Säsong 2: Sätrapôjks 10 frågor till Frances Blaxell!

Tredje intervjun denna säsong är med en charmig kvinna, som är en fantastisk skribent och gamer. Det är Spelkrigets Frances Blaxell!

Frances Blaxell är en enastående skribent för hemsidan Spelkriget med bland annat Fredrik Malmer.

Här är intervjun!

1. När började du skriva för Spelkriget?
 Jag har skrivit för Spelkriget sedan vi öppnade portarna den 25:e aprill 2011. Jag hade skrivit ett par månader på Jockes blogg Familjenspel.se innan dess. Jag följde med på ett bananskal från den när Jocke och Fredrik (Spelmalmer) slog ihop sina bloggar till Spelkriget.
2. Kommer du ihåg vad som fick dig att vilja spela tv-spel?
 Jag minns faktiskt inte. Jag har alltid varit en gamer. Har det funnits spel så har jag spelat. Jag minns att jag spelat men inte ”när” jag fastnade. Det har bara alltid varit en del av mitt liv. De första spelen jag spelade var arkadspel (PacMan, Space Invaders etc). Min första plattform var PC med textbaserade DOS-spel. Min första handhållna var GameBoy.
3. På tal om ”spelkrig”, så har denna konsolgeneration varit med i många år. Vem anser du har segrat utav Microsoft, Sony eller Nintendo – och varför?
 Jag kan inte riktigt svara på den frågan eftersom jag köpte min första Xbox för ett halvår sedan. Innan dess har jag alltid haft Nintendokonsoller men ansett mig vara en PC-spelare. Anser mig fortfarande en PC-spelare. Så för mig har PC vunnit, det är fortfarande den vanligaste plattformen för spel i världen.
4. Vad ser du fram emot i årets E3?
Jag vill få höra nyheter om Thief 4.
5. Förutom då folket i Spelkriget, finns det andra spelskribenter som du beundrar?
Oh ja, många! Åsa Roos är nog min största idol. Hon finns på http://discordia.se/ och är en mycket intelligent bloggare. Hon är alltid analytisk och väl underbyggd, kan se saker från fler synvinklar och lyfta fram kärnan på ett bra sätt. Hon har fått mig att ändra synsätt ett flertal gånger och jag uppskattar hennes blogg oerhört.

6. Kvinnliga gamers är många, mycker mer än vad man kan tro. Har intresset för spel ökat bland kvinnor, tror du?

Ja det tror jag. Men jag tror också att intresset har ökat generellt för alla människor sedan jag var ung. Spel finns i alla slags format nu. När jag var liten på 70 och 80-talet så var det inte alla som hade möjligheten.

7. Vilken är din favoritgenre inom spelväg?

Västerländska rollspel.

8. Vilken känd tv-spelsfigur behöver en rejäl makeover och varför?

Det skulle vara kul om MaleShep gav vika för FemShep som den offentliga frontfiguren för Mass Effect. BioWare gjorde en gest som jag och många andra uppskattar, men en dag hoppas jag att spelföretag vågar låta kvinnliga karaktärer vara frontade i marknadsföringen utan massa trams. 

Frances tycker att det vore kul om Male Shephard kunde ge vika för Female Shepard som frontfigur för Mass Effect.

9. Många hemska händelser, som till exempel Anders Breiviks massmördande på Utöya och morden på Columbine fick många medier att skylla på spel. Varför görs tv-spel till syndabock?

Det går hand i hand med att man vill ha något att skylla på och man behöver förklara. Det folk inte förstår måste vara farligt. Tittar man historiskt ser man tydligt en trend. Låt oss bränna de farliga böckerna. Låt oss förbjuda den farliga Jazzen som förleder våra unga. Rockmusik är djävulens påfund. Videovåld förstör våra barns empatiförmåga. Spel gör oss våldsamma.

10. Om du skulle ge tips till folk som ska köpa spel till någon som fyller år, men inte vill ge en ett dåligt spel – vilka råd skulle du vilja ge?

Spel är så personligt så jag skulle nog inte tipsa någon annan om spel till en person jag inte känner. Precis som med böcker gillar man olika typer av spel. Om jag var tvungen så skulle jag troligen tipsa om Journey (PS3), Minecraft (Xbox), Alan Wake (PC) då de känns som säkra kort just nu.

Här är en bonusfråga från Spelföräldrarnas Robert Arveteg, som jag intervjuade innan dig:Du har använt dig av uttrycket ”skabbmorsa” för att beskriva dig själv. Varför? Har det något att göra med din ”nördiga” sida?

En kompis till mig skämtade om att hon var en skabbmorsa i en situation där hon varit egoistisk och inte politisktkorrekt. Jag blev så chockad av uttrycket att det fastnade. Efter det, varje gång jag vill ha egotid, sätta mina egna behov först en stund och inte leva 100% för mina ungar så får jag så dåligt samvete att jag kallar mig själv för skabbmorsa. Alla mina egoaktiviteter är nerdiga så det blir mycket skabbmorsekänslor.Jag vill läsa en stund, men inte pekboken för hundrade gången utan en fet Tad Williams: Skabbmorsa.Jag vill spela en kväll, vill bara att barnen ska somna fort: Skabbmorsa.Jag vill gå på Gamex och inte till lekplatsen: Skabbmorsa.Jag sätter barnen framför TVn för att kunna få min iPhone ifred och slösurfa en stund: Skabbmorsa.

Jag ÄR den där Skabbmorsan, jag har insett det och det är OK. Man kan vara en bra mamma ändå. Föräldraskap är så mycket mer. Uppmärksamhet och närvaro betyder inte att man måste stirra på dem hela tiden. Jag fortsätter att kalla mig Skabbmorsan för att det sticker i ögonen på helyllemorsorna som inte fattar att folk är olika och för att andra mammor kanske ska fatta att det är ok att vara sig själv ibland. Jag är inte bara mamma, jag är så många andra roller också och jag låter mig vara dem när jag kan. (Självklart ungarna främst, men you get the idea.)

 Tack, snälla Frances för dina enastående svar, det har varit trevligt att få intervjua dig!

Nästa gång blir det Aftonbladets skarpa recensent Kerstin Alex!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex. (kommer snart)
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)

Säsong 2!: Sätrapôjks tio frågor till Robert Arveteg!

Nästa intervju är med någon jag respekterar och dessutom kallar vän. Förra året intervjuade jag hans fru Elin, och tillsammans är de Sveriges bästa spelföräldrar. Det här är min intervju med Robert Arveteg!

Robert Arveteg är den manliga hälften av Spelföräldrarna. Han är en vänlig själ, twittrar ofta och är tillsammans med sin fru otroliga gamers.

1. Hur länge har du spelat tv-spel?

Jag har spelat tv-spel sedan jag var 4 år gammal, även om det enbart skedde sporadiskt på den tiden. Redan under den här tiden så var jag hardcore gamer ända in i blodet. Jag grät till och med över hur dålig jag tyckte att min mor var för att hon inte ens kunde döda den första Goomban i Super Mario Bros. Nej, hon kunde inte ens hoppa över den lille rackaren. Jag och min bror däremot, vi snackade ofta spel redan som små.

2. Vad föredrar du för genren?
Jag gillar många genres. vilket gör det lite svårt att välja. Förr hade jag nog definitivt sagt plattformsspel, sedan blev det fps i och med att den genren exploderade när tävlingsscenen blev större, och idag måste jag nog säga wrpg. Jag gillar hur wrpg har utvecklats, och dagens teknik gör att man verkligen kan axla sig en personlig roll i spelen. Att titta i min backlog är att titta på ett bibliotek som nästan enbart består av rpg av olika de slag.

3. Du och din fru Elin, är för mig respekterade gamers. När ni spelar tillsammans, vad för spel brukar ni spela? Vem brukar vinna?
Oftast så spelar vi inget tävlingsinriktat spel, utan fokuserar istället på spel med co-op. Senast så har vi Portal 2 som har givit oss många skratt, ilskna utbrott och en ständig tävling om vem som löser pusslen först. Det sistnämnda är det ingen av oss som egentligen vill erkänna att vi gör, så ni hörde det inte från mig. 😉
Annars så är min största bedrift att ha fått min fru att spela Bad Company 2 med mig, trots att hon hatar krigsspel i alla dess ljuva former. I det spelet så har vi åtnjutit många timma ihop.

4. E3 närmar sig. Vad ser du fram emot på den mässan?
Antagligen inte de nya titlarna, utan förhoppningsvis en lika underbar natt av streamat material med min fru som det var under förra E3. Att just kunna sitta och diskutera det som sägs och att bli överraskade av nya spel tillsammans är inte något som man gör varje dag. För det mesta så brukare den ena av oss läsa det någonstans först och sedan berätta det för den andre.
Ett spel som jag annars tänker hålla ögonen på är The Last of Us. Än så länge så har det inte varit så mycket material som har visats, och det finns fortfarande allt för många frågetecken för att det ska bli något konkret av det man sett.
När det gäller egna önskemål så hoppas jag på att få se en ny konsolgeneration födas från både Sony och Microsoft. Dessutom så skulle jag bli alldeles till mig av ett Super Smash Bros till 3DS. Att DS:n blev utan en titel från den här serien går över mitt förstånd.

The Last Of Us – Naughty Dogs nya storspel är något att hålla ögonen på!

5. Jag läste i en kommentar i min blogg att du gillar Zelda-serien. Vilket Zelda-spel är din favorit?
A Link to the Past, utan att blinka. Det är även mitt absoluta favoritspel. Miljöerna och alla hemligheter i det spelet är några av de mest minnesvärda i serien. Jag gillar även den grafiska stilen och musiken i spelet, ja de lyckades med i stort sett allt. Det spel som varit närmast att axla förstaplatsen var Skyward Sword, men det snubblade på mållinjen med missar i kontroll och att det kunde kännas lite långdraget ibland. Däremot så är musiken i en klass för sig, liksom i många andra Zelda-spel.

6. Du är, liksom jag, förälder. Kan det vara bra att lära sina barn om tv-spel, som historia till exempel?
Nej, inte nödvändigtvis. Spel är en underhållningsform som i början bara bör spela och njutas av. Ifall mina barn vill bli spelkritiker eller hittar ett eget intresse i retrospel eller dylikt så är det upp till dem att utforska den kunskapen själva. Däremot så ska vi föräldrar finnas där för att välja rätt i djungeln av våldsspel och annat som kan vara olämpligt för barn. Dessutom så kan vi ju kanske visa dem vilka spel som är ”bra” spel. 😛

7. Vilket spel är det viktigaste spelet i ditt gamerliv?
Egentligen alla mina barndomsspel. Men som jag sa innan så har A Link to the Past en speciell plats i min hjärta, och kanske har Super Metroid en liten plats också.

