Föräldraskap, spelvåld och ansvar.

Jag är en aktiv gamer, och det har jag varit snart i 30 år nu. I åratal har jag plöjt mig igenom olika typer av spel. Pussel, RPG, plattform, action, FPS, strategi, partyspel, skräckspel och så vidare. You name it. När jag var barn så var det en del äventyrsspel med inslag av plattformshoppande som till exempel Bubble Bobble och Super Mario Bros-spelen. Under NES och Master Systems storhetstid så upptäckte jag glädjen i actionspel som Mega Man I-III,  Metal Gear, Teenage Mutant Ninja Turtles, Space Harrier och Rush ‘N’ Attack. På den tiden så märkte jag inte av någon kritik av tv-spelsvåld. Det kan visserligen bero på att jag var barn då men jag märkte absolut ingenting.

Mortal Kombat II är ett av de mest kända våldsamma spelen genom tiderna. Dess överdrivna våld var väldigt underhållande och man ville få till en lyckad Fatality.

Mortal Kombat II är ett av de mest kända våldsamma spelen genom tiderna. Dess överdrivna våld var väldigt underhållande och man ville få till en lyckad Fatality.

Det var inte förrän i tidigt 1990-tal som det blev mer märkbart att spelen var mer realistiska och våldsammare. SNES kom ut, och plötsligt fick spelskapare som Capcom, Konami, Rare och Midway mycket mer att arbeta med. De tekniska överlägenheterna som SNES hade över föregående generationen ledde till mycket mer genomarbetade spel. Men också mer våldsamma. Ta Mortal Kombat II som ett tydligt exempel. Jag spelade det jättemycket och tyckte det var så jävla coolt att spöa skiten ur ens motståndare. Blodet skvätte och att få till en Fatality var fan guld. Ju råare avrättning, desto häftigare blev det. Men då var jag ju tonåring – och ärligt talat så var det ingen som sa till mig att jag inte skulle spela så råa spel. Det kan också bero på att min familj är vana att se våldsamma skräckfilmer.

När nästa generation med Playstation, SEGA Saturn och Nintendo 64 kom med den tredimensionella grafiken så öppnades det en ny dörr för spelutveckling. Jag hakade på och upptäckte klassiker och mästerverk som Banjo-Kazooie, Final Fantasy IX, Legend Of Zelda: Ocraina Of Time och Majora’s Mask. Men att få spela ett så kallat våldsamt spel var ändå väldigt lockande och det gav resultat för nya spelupplevelser. Goldeneye 007. Resident Evil 2. Doom. Destruction Derby. Silent Hill. Alla dessa väldigt våldsamma och vissa var skräckinjagande. (Tja, Goldeneye 007 har inte varit skräckinjagande nån gång) I de sena tonåren upptäcktes för min del ett helt nytt sätt att spela, och att kuta omkring i de trånga korridorerna i polisstationen i Resident Evil 2 samtidigt som blodtörstiga zombies skulle äta upp mig var väldigt spännande.

Och tiden gick. Spelen blev ännu mer välgjorda efter de kommande generationerna som kom och gick. Banbrytande spel lade upp en grund för de kommande storspelen. De flesta av dom har våldsamma inslag, och det blev nästan en sorts standardisering att det skulle komma ut en massa FPS (First Person Shooter) som gick ut på att döda sin motståndare i en Team Deathmatch eller Capture The Flag. Eller att slakta en legion med zombies i till exempel Dead Rising eller Dead Island. Eller att dra isär ens motståndare mitt itu i Mortal Kombat IX.

Ett äventyrspel där ens hjälte kutar omkring med svärd och ska döda en massa fiender är ett klassiskt koncept som har varit med i årtionden, till och med på NES tid. Wizards & Warriors. Wonder Boy In Monster Land. Ghost & Goblins. Legend Of Zelda. På grund av de tekniska begränsningarna uppfattas inte de spelen som våldsamma. Men grundidén har inte ändrats under 30 år. Så varför uppfattas då spelen som med samma koncept idag som våldsamma? Vi lever i 2010-talet, och vi är inne på en nystartad generation med otrolig grafikprestanda, enorm spelmekanik och viljan att bryta gränser. Blodet skvätte när Booker Dewitt sköt huvudet av en soldat i Bioshock Infinite. Solid Snake gjorde egentligen samma sak när han använde ett maskingevär i Metal Gear till NES – fast det syns egentligen inte på grund av de tekniska begränsningarna. Är det någon skillnad på det här spelvåldet? Både ja och nej. De visuella upplevelserna har stor skillnad och det är väldigt grafiskt våldsamt i Bioshock Infinite.

Men tänk efter lite.

Det praktiska och för min del det viktigaste partiet är att det är ingen skillnad på Bioshock Infinite och Metal Gear. Med en stor vapenarsenal tar sig Booker och Snake igenom en stor skurkskara. I dessa spel är spelvåld ett måste. Spelvåldet har kluvit en värld i två delar under flera årtiondens tid. Den klyftan har ökat de senaste fem åren.

Tekniken har flugit ifrån Metal Gear, men grundkonceptet där man skjuter ihjäl en fiende har alltid varit med i många aktuella spel idag. Det är bara det tekniska biten som  är annorlunda - så därför känns spelvåldet mer makabert idag.

Tekniken har flugit ifrån Metal Gear, men grundkonceptet där man skjuter ihjäl en fiende har alltid varit med i många aktuella spel idag. Det är bara den tekniska biten som är annorlunda – så därför känns spelvåldet mer makabert idag. (Det här ifrån MSX-versionen av Metal Gear, inte NES-versionen.)

Idag är jag en förälder till två döttrar som är 5 respektive 3 år. Alla föräldrar har sina regler på vad barnen får göra och vad de inte får göra. En av mina regler är att de inte får se på läskiga filmer – ironiskt nog tittade jag på skräckfilmer när jag var i deras ålder. Varför sätter jag upp denna regel? För att jag är förälder och jag vill deras bästa. Men barn är barn, och de vill ju utforska omkring saker och ting. Det lär inte dröja tills de kommer att se en läskig film.

En annan viktig regel är att jag inte spelar ett våldsamt spel när de är i närheten – fast det beror på. Det grafiska våldet som visas i till exempel Resident Evil eller något Battlefield-spel är ett stort no-no för min del. Men de får gärna titta på när jag spelar ett Mario-spel eller ett pusselspel. Ändå vill jag att de ska lära sig om monster och ting – så därför är det bra att ett spel som Rouge Legacy finns. Det är inte läskigt, utan ett spel som är en hyllning till den svåra, gamla spelskolan med hack ‘n’ slash-inslag. Det finns många monster som skelett, zombies, spöken och ögonglober som skjuter eld. Jag vill att de ska lära sig om dessa monster, i rätt ordning och tidpunkt. Då tror jag att det blir lättare för mig att introducera en skräckfilm eller kanske ett Resident Evil när de blir äldre. Det viktiga är att ta ett steg i taget, för jag vill inte ge dom mardrömmar. Men jag måste ju börja någonstans, och ett spel som det skitsvåra Rouge Legacy är en bra start.

