Recension: Stardew Valley.

header

Bondsimulator-genren började starkt med mästerverket Harvest Moon till SNES. I det spelet ärvde man en bondgård som blivit hårt slitet av tiden, och under tre år så ska man få gården på fötter igen. Man kunde plantera grönsaker, sköta boskap och bekanta sig med stadens invånare. Harvest Moons simpelhet och avstressande stil gjorde det helt oemotståndligt att spela.

Harvest Moon fick många uppföljare och en sorts spinoff med Rune Factory-serien. Många simulatorer försökte efterlikna Harvest Moon men inget av dom har kommit i närheten av originalets charm.
Tyvärr, Zynga. Ert Farmville var ren och skär dynga.
Se där, nu fick jag till ett dåligt rim också.

Plötsligt dök det upp en trailer på ett spel som såg ut som att vara en äckligt lik kopia av SNES-versionen i Harvest Moon-aerien.
Men det var något med trailern som såg intressant ut. Jag tyckte att det här spelet hade en bekant charm och kändes lika varmt som Natsumes klassiker. Jag fick det intrycket av att det var mer än en simpel kopia.

Det spelet heter Stardew Valley.

Stardew Valley börjar precis som Harvest Moon. Man kommer till en bondgård som har tillhört en äldre släkting och man får några år på sig att få gården på fötter igen.

Likheterna mellan Stardew Valley och Harvest Moon är slående. Den läckra 16bits-grafiken får mig att komma tillbaks till SNES sista levnadsår och det är en underbar retrokick.

Vattna grönsaker, sköta om djuren, vandra omkring i en 16-bitsgrafisk bondgård. Hm. Har jag inte sett det förut?

Vattna grönsaker, sköta om djuren, vandra omkring i en 16-bitsgrafisk bondgård. Hm. Har jag inte sett det förut?

Men är Stardew Valley en ren ripoff?
Ja. Och nej.
Låt mig förklara lite mer detaljerat.

Det visuella och ljudmässiga är rent sagt likadana som i SNES-klassikern, och man sköter fortfarande gården. Man tjänar pengar på de färdiga grönsakerna eller på de färska råvaror som djuren bidrar med. Man kan lära känna folket i byn och gräva efter mineraler i gruvan. Festivaler finns. Man kan bli förälskad och få barn. Vädret ändras för varje dag.

Men där slutar likheterna med original-Harvest Moon.

Nu går jag in på det som gör Stardew Valley lite mer annorlunda.
För det första så kan man välja kön på spelaren. Man kan ändra frisyr, hårfärg, accessoarer och så vidare. En rejäl förbättring om jag får säga det själv. Och en viktig sådan dessutom.

I gruvan kan man attackera monster medans man gräver efter mineraler. Vad som var unikt med Rune Factory-serien var dess äventyr-inlägg och här märks att Stardew Valley har fått den inspirationen ifrån. Ett kul inlägg som fungerar bra om man är sugen på äventyr i detta avslappnande spel.

Man kan levla upp i nivåer i Stardew Valley och här är det riktigt intressant. Ju mer man hugger ved, planterar grönsaker eller sköter om djuren så går man upp i nivå. Man kan också välja mellan två olika saker som gör livet som bonde lättare. Men man måste välja klokt.

I staden Pelican Town finns det ett riktigt gammalt hus som är likt ett ruckel. I det huset stöter man på mystiska andar som ger en utmaningar. Samlar man ihop tillräckligt med material så kan man återbygga något som är trasigt, som till exempel växthuset. Men det är svårt och man måste ta väl vara på de fyra olika årstiderna.

Men i det stora hela är Stardew Valley vad jag kallar Harvest Moons återkomst. Och det, mina damer och herrar, är en komplimang.

Precis som i Harvest Moon och Rune Factory, så kan man lära känna stadens invånare och bli bättre vänner med dom. Man kan till och med försöka starta en romans. Men det tar tid - och kräver en del tålamod.

