Min gratistid med Final Fantasy XIV: A Realm Reborn.

Jag har aldrig spelat ett rollspel online tidigare, eller ett *MMORPG, som det egentligen heter. Om det beror på ointresse eller att det beror på ekonomiska orsaker låter jag vara osagt. Men titlar som World Of Warcraft, Star Wars: The Old Republic och Warhammer Online har aldrig tilltalat mig. De flesta MMORPG-spel finns på PC, men givetvis på konsol också. Att sitta i timtal med ett sorts evighetsspel har jag väldigt svårt för.

*MMORPG = Massively multiplayer online role-playing game – är en genre av datorrollspel där ett stort antal spelare interagerar med varandra i en virtuell värld (Wikipedia)

square-enix-verdedigt-abonnementsmodel-final-fanta_v8t6

Då och då har jag sett bilder ifrån Final Fantasy XIV: A Realm Reborn på vänners Instagramkonton och jag måste ju säga att jag tyckte att det såg vackert ut. Det är som att Square Enix hittat tillbaks till den mysiga och varma världen som jag senast såg i Final Fantasy IX, och det finns inget spår av Final Fantasy XIII någonstans. Men att jag skulle spela det, det hade jag ingen avsikt att göra. Varför skulle jag spela ett MMORPG?

Av en ren slump twittrade min väninna Anna ”Lania” om att hon letade efter vänner som ville spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn med, och jag retweetade det. Sen hade vi en diskussion om att jag borde prova det, och eftersom hon är Sveriges främsta rollspelsexpert så var det lätt att övertala mig att testa den 14 dagar långa(?) gratisversionen.

Efter en riktigt lång installation och uppdateringar så började jag att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Jag skapade min karaktär, och jag valde en kvinnlig lancer vid namn Evangeline Bluemoon. Det fanns så många klasser att välja mellan men på något sätt så kändes en Lancer som ett utmärkt val för mig.

Hur kom jag på namnet Evangeline Bluemoon? Evangeline är ett vackert namn, dels heter fantastiska skådespelerskan Evangeline Lily, men så låter namnet väldigt cajun/New Orleans-aktigt och får mig att tänka på bluegrass. Det gör även Bluemoon. Blue Moon Of Kentucky, någon? Dessutom fick Evangeline blått hår, och det passar henne perfekt.

Jag börjar min resa i ett område som kallas Gridania. Det är en vacker skogsstad som ligger mitt i en stor skog och direkt kände jag mig varm inombords. Den vackra musiken och estetiken är precis som att återupptäcka Final Fantasy IX igen – eller ja, nästan. Men det är faktiskt gudomligt vackert och stämmingsfullt. Jag får också vibbar av Hobsala i Sagan Om Ringen när jag är i Gridania. Det första jag gjorde var att leta mig omkring i Gridania och jag upptäckte att det var fruktansvärt många som spelar samtidigt. Överallt fanns det olika karaktärer som sprang runt omkring för att bege sig ut på sina egna äventyr.

Final Fantasy XIV: A Realm Reborn är ett spel som man får delta i quests för att levla upp sin karaktär och avancera sig vidare i storyns gång. Eftersom jag spelade det i en 14 dagars-gratisperiod, så hann jag inte göra så värst mycket med själva äventyret. Jag sprang mest omkring och försökte lösa mina egna problem.

Vad för problem?

Dels hade jag svårt med kontrollen och att hitta överallt för det är faktiskt en enorm värld att kuta omkring i.

Men det är faktiskt väldigt charmigt att beskåda den vackra världen. Fast såklart, svårt att hitta för en simpel MMORPG-amatör som jag är, haha.

Som tur var, pratade jag och Anna med varann via Skype och vi begav oss på äventyr tillsammans. Hon har spelat Final Fantasy XIV: A Realm Reborn många gånger och hon visste exakt vart man skulle gå. Anna lärde mig jättemycket om spelet, som till exempel spelets kontroll – det som var intressant var att jag spelade på PS4 och hon på PC. Ändå kunde vi spela tillsammans på den gigantiska servern. Det är fascinerande. Anna lärde mig hur man skulle slåss med fiender, för jag hade inte blekaste aning om hur jag skulle göra innan. Sen satte det som ett frimärke på ett kuvert. Men jag var ganska ovan med kontrollen när det gällde att navigera mellan quests och kartan. Det var så lätt att trycka fel. Anna hade stor tålamod och det kändes tryggt och trevligt att spela tillsammans med henne.