8. Finns det någon spelmyt som du stör dig rejält på?
Jag klagar ofta på hur man som icke-spelande förälder tror att spel bara är för barn och att spelande vuxna är lata människor som inte tar hand om sina barn utan spelar istället. Självklart så är detta helt fel. Vi spelande föräldrar tar lika stort ansvar som vilken annan förälder som helst som har en hobby. Ifall man inte kan ta hand om sina barn så har det nog inte med spelandet att göra, utan att man har andra problem som man kanske behöver hjälp med.

9. Vilken spelgenre behöver förnyas och varför?
Jag tror nog snarare att jag vill se en helt ny genre skapas. De spelgenres som finns idag kan visserligen alla utvecklas mot det bättre, men ett spel som verkligen bryter ny mark är alltid roligt.

10. Om du skulle göra ett eget spel – hur skulle det se ut?
Jag skulle vilja göra ett spel med simpel grafik, men med möjligheter som liknar dem i Battle.net till Diablo 2. Jag skulle vilja göra ett mmorpg i form av ett sidescrollande plattformsspel blandat med shooter. Idén är som vanligt samlande av vapen, uppgraderingar, rustningar samt många fiender och gigantiska bossar. Världen ska gå att utforska, hemliga vägar ska gå att hitta. Det som ska locka spelare är belöningssystem och farten i spelet, och självklart något av det viktigaste jag vet: MÄNGDER av loot och möjligheter till att utveckla sin karaktär.

Här kommer en bonusfråga från Ina; som jag intervjuade innan dig: Har din syn på spel rent allmänt förändrats sedan du fick barn? Finns det saker som du tyckte var okej förut som du nu inte riktigt kan acceptera, som vissa spels moral osv? Eller är det ”bara” att barnen inte får se vad som helst?

Sättet att se på spel har förändrats avsevärt för mig. Inte nog med att jag måste se upp med vad jag spelar framför mina barn, utan jag har blivit tvungen att tänka som en förälder också. Med det så menar jag hur jag ser på budskapen och händelser i spel och vad de kan ha för inverkan på våra barn. Som förälder så är just detta en fråga inom spelvärlden som jag ofta debatterar kring och ofta har egna tankar kring.
När det gäller den moraliska biten i ett spel (och till och med filmer) så har jag börjat bli ännu mer emotionellt påverkad av när barn far illa. Tanken på att det skulle kunna vara ens eget barn som råkat ut för hemskheter är fruktansvärd. Däremot så kan jag likt andra spelare bli förvånad över bristen av barn i spel, samt att man inte ens kan sno grejer från dem i spel. Antagligen så drar sig ofta utvecklare från de juridiska komplikationerna som kan inträffa ifall ett barn far illa i ett spel, men ibland känner man bara för att sätta en fot i arslet på de irriterade ungarna som brukar dyka upp i diverse spel. 😉

Tack, Robert, för dina fantastiska och intressanta svar! Det har varit en ära att få intervjua dig! Nästa gång blir det dags för Spelkrigets charmiga dam; Frances Blaxell – håll ett öga eller två efter detta!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. (kommer snart)
  4. Kerstin Alex. (kommer snart)
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)

Säsong 2! Sätrapôjks 10 frågor till Ina!

Ja, då var det dags för säsong två av ”Sätrapôjks 10 frågor”! Nya, spännande intervjuer med fantastiska gamers kommer jag att erbjuda er.

Jag börjar med en tjej som är så ärlig att jag respekterar henne för fullt. Det är Ina! @OhNoSpyware på Twitter.

Ina är en kvinnlig gamer som inte är rädd att säga vad hon tycker. Hennes meriter är bland annat Spelberget och New Game +. Hon är aktiv på Twitter och är mycket respekterad av många, inklusive mig.

Här är intervjun!

1. Beskriv dig själv som gamer.

Oj! Börjar direkt med jobbigaste frågan av alla 😛 Jag som hatar att beskriva mig själv på alla sätt och vis 😀 Jag tycker att svaren nedan förklarar mig rätt så bra. Lite av en allätande moddare som är lite ”efter”, men mer om det nedan alltså 😛
Jag lever lite efter ”Ignorance is bliss” och vill helst inte recensera spel för att det ofta går ut på att detaljstudera fel och brister (bland mycket annat). Jag spelar och känner inte efter så mycket. Det blir bara som det blir. Ibland griper spel tag i mig som tusan, ibland inte, och det spelar inte så stor roll. Bara jag får ut någonting av det. Jag är extremt nyfiken på hur spel är och var förr, men gillar inte riktigt retro annat än typ CRPGn. Blir rastlös av många spel. Duger det? 😀

2. Hur kommer det sig att Mass Effect-serien är så populär?

Det finns säkert många anledningar. Jag kan egentligen bara gissa, samt säga varför jag själv gillar den. Jag tycker att BioWare har lyckats förmedla känslor och skapa relationer på ett sätt som är rätt ovanligt. Det blir väldigt trovärdigt och ”mänskligt”. Jag känner mycket starkt för de NPCs som följer med min Shepard på äventyr. Jag tror det mest är relationerna och universumet som de målat upp som gör det så bra (för mig), även om spelmekaniken och andra saker säkert också lockar vissa.
Fast just nu är jag ju bara arg på BioWare och hatar Mass Effect, som många andra fans 😉

3. Den sexuella anspelningen på många kvinnliga spelkaraktärer, till exempel Ivy i Soul Calibur V, är väldigt vanlig. Hur kommer det sig att man måste anspela på sex? Vad är din åsikt angående detta störande ämne?

Well, ”sex säljer” som vi alla hört och sett. Se bara på de som alltid motsätter sig debatten, hur många som rusar in för att försvara sexifieringen. De är målgruppen och sex säljer. MEN! Det vore ju trevligt om företagen insåg att det skulle sälja MER om man fick ett val. Jag anser inte att vi måste utrota allt som är minsta ”sexigt”, avklätt eller liknande, men jag skulle vilja ha valet att själv välja bort det i just mitt exemplar av spelet. Jag gillar ju boobs, men inte överallt hela tiden. Ta Soul Calibur V som exempel – hur bra vore det inte om man som standardutseende hade påklädda, naturligt proportionerade fighters (män som kvinnor!), och att man sedan genom en meny får välja att man för tillfället minsann vill ha Ivy med jätteboobs och stringbikini och så blir det så tills man väljer att gå tillbaka till hur det var innan. Plus ett val för vad som nu kan tänkas vara motsvarigheten för de manliga karaktärerna 😛

4. Vilken känd tv-spelsfigur behöver en rejäl makeover och varför?

Kommer inte på någon som jag känner behöver en supermakeover (jag tycker snarare att de bara kan tas bort istället då ;D). Men jag kom på en karaktär som iaf behöver en ”liten” en – Lara Croft! Lara var en av de första karaktärer jag ”lärde känna” och jag tyckte att hon var supercool. En kvinna som kan klara sig helt själv i vildmarken. En person som inte behöver hjälp från någon och som är orädd och tuff. Hennes personlighet är ju hyfsat bra, men så är det ju det här med hennes utseende och hur hon framställs ”överallt”. Det gör vi om tycker jag. Vi ger henne Portal-Chells kropp och lite vettiga kläder för äventyrande så blir det nog finfint!

5. PC eller konsol? Varför?

Måste jag välja blir det lätt PC, även om jag älskar mina konsoler också. Först och främst handlar det om spelutbudet och kontroller (jag kan ju använda gamepad på PC, men sällan mus+tangentbord på konsol), men också om moddande. Jag är väldigt förtjust i just moddande. Att kunna tweaka ett spel så att det passar just mig, något som ett spel aldrig lär göra utan moddar då spelskapare gör spel för massan och inte bara för mig 😉 Det går, idag, inte att modda på konsoler på det sättet.

6. Vilken är den bästa kvinnliga spelkaraktären och varför?

Måste nog svara Commander Shepard. Iaf innan treans slut 😉 Hon är inte ett tomt blad, som andra västerländska rollspelskaraktärer ofta är (det senare är något jag egentligen föredrar!) utan en karaktär som trots spelarens små val ju har sin berättelse och sin ”egen” vilja. Med egna styrkor och svagheter. Shepard är ju inte automatiskt en kvinna, utan en karaktär som funkar precis likadant som både man och kvinna. Det är därför det blir så bra. Kvinnor och män är ju inte så himla olika! Men i spel är det ofta så att kvinnor ska vara de lite mer känslosamma, ofta kära i nån snubbe eller ha någon form av moderskänslor. Men speciellt ska de, hur starka de än tror att de är, alltid behöva räddas av en man någonstans under spelets gång 😛
Eller så ska de bara posera och visa upp sig en massa (som Lara Croft som utöver sånt faller in under karaktärer som funkar som vilket kön som helst också).
Shepard kan visa svagheter och känslor, och måste bli räddad av andra mer än en gång… men allt runt Shepard hanteras på ett sätt som känns så mycket mer mänskligt än många andra spel/karaktärer. Det är inte en kvinna i nöd som ska räddas av riddaren på den vita hingsten, utan en människa som behöver en väns hjälp.
En annan favorit är Jade från Beyond Good & Evil för att hon också känns som en mycket mänsklig karaktär.

7. Finns det något spel du spelat – men som du önskar att du inte har spelat?

Metroid Other M! Fyhelv… ja. Det var SÅ horribelt. Förstör bilden av Samus totalt. Hon går från att vara en självständig och tuff prisjägare till att bli en hjälplös liten flicka som exempelvis tar skada under en lång tid för att en man inte har gett henne tillåtelse att använda Varia Suit (eller ja, ”Varia Feature”). Och det är bara en av alla otroligt puckade saker som sker i detta spel.

8. Man stöter på massor av ögonblick man inte glömmer i första taget. Till exempel en viss scen, en bana eller en upplevelse. Har du något särskilt ögonblick, som rört dig inombords och som du aldrig kommer att glömma?

