Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 68: Grand Theft Auto V.

trevor-motorcyle-gta-v

Visst har jag haft skoj med biljakter i föregångarna. Visst har man haft kul med föregångarnas övervåld. Men jag har aldrig riktigt fastnat för någon av föregångarna eftersom jag tycker att historierna inte var så vattentäta. Men så small Grand Theft Auto V som en bomb. Det såg ut att vara mycket mer än ett spel. Det är det också. Rockstar har gjort ett historiens allra största spel genom tiderna. Det finns övervåld i kubik. Det finns tonvis med biljakter. Men Grand Theft Auto V är mer än så. För det första, man kan spela med tre olika karaktärer, alla med egna mål och förhoppningar – ja, till och med Trevor. Det galne fanskapet är helt klart bäst i hela spelet, han är så jävla impulsiv och förbannad på allt och alla. Det är så genialt av Rockstar att när som helst (om man inte är på uppdrag) byta till en annan karaktär som finns någon annanstans i staden Los Santos. De lever sina egna liv när du spelar med en annan. Storyn är enorm och det är mycket man ska göra. Men det finns så mycket mer i Grand Theft Auto V att det är svårt att tro att det är ett spel. Pimpa upp sina bilar, tävla i triathlon, cykla, jaga, flyga med helikopter, träna yoga, sälja aktier, tatuera sig, och cruisa omkring i den levande staden gör så att man vill bara njuta av dess skönhet. Spelets frihet är dess största styrka. Det är upp till dig själv vad du vill göra. Det här spelet är min personliga favorit och det enda spelet i Grand Theft Auto-serien som jag har spelat klart och njutit av det. Och ja, jag har skitkul med spelets biljakter, övervåld och dess frihet.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Annonser

Fler DLC-karaktärer som jag skulle rösta på i Super Smash Bros.

Ibland kommer man ju på fler saker nån dag efter. Igår skrev jag ett inlägg angående Nintendos omröstning där man kan rösta fram en karaktär som ska vara med i Super Smash Bros. I det inlägget nämnde jag sju karaktärer som jag allra helst skulle vilja se – och lade min röst på Bayonetta. Men det finns faktiskt ännu fler karaktärer som jag absolut inte skulle säga nej till. Faktiskt sju till – eller till och med åtta. Och om du inte kommer på någon karaktär du skulle rösta fram till Smash Bros, så kanske dessa karaktärer är goda förslag.

Laguna

Raguna – Nintendo fick en massa spel i Rune Factory-serien till främst Nintendo DS. Men till Wii så kom mästerverket Rune Factory Frontier, och det är det andra spelet man får styra bonden/äventyraren Raguna med minnesförlust. Han är riktigt duktig på att slåss och det skulle vara en fördel att Rune Factory uppmärksammades på nytt om Raguna skulle vara med. Hans Final Smash skulle vara nån form av magisk kraft där han använder Runes för att ställa till det för sina motståndare.

Trevor Phillips

Trevor Phillips – Det här är ett vansinnigt val, men tänk efter. Trevor vore en utmärkt kämpe och eftersom han är så galen, kan jag bara föreställa mig hans Final Smash där han möjligen använder sig av sin speciella förmåga ifrån GTA V: Han blir i stort sett oövervinnlig och ger sina motståndare brutal skada under en kort period.

Geno

Geno – Han har varit saknad väldigt länge men nu vore det rätt tidpunkt att låta den mystiska dockan att göra storstilad comeback. Han kan skjuta projektiler och som en Final Smash kan Geno använda sig av sin starkaste magiska attack ifrån Super Mario RPG: Geno Flash. Han omvandlar sig till en kanon och skjuter en riktigt kraftfull sol som ger sina motståndare enorm skada.

Lightning

Lightning – Den mest kända Final Fantasy-hjältinnan har redan varit med i några spel ifrån Square Enix och klart en av seriens mest lysande stjärnor. Varför inte ta plats som en av de kraftfullaste kvinnliga fighters i Smash Bros? Med Odin så kan hon lätt göra förödelse med en Final Smash.