PEGI-märkningarna är faktiskt viktiga. Som förälder har man ett ansvar för vad köper för spel till ens barn. Ha noga uppsikt på dessa symboler. PEGI 18 till exempel betyder att spelet är anpassat för de som är 18 år eller äldre. Kombinerat av innehållsmärkningarna så får man en bild på vad spelet innehåller. Om spelförsäljaren frågar om hur gammal ett barn är så gör hen ett bra jobb.

PEGI-märkningarna är faktiskt viktiga. Som förälder har man ett ansvar för vad köper för spel till ens barn. Ha noga uppsikt på dessa symboler. PEGI 18, till exempel, betyder att spelet är anpassat för de som är 18 år eller äldre. Kombinerat av innehållsmärkningarna så får man en bild på vad spelet innehåller. Om spelförsäljaren frågar om hur gammal ett barn är när barnet är med, så gör hen ett bra jobb. Lär er dessa symboler nästa gång ni besöker en spelbutik.

Men när det gäller att spela våldsamma spel kommer jag att vara mer sträng. Jag tar åldermärkningarna på fullaste allvar. Kanske jag kan tänja på någon gräns om det är ditsatt PEGI 12 när de är typ 10 år. Men ett våldsamt spel som fått åldersgräns PEGI 18 har fått den märkningen för en anledning. Som förälder har jag ett ansvar för vad mina döttrar kommer att spela. Det är klart att de ska få spela ett Legend Of Zelda-spel om de vill det. Ett Resident Evil-spel får de vänta ett tag med, för det är de inte redo för än. De kommer inte att vara det på ett tag heller.

Döttrarna brukar sitta vid datorn och spela något pusselspel på nätet eller måla. De är väldigt duktiga och kan lösa problem väldigt snabbt. Men att tänka på hur länge de ska sitta är också något man måste tänka på. Det är klart att de ska få spela, men jag och min sambo måste säga till när det är stopp. Barnen ska ju ha tid med annat, som att leka. Men det här är mina och min sambos regler.

När det gäller regler så är det viktigt att du som förälder sätter upp regler som nämner hur ofta ett barn får spela, hur länge man sitter framför datorn/tvn, och försöka vara tydlig med varför man sätter upp dessa regler. Samtidigt ska man inte förbjuda barn att spela om de tycker det är roligt och lärorikt. Ett barn lär sig otroligt mycket - mer än vad du tror.

När det gäller regler så är det viktigt att du som förälder sätter upp regler som nämner hur ofta ett barn får spela, hur länge man sitter framför datorn/tvn, och försöka vara tydlig med varför man sätter upp dessa regler. Samtidigt ska man inte förbjuda barn att spela om de tycker det är roligt och lärorikt. Ett barn lär sig otroligt mycket – mer än vad du tror.

Varje förälder måste ha sina egna regler, men att förbjuda barnen att spela spel är inte en bra idé. Spel är stimulerande för hjärnan, precis som musik, tv och böcker är. Man kan lösa problem och lära sig praktiska saker. Man kan lära sig engelska. Jag tycker att det är viktigt att berätta för barnet att det är bara ett spel. Jag avskydde den förklaringen när jag var barn, men tro mig – det är en viktig lärdom. Visst ska man ha begränsningar när det gäller speltid. Det gäller att låta barnet förstå att man ska spara och fortsätta en annan gång. Men förbjuda? Nej. Det är absolut inte rätt. Absolut inte om barnet tycker om att spela. Om det går, var gärna med och spela tillsammans med barnet/barnen. Jag ser ingen skillnad på det och sällskapsspel. På tal om sällskapsspel, så är Mario Party-spelen en utmärkt familjespelserie.

Om nu barnet kommer att uppleva ett läskigt eller blodigt scenario så gäller det för en som är förälder att vara med och visa barnet ens stöd. Och om man kan, förklara och prata om detta. För det kommer att hända en dag. Jag ska vara ärlig och säga att spelvåldet har blivit mer effektivt än vad det var för 30 år sen. Det kan man inte ljuga om. Jag kan inte heller ljuga och säga att spelvåldet kommer att minska – för det kommer det inte att göra.

Unga barn i åldersgruppen typ 10-15 år öppnar upp ögonen för Battlefield, Call Of Duty, Destiny och Grand Theft Auto V på grund av våldets många valmöjligheter. Jag kan inte säga att jag klandrar dom. De är i en upptäckarålder och det är naturligt att de vill se sånt. Men det är förälderns uppgift och lära dom om våldet och om vad spelen handlar om. Att få barnen att förstå att det är bara spel. Tyvärr finns det personer som påverkas av spelvåldet och tragiska händelser har hänt. Skolmassakrer som den på Columbine, eller Breiviks vidriga illdåd på Utöya. De hade spelat spel och naturligtvis fick ju spelen skulden för det hemska som har hänt. Men det är fel. Felet ligger hos de som gjort de här hemska sakerna. På grund av psykiska störningar – och då borde de inte ens spela våldsamma spel eller se på actionfilmer. Det är deras ansvar – inte spelen eller filmernas. Problemet är att media, spelhatare och de som inte är kunniga förhastat pekar ut spel som de skyldiga. Men det är de inte. Det är mördarna som till exempel Breivik.

Eftersom speltekniken utvidgar sig så följer givetvis spelvåldet med. Jag ska vara väldigt ärlig och säga att spelvåldet har blivit mer brutalt och gränserna bryts konstant. Det behöver inte betyda att ett spel kommer att bli skitdåligt. Nej, för fan. När jag kommer att spela kommande storspelet Bloodborne till Playstation 4 – så kommer det definitivt att spruta blog. (nordvärmländska för blod) Men det kommer med största sannolikhet att bli otroligt storslaget. Likaså kommer det nya Legend Of Zelda-spelet till Wii U att bli. Ända sedan Link hamnat i 3D-världen så har hans svärdviftande blivit våldsammare eftersom det ser mer realistiskt än vad det gjorde i till exempel Zelda II till NES. Jag kommer kanske att låta mina döttrar titta på Zelda-spelet, men inte på Bloodborne. Inte när de är så unga. Det är mina regler.

Kom ihåg – det är dina egna regler som gör dig till en rättvis och en bra förälder. Gör det som känns bäst för dig och ditt/dina barn. Jag vet att jag vill göra det som känns bäst för mig och mina döttrar. Jag vill lära dom allt jag kan om tv-spel. Fast på mitt sätt, och med ett steg i taget.

Bloodborne kommer att bli väldigt våldsamt och blodigt. Men så är det här spelet skapat av From Software, som gjorde Dark Souls-spelen. Räkna med ett hårdkokt spel i världsklass.

Bloodborne kommer att bli väldigt våldsamt och blodigt. Men så är det här spelet skapat av From Software, som gjorde Dark Souls-spelen. Räkna med ett hårdkokt spel i världsklass.

Till sist vill jag visa ett Youtube-klipp på när Conan O’Brien spelar kommande Mortal Kombat X tillsammans med två amerikanska fotbollsspelare. Sjukt underhållande klipp men också rätt tänkvärt på hur långt spelvåldet har utvecklats.

 

Annonser

Inför Jerrys 60-topplista med sina favoritfilmer genom tiderna: Förord. (Uppdaterat!)