Första jag kommer att tänka på är min Journey-spelsession som jag bloggade om. http://ohnospyware.wordpress.com/2012/04/12/ett-inlagg-om-journey/
Ett annat minne är från Guild Wars. Jag hade impulsköpt spelet efter att ha stått och stirrat på lådan i en spelbutik efter skolan och det var mitt första möte med ”öppen” multiplayer (jag hade bara kört lan-grejs i Counter Strike och Age of Empires 2 innan). Jag hade inte kollat upp spelet på internet eller på nåt sätt letat mer info än det som stod på samlarutgåvan av spelet och visste alltså ingenting om hur spelet var uppbyggt eller liknande.
GW börjar med att man springer runt i ett område och gör uppdrag som vilket rollspel som helst (fast med möjlighet till multiplayer). Jag såg mig om och tänkte att ”oj, det här var en fin värld” osv. När jag nått en viss level och gjort en viss mängd uppdrag fick jag ett huvuduppdrag som jag glatt sprang och gjorde. Plötsligt hoppade jag framåt två år i tiden (i spelet, duh :D) och en helt ny värld öppnade sig. Jag kikade på kartan och fick nästan en chock. Jag trodde att den del jag spelat innan var hela spelet, men det visade sig vara en ytterst liten procent. Tutorialområdet helt enkelt. 😀 Jag spelade inte på flera månader efter det för det blev för svårt när jag inte hade nån koll på vad jag höll på med. När jag startade upp det senare blev det mitt favvospel. Så kan det gå.

9. Vilken är din favoritgenre inom spel?

Om man kollar på mina favoritspel så som Silent Hill, Guild Wars, Metal Gear Solid, Heroes of Might and Magic och så vidare, så ser man att jag gillar allt ifrån smygaction till strategi. Jag gillar inte sportspel men annars är jag ganska öppen när det kommer till genrer. Det finns dock en genre där spelen har större chans att charma mig än inom andra, nämligen rollspel. Speciellt den västerländska sorten. Så det får väl klassas som nån sorts favorit 🙂

10. Vad hoppas du kommer att hända inom spelvärlden inom fem år?

Valmöjligheterna jag pratade om i fråga 3, men utöver det är jag inte så himla brydd tror jag. Jag är en människa som inte ser fram emot spel (ett spel utantaget ;D Guild Wars 2!) eller knappt ens vet vilka som släpps inom ett år. Jag tänker helt enkelt inte så mycket på framtiden, det finns ju redan så mycket intressant här och nu.
Jag är lite ”efter” helt enkelt 😉 föredrar att fokusera på det som redan existerar. Oftast har det dessutom existerat en tid. Är sällan en day one-spelare. Eller ens year one ;D
Även om spelvärlden skulle gå åt helvete finns det tillräckligt mycket som verkar intressant redan nu att jag inte behöver köpa nåt nytt spel under hela mitt liv, egentligen 😛
Men jag har en mardröm ändå! 😛 Att så mycket fokus läggs på 3D-grejset så att spel snart blir menlösa för oss som inte kan se sånt (film är ju redan där när det kommer till bio! Vissa filmer visas bara i 3D på bio… hurr.)

Det här är en bonusfråga eftersom du är först i denna säsong: Vilken myt om gamers skulle du vilja radera bort från jordens yta?

Oj. Det finns ju en hel del. Saker som att vi skulle vara osmarta och osociala. Eller att det bara är barn och unga killar som spelar. Så… ”En gamer är en osmart, osocial ung kille”. Den tar vi bort tycker jag! 😀

 

Jag är jätteglad att jag fick intervjua Ina, och jag vill tacka henne så hjärtligt mycket. Det känns helt rätt att börja den här säsongen med en så färgstark kvinna och gamer. Hoppas ni gillar den här intervjun lika mycket som jag gör.

Förra säsongen intervjuade jag Elin Arveteg, och nästa gång blir det den manliga delen av Sveriges bästa spelföräldrar; maken Robert Arveteg.  Missa inte det!

 

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg. (kommer snart)
  3. Frances Blaxell. (kommer snart)
  4. Kerstin Alex. (kommer snart)
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)

Sätrapôjks tio frågor till Angelica Norgren!

Äntligen är det dags!

Jag har intervjuat den fantastiska Angelica Norgren, och jag är jätteglad för hennes fantastiska svar!

Så här löd intervjun:

 

1.Vilket spel ser du allra främst emot i år?
Jag är ju väldigt sugen på att hänga med mitt guild i Star Wars The Old Republic (Jajjemän, vi har ett guild grejat och klart!)


2.Hur kommer det sig att FPS-spel är såpass populära?
Oj, klurig fråga. Dels är det väl prickskytte en grej som fungerar väldigt bra spelmekaniskt, sen är det nog tävlingsinstinkten som kickar igång rejält när man spelar online.


3.Finns det någon spelkaraktär du stör dig på, som behöver en spark i röven för att skärpa till sig?
Det skulle väl vara Peach i Mario-spelen kanske. Hon borde gå en kurs i självförsvar och sluta få sitt söta lilla arsle kidnappat stup i kvarten! 

Princessan Peach behöver verkligen en kunglig spark där bak och skärpa till sig, tycker Angelica Norgren.


4.Hur skulle du reagera på om Nintendo skulle göra ett FPS-spel med Mario i huvudrollen? Han har ju trots allt provat det mesta i spelväg.

I FPS-spel så ser man ju oftast bara händerna eller ett guppande vapen ändå, så varför inte? Jag ogillar ju just plattformsspel (jag trillar alltid ner i hål och dör), så det skulle säkert passa mig bättre än dom lite mer klassiska Mario-uppläggen.

5.Zombies dyker upp i många spel numera, hur kommer det sig att zombies är så heta?
Haha, jag gillar ju zombies! Jag har faktiskt en teori om att det där handlar om lata spelutvecklare. Jag utsåg faktiskt Zombies till årets trend 2010. ( http://xboxflickan.se/2010/12/arets-trend/ )


6.Nintendo 3DS finns ute nu och Sony har PSP och Vita. (som släpps snart) Tror du att Microsoft kommer med en bärbar konsol eller något helt annorlunda?
Nja, det tror jag inte. Microsoft satsar på mobiltelefoner istället. Nu kan man ju ha en mobiltelefon med Windows Mobile som operativsystem och lira spel som man samlar gamerscore i. Det lär vi se mer av framöver. 


7.Den här frågan har jag ställt till många: Anser du att tv-spel är lika kulturellt som film, musik, konst och böcker?

Det tycker jag absolut att det kan vara. Dock tycker jag att spelutvecklare ofta slarvar bort möjligheten att faktiskt ta tillfället i akt och förmedla budskap med sina spel. Spelvärlden måste ta sig själv på lite större allvar innan resten av världen kommer börja göra det. Ofta när det uppstår diskussioner och spel ifrågasätts så svarar ju spelutvecklarna själva att det ”bara är ett spel”, när man kanske borde ta chansen att  använda spelen för att säga någonting viktigt och få människor att tänka efter. 

8.Om ett tv-spel skulle få ett hederspris likt ”Hall Of Fame” per år (ungefär som heders-Oscar), vilket klassiskt spel förtjänar priset i år?

Vilken klurig fråga! Instinktivt vill jag ju svara Dark Souls, det är ju det spelet jag har spenderat mest tid och spelpepp med i år. Det som gör Dark Souls unikt är ju att jag nästan känner att jag levlar i verkligheten, och att nivån på min gubbe i spelet egentligen är ganska oviktig. Det handlar om att jag lär mig tajmingen på mina vapen, vilka attacker jag ska använda när, vilka vägar jag ska använda när jag tar mig fram i världen, vilken magi som är starkast och hur fienderna jag stöter på agerar. Visst blir min karaktär i spelet starkare, men jag känner att det är jag som har utvecklats och blivit bättre på spelet och Dark Souls imponerar på mig för att det är ett spel som vågar kräva att jag som spelare måste utvecklas. Det är nog mitt personliga svar, men om man ser till ett spel som förtjänar en plats i spelens Hall of Fame för i år så måste det nog vara Battlefield 3. Gänget på Dice ligger i framkant när det gäller grafik och ljuddesign, och realismen som Battlefield 3 bjuder på är verkligen imponerade.

9. Vilket spel ser du mest fram emot nästa år?

Jag är förstås nyfiken på att få fortsätta Commander Shepards äventyr Mass Effect 3! Vilken sjuhelsikes spelserie det är alltså.

10.Jag vet att det finns mycket kvinnor som spelar tv-spel. Det är mycket folk i överhuvudtaget som spelar idag. Vad är det med tv-spel som får folk att vilja spela?
För mig handlar det om verklighetsflykten. Att få slå mig ner i soffan och ge mig in i en annan värld. Jag har ett ganska hektiskt liv, mycket som händer och gillar att jobba och då behövs spel som avkoppling för att man hjärna ska fungera ordentligt. Just eftersom spelandet är interaktivt och så lustfyllt är det alldeles perfekt för att få tankarna i andra banor.

Sedan kommer det en bonusfråga från mig, eftersom Elin Ekberg inte hade någon bonusfråga: Det finns många hemsidor, boggar, podcasts och de verkar öka lavinartat. Hur ofta läser du andras artiklar, bloggar och lyssnar på podcasts?

Jag besöker en himlans massa bloggar sporadiskt. Två måsten som jag har är att jag alltid läser EmmyZ och så ser jag alla Gaminggrannars videobloggar. I podcastväg så lyssnar jag på P3 Spel varje söndag, men det är ju mitt jobb! Jag tror det är jätteviktigt att våga vara kritisk mot sig själv och känna efter vad man kan göra bättre till nästa avsnitt. 

 

Jag tackar dig, Angelica för dina otroligt jättebra svar och för att du ville ställa upp på denna intervju!

Nu skulle den här intervjun egentligen komma innan Emma Gray Munthes intervju, men Angelica har haft många järn i elden, och det är förståligt!

Sista intervjun är en annan storhet inom speljournalistik – ja, det har ni räknat ut tror jag.

Tobias Bjarneby.

Hoppas ni kommer att följa bloggen tills dess!

Angelica Norgren – XBOX-flickan – är en av Sveriges mest ökanda spelskribenter och ikoner. Hon leder det fantastiska radioprogrammet P3 Spel, har en egen blogg och är en riktig drivkraft. Just i denna bild håller hon i en riktig raritet; SNES-versionen av Harvest Moon.

Sätrapôjks tio frågor : Drömintervju 1!

