De fem mest intressanta påskäggen i Friday the 13th-filmerna

Glad påsk på er!

I denna tid på året så firas det med sill, nubbe (som på alla andra svenska högtider) och även en hel del ägg.

En av påskens viktigaste tillbehör är givetvis påskäggen, och det är inte bara en oval sfär fyllt med godis. Termen ”easter egg” kan också vara en kul hemlighet som som väl gömda i filmer, spel och tv-serier. Vissa påskägg är till och med synliga mitt framför ögonen på en, och många människor tar fram sina förstoringsglas för att hitta de gömda godbitarna.

Jag har också kikat lite på påskägg, i min absoluta favoritfilmserie Friday the 13th och visst finns det gott om sådana i Jasons filmer. Dessa fem är mina personliga favoriter: Läs mer

Mina tankar om nya Det-filmen

Igår kom en efterlängtad trailer för årets mest hypade skräckfilm och remake, nämligen Stephen Kings legendariska bok Det; där den lilla staden Derry terroriseras av ett ondskefullt monster med aptit för unga barn. Monstret kan ta olika skepnader till vad som helst, men den mest kända och mest otäcka förklädnaden är tveklöst clownen Pennywise – eller Snåljåp som han heter på svenska.

I början av 1990-talet gjordes en miniserie i två delar, där Tim Curry skrämde en hel värld i sin briljanta roll som Pennywise. Nästan 30 år senare har människor fortfarande mardrömmar än idag, och ordet *coulfofobi fick en helt ny innebörd.

Snart är alltså Det tillbaka, och den här trailern är ett smakprov på hur Pennywise kan än idag vara en av historiens mest läskiga fiktiva karaktärer.

Ja, herrejävlar.

Det är lätt för mig att bli vettskrämd av att titta på klippet för klippningen är utmärkt och det läbbiga ljudet kryper ner i mitt skinn. Scenen där Georgies pappersbåt åker ner i kloakerna är ett bra exempel på detta, speciellt när Pennywise tittar fram med sina glödande ögon.

Jag har sett miniserien många gånger och kände igen några nyckelscener; det övergivna huset som Stanley kikade på, eller det blodiga handfatet hemma hos Beverly. Ändå kändes Det som en helt ny, fräsch film istället för en remake.

Blodigt värre. En av de äckligaste scenerna har blivit groteskare. 

Men är det en remake, egentligen? Från ett perspektiv är det ett ja, för den tre timmar långa miniserien är den första filmatiseringen av Stephen Kings bok – men det här är den första långfilmen.
Jag har kikat på trailern många gånger sedan igår och att den är så himla välgjord är jag lite rädd för en sak: Att få för höga förväntningar på filmen, och många trailers från främst Warner Bros är bättre än själva filmerna. Suicide Squad och Batman v. Superman: Dawn of Justice, jag kollar på er. 

En annan anledning att jag är försiktigt optimistisk är att jag fortfarande håller Tim Currys rollprestation från miniserien högt. Ingen kan ta den lysande rollen från Curry, det är klart. Men jag är än så länge imponerad av Bill Skarsgård och visst ser han skitläskig ut? Jag håller tummarna för att han kommer att göra Pennywise enastående.

Jag kan bara spekulera hur den här skrämmande scenen där Georgie möter Pennywise blir.

De senaste åren har jag imponerats av dagens generations barnskådespelare; främst har Stranger Things lyft fram kommande stora skådespelare och i Logan briljerar unga Dafne Keen som Laura. Jag känner en stark närvaro och trovärdighet hos de unga hjältarna i Losers Club när trailern drar igång, och det lovar gott.

Meningen är att Det ska komma som två filmer; en när hjältarna är barn och en när de är vuxna. Miniserien var bäst i första halvan och låt mig inte gå in på det hemska slutet med de urdåliga effekterna. Men om första filmen blir en succé, vilket jag tror och hoppas på, kommer den andra filmen att spelas in och kanske Det får ett mer värdigt avslut.

Varför två filmer? Jo, för i boken fanns det mycket saker som miniserien inte tog med och här finns det mycket potential att suga upp som en svamp. Jag vill veta mer om de saknade delarna och de ouppklarade partierna från den 1990-talstolkningen.

Det finns en del mystik kvar som inte har visats upp än, men den ton som givits är strålande och jag längtar efter att sitta i biografen och skrämmas ordentligt av Pennywises terror i Derry åter igen. Bara nu trailern inte har tagit fram de bästa bitarna, förstås.

Det kommer på bio i september.

En närmare titt på alla Jasons i Friday The 13th: The Game. (Uppdaterat!)

(Uppdaterat 3/4 2017!)

