Jag testar The Binding Of Isaac: Rebirth. (inte en recension)

Länge har jag velat spela The Binding Of Isaac, men jag har liksom inte haft tid med det. Om jag ska vara ärlig så har jag totalt glömt bort att det spelet fanns i överhuvudtaget. Men i slutet av juli fann jag The Binding Of Isaac: Rebirth på PS4 för en billig slant, så jag tänkte ”äh vad fan, jag provar det”.

Inledningen är ganska grotesk och horribel. Isaac leker medans hans djupt religiösa mamma får ett kall ifrån Gud. Hon får för sig att hon ska först ta ifrån allt ifrån Isaac, sen låsa in honom och till slut döda sin egen son. Fy fan så hemskt. Isaac upptäcker hennes onda (ironiskt eftersom hon fått ”order” ifrån Gud) plan och hittar en lönnlucka till källaren. Frågan jag ställer mig själv är:

Är det värt att hoppa ner i en läskig källare eller att stanna hos sin elaka mamma?

Varför frågar jag det? Jo, för källaren är full av groteska varelser och fällor.

Isaac kutar runt i en labyrint och jag tycker på en gång att det liknar Legend Of Zelda. Isaac kan hitta redskap som hjälper honom att kämpa mot de otäcka monster som vill döda honom. Allt från bomber till piller som ge honom nya egenskaper – eller göra saken värre.

Bomberna kan spränga hål i väggar, precis som Links bomber gör. Alltså, likheterna med Legend Of Zelda är skrämmande lika. Men det är inga dåliga förbilder som tur är.

Bajs, blod, gore och ringmaskar. Det är som att komma in i en mardröm. Men The Binding Of Isaac: Rebirth är faktiskt ett intressant spel med djup.

Bajs, blod, gore och ringmaskar. Det är som att komma in i en mardröm. Men The Binding Of Isaac: Rebirth är faktiskt ett intressant spel med djup.

Jag tycker att The Binding Of Isaac: Rebirth är rätt bisarrt och ganska äckligt emellanåt. Det är väldigt blodigt och för småbarn kan spelet troligtvis ge mardrömmar, så jag rekommenderar inte att spelet spelas när småbarn tittar på. Fienderna som Isaac möter är hemska. Vad sägs om bajskorvar som rusar och tacklar? Eller zombiebarn som skjuter projektiler? Eller spindlar? Ringmaskar? Flugor? Och då har jag inte ens nämnt bossarna ännu.

Isaac skjuter tårar genom att trycka på kryss, fyrkant, triangel och cirkel på PS4:ans kontroll. Beroende åt vilket håll man ska skjuta åt så kan det ställa till det för en början. Jag fann kontrollen rätt svår i början men man lär sig. Mitt råd är att du styr Isaac med styrkorset istället för styrspaken eftersom det här är ett spel som influeras av retrospel.

När man har klarat av en boss så kommer man djupare ner i källaren. Man kommer till och med såpass långt ner att man hamnar i mörka djupa grottor, Och då blir givetvis spelet svårare. Men The Binding Of Isaac: Rebirth är svårt redan ifrån början. Det är ungefär som att Legend Of Zelda möter Dark Souls.

Men för fan, vem i sin sjukaste fantasi har kommit på en boss som kallas för Peep och som under striden håller på att pissa ner sig? Blärgh.

Jag har bara skrapat på ytan av The Binding Of Isaac: Rebirth. Det finns så sjukt många hemligheter i spelet, och jag har ärligt talat ingen som helst aning om vad alla power-ups som Isaac hittar är till för. En del hjälper till avsevärt medans andra gör saken värre. Ibland kan man ingå en pakt med djävulen och offra sina hjärtan för att få tillgång till kraftiga power-ups. Den enes död, den andres bröd – eller vad är det man säger?

Trots att jag har dött så många gånger så har utvecklarstudion Nicalis lyckats med en sak. The Binding Of Isaac: Rebirth är verkligen beroendeframkallande och det är verkligen intressant att spela trots dess bisarrhet och sjukt svåra svårighetsgrad.