För att byta samtalsämne lite grann; det är väldigt skönt att glömma bort Final Fantasy XIII som jag ironiskt nog sa tidigare i år att jag skulle klara av. Men så blev det inte, och jag ångrar inte att jag slutade spela det spelet.

Tillbaks till Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Jag och Anna spelade tillsammans online tre gånger under gratisperioden (tror jag) och många gånger försökte jag själv. Varje gång jag spelade själv efter att ha lärt mig ifrån Anna så kunde jag ta mig vidare och jag låste faktiskt upp ett par cutscenes. Evangeline gick upp i många nivåer och lärde sig fler stridsegenskaper under äventyrets gång. Sakta men säkert upptäckte jag nya platser i den enorma skogen och det var fascinerande att det fanns så mycket liv i en stor fantasivärld. Man var aldrig ensam. Men de bästa gångerna jag spelade Final Fantasy XIV: A Realm Reborn var självklart med Anna. Jag lärde mig så mycket och det var roligare att slåss mot monster tillsammans med en vän. Anna förklarade så bra om levequests, om belöningarna och att det fanns många praktiska saker man kunde göra för att underlätta i striderna. Sen att hon kunde hitta överallt. Det var liksom bara att hänga på, för jag litar fullständigt på henne.

Evangeline Bluemoon och Noctim Mrorot

Evangeline Bluemoon och Novarim Noctis på äventyr tillsammans. Novarim Noctis är Annas karaktär och hon lyser av starkt självförtroende. Sedan gillar jag namnet otroligt starkt.

Två veckor går fruktansvärt fort. Plötsligt är gratisperioden slut. Så synd, när det börjar bli riktigt roligt. Varför kan inte gratisperioden vara en månad istället? Det ironiska är att när jag skriver det här inlägget så har jag faktiskt en dag kvar att spela men Square Enix kör en maintenance eftersom den stora expansionen Heavensward (det stavas faktiskt så, tro mig) lanseras inom kort. Jag fick många positiva intryck på Final Fantasy XIV: A Realm Reborn och jag skulle vilja fortsätta med det läckra äventyret tillsammans med Evangeline Bluemoon. Men det här har med prioriteringar att göra. Det kostar drygt 100 kronor i månaden att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn, och för tillfället vill jag faktiskt vänta med fortsättningen. Dels har jag Batman: Arkham Knight att se fram emot i slutet av juni, och senare i år kommer Super Mario Maker och Star Wars: Battlefront. Jag har en dotter som fyller sex år i juni, två syskon som båda fyller 40 år i augusti och eventuellt blir det en resa till Stockholm i oktober/november inför Gamex/Comic-Con. Renovering av garaget. Och så vidare.

Jag förstår att det kostar att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Tänka sig att driva de gigantiska servers som är spelets hjärta, lungor och lever. Spelet har många fans och jag har inte hört något prata illa om det alls.

Men jag tror inte att det är det sista jag har sett ifrån Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Det krävdes en övertalning av en rollspelsdrottning och magin ifrån Final Fantasy för jag skulle uppskatta mitt första spelade MMORPG någonsin. När jag väl spelar spelet i framtiden kommer jag säkert att vara ringrostigare än en stötdämpare på en grusväg, men jag har ju Anna som mentor så jag får kontakta henne om råd och om hon vill spela med mig igen. Jag har faktiskt haft riktigt trevligt som sagt.

Tack Anna, för att jag fick äran att spela tillsammans med dig. Och tack för att jag fick öppna upp ögonen för det här spelet.

Final Fantasy XIV: A Realm Reborn är ett av mitt livs största spelöverraskningar. Det är gudomligt vackert, tar ifrån massor av tid men det är värt att vandra iväg i en vacker fantasivärld och bara må gott. Jag skrapade ytterst lite på spelets yta i gratisperioden och kan bara föreställa vilka magiska platser som Final Fantasy XIV: A Realm Reborn kan visa mig. Jag tror faktiskt att jag kommer att besöka dessa platser i framtiden fast inte ännu. Men än så länge får Evangeline Bluemoon leva fritt i Gridania.