Jill Valentine

Jill Valentine – Hon är ingen främling när det gäller fightingspel. Jill är med i Marvel vs. Capcom-serien, men givetvis vore för min del Resident Evils bästa stjärna en bra kandidat till Smash Bros. De olika dräkterna hon har på sig i Resident Evil, Resident Evil 3, Resident Evil 5 och Resident Evil Revelations skulle vara utmärkta dräkter i Nintendos fightingspel. Som en Final Smash skulle hon dra fram en Rocket Launcher och skjuta en raket som ger en omedelbar KO.

Big Daddy

Big Daddy – Bioshocks kände beskyddare är en enorm best som gör allt för att skydda Little Sister ifrån alla tänkbara faror. Big Daddy är en tung karaktär så han bidrar med råstyrka och ett gott försvar. Han är ju, precis som Jill Valentine, ingen främling när det gäller fighting. Big Daddy är med i Playstation All Stars Battle – fast finns inte Bioshock-spelen till XBOX 360 också? Nåväl, med sina tunga och kraftfyllda slag skulle han vara en asgrym slugger. Som en Final Smash skulle han gå bärsärkagång och göra dödliga combos!

Booker Dewitt och Elisabeth

Booker Dewitt och Elisabeth – Bioshock-spelen har otroliga karaktärer och jag vill fortsätta i denna episka spelseries fotspår. Big Daddy är en asgrym slugger, men jag hoppas också att Booker och Elisabeth får ta en plats i Smash Bros fightinglista. De skulle kunna ha liknande egenskaper som alla de läckra Vigors (Murders Of Crows och Devil’s Kiss FTW!) som används i Bioshock Infinite – fast de ska inte vara simpla kloner av varann. Booker har ju Sky Hook och sina skjutvapen, medans Elisabeth har sina Tear-egenskaper. Bookers Final Smash skulle kunna vara en grym kombo av alla sina Vigors. Elisabeth skulle kunna ropa på den enorme Songbird för att sopa banan ren ifrån alla motståndare. Om någon av dessa Bioshock-figurer skulle kunna vara med så hoppas jag på en bana ifrån antingen Rapture eller Colombia. Dessa omgivningar är så vackra för att ignoreras.

Sedär ja. Det är kul att komma på fler namn och jag lär tänka ut fler förslag men jag väljer att avrunda detta här. Hoppas att jag har gett er fler idéer om vilken karaktär ni ska rösta på i Smash Bros.

Spelåret 2013: Krönika om spelåret, årets bästa och sämsta spel.

Det började riktigt bra. Redan tidigt år 2013 skulle det komma några tunga spel som skulle hålla mig sysselsatt i månader. Först kom Ni No Kuni, det underbara rollspelet från Studio Ghibli. Det spelet har jag och min sambo spenderat mycket tid med vardera. Men det beror också på att Ni No Kuni är ett välgjort RPG. Sen kom Tomb Raider, och jag fick äran att spela igenom Lara Crofts stora återkomst. Jag har spelat igenom äventyret nästan helt perfekt, har missat några trophys dock på story mode men också i multiplayerläget. Det jag tycker är så synd med vissa spel är att vissa trophys är beroende av multiplayerläget. Inte lätt med tanka på att man brukar oftast bli överrumplad av proffs eller sadister. Men jag är väldigt nära att få en platina där. Väldigt nära.

Det blev en ny konsol i år för mig. En handburen sådan.

Det blev en ny konsol i år, en handburen sådan. Nintendo 3DS.