Här kommer det en likhet med Rogue Legacy: När man har dött så ändras hela spelets karta så det är aldrig samma rum som tidigare. Bossarna kan också bytas ut med andra, så man möter inte samma boss vid nästa spelomgång som den förra. (jo, ibland kan man det men det är helt slumpartat) Det här är faktiskt genialt, för det bidrar också till att man kan spela The Binding Of Isaac: Rebirth många gånger. Man kan låsa upp andra karaktärer också men för att göra det krävs en hel del list och talang.

Jag återkommer vid ett senare tillfälle för att recensera spelet, men än så länge ser det verkligen jättebra ut. Men det är brutalt svårt!

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 2: Friday The 13th IV – The Final Chapter.

Friday-the-13th-The-Final-Chapter-friday-the-13th-20841771-900-506

Det här är för min del den ultimata Friday The 13th-filmen. Jag älskar de fyra första filmerna, och synnerligen är Friday The 13th IV – The Final Chapter min personliga favorit. Den lånar de bästa partierna ifrån föregående filmer. Brutaliteten, musiken och Tom Savinis splattereffekter ifrån ettan. Mörket, musiken och mystiken ifrån tvåan. Coolheten, tyngden och hockeymasken ifrån trean. Ändå så lyfter fyran sig ett par nivåer över de tre första – och över resten av de filmer som kom efter. Jason Voorhees har aldrig varit så här arg och barbarisk som han är i Friday The 13th IV – The Final Chapter. Han tar ut sin vrede på läkare hos sjukhuset efter händelserna i trean, och sedan fortsätter han sitt mördartåg hos ett par hus vid sjön Crystal Lake. Morden är riktigt blodiga och råa. Det är rätt coolt att den bondgård som var med i Friday The 13th III är exakt samma bondgård som startar händelserna i del fyra. Dessförinnan så visas det en tillbakablick på alla händelser ifrån ettan, tvåan och trean, och de snygga förtexterna. Ted White är den bästa Jason någonsin, och fast han är något kortare här så är han ännu grymmare än någonsin. Jasons äckliga naglar får mig att rysa. Huga. Harry Manfredinis återanvändbara (och briljanta) musik ifrån ettan och tvåan passar perfekt till det mörka fotot som visas i den här filmen. Tom Savini imponerade i originalet, och här tar han ett steg längre och bjuder på några av de grymmaste goreeffekterna i en Friday The 13th-film. Corey Feldman spelar den unge Tommy Jarvis, som alltid är förknippad som Jasons nemesis. Crispin Glovers karaktär Jimbo och hans töntdans är fortfarande rätt kul att se på. Filmen blir ännu mer spännande när Tommy och hans modiga syster Trish kämpar mot Jason i de sista tjugo minuterna. När Jason kutar och jagar efter Trish i ösregnet så sitter man på nålar, för man ser att Jason är riktigt förbannad. Jasons ansikte är imponerat sminkat, för han ser så grotesk ut – och lika groteskt är Tommys brutala avreagering när han dödar den farliga mördaren. Den effekten av Savini är något av de råaste jag har sett. Att filmen hette The Final Chapter var för att det skulle ha varit den allra sista filmen med Voorhees-familjens mördande. Historien och fansen ville annat, vilket på ett sätt och vis är synd. Friday The 13th IV – The Final Chapter skulle ha varit toppen på isberget och vara en värdig avslutning. Men å andra sidan hade man inte fått se Friday The 13th VI – Jason Lives. Men en sak är säkert. Friday The 13th-filmerna och Jason Voorhees kommer aldrig någonsin vara så bra som i Friday The 13th – The Final Chapter. Aldrig.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

2. Friday The 13th IV – The Final Chapter.

3. Star Wars: Episode VI – Return Of The Jedi.

4. Sagan Om Konungens Återkomst – Extended Edition.

5. Halloween II.

6. Sagan Om Ringen – Extended Edition.

7. Det Levande Slottet.

8. Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Back.