(Uppdatering: Jag ska faktiskt ha 100 filmer istället för 60!)

För några år sen, i min gamla blogg, så gjorde jag en 30-topplista med mina favoritfilmer. Men mycket har hänt på lång tid. Jag fick blodad tand efter att jag höll på med min 60-topplista med mina favoritartister genom tiderna förra året.
Därför ska jag under januari/februari publicera min 60-topplista med mina favoritfilmer genom tiderna. Tro mig, den kommer att annorlunda än den lista jag hade för flera år sedan.
Jag har gått och sugit på den karamellen ett tag och jag tycker att ögonblicket är rätt, för att jag fyller 35 år i mars.
Det är lätt att skriva en massa filmer som man tycker om, men det kommer att bli väldigt svårt att få ihop en lista. Däremot inte omöjligt.
Det här ska bli kul!

image

Jerrys årskrönika 2014.

Då så, mina läsare. År 2014 är till ända och 2015 rullar ut sin röda matta. Det har varit ett intressant år. Jag tänker i det här inlägget skriva om mitt år 2014 och om mina upplevelser. Under inläggets gång tänker jag lägga upp delar av en sorts årslista. Årslistan fungerar som Oscarsgalan där jag utser årets film, årets spel, årets tv-serie till exempel. Men också andra udda utnämningar. För övrigt så är det mest inlevelser om mitt 2014 som gäller. Då kör vi. Förresten, varning för spoilers!

Årets fotobomb: Det stod Benedict Cumberbatch för när han fotobombade U2 vid Oscarsgalan.

Årets remix: Mega Man 2-titeltemat i Super Smash Bros for Wii U.

Årets tredje bästa film: Maleficent.

Årets rötägg/rövhål: Lizard Squad för sina jobbiga DDos-attacker på PSN, XBOX Live, Swedbank och Telia.

Årets konsert: Lady Gaga i Globen den 30 september 2014.

Årets ”vill ha uppmärksamhet”: Kim Kardashian. Så fort rampljuset dras ifrån henne vill hon ha den åter igen.

Årets nej: Neverland, som ligger bakom Rune Factory, läggs ner.

Årets roligaste: Drax i Guardians Of The Galaxy.

Årets tredje bästa spel: Super Smash Bros for Wii U.

Årets boss: Executioner’s Chariot från Dark Souls II.

Jag har lärt mig under året att använda mina Polychromospennor mer och mer. Jag har inte tecknat så många teckningar som de föregående åren men nu har jag lärt mig att ta mig god tid åt den bild jag tecknar. Under året har jag studerat andra konstnärer på Instagram och lärt mig väldigt mycket. En stor fördel med Polychromospennor är att de är väldigt bra att få till mörkare effekter med. Min personliga favorit är att fylla i ansikten. Det har varit en hel del porträtt i år, och ett par av dom är mina mest framgångsrika teckningar någonsin. Jag tecknade av ett porträtt av cosplayartisten Yaha Han och vilken respons jag fick av henne på Twitter.

Att få en retweet och en kommentar från Yaha Han själv var verkligen en positiv överraskning!

Yaha Hans respons för mitt porträtt av henne var minst sagt positivt. Jag fick dessutom en retweet av henne på Twitter. Att få en sån respons av en person man beundrar är underbart!

Mitt porträtt av Yaha Han.

Mitt porträtt av Yaha Han.

Men trots att Yaha Hans bild fick sån stor respons, så var det ett annat porträtt som skulle väcka mer uppståndelse. Jag fick äran (efter att ha frågat) att teckna ett dubbelporträtt av de fantastiska Harp Twins (Camille och Kennerly). Det blev ett av de svåraste projekt jag någonsin gjort, men det var riktigt kul att få teckna de charmiga tvillingarna. När jag blev klar så visade jag upp den för dom via mail och de blev jätteglada. De frågade mig om de fick lägga upp bilden på deras Facebook-sida, och det fick de självklart! Jag hade ingen som helst aning om hur stor respons den bilden skulle få. Det blev minst sagt monstruöst stort – nästan 900 likes på Fejjan! Jag blev så rörd när deras fans skrev så fina saker och varje gång när Camille och Kennerly nämnde att de gillar den bilden så värmde det mitt hjärta. Helt otroligt!

Mitt porträtt av Camille och Kennerly - direkt frånd eras Facebooksida. Vilken enorm respons!

Mitt porträtt av Camille och Kennerly – direkt från deras Facebooksida. Vilken enorm respons!

Jag fick också till min 200:e teckning sedan min återkomst till tecknandet för tre år sen (efter tio års uppehåll) och det blev en fanart av Rosalina som åker på N64 Rainbow Road från Mario Kart 8.Jag har alltid gillat att arbeta med detaljer, och ju mer detaljer det finns, desto roligare är det att teckna! Det har varit ett kul år med mina teckningsegenskaper. Har jag någon favoritteckning för i år? Det skulle vara Super Mario 3D World-hjältarna eller Nicole Kidman-porträttet då. De känner jag mig mest stolt över i år. Även The Evil Within-bilden blev väldigt lyckad. Nästa år så ska jag lära mig mycket mer att teckna hår, för det känner jag är min absoluta svaghet. Och klädveck.

Nicole Kidman.

Nicole Kidman.

 

Årets sämsta spel: Flappin’ Bird.

Årets nykomling i Super Smash Bros: Lucina.

Årets chock: Beths död i The Walking Dead.

Årets teaser: Star Wars Episode VII – The Force Awakens.

Årets äntligen: Zelda spelbar i ett Zelda-spel fast Hyrule Warriors är en spinoff.

Årets tredje bästa låt: Echo – Outrigger.

Årets girigaste: Spelbolaget King, som vill ha ensamrätt för orden ”Candy” och ”Saga”.

Årets snällaste: Musikhjälpen.

Årets elakaste: Gamergate.

 

När det gäller film i år, så har jag mest kikat på filmer jag missat de närmaste åren eftersom jag har inte sett så värst många av årets filmer. Därför kommer det här inlägget handla mest om de filmer som inte har kommit i år. Jag har äntligen insett varför The Conjuring är en så bra skräckfilm, för den är så väldigt väl tajmad och riktigt läskig. Klart den bästa skräckfilmen sedan nyinspelningen av Dawn Of The Dead. Ska försöka ta mig an prequelen Annabelle år 2015. Jag har skrattat så att jag grinade åt Tucker Dale & Evil. Fruktansvärt sjuk på riktigt.

Trots jag har missat storfilmer som Interstellar, Hobbit: Femhäraslaget och Teenage Mutant Ninja Turtles så har jag ändå lyckat frossa i mig Guardians Of The Galaxy, återvänt till syndens stad i Sin City: A Dame To Kill For, beundrat Angelina Jolies horn i Maleficent och följt flyende ungdomar i en labyrint i The Maze Runner. Den förlängda versionen av Hobbit: Smaugs Ödemark är mycket bättre än originalet. Annars har det varit ett svagt filmår för min del. Har mest bara kikat på filmnyheter, och har följt varje nyhet om Star Wars Episode VII, Jurassic World och för all del Friday The 13th (som är den mest efterlängtade filmen för mig år 2015 vilket jag nämnde i min podcast)

Rocket och Groot är ett härligt radarpar.

