damer som sparkar spökarslen i kosmos. Jag älskar dom alla fyra.
  2. Djävulskt snygga effekter som slår originalet på fingrarna.
  3. Chris Hemsworths Kevin. Ett ärkespucko som är lätt att tycka om.

Tre minus:

  1. För att vara riktigt rättvis, så faller storyn på grund av den är lite tunn och för lite originalitet.
  2. Ghostbusters (2016) är lite för lång i vissa partier, särskilt i andra aktens sista del.
  3. Melissa McCarthy är fantastisk i Ghostbusters, men hamnar i skuggan av de andra tre kvinnorna. Fast bara lite.
Holtzmann

Holtzmann är helfestlig och riktigt vansinnig. Hennes galna uppfinningar är lika knäppa som henne själv.

Slutsats:

Ghostbusters (2016) är ett lättsamt äventyr som både behandlar originalet med respekt och samtidigt håller sig fräsch. Storyn är lite svag och det är lite för likt originalet, men det viktigaste är att den är förbannat underhållande. Jag njöt av att äntligen se en Ghostbusters-film på vita duken. Fyra älskvärda, kvinnliga spökjägare som viftar med spökstrålarna är bara helt underbara. Borsta bort den oförtjänta förhandskritiken och se på en spökjakt med varm humor.

Betyg: En 4:a av 5.

Jerry och sommarens projekt.

Ah, semester. Jag hade längtat efter dig så mycket. När klockan slog ett på eftermiddagen förra lördagen var det som att ta studenten igen. Äntligen kunde jag påbörja min efterlängtade semester. Jag har alltid längtat efter semester varje år, men jag tror faktiskt att denna var mest efterlängtad av alla så här långt. Min kropp var trött efter ett långt arbetsår.

I och med semestern har börjat, tänkte jag berätta lite grann om mina projekt som jag har påbörjat. Eller kommer att avsluta.

Nu har vi sagt upp bredbandet och bokat upp oss för fiber. Tja, vi har redan fått fiber installerat, men det är först nu som vi kunde välja abonnemang. I september omkring så kan vi börja använda fiber, så det ska bli intressant att se hur snabbt det är. Vi valde Telia eftersom det var just Telia som grävde och skötte installationen. Jag frågade vår nuvarande (fram till sista augusti) leverantör Bredbandsbolaget om det gick att få abonnemang med fiber via dom men det gick inte. Så vårt långa abonnemang med Bredbandsbolaget fick ett slut. Så var det med det.

Årets tv-serie?

Årets tv-serie? Det är i alla fall årets största överraskning, en gyllene skatt för dom som älskar 1980-talets film/tv-seriekonst.

En tv-serie via Netflix fångade mitt intresse. Stranger Things blev plötsligt väldigt hypat och riktigt omtyckt av många. Jag tänkte ”hm, vi testar att se på Stranger Things, för det låter bra”. Och jävlar vad bra det är hittills. Jag har sett fem avsnitt än så länge och är sjukt imponerad av detta spännande science fiction-drama. Det är så 1980-tal och jag älskar upplägget. Jag får vibbar av The Goonies, Stand By Me, Arkiv X och Amazing Stories när jag ser Stranger Things. En blivande recension kommer så fort jag är klar med denna ljuvliga säsong. Men redan nu kan jag säga: Skaffa Netflix och kika på Stranger Things. Du kommer inte att ångra dig.

Jag blev klar med storyn i Odin Sphere Leifthrasir, och på något sätt lyckades jag välja karaktärerna i rätt ordning i sista boken. Jag är sugen på ta den där platinan längre fram, få se om jag hinner med det i sommar. Det är så här att jag har en skämshög att gå igenom också.

Nu fortsätter jag med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, ett spel som jag började med i mars men lade åt sidan när Dark Souls III kom. Sen blev det Overwatch och Odin Sphere Leifthrasir, så jag har totalt glömt bort historien med Punished Snake. Men nu är jag tillbaks med Snake och Diamond Dogs. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain är för stort och viktigt spel för att glömmas bort. Det blev lite ringrostigt först med kontrollerna, men jag lärde mig rätt fort som tur var. Jag blir nog klar innan semestern är slut. Och då ska jag även skriva en recension.

Mitt radioprogram Jerrys Musikresa har sändningsuppehåll, men redan nu planerar jag höstens kommande avsnitt. Bland annat så ska jag försöka få till så att lyssnarna ska vara lite mer inblandade i kommande säsong. När börjar Jerrys Musikresa igen? Tanken är att det ska börja i slutet av augusti. Jag återkommer med ett utannonserat datum.