9. Den Gode, Den Onde, Den Fule.

10. Hajen.

11. Oh Brother, Where Art Thou?

12. Vem Satte Dit Roger Rabbit?

13. Halloween.

14. Star Wars: Episode IV – A New Hope.

15. Friday The 13th.

16. Corpse Bride.

17. Det Våras För Rymden.

18. Once Upon A Time In The West.

19. Changeling.

20. Friday The 13th VI – Jason Lives.

21. Trinity – Djävulens Högra Hand.

22. The Dark Knight.

23. Min Granne Totoro.

24. First Blood.

25. Nu Blåser Vi Snuten.

26. The Goonies – Dödskallegänget.

27. Die Hard.

28. The Terminator.

29. Sin City.

30. Walk The Line.

31. Jakten På Den Försvunna Skatten.

32. Django Unchained.

33. Den Nakna Pistolen.

34. A Nightmare On Elm Street 3 – Dream Warriors.

35. Friday The 13th III.

36. Evil Dead II.

37. Den Sista Färden.

38. Dum Och Dummare.

39. Taxi Driver.

40. Skönheten Och Odjuret.

41. Rocky IV.

42. Spirited Away.

43. Friday The 13th II.

44. Bad Taste.

45. Det Våras För Frankenstein.

46. Dawn Of The Dead.

47. Cry-Baby.

48. Top Secret!

49. Benjamin Buttons Otroliga Liv.

50. The Texas Chainsaw Massacre.

51. Hot Shots!

52. Terminator 2 – Judgement Day.

53. Djungelboken.

54. Dawn Of The Dead. (remake)

55. Exorcisten.

56. Kill Bill Volume 1.

57. Guardians Of The Galaxy.

58. Ghost In The Shell.

59. The Burning.

60. Rovdjuret.

61. Batman Begins.

62. Saw.

63. Det Våras För Sheriffen.

64. Ghostbusters.

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 59: The Burning.

TheBurningfinal

Efter succéen med Friday The 13th, så dök det upp en stor mängd med kopior som innehåller våldsam död, lägereldar och skog. Den mest kända ”kopian” är The Burning, men en simpel kopia är det definitivt inte. En vaktmästare hos en campingplats blir utsatt för ett spratt och råkar bli svårt brännskadad, och tar sedan ut sin brutala hämnd. Om du tycker att första Friday The 13th är brutalt rå så är det egentligen ingenting mot The Burnings gorefest. Jag skulle säga att The Burning är minst tio gånger så brutal som dess ”förebild”. Cropsy (vaktmästaren) använder sig av en stor häcksax och med Tom Savini (han gjorde effekterna till filmer som Friday The 13th och Dawn Of The Dead) bakom splattereffekterna så blir det extra rått. Fortfarande så är scenen med flottmassakern väldigt magstark. Mitt råd är att du inte äter något innan. The Burning – eller Brännmärkt som den heter på svenska – blev mer eller mindre bannlyst i många länder på grund av att den är så jävla rå. I övrigt så är The Burning en tät och väldigt stämningsfull slasher. Musiken är ett plus. Extra intressant är att Jason Alexander (George i Seinfeld) och Holly Hunter har mindre roller i filmen. The Burning är inte bara den bästa Friday The 13th-kopian. Den klarar definitivt av att stå på sina egna ben.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

59. The Burning.

60. Rovdjuret.

61. Batman Begins.

62. Saw.

63. Det Våras För Sheriffen.

64. Ghostbusters.

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Recension: Evil Dead.

evil-dead-poster-hi-res

Remakes av klassiska skräckfilmer är något som hör till vardagen. Titel efter titel plockas upp, och denna gång är det dags för nytolkningen av Sam Raimis klassiker The Evil Dead. Regisserad av Fede Alvarez och i producentstolarna finner man gänget bakom originaltrilogin: Sam Raimi, Bruce Campbell och Robert G. Tapert. Så då borde det ju vara upplagt till ett fjärde mästerverk, eller?

Den här filmen, Evil Dead, handlar om några vänner som tar med Mia (Jane Levy, bra skådespeleri) för att rehabilitera henne från sitt drogmissbruk. Men de hittar en obehaglig upptäckt i källaren och en mystisk bok. En av dom läser i boken och något ondskefullt vaknar upp i skogen. De ligger riktigt, riktigt illa till.

En av originalfilmens mest obehagliga scener är där en kvinna blir våldtagen av träd - i den här filmen tas den scenen med igen - ännu mer motbjudande.

En av originalfilmens mest obehagliga scener är där en kvinna blir våldtagen av träd – i den här filmen tas den scenen med igen – ännu mer motbjudande.