Jag vill först nämna att jag ska egentligen ha min intervju med Angelica Norgren före, men eftersom hon har mycket att göra så har jag inte fått svaren ännu. Men de kommer ska ni se. Jag tänker däremot lägga upp min intervju som kommer efteråt, och det här är en riktig ära!

Vanligtvis brukar jag göra en intervju med olika gamers som jag respekterar, men denna gång har jag tagit en annan riktning – jag har intervjuat en fantastisk filmskribent, nämligen Emma Gray Munthe!

Så här blev intervjun:


1.Hur länge har du varit filmskribent?

Jag började jobba på filmtidningen Cinema inför Stockholms filmfestival hösten -99, så i snart 12 år. Innan dess hade jag pluggat Drama-Teater-Film i Lund och skrivit för Lunds studenters filmstudios katalog, men det var nog 1999 någon gång som jag kunde kalla mig filmskribent.

2.Hur skulle du beskriva en typisk svensk film?

Oj. Ängslig? Men sen finns det ju en massa oängslig film också, så jag vet inte om jag överhuvudtaget skulle ge mig på att beskriva en typisk svensk film.

3.Skådespelare brukar få en heders-Oscar.
Men om det skulle införas en sorts heders-Oscar för klassiska filmer, vilken film skulle du vilja ge en heders-Oscar till och varför?

En av mina favoritfilmer är John Cassavetes Faces, så den kanske. Eller i alla fall till Cassavetes filmer sammantagna.

 Faces är en av Emmas favoritfilmer.

4.George Lucas har gjort om de klassiska Star Wars-filmerna igen. Tror du han någonsin kommer att vara nöjd?

Förmodligen inte.

5.Stellan och Alexander Skarsgård har blivit stora, Noomi Rapace spelar in film med Ridley Scott och Michael Nyqvist är med i nya Mission Impossible. Snart kommer den amerikanska versionen av Män Som Hatar Kvinnor. Håller Sverige att bli riktigt stort inom filmvärlden, förutom då Bergman?

Det känns ju onekligen som att det varit en liten svenskboom på senaste, där inte bara skådisar som dem du nämnde och Joel Kinnaman utan också svenska filmfotografer och regissörer åkt över och jobbat på stora projekt. Plus att det ju gjorts/är på gång en del remakes på svenska filmer. Men ”riktigt stort” vet jag inte… Ett tag var det spanska regissörer och spansk skräck som var det hetaste, ett tag var det japanska filmer som var i ropet. Sånt där går ju i cykler.

6.Om man ska recensera en film i en blogg till exempel, vad är dina bästa råd för att en recension ska vara bra?

Att man litar på och helt går på sin egna magkänsla och inte tittar så mycket på vad andra tycker om filmen i fråga! Och att man letar sig fram til ett eget språk och sätt att skriva om film.

7.Remakes av klassiska skräckfilmer – bra eller dåligt?

KAN ju bli bra, men väldigt många av de senaste årens skräckremakes har helt saknat känsla. Men Rob Zombies Halloween var bra till exempel!

 Rob Zombies nyinspelning av Halloween är bra, tycker Emma.

8.Hur skulle du beskriva en typisk amerikansk film?

Det skulle jag inte göra, det kommer ju så oerhört många olika filmer därifrån.

9.Vilken är din favoritskådespelare/skådespelerska?

Hmmm. Svårt! Just nu tycker jag mycket om Ryan Gosling och Michelle Williams. Gena Rowlands är också en favorit.

10.Hur många filmer brukar du i genomsnitt se i veckan?

Slår man ut det på ett år blir det väl i snitt en om dagen ungefär. Mer om det handlar om år när jag varit på många filmfestivaler (då kan man se fem filmer om dagen), mindre nu sedan jag fått barn kanske.

Jag har fått en fråga från Angelica Norgren, som jag intervjuade innan dig;

Vad tycker du spelvärlden borde lära sig av filmvärlden, och tvärtom?

Oj. Jag vet på tok för lite om spelvärlden för att kunna svara på det, tyvärr.

Jag vill tacka Emma för att hon ville ställa upp på denna intervju, det har varit en ära att få intervjua henne!

Som sagt, tänker jag publicera Angelica Norgrens intervju vid ett senare tillfälle. Efter Emmas intervju så har det blivit dags att återvända till spelvärlden igen. Då ska det bli dags för en svensk legend. Jag lovar, det kommer att bli en höjdare!

 Emma Gray Munthe är filmskribent och recensent på Aftonbladet. Hon har även varit recensent för tvklassikern Filmkrönikan. Hon är även en flitig bloggerska.

Sätrapôjks tio frågor till Elin Ekberg!

Min sjätte intervju är för mig en riktig höjdare. Det är med en så ung och talangsfull skribent.

Jag pratar givetvis om Loadings och LEVEL’s skribent Elin Ekberg.

Så här blev intervjun!

1.Vilket var det första tv-spelet du spelade?

Hm, ja du, det var en bra fråga. Inte för att jag titulerade mig själv gamer första gången jag fick hålla i en tv-spelskontroll, men första spelet jag testade heter Alex Kidd och var till Sega Master System. Jag tror det, i alla fall. Det är en fråga som går att definiera lite hur man vill, och jag har egentligen inga minnen från att jag skulle ha suttit vid spelet annat än vad jag fått berättat för mig. Medan mamma väntade mig så satt hon mest och spelade (jag var tv-spelsskadad långt innan jag gjorde entré med andra ord. Jag har använt  ”det här är ditt fel mamma” som ursäkt många gånger!). Det blev lite som en familjegrej, av det. Ingen kom förbi första banan. Jag har ett vagt minne av en bläckfisk, med en jättelång arm, som var helt omöjlig att simma förbi i slutet av banan. Och så fanns det block som gömde på spöken som jagade en tills man dog! Men, ja, det var inte förrän senare, jag var lite äldre, som jag började intressera mig för vad mamma och pappa gjorde om kvällarna (långt efter att dom trott att jag somnat…) och smög ut i hallen där jag ibland kunde stå och bara titta. Men, ja – det var egentligen mina syskon som tog över intresset senare. Men jag minns Alex Kidd, det gör jag, spelet som ingen av oss någonsin, inte ens långt, långt senare, klarade. Haha, jag minns till och med melodin. Undrar om det beror på att jag fick höra det så mycket från insidan av mammas mage?

2.Vad är det bästa spelmonstret? Vampyrer eller zombies?

Vampyrer, men så är jag en sucker (pun intended) för Castlevania-serien. Det är samma sak när det kommer till film. Jag har till och med ett rykte om mig nere vid uthyrningsstället. Hon brukar ha åsikter om min filmsmak, oftast i stil med att min generation har gått sig förlorad.

 Vampyrer är något som faller Elin i smaken. Här är en ädel vampyr; Alucard från Castlevania: Sympohny Of The Night.

3.Här kommer två frågor om Zelda: Din resa genom Ocraina Of Time var inspirerande och fick mig att minnas då jag spelade igenom det första gången. Tror du att upplevelsen skulle varit annorlunda för dig om du spelade originalet till Nintendo 64?

Du menar om jag hade spelat det när det begav sig? Ja, absolut. Hype förblindar och förundrar, hade jag spelat det då hade jag antagligen varit lika fångad av det som alla andra eftersom det, på den tiden, var ett otroligt fenomenalt stort äventyr. Jag har förstått det bara genom att lyssna på fans minnen, och även om nostalgin är magisk är det omöjligt att idag för första gången spela det och känna samma sak. För idag är det inte så stort, inte egentligen, om man jämför med vad som nu är standard. Det handlar således om vad man är van vid.  Det är ett trevligt litet äventyr dock. Men jag kommer aldrig att kalla det för ett av världens bästa.

4…och fråga två om Zelda: Om Majora’s Mask skulle komma till 3DS, skulle du tänka dig att spela igenom det med?

Ja!

5.Vilken är din favoritgenre?

Rollspel, västerländska som traditionella japanska. Det hinns med en del action och äventyr också.

6.Den här frågan fick Ludde av mig men du får den med: Vilken spelfigur skulle behöva en rejäl makeover? Varför?

Serah Farron (Final Fantasy XIII-2). Från att ha ståtat med coola Lightning så får vi… ja, det där? För var trailer Square Enix visar upp, desto mindre sugen blir jag på att plocka upp spelet sedan när det släpps i början av nästa år. Jag klarade Vanille, stod ut med Hope och hade heller inga som helst problem med den där stora killen som ingen någonsin kommer ihåg vad han heter. Men, Serah, i det nya spelet, känns så otroligt lame. Det är givetvis dumt att redan nu förvisa spelet till rea-korgen efter ett par trailers, men det ska till mycket för att övertyga mig att hon är värd resan.

7.Castlevania-serien: Föredrar du den klassiska stilen, Symphony Of The Night-stilen eller Lords Of Shadows stil?

Symphony of the Night – högsta drömmen just nu är att man tar och gör en uppföljare till Portraits of Ruin till 3DS. Föregångaren är det bästa Castlevania-spelet. Men jag gillar Lords of Shadow, också. Det är ett väldigt kompakt äventyr med otroligt atmosfäriska miljöer och känsla för estetik.

8.Vilket spel tycker du är absolut vackrast?

Breath of Fire V, ett rollspelens svar på ICO. Odin Sphere är också otroligt vackert utformat. Men, jag vet inte. Bravery Default: Flying Fairy ser på förhand tokigt mysigt ut så jag håller kanske den här platsen tills jag har spelat det.

 Odin Sphere, ett visuellt ögongodis.

9.Vad bör ett spel innehålla för att det ska vara bra, enligt dig?

Ambition och spelglädje att inte bara sträva mot att pressa gränserna för vad som är tillåtet utan också låta mig som spelare få följa med på färden. Det är så enkelt att svara ”bra story, episk musik och teknisk briljans” men jag vill nog tro (eller lurat mig själv till att tro) att jag inte är så enkelspårig. Vår bedömning av vad som är snyggt, låter bra och har inlevelsefull handling är olika från person till person. Jag menar – Uncharted 2 har väl kanske inte världens bästa story men lyckas ändå med sin lekfullhet blända mig med sin skönhet. Kreativa ådra, om man så vill. Vad som krävs för att spel ska vara bra är att utvecklaren helt enkelt haft en ambition, ett koffeinrus en morgon som säger ”vet ni, jag har en idé som den låter kanske tokig men låt oss pröva den!”. Jag vill inte säga ”dom här sakerna vill jag ha i ett spel” utan jag vill att spelskaparen ska säga ”DOM HÄR SAKERNA VILL DU HA. DOM ÄR SKITBRA!” Det är inte mina drömmar eller ambitioner som ska fångas, utan deras, och förhoppningsvis smittar det av sig. Det var kanske karaktärseditorn som fick mig att köpa Demon`s Souls, men det var utvecklarens ambition att ha ihjäl mig vid precis varenda steg som fick mig att stanna kvar (det där sista lät bättre i huvudet än på pappret). Jag gillar nog det lite ovanliga, som står ut, och väljer en helt annan riktning. Bland alla uppföljare i år lovar jag att Catherine kommer att hålla sin placering bland topp fem på min lista.