Precis som i Harvest Moon och Rune Factory, så kan man i Stardew Valley lära känna stadens invånare och bli bättre vänner med dom. Man kan till och med försöka starta en romans. Men det tar tid – och kräver en del tålamod.

Harvest Moon-spelen och för all del även Rune Factory Frontier är spel som man kan spendera timmar åt för att se grönsaker växer. Det är märkligt eftersom de egentligen inte är spännande spel i sig.
Men det är det som är poängen. Jag känner mig avkopplad när jag lirar bondsimulatorer.

Stardew Valley tar en välförtjänt plats i den underbara genren och lyckligtvis så är det egentligen inte något som har ändrats sedan 1995. Eller var det 1996?

Jag vill upplysa er om en varning. Stardew Valley är otroligt beroendeframkallande. Efter att ha spelat igenom en vecka (i spelet) så säger man inombords ”bara en dag till, jag vill se om tomaterna har blivit mogna”. Det är då man inser att man är fast.
Igen.

Men varför är Stardew Valley så bra? Trots att det är en tydlig kopia av Harvest Moon?
Det kanske är svaret.
Varför ändra på ett vinnande koncept?

Kontrollen är lite klurig för mig eftersom jag är ovan att spela med tangentbord och mus. Men man vänjer sig.

Tre plus:
1. Stardew Valley doftar underbart gott av dess 16-bitsscharm.
2. Känslan av att koppla av och beundra sin gård växa och få liv är tillfredsställande. Jag har inte känt sån här värme och kärlek sedan 1995.
3. Man kan spendera massvis med timmar åt Stardew Valley.

Tre minus:
1. Om man är ovan med bondsimulatorer så lär man få svårt att få gården på fötter. Ta tid på dig och ha tålamod. Rusa inte.
2. Jag tycker att det är svårt att spela med tangentbord och mus.
3. Huvudkaraktären springer alldeles för långsamt.

Livet som bonde är faktiskt avkopplande och kul. Om man är i Stardew Valleys magiska värld, det vill säga.

Livet som bonde är faktiskt avkopplande och kul. Om man är i Stardew Valleys magiska värld, det vill säga. Ett extra plus för att man kan välja kön på spelaren.

Slutsats:
För att vara det första spelet jag har spelat på Steam, så är Stardew Valley en riktigt bra start. Den där bondsimulatorsmagin är precis lika bra som Natsumes legendariska Harvest Moon och Rune Factory Frontier. Det finns så mycket att pyssla med men ändå känns det så avkopplande. Vandra runt i skogen, besöka stan och vattna skörden. Så välbekant men det är på ett bra sätt. Stardew Valley är en överraskning för att det är så simpelt men samtidigt så genialt.
Att ta tillbaks Natsumes originalkoncept och lägga till ett par nya idéer tycker jag mycket om. Jag kommer att spendera massor av tid åt Stardew Valley år 2016. Och garanterat längre fram i tiden. Bondsimulator-genren är tillbaks!

Betyg: En perfekt femma av fem!

Stardew Valley finns ute nu, endast på Steam.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 47: Harvest Moon.

hmoon2

Avkoppling. Det är ett ord som är rätt unikt i spelvärlden, men det finns faktiskt spel som är så avkopplande att jag får den härliga känslan av lugn och ro. Det första spelet i bondsimulatorserien Harvest Moon, är så avkopplande att det är underbart. Det finns egentligen ingen handling i Harvest Moon, utan att det handlar om att få fart på en gammal bondgård och göra bondsysslor. Under de fyra årstiderna så ska man sköta om djur, plantera grönsaker och hugga ved. Tja, det går inte att plantera på vintern men då kan man ju sköta om djuren för att få pengar. Om man vill så kan också flörta med byns tjejer och till slut äkta en blivande fru. Det gäller att upptäcka vad de tycker om för saker och undvika de saker som tjejerna inte gillar. Den vackra 16-bitsgrafiken i Harvest Moon är så mysig, jag älskar de underbara färgerna. När det blir skymning så blir det en härlig färgton som är bland det finaste som finns till SNES. De fyra årstidernas musikstycken är också helt bedårande och får mig att koppla av på riktigt. Ingen stridssystem och farliga moment. Bara leva livet på landet. Och må gott. Väldigt få spel är så lugna och harmoniska som Harvest Moon till SNES är, och det är det som gör det så speciellt.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Upptäckarglädjen när man spelar Rune Factory efter att ha spelat Rune Factory Frontier.