Mycket känns igen från den första filmen. Folk som blir besatta av ett ondskefullt väsen, de dödas bok är med likaså de snabba kamerarörelserna i skogen. Kollar man noga så hittar man fler saker som fanns med i de gamla filmerna. För nostalgikern så frossar man i gammalt gott. Men en viktig sak skiljer den här nytolkningen med den klassiska trilogin: Den är en helgjuten skräckfilm utan humor. Men fungerar filmen utan humorn? Ja, det tycker jag. Jag gillar de gamla filmerna, särskilt Evil Dead II, men jag tror det var klokt att humorn slopades bort för det skulle kännas fel i den här filmens struktur.

Hm, jag undrar vad som ska hända här? En öttsåg och en arm som blivit besatt av demoniska krafter kan bara sluta på ett sätt. Evil Dead lider av förutsägbarhet, men övervägs av dess gore.

Hm, jag undrar vad som ska hända här? En köttsåg och en arm som blivit besatt av demoniska krafter kan bara sluta på ett sätt. Evil Dead lider av förutsägbarhet, men övervägs av dess gore.

Peppen efter den grymma red band-trailern var skyhög, så jag hade riktigt höga förhoppningar till Evil Dead. Men för att vara ärlig, jag förstår att den här filmen sågades av många. Filmen är en besvikelse. Varför?
Därför att det egentligen inte händer så värst mycket, utöver det som visades i trailern. Eller jo, det gör det visserligen. Min poäng är att jag hade velat sett mer för filmen hade potential. Jag gillar idén att låta vännerna hjälpa Mia med sitt drogmissbruk. Skönt med en film som inte handlar om ett gäng ungdomar som åker till en stuga i ödemarken, för att festa, röka och knulla. Det här är mer uppfriskande. Mias abstinens ställer till det för henne när ondskan har vaknat. Det tycker jag passar bra in i storyn.

Karaktärerna känns dessutom riktigt trovärdiga men jag hade velat veta mer om dom. När helvetet släpps lös hinner man inte tänka på ungdomarna.

Humorns frånvaro övervägs av Evil Deads omtalade gore/splatter-effekter, och här snackar jag grejer. De effekterna får verkligen magen att vrida sig. Ännu bättre är vetskapen att man använder sig av klassiska splattereffekter så här finns inget CGI. Skönt, för det hade förstört filmen. Men, även om Evil Dead är brutalt rå, så kändes inte filmen så värst skrämmande. Den är dessutom förutsägbar vilket är synd för det börjar bra. Kunde man våga ta till nya, oförutsägbara saker så kunde Evil Dead blivit ännu bättre. Jag tror att man kan ta lärdom till detta till nästa film. (jo, det kommer att komma en sådan)

Tre plus:
1. Idéen att några vänner hjälper deras väninna att bekämpa sitt drogmissbruk är en bra stöttepelare. Skönt att man tar en annan väg än ”åka till stuga i skog för att festa och knulla”.
2. Gore/splatter-effekterna är i toppklass. Men varning; kräsmagade bör undvika filmen och ät inget köttigt innan.
3. Evil Dead har bra scenografi och foto.

Tre minus:
1. Även om Evil Dead är brutal så är den inte så värst läskig. Tyvärr.
2. Karaktärerna är bra men mer om dom hade inte skadat.
3. Tyvärr tillför inte Evil Dead något nytt under solen. Man har sett det mesta förut.

Visste du att: Ta gärna en titt efter sluttexterna.

Slutsats:

De som sett red band-trailern, vet att den besatta Mia skär sin tunga med en gipskniv - ganska groteskt. Ännu värre är att demonen vill hångla lite. Den här scenen är äckligare i själva filmen.

De som sett red band-trailern, vet att den besatta Mia skär sin tunga med en gipskniv – ganska groteskt. Ännu värre är att demonen vill hångla lite. Den här scenen är äckligare i själva filmen.