10.Vilken kvinnlig spelkaraktär har gjort bäst intryck på dig?

Esrin – mitt alter ego som jag drar till med varje gång spelutvecklare låter mig få skapa min karaktär själv. Är det fusk att svara så? Men, hon är så mångsidig! Hon fightades i Halo Reach, befriat slavar i Fallout 3 och ”gjort det” med alver i Dragon Age 😉 Så, ja hon har givetvis haft bäst intryck för mig. Jag tror inte jag kan komma på så många kvinnliga förebilder när det kommer till spel, annars, även om det finns många porträtt som jag tyckt varit bra. Elika ur Prince of Persia, Nariko från Heavenly Sword och Shanoa från Castlevania: Order of Ecclesia är några favoriter. Jag tycker också att Aqua från Kingdom Hearts: Birth By Sleep är bra, men jag tror inte att det är någon som gjort ett särskilt starkt intryck på mig.

 Nariko från Heavenly Sword, en färgstark kvinnlig karaktär.

 

Det här är en bonusfråga från Elin Warnecke Arveteg, som jag intervjuade innan:

Om du fick välja en spelvärld att leva i, vilken skulle det vara och varför?

Jag vet inte. Om vi ska vara ärliga så är ju spelvärldar bra mycket hemskare att leva i än i den riktiga. Krig, pest och elände, liksom. Det hade i och för sig varit intressant att se efter vad allt det som finns i mitt eget huvud skulle mynna ut i en stad som Silent Hill… Även om jag misstänker att jag helst står över den upplevelsen 😀

Med dina intressanta svar så tackar jag dig, Elin, för denna magnifika intervju! Jag känner mig hedersam.

Nästa gång är det dags för P3 Spels Angelica Norgren – XBOXflickan – att bli intervjuad av mig. 

 

 Elin Ekberg är bloggerska i Loading – i min mening spelsveriges allra bästa bloggerska. Hon var känd som Lovely Firefly på Loading. Numera skriver hon för speltidningen LEVEL och informerar om spelnyheter på Loading. Den unga damen har många strängar på sin lyra, och det är bara början tror jag.

Intervjuer så här långt:

1. Ludde Lundblad på Svampriket.

2. Emmy Zettergren Nordström.

3. Anna ”Lania” Sladö.

4. Fredrik Johansson.

5. Elin Warnecke Arveteg.

6. Elin Ekberg.

7. Angelica Norgren. (kommer snart)

8. ?

9. ?

Sätrapôjks tio frågor till Elin Warnecke Arveteg!

Det är dags för min femte intervju i ordning, och turen har kommit till en person jag respekterar till fullo.

Spelföräldrarnas Elin Warnecke Arveteg.

Så här blev min intervju med henne.

1.Vad gillar du att spela?

Jag gillar att spela det mesta, mest gillar jag nog RPG, FPS och skräckspel.


2.Om jag och min sambo (eller något annat par i överhuvudtaget) ska spela något spel via co-op, vad skulle du absolut rekommendera för co-opspel? Genre spelar ingen roll.

Borderlands är riktigt roligt att spela co-op och dessutom så kan man använda sitt eget konto (och sparfil) om man har två på PS3:an. Detta innebär att man faktiskt får de flesta troféer när man senare loggar in på sitt konto. 😛

Ett annat roligt co-op-spel är Portal 2, som jag och Robert spelade ut för ett tag sen. Det är ett mysigt pusselspel och Atlas och Peabody samt GladOs roliga kommentarer gör det riktigt charmigt. Sen har jag ännu ett spel som jag tycker passar alldeles utmärkt som co-op-spel och det är Resident Evil 5, så länge man klarar av att kommunicera och dela med sig, för det blir inte bra om en person tar all ammunition och den andra står som ett fån. ;P


3.Resident Evil eller Silent Hill? Vilken spelserie föredrar du?

Svår fråga! Jag gillar båda serierna av olika anledningar. Silent Hill är psykologiskt läskigt med förvridna sjuksköterskor och dramatisk/a musik/ljudeffekter, och Resident Evil har alltid varit mer panikkänsla i sig. Som när det kommer ett pack hundar i Resident Evil 1, eller Tyranten i 3:an. Så jag tror inte att jag kan ge ett definitivt svar där. Båda har sin respektive charm, även om jag nog har en bättre relation med karaktärerna i Resident Evil-serien än i Silent Hill-serien.

 De förvridna sjuksköterskorna i Silent Hill-serien är obehagliga. Här från Silent Hill 2.


4.Hur länge har du spelat tv-spel?

Det beror nog på vilken syn man har på spelande. Jag spelade första gången när jag var 6-7 år, då min bror hade ett NES med Gradius på. Det tyckte jag var superkul, men jag fick inte spela särskilt mycket och var inte heller särskilt bra på det. Efter att min bror sålde NESet så spelade jag sporadiskt hemma hos vänner fram tills jag var 12 då vi hade köpt ett NES som jag spelade dag och natt på (Super Mario Bros, Zelda II och Metal Gear Solid). Efter den gick sönder så hade vi ett SNES ett tag som jag spelade en massa på, men jag tror inte att det var förrän vi fick låna storebrorsans playstation när jag var 14 som min riktiga spelkärlek väcktes (eller snarare fick blomma ut). Jag spelade Resident Evil 1 och 2, Silent Hill och Metal Gear. Och sedan dess har jag spelat frekvent, först på PS1:an och senare på datorn och PS2:an. Så för att svara på den ursprungliga frågan så har jag spelat spel i 23 år, men frekvent i 15 år.


5.Du är, liksom jag, förälder. Tror du att det är bra att lära sina barn om tv-spel?

Jag tror att det är väldigt bra att lära barnen om TV-spel, speciellt om man själv gillar spel. Men, sen tycker jag att man måste sätta gränser för barnens TV-spelande, då det är svårare för barn att sätta gränser och kunna hantera ansvaret över sin fritid. Barn behöver få vara ute och leka och utveckla sin fantasi. Dessutom tycker jag att det är synd att det finns så många okunniga som använder TV-spelet som barnvakt. Som förälder måste man veta hur ens barn klarar av spel, och online-spel får inte mina barn spela alls, det tycker jag inte att de är mogna för.


6.Vilken är den mest överskattade spelkaraktären? Varför?

Det är lätt enligt mig: Mario. Han görs till en ikon för spelande över hela världen, men jag har aldrig haft den relationen till honom. Jag tycker att just Mario har exploaterats så mycket att han är tråkig, även om folk verkar anse att så fort Mario är med i ett spel är det bra. Det tycker inte jag. Nu kommer jag väl att få på mig hela Marios fanskara, men jag tycker inte speciellt mycket om honom eller hans spel. Och, jag har faktiskt spelat många av spelen med Mario, men de har ingen plats i mitt hjärta trots att jag satt så länge med Super Mario Bros att jag konstant drömde om bana 1:2 när jag var yngre. ;D

 Den mest överskattade spelkaraktären enligt Elin; Mario. Här från Super Smash Bros Brawl.


7.Det verkar gå dåligt för Nintendo just nu, med tanke på att de prissänkte 3DS och informationen om Wii U var lika stor som en hostning. Vad är dina tankar kring detta?

Jag kan inte säga att jag har så mycket tankar om Nintendo alls. Jag gillade NES, SNES och Gamecube, men de andra konsolerna bryr jag mig inte mycket om alls. Wii U känns inte som en konkurrent till PS3:an eller ens till 360:n, och att 3DSen ska få en extra analog spak känns som mjölkning precis som Wii Motion plus var. Dock, tyckte jag att det var ett bra deal med ambassadörsprogrammet och de 10 spel som man fick i och med 3DS:ns prissänkning.


8.Vilken är din favoritkonsol genom tiderna?

Min favoritkonsol är svår att utnämna, men just nu är det i alla fall Playstation 3, innan dess var det Playstation 2 och innan dess var det PS1:an. Så med ett ord: Playstation! Jag dreglade efter PS:an när den kom ut och efter PS3:an när den kom ut och kommer att dregla efter PS4:an när den kommer. Jag är helt enkelt en riktig PS-fangirl.


9.Vad för spel ser du fram emot mest just nu?

Jag hade en hel del spel som jag verkligen såg framemot för ett tag sen, men i och med att månaderna går så minskar min hype mer och mer, men jag ser fortfarande fram emot spelen även om det är med lite avmätt intresse. Så de spel som jag ser fram emot just nu är Batman: Arkham City, The Elderscrolls V: Skyrim, Uncharted 3, Thief 4 (om det någonsin kommer), Mass Effect 3 och möjligtvis Rage.


10.Anser du att tv-spel är lika mycket kultur som film, musik, konst och böcker?

Jag är osäker på det. På ett sätt är spel kultur, men på ett annat är det inte det. Man kan leva sig in i en bok, en TV-serie, eller en film, men man är inte delaktig. Man ”följer bara med” och däri ligger skillnaden mellan dem och TV-spel. I TV-spel är det jag som är karaktären. Jag som väljer var jag ska titta och hur min gubbe ska se ut (iaf i rollspel). Jag bestämmer hur min karaktär ska vara, antingen ond eller god och den sortens interaktivitet får man ju inte av ”kulturen”. Jag kan tycka att ett TV-spel är kult, men jag skulle nog inte vilja benämna det kultur, för då kommer det helt plötsligt in begränsningar och det vill jag inte. Jag vill leva mig in i en värld och vara en del av den och jag är rädd att om man benämner TV-spel som kultur förändras reglerna för dem och det vill jag inte.