Det kliade i min speltarm. Jag ville så gärna ha Wii U men det fanns inte så värst många spel till den då. Jag kollade på trailers för de kommande spel som Nintendo skulle släppa till Wii U och 3DS. Just då vägde 3DS tyngre för det skulle komma nya spel med Luigi, Yoshi och Zelda. Dessutom hade 3DS redan ett intressant spelbibliotek. Det jag gjorde var att beställa en så klart. Tillsammans med Luigi’s Mansion 2. Jag blev så överraskad av att tvåan var så mycket bättre än ettan. Jag visste att Luigi’s Mansion 2 skulle vara kul men nu hade Nintendo tänkt till ordentligt. Nintendo 3DS Shop är praktiskt för här kan man hitta gömda pärlor som fanns till Game Boy och NES, plus ”3D Classics”. Legend Of Zelda: Link’s Awakening DX, Super Mario Land 2 och Metroid 2 investerades. Likaså en uppgraderad version av älskade Kid Icarus med vackra bakgrunder och en bättre spelmekanik. Jag är glad att man kan hålla i skjutknappen så att Pit kan skjuta pilar hela tiden. Praktiskt. Men seriöst Nintendo: 50 kronor för ett NES-spel? Skärpning.

Det var extrapris på Super Mario 3D Land så det inskaffades inom kort. Det är knäppt att jag inte spelat det tidigare. Det påminner mig om både Super Mario Bros 3 och Super Mario Galaxy. Ett riktigt roligt plattformspel som visar Nintendos bästa sida. Att se Tanooki Mario igen var en ren fröjd. Det bör läggas till att det är väldigt mycket att upptäcka i Super Mario 3D Land.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag hade tidigt i år förhandsbokat ett spel som jag upptäckte hade växt mer och mer. Det var ett zombieöverlevarspel som hette The Last Of Us. Jag visste att det skulle bli ett spännande spel men jag blev helt överrumplad av att det var mer än så. Det var ett sånt spel som bara dök upp vid vissa tillfällen. Ett spel som rörde om ens känslor ordentligt. Man ville bara fortsätta spela men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut. Jag förhandsbokade ”Ellie Edition” av The Last Of Us, och fick med en läcker tygväska med kardborreöppning. Rejält påkostad och snygg.

En specialversion av The Last Of Us, denna kallad "Ellie Edition".

”Ellie Edition” av The Last Of Us är en brutalt snygg utgåva av spelet.

Sen blev det lugnt med spelköpandet ett bra tag för mig. Men jag utnyttjade Playstation Plus och deras gratiserbjudande. Jag passade på att njuta av Catherine, Metal Gear Rising, testade Dead Or Alive 5, Giana Sisters: Twisted Dreams, Remember Me och Little Big Planet: Karting. Jag är riktigt glad att det finns en sån här tjänst för det kan ju finnas pärlor som inte kostade något. Bara för prenumerationen, och den är ju tekniskt sagt billigare än vad spelen kostar egentligen. Mycket bra, Sony.

En hel spelvärld väntade på Grand Theft Auto V, och det blev en megaexplosion när det släpptes. Los Santos är en fantastisk stad och det finns mycket att upptäcka i storyläget. Men jag tänker skita i multiplayer för det sägs att många fuskar där. Jag spenderade några månader i Los Santos och det var riktigt kul.

Jag besökte GAMEX i slutet av oktober och i början av november. Där fick jag testa både XBOX One och Playstation 4, det sistnämnda tog hem spelet med bättre kontroll och en bättre monter. Det som var dåligt i år var Nintendos frånvaro. Hoppas de dyker upp på GAMEX 2014.

Jag är förtjust i Rune Factory-spelen och det blev en chock att Neverland skulle gå i konkurs. Hoppas verkligen att Rune Factory 4 dyker upp i Europa nästa år för det är det spel jag suktar efter allra mest. På tal om Rune Factory, fick jag tag på det fösta spelet till Nintendo DS via eBay. Det är underbart, fast inte riktigt lika fantastiskt som Rune Factory Frontier till Wii. Men ett måste!