Evil Dead är utan tvekan en riktig besvikelse. Dess förutsägbarhet och att den försöker vara läskig men inte håller hela vägen duger inte. Riktigt synd. Men jag vill inte kalla filmen för dålig. Nej, Evil Dead är faktiskt bra. Ett utmärkt foto och en bra bakgrund till filmens story ger filmen en ryggrad. Lägg till bra karaktärer och naturligtvis de grymma splatter-effekterna så har man en fin nytolkning av en äkta klassiker.
Jag är säker på att den här filmen släpps i en oklippt version när den dyker som köpfilm. Då ska jag se den igen.
Som remake är Evil Dead bra men originaltrilogin är bättre.

Betyg: En trea av fem.

Kan Evil Dead-remaken vara den bästa remaken som gjorts?

Evil Dead Remake 020Att göra en remake till en klassisk film är en svår uppgift. Särskilt om det är en skräckfilm, gärna en omtyckt sådan.

Många har misslyckats, A Nightmare On Elm Street är ett exempel på det. Friday The 13th, Day Of The Dead och Piranha likaså.

En del har lyckats med att göra en bra remake, som Texas Chainsaw Massacre och Dawn Of The Dead.

Vissa filmer blev sågade till knäna, som The Thing. (Som jag tyckte var underskattad faktiskt.)

 

Nu har turen kommit till en av 1980-talets mest omtyckta skräckklassiker; Evil Dead. Originaltriologin är kända för sin svarta humor, fast den första filmen är mer en renodlad skräckfilm. Sam Raimi gjorde på sin tid en av tidernas mest läskiga filmer fast humorstämpeln gick inte att tvätta bort. På gott och ont. Mest gott.

evildead-cpNu, över 30 år senare, återvänder Sam Raimi tillsammans med sin vän Bruce Campbell (som spelade Ash i triologin) tillbaka till den film som gjorde dom världskända. Med sig har de dessutom Robert G. Tapert, som producerat orignalfilmerna. Trion sätter sig i producentstolarna och skickar regissörfacklan vidare till Fede Alvarez.

Alvarez har också fått hjälp av Diablo Cody med manuset. Om Cody låter bekant, så är det faktiskt hon som skrivit Oscarsvinnande manuset till Juno.

 

Den här nya Evil Dead går tillbaka till det som gjorde originalet läskigt. Ett gäng ungdomar tillbringar tiden i en stuga i en skog, och finner en mystisk bok. Trots bokens varningar så läser de den och ondskan vaknar.

En teaser släpptes i oktober 2012 och här märktes det att Raimi inte tänker visa en uns av humor. Nej, här är en Evil Dead som är ondskefull. Blodig och full av gore. Mycket kändes igen från de gamla filmerna men här är det mycket mer allvarligt.

Teasern var intressant men jag var skeptisk. Tänk om det blir pannkaka av alltihop?

Sedan kom den. En ”red band trailer” i början av januari.

Den här trailern är bland det mest groteska jag sett. Raimi, Alvarez och Campbell menar allvar. De tänker skrämma skiten ur oss och få oss att må riktigt illa. Ännu våldsammare, råare och sinnesjukare än vad jag någonsin kommer att föreställa mig. Scenen i slutet av trailern får min ryggrad att strimlas i bitar.

 

Jane Levy.Jag kan inte låta bli att tänka det här: Tänk om trailern visade ”det bästa” i hela filmen? Tänk om jag blir besviken? Filmbolagen är jävligt duktiga på att marknadsföra filmer och få oss att bli peppade till en film – som blir rena besvikelsen.

Men jag är ändå försiktigt positiv. Det ska inte finnas en uns av CGI-teknik i nya Evil Dead. Bara klassisk ultrarå gore. Det känns både fräscht och old-school på samma gång. Om nu manuset är rätt, klippen är skarpa och att filmen är bra regisserad. Men viktigast av allt; den ska vara läskig som fan. Då kommer den att bli den bästa skräckfilmen sedan nyinspelningen av Dawn Of The Dead. Humorlös eller inte, jag är säker på att det här är rätt väg att gå för en så gammal film som klassikern är. Våga tänja på gränserna.

Så snälla Sam Raimi. Behåll det som gjorde första filmen så bra men ändå komma med något nytt. Då bugar jag för dig.

 

Ni kan titta på trailern här – men VARNING! – Har du svaga nerver, eller äter något – undvik att se den. Just saying.

Evil Dead har svensk premiär i maj 2013.

 

Återblicksrecension: The Burning.

