Recension: Spectre.

Christoph Waltz som skurkorganisationen Spectres ledare - han övertygar som vanligt.

Christoph Waltz som skurkorganisationen Spectres ledare – han övertygar som vanligt.

Då var det dags igen för James Bond att dra på sig sin smoking och bege sig ut på uppdrag.
Jag vill inte gå in så värst mycket in på storyn för den är väldigt viktig, men jag kan nämna ett par saker.

Spectre börjar i Mexico City, där Bond letar efter en speciell person. Det är De Dödas Dag-festivalen och alla är utklädda i snygga mexikanska skelettdräkter. När han har gjort det som han ska göra – i en helvetes snygg och kraftfull actionscen med en helikopter – öppnas en ny väg för Bond i jakt på sanningen.

James Bond vill leta efter källan till allt ont som grubblat honom i de tre föregående filmerna. De tre föregående filmerna Casino Royale, Quantum Of Solace och Skyfall har alla olika riktningar som James Bond har tagit. Det är inte nödvändigt att se dom innan man har sett Spectre. Men – det är en rejäl fördel. För min del var det som att spika upp en tavla och varje spik representerar en James Bond med Daniel Craig. Den sista spiken är Spectre.

Sam Mendes som regisserade mästerliga Skyfall har också regisserat Spectre. Det börjar fantastiskt bra. Den första halvan av Spectre håller samma höga klass som föregående film. Kameratagningarna är riktigt snygga och fotot är utsökt. Begravningsscenen är gudomligt perfekt filmat, Mexico City i filmens början är det också.
So far, so good.

Mystiken tätnar och James Bond får reda på en hemlig organisation vid namn Spectre har en ondskefull plan. Men det är deras ledare som fångar Bonds intresse – och vice versa. Jag väljer i recensionen inte att nämna hans namn, men jag kan berätta att han spelas av professionella Christoph Waltz. Tvåfaldigt Oscarsbelönade Waltz visar än en gång att han är en fantastisk skådespelare med talets gåva.

Scenografin och fotot är i världsklass. Håll ett öga på den imponerande öppningsscenen i Mexico City.

Scenografin och fotot är i världsklass. Håll ett öga på den imponerande öppningsscenen i Mexico City.

För nostalgiska Bond-älskare är Spectre äkta ögongodis. Ni vet väl att den klassiska skurkorganisationen ifrån Sean Connerys tid hette just Spectre? Så det är en härlig återkomst.
Jag har uppfattat Daniel Craigs filmer som helt självständiga och följer inte den klassiska Bond-mallen. Men det gör Spectre. Särskilt ifrån mittenpartiet och andra halvan av filmen. På gott och ont.
Det är som vanligt att Bond sliter av sig sin smoking och sina kalsonger för att begå älskog. Jahopp.

När Bond möter Madeleine Swann, (Leá Seydoux) en nyckelkaraktär och filmens Bond-brud, så är det då Spectre börjar sakta glida ifrån det starka Skyfall-fästet och komma tillbaks till det mer ytliga stuket.
Det är inte dåligt för det är fortfarande välgjort. Men det känns som filmen får en annan karaktär och det bekymrar mig lite. Slutscenen är riktigt utdraget. Jag tänkte om när filmen skulle ta slut för ärligt talat blev det väldigt segt. Trots det klarar sig Spectre bra. Det är en bra Bond-film och Craig levererar igen som agent 007.

En guldstjärna till Ben Whishaw som har vuxit i rollen som Q. Jag gillar scenerna med honom och Craig för de är full av humor. De lyckas dessutom att driva med äldre Bond-filmer och jag tycker att det är briljant. Q har en lite större roll i Spectre än tidigare och det är bara bra.

Jag nämnde att filmen tappar fästet efter mötet med Madeleine Swann. Det är lite orättvist, för hon är en bra karaktär och man får uppleva intressanta scener. Biljakter och slagsmål på tåg bjuds det på och koreografin är bra. Men – sista halvan känns som att det har förhastats i handlingen och jag hänger inte riktigt med.

Det finns en scen i filmen som jag hade hoppats på att få se mer av. Jag vill inte gå in mer på detaljer, men Bond hittar en VHS-kassett och lägger undan den. Det är synd att han inte tittade på den.

Tre plus:
1. Första halvan av Spectre är mästerlig. Tyngden ifrån Skyfall består.
2. Skådespeleriet är fantastiskt. Craig är bra som Bond, Seydoux är en klassisk Bond-brud men det är Christoph Waltz som äger filmen som Spectres ledare. Hatten av för Ben Whishaw som Q.
3. Fotot, scenografin och ljussättning är riktigt läckra.