Raguna och Mist. Två minst sagt speciella karaktärer som är med i både originalspelet och Wii-spelet Rune Factory Frontier.

Raguna och Mist. Två minst sagt speciella karaktärer som är med i både originalspelet och Wii-spelet Rune Factory Frontier.

Ni vet nog vid det här laget att jag är ett äkta Rune Factory-fan. Dessa Harvest Moon-hybrider har fångat mitt hjärta tack vare dess charm och dess avslappning. Just Rune Factory Frontier har jag och Malin spenderat över 100 speltimmar på. Vardera. Men det är det värt, för så himla bra är det spelet. Jag upptäckte Rune Factory Frontier av en ren slump och vips fann jag en en ny spelserie att älska.

Rune Factory Oceans är svagare och har sämre karaktärer (förutom Lily) men det är ändå ett underbart spel med massor av värme och charm. Jag har inte kommit så värst långt på det än, ”bara” till det tredje palatset. Men jag inser att det har mycket kvar att upptäcka. På tal om att upptäcka saker, så finner jag det riktigt svårt att hitta föregångarna till Nintendo DS. Det finns tre delar och de verkar lika mysiga som Harvest Moon: Friends Of Mineral Town – också ett underbart spel som man kan spendera tid med. Jag funderade på att testa eBay fast jag var tveksam eftersom man blivit lurad på Tradera tidigare. På eBay lyckades jag hitta det allra första Rune Factory till Nintendo DS för strax under 200 kr. Det var för bra att vara sant så jag klippte till. Ungefär en dryg vecka senare fick jag hem spelet, fast det saknade fodral och bok. Men det gör inget, för det var själva spelet jag var ute efter. Dessutom kostade det drygt 500 kr på Tradera(!) Ett riktigt klipp måste jag säga att jag gjorde.

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) sedan dess uppföljare till Wii.

Jag har nu spelat förbi första våren i Rune Factory och jag har upptäckt en hel del likheter med dess uppföljare till Wii. (Frontier) För det första så är det Raguna som har huvudrollen här också och givetvis har han minnesförlust. Precis som i Frontier. Det intressanta är att jag som spelat mycket Frontier lätt kunde känna igen vissa personer och deras intressen.

Här är några saker som jag upptäckte att Frontier faktiskt har lånat från det här originalspelet:

  • Raguna och hans minnesförlust.
  • De unga kvinnorna Mist, Rosetta, Lara, Bianca, Tabatha och Melody är med här och jag kände lätt igen deras personligheter och deras intressen från uppföljaren. Till exempel Laras överbeskyddlighet när det gäller grottutforskning, Biancas snobbighet och Melodys kärlek till varma bad.
  • Mist och Rosettas rivalitet. Det märks väldigt starkt här. Intressant också eftersom de är bådas motsatser. (Mist är sprallig och smått knasig medan Rosetta är pojkflicka och hårt medveten när det gäller arbete)
  • Musiken från första grottan är också med i Grass Ruins till Frontier.
Lara är precis lika överbeskyddande som jag minns henne i Rune Factory Frontier. Intressant att det första spelet så är hon precis likadan.

Lara är precis lika överbeskyddande som jag minns henne i Rune Factory Frontier. Intressant att det första spelet så är hon precis likadan.

Där slutar de stora likheterna för det finns till exempel andra karaktärer som man lätt tycker om. Jag kan redan här och nu säga att första Rune Factory har mer spännande karaktärer än vad Oceans har. En annan sak jag märkt att de framtida karaktärerna lånar delar av originalfigurernas personligheter och intressen.