Rocket och Groot är ett härligt radarpar.

 

Årets retrokick: N64 Rainbow Road i Mario Kart 8.

Årets Oscarvinnare: Cate Blanchett för bästa kvinnliga huvuroll i Blue Jasmine.

Årets konsol: Wii U.

Årets mest saknade: Robin Williams.

Årets näst bästa spelsoundtrackspår: Cloudtop Cruise i Mario Kart 8.

Årets drake: Ancient Dragon i Dark Souls II.

Årets mest känslosamma: Telletales The Walking Dead: Season Two.

 

Däremot har det varit en hel del tv och det finns två episka serier jag har följt under året. Game Of Thrones och The Walking Dead har övertygat även i år men det har varit barbariska säsonger/halvsäsonger år 2014. Mycket död, blod och spänning har uppstått. Jag var så rädd att Tyrion Lannister skulle ryka i Game Of Thrones, men som tur vände lyckan för honom i slutet av säsong fyra. Jag blev skitledsen för att Beth dog i midseason-finalavsnittet ”Coda” i The Walking Dead. Hon hade växt som karaktär, lavinartat. Fast jag hade fått reda i förväg att hon skulle dö på grund av AMC’s Facebooksidas blunder. (de la upp ett foto där Daryl bär Beths döda kropp på Instagram och Facebook innan avsnittet ens visades på västkusten) Men så är det med karaktärer man lär tycka om – de ryker väldigt fort ifrån en serie. Precis så hände med Beth, men också för Oberyn Martell i Game Of Thrones. När han tappert ville ställa upp som Tyrion Lannisters krigare under rättegången så vann folks respekt direkt. Han kämpade och slog ner den kolossala The Mountain. Det såg ut som att Oberyn skulle vinna men The Mountain krossade skallen på ”The Viper”. Grotesk scen som också blev ett nederlag för Tyrion. Jävligt orättvist, men så lyder Game Of Thrones och The Walking Deads lagar. The Hound blev också en bättre karaktär och scenerna med Arya Stark har varit underhållande. Nu blev jag plötsligt sugen på kyckling. Efter förlusten mot Brienne så lämnades The Hound på plätten där för att dö. Hur det går sedan får man vänta på tills våren/sommaren 2015.

Åter tillbaks till Beth Greene. Hon växte rejält när hennes vänskap med Daryl Dixon blev starkare. Plötsligt var hon från början en sisådär person till en som man faktiskt bryr sig om. Det kändes så jävla snopet och rent sagt chockerande när hon blev skjuten igenom sin skalle. Så orättvist. Jag blev nästan lika ledsen som när hennes farsa Hersel blev halshuggen av den jävla Guvernören förra året. Jag kommer absolut att följa The Walking Dead men Beth Greene kommer att bli saknad. Emily Kinney lyser i sin roll som Beth och jag kommer att sakna hennes ansikte i den omtyckta tv-serien. Förresten, visste ni att hon är sångerska också? Hon sjöng ju så änglalikt i The Walking Dead, och hennes musik är inte fy skam heller. Ren, änglalik countryliknande musikalisk värme utlovas.

Beth Greene var den karaktär som i mina ögon växte mest till en bättre karaktär.

Beth Greene var den karaktär som i mina ögon växte mest till en bättre karaktär.

 

Årets tv-seriekaraktär: Beth Greene i The Walking Dead.

Årets område: Dragon Shrine i Dark Souls II. Vilken utsikt!

Årets nyutgivning: Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

Årets gästuppträdande: Link i Mario Kart 8.

Årets klantarslen: Walking Deads Facebooksida som avslöjade Beths död för tidigt.

Årets näst bästa låt: Freak – Molly Sandén.

Årets näst bästa film: Robocop. (remake)

Årets näst bästa spel: Mario Kart 8.

 

Min blogg har genomgått några ändringar under 2014. Det första jag gjorde var att byta namn på den. Jag tyckte att ”Sätrapôjk” var inte helt rätt namn längre, eftersom jag är snart 35 år gammal. Genast tänkte jag på Man Of Steel, som var en av år 2013s bästa filmer. Titeln var så cool. Jag bestämde mig för att byta till ”Man Of Svensätra” istället. Det namnet känns mer rätt och mer jag. Sätrapôjk är död. Länge leve Man Of Svensätra!

En nyhet i min blogg år 2014 var att jag drog igång min egen podcast; Mest Dyngprat. I det programmet så diskuterar jag om mina intressen som är musik, spel, tv och film. I ett par program har jag haft med ett par gäster, men annars har jag pratat solo. Jag hade ingen som helst aning om att det skulle vara så roligt att pyssla med en egen podcast, men det är också rätt svårt. I alla fall de gånger jag pratat själv. Jag är så självkritisk och pedant, så att det blev ett par omtagningar. Men värst är redigeringen. Det blev lättare när jag pratade med Robert och Oskar när de var gäster. I varje program så är det ett särskilt tema, och så här långt har jag publicerat sex program. Nästa år ska det bli fler, och förhoppningsvis med fler gäster. Jag hade först tänkt prata i ett podcastavsnitt om det här inlägget men det är så mycket information så jag väljer att skriva om det istället.

Årets podcast: Det Måste Spelas!

Årets spelblogg: Svampriket.

Årets hejdå: Breaking Bad, True Blood, Mad Men.

Årets vinnare: Conchita Wurst.

Årets sämsta film: Nurse.

Årets råaste: När Oberyns skalle krossas av The Mountain i Game Of Thrones.

Jag återvände till Twitter efter ett års uppehåll, och bytte även namn där från Sätrapôjk till Man Of Svensätra. Det roligaste var att såpass många som följde mig tidigare började följa mig igen. Jag hade saknat att diskutera spel, film och musik med andra som har samma intressen med en själv.

Det har varit en hel del musik år 2014. Melodifestivalen härjade under februari och mars och det var väldigt många skitlåtar med denna gång. Många så kallade fjortisfavoriter som glidit in på bananskal till finalen. Jag personligen blev sur för att Outtrigger fick möta Helena Paparizou i Andra Chansen för deras sånger var bäst och förtjänade att komma till final båda två. Paparizou segrade. Sanna Nielsen vann med ”Undo” med väldigt liten marginal mot Ace Wilders ”Busy Doin’ Nothin'” – som i mitt tycke var finalens bästa sång. Men det var roligt för Sanna att äntligen vinna eftersom hon har varit med så många gånger men aldrig tidigare lyckats vinna. Hon blev tappert trea i Eurovisionfinalen! Hon förlorade mot de två bästa bidragen – tvåan The Common Linnets från Holland med sin vackra ”Calm Before The Storm” och vinnaren Conchita Wurst från Österike med ”Rise Of The Phoenix”. Conchita blev väldigt omnämnd innan tävlingen eftersom hen uppträdde i klänning, kvinnlig makeup och skägg. Dragshowartisten blev både omtyckt och hatad efter finalen, men en sak är väldigt glasklart. Conchita Wurst var en av de mest färgstarka personerna år 2014.

