Recension: Dark Souls III.

DARKSOUL_facebook_mini

Tiden är kommen. Igen. Det är en tid med explosiv aggressivitet och brutal död som förekommer ofta. Lägg till ett stort ordförråd med svordomar.
Nej, jag pratar inte om Donald Trumps valvaka.
Jag pratar om From Softwares tredje del i deras spelserie, som är känt för sin extrema svårighetsgrad.

Det här är min recension av Dark Souls III.

Är man van med Souls-spelen och Bloodborne, så är det ganska lätt att förstå att det är en stenhård resa man står inför.
Fiender som är riktigt elaka och redan på en gång vill de slå skiten ur en.
Det är inte ofta spel sätter upp en tydlig linje med dess utmanande stil, men det gör Dark Souls III.

Jag märker att tempot är högre än i föregångaren Dark Souls II. From Software har lånat Bloodbornes kvicka fighting och det gör så att striderna blir intensivare än tidigare. Räkna med kontringar, kullerbyttor och vid många tillfällen där man blir spetsad likt en shishkebab.

Man styr en karaktär som ska kuta omkring i Lothric för att dänga skitsvåra bossar som väntar på att göra äggröra av dig. Och sen skita ut dig i fördärv.
Jag känner mig i alla fall utskitad efter att ha dött i en hård kamp.
Underbar Dark Souls-filosofi, det där.
Utskitad.

Bossarna är precis så skräckinjagande och skitsvåra som jag hade förväntat mig.

Bossarna är precis så skräckinjagande och skitsvåra som jag hade förväntat mig i den här hårda uppföljaren.

Precis som i föregångaren kan man välja vilken typ av karaktär man ska styra under det här brutalt svåra spelet. Vill man köra som en riddare med bra fysisk styrka, eller varför inte en magiker med stark magi? Mitt råd är att testa med ett par av de många klasser innan man bestämmer sig för den ”rätta” karaktären. I alla fall för dig som är nybörjare. Kommer du till Fire Shrine, som är spelets säkerhetszon, kan du prata med en kvinna som kan få dig att gå upp i nivå. Beroende på hur många själar du samlat på, så kan du välja vad du vill höja. Här är några exempel på de saker som du kan höja: Endurance höjer din stamina, vigor din livsenergi, intelligence och faith höjer dina magikunskaper. För att använda ett visst vapen eller magi måste du höja en viss kategori och det kostar mycket själar. Och ju mer du går upp i nivå, desto dyrare blir det att levla upp.

Själar får du när du dänger fiender som lurar i skuggorna i riket Lothric. Om du dör (vilket du med största säkerhet kommer att göra) förlorar du alla själar som du har samlat, men du kan hitta dom igen genom att nudda vid den gröna låga som var den plats som du dog på. Men hinner du att dö innan du når den gröna lågan, försvinner de för gott. Jag kan lova dig att jag har svurit en hel del när såna situationer uppstår i Dark Souls III. Precis som i Dark Souls II och i Bloodborne.

På den fronten är det inte mycket ändringar i Dark Souls III. Men finns det några ändringar? Jodå.
Man bär nu på två olika Estus Flasks. Den enda fyller på ens livsenergi, som vanligt. Men den andra fyller på magimätaren, och det är riktigt bra. Särskilt om man är magiker eller om man använder sig av eldkraft.

Dark Souls III har ett snabbt tempo, som jag nämnde tidigare. Men här stöter man på många fler fiender på en gång och jag kan lova att man får fullt upp. Det är fascinerande att spelet flyter på när man blir jagad av en trupp ilskna skelett i ett visst tillfälle.

De stunder som jag hinner med att stanna upp, fånga andan och ta en ordentlig titt på omgivningen så är det en enastående syn. Dark Souls III är förbannat vackert. När du kommer till Ihtyryll Of The Boreal Valley , då förstår du vad jag menar. Sagolikt vackert. Men bakom fasaden lurar ren ondska som är argare än Ilska I Insidan Ut. Eller Freddy Krueger. Välj själv.

image

Grafiken är snyggare och skarpare än tidigare. Miljöerna i riket Lothric är sagolikt vackra.