Jag fortsätter med min vandring och plockar fram förstoringsglaset åter igen, för att ta en närmare titt på Friday The 13th: The Game.
Den här gången ska jag undersöka självaste mördaren; Jason Voorhees.
I jämförelse med de lägerledare som han ska ta död på, har Jason ett eget rörelseschema och spelet erbjuder inte mindre än sju varianter av den legendariska skräckfilmsikonen. I detta inlägg ska jag gå igenom de olika versionerna från olika filmer i serien, jämföra dom och berätta lite om deras styrkor och svagheter. Läs mer

År 2016 är det mörka året för kultur.

Det närmar sig ett nytt år, men innan 2017 träder in i våra liv blickar jag tillbaka till ett mörkt år.
2016 är året då liemannen tog med många stjärnor till den andra sidan, kända människor som betytt mycket för många andra.

Listan med många kändisar är obefintligt lång, jag har inte beskådat ett år med så många tunga dödsfall. Läser jag i historieböckerna är detta ett av de mest becksvarta åren någonsin.

Glenn Frey. David Bowie. Bud Spencer. Prince. Doris Roberts. Gene Wilder. Leonard Cohen. Zsa Zsa Gabor. Andrew Sachs. Alan Rickman. Bobby Vee. Kenny Baker. Muhammad Ali. 27-åriga Anton Yelchin. George Michael.

Många av dessa har jag vuxit upp med, allt från David Bowies musik, Bud Spencers knytnävar i sina filmer och Gene Wilders komiska talang. Jag kommer alltid att bära med mig Rickmans geniala skurk Hans Gruber i Die Hard lika mycket som Muhammad Alis kaxighet.

Men innan året 2016 tänker säga hejdå, tar det med sig en stjärna till.
Carrie Fisher.

Carrie Fisher var min första kvinnliga förebild, när jag fick se henne spela prinsessan Leia i Star Wars-filmerna på 1980-talet. Leia var en tuff kunglighet som inte tog skit från någon Stormtrooper eller någon annan heller, för all del. Leia var min första riktiga förälskelse och jag dyrkade hennes mod lika mycket som hennes skönhet. Alltid kommer jag tindra av lycka när jag beskådar henne i sin kanelbulle-frisyr tillsammans med hennes vackra läppar som lyser av det vinröda läppstiftet.

När jag läste att Carrie Fisher fick en hjärtinfarkt i fredags fick jag ont i bröstet själv, av rädsla. Det fick inte vara hennes tur. Men liemannen ville annorlunda.
Idag bekräftade de anhöriga att Carrie Fisher hade avlidit, 60 år gammal.

Många har skyllt på år 2016 för att det har tagit bort många kändisar. Att fans reagerar mycket är en sak, medan en allmänhet som knappt lyssnar på till exempel Glenn Frey säger ”vila i frid” en dag och en vecka senare är det som bortglömt. Det är tragiskt, men så är det faktiskt. Människor går vidare. Självklart ska de göra det, för vad ska de annars göra?

Men visst ska man sörja de som har betytt mycket för ens uppväxt. Visst ska man få sörja om en stor mänsklighet dör. En person som faktiskt gjort något stort.

Jag ska inte ljuga. Carrie Fishers bortgång gör djävulskt ont i mitt hjärta.
Älskad av många människor, en inspirationskälla för många andra. Leia är en av de allra viktigaste kvinnliga filmkaraktärerna, om inte den allra viktigaste. Carrie Fishers bortgång är det allra jobbigaste och mest smärtsamma på hela året.

Nu är min första förälskelse borta. Men hon kommer alltid att ha en stor plats i mitt nördiga hjärta. Jag kommer att se Leia igen i Star Wars: Episode VIII, men med vetskapen att Carrie Fisher aldrig kommer att spela henne igen i Episod IX.
Det är inte bittert, utan tragiskt.

Jag vill till slut lägga handen på hjärtat och tacka alla människor, hjältar och inspirationskällor för allt det fantastiska de har gjort under sina karriärer. Deras livsverk kommer alltid vara kvar, och jag kommer att lyssna på Careless Whisper med George Michael lika mycket som att jag kommer att skratta när jag tittar på Det Våras För Frankenstein eller Trinity – Djävulens Högra Hand. Och självklart kommer Star Wars vara en återkommande visit i många år efteråt.

Må ni alla vila i frid. Tack så mycket för allt.

Prinsessan Leia, må Kraften vara med dig. Jag och många andra kommer alltid att älska dig. Jag vet. Ta hand om R2-D2 i galaxen.

d3f7a2382bafc0653d61e95c5f73a521

Min första förälskelse, prinsessan Leia. Carrie Fishers kommer att finnas i mitt hjärta för alltid.

Jerrys kärlekskalender 2016. (uppdateras fram till julafton)

image

Nu är det december igen, och en hög tid för adventskalendrar.

Jag körde en adventskalender förra året, där jag hyllade människor för de fantastiska saker som de hade gjort under det gångna året 2015.

Nu är tiden inne för det igen, men med en liten twist.