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Jag lyckades att få tag på första Rune Factory. Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av sedan (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Året är nu slut och andas sina sista andetag. Jag har missat mycket spel i år. Det som gör mest ont är att jag missade Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – spelet som sägs vara det näst bästa Zelda-spelet någonsin. Någon gång nästa år ska jag spela det. Någon gång. Jag är dessutom sur för att Super Mario 3D World enbart finns till Wii U. Ett sista spelköp blev det faktiskt. Jag beställde Tales Of Xillia när det var extrapris på Webhallens adventskalender. Jag spelar det just nu och gillar verkligen detta läckra RPG.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds. Jag önskar att jag fick spela det här spelet.

Det är nu dags för mig att sammanfatta detta spelår med lite listor.

Först ut är faktiskt årets sämsta spel.

Årets sämsta spel - Giana Sisters: Twisted Dreams.

Årets sämsta spel – Giana Sisters: Twisted Dreams.

Egentligen har spelet en bra idé. Att låta systrarna byta skepnad och påverka spelets miljö är rätt finurligt. Men problemet är att det blir väldigt rörigt. Dessutom är jag fruktansvärt besviken för jag får inte alla den där The Great Giana Sisters-känslan. Inget som påminner om Commodore 64-klassikern. Årets besvikelse.

Nu är det då dags för årets bästa spel!

Ducktales: Remastered.

7. Ducktales: Remastered.

Årets remake. Joakim von Ankas äventyr fick mig att komma ihåg hur svåra NES-spel var förr. Transylvania är roligare och bättre än någonsin – särskilt musiken. Men det är å andra sidan resten av spelet också.

Metal Gear Rising: Revengance

6. Metal Gear Rising: Revengeance.

Inget smygande. Nu är det hack and slash som gäller för Metal Gear-serien. Men det är tur att det är såpass välgjort, med mycket action. Raiden är inte den tönt som han var i Metal Gear Solid 2 – här är han en riktig hårding.

Grand Theft Auto V.

5. Grand Theft Auto V.

Grand Theft Auto V är så stort, imponerande och snyggt. Det är inte perfekt, men man kan spendera rätt många timmar i Los Santos. Dessutom får man bekanta sig med galningen Trevor Phillps! Vilken galning. Grand Theft Auto V vinner priset för årets mest kompletta soundtrack, för jag har lyssnat mycket på den imponerande musiklistan.

Luigi's Mansion 2.

4. Luigi’s Mansion 2.

Nintendo har gjort Luigis spökjakt ännu bättre och ännu roligare. Lagom till den gröne rörmokarens 30-årsjubileum har nu äntligen Luigi fått ett spel värdigt hans namn.

Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

3. Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

Årets RPG är inte bara en roligt att spela. Det är en fröjd att beskåda, tack vare Studio Ghiblis vackra animation. Jag vill följa med Oliver och hans vänner överallt i denna magiska värld – och aldrig lämna den.

Tomb Raider.

2. Tomb Raider.

Lara Croft skjuter en pil rakt i våra hjärtan. Hennes återkomst är inte bara ett spel i världsklass, det raderar alla hennes föregående spel där jag alltid tyckt att hon är en person med en skrytsam attityd. Det är också för mig det bästa spelet där man kan skjuta med pilbåge.

The Last Of Us.

1. The Last Of Us.

Åter igen vinner ett spel med köttätande monster – The Walking Dead vann förra året – men det är inte monstren och skräckscenariot som gör hela grejen. Visst, de är otroligt viktiga, men det är något med spelets djup som fascinerar mig. Likt The Walking Dead, har The Last Of Us en fantastisk story. Den tillit och kamratskap som Joel och Ellie har äventyret igenom är för mig något av det mest konkreta jag sett i min drygt 25 år långa spelkarriär. Jag brukar oftast hoppa över cutscenes i vissa spel och här finns möjligheten att hoppa över cutscenerna. Men det vill jag inte göra för det är så spännande och trovärdigt. Få spel har berört mig, jag kan faktum räkna upp fem spel som har gjort det. Ett av dom är The Last Of Us. The Last Of Us är årets bästa spel.