Kontrollen är som vanligt tajt och det är lätt att lära sig att slåss. Men det är en utmaning att läsa fiendernas och främst bossarnas rörelseschema. Parerar man fel eller om man kullerbyttar i fel riktning så blir situationen livsfarlig. Ibland, i stridens hetta, så händer det att man råkar trycka på fel knapp och man dör på kuppen. Om man ska använda skölden och råkar använda en Estus Flask istället, när en stor riddare kör upp en lans igenom magen på en får mig att säga ”helvete”. Det är den snälla versionen av sanningen.

Monstren i From Softwares spel ser ut som att ha kommit ut ifrån folks mörkaste mardrömmar. Dark Souls III är inget undantag. Många av monstren får mig att undra hur spelskaparna har kommit på dessa groteska figurer? Men jag är ändå glad att de har gjort det, för de har lyckats få spelet så att det ser farligt ut.

Dark Souls III är mycket bättre än Dark Souls II. Trean känns mer stabil och Lothric är en mer intressant plats än Drangelic. Jag tycker inte att vapnen slits lika hårt i trean och det är faktiskt bra. Bossarna är jävligare och svårare än tidigare. Varje strid är en nagelbitare och minsta felsteg så är matchen redan färdig. Och det är inte till din fördel. Väldigt få spel har en så stark känsla av seger när man dängt en boss i Dark Souls III – eller i någon annan av From Softwares spel i överhuvudtaget. Den är euforisk. Sen märker man att spelet bara blir svårare. Men upptäckarglädjen är så stark att jag bara måste utforska mer, för det är så fantastiskt. Trots att jag ständigt dör hela tiden.
Men, det är det som är poängen med såna här spel. Och tjusningen.

Hur ska man annars beskriva ett spel där man använder sig av mer kullerbyttor än vad Link gjorde i Legend Of Zelda: Ocarina Of Time?

Det här är för mig det bästa spelet i Souls-serien för From Software har lyckats få ihop en tätare story och ett äkta äventyr. Kryddat med eld, aska och död. Men jag föredrar faktiskt Bloodborne för att jag tycker om dess gotiska, blodiga och mardrömslika stuk. Dark Souls III är inte långt efter. Om man älskar Bloodborne så rekommenderar jag absolut det här spelet, för det är riktigt fantastiskt.

Tre plus:
1. Snabbare tempo och intensivare strider än tidigare. Jag gillar det.
2. Dark Souls III känns tajtare och stabilare än dess föregångare. Det här är en rejäl förbättring.
3. Lothric är en av de allra vackraste platserna i tv-spelshistorien.

Tre minus:
1. De förbannade Dark Spirits som invaderar en vid fel tillfälle är bara irriterande. Fortfarande.
2. Vart tog Lifegems från tvåan vägen?
3. Kontrollen är faktiskt bra men ibland är reaktionsförmågan inte det bästa. Särskilt mitt i en strid om man ska ändra i snabbmenyn.

Jätten Yhorm reser sig från sin grav. Han är en av de fyra "Lords Of Cinder" som du måste besegra, men att ta sig dit är en lång resa. Och svår.

Jätten Yhorm reser sig från sin grav. Han är en av de fyra ”Lords Of Cinder” som du måste besegra, men att ta sig dit är en lång resa. Och svår.

Slutsats:
Dark Souls III är ett förbannat bra spel och det lever absolut till mina förhoppningar. Det här spelet är ett stort spel med mycket äventyr och brutal misshandel som leder till ens död – vilket förekommer ofta. Man borde tröttna efter att ens karaktär dött för tjugoelfte gången men magin i Dark Souls III ligger i upptäckarglädjen och en häftig kamp mot det onda. Bloodborne är ett bättre spel, men Dark Souls III är bättre än dess föregångare. Jag hyllar From Software för ytterligare ett mästerligt spel med skarp utmaning och en enastående fantasi. Ta ett par kullerbyttor och yttra ”Praise The Sun”!