Till sist vill jag visa upp ett filmklipp där de skapar karaktärerna, men det är faktiskt musiken som är bedårande. Det är en av de vackraste versionerna av The Prelude som jag har någonsin har hört. Den som inte tycker att det här är vackert är det något seriöst fel på.

 

Annonser

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 4: Chrono Trigger.

sgp_chrono_trigger_screen_2

Ett av Squaresofts sista spel till SNES – och ett av deras sista spel till en Nintendo-konsol innan det stora uppehållet när de gick över till Sony och Playstation – är också ett av deras allra tyngsta rollspel. Chrono Trigger är för min del som en korsning mellan Secret Of Mana och Final Fantasy VI, men det står sig på sina egna ben tack vare att det är så tungt.

Chrono Trigger är ett av de allra snyggaste SNES-spelen. De härliga färgerna och ljusnivåerna är helt fantastiskt snygga. Squaresoft har verkligen ansträngt sig denna gång. Det liknar Secret Of Mana men har också det apokalyptiska stuket ifrån Final Fantasy VI.

Musiken är hyllat som ett av världens bästa spelsoundtracks och det är lätt att förstå. Lyssna på titelmusiken, eller världskartmusiken ifrån årstiden 600 AD; ”Yearning Of The Wind”, som är ett av mina favoritmusikspår. Det är fascinerande att ett ljudchipp i ett Super Nintendo kan spela så enastående musik. Musiken är gjort av de tunga musikanterna Yasunori Mitsuda och Nobuo Uematsu.

Temat i Chrono Trigger är tiden. Man kan resa i tiden, både i framtiden och i det förflutna. Till och med så långt till en sorts stenålder/dinosaurieperiod. Det är häftigt att se hur så olika de olika tidsåldrarna verkligen är. Framtiden i årstiden 2300AD, efter den stora parasiten Lavos attack på Jorden 1999 AD är verkligen mörk och ödeläggande. Människorna är nästan utrotade och de svälter. Byggnaderna är demolerade och det är helt dött. Dimman ligger tätt i de metalliska ruinerna. Det är en väldigt hemsk syn. I nutiden och 600 AD är det däremot en underbar syn att beskåda. Vackra skogar och stora slott. Det har en mer mörkblå ton än vad nutiden har och känns mer mystiskt.

Stridssytemet i Chrono Trigger är praktiskt och väldigt smidigt. När Crono och gänget vandrar omkring så kan man se fienderna, ungefär som i Secret Of Mana. Men när de kolliderar med fienden så är det dags för fight, som i Final Fantasy-spelen. Men här sätts fighten igång direkt. Inga bildskärmsbyten. Bara ren action. Man slåss med kommandon som i vilket klassiskt rollspel som helst. Men en intressant teknik är att ett par karaktärer i det parti som slåss kan slå sig samman och ge fienderna massiv skada med en dubbelattack. Eller en trippelattack. Man lär sig nya egenskaper varje gång man har besegrat fiender och naturligtvis får man erfarenhetspoäng.

chrono-trigger-0014

Många karaktärer i Chrono Trigger är riktigt balla. Frog är en riddare som har blivit förvandlad till en groda, och han heter egentligen Glenn. Frog har heder och är en stark svärdsman. Jag tycker att hans segerpose är awesome, när han spänner sina muskler. Lucca är spelets mekaniker och hon använder sig av skjutvapen och eldmagier när hon slåss. Robo är en robot med tungt försvar och är väldigt stark. Han är en nyfiken robot som är intresserad av människor. Robo är en snäll robot som olikt andra robotar vägrar att döda människor. Han använder sig av laserstrålar, helande strålar och fysiska attacker och han tål som sagt stryk tack vare sitt höga försvar. Alla spelbara karaktärer har sin egen personlighet och karsima, det är lätt att tycka om dom. Till och med Magus, som Frog hatar efter att Magus har förvandlat honom till en groda.