Det här är en bonusfråga från Fredrik Johansson som jag intervjade innan dig:

Hur balanserar man jobb/studier, familj, barn, bloggande och ett enormt spelintresse? Jag tycker det är svårt nog att få ihop pusslet med ”bara” jobb, bloggande och spelande. Det finns liksom inte nog med timmar på dygnet. Vad är hemligheten? 😀

Jag vet faktiskt inte! Jag tar mig helt enkelt tiden att spela när jag kan, och barnen gillar för det mesta att titta på.

Sen lönar det sig att ha en man som är förstående och hjälper till med saker när jag är fast i ett spel och inte vill lägga ner det. Sen att jag inte sover så jättemycket kanske kan förklara något. Det och fasta rutiner för barnen. Klockan 7 på kvällen är det läggdags och då får de leka lugnt på sina rum tills det är dags att sova. detta hjälper dem att varva ner hjärnan så att de faktiskt blir trötta när klockan är 9 och det är sovdags. Så rutiner och en förstående partner är väl vad som krävs för att få livspusslet att gå ihop. 😀

Jag tackar Elin så jättemycket för att hon ville ställa upp för denna intervju, och jag tycker jättemycket om hennes svar.

Nästa intervju jag ska ha, är med en annan Elin; Elin Ekberg från Loading och tidningen LEVEL. Håll utkik!

 Elin W. Arveteg är en fantastisk gamer och driver sin hemsida Spelföräldrarna tillsammans med sin man Robert, även han en fantastisk gamer. Som förälder, beundrar jag deras syn och passion för spel.

Intervjuer så här långt:

1. Ludde Lundblad från Svampriket.

2. Emmy Zettergren Nordström.

3. Anna ”Lania” Sladö.

4. Fredrik Johansson.

5. Elin Warnecke Arveteg.

6. Elin Ekberg. (kommer snart)

7. ?

8. ?

9. ?

Sätrapôjks tio frågor till Fredrik Johansson!

Min fjärde intervju är gjord!

Den här gången står jag med mitt anteckningsblock och frågar Fredrik Johansson, gamer med mycket intressanta saker att säga!

Så här löd intervjun:

1.Hur tror du att spelvärlden kommer att se ut om 5 år?

Mycket bra fråga. Jag är kluven i frågan, för jag ser ett par olika möjligheter här. Antingen faller vi ner i en ganska djup svacka som efter Atari-kraschen eller så ser det lysande ut. Vi spelar spel på allt fler plattformar, och det är mer och mer ihopkopplat med varande. Oberoende av om du spelar på en telefon eller konsoll så spelar du ’samma’ sak så att säga. Saker kommer fungera ihop på ett helt annat sätt, eftersom vi har börjat vänja oss vi det. Mer ihopkopplat spelande. Såvida inte luften helt går ur marknaden på grund av smartphone-hotet, och motviljan mot att betala 500 spänn för ett spel när det finns spel för 10 spänn. Vetefasen vilket håll det kommer gå emot, men den nuvarande bubblan av multimiljondyra spel som inte säljer tillräckligt bra kan inte hålla i längden.

2.Vilket är det bästa Resident Evil-spelet?

Nu kommer jag kanske vara lite kontroversiell och säga Resident Evil: Nemesis. Första spelet faller på för dåligt röstskådespelande, andra spelet tycker jag faller lite på för hög fokus på action. Tredje spelet gillade jag skarpt, och jag minns paniken jag fick när den odödliga Nemesis förföljde mig genom Raccoon City. Nummer fyra och fem tyckte jag var väsentligt sämre, och innehöll alldeles för lite skräck.

 Resident Evil 3: Nemesis. Att bli jagad av den livsfarliga Nemesis är pulshöjande!

 

3.Finns det någon spelgenre som du tycker är överskattad? Varför?

”Realistiska”, militäriska förstapersonsskjutare. I alla fall de som helt och hållet fokuserar på flerspelarlägena. Jag är helt ointresserad, men kan väl till viss del förstå varför folk fastnar. Men det är en genre som växer, växer och växer trots att spelarbasen är nöjd med ett eller två spel per år, på sin höjd. Jag sugs oftast in i spel på grund av karaktärer eller story, och dessa brukar vara sorgligt bristfälliga i denna genré.

4.Jag frågade Emmy om hur Nintendo ska ge Sony och Microsoft en match nästa generation, och hon tror att Wii U blir en flopp. Jag tror att det blir svårt för dom att övertyga oss spelare att köpa Wii U. Vad ska de göra för att absolut övertyga oss spelare?

Jag måste nog hålla med EmmyZ litegrann här. Personligen har jag just nu inget som helst intresse av en Wii U, och har svårt att se hur Nintendo ska kunna återhämta sig, men det går nog.

Det enklaste receptet: Sluta fokusera på spel som passar alla. Den marknaden lyckades Nintendo mjölka livet ur ganska snabbt med Wii. Fokusera istället på en återgång till det som gjorde Nintendo synonymt med tv-spel – magiska, välbyggda fantasifulla spel. Skrota Wii Sports-serien, sluta flörta med soccer moms och försök återvinna förtroendet hos core-spelarna som (nästan) helt och hållet ignorerats under Wii-tiden. Jag kan på hyfsat rak arm räkna upp det tiotalet intressanta spel som släppts till Wii för min del, och bara ett eller två av dessa har Nintendo som utvecklare eller utgivare. Men man ska aldrig räkna ut Nintendo, så jag förväntar mig någon form av revansch. Eller så hoppas jag bara. Ge mig något nytt som frammanar samma magiska känslor som Link to the past, Metroid Prime eller så. Jag är inte så svårflörtad.

5.Vilket är ditt absoluta favorit-RPG?

Xenogears. Ingen diskussion. På en andra plats hamnar ’Wasteland’ till Apple II, Commodore 64 och tidiga PC-maskiner, en spirituell föregångare till Fallout-serien.

 Xenogears – ett omtyckt RPG och Fredriks personliga favorit inom genren.

 

6.HD-samlingar av klassiska spel – bra eller dåligt?

Bra, om de görs på ett ’snyggt’ sätt och med respekt för källmaterialet, om de uppkonverteras bra eller det tillförs något extra. Det har kommit ett par imponerande HD-utgåvor det senaste åren, och ett par miserabla sådana. Bra exempel: Tomb Raider HD-samlingen, kommande Shadows of the Colossus/ICO. Dåligt exempel: Prince of Persia-trilogin.

7.Vilket spel har överraskat dig mest i år?

Där måste jag svara Catherine. Jag var inte beredd på att ett spel skulle kunna försätta mig helt ur balans. Även Xenoblade var en trevlig överraskning, då det visade att den klassiska JRPG-genren fortfarande kan innovera och faktiskt leverera.

8.Hur länge har du spelat tv-spel?

Sen jag var en liten spoling. Troligtvis var jag väl 8 eller 9 år när jag först började peta i pengar i arkadmaskiner. Det följdes ganska kvickt av Nintendo 8-bitars och Commodore 64. Tidiga spel där var Ice Climber, Spy Hunter och så. Därefter fick det bli fortsatt Commodore-kärlek med Amiga. Därefter blev det PC, sen en liten paus och en återkomst till konsoller när Resident Evil kom till PlayStation.

9.Vilket spel har du spenderat mest tid med?

Totalt sett är det nog Tetris och Sim City. Eller om man räknar kollektivt så är det nog SSI’s Gold Box-serie med Dungeons & Dragons-äventyr. De senaste åren skulle jag tro att Bayonetta, Demon’s Souls och Xenoblade Chronicles leder listan över största tidstjuvar.

10.Tror du att SquareEnix kommer att återgå till den stil Final Fantasy hade förut? (Final Fantasy IV,V,VI,IX) Eller kommer det fortsätta att gå i VII’s och XIII’s fotspår? 

Jag hoppas det, men jag är skeptisk. SquareEnix verkar inte helt veta vad de pysslar med just nu, och det är ganska genomgående för de flesta japanska utvecklare, ett par mindre sådana undantagna. Kanske att det kommer mer ’klassiska’ Final Fantasy-spel till portabla enheter eller telefoner (a’la FFIV – After Years), men inte till de stationära konsollerna. Inte i den skala vi spelare förväntar oss i alla fall.

Anna ”Lania” Sladö som jag intervjuade innan – har en intressant fråga till Fredrik:

Det har diskuterats en del på nätet om speljournalistikens kvalitet. Bloggare sätts mot skribenter, spelsidor mot tidskrifter. Vem anser du är den mest överskattade betalda spelskribenten och den mest underskattade ickebetalda?

Mest överskattade betalda spelskribenten och den mest underskattade ickebetalda? Det är naturligtvis jag. 😉

Nä, det finns många jag skulle vilja placera i båda kategorierna, men jag tänker fega och låta bli att nämna namn. Sådan kritik eller praise tar jag hellre direkt till personen ifråga istället för att hänga ut dem.

Istället kan jag väl ta upp lite tendenser jag tycker är lite olyckliga. Både print och web har sina för och nackdelar. Fördelen för webb är snabbheten, direktkommunikationen med läsarna och möjligheten att i efterhand uppdatera saker. Dessvärre betyder detta att ’FÖRST UT’ oftast trumfar korrekt information eller välskrivna texter. Direktkommunikationen med läsarna betyder också i vissa fall att man kanske får en djupare insikt i hur skribenten är som person, på gott och ont. Både twitter, forum och bloggar har fått mig att se på tidigare högt aktade skribenter i ett helt annat ljus, inte alltid positivt. Bloggosfären har kanske lite mer slarv eller en annan stil, men också betydligt mer passion. Det är i min bok väldigt awesome. Så till alla passionerade bloggare vill jag väl ge stor cred, och benämna som ”mest underskattade ickebetalda”. Mest överskattade-priset får nog kollektivt gå till reklamtidskriften ’Roots’.

 

Jag tycker att Fredrik har svarat fantastiskt bra och det har varit en ära att få intervjua honom!

Nästa gång ska jag intervjua Elin Warnecke Arveteg! Jag ser fram emot denna intervju mycket, hoppas ni gör det med!

 

 Fredrik Johansson skriver långa men otroligt intressanta inlägg i sin blogg: blog.explewd.se 

Intervjuer så här långt:

1. Ludde Lundblad från Svampriket.

2. Emmy Zettergren Nordström.

3. Anna ”Lania” Sladö.

4. Fredrik Johansson.

5. Elin Warnecke Arveteg. (kommer snart)

6. ?

7. ?

8. ?

9. ?

Sätrapôjks tio frågor till Lania!