Betyg: En stark fyra av fem.

Dark Souls III finns ute nu, till Playstation 4, Xbox One och PC. Jag recenserade Playstation 4-versionen.

Spel som jag vill se och spel som jag inte vill se i E3 2015.

E3-2015

Det är snart dags för årets största spelmässa, E3. 16-18 juni ska eliten av spelskapare visa upp framtidens titlar i Los Angeles.

Jag är som vanligt väldigt nyfiken på vad alla spelskapare ska visa upp. Det ryktas en hel del om vissa spel redan innan mässan visserligen, så det ska bli intressant att se om dessa rykten bekräftas. Sony, Microsoft och Nintendos konsoler kommer alla att få nya titlar och vi får se vad tredjepartstillverkarna hittar på denna gång.

I det här inlägget listar jag kort om vad jag hoppas på ska visas upp under E3, men också det jag inte hoppas på under mässans gång. Blå text betyder det jag hoppas på, röd text betyder det jag inte vill se.

MarioMaker610

Nintendo:

  • Ett nytt Metroid. Oavsett om det är ett läckert Retro Studio-spel eller ett gammalt hederligt 2D-lir så är det dags för Samus Aran att komma tillbaka.
  • Mer om Mario Maker. Spelet är beräknat att komma ut i september, så det vore kul att se mer ifrån detta efterlängtade spel.
  • Mer om det nya Legend Of Zelda. Eftersom det spelet blir försenat så skulle det kännas skönt med lite mer videos ifrån det här stora spelet.
  • Mer spel till Wii U i överhuvudtaget ifrån Nintendos sida. Som förväntat är tredjepartsstödet väldigt uselt, så Nintendo måste kämpa hårt.
  • En önskedröm visserligen, men jag vill faktiskt se ett Luigi’s Mansion 3 till Wii U.
  • Jag vill helst inte se så mycket om Nintendo 3DS. Ibland känns det som att Nintendo koncentrerar sig mer på den bärbara konsolen än deras stationära.
  • Pokémon. Lugn i stormen nu.

From Software:

  • Dark Souls III. Ryktena sprider sig som en löpeld. Kom igen nu, visa upp spelet på mässan!

2809263-1424111573-4

Crystal Dynamics:

  • Att företaget slänger in ett releasedatum för Rise Of The Tomb Raider till PS4 också. Konsolexklusivitet suger. Vill också se mer av Laras nya äventyr.

Rockstar:

  • Ett nytt Red Dead. Det har gått flera år, och Red Dead Redemption är av de allra bästa spelen någonsin. En uppföljare vore guld!
  • Grand Theft Auto VI kan faktiskt vänta ett tag. Folk har fullt upp med Grand Theft Auto V dessutom.

Konami:

  • Att Konami ångrar sig och återupplivar Silent Hills. Men det lär tyvärr inte hända.

Bethesda:

  • Ett releasedatum för Fallout 4 vore mysigt.

Ubisoft:

  • Ett nytt Rayman-spel och att Wii U faktiskt får ett spel ifrån spelföretaget denna gång.
  • Ytterligare mer Assassin’s Creed. Assassin’s Creed Syndicate kommer redan ut i oktober, så att redan utannonsera fler kommande titlar i detta nu vore som att äta för mycket motti. (nävgröt, googla det)

Activision:

  • Vad kommer mässans förmodade utannonserade Call Of Duty att heta? Det bryr jag mig inte ett skit om.

Square Enix:

  • Bravely Second kommer till Nintendo 3DS, men det vore riktigt kul om att företaget utannonserar ett Bravely-spel till Wii U.
  • Final Fantasy VII HD Remake. Kom igen, Square Enix. Få mig att vilja spela spelet.
  • Inget mer ifrån Final Fantasy XIII. Det räcker.