Chrono Trigger är ett massivt RPG och det finns så många starka scener i spelet. Rättegången mot Crono i spelets början är ett exempel, eller när man får se hur den plågsamma framtiden ser ut i 2300 AD. Det första intrycket jag hade när jag spelade Chrono Trigger för första gången var att det liknade Secret Of Mana när det gäller karaktärernas utseende och stil. Men jag märkte ganska omgående att det var lika känslostarkt som Final Fantasy VI är. De olika tidszonerna har såna starka kontraster i jämförelse med en annan tidszon. Jag hade velat spela Chrono Trigger länge efter att jag har hört så många säga att det är så fantastiskt. Men det dröjde länge. Det var inte förrän jag fick tag på Chrono Trigger till Nintendo DS som jag äntligen fick spela det. Och redan när pendeln och titelmusiken spelades så visste jag att det här skulle bli fantastiskt.

Kingdom of Zeal

Chrono Trigger är klart det tyngsta rollspelet i pixlar som jag har spelat. Det känns så mäktigt. Tidsresorna gör spelet så intressant att spela och det är kul att se hur en plats i en tidszon ser ut i framtiden eller i det förflutna. Ett felfritt stridssystem och älskvärda karaktärer gör inte saken sämre. Chrono Trigger är så djupt att det är svårt att bli oberörd. Chrono Trigger är definitivt ett spel som man måste ta en titt på och jag rekommenderar det varmt. Jag tror att du kommer att hålla med mig när du åker fram eller tillbaks i tiden med farkosten Epoch.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

4. Chrono Trigger.

5. Final Fantasy IX.

6. Rune Factory Frontier.

7. Bioshock Infinite.

8. Red Dead Redemption.

9. Mega Man 2.

10. Kid Icarus.

11. Super Mario World.

12. Metal Gear Solid.

13. Tetris.

14. Super Mario RPG.

15. Super Mario Bros 3.

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 5: Final Fantasy IX.

Final-Fantasy-Vivi

Spelserien Final Fantasy har sedan efter Final Fantasy VII – eller till och med efter Final Fantasy VI på sätt och vis – varit en sorts futuristisk upplevelse med maskiner och mindre sagolika upplevelser. Det är inte fel i sig, det är egentligen bra med förändringar när det gäller uppföljare. Men visst kan det vara skönt att gå tillbaks till den där fantasirika sagoberättelsen med svarta magiker, prinsessor, stora slott och drakar?

Squaresoft utannonserade Final Fantasy IX helt oväntat och det som jag var riktigt nyfiken på var att speljätten skulle gå tillbaks till det sagolika som gjorde NES/SNES-spelen så charmiga och fantastiska.

Nog fan fick jag rätt alltid.

Detta fyra CD-ROMskivor långa episka RPG är inte bara ett av de underbaraste spelen som finns. Final Fantasy IX fann tillbaks till det magiska och det fantasirika. Jag kunde inte bli lyckligare.

Det finns åtta karaktärer som man får lära känna bättre och alla är helt awesome. Zidane är en tjuv som dels är en kvinnotjusare men också har en sorts heder. Han hjälper till när det verkligen behövs. Garnet är Alexandrias prinsessa som blir kidnappad av Zidane och hans banditvänner, men hon väljer att följa med dom eftersom hon dels försöker fly ifrån hennes förändrade mamma och dels vill hon utforska världen utanför kungariket. Garnet mognar väldigt mycket under äventyrets gång och blir en kraftfull magiker i slutändan. Hon är en stark karaktär. Steiner är en envis och trångsynt riddare som vill endast skydda prinsessan Garnet och han avskyr Zidane. Hans heder och moral blir ganska förödmjukat under äventyrets gång. På något sätt tycker man synd om Steiner för han gör ju sitt jobb. Men han är en stark svärdsman. Freya är en råttlikande karaktär som dessutom är en Dragoon Knight. Hon är en asgrym stridskämpe med sin lans. Quina är en underlig kuf som bara tänker på mat. Hon har språkproblem och liknar en korsning av kock, groda och clown. Quina kan lära sig fienders magiska attacker, eftersom hon är en Blue Mage. Eiko är en liten tjej som blir förtjust i Zidane och hon ser Garnet som en rival. Eiko är en Summoner och en duktig magiker, och blir en jättestark allierad. Amarant är en ninja/monk som först försöker döda Vivi och Zidane och samtidigt sno Garnets halsband men han slår sig följe med gänget. Han är en jättestark slagskämpe men är också en arrogant, tystlåten man.