Jag vill passa på att nämna två spel som jag inte hunnit spela igenom men de bör ändå nämnas.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Capcoms spel där minnen, missbruk och brutalitet är i fokus är än så långt (jag har typ spelat 2 timmar än så länge) riktigt intressant. På något sätt får jag vibbar av Blade Runner när jag spelar Remember Me. Jag får ta tag i detta igen när jag spelat klar spelet som kommer nedan.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Eftersom jag håller på att spela detta just nu och att jag investerat i det såpass sent, har jag hittills spenderat 8-10 timmar tillsammans med Milla, Jude, Alvin och de andra i kampen mot den onde kungen och hans maktgalenskap. Än så länge är Tales Of Xillia magiskt och värmande. Hade jag spelat klart spelet så skulle det fått en topplacering. Det skulle till och med ha petat ned Grand Theft Auto V, Luigi’s Mansion 2 och Metal Gear Rising från deras nuvarande placeringar. Men jag kan tyvärr inte sätta Tales Of Xillia och Remember Me på listan för de är inte färdigspelade.

 

Hoppas att år 2014 kommer att bjuda på fler spännande spel. (Och att jag får tag på A Link Between Worlds till slut.)

Spelåret 2013: Årets manliga och kvinnliga karaktärer.

I år har jag upptäckt en hel del personligheter med stark karisma. Dessa karaktärer är några jag sent ska glömma.

Jag har gått och grunnat på vilka jag ska sätta på första plats i kategorierna ”årets manliga karaktär” och ”årets kvinnliga karaktär”. Egentligen tror jag faktiskt att bägge kom rätt tidigt detta år – men så har jag inte spelat så värst många spel i år så jag kan ju inte välja vare sig Mario, Link, Elisabeth från Bioshock Infinite till exempel. (Super Mario 3D World, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – buhu – och som sagt Bioshock Inifinite)

Efter en stunds funderande så har jag gjort mitt beslut. Här är årets manliga och årets kvinnliga karaktärer.

1882125-ni_no_kuni_oliver_2

Årets manliga karaktär: Oliver – Ni No Kuni.

Oliver är en typ av hjälte som jag inte sett på år och dag. I en spelvärld idag med tystlåtna biffar eller råbarskade machos därute, så finner man här en helt oskyldig ung pojke som finner ett inre mod trots han är livrädd. Med ett rent hjärta och artighet charmade Oliver mig redan från spelets början. Att han är så mänsklig gör honom så underbar. Det är min motivering för att han förtjänar titeln ”årets manliga spelkaraktär 2013”.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Joel – The Last Of Us.

Luigi – Luigi’s Mansion 2.

Mr. Drippy – Ni No Kuni.

Trevor – Grand Theft Auto V.

Alvin – Tales Of Xillia.

Ellie-Girl-The-Last-of-Us-Action-Adventure-Game-PlayStation-1136x640

Årets kvinnliga karaktär: Ellie – The Last Of Us.

Ellie är ingen vanlig tonårstjej. Hon har upplevt total skräck och utvecklats till en äkta överlevare med en knivskarp tunga. Men det är också hennes lojalitet mot Joel (och för oss spelare för all del) och hennes mod som visar hur stark och fantastisk Ellie verkligen är. När det uppstår ett filmklipp i The Last Of Us vill man inte bara hoppa över det. Man vill se, höra och bry sig om Ellie. En helt otrolig ung tonåring med huvudet på skaft. Årets kvinnliga karaktär var redan given när Ellie gjorde entré i somras.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Lara Croft – Tomb Raider.

Milla Maxell – Tales Of Xillia.

Esther – Ni No Kuni.

Jag hoppas att 2014 bjuder på fler spännande spelkaraktärer!

Teckning: Trevor från Grand Theft Auto V.