Star-Wars-Battlefront-_4-17_A

EA/Dice/Bioware:

  • Star Wars: Battlefront. Jag blir mer och mer peppad inför det här spelet, och om E3 visar upp mer ifrån det kommande Star Wars-spelet så kommer jag att skita på mig av ren glädje.
  • Mass Effect 4. När jag hörde musiken i förra årets E3 så fick jag gåshud.
  • NHL 16. Why not? Hockey är bäst som tv-spel.
  • FIFA 16. Det kommer garanterat. Men det intresserar mig inte.

Capcom:

  • Resident Evil Zero HD Remastered är på g, men det jag allra helst vill se är en rejäl reboot av mästerverket Resident Evil 2.
  • Att Capcom säger att Mega Man ska komma tillbaka.
  • Om ett Resident Evil 7 ska komma så hoppas jag att Capcom hittar tillbaks till det som gjorde de föregående spelen så bra och inte göra det övertrampet som Resident Evil 6 gjorde. Mer skräck och mindre action.

Summer_Camp_Screenshot_1

Övrigt:

  • Att spelföretaget Gun Media visar upp Friday The 13th-inspirerade skräckspelet Summer Camp. Många personer som har varit inblandade i första Friday The 13th-filmen är med och hjälper till med spelets utveckling. På tal om Friday The 13th, så kommer det att komma ett spel med Jason Voorhees för första gången på dryga 20 år. Det vore ju guld om Summer Camp bytte namn till just Friday The 13th. Varför? För det visuella, musiken och spelets upplägg är skrämmande likt de gamla filmerna.
  •  Att Playtonic Games skulle visa upp något kort om Yokka-Laylee.
  • Att något spelföretag köper Rune Factory-märket och släpper ut ett nytt spel i denna underbara spelserie.
  • Okej att många stortitlar inte kommer ut till Wii U eftersom konsolen inte har samma kraft som Playstation 4 och XBOX One, men då kan väl för tusan tredjepartstillverkarna göra andra spel till Nintendos stationära konsol? Det ser väldigt konstigt ut när vissa speltillverkare till och med släpper ut spel till Playstation 3 och XBOX 360 fortfarande och dissar Wii U. Sluta med den här löjliga mobbningen. Ja, för det är ren och skär mobbing.

 

Hur det än nu blir, så vet jag en sak. E3 kommer att bli riktigt intressant. Vad är du mest peppad för att få se?

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 27: Bloodborne.

Bloodborne

Efter att ha blivit överraskad av Dark Souls II, så kände en del av mig att jag ville ha mer. Sen slog From Software till med att visa upp deras kommande storspel till Playstation 4: Bloodborne. Det här verkade vara så brutalt spännande och peppen steg hela tiden. Bloodborne är ett stentufft och mörkt spel som påminner en del om Dark Souls II när det gäller utmaningen – som är riktigt hög – men det finns vissa tydliga skillnader. Man använder inte sig av magi utan man kan använda skjutvapen för att paralysera fienderna innan man kör en ett svärd i deras tarmar. En annan sak som är väldigt märkbar är att tempot är otroligt mycket högre och striderna är intensivare. I rollen som en jägare som ska jaga odjur och andra onda ting i staden med en förbannelse, Yarnham, så ska man samla på sig blodekon för att kunna gå upp i nivåer och uppgradera sina vapen. Självklart har jag dött så många gånger att jag har tappat räkningen. Och jag har sagt fula ord varje gång jag har dött. Det här är riktigt svårt och man måste vara på sin vakt hela tiden. Men ändå – det är så jävla läckert och coolt. Yarnham är en skitig, vidrig stad men ändå så gotiskt vackert. Påminner starkt om 1800-talets London i tiden då Jack The Ripper härjade. Grafiken är enastående och bildhastigheten är väldigt hög. När man som jägare kommer till frizonen Jägarens Dröm så känns det som man kommit till ett sorts himmelrike med en mystisk docka som väntar på dig. Det är en fridfull plats med många gravstenar och ritualplatser. Jag trodde att From Software skulle bränna bort all krut när de gjorde Dark Souls II men i helvete heller att de gjorde det. Bloodborne är mer som en rabiessmitta i jämförelse med dess ”föregångare”. Fienderna är riktigt elaka och vill dig väldigt ont redan från spelets början. Allt från arga stadsbor med facklor och högafflar till de där äckliga varelserna som suger ditt blod med en äcklig tentakel. Bloodborne är dessutom mycket råare och blodigare än Dark Souls II. Hur många kubikliter blod spills det egentligen när man har spelat klart det här gigantiska äventyret? På tal om blodspill, så är bossarna väldigt blodtörstiga. Dessa mäktiga fighter mot de mest hänsynslösa och barbariska bossarna jag har mött i modern tid är rena rysare. Att vinna mot en boss är en seger som man innerst inne utbrister ”ja” – eller så vrålar man bara av segerns sötma. En del säger att Bloodborne är det spelet som är anledningen att man måste ha en Playstation 4. Jag är en av dom. Vill man ha ett mäktigt äventyr med så brutal svårighetsgrad och en hel del upptäckarglädje, så är definitivt Bloodborne ett spel för dig. Det är i alla fall ett spel för mig och jag längtar tills jag får köra svärdet i häcken på Darkbeast Paarl igen. Helt makalöst.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 31: Dark Souls II.