Karaktären som lyfter hela Final Fantasy IX till skyarna är ändå Vivi. Den stackars och oemotståndliga Black Magen som är en smått klumpig och blyg figur, men inuti honom finns det en otrolig styrka i hans svarta magiska krafter. Hans låga självkänsla gör honom osäker på allting och man tycker verkligen synd om Vivi. Steiner respekterar Vivi och kallar till och med den lille filuren med den stora hatten för ”mäster Vivi”. Jag har alltid med Vivi i min kvartett i striderna. Hur kan man inte älska en så underbar karaktär?

Lindblum_1

Final Fantasy IX är precis som en sagobok. Squaresoft har lyckats med att få till den där känslan som gjorde Final Fantasy IV, V och VI till rena rollspelsklassiker. Den där känslan av magier, kungariken och kristaller. Mindre science fiction och modern teknologi. Nobuo Uematsus mästerliga soundtrack i Final Fantasy IX är nog en av mina personliga favoriter i spelsammanhang. Final Fantasy hade hittat hem igen. Bossmusiken i Final Fantasy IX är nog bannemej den allra bästa bossmusiken av dom alla. Det känns om en riktigt allvarlig bosstrid varje gång jag hör den musiken.

Final Fantasy IX har en mer praktisk spelmekanik och känns inte så utdraget som Final Fantasy VIII är. Nej, det här känns mer old school. Men det finns en fin karaktärsutveckling likt de magilärningssystem som gjorde att man kunde lära sig magier i Final Fantasy VI. I Final Fantasy IX kan man lära sig nya stridstekniker, få bättre försvar mot magiska attacker, och andra saker genom att byta utrustning och vapen. När man har lärt sig den nya teknikerna så blir karaktärerna bättre förberedda i kampen mot tuffa fiender. Mitt råd är att du använder dig av skydd mot Poison och Venom för många fiender är faktiskt giftiga i Final Fantasy IX.

Moogles, som man tidigare har sett i till exempel Final Fantasy VI, har en viktig roll i Final Fantasy IX. En moogle kan hjälpa dig att spara spelet, och vissa har små butiker där du kan köpa potions och andra saker som hjälper dig i det här långa äventyret. De har också ett sorts brevväxlarsystem; Mognet, och det är kul att skicka vidare brev från en moogle till en annan. Vilka sjukt söta vita, fluffiga pälsbollar dessa är.

final_fantasy_ix_08_screenshot

Final Fantasy IX tar säkert över 50-60 speltimmar att klara av. Men varje timme och minut är värt den underbara upplevelsen. Det är en saga med massor av godis att smaska igenom och karaktärer att älska. Världar att besöka och mycket dynamiska bossar att möta. Det här är ett för mig bibliskt mästerverk och väldigt få spel har överträffat Final Fantasy IX. Faktum är att för min del är det bara fyra spel som har gjort det…

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

5. Final Fantasy IX.

6. Rune Factory Frontier.

7. Bioshock Infinite.

8. Red Dead Redemption.

9. Mega Man 2.

10. Kid Icarus.

11. Super Mario World.

12. Metal Gear Solid.

13. Tetris.

14. Super Mario RPG.

15. Super Mario Bros 3.

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 14: Super Mario RPG.