20131012-191417.jpg

Denna gång blev det en fanart av den galne Trevor Phillips från Grand Theft Auto V.
Jag gillar originalbildens stil väldigt mycket, så jag ville pröva på en svartvit variant. Fyrhjulingen blev riktigt svår att göra, särskilt hjulen. Det blev olika nyanser av grå toner i denna bild. Trevor själv var rätt simpel men han krävde en del skuggningar. Geväret var också en utmaning.
Jag kommer att göra fler vanliga teckningar men i nästa inlägg kommer jag att visa upp min första teckning med mina nya Polychromos-pennor. Hoppas ni ser fram emot dom, och att ni gillar denna.

Recension: Grand Theft Auto V.

gta5_logo

Det är den tiden igen. Tiden att sno bilar och fly ifrån snuten i vilda biljakter. Tiden att leva som kriminell i en storstad i en låtsasvärld.
Ja, det är tid för Grand Theft Auto V.

Staden Los Santos är fruktansvärt snygg. Klart det snyggaste spelet i Grand Theft Auto-serien.

Staden Los Santos är fruktansvärt snygg. Klart det snyggaste spelet i Grand Theft Auto-serien.

Det första jag lägger märke till är att staden Los Santos är så inihelvetes stort. Hur fan ska man orka hitta någonting i storstan?
Här kommer ett trumfkort från Rockstars andra mästerverk Red Dead Redemption: På kartan så finns det markerade platser och om du väljer att markera en plats (som ett uppdrag eller en tatueringsstudio) så kan man följa en streckad linje från där du ska till destinationen du ska till. Jättebra.
Det är dessutom fascinerande att staden är så otroligt vacker, både dag och natt.

Jag är också imponerad av hur spelmekaniken fungerar. Att man kan byta mellan de tre karaktärerna (Franklin, Michael och Trevor) och upptäcka att de lever egna liv är helt briljant.

Vill du trimma bilen? No problem. Kör till Los Santos Customs och pimpa din bil ordentligt.
Vill du spela tennis eller golf? Gör det, för det är avkopplande efter biljakter och juvelbutiksrån.
Du har en rejäl valfrihet, jag menar, du kan cykla, hoppla fallskärm, åka vattenskoter eller prickskjuta med dina vapen. Jag är så förbluffad att Rockstar har fått till såpass mycket.

De tre huvudpersonerna: Gangstasnubben Franklin, som vill göra en riktigt stor stöt för att tjäna stora pengar. Michael, en före detta kriminell som dragit sig tillbaks från brottets röda linje för att leva med sin familj. (som avskyr honom, ironiskt nog) Trevor, en methknarkare som är inget annat en tickande bomb och en psykopat.

Biljakterna har alltid varit Grand Theft Autos melodi. i femman är de mer intensiva, mer actionfyllda och ännu bättre än någonsin.

Biljakterna har alltid varit Grand Theft Autos melodi. i femman är de mer intensiva, mer actionfyllda och ännu bättre än någonsin.

Här kommer faktiskt en svaghet i detta storverk. Även om att jag gillar Trevor för hans galenskap så känns karaktärgalleriet intetsägande. Ja, det är inte dåligt men väldigt klichéaktigt. Det märks till exempel på Franklin och polaren Lamar när de pratar sitt homie-dialog med massor av ”fuck”, ”motherfukka” och ”n-ordet”. Sånt hör man trött på i när man tittar på amerikanska filmer. Det är väldigt synd med såna stereotyper.
Ännu värre är kvinnosynen som retat gallfeber på en legion av jämställdhetsspelare och kvinnor. Här är kvinnor porträttade som en bit kött när de strippar på strippklubbar. Om de inte gör det så svär de som inihelvete och babblar på. Det finns ingen stark kvinnlig karaktär i spelet och varför kan man inte spela som kvinna? Rockstar kan ju detta, se på Bonnie i Red Dead Redemption. Hon är riktigt cool och färgstark, en sån kvinna hade behövts i GTA V.