maxresdefault (6)

Fan! Jävla skit! Rövhål! Svordomarna har haglat över det grymt svåra Dark Souls II. Men det är ett fantastiskt bra spel som bjuder på många, många timmars speltid. Och att få dö. Massvis med gånger. Jag provade Demon’s Souls men fattade inte ett dugg av det, och tyvärr missade jag första Dark Souls. Den enorma hypen folk hade inför Dark Souls II fick mig väldigt intresserad av spelet och jag gjorde en chansning när jag köpte det. Efter att ha valt en typ av krigare (jag valde en magiker) vandrade jag omkring i Things Betwixt och blev dödad av stora gröna troll som gjorde en kullerbytta på mig. Det hände om och om och om igen. För fan! Jävlar vad svårt det var redan från start. Dark Souls II är inget för sillmjölkar. Jag lyckades att hitta frizonen Majula och den kvinna som skulle höja mina värden: Emerald Herald. Jag slogs över att hur gudomligt vackert Dark Souls II var, bara av att kolla på solen som låg över havets yta långt bort. Den hjälpsamma kvinnan Herald är mig en riktig räddning, för med de själar man samlar på i tortyrsäventyret så kan man höja sina värden och få en smått rimlig chans i spelet. Majula är en port till många farliga områden i riket Drangleic och det rena helvete som alla fiender vill ge mig lurar överallt. För att inte glömma de otroliga bossarna. De otroligt svåra bossarna till och med. Hur många gånger har The Rotten vridit av min karaktärs kropp? Trion Ruin Sentinels har ställt till det ordentligt för mig i många strider. Nu undrar ni säkert, varför har jag med ett så svårt spel med på listan om jag endast säger att det är ett rent helvete? Det beror på att Dark Souls II är så beroendeframkallande och att jag aldrig har tagit mig an ett så riktigt hårdkokt spel förut. Dark Souls II är ett riktigt kraftverk gjort av From Software, och knepigt nog så älskar jag estetiken och den mytologi som finns i det svåra spelet. Det är nästan till och med religiöst underbart. Det spelar ingen roll hur många gånger min karaktär har dött i exempelvis No Man’s Wharf eller i Dragon’s Shrine. Det spelar ingen roll om en röd krigare gjort livet surt för mig i dåliga tillfällen. De spelar ingen roll om hur många svordomar jag har sagt åt Dark Souls II. Det viktigaste är att det här är ett mästerligt hardcorespel med en respektabel, men fruktansvärt svår, svårighetsgrad. Praise The Sun!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Recension: Bloodborne.

Bloodborne-cover-819x1024

Det är dags för jakt och slakt!