Första Rune Factory påminner mer om Harvest Moon än i uppföljarna. Den hårda vägen. Tappar man en sak i Frontier så kan alltid ta upp den igen. Men det kan man inte göra i det här originalspelet. Så se upp var du lägger grejerna. Det är väldigt många grottor att utforska men det kan du inte göra förrän du fått ett pass från borgmästaren.

Det mest kända "monstret" är tveklöst det fårliknande Woolly. Självklart är Woolly med i originalspelet.

Det mest kända ”monstret” är tveklöst det fårliknande Woolly. Självklart är Woolly med i originalspelet.

Annars är det precis som vanligt. Plantera och odla grönsaker, tämja djur för att sedan skaffa till exempel ägg och mjölk. Hugga fram ädelmetaller och smida egna vapen och rustningar. Flörta med byns unga damer. Allt börjar här. Fast det mesta började egentligen i Harvest Moon men Rune Factory tar steget längre i utvecklingen.

Detta är ingen recension utan bara en liten jämförelse mellan det här spelet och dess Wii-uppföljare. Men det kommer, jag lovar. Jag tycker det är fascinerande att upptäcka något man känner igen från en uppföljare i en första del av en älskad spelserie. Ända till jag får tag på Rune Factory 4 till Nintendo 3DS nästa år eller någon annan av de övriga Nintendo DS-delarna av Rune Factory (eller Legend Of Zelda: A Link Between Worlds som jag verkligen vill ha), så har jag många timmar av underbar spelnjutning av en äkta bortglömd klassiker.

Rune Factory 4: Peppen har börjat.

Jag är en rejäl sucker när det gäller Rune Factory-spelen. Ända sedan jag spelat Rune Factory Frontier till Wii, har jag sedan dess längtat efter en ny del i den här episka spelserien.

Hervest Moon till SNES öppnade vägen och Rune Factory är en vidareutveckling.

Harvest Moon till SNES öppnade vägen och Rune Factory är en vidareutveckling.

Vad är Rune Factory? Jo, föreställ dig ett spel som är ungefär likadant som bondsimulatorn Harvest Moon. Harvest Moon lät spelarna sköta sin egen trädgård, stifta bekantskap med byns invånare och flörta med de unga kvinnorna. (i de senare spelen spelar man också som kvinna som kan flörta med unga män.) Harvest Moon är väldigt avslappnande och låter en som spelare spendera en massa speltimmar enbart med jordbruk eller flörtande. Jag kan egentligen inte begripa varför det är så charmigt men det är det.

Rune Factory-spelen är ungefär som Harvest Moon, men här kan man också gå ut på äventyr och slåss i klassisk action-RPGanda. Jordbruk, flörtande och äventyr. Det låter nästan för bra att vara sant. Som tur är Rune Factory riktigt avkopplande. Jag tror att jag och min sambo Malin har spenderat över 100 speltimmar med Rune Factory Frontier. Var.

Jag kan lätt säga att Rune Factory Frontier är ett av de bästa spelen som gjorts. Det var verkligen en positiv överraskning och om du lyckas få tag på det så hoppas jag du får lika stor spelglädje av det som jag fick.

Rune Factory: Tides Of Destiny (eller Rune Factory Oceans som det heter här) kom ut till både Wii och PS3, och det är också riktigt charmigt som Frontier är. Däremot är inte invånarna på ön lika intressanta och karismatiska som de i byn Trampoli. (Frontier) Undantaget är Lily. Tides Of Destiny känns dessutom något svagare i manus och det känns lite slarvigare gjort – främst striderna. Ändå lockas jag av spelets varma charm och jag har spenderat många speltimmar på ön. Att utforska det stora havet med en jättelik golem är nästan lika kul som seglandet i Legend Of Zelda: The Wind Waker.

Det finns tre Rune Factory-spel till Nintendo DS, och det första spelet har karaktärer som återvänder i Frontier. Men dessa är svåra att få tag på och jag har inte haft chansen att spela dom. Jag tror faktiskt att Rune Factory skulle passa bäst med bärbara konsoler. Och på tal om bärbara konsoler, så lanserades det nya spelet; Rune Factory 4, till Nintendo 3DS i både Japan och USA nyligen.