Titel: The Burning. (1981)

Regi: Tony Maylam.

Manus: Harvey Weinstein, Tony Maylam.

I rollerna bland annat: Brian Matthews, Holly Hunter, Jason Alexander.

Story:

The Burning handlar om hämnd och makaber grymhet. I ett sommarläger omvandlades ett spratt till dråpförsök. Vaktmästaren Cropsy fick hemska brännskador efter några ungdomars bus. Eftersom läkarna inte kunde göra något åt Cropsy numera hemska brännskadade utseende så kokar en ilska inom vaktmästarens kropp. Han beslutar sig att hämnas, och han tar häcksaxen med sig…

Ultrarå gore!

The Burning är en film med mycket plågsamma scener. Den var så brutal att den förbjöds i många länder som Storbrittanien och Tyskland. Den klipptes ned många sekunder för att den skulle komma ut på marknaden. Nu finns den oklippt, och här finns de mycket brutala sekunderna som får ens mage att vrida sig. Tom Savini står för effekterna, efter hans succéer med Dawn Of The Dead och Friday The 13th erbjuder han mycket gore och blod. Faktiskt så tackade Savini nej till effektjobbet för Friday The 13th 2 för att han ville göra effekterna i The Burning.

Kopia till Friday The 13th?

Det är en svår fråga att svara på. Men jag svarar ja och nej. The Burning utspelas sig på ett sommarläger, precis som Crystal Lake gör i Friday The 13th, och det är grymma mord. Folk har sex och man ser inte mördarens ansikte (förrän i slutet). Men där slutar likheterna tycker jag. The Burning har en annorlunda stil än vad Friday The 13th har, den känns mörkare. Det är nog det billiga bildspelet som gör det. Många karaktärer har faktiskt djup och det finns ingen typisk splatterfilmsbimbo med i The Burning. Det märks att det är en helt annorlunda film, trots likheterna med Sean Cunninghams klassiker.

Kända skådespelare!

Två kända skådespelare syns i birollerna, innan de blev riktigt kända. Det är Oscar-vinnaren Holly Hunter och Jason Alexander. (George i Seinfeld) Det är rätt kul i efterhand att se dessa skådespelare när de var unga. Andra mindre kända skådespelare från den bortglömda men roliga Bilskolan har också roller i denna skräckklassiker.

Killen i nummer 96-tröjan är ingen mindre än Jason Alexander! 

Hur är filmen idag jämfört med då?

The Burning fick min mage att vända in och ut när jag var yngre. Dess brutalitet, tillsammans med filmens foto och musik bidrog med en obehaglig känsla. Jag som tyckte att Jasons filmer var chockerande då – det är inget jämför med Cropsys använding av häcksaxen. Idag känns den fortfarande brutal men det märks att filmen är från 1981. Savinis gore fungerar ännu men sminkningen av Cropsys ansikte ser gummiaktigt ut numera. Men jag gillar filmens bildspråk, mörker och ultravåldet. Det är en nostalgisk splatterrulle som inte ska underskattas.

Tre plus:

  • Tom Savinis effekter är bland det bästa han gjort. Det kan få hårdkokta folk att säga ”eew” i vissa scener.
  • Filmens bildspel och foto ger en billig känsla, vilket passar filmen perfekt. Den där 1980-talskänslan är svårslagen.
  • Skådespelarlistan är inte så dum. Jag menar, Holly Hunter är ju med!

Tre minus:

  • Trots att goren fungerar ännu, så känns några scener lite gamla. Särskilt Cropsys ansiktsminkning.
  • Alfred är en underlig kuf.
  • Precis som många slashers så är den rätt förutsägbar.
Undrar om Cropsy ska klippa häcken?

The Burning må ha åldrats en del, men den har åldrats med värdighet. Det är mer än den bästa Friday The 13th-kopian. Den står på egna ben och goren är på topp. The Burning är stämningsfull och är en sann skräckfilmsklassiker. Men den är riktigt svår att få tag på. Jag fick tag på mitt exemplar på Discshop för många år sedan. Det är om det finns något exemplar utomlands. Äslkar du gore? Då rekommenderar jag definitivt The Burning!

Betyg: En stark fyra av fem. (ett är lägst medan fem är högst.)

Här är en trailer.