From Softwares efterlängtade storspel efter Souls-spelen påminner väldigt mycket om deras senaste spel, Dark Souls II – som jag utsåg till 2014 års bästa spel. Jag hade endast spelat Demon’s Souls en gång och tyckte att det var helt obegripligt, men jag fastnade för Dark Souls II så mycket. När Bloodborne utannonserades ifjol, blev jag väldigt nyfiken på hur From Software skulle gå tillväga.

Souls-spelen är kända för deras otroligt svåra svårighetsgrad och utmaning. Bloodborne är absolut inget undantag.

Man styr en jägare (man eller kvinna, du väljer i en rolig spelareskaparmeny i spelets början) som vandrar runt i den helvetesdrabbade byn Yarnham för att jaga odjur och andra otyg. Upplägget, striderna och tuffheten är väldigt likt Dark Souls II, så det känns ganska välbekant när jag sätter igång och spelar Bloodborne. Men visst finns det skillnader.

hgj

Yarnham är byn som Gud glömde. Odjur, monster, stora varulvar eller hemska gamla tanter som vill bara tömma dig på blod lurar överallt. Resultatet? Du dör. Och det kommer du göra. Ofta.

Striderna är mycket snabbare och fiendernas intelligens är mycket skarpare. Tempot är högre. De blodiga effekterna är så sjukt höga att man behöver besöka kemtvätten väldigt ofta – för ens dräkt blir rätt så nersölad med en grinig, högaffelsbeväpnad gubbes blod. Jag skulle lätt utse Bloodborne till ett av de mest blodigaste spelen någonsin. Med det snabbare tempot och mer intensiva striderna så måste man ha nerver av stål och snabba reflexer. Trots det så dör man hela tiden – och det är det som både är spelets förtjusning och förbannelse på samma gång. Man samlar sig på blodekon när man dödar en fiende, och med blodekon så kan man uppgradera sina egenskaper och köpa tillbehör. Dör man, tappar man alla ekon och man måste antingen döda den fiende som dödat en eller hitta blodpölen där du dog för att få tillbaks ekona.

Jag tycker om dockan/kvinnan som uppgraderar ens egenskaper i Jägarens Dröm. Hennes brittiska accent är ljuvlig.

Bloodborne är ett av de vackraste spelen jag har sett. Yarnham är en fruktansvärt hemsk byhåla, men de gotiska och smått religiösa omgivningarna är så stämningsfulla och vackra. Atmosfären gör så att man vill bara stanna upp och beskåda omgivningen – men med tanke på att faror lurar i varje hörn så har man inte så värst mycket tid att göra det. Det resulterar att man blir hackad pölsa.

I Dark Souls II kunde man välja mellan en massa vapen och magiska krafter. Man kunde uppgradera vapnen dessutom. I Bloodborne är det lite annorlunda. De är få vapen denna gång, men uppgraderingssystemet är mer intressant än dess spirituella föregångare. Hittar du blodstenskärvor så kan göra sina vapen starkare. Med blodjuveler kan vapnen få andra styrkor. Passa på att sätta dit rätt blodjuvel i den långa färden i Yarnhams territorium. Det är ett kul inlägg.

"Did I only shoot six shots, or only five?" Skjutvapen är ett nytt inlägg i From Softwares spel. Pistolen är mer för att paralysera än att skada så använd den klokt.

”Did I only shoot six shots, or only five?” Skjutvapen är ett nytt inlägg i From Softwares spel. Pistolen är mer för att paralysera än att skada så använd den klokt.

Det finns inga magiska krafter likt Soul Arrows ifrån Dark Souls II i Bloodborne. Men istället har man en läcker puffra som man kan skjuta kvicksilverkulor i ett odjurs rektum. Men kulorna gör inte så värst mycket skada, istället paralyserar de monstren en kort stund och det här är ett bra tillfälle att ladda upp för ett dödligt slag. Taktik, taktik!