Tredje intervjun är en riktig höjdare. Det här har varit en ära att få göra.

Den här gången har jag intervjuat spelsveriges bästa expert inom RPG – Anna ”Lania” Sladö.

Hennes svar är helt fantastiska.

Så här löd intervjun:

1. Viket var ditt första RPG?
Det beror lite på hur man ser det. Jag skulle kunna klassa Ocarina of Time som mitt första (äventyrs)rollspel, men ett mer renodlat rollspel skulle vara Final Fantasy VII.

2. Hur länge har du spelat tv-spel?
Nästan så länge jag kan minnas. Jag och min bror fick inte spela så mycket TV-spel när vi var små så jag spelade så mycket jag kunde hos andra. Jag har två kusiner som hade en NES och varje gång vi träffades satt vi i timmar och försökte klå Super Mario Bros 1 och 3. Jag älskade de stunderna. Hade också en kompis som bodde granne med min mormor och morfar, hon hade också lyxen att äga en NES. Jag minns att jag var sju år och vi satt och spelade första Zelda. Du kan ju tänka dig hur det såg ut. Vi fattade ingenting, kunde inte engelska och det var… svårt. Minns även Castlevania och hur jag kom till fladdermusbossen. Hade också en dagmamma som jag gick till efter skolan, vars son lät mig låna hans Game & Watch. Jag älskade det och satt med det tills det var dags att åka hem. En barndomsvän som jag bodde granne med hade en MegaDrive långt innan vi fick den konsolen och där spelade vi Street Fighter, Sonic och Ecco the Dolphin. Ah, dessa minnen. ^^

3. Vad krävs för att ett RPG ska vara bra?
Rent krasst så skulle jag kunna säga story, men eftersom ett RPG inte är en bok där du kan använda din egna fantasi, så är det mycket annat som spelar roll också. Berättelsen är förstås A och O, utan ett vettigt manus och karaktärer man känner för så blir det ju inte roligt. Dessutom måste världens stämning byggas upp med ett bra soundtrack. Musiken ska väcka känslor, helt enkelt vara av den kalibern att man inte kan hindra sig själv från att nynna på låtarna i duschen. Melodier som gör en tårögd, ger en rysningar, framkallar minnen. Musiken är oumbärlig för ett bra rollspel!
Jag är inte en särskilt stor grafiknörd, jag tycker inte att grafik är det viktigaste i spel. Självklart spelar design och känsla in, men det behöver inte vara det senaste i vad som är tekniskt möjligt för att jag ska bli intresserad. Så, för att summera, ett bra rollspel kräver en duktig dos av lite av varje. Ingen del ska egentligen gå helt försummad även om man kan förlåta småsaker. Berättelse, karaktärer, musik, grafik skulle mitt korta svar bli. 😉

4. RPG:n har många färgstarka figurer, och en del karaktärer berör en mycket. Finns det någon spelkaraktär som berört dig mycket, och varför?
Självklart. Det finns många karaktärer som jag har brytt mig om genom åren, både huvudkaraktärer och sådana som inte är spelbara. Några exempel skulle kunna vara:
1) Alicia och Welkin från Valkyria Chronicles. Jag tycker att de så fantastiskt snälla och ödmjuka, Welkin tilltalar mig verkligen med sina djupt nördiga drag. De kompletterar varandra otroligt bra och är ett radarpar att minnas.
2) Jowy från Suikoden 2. Ingen karaktär man spelar mycket med, men som ändå har en stor betydelse för berättelsen. Det är svårt att förstå hans val genom spelets gång, han är en komplicerad karaktär som lämnar spelaren perplex. Det finns mycket smärta i minnet av honom, men jag tycker inte mindre om honom för det.
3) Virginia från Wild ARMs 3. En ung vagabond som leder en grupp med män genom en sargad vildmark. Inte utmanat klädd, snabbtänkt, bestämd, men ändå med en sårbar sida. Jag tycker om henne. Skulle vilja påstå att hon är en bättre förebild än t ex Lightning från FF XIII.
4) Zack från Crisis Core FF VII, cool med ett snällt hjärta. Det var en ganska kort tid vi fick tillsammans, men jag blev ändå otroligt berörd av vårt möte. När spelet hade tagit slut var jag i ett slags chocktillstånd i ett par dagar efteråt. Sånt känns.
5) Meredy från Tales of Eternia. Hon gjorde mig så lycklig med sina glada utrop och positiva syn på livet. Det var helt omöjligt att inte sitta och le som ett fån så fort hon öppnade munnen. Vilken härlig virrpanna hon är!

 Welkin och Alicia från Valkyria Chronicles. Just den här bilden är från animén med samma namn.

5. Vilken är den bästa rollspelskonsolen någonsin, tycker du?
Oj! Lite svårt. Här vill väl de flesta läsarna att jag ska svara SNES, vilket kan vara sant baserat på konsolens många klassiska och odödliga rollspel. Men jag hade aldrig turen att äga den, så jag känner att jag egentligen inte kan ha den åsikten. Så, lotten kommer förmodligen att falla på PlayStation eller PlayStation 2. Det är ganska maffiga spelbibliotek de kan demonstrera, även om PSP:n inte ligger långt bakom. Men egentligen skulle jag kunna säga Wii, enbart pga Xenoblade Chronicles. ;P Fast då lär jag väl få hatmail…

6. Finns det något spel du ångrat att ha spelat överhuvudtaget?
Nej, det kan jag nog inte säga att det finns. Även sunkiga spel som t ex Magna Carta och Unlimited SaGa, (som jag förstås inte spelat klart pga den enorma plågan det skulle innebära), kan jag känna har ett värde. Jag har upplevt att de suger, riktigt rejält dessutom. Den kunskapen är ju bra att ha.

7. Många tycker om spel som gjordes förr och en del spelar helst nya spel. ”Det var bättre förr” – är det en myt eller sanning?
Det finns spel som alltid kommer att vara bra, pga flera orsaker. Chrono Trigger är ett praktexempel, just för att det var så före sin tid (tillsammans med Secret of Mana) när det gällde stridernas utförande. I jämförelse med Dragon Quest, Phantasy Star och Final Fantasy så var ju det en mycket mer levande upplevelse. För mig är det ett sånt spel som aldrig kommer gå ur tiden, och som man alltid kommer njuta av när man spelar om det.
Tittar man på en stor serie som Final Fantasy t ex, då anser inte jag att det var bättre förr om man tittar på del 1-3, men däremot finns guldkorn att hitta bland det som producerades till SNES och PS. Är Final Fantasy bättre där det står nu? Min åsikt är nej. Serien har blivit omsprungen av mycket annat och jag skulle vilja kora Tales-serien som den nya tronarvingen.
Och sen finns det då titlar som Xenoblade, där spelet aldrig hade blivit det det är om vi inte hade haft två årtionden spel att lära ifrån. Men bara för att Xenoblade tar det bästa av så många världar, och gör det helt till sitt eget, betyder det att spel som Final Fantasy VII inte längre är bra? Såklart inte. Ja, FF VII är utdaterat på många sätt – grafiskt, ljudmässigt, stridsmässigt, osv, men det spelar ingen roll. I alla fall inte som jag ser det. För att återknyta till det jag pratade om förut, berättelsen finns där. Världen är inte slarvigt ihopsatt med ett tjusigt yttre, även om grafiken är 14 år gammal så krackelerar inte grunden.
Hm, mitt korta svar skulle alltså kunna bli – det finns fantastiska spel från förr som alltid kommer uppfattas som bra och det kommer nya spel som kan få oss att se en genre i ett helt nytt ljus. Och jag tycker att man kan njuta av båda världarna, faktiskt. Här behöver man inte välja läger liksom. Know your history and look forward to the future! 😉

8. Vilken känd tv-spelsfigur behöver en rejäl make-over och varför?
Haha, kul fråga!
Den enda jag kommer på just nu är Serah från FF XIII. Allt gick ju fel där. Hennes proportioner är helvrickade och hon påminner lite om en tändsticka. Jag avskyr hur hon ser ut. Usch. Tetsuya Nomura får bakläxa!

 Sarah Farron från Final Fantasy XIII – Nomura får gå tillbaka till designbordet, enligt Anna.

9. Att japanska rollspel börjar hitta hit känns som en seger, Xenoblade säljer som smör i solsken. Tror du att fler klassiska rollspel från till exempel Square (numera SquareEnix) kommer att komma till Europa?
Jag tycker inte att man ska klassa SquareEnix:s rollspel som klassiska innan man har spelat dem. 🙂 Jag är ganska trött på det företaget och hur de har behandlat Final Fantasy. De känns som en stor, tråkig arbetsgivare som kväver all kreativitet. Jag ser fram emot mycket annat istället. Som The Last Story och Pandora’s Tower. Eller Dragon’s Crown och Grand Knights History från Vanillaware. För att inte tala om Tales-serien! Jag hoppas att den unika releasen av Xenoblade till Europa får upp ögonen hos andra företag. Jag hoppas att Xenoblade inte bara var ”a stroke of luck”. Och om det var så, så kommer jag fortsätta importera de titlar som inte hittar hit. Så det så.