Tre minus:
1. Den andra halvan av Spectre håller inte höga klass som den första. Det rusas fram i handlingen då.
2. Spectre är lite för lång. Vissa scener kunde ha skärpts till lite, kanske till och med klippts bort.
3. Slutet av Spectre är väldigt svagt i jämförelse med resten av filmen.

Ralph Fiennes har tagit över rollen som agent 007's chef M. Jag gillar Fiennes i denna roll. Han var bra i föregående filmer och han är här en övertygande M.

Ralph Fiennes har tagit över rollen som agent 007’s chef M. Jag gillar Fiennes i denna roll. Han var bra i föregående filmer och han är här en övertygande M.

Slutsats:
Spectre är en mycket bra Bond-film, särskilt första halvan. En mer ofokuserad andra halva och ett svagt slut drar tyvärr ner betyget. Dock så vågar jag säga att Spectre är sevärd, den knyter ihop säcken med Craigs tre föregående filmer. Den är fruktansvärt snyggt gjord, det är massvis med action och det är definitivt en äkta upplevelse för Bond-älskare. Christoph Waltz är precis så bra som jag hade hoppats på. Något som jag har tänkt på förresten: Hans skurkkaraktär är riktigt vass men hade tyvärr den otur att våga ta över skurkmanteln efter Silva från Skyfall. Silva spelades av otroliga Javier Bardem och även om Waltz är helt enastående så var Bardem något vassare.
Spectre levererar trots dess brister. Den hamnar inte i det ologiska fack som Quantum Of Solace är i. Man kan säga att Daniel Craig har gjort 75% bra Bond-filmer!
Betyget är svårast. Om hela filmen hade varit i klass som första halvan så skulle jag lätt sätta en stark fyra av fem. Kanske en femma. Men det kommer inte att bli så. Någonstans mellan  tre och fyra får det bli. Gränsen är hårfin men jag beslutade mig för att ge den en stark trea.

Tips: Se Casino Royale, Quantum Of Solace (ja, tyvärr) och Skyfall innan,  om du vill få ut den maximala upplevelsen från Spectre.

Betyg: En stark trea av fem.

Ben Whishaw som Q är ett genialt val. Han var bra redan i Skyfall men här är han till och med bättre. Hans scener med James Bond är riktigt underhållande.

Ben Whishaw som Q är ett genialt val. Han var bra redan i Skyfall men här är han till och med bättre. Hans scener med James Bond är riktigt underhållande.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 65: Goldfinger.

goldfinger

Den bästa James Bond-filmen någonsin. Eftersom Goldfinger har allt man kan tänka sig i en klassisk 007-rulle, så är den som en sorts ”best of”. Sean Connery har hunnit redan att göra två filmer, så att han var väldigt van att vara James Bond. Det märks, för han gjorde en bra prestation. Goldfinger har också en av de mest ikoniska Bondskurkarna: Goldfingers assistent Oddjob med sin vassa hatt. Sen har vi Bondbruden Pussy Galore (hur kom de på det namnet?), en väldigt bestämd och charmig karaktär. Goldfinger är den tredje filmen med agent 007, och den är 50 år(!) gammal men ingen annan Bond-film har varit i närheten av dess originalitet och coolhet. Det är som sagt; den bästa Bond-filmen någonsin.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 76: Casino Royale.

Bond 2.preview

Det hade gått riktigt dåligt för James Bond ett bra tag. Innan Casino Royale kom ut, så var de tre senaste filmerna riktigt dåliga. Då beslutades det att en ny Bond skulle träda fram, och äntligen skulle en film baserad på boken Casino Royale göras. Hela upplägget med James Bond har gjorts om helt och hållet. Bort med tramset. In med mer fysisk kraft och en övertygande Daniel Craig som agent 007. Då har man fått den bästa Bond-filmen på årtionden. Jag gillar inledningen när han får agenttiteln 007. Det är härligt att se James Bond i modern tid, för det passar den legendariske agenten. Ändå är det klassiskt, på ett bra sätt. Casino Royale är en snygg film och mycket tät. En utmärkt Bond-skurk – den bäste på länge – är Le Chiffre, spelad av danske dynamiten Mads Mikkelsen. Vesper Lynd (Eva Green) är den bästa Bond-bruden på evigheter. Fast James Bond-filmer brukar vara rätt känslolösa, så är inte Casino Royale det. Tvärtom, är den väldigt känslosam. Titelsekvensen är den bästa någonsin i en Bond-film.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 96: Skyfall.

skyfall-title-card

Skyfall är den mest komplexa James Bond-filmen hittills men också en jävla bra film. Dess intelligens är helt i stil med Bourne-filmerna. Efter snedsteget med förra filmen – Quantum Of Solace – så tar James Bond oss på rätt spår igen med Bond-film värdig siffrorna 007. Daniel Craig övertygar fortfarande som agenten med rätt att döda. Man får veta mer om den legendariska James Bond, och man får också se en av de farligaste Bondskurkarna på väldigt länge: Silva, som är genialt spelad av Javier Bardem. Bra titelmusik av Adele, som förtjänade en Oscar.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Mina tio James Bond-favoritfilmer.