Conchita Wurst har en enormt stark sångröst och hen kommer att förbli en av år 2014 starkaste personer.

Conchita Wurst har en enormt stark sångröst och hen kommer att förbli en av år 2014 starkaste personer.

Jag och min sambo drog iväg till Stockholm i slutet av september för att se Lady Gaga uppträda i Globen. Globen var nästan fullsatt och vi fick vänta i två timmar när vi väl kom in och satte oss. Men väntan var värd det. Lady Gaga gav allt och bjöd på hit efter hit efter hit! Sångerna var minst lika färgstarka som hennes otroliga klädsel. När blommorna/svamparna växte på scenen när hon sjöng ”Venus” visste jag att det här var en konsert utöver det tidigare har sett. Vilken magisk kväll.

Jag tycker om att skriva topplistor, och jag tog tag i pennan och skrev en topplista med mina 60 favoritartister genom tiderna och med en liten motivering. Under hela oktober var det endast musikbaserade inlägg i min blogg. Gissa om jag blev förvånad att det var så många som följde med nedräkning till nummer ett? Till slut nådde jag slutstationen och artisten som segrade var Hank Williams. Jag kommer att göra en sån lista igen år 2015, fast med filmer nästa gång. Det har jag gått och grunnat på ett bra tag. Tiden är nog lagom för det.

Årets trailer: Guardians Of The Galaxy.

Årets DLC: Legend Of Zelda-paketet i Mario Kart 8.

Årets vapen: Alla svärd i Dark Souls II.

Årets skit: Paradise Hotel och Big Brother. Jämnt skägg.

Årets ”yes-ögonblick”: Den vidrige Joffreys död i Game Of Thrones.

Årets manliga skådis: Norman Reedus som Daryl Dixon i The Walking Dead.

Årets kvinnliga skådis: Emily Kinney som Beth Greene i The Walking Dead.

Årets låt: Stay Gold – First Aid Kit.

Jag inledde spelåret 2014 med att fortsätta med Tales Of Xillia och det tog många speltimmar att klara av det. Men det var en underbar resa med Maxwell, Jude, Leia och alla andra. Jag älskar RPG. Det blev också en del spelande med Legend Of Zelda : A Link Between Worlds. En ren och skär återkomst till mitt favorit-Hyrule som var ifrån A Link To The Past. Nintendo bevisade att de kan fortsätta att göra magiska 2D-spel.
Men hur var egentligen det nya ifrån spelåret 2014? Ska jag vara ärlig så har jag inte varit så aktiv med många nya spel för i år eftersom jag inte äger Playstation 4 eller XBOX One. Så där har jag missat massor. Dessutom verkar Sony ha sagt hejdå till Playstation 3 för gott.
När jag inte har haft något annat att spela så har jag fortsatt med Final Fantasy XIII – som jag har inte klarat än fast jag ägt spelet i fyra år. Under julhelgen har jag tagit mig an det igen efter ett uppehåll sedan mars. Det är inte det bästa Final Fantasy-spelet jag spelat, det är väldigt mediokert. Men jag vill ändå klara av det. Dessutom gillar jag Vanille. Ett mål jag har år 2015 är att en gång för alla klara av Final Fantasy XIII. Sen kommer jag aldrig att spela det igen.

Jag har hållit på med Final Fantasy XIII i fyra år och har fortfarande inte klarat av det. Men det beror på att jag spelar det när jag inte har något annat att spela. Men år 2015 så ska jag klara av Final Fantasy XIII för gott.

Jag har hållit på med Final Fantasy XIII i fyra år och har fortfarande inte klarat av det. Men det beror på att jag spelar det när jag inte har något annat att spela. Men år 2015 så ska jag klara av Final Fantasy XIII för gott.

Men ett spel jag frossat i mig ordentligt i år är Dark Souls II. Föregångaren missade jag så jag ville testa detta. Inget annat spel har fått mig att svära som inihelvetes mycket för att man dör så lätt i Dark Souls II. Det är brutalt svårt. Ändå älskar jag det spelet. Det tog mig minst 50 speltimmar att klara av. Awesome spel indeed. Praise The Sun!
Jag skaffade mig ett Wii U för jag ville så gärna ha Mario Kart 8. Nintendo förstår det här med spelglädje eftersom Mario Kart 8 är så jävla roligt. Jag är så imponerad av Wii U’s enkelhet och fina Miiverse, och det känns som att Nintendo har ryckt upp sig med allt som de gjorde fel med Wii. Wii är en bra konsol och det finns bra spel till den. Men jag tror att Wii U kommer att bli ännu bättre. Jag laddade ned NES Remix 1 och fick testa utmaningar ifrån klassiska spel som Donkey Kong, Legend Of Zelda och Super Mario Bros. Väldigt skojigt och utmanande på samma gång. Jag ska försöka att få tag på NES Remix 2 för mer utmaningar. Nintendo gjorde en skitbra grej för de som köpte Mario Kart 8 vid lanseringsdagen – man fick en kod som man fick registrera på Nintendo Shop och man fick ladda ned ett gratis spel! Titlar som Pikmin 3, Legend Of Zelda: The Wind Waker HD och Nintendoland var alla lockande, men jag valde att ladda ner New Super Mario Bros U. New Super Mario Bros U är ett bättre spel än New Super Mario Bros Wii, som i sin tur var riktigt roligt. Jag testade spelet på Gamex för några år sen och tyckte redan då att det var riktigt roligt. Plattformsperfektion indeed.

Detta med nedladdningskoden var ett snilledrag av Nintendo, och med största sannolikhet var det för att få sålt på fler Wii U-konsoler eftersom den konsolen har haft en knackig start. Ett av de största bekymren är att tredjepartsstödet är väldigt lågt och företag som EA, Ubisoft (för tillfället), och Dice väljer att vända Nintendo ryggen. Så därför är ju Nintendo tvungna att satsa hårt och producera spel i ett högre tempo. Men nu har Wii U-försäljningen ökat rejält, tack vare magnifika Mario Kart 8 och hett efterlängtade Super Smash Bros for Wii U. Jag hoppas att Nintendo satsar på fler såna här koder längre fram.

Årets filmsoundtrack: Guardians Of The Galaxy.

Årets mysigaste: Bamse Och Tjuvstaden.

Årets ”vill ha”: Den svarta kortleken från Sin City: A Dame To Kill For.

Årets affär: Microsoft köper Mojang.

Årets mest spelade spel: Dark Souls II.

Årets modedrottning: Zelda i Hyrule Warriors.

Årets modigaste: Arya Stark i Game Of Thrones.

Årets starkaste: Clementine i Telltales The Walking Dead: Season Two.

Årets replik: ”I Am Groot”, från Guardians Of The Galaxy.

 Under hösten har jag kickat röv ordentligt med Hyrules hjältar (och fiender!) i Hyrule Warriors. Jag var mest glad för att man äntligen kunde styra prinsessan Zelda och hon är klart en av de bästa karaktärerna i hela spelet, tillsammans med Impa och Sheik. Hyrule Warriors är ett trevligt onsdagskvällsnöje. Adventure Mode rekommenderas.