Nu säger jag inte att GTA V är dåligt på grund av stereotyperna och kvinnosynen. Tvärtom; GTA V är ett fantastiskt spel på grund av sin spelmekanik och valfrihet. Men det har sina brister, och en stor brist är den jävla flygkontrollen. Att flyga är roligt; men det kunde ha varit tjugo gånger så roligt om kontrollen hade slipats. Och då ska jag inte ens nämna helikopterkontrollen. Fy fan. Jag har alltid haft svårt för flygspel överlag men en del har rätt bra kontroller. Grand Theft Auto V är inte en av dom.

Att Los Santos är en "klon" av Los Angeles märks avsevärt i GTA V. Det finns en skylt som står VINEWOOD på, som påminner om ennan känd skylt i verkligheten.

Att Los Santos är en ”klon” av Los Angeles märks avsevärt i GTA V. Det finns en skylt som står VINEWOOD på, som påminner om en annan känd skylt i verkligheten.

En stor fördel är musiken. Ett tjog av radiokanaler erbjuder en massa härlig musik när du åker bil. Det är allt från ganstarap till Robyn. Jag tycker faktiskt om att bara glida runt i en stulen Cadillac samtidigt som att jag lyssnar på min favoritkanal Radio Rebel. Jag menar, hur många tv-spel har Hasil Adkins med i dess soundtrack? Jag skulle vilja ha det totala soundtracket, för så jävla bra är det. Det här har Rockstar skött snyggt.

Tre plus:

1. Rockstar har gjort ett enormt jobb med spelmekaniken. Du har så jättemycket saker man kan göra, och valfriheten är riktigt hög. Det är genialt att bara byta mellan de tre huvudkaraktärerna.

2. Spelets soundtrack är i världsklass. Robyn, ganstarap och Hasil Adkins i samma soundtrack går inte att få tag på någon annanstans.

3. Trevor är en karaktär man antigen älskar eller hatar. Men en sak är säkert, ingen kommer att glömma denne färgstarke figur. Vilken galning.

Tre minus:

1. Inte helt oväntat tycker jag att kvinnosynen är riktigt illa. Man kan inte spela som kvinna, och att många anses vara ett stycke kött i strippklubbar får mig att fundera: Varför? Var är de starka kvinnorna?

2. Det är väldigt mycket stereotyper i GTA V. Återanvända sådana som man lätt tröttnar på.

3. Jag avskyr flygkontrollen.

Trevor är Grand Theft Auto V's svar på Tuco (Den Fule i Den Gode, Den Onde och Den Fule. Skitig, sluskig och rent sagt vansinnigt galen. Så galen att jag verkligen gillar honom.

Trevor är Grand Theft Auto V’s svar på Tuco (Den Fule i Den Gode, Den Onde och Den Fule.) Skitig, sluskig och rent sagt vansinnigt galen. Så galen att jag verkligen gillar honom.

Slutsats:

Att recensera GTA V är inte enkelt. Det är dels ett riktigt genomarbetat spel mekaniskt men också fullt av klichéer och låg kvinnosyn. Jag vill inte kalla spelet för ett riktigt skitspel på grund av jämställdheten men samtidigt kan jag inte kalla det för ett mästerverk heller även om det är riktigt nära. När det är bra, då är det mästerligt. När det är dåligt, så är det (ursäkta uttrycket) fucking förjävligt. Som tur är väger de bra delarna tyngre och visst är Grand Theft Auto V ett fantastiskt spel. Jag skulle vilja kalla det för det bästa spelet i serien på grund av dess valfrihet och lekfullhet. Men den saknar den charm som gjorde Red Dead Redemption så jävla perfekt. Trots dess brister så rekommenderar jag absolut att ni spelar Grand Theft Auto V. Det är så bra. Men det är inte perfekt.

Betyg: En fyra av fem. 

 

Grand Theft Auto V finns ute nu, till Playstation 3 och XBOX 360. Jag recenserade PS3-versionen.

Ur Grand Theft Auto V’s godispåse: Veckans roligaste filmklipp. (med Conan O’Brien)

Med en imponerande försäljning (drygt 5 miljarder kronor första dygnet!) så har Grand Theft Auto V redan blivit en megasuccé. Det är helt outstanding.

