Mina första intryck på Far Cry Primal.

farcry1-980x551

Detta är ingen recension. Jag samlar mina första intryck av min första genomspelning i Far Cry-serien. Intressant nog är faktiskt det allra senaste spelet det första spelet jag testar. Detta är mina första intryck på Far Cry Primal.

Far Cry Primal utspelar sig 10000 år före Kristus födelse. Man tar sig rollen som grottmannen Takkar i en fantastisk vacker natur fylld med förhistoriska djur man har läst om i historieböckerna. Man ser mammutar, sabeltandade tigrar och grottlejon vandra i det vackra regionen Oros som låg i centrala Europa.

I spelets inledning så jagar han och några vänner mammut och det går tyvärr åt skogen. Efter dramatiken i början så måste Takkar samla ihop sin stam, wenja, för att bland annat kämpa mot livsfarliga stammen udam. Udam är kannibaler och rena barbarer.

Far Cry Primal är ett dramatiskt spel och att lira ett FPS-spel i stenåldern fungerar faktiskt otroligt bra. Jag gillar att man skapar sina egna vapen med hjälp av naturens egna råvaror. Det är faktiskt rätt lätt att lära sig kontrollen och om man är uppmärksam, så kan man faktiskt läsa hur man gör för att ta sig vidare. Här har så här långt Ubisoft gjort det bra.

Jag tycker att Far Cry Primal är ett av de vackraste spelen jag har sett. Naturen är en oslipad diamant men samtidigt riktigt dödlig. Man får hålla ögonen öppna ifall en björn, en vargflock eller en orm ligger och lurpassar. Det händer grejer hela tiden. Sen är jag imponerad (efter några timmars spelande) av Far Cry Primals storlek. Det ser ut som att det finns en hel del att göra för att återhämta Takkars stam. Det bådar gott.

Jag har i skrivandets stund precis lärt mig att tämja ett par djur och det här lyfter spelet avsevärt. Det är skitcoolt när man bussar sin tämjda varg på en överrumplad udam. Striderna är intensiva och eftersom jag är van med att FPS-spel innehåller pistoler, granater och bazookas så är det en skön omväxling med spjut, stenklubbor och pilbågar.

Jag kör på Normal i svårighetsskalan just nu och tror att det är ett bra val. Det känns ok med lite utmaning för en gång skull. Inför den kommande recensionen så är Far Cry Primal en positiv överraskning när det gäller actionspel i första persons perspektiv.

Ursäkta, men nu ska jag försöka leta efter en grävling för att tämja – som Conan O’ Brien och Pewpiedie gjorde.

Första intryck av Bloodborne.

Äntligen är det dags för att jaga odjur och andra monster i Playstation 4-exklusiva spelet Bloodborne. Spelet, som är gjort av From Software, är ett av de spel som jag har längtat efter mest av alla det här året. Vilken tur att Bloodborne kom såpass tidigt på året, dagen innan min födelsedag för att vara noggrann. Jag har hunnit spela några timmar och så här långt har jag hunnit samla på de första intrycken, och så här lyder dom:

Bloodborne börjar med att din karaktär vaknar upp och ser en skäggig, äldre man i rullstol. Han pratar om blekblod, jakt och odjur och om att du måste skriva på ett kontrakt. Efter att han nämner ordet ”kontrakt” så hamnar du i en karaktärskaparmiljö. Här får du välja kön och utseende på din jägare. Du får välja vilken typ av jägare du ska vara och varje val har sina fördelar respektive nackdelar, så välj klokt. Jag valde en medelålders kvinna.

Efter nån halvtimme med karaktärskaparmiljön så startar spelet på riktigt. Jag blev dödad på en gång av en stor vargliknande varelse och hamnade sedan i en drömvärld. Passade på att kolla lite omkring innan jag återvände till helvetesstaden. Om och om igen dödade den jävla vargen mig. Aaargh. Till slut hittade jag ett handhållet vapen (jag valde en yxa) och ett skjutvapen – äntligen kunde jag slakta vargfan till pölsa.

Likheterna med From Softwares föregående spel, i synnerligen för mig Dark Souls II, är väldigt slående men visst finns det skillnader. Där man fick själar när man dödade en fiende i Dark Souls II, får man blod när man dödar en fiende i Bloodborne. Både en likhet och en skillnad på samma gång. Självklart lurar faror överallt i den farsot till stad, allt från blodtörstiga jyckar till gubbar med högafflar. Och alla vill en sak. Göra dig riktigt illa. Och tro mig – det lyckas de bra med.

Åh, vad jag dör hela tiden.

Jag tror att jag har dött minst hundra gånger i Bloodborne. Ändå så har jag en så stor förälskelse i spelet redan. Hur fan går det ihop?

Säg det.

Precis som i Dark Souls II, är det den där utforskarglädjen som driver mig framåt. Jag vill ju sträcka mig lite mer än vad jag egentligen vågar. Ibland känns det som en belöning, men visst kan det straffa sig! Ett straff i form av en plågsam död och blodskvättning. Herre min skapare, vad blodet skvätter i Bloodborne. Kemtvätten lär få fullt upp. Och gatsoparna.

Kontrollen är väldigt smidig och är lätt att förstå sig på. Visst har det hänt att jag tryckt på fel knapp när det blir en kamp med ett gäng gubbar med högafflar som vill göra mig till shiskebab. Men det är en del av tjusningen.

Åh, plågan och hårdheten. Vad ni får mig att slita mitt hår. Nåväl, vad som är kvar av det.

Grafiken och omgivningen är än så länge så läckert att man bara vill stå still och titta sig omkring i lugn och ro. Om man får tid till det eftersom det finns faror överallt. Jag tycker att det är skitbra att det är svensk text för då förstår jag lite bättre, men jag hade inte haft något emot engelska om så vore fallet.

Laddningstiderna är det enda jag vill klaga på i nuläget. När man har dött eller ska åka mellan drömvärlden och staden så dröjer det skitlänge. Hoppas verkligen att det kommer en patch så snart som möjligt för det är inte normalt att det ska dröja nästan en minut för laddningstider.

Jag tycker absolut att Bloodborne är något av det tuffaste och hårdkokta jag spelat på länge. Ändå har jag bara skrapat pyttelite på ytan och jag har mött första bossen en gång, med förlust som resultat. Men snart så ska jag dänga hen. Vänta bara.

Det här är verkligen något att bita i. Något blodigt! Lovely.

Det skvätter så mycket blod i Bloodborne att man skulle tro att man kan fylla en simbassäng med blod på nån minut!

Det skvätter så mycket blod i Bloodborne att man skulle tro att man kan fylla en simbassäng med blod på nån minut!