Rune_Factory_4Som det ser ut, tycker jag att det här spelet verka ha kvar Frontiers värme. Dessutom tycker jag att spelet påminner en del av Harvest Moon: Friends Of Mineral Town, Secret Of Mana och SaGa Frontier 2. Det verkar ha ett förnyat stridssystem, där man kan bjuda med byns invånare på äventyr. Det låter som ett steg framåt. Rune Factory 4 ser verkligen jättevackert ut och låter underbart. Jag får fjärilar i magen när jag ser trailern, och att spelet dessutom kommer till Europa i början av 2014 så stiger peppen rejält. Det är tveklöst ett av de spel jag ser mest fram emot just nu, tillsammans med Legend Of Zelda: A Link Between Worlds.

Recension: Rune Factory Oceans. (Tides Of Destiny)

Rune Factory Oceans.Rune Factory Oceans (Tides Of Destiny i USA) är det andra spelet till stationära konsoler i Rune Factory-serien.

I det här spelet får man följa två vänner, Aden och Sonja, och deras äventyr på Fenith Island. Efter en incident så drabbas Sonja av en förbannelse och hennes själ hamnar i Adens kropp. Det är upp till de två vännerna att lösa mysteriet om hur de ska bli två igen – och försöka vara sams.

De ska också vara vänner med den mystiska öns invånare och utforska det stora blå havets mysterier. Vännerna får också en viktig allierad, den jättelike golemen Ymir. Ymir kan promenera i havet och lyfta upp gömda öar som Aden ska utforska. Dessutom fungerar jätten som en lada till husdjur man samlar på sig under resans gång.

Lily är den karaktär jag faktiskt tycker bäst om i Fenrith Island. Hon må vara klumpig och en urusel kock, men hennes värme och glädje är något jag uppskattar. Man blir glad att se henne.

Lily är den karaktär jag faktiskt tycker bäst om i Fenrith Island. Hon må vara klumpig och en urusel kock, men hennes värme och glädje är något jag uppskattar. Man blir glad att se henne.

Precis som bondsimulatorspelen Harvest Moon, kan man plantera grönsaker och ta hand om djur. Är du dessutom bekant med föregångaren, Rune Factory Frontier, så lär du komma igång rätt fort. Men direkt märker man skillnader.
Som i Frontier, måste du borsta djuren för att tämja dom och sedan sköter du om dom varje dag. Men där slutar likheterna. Här finns det inga frön att köpa i butiker och du har ingen vattenkanna. Hur får du då till odlingen? Jo, med magi. Med en trollstav kan du skapa plantage på olika öar du finner. Djuren/monstren du väljer att tämja omvandlar sedan det du trollat fram till olika grönsaker eller blommor, beroende på vilket djur du har. Du kan också plantera träd och sten. Du läste rätt, sten. Du får olika mineraler av stenar du trollar fram, beroende på vilka djur du har. Prova dig fram.
En stor fördel är att du slipper vattna skörden. Men det var ändå charmen med Harvest Moon och Rune Factory Frontier, att göra grovjobbet.
Dessutom ploppar skörden upp jättefort så pengar tjänar man lätt.

Skillnaden mellan Harvest Moon och Rune Factory är att det sistnämnda är också ett action-RPGserie. Oceans är inget undantag. Fienderna känns lätt igen från Frontier men här är de fler i mängden och är mycket svårare.

Som i Frontier kan man smida egna vapen och utrustning. Ju mer man gör det så går man upp i nivå och kan göra mer avancerade saker.
Det gäller även matlagningen och medicinskapandet. Det är lite roligare att göra det i Oceans än i Frontier.

Att fiska är roligt och rätt avkopplande. Det är också bra om man vill slå ihjäl tid.

Att fiska är roligt och rätt avkopplande. Det är också bra om man vill slå ihjäl tid.

En riktigt stor fördel i Oceans är kartan. Här kan man se vid det ögonblicket på dygnet vart alla invånare är, och om de går eller sover. Riktigt praktiskt och en klar förbättring.