Every-James-Bond-Ever

Sean Connery, George Lazenby, Roger Moore, Timothy Dalton, Pierce Brosnan och Daniel Craig. Alla dessa har spelat James Bond.

Du känner garanterat till honom.

Spionen med rätt att döda. Han som förför kvinnor. Åker snygga bilar. Använder coola prylar. Dänger tuffa skurkar. Mannen med vältajmade repliker.

Bond. James Bond. 007.

Oavsett om man gillar honom eller inte – det här är en karaktär typ alla känner till.

I 50 års tid har han underhållit på den vita duken, på TV, på köpfilm och så vidare. Inte dåligt för en engelsk spion i smoking.

Fast än han är en mansgris så är han en underhållande rollfigur och en del av filmerna är faktiskt bra.

Det här inlägget handlar inte om vem som är den bästa James Bond, vilken den snyggaste Bondbruden är eller vilken den snyggaste bilen är.

Det här inlägget ska handla om mina tio favoritfilmer om agent 007.

Jag räknar nedåt från plats 10 till plats 1.

Leva och låta dö

10. Leva Och Låta Dö.

Första filmen med Roger Moore som Bond är en annorlunda film på många sätt. Han bär ingen smoking, dricker inga vodka martinis och så röker han cigarr. Men den största förändringen var att Moores Bond har en mer komisk ton än vad Connery och Lazenby hade. Men hur är själva filmen? Delvis är den lite seg men Moore börjar bra som agent 007. En av de läskigaste Bondskurkarna – kanske den läskigaste – Baron Samedi, dyker upp här. Hans voodoosminkning, den ondskefulla blicken och skrattet är mycket skrämmande.

The Wings och Paul McCartney ligger bakom en bra Bondlåt.

Ur dödlig synvinkel.

9. Ur Dödlig Synvinkel.

Femte Bond-filmen för Roger Moore. Han må ha börjat bli gammal här men det är med glimten i ögat. Fina miljöer, med vackra berg finns att beskåda i filmen. Filmens Bondbrud, Melina, är bra spelad av Carole Bouquet. Här tar Bond död på sin ärkefiende Blofeld i filmens början. Hans ansikte syns inte, men en flintskallig gubbe i rullstol och med en vit katt i famn – kom igen, det är ju han för fan.

En av de vackraste Bondsångerna hörs här, titelsången av Sheena Easton.

Dr._No_poster

8. Agent 007 Med Rätt Att Döda.

Första Bond-filmen är ett måste. Sean Connerys debut som agent 007 är en fröjd för ögat. Ursula Andress som Honey Rider är en av de mest klassiska Bondbrudarna. Sedan har vi ju den legendariska musiken. Den kommer i filmens intro men används flitigt i stort sett alla filmer.

Moonraker

7. Moonraker.

Det var bara en tidsfråga till agent 007 skulle åka upp i rymden. Star Wars var på tapeten då. Den är grymt 1970-talisk på gott och ont. Bäst i filmen är tveklöst skurken Hajen, som här gör sin andra film.

007_the_man_with_the_golden_gun_1_ausdaybill

6. Mannen Med Den Gyllene Pistolen.

Det är något med Bond och metallen guld. Det är en bra kombination. Roger Moores andra Bondfilm är riktigt skarp. Det är mest tack vare Christopher Lees fantastiska roll som den ondskefulle Scaramanga. Han är absolut en skådis i världsklass. Två svenska Bondbrudar – Britt Ekland och Maud Adams – är lite kul att se i samma film.

Goldeneye

5. Goldeneye.

Roger Moore blev för tröttsam. Timothy Dalton var inte alls rätt som agent 007. Det tog några år men i mitten av nittiotalet klädde man på smokingen på Pierce Brosnan. Det skulle bli 1990-talets bästa Bondfilm och en av de allra bästa. Uppfinningarna var häftiga, Sean Bean är bra som agent 006. Isabella Scorupco är fotografiskt fin som Bondbrud, men hon övervinns av den kvinnliga skurken Xenia Onatopp. Farlig kvinna med starka lår.
Tina Turners titelsång är mycket bra. Goldeneye är riktigt fartfylld och underhållande bra.

Älskade Spion
4. Älskade Spion.
Roger Moore börjar bli varm i sin smoking och här är hans bästa Bondfilm. Varför?