Bossarna i spelet är helgrymma.  Jag finner dom ännu svårare än i Dark Souls II, och de kan döda en rätt många gånger innan man kommer på hur man ska göra – och att man har turen på sin sida. Lägg därtill ett otroligt soundtrack så blir bosstriderna enormt episka. När jag dödat en boss så känns det som ett av mina största segrar i min spelkarriär. Det här är hardcore på riktigt.

En likhet mellan Dark Souls II och Bloodborne är att man kan anropa hjälp eller inkräkta sig i en annan spelares värld. Men jag har en fråga. Varför ska det kosta insikt när man ringer i klockan när man vill ha hjälp?

Kontrollen är väldigt likt den i Dark Souls II så det är enkelt att hoppa igång. För en nybörjare så är det inte så värst svårt att lära sig kontrollen. Man kan likt i Zelda-spelen låsa in en fiende så att man kan kontra, göra kullerbyttor och rikta en ett kraftig slag eller två. Dör man, så skyll inte på kontrollen. Svär som fan på den fiende som dödat dig stället.

hgj

Bloodborne är precis lika grymt och skräckinjagande som det är vackert. Kolla in den där röda månen!

Bloodborne är näst intill perfekt. Det har en otrolig spelmekanik, fantastisk atmosfär och det är stort. Kontrollen är tät och det finns så mycket att upptäcka. Det är tufft och monumentalt. Men det finns en stark nackdel. Laddningstiderna. Om man antingen dör eller ska teleportera sig ifrån Jägarens Dröm (en frizon) till en lykta på en speciell plats så tar det nästan en minut för att det ska laddas upp. Om jag har kommit långt fram och tragiskt nog dör av ett förargligt slag så blir jag så frustrerad att jag vill bara hoppa in och ta tag i det snabbt. Men istället måste man vänta i den där minuten. From Software har nämnt att de ska sätta dit en patch (plåster på engelska) för att minska laddningstiderna. Hoppas att patchen kommer snart för det här är löjligt.

Tre plus:

1. Bloodborne är precis så svårt som jag hade hoppats på. Härligt med en rejäl utmaning.

2. Tempot och intensiteten i striderna är imponerande. Särskilt bossarna.

3. Yarnham är så gotiskt läskigt att det är alldeles underbart. Hinner du ta en titt och beskåda den vackra omgivningen?

Tre minus:

1. Laddningstiderna! När patchen kommer så kanske det här stora minuset blir mer suddigt.

2. I vissa områden så önskar jag att det hade funnits fler lyktor som transporterar en till Jägarens Dröm.

3. Lite dumt att det kostar insikt för att ringa i klockan när man vill ha hjälp.

Bossarna i Bloodborne tillhör bland det bästa och det farligaste i spelet. Räkna med storslagna kamper!

Bossarna i Bloodborne tillhör bland det bästa och det farligaste i spelet. Räkna med storslagna kamper!

Slutsats:

Bloodborne är precis vad jag hade hoppats på. From Software har gjort det igen, med en rejäl uppercut så slår Bloodborne knockout på de flesta spelen just nu. Jag bör nog sätta dit en varningsstämpel till de som vill spela ett simpelt spel, för Bloodborne är inget spel för sillmjölkar. Men söker du efter ett spel med intensiva strider och ett enormt upptäckarglädje, plus mycket blod så är absolut Bloodborne något för dig. Jag har bekymmer med laddningstiderna, men när patchen är på plats kan jag förlåta From Software. Men det här är absolut ett av 2010-talets allra bästa spel och är ett säkert köp till Playstation 4.

Betyg: En blodig femma av fem!

Bloodborne finns endast till Playstation 4, finns ute nu.

Akta dig för gubbar i rullstolar! Oftast ligger de i bakhåll för att peppra dig med bly.

Akta dig för gubbar i rullstolar! Oftast ligger de i bakhåll för att peppra dig med bly.

Första intryck av Bloodborne.