Sen kom då mastodontspelet många har väntat på: Super Smash Bros for Wii U. Jag sket i Nintendo 3DS-spelet och satsade på denna brakfest. Den meningen var dåligt formulerad, och det ber jag om ursäkt för. Jag har en stor känsla att man kommer att pyssla med Super Smash Bros for Wii U väldigt länge för det är så stort och riktigt underhållande. Dessutom är det otroligt snyggt.

Sen har inte spelåret bjudit på så mycket. Eller, det har det ju. Fast man har ju hållit hårt i plånboken i år. Jag har missat otroligt många spel år 2014 som jag velat spela – kanske jag får en chans år 2015. Bayonetta 2 ser svinläckert ut för jag älskar originalet. The Evil Within fick svag respons men ändå vill jag prova det. Det prissänks snart tror jag. Tales Of Xillia 2 bör nog provas år 2015. Jag blev så otroligt besviken att Rune Factory 4 inte skulle komma till Europa, för dessutom las spelutvecklaren Neverland ner. Fan, för Rune Factory 4 var ju spelet jag längtade efter mest år 2014. Men så skulle spelet ändå komma till Europa – via Nintendo Eshop. Inte i fysisk form – men ändå. Det kom ju. Längre fram år 2015 så ska jag ha det spelet! Men så kom ju många av de stora spelen till Playstation 4 och XBOX One – och de har jag ju inte. Alien Isolation, Destiny, nyutgåvan av Grand Theft Auto V, Dragon Age Inquistion och så vidare. Det lär tyvärr dröja tills jag äger någon av de nya generationens konsoler – men jag har ju tur att jag äger ett Wii U. Nu tror jag lyckan vänder för Nintendo. Legend Of Zelda for Wii U är ju på ingående!

Rune Factory 4 skulle inte komma till Europa och då blev jag ledsen för jag såg mest fram emot det spelet år 2014. Nu finns det på Nintendo Eshop och då ska jag spela det år 2015.

Rune Factory 4 skulle inte komma till Europa och då blev jag ledsen för jag såg mest fram emot det spelet år 2014. Nu finns det på Nintendo Eshop och då ska jag spela det år 2015.

Vidrigast år 2014 är tveklöst det jävla Gamergate. Gamerkvinnor mordhotas, kränks och får sina liv inträngda av rena psykopater. Varför? För att de är kvinnor. Många män har fortfarande bilden av kvinnan att ”de ska stå vid spisen och laga mat” men inte låter de göra det som de tycker är kul. Kvinnor ska inte spela spel tycker de. Synnerligen inte spel som Call Of Duty, Resident Evil eller ens Legend Of Zelda. Vilken jävla korkad syn. Det är klart de ska få spela det de tycker är kul. Jag har haft skitkul när jag spelat Mario Kart 8 online med både kvinnor och män. Och det är ju huvudsaken? Spel ska vara kul! År 2015 så önskar jag att Gamergate ska få en stor gravsten som luktar svavel, ammoniak och ruttet kött.

Årets gamer: Fenjima Manrique.

Årets country: Emily Kinney.

Årets cameo: Howard The Duck i Guardians Of The Galaxy.

Årets besvikelse: Sin City: A Dame To Kill For.

Årets hämnare: Tyrion Lannister i Game Of Thrones.

Årets spelsoundtrackspår: Shy Guy Falls i Mario Kart 8.

Årets ”faaan-situation”: När Outtrigger förlorade mot Helena Paparizou i Andra Chansen.

Årets filmkaraktär: Groot i Guardians Of The Galaxy.

Årets spelkaraktär: Clementine i Telletales The Walking Dead: Season Two.

Årets tv-serie: The Walking Dead.

Årets film: Guardians Of The Galaxy.

Årets spel: Dark Souls II.

Årets film.

Årets film.

Årets tv-serie.

Årets tv-serie.

Årets spel.

Årets spel.

Det har varit ett sisådär år 2014, men jag tror att år 2015 kommer att bli riktigt bra. Jag ska ta tag i det jag har missat och hinna ikapp till mer aktuella. Skörda min skämshög. Se igenom filmer. Bli ännu bättre att teckna. Spela in mer podcasts. Gärna med fler gäster.

Jag vill önska er alla ett riktigt gott och awesome år 2015! Nu kör vi med gaspedalen i botten!

Jerrys favoritjulfilmer.

Julen är här och det doftar glögg och skinka. Möjligtvis julvört också.

Oftast brukar televisionen visa en hel del julprogram och några filmer – med eller utan jultema. Men på tal om film, så har jag forskat omkring om vilka mina favoritjulfilmer är. I detta specialinlägg ska jag berätta kort om vilka filmer jag valt till denna stora högtid på året.

christmasvacationhaphaphappy

Ett Päron Till Farsa Firar Jul. (National Lampoon’s Christmas Vacation)

För min del den roligaste julfilmen som någonsin gjorts, och är dessutom den bästa uppföljaren om Clark Griswold och hans knasigheter. Clark försöker få till en perfekt och stämningsfull jul, men det blir bara fel hela tiden. Ekorrar i granen, kalkoner som ser äckliga ut och så Eddie. Än idag är den här filmen väldigt rolig och full av julstämning.

Batman_Returns_Poster

Batman Returns.

Tim Burtons två Batman-filmer innan Joel Schumacher saboterade Läderlappen var rena konstverk. Batman Returns är den bättre filmen av de två, och har en riktigt skitbra Michelle Pheiffer som Selina Kyle. (Catwoman)  Men det är Tim Burtons foto som lyfter alltihop. Det intressanta är faktiskt att det är en julfilm.

2-gremlins

Gremlins 1 & 2.

Den lille Gizmo är en av de allra sötaste filmfigurerna någonsin. Trots att han är så oskyldig, rar och genomsnäll är han ändå roten till allt det onda, som kommer ifrån honom själv när någon spiller vatten på den lille hårbollen. Jag väljer bägge filmerna för att båda bjuder på en skön julkänsla och stor portion svart humor när de gröna Gremlins kommer i bild.

bad-santa

Bad Santa.

På tal om svart humor, så är Bad Santa den svartaste julkomedin av dom alla. Billy Bob Thorntons fyllo till jultomte skiter typ i allt, sätter på kvinnliga kunder och svär som en blådåre. En väldigt bra alternativ julfilm som visar upp den dåliga sidan av vår mest omtyckta högtid.

this-is-halloween

The Nightmare Before Christmas.

The Nightmare Before Christmas är väldigt unik för att den fungerar både på Halloween och jul. Jack Skelingtons vilj att föra in jul i Halloweenland är en träffsäker satir och är klart en av Tim Burtons bästa filmer. Ett måste i jul.

Tumblr_md1ijyRxdw1qieyopo1_500

Grinchen.

Ok, den här filmen är egentligen urlöjlig. Men det är faktiskt en sån film jag vill se varje år när det är jul, för jag tycker att Jim Carreys tolkning av den gröne Grinchen är klart den bästa. Jävligt bra sminkning dessutom. Den här filmen visar också att julen i  byn Whoville kan vara riktigt stressig men byborna glömmer bort det viktigaste. Julglädjen, och det är klart filmens viktigaste budskap och jag tycker att Grinchen gör sig bra påmind över hur julstressen påverkar folk idag.

suspend-your-disbelief-as-home-alone-bandits-harry-and-marvnbspsurvive-a-barrage-of-near-deadly

Ensam Hemma.