Recensioner haglar överallt (jag kommer själv att skriva en så småningom) och den tveklöst roligaste videorecensionen är Conan O’Briens recension på Clueless Gamer.

Jag är säker på att många redan sett sönder Youtubeklippet ett ex antal gånger, men jag tycker att denna är så jävla träffsäker. Conan tar upp saker man stör sig på i såna här spel och driver med det.

Helt enkelt roligt. Tummen upp för dig, Conan!

Det verkar bli flera månaders spelande med Rockstars nya storverk.

Häromdagen fick jag hem Rockstars nya spel: Grand Theft Auto V.

Efter en rätt imponerande kort installation av 8 gigabyte (!) så kunde det nya kapitlet av Rockstars biltjuvs/kriminal/brottspel börja.

Jag är än så länge riktigt imponerad av att Grand Theft Auto V är så jävligt stort! Det är lätt förståeligt att Rockstar tog sig god tid att skapa detta spel. Holy shit! Det här kommer att ta tid att spela igenom.

Några timmars spelande inser jag att jag bara skrapat på ytan. Att cruisa omkring med Franklin och Lamar (som gapar en massa fuck-svordomar åt varann) samtidigt som jag lyssnar på Rebel Radio med country och rockabilly så ler jag inombords.

Los Santos kommer att bli spelstaden jag kommer spendera tid de närmaste månaderna. Var så säker på det.
Bra start, Rockstar!

Nu i mitt ägo!

Nu i mitt ägo!

Frihet är ett annat ord för ”inget att förlora”.

Frihet.

Det är ett rent ord. Så rent och så fullt av möjligheter.

Inga förbindelser till något, man går i vilken riktning du än önskar. Hur du ska ta dig till dit du ska bestämmer bara du själv. Det är som att teckna något from scratch på ett vanligt teckningspapper. Valmöjligheterna är oändliga. Jag tror att countrygurun och songwritern Kris Kristofferson beskrev detta ord; frihet, allra bäst i sin välbekanta sång ”Me And Bobby McGee”:

”Freedom’s just another word for nothin’ left to lose,
And nothin’ ain’t worth nothin’ but it’s free,” – Me And Bobby McGee, Kris Kristofferson.

Jag tror att de flesta har hört den sången med Janis Joplin, Johnny Cash på Österåker eller kanske Roger Miller. Sången har gjorts i massvis av covers.

Den otroliga omgivningen ger ett underbart frihetsintryck i Red Dead Redemption.

Den otroliga omgivningen ger ett underbart frihetsintryck i Red Dead Redemption.

När jag hör den textraden jag nyss citerade, tänker jag på spelföretaget Rockstar. (Grand Theft Auto, Red Dead Redemption, L.A. Noire, Bully)

Rockstar är riktigt duktiga på att få till en välskriven story och ett grymt spelupplägg, men de har ett annat äss i rockärmen: Friheten.

Det är en ljuvlig känsla att cruisa runt i Los Angeles på 1940-1950talet i L.A. Noire, samtidigt när man hör Hank Williams i radion på den vackra amerikanaren man åker i. Liksom glida runt. Så fantastiskt härligt.

Bästa exemplet är ändå när man rider på sin häst i Red Dead Redemption. Att få uppleva en solnedgång på Mexicos prärier eller en vacker stjärnklar himmel i Tall Trees. Det är så avkopplande. Det spelar ingen roll om du vill vara en outlaw, en hederlig typ eller en gambler – du har inget att förlora. Greppa tag i friheten och njut. Få spelskapare kan få till den där frihetskänslan, men Rockstar är definitivt en av dom.

Inom kort kommer Grand Theft Auto V ut i butikerna, och som alla trailers visar verkar det här spelet ha ett näst intill oändligt antal möjligheter. Om det inte är frihet så vet jag inte vad det är. Vi får se vad som kommer att hända när det här storspelet kommer.

Vad har du att förlora?