Äntligen är det dags för att jaga odjur och andra monster i Playstation 4-exklusiva spelet Bloodborne. Spelet, som är gjort av From Software, är ett av de spel som jag har längtat efter mest av alla det här året. Vilken tur att Bloodborne kom såpass tidigt på året, dagen innan min födelsedag för att vara noggrann. Jag har hunnit spela några timmar och så här långt har jag hunnit samla på de första intrycken, och så här lyder dom:

Bloodborne börjar med att din karaktär vaknar upp och ser en skäggig, äldre man i rullstol. Han pratar om blekblod, jakt och odjur och om att du måste skriva på ett kontrakt. Efter att han nämner ordet ”kontrakt” så hamnar du i en karaktärskaparmiljö. Här får du välja kön och utseende på din jägare. Du får välja vilken typ av jägare du ska vara och varje val har sina fördelar respektive nackdelar, så välj klokt. Jag valde en medelålders kvinna.

Efter nån halvtimme med karaktärskaparmiljön så startar spelet på riktigt. Jag blev dödad på en gång av en stor vargliknande varelse och hamnade sedan i en drömvärld. Passade på att kolla lite omkring innan jag återvände till helvetesstaden. Om och om igen dödade den jävla vargen mig. Aaargh. Till slut hittade jag ett handhållet vapen (jag valde en yxa) och ett skjutvapen – äntligen kunde jag slakta vargfan till pölsa.

Likheterna med From Softwares föregående spel, i synnerligen för mig Dark Souls II, är väldigt slående men visst finns det skillnader. Där man fick själar när man dödade en fiende i Dark Souls II, får man blod när man dödar en fiende i Bloodborne. Både en likhet och en skillnad på samma gång. Självklart lurar faror överallt i den farsot till stad, allt från blodtörstiga jyckar till gubbar med högafflar. Och alla vill en sak. Göra dig riktigt illa. Och tro mig – det lyckas de bra med.

Åh, vad jag dör hela tiden.

Jag tror att jag har dött minst hundra gånger i Bloodborne. Ändå så har jag en så stor förälskelse i spelet redan. Hur fan går det ihop?

Säg det.

Precis som i Dark Souls II, är det den där utforskarglädjen som driver mig framåt. Jag vill ju sträcka mig lite mer än vad jag egentligen vågar. Ibland känns det som en belöning, men visst kan det straffa sig! Ett straff i form av en plågsam död och blodskvättning. Herre min skapare, vad blodet skvätter i Bloodborne. Kemtvätten lär få fullt upp. Och gatsoparna.

Kontrollen är väldigt smidig och är lätt att förstå sig på. Visst har det hänt att jag tryckt på fel knapp när det blir en kamp med ett gäng gubbar med högafflar som vill göra mig till shiskebab. Men det är en del av tjusningen.

Åh, plågan och hårdheten. Vad ni får mig att slita mitt hår. Nåväl, vad som är kvar av det.

Grafiken och omgivningen är än så länge så läckert att man bara vill stå still och titta sig omkring i lugn och ro. Om man får tid till det eftersom det finns faror överallt. Jag tycker att det är skitbra att det är svensk text för då förstår jag lite bättre, men jag hade inte haft något emot engelska om så vore fallet.

Laddningstiderna är det enda jag vill klaga på i nuläget. När man har dött eller ska åka mellan drömvärlden och staden så dröjer det skitlänge. Hoppas verkligen att det kommer en patch så snart som möjligt för det är inte normalt att det ska dröja nästan en minut för laddningstider.

Jag tycker absolut att Bloodborne är något av det tuffaste och hårdkokta jag spelat på länge. Ändå har jag bara skrapat pyttelite på ytan och jag har mött första bossen en gång, med förlust som resultat. Men snart så ska jag dänga hen. Vänta bara.

Det här är verkligen något att bita i. Något blodigt! Lovely.

Det skvätter så mycket blod i Bloodborne att man skulle tro att man kan fylla en simbassäng med blod på nån minut!

Det skvätter så mycket blod i Bloodborne att man skulle tro att man kan fylla en simbassäng med blod på nån minut!