Jag kommer främst att utse mina val på sociala medier, först på Instagram och mitt konto @honkytonkgamer, med en motivering med varför jag har valt den personen, det laget, duon och så vidare. Det behöver inte vara något storslaget, även det minsta imponerar på mig. Sedan sprider jag vidare budskapet på Facebook och Twitter, för där når jag ut min poäng lättast. Däremot ska jag lägga till namnen här på bloggen ifall ni vill hålla koll på vilka som jag har valt! En ny hashtag är dessutom bekräftad och #kärlekskalender är det perfekta namnet!

Det finns så mycket misär och elände i världen, därför vill jag göra denna kalender för att vi behöver sprida omtanke, kärlek och glädje – och vilken tidpunkt är bättre än julen?

Under tiden jag utannonserar ett nytt namn lägger jag till kandidaten/erna i listan nedanför, så håll gärna utkik!

God fortsättning på december på er allihopa!

Årets kärlekskalenderkandidater 2016:

1. Jeffrey Dean Morgan, skådespelare
2. Heart_in_snow, Instagrammare
3. Det svenska damlandslaget, fotboll
4. Margot Robbie, skådespelerska
5. Skräckafton, välgörenhetsorganisation
6. Paula Fenjima Manrique, gamer, tv-profil, förebild
7. Gun Media och IllFonic, indiespel-utvecklare
8. Effie Karabuda, spelskribent, chefredaktör
9. Ludde och Louise, nygifta
10. Tilde de Paula Eby, programledare
11. Blizzard, spelutvecklare
12. Tess Asplund, medmänsklig demonstrant
13. Sophie Turner, skådespelerska
14. PSBloggen, spelsida
15. Nerdphilia, gamer, youtubare
16. The Duffer Brothers, Stranger Things regissörer
17. Niantic, appstudio
18. Slusk, konstnär
19. Ghostbusters, kvinnliga spökjägare
20. Thomas Arnroth, spelskribent, journalist
21. Ryan Reynolds, skådespelare

(listan fortsätter fram till julafton)

Mina åsikter om årets Comic-Con i Stockholm.

Jag vaknar upp på söndagsmorgonen, med en liten suck faktiskt. Det är alltså redan söndag i den nästan veckolånga visiten i huvudstaden, ända sen min ankomst i onsdags har jag promenerat omkring bland mycket människor.
Läs mer

En närmare titt på lägerledarna i Friday The 13th: The Game. (uppdaterat!)

Counselor Room i Virtual Cabin.

Counselor Room i Virtual Cabin. På bilden visas fyra lägerledare, men det finns det fem stycken nu när Flirty Girl kommit in i gänget.

UPPDATERAT 14/4 2017: Producent Wes Keltner har förklarat och offentliggjort alla lägerledarnas förmågor, styrkor och svagheter. Därför har jag gjort om informationen på samtliga lägerledare förutom Tommy Jarvis som i sin tur är en extra chans för de som har dött i matcherna.

Jag har skrivit många texter om Friday The 13th: The Game ända sedan det blev utannonserat av Gun Media i slutet av 2015. Det här flerspelarläge-spelet går ut på att sju spelare ska försöka överleva mot den åttonde spelaren, som spelar maskerade mördaren Jason Voorhees. Än så länge finns det inget lanseringsdatum men det är beräknat att komma första kvartalet 2017.

I det här inlägget ska jag ta en närmare titt på de olika lägerledare som man får välja mellan i det här spelet. Jag vill poängtera att alla inte är utannonserade ännu, men om man tittar på den virtuella dagboken Virtual Cabin (endast till PC) och ett av rummen; Counselor Room, så märker jag att det är upp till elva olika personer som är lägerledare.

Läs mer

Recension: Husdjurens Hemliga Liv.

HO00003117

Hur upplever ens husdjur när man åker till jobbet? I Husdjurens Hemliga Liv så får man följa några hundar, en katt, en kanariefågel och ett vilset marsvin i ett hyresområde där de lever sina egna liv.

Den här filmen handlar om hunden Max, som lever livet med sin matte i New York. Men när hon tar hem en ännu större hund; Duke, så vänds Max liv upp och ner och hundarna börjar störa sig på varandra. På grund av deras bråk så hamnar de i trubbel och de hamnar i flykt, mitt i den stora staden. Ska de komma hem igen, och kommer vovvarna att samarbeta?

Läs mer

Recension: Suicide Squad.

Suicide Squad.

En av årets mest efterlängtade filmer har kommit till slut. DC Comics gör en Avengers-liknande film, men med kända skurkar ihopsamlade istället. I Suicide Squad har man stoppat in kända Batman-fiender som Harley Quinn, Deadshot och Killer Croc i en särskild elitstyrka med ett viktigt uppdrag: Att utplåna ett seriöst hot som är en stor fara mot hela världen.

Jag gillar idén att låta de färgstarka elakingarna samlas tillsammans, och de briljanta trailers fick mig att känna hopp för en svincool film. Men efter att ha sett filmen, fick jag en bitter eftersmak. Suicide Squad är en rejäl besvikelse.

Läs mer