Jag minns än idag när jag såg den här filmen på bio. Jag skrattade så att jag grät när ungen Kevin lurade tjuvarna i hans fällor. Det som gör filmen till en äkta julfilm är att de är få filmer som får till den här otroligt fina julkänslan filmen rakt igenom. Tvåan är också bra men originalet är en varmare film. Det gjordes två filmer till men utan med som helst bekantskap med Kevin, hans familj och tjuvarna. Undvik dom till varje pris. Njut av julen med den här klassikern istället.

Die-Hard-HK-MP5-Machine-Gun-Cap-04

Die Hard.

Det här är utan tvivel världens allra bästa julfilm någonsin. En actionprydd klassiker med Bruce Willis i toppform. Den bjuder på spänning, en portion humor och givetvis en hel del action. Julen har en så stor tur som ha den här filmen på sin årstid. Extra plus till Alan Rickman som en grym filmskurk: Hans Gruber. Som John McClane säger: ”Yippie-Ki-Yay Motherfucker!”

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Epilog och hedersomnämnande artister.

Johnny Horton.

Johnny Horton.

Jag har under hela oktober månad gått igenom en topplista med mina favoritartister och grupper, och det blev en 60-topplista. Resan har varit lång och det har inte varit lätt att skriva den här listan i överhuvudtaget. Men samtidigt tyckte jag att det behövdes. Varför?

Se det som en sorts inventering i ens intresse.

Jag har gjort många topplistor, inom de saker jag tycker om. Jag har gjort massor av tv-spelstopplistor och jag vet inte hur många gånger jag utsett min favoritfilm i topplista. Men det var väldigt länge sedan jag gjort en topplista med mina favoritartister. Jag vet inte ens om jag gjort en så här noggrann lista. Men det behövdes, tyckte jag. Det var liksom på tiden.

Det svåraste med den här listan var att lägga artisterna i rätt ordning. Vem var bättre än den andre? Jag skrev en massa namn och klippte ut dom. Sedan jämförde jag dom. Den som var bättre var högre upp än den andre. Sedan fortsatte jag. Till slut blev det en 35-topplista – eftersom jag fyller 35 år nästa år. Men så ville jag göra en så kallad ”bubblarlista” och det blev över 60 namn hopslaget. Jag tänkte då ”en 60-topplista låter nog lite roligare”. Så jag fortsatte att jämföra några namn och blev tvingad att utesluta en del andra, och det var ett jobbigt beslut. Men jag fick till en 60-topplista som tur var, och jag känner mig nöjd med det beslut jag tagit.

Det blev mest 1950-talsartister på listan, men det beror på att jag är uppväxt med 1950-talets rock ‘n’ roll. Däremot har jag en väldigt bred musiksmak – annars skulle den här listan endast ha rock ‘n’ roll-artister på listan. Inget ont i det visserligen, men jag gillar variation. Annars har jag inte haft Frank Sinatra, David Bowie, Taylor Swift eller Lady Gaga på den här listan.

Det jag sökte efter mest i listan var artister som jag totalt älskar, men också de som har karaktär och sticker ut i jämförelse med andra artister. Folk som var äkta – som jag gav motivering för när jag skrev om Hank Williams. Sångare, sångerskor och grupper som jag aldrig ska glömma.

Jag blev väldigt positivt överraskad att såpass många på Facebook har följt min lista. Även om man kanske inte håller med mig, så var det ändå kul att många var så intresserade. Det blev som en sorts gissningslek. Många trodde att Johnny Cash skulle ta hem segern. Det blev nästan rätt – men Hank Williams vann rättvist i min bok. En del trodde att artister som Johnny Horton och Roy Orbison skulle vara med i min 60-topplista men så blev det inte. Men tro inte att jag inte har glömt bort många andra artister eller grupper. För jag gillar ju mer musik än så. Det är bara det att jag gillar dessa 60 artister/grupper mer.

Det finns en del som har en jävligt bra låt men resten suger. En sån artist kan jag inte ha med i min lista. ”One Hit Wonders” går inte heller.

En del hoppas på att jag kommer att göra en sorts ”10-topplista med de sämsta artisterna/grupperna jag vet”. God tanke, men det tänker jag inte göra. Det finns de artister och grupper jag inte står ut med, men det håller jag bestämt för mig själv – fast jag kan ju säga att svensk dansband är inte något jag uppskattar. Jag vill hellre hylla de artister som jag gillar än att kasta hästskit på de som jag inte gillar. Så jag kommer inte att göra en ”sämsta-lista”.

Jag vill passa på att tacka er alla som har följt mig under resans gång! Jag hade inte gjort något musikbaserat inlägg på ett tag, men efter en månad med enbart musik så får det vara mer inlägg om film och tv-spel i den här bloggen igen. Och teckningar.

Fleetwood Mac

Fleetwood Mac.

Till sist ska jag faktiskt utse 40 hedersomnämnande artister/grupper på en delad 61:a plats. Så det blir nästan som en sorts 100-topplista. Bara nästan. Jag älskar dessa artister också givetvis.

Roy Orbison

KISS

Fleetwood Mac

Johnny Horton

Cyndi Lauper

Lavern Baker

Ted Gärdestad

Warren Smith

Kris Kristofferson

Janis Joplin

Supertramp

Gene Vincent

Charlie Feathers

Carlene Carter

The Clash

Frantic Flintstones

Dean Martin

Shania Twain

Buck Owens

The Spotnicks

Ozzy Osbourne

Gary Moore

Jimi Hendrix

Bo Diddley

The Refreshments

Iron Maiden

Backyard Babies

Roger Miller

Woody Guthrie

Brenda Lee

Flatt & Scruggs

Johnny & The Hurricanes

Teencats

Bill Haley And His Comets

Markoolio

Stray Cats

Cornelis Vreeswijk

Dire Straits

Christina Aguilera

Jerry Lee Lewis

Flatt & Scruggs.

Flatt & Scruggs.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 1: Hank Williams.

hank williams nr 1Plats 1: Hank Williams.

Jag tyckte om Hank Williams sånger innan jag faktiskt började lyssna på artisten i sig. Många av mina rockfavoriter som Fats Domino, Johnny Cash, Jerry Lee Lewis, Ronnie Hawkins, Brenda Lee och John Fogerty har gjort lysande covers av Hanks klassiker. Nån gång i tonåren reste jag till Göteborg och upptäckte en butik som sålde skivor. Där fann jag en dubbel-CDbox med Hank Williams och köpte den direkt. Jag ville upptäcka vem den här artisten var och varför han är så populär. Redan när jag lyssnade på första sången så sa det ”Pang”! Det satt som en smäck omedelbart. Hank Williams musik var ren, njutbar country med en så äkta sångröst att man fullkomligt smälter när man hör någon av hans klassiska sånger. Många unga musiker har gjort en imponerande intryck innan ens död, som till exempel Buddy Holly. Men det finns troligtvis ingen annan som kommit i samma höga nivå som Hank Williams hade gjort, och han blev bara 29 år gammal. Så många låtar karln skrev och sjöng! På så kort tid dessutom. Det är mycket hjärtesorg i hans sånger, men styrkan i Hank Williams var att han var så äkta och så långt före sin tid, att det var så orättvist när döden tog honom ifrån den levande världen nyårsdagen 1953. ”Luke The Drifter” som han kallades, var en enastående country/western-sångare och hans musik var rena honky tonk! Varför tycker jag att Hank Williams är den bästa artisten någonsin? För att Hank Williams var så betydelsefull för musiken idag. Utan honom hade vi inte musiken varit detsamma. Jag nämnde att Johnny Cash var enligt många som en Gud. Jag skulle faktiskt påstå att Hank Williams var Gud. En gud som gjorde den mest inspirerande musiken någonsin inom modern tid. Det är gudomligt bra.