Jo, här agerar han som allra bäst. Influerad av en viss Steven Spielberg-film som dök upp 1975, utspelar sig en stor del av filmen i en undervattenstation. På tal om vatten, här finns scenen där James Bonds bil omvandlas till en undervattensfarkost. Så galet 1970saktigt. Men ljuvligt klassiskt.

Stromberg är en bra filmskurk men hans hantlangare Hajen stjäl showen. Den två meter långe herren med ståltänder är minst lika farlig som han ser ut. Han övertygade så bra att han återvände i Moonraker. Mycket bra filmskurk. Barbara Bach dock övertygar inte så bra som Bondbrud fast hon ser bra ut. Trots det, så är Älskade Spion en riktigt bra Bond-film med god portion humor, färgstarka skurkar och coola scener.

Skyfall

3. Skyfall.

Förändringar är bra. Men jag tror Quantum Of Solace försökte för mycket. Den tappade 007s själ och hjärta. Skyfall går tillbaka till rötterna med härliga repliker och klassiska karaktärer, nu i 2010-talet. Ändå känns filmen riktigt fräsch. Det är som Q:s replik i filmen angående häftiga gimmicks från det förflutna; ”Vi gör inget sånt längre”. Det är bra. Skyfall påminner en hel del om Bourne-filmerna faktiskt.

Den ljuvliga humorn från Connerys tid återvänder här, och här har den moderniserats. Det behövdes eftersom Quantum Of Solace var inte ett dugg rolig och var för hård.

Det bästa med Skyfall är det riktigt solida manuset. Skyfall är riktigt spännande och intelligent. Daniel Craig övertygar fortfarande som agent 007, och här möter han en av de giftigaste skurkarna någonsin; Silva. Han är så grymt bra spelad av Javier Bardem. Ola Rapace har en biroll här, och är en tuff fan.

Adeles titellåt är en riktig bra Bondlåt, både moedern och klassisk på samma gång.

Skyfall är det perfekta beviset att det går fortfarande att utveckla en legendarisk filmkaraktär samtidigt som att hålla kvar själen. Se den idag!

casino_royale

2. Casino Royale.

Efter en del fiaskon efter Goldeneye, gjorde agent 007 en storstilad comeback år 2006. Hur lyckades han? Jo, med Ian Flemmings första roman om James Bond – som var riktigt svår att få filmrättigheter på men till slut lyckades filmbolaget – fick man till ett konkret och jordnära manus. Men det stannar inte där. Att Bondpensionera Brosnan var klokt, för han började tappa stinget. Det geniala var att ge Daniel Craig 007s smoking och pistol. Craig är en hård jävel, möjligtvis den hårdaste sedan Connery. Kanske den hårdaste av alla. Casino Royale är en underbar filmupplevelse från filmens början till slut. Inledningsvideon är den snyggaste och den bästa av alla Bondfilmer. Eva Green (som Vesper) är den bästa Bondbruden på år och dag, mycket stark och karismatisk. Danske Mads Mikkelsen är perfekt som den iskalle Le Chiffre. Danskens särskilda blick – den är ondskefull.

Den här filmen handlar om hur James Bond blev agent 007 – agenten med rätt att döda. Det behövs inga häftiga apparater, exploderande klockor och sånt – utan en koncentrerad, hård film om hur en agent blev den filmstjärna många älskar idag.

Goldfinger

1. Goldfinger.

Casino Royale må vara den bästa Bondfilmen i modern tid, men det finns en film jag vill kalla den ultimata agent 007-rullen. Tredje gången gillt tog sig Sean Connery an rollen som den engelske agenten och med en fullträff dessutom! Goldfinger är fullt med klassiska saker. Ta den guldlackade kvinnan till exempel. Att ens komma på idén att lacka ihjäl en kvinna till guld är bisarrt och genialt på samma gång. Två bra Bondskurkar finns här. Goldfinger själv är en klurig herre med passion av guld. Hans assistent, den stencoole Oddjob med sin sylvassa hatt är troligtvis den mest kända Bondskurken av alla tillsammans med Hajen från Älskade Spion. Oddjob säger inte ett ord men hans kroppspråk och scennärvaro väger tyngre än det mesta. Sedan har vi ju Pussy Galore. Bondbruden med det klassiska namnet.

Sången av Shirley Bassey är en av de mest klassiska Bondsångerna. Ganska jazzig men stark.

Att få till en perfekt Bondfilm krävs ett bra manus, bar filmskurkar, färgstarka scener och spänning. Några har klarat av bedriften, men Goldfinger segrar eftersom den är helt perfekt. Perfekt balanserad och genomklassisk. Det är den bästa Bondfilmen av alla.

Även om många av James Bonds andra filmer är dåliga så måste jag ändå lyfta på hatten för agent 007. I över 50 års tid har han varit med i filmens värld. Det är faktiskt imponerande.