Spelet är jättevackert och det beror på det vackra havet och öarnas härliga färger. Musiken är okej men inte spektakulär som i Frontier. Som tur är finns Frontiers musik med, prata med Lily på kvällarna så spelar hon något för dig.

Invånarna i Fenrith Island är olika individer, precis som i Trampoli. (Frontier) Att försöka bli vän med alla är ett av spelets utmaningar, eftersom alla tycker så olika. Du kan skynda på processen genom att ge dom saker de gillar eller att hjälpa dom med olika tjänster som står på värdshusets anslagstavla.
Tjänsterna är nya för det här spelet och är ett välkommet inslag.
Man kan även inledda romantiska förhållanden med öns kvinnor och män (liten spoiler) men då måste man klara spelet och få Sonjas själ tillbaks i hennes kropp.
Lite dumt tycker jag eftersom det krävs en massa speltimmar för att klara spelet. Jag tycker dessutom att man borde välja mellan Aden och Sonja redan från början. Du kan göra det senare visserligen.

På Dragon Shrine kan du lägga pengar i en liten fond eller be Odette sjunga en sång till öns skyddsdrake så att hon kan berätta om invånarna eller om havets öar.

På Dragon Shrine kan du lägga pengar i en liten fond eller be Odette sjunga en sång till öns skyddsdrake så att hon kan berätta om invånarna eller om havets öar.

Hur är då själva invånarna? I Frontier så var det många man tyckte mycket om och de hade riktiga personligheter. Här är det inte många som är så färgstarka. De flesta är rätt tråkiga och jag tycker det är synd att de tredimensionella karaktärerna som visas under samtalen är så livlösa och stela. Det hade inte gjort något om Oceans hade mangabaserade bilder av karaktärerna som i Frontier. Designen är det inget fel på men upplägget är så tråkigt.
Men alla är inte tråkiga.
Lily, Mikoto, Odette, Jocelyn och Violet är riktigt charmiga.
Det finns gästkaraktärer från Frontier med men de får du upptäcka själv.

Aden har åtta kvinnor (nio med Sonja) att välja mellan medan Sonja har tre killar (fyra med Aden) när det gäller romantiska förhållanden. Synd att Sonja har få killar att välja mellan och att killarna faktiskt är stereotypa tråkmånsar. Det fattas en Erik eller för all del en Kross från Frontier här.
Förhållandedelen känns dessutom lite tillgjord här och saknar Frontiers humor och djup. Jag tror det beror på att jag inte bryr mig så mycket om Fenrith Islands invånare som jag gör med Trampolis invånare.

Tre plus:
1. Det är faktiskt ett vackert spel, tack vare det vackra blå havet och Fenrith Islands läckra färger.
2. Kartan är smidig. Det är lätt att hitta folk du vill prata med.
3. Det finns en massa saker att göra och ett helt hav att undersöka.

Tre minus:
1. Med vissa undantag, är invånarna rätt tråkiga. Jag stör mig mig rejält på att mangateckningarna från Frontier inte är med. De hade gett Oceans mer djup.
2. Varför kan man inte välja kön på spelaren direkt?
3. Det saknas mer intriger och intressanta scener i det här spelet.

Slutsats:
Rune Factory Oceans är tveklöst ett sämre spel än Rune Factory Frontier och det känns lite livlöst på grund av tråkiga karaktärer och för lite djup.
Men jag har trevligt med spelet ändå för det är ett bra spel. Jag gillar Oceans upplägg när det gäller balans mellan bondeliv och äventyrare. Många speltimmar är att komma och gillar du Harvest Moon ska du ge Oceans en chans. Det är ett bra spel som bjuder på avkoppling i en spelvärld fylld av slafsande kötthuggning eller skjut skjut pang pang.

Betyg: En stark trea av fem.

Golemen Ymir hjälper dig att hitta gömda öar eller skepp under havets yta.

Golemen Ymir hjälper dig att hitta gömda öar eller skepp under havets yta.