När jag blir klar med Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, så ska jag påbörja med ett spel som jag haft ögonen på ett bra tag. Tokyo Mirage Sessions #FE ser så galet japanskt ut och det lär bli ett rollspel som jag kommer sitta längre med än vad jag gjorde med Odin Sphere Leifthrasir. Jag har en liten känsla av att Tokyo Mirage Sessions #FE är Wii U’s svar på Xenoblade Chronicles. Ett annat spel som jag ska påbörja med inom kort är Bayonetta 2, som jag köpte billigt på rea. Att jag inte tagit tag i det ännu. Mycket märkligt. Få se vad tiden säger. Originalet är ett mästerverk så jag har höga förhoppningar med uppföljaren med den vulgära häxan Bayonetta.

Jag får även lite motion, tack vare Pokémon Go. Från början hade jag inte tänkt skaffa det, men jag tänkte att det kunde vara kul att pyssla med tillsammans med barnen. Det är faktiskt nyttigt att gå ut och leta efter Pokémon som gömmer sig lite här och där. Jag tycker även att spelet lär en orientering och det är inte heller fy skam. Det finns ett par saker att klaga på, och batteritiden är ett av de problem jag har med Pokémon Go. Helvete vad det äter batteri. Spelets servers är också ett irritationsmoment när det blir svårt att logga in på Pokémon Go. Annars är det ett förfriskande spel som skapar gemenskap, motion och ett kul pyssel i sommar. Och roligt. Frågan är om folk jagar Pokémon när det är vinter också?

Suicide Squad.

Suicide Squad. Årets mest efterlängtade antihjältefilm efter mästerverket Deadpool.

Det kommer en del filmer i slutet av juli och början av augusti. Ghostbusters, Suicide Squad, Husdjurens Hemliga Liv och Jason Bourne under de närmaste veckorna. Jag vill se alla fyra, men det blir nog bara ett par av dessa under sommaren. I så fall blir det Suicide Squad och Husdjurens Hemliga Liv, eftersom hela familjen vill se den sistnämnda. Suicide Squad ser bättre ut ju mer jag ser på filmens trailers. Jared Leto kommer nog att bli en asgrym Joker, men jag undrar inte om han kommer att överglänsas av Margot Robbie i rollen som färgstarka Harley Quinn?

Vanliga mål som jag vill uppnå under semestern/sommaren 2016, är att besöka Karlstad för att se civilisation, bara för att komma iväg någonstans. Ett besök till Mormors Glasscafé i Lysvik kommer det att bli, och om ni är i närheten av Sunne så rekommenderar jag att ni besöker denna fina plats vid Fryken. Glassen är dessutom otroligt god. Det vore även gott med *motti och fläsk, men jag får se om det blir av i år. Ifjol blev det inget.

*Motti = Nävgröt. Motti och fläsk är en populär maträtt som serveras vid gamla finntorpar i Torsbytrakten. Ett säkert råd är att du slutar äta när det är som godast för då är du på väg att på bli mätt.

Äldsta dottern Carrie fyller sju år till veckan. Sju år redan? Alltså, tiden går verkligen fort. Det är när man ser barnen växa upp, som man märker att tiden flyger iväg. Nu har hon och syster Alison börjat sova i ett var sitt rum och det fungerar finfint. Däremot tror jag att de kommer att sova ihop igen när vintern kommer, för att det rum som Carrie sover i nu är dåligt isolerat. Det blir tid att renovera det rummet nästa år, så att hon orkar sova i ett helisolerat rum.

Jag kommer att fortsätta med Overwatch många gånger i sommar. Det här helfestliga multiplayerspelet har blivit en livsstil för många, bland annat mig. Jag är riktigt intresserad av att få spela som den nya karaktären Ana inom kort. Allra roligast är att spela med vänner online och prata, för då blir matcherna mer rättvisa. Och givetvis roligare.

Sen har jag gjort en annan, hemlig grej. Jag vill inte berätta något i förhand eftersom det inte är bekräftat ännu. Mer om detta längre fram.

Jag har lagt tecknandet åt sidan, och jag har inte ritat något på snart ett halvår. Jag tror att det var väldigt nyttigt för jag kände att jag hade hamnat i ett hörn och kunde inte ta mig vidare. Därför tog jag en paus på obestämd tid. Men visst kan det klia i fingertopparna ibland, för jag saknar faktiskt att rita. Kanske kan det bli en Overwatch-fanart någon gång i framtiden. Om jag känner mig redo. När det nu kan bli.

Men det viktigaste är att koppla av och inte tänka för mycket nu jag har en efterlängtad semester. Nu njuter jag av fulla muggar, solen skiner och det är gött att dricka något svalt när kroppen håller på att stekas av solstrålarna.

Ha en trevlig sommar, mina vänner och följare. Vad ska ni hitta på under er semester/sommarlov/sommar?