10. Om någon skulle börja spela RPG första gången, vilket eller vilka titlar skulle du absolut rekommendera till nybörjare?
Hoho, det där är ju alltid lite känsligt. För någon som är helt ovan vid genren så får man ju se till att välja något som är någorlunda lättsmält, men heller inte tråkigt. För mig var FF VII väldigt bra att börja med, man verkligen sugs in i berättelsen redan från början. Ett annat tips skulle kunna vara Brave Story till PSP, ett gemytligt, klassiskt rollspel med hög mysfaktor. Men det kan också vara bra att börja med något mer klassiskt, som Chrono Trigger eller första Suikoden. Eller så nockar man nybörjare med bästa rollspelet ever – Xenoblade Chronicles. ;D

Emmy Zettergren Nordström som jag intervjuade före dig har en fråga:

Du har ju tidigare skrivit om spel för en amerikansk sajt och idag skriver du för en svensk. Finns det några tydliga skillnader mellan att skriva för svenska och utländska medier, och vad är det i så fall för skillnader? Jag tänker exempelvis innehållsmässigt men även på reaktioner från läsare. Om det inte finns några skillnader, varför tror du att det inte skiljer sig åt?
Faktiskt så var det väldigt lite feedback när jag skrev för GRRLGAMER, som sidan då hette. Läsarna kunde inte kommentera direkt under recensionen, som man kan på Level 7. Däremot fanns det ett forum, men jag upplevde aldrig att det fördes några större diskussioner om recensionerna. På ett sätt var väl det tråkigt, men å andra sidan var jag inte nervös eller orolig över folks reaktioner.
Att skriva för Level 7 (och även för min egen spelblogg) blir i alla fall en mer spännande upplevelse. På GRRLGAMER kunde jag känna mig ganska anonym, men på Level 7 kan jag kommunicera med de som läser.
Innehållsmässigt så tror jag att jag i grund och botten skriver likadant, med fokus på det jag tycker är viktigt, men förhoppningsvis har jag utvecklats i min personliga stil. Likheten de två sajterna emellan är ju också att jag inte får betalt för det jag skriver. Det å andra sidan får mig inte att känna som att mitt arbete är av mindre vikt, eller att jag inte skulle ta det lika seriöst. Jag anser mig dessutom ha större frihet att vara mig själv i mina formuleringar, mycket mer än när jag frilansade för SuperPLAY.
Det som genomsyrar allt mitt skrivande är till syvende och sist att kunna förmedla känslorna som rollspelen väcker hos mig. Hatet mot Final Fantasy XIII, överraskningen som var Mass Effect, den brutala och totala kärlek som Xenoblade Chronicles är, och som fortfarande har mig i sitt våld. Kan jag sprida det, smitta av mig på andra, inspirera, skapa diskussion och nyfikenhet, då är jag glad. Vart jag än skriver så är jag bara tacksam om jag blir läst.

Jag är oehört glad och stolt att fått äran att intervjua Anna. Tack så hjärtligt mycket för dina fantastiska svar!

Nästa gång blir det en intervju med Fredrik Johansson – det ska bli riktigt intressant att få se vad han har svarat på mina frågor!

 

 Anna Sladö är en expert på JRPG. Hon har skrivit för den numera nedlagda tidningen Super PLAY, och för den amerikanska GRRLGAMER. Idag skriver hon mycket fantastiska inlägg i RPGaiden och för Level7.

Tidigare intervjuer finner ni här:

1. Ludde Lundblad från Svampriket.

2. Emmy Zettergren Nordström.

3. Anna ”Lania” Sladö.

4. Fredrik Johansson (kommer snart)

5. ?

6. ?

7. ?

8. ?

9.?

Sätrapôjks tio frågor till Emmy!

Att intervjua härliga gamers och personligheter är riktigt trevligt!

Den här gången blir det en intervju med den glada och karismatiska Emmy Zettergren Nordström.

1.Tv-spel har blivit otroligt stort under åren. Vad tycker du är den största skillnaden på hur folk ser på tv-spel nu jämfört med 20 år sedan?

– Jag tror att vi på många sätt har utvecklarnas vilja att nå ut till casualspelarna att tacka för den mentala förflyttning som vi sett de senaste åren. Wii banade väg bland de stationära konsolerna och när sedan smartphones gjorde sitt intåg på marknaden fanns spelen plötsligt i allas hem. Många människor som aldrig sett sig själv som spelare satt plötsligt och spelade Angry Birds. Gränserna har suddars ut och jag tror att det också har gjort att den stora massan har insett att spel inte är något förbehållet finniga ungdomar utan att det faktiskt är en underhållningsform som kan passa alla. Det har blivit allmänt accepterat.

2.Många spel brukar bryta gränser, eller åtminstone tänja på dom. Vad går egentligen gränsen anser du?

– Väldigt svår fråga. Jag tycker ju att spel generellt ska kunna skildra all verklighet precis som böcker och film. Men eftersom det ändå är ett så pass ungt medium och eftersom vi faktiskt inte vetenskapligt vet hur våldsamma spel egentligen påverkar unga människors utveckling av exempelvis empati så tror jag att man generellt ska vara försiktig med att göra väldigt våldsamma spel för realistiska. Det är när gränsen mellan fiktion och verklighet suddas ut som det blir farligt. Vart gränsen går är självklart individuellt, men jag såg en gång en video på youtube där man spelat in vanliga sekvenser från Counter-Strike med verkliga människor för att få det att se ut som att spelet ägde rum i verkligheten. Då kändes det helt plötsligt väldigt obehagligt. Så där gick min gräns för vad jag tyckte var okej.

3.Hur länge har du spelat tv-spel?

– Jag har gillat att spela så länge jag kan minnas. Vi hade dock ingen konsol hemma, men när jag eller brorsan var sjuka hyrde vi hem både konsoler och spel från den lokala macken. Några år senare köpte vi också hem en dator. Så jag får nog säga att jag spelat sporadiskt sedan 1987 eller så och intensivt sedan 2000.

4.Du pratar mycket varmt om Mass Effect. Vad fick dig att vilja spela spelet första gången?

– Jag spelade faktiskt inte Mass Effect förrän något år efter att det släpptes. Men jag hade hört mycket om det och kände spontant att det borde vara min typ av spel. Rymden i värsta Star Wars-andan tillsammans med bra RPG. Och när det sedan visade sig att en dåvarande arbetskamrat hade spelet så lånade jag hem det. Jag har inte ångrat det en sekund och förbeställde tvåan så fort det utannonserades. 

 Mass Effect.

5.Under årets E3 visade ju Nintendo nya konsolen Wii U. Men sedan kommer det inte så värst mycket mer info om den. Hur ska de egentligen göra så att de kan ge Sony och Microsoft en match nästa generation?

– Jag tror tyvärr att Wii U kommer att floppa. De verkar redan ha problem att leva upp till den utlovade prestandan och jag tror att få människor är motiverade att köpa en ny konsol som inte ens lär vara nämnvärt mycket bättre än konkurrenterna rent presandamässigt. Dessutom erbjuder de inget unikt då Sony precis har berättat att de kommer att erbjuda exakt samma streamade tjänst mellan PS3 och Vita som Wii U gör. Om Nintendo ska lyckas måste de vara billiga och sedan sälja in sig till den stora Casual-massan. Annars lär det bli svårt.

6.Du är, liksom jag, förälder. Kan det vara bra att lära sina barn om tv-spel, som historia till exempel?

– Hm. Svår fråga. Det finns ju så många olika aspekter. Men visst, vissa saker tycker jag att barn bör lära sig om spel. För mig är det viktigaste egentligen förståelsen för vad som är fiktion och vad som är verklighet. Sådant är svårt för barn att uppfatta. Spel är ju så interaktiva att jag tror att det är viktigt att vara med när barnen spelar och vara uppmärksam på hur de reagerar. Att kunna svara på frågor och leda dem rätt. Sen tror jag också att det kan vara bra att berätta för barn om hur spel faktiskt kan vara ett redskap i lärandet. Visa dem att de går att använda för att inhämta kunskap och helt enkelt använda underhållningen för att förklara verkligheten.

7. Finns det någon spelfigur som berört dig djupt? Berätta isåfall varför.

– Jag är generellt ganska dålig på att knyta an till karaktärer på det viset. Ofast får jag bara en ytlig känsla som inte berör. Men det kan också bero på att jag har spelat ganska mycket spel där fokus legat på strider eller taktik och inte berättelsen. Men mitt svar här får nog bli Lightning från Final Fantasy XIII. Hennes strävan att hålla en modig och stark fasad när hon egentligen lider oerhört av sin systers tragiska öde är otroligt gripande. Sen har jag också blivit djupt berörd av Vivi i FFIX. Kanske av samma anledning. Hans strävan efter att finna sitt ursprung och förstå vad hans liv har för syfte är både fascinerande och sorgligt att följa.

8.Anser du tv-spel är lika kulturellt som film, musik, konst och böcker?

– Ja, jag tycker faktiskt att spel kommit så pass långt de senaste åren att det helt klart är lika kulturellt som mer etablerade medier. Inte bara för att vi erbjuds fantastiska upplevelser rent grafiskt och innehållsmässigt utan också för att mediet faktiskt används för att exempelvis bryta normer och förmedla budskap. 

9. Vilken spelgenre behöver förnyas och varför?

– Jag tror att alla genrer hela tiden måste förnyas för att överleva i dagens allt tuffare spelklimat med nya plattformar och spännande format. Jag tror också att lite förlegade genrer kan bli bra på nya plattformar. Peka- och klicka är exempelvis ett utdöende format på PC men som passar perfekt på smartphones och läsplattor. Men en genre som jag verkligen vill se förändras är MMORPG-genren. Idag består många MMO:s av upprepningar, icke engagerande berättelser och grinding. Jag tror att människor börjar bli trötta på att ta ner samma boss gång på gång på gång. Spelkänslan blir liksom stagnerande och därför är jag enormt nyfiken över vad Guildwars 2 och The Old Republic kan göra med genren eftersom där utlovas både mer fokus på berättelsen och miljöer som förändras utifrån dina unika val.

10. Dina speltrissar är otroligt populära. Jag älskar dom jättemycket. Hur kom du på den idén?

– Det är faktiskt en hutlös kopia av en fotovariant som går under namnet fototriss. Det är samma koncept fast bilderna ska vara egentagna fotografier istället. Gång på gång stötte jag på bloggar på nätet som publicerade fototrissar och efter ett tag började jag fundera. Det där borde man ju kunna göra med ett speltema istället. Och så var Speltrissen född.

Här kommer det en bonusfråga från Ludde Lundblad, som jag intervjuade innan dig:

Vem är egentligen sexigast i spelsverige? Jag (Ludde, det vill säga) eller Victor Lejionhuvfud, eller kanske rent av någon annan?

– Åh så svårt. Jag menar, de är ju båda hunks och upptagna och jag riskerar att bli jagad av deras respektive hur jag än svarar. Hmmm. Fast Luddes nakenbilder på Svampriket ger honom ett visst övertag… Får jag svara min man? Han har ju ändå gästbloggat på min blogg 🙂

Det du, Ludde, nu vet vi vem som är sexigast i spelsverige!

Jag vill säga ett stort tack till snälla Emmy som ville ställa upp på denna intervju och med sina fantastiska svar gjorde mig klokare.

Nästa gång ska jag intervjua spelsveriges bästa rollspelskribent Anna ”Lania” Sladö. Rollspelare bör inte missa det!

 

Emmy Zettergren Nordström är spelbloggerska, mamma och en respekterad kvinna med glimten i ögat. Hon bloggar om spel på emmyz.net med bland annat sina fantastiska speltrissar.