Bästa sånger: ”Your Cheatin’ Heart”, ”Angel Of Death”, ”I’m So Lonesome I Could Cry”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

1. Hank Williams.

2. Johnny Cash.

3. Little Richard.

4. Elvis Presley.

5. Buddy Holly.

6. Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

7. Fats Domino.

8. Emmylou Harris.

9. Lady Gaga.

10. Chuck Berry.

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 2: Johnny Cash.

johnny-cash-jpgPlats 2: Johnny Cash.

Den där djupa, mörka rösten. Det där ansiktet som den vore hugget i sten. Den där personligheten. De där svarta kläderna. Johnny Cash var inte bara en fantasiskt och bra artist, han var också en stark karaktär. Han hade gjort det mesta inom musikväg och i sin långa karriär så blev han som en Gud för många musikälskare. Hans klassiska ”lokomotivsound” under sin tidiga karriär satte en standard. Johnny Cash var en expert på rockabilly och country, men jag tror faktiskt att han var innerst inne en folksångare. Han kunde lika gärna läsa Nya Testamentet som att sjunga om historiska händelser som på Wounded Knee eller om Ira Hayes. Eller om Guds vrede. (The Man Comes Around) Johnny Cash var både mörkrets och hoppets store artist. En sann artist av högsta klass.

Bästa sånger: ”Straight A’s In Love”, ”Big River”, ”The Man Comes Around”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

2. Johnny Cash.

3. Little Richard.

4. Elvis Presley.

5. Buddy Holly.

6. Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

7. Fats Domino.

8. Emmylou Harris.

9. Lady Gaga.

10. Chuck Berry.

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 3: Little Richard.

little richardPlats 3: Little Richard.

Nu river det till ordentligt! Det finns ingen annan artist som har så skarp och vass sångröst som Little Richard hade när han var ung på 1950-talet. Han var tveklöst den vildaste rockartisten av dom alla. Little Richard var så ljus i rösten när han inte tog i, men när han gjorde det – jag svär, han krossade säkert glas med de höga tonerna. Jävlar! Han liksom var en explosion! Många av hans sånger tillhör rockens allra bästa, och det är mycket tack vare Little Richards vildhet. Han må kallas ”little”, men för mig är han ”big” inom musik och showbusiness!

Bästa sånger: ”Long Tall Sally”, ”She’s Got It”, ”The Girl Can’t Help It”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

3. Little Richard.

4. Elvis Presley.

5. Buddy Holly.

6. Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

7. Fats Domino.

8. Emmylou Harris.

9. Lady Gaga.

10. Chuck Berry.

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 4: Elvis Presley.

Elvis-PresleyPlats 4: Elvis Presley.

Kom igen, det är ju rockkungen jag snackar om! Självklart ska rock ‘n’ rollens viktigaste artist vara med på den här listan. Elvis Presley har alltid varit som en sorts hjälte för mig. Hans sagolika sångröst som dessutom var så himla bred, är något av det bästa jag någonsin hört. Elvis Presley stod för att bryta tråkiga gränser och vara en ikon för alla. Något annat jag tycker är en av hans styrkor var att han hade en hög ”lägstanivå”. Nej, jag tar tillbaks detta påstående. Elvis Presley hade ingen lägstanivå. Från Sun Records-rockabilly till stora ballader, han kunde sjunga allt. Elvis var alltid på en jämn, hög nivå.Fram till sin död 1977, så bjöd han på sig själv. Uttryckte sin musik med kärlek. Och än idag har Elvis Presley en stor skara fans som fullständigt älskar hans musik. Jag är en av dom.

Bästa sånger: ”Mean Woman Blues”, ”Love Me”, ”I Need Your Love Tonight”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

4. Elvis Presley.

5. Buddy Holly.

6. Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

7. Fats Domino.

8. Emmylou Harris.

9. Lady Gaga.

10. Chuck Berry.

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.

Jerrys 60 favoritartister genom tiderna. Plats 5: Buddy Holly.

buddy-holly-glassesPlats 5: Buddy Holly.

Buddy Holly var inte bara en av rockens största pionjärer, han var en trendsättare också. Jag kan bara inte föreställa mig honom utan de där tjocka, nördiga glasögonen. De är liksom en symbol för denna otroliga artist. Buddy Holly var en artist som var långt före sin tid, och hans rockmusik var så annorlunda i jämförelse med många artister på den tiden. Han gick sin egen väg. Den där hemska flygkraschen som tog Buddy Hollys, Ritchie Valens och The Big Boppers liv var som om någon sprängt en ballong med en nål – och rocken var ballongen. Men jag kommer alltid att beundra Buddy Hollys geniala musik. Som sagt, han var en äkta trendsättare.

Bästa sånger: ”Oh Boy”, ”Rave On”, ”Rock Around With Ollie Wee”.

Jerrys 60 favoritartister/grupper genom tiderna:

5. Buddy Holly.

6. Creedence Clearwater Revival / John Fogerty.

7. Fats Domino.

8. Emmylou Harris.

9. Lady Gaga.

10. Chuck Berry.

11. Eddie Cochran.

12. Ricky Nelson.

13. Bob Dylan.

14. The Rolling Stones.

15. The Beatles.

16. Wanda Jackson.

17. Dolly Parton.

18. The Beach Boys.

19. Alice Cooper.

20. Frank Sinatra.

21. Albert Ammons.

22. The Big Bopper.

23. Demented Are Go.

24. Bruce Springsteen.

25. AC/DC.

26. Roxette.

27. Eddie Meduza.

28. Michael Jackson.

29. Tina Turner.

30. Queen.

31. Led Zeppelin.

32. Alison Krauss.

33. Bon Jovi.

34. Metallica.

35. Dave Edmunds.

36. George Jones.

37. David Bowie.

38. Batmobile.

39. Kenny Loggins.

40. Matchbox.

41. MAD SIN.

42. Ritchie Valens.

43. Eminem.

44. The Offspring.

45. Bonnie Tyler.

46. Aerosmith.

47. Beyoncé.

48. Foo Fighters.

49. Kylie Minogue.

50. Taylor Swift.

51. Carl Perkins.

52. ABBA.

53. Shakin’ Stevens.

54. The Coasters.

55. Nirvana.

56. The Shadows.

57. Jimmie Rodgers.

58. Johnny Burnette.

59. Halestorm.

60. Hasil Adkins.