18vobkbl71hjhpng

Paper Mario-spelen är inte de enda rollspelen med Mario i huvudrollen. Faktiskt så var Mario med i ett rollspel där Nintendo och JRPG-mästarna Squaresoft (numera Square Enix) samarbetade med ett riktigt hett efterlängtat rollspel: Super Mario RPG. Men vid den tiden, under 1990-talets första hälft, så lyste Squaresofts JRPG-spel med sin frånvaro på europeisk mark. Med andra ord, Europa fick aldrig Super Mario RPG till SNES. Inte förrän Nintendo släppte ut Wii och dess Virtual Console-tjänst. 12 år efteråt. Jag brukade alltid kika in på Virtual Console varje fredag ifall Nintendo har släppt nån kul klassiker. Då plötsligt, under en sån där ”Hanabi Festival”, så fanna det där. Super Mario RPG. Jag laddade ner det omedelbart. 12 års väntan var över. Super Mario RPG är ett underbart Mario-spel och det märks att det är ett asgrymt JRPG av Squaresoft. Utrustningar, magiska accessoarer och vapen fast i Mario-stil. Ett parti med totalt tre karaktärer – Mario dock var obytbar. Precis som ett valfritt Final Fantasy-spel så kan man fightas med hjälp av kommandon. Fysiska attacker och magiska krafter – det känns väldigt välbekant om man har spelat ett Final Fantasy-spel tidigare. Men Super Mario RPG är lite mer lättsamt än de världskända rollspelen. Det är ett utmärkt JRPG för nybörjare. Kanske lite tuffare än Paper Mario men tro mig, det går fort att lära sig. Jag älskar spelets början där Mario slåss mot Bowser i en klassisk ”slutduell” och när Mario räddar prinsessan Peach så kommer plötsligt ett stort svärd ner från himlen. Svärdet hugger sig fast i Bowsers slott och får bron till slottet att rasa. Mario, Peach och Bowser flyger åt var sitt håll. Vem ligger bakom detta och varför? Det är en lång men väldigt rolig resa med mycket härligt rollspelande. Mario ska samla ihop sju magiska stjärnor och de är vaktade av tuffa bossar. Bossfighterna är verkligen helt i Squaresoft-klass. Mest episk är utan tvekan Axem Rangers-fighten. De färgglada Power Rangers-kopiorna har olika egenskaper och bjuder på en stentuff strid. Super Mario RPG har en härlig Mario-humor och är ett välgjort Squaresoft-rollspel med många timmars underhållning. Grafiken är skitsnygg och Mushroom Kingdom var redan då en underbar plats att ha med i ett äkta JRPG. För det är precis vad Super Mario RPG är. Ett mästerligt JRPG. Soundtracket av Yoko Shimomura är helt enastående och tillhör mina personliga favoriter. Mario-världens trallvänliga musik möter storslagen Final Fantasy-musik. Det bästa av två världar. Jag gillar också de karaktärer som man kunde ha med sig i sitt äventyr. Molnpojken Mallow som tror att han är ett grodyngel har kraftiga åskmagier och gummilikande armar. Mystiska dockan Geno använder sig av stjärnmagier. Prinsessan Peach gav härliga örfilar och Bowser slår hårt. Ja, till och med Bowser var med i ens trupp. Bara det var häpnadsväckande. De flesta Mario-figurer är med i det här spelet utom Luigi. Men han har en egen önskan om man kollar noga i Star Road. Super Mario RPG var verkligen värt 12 års väntan. Faktiskt så är det här spelet ett av de allra bästa JRPG-spelen någonsin. Ett sånt perfekt samarbete mellan två älskade spelföretag lär vi inte se igen. Kanske.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

14. Super Mario RPG.

15. Super Mario Bros 3.

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Recension: Ni No Kuni.

Ni No Kuni.Ni No Kuni är ett spel skapat av Level 5, och med filmsekvenser av Studio Ghibli – den magiska filmfabriken bakom filmer som Spirited Away, Det Levande Slottet och Min Granne Totoro.

Det här är ett japanskt RPG, det vill säga ett JRPG.

Spelet handlar om pojken Oliver som efter en tragedi (hans mamma dör) hamnar i en parallell värld, för att rädda hans mammas tvillingsjäl och en hel värld från den onde Shadar. Jag vill inte gå in för långt in i storyn för den är väldigt vacker och bra – jag lämnar det till er spelare.

Oliver och hans mamma, där han får en mystisk docka av henne.

Ett spel skapat av Level 5 och filmer från Studio Ghibli – är det en dröm som gått i uppfyllelse? Jag kan säga så här:

Ni No Kuni är så gudomligt vackert att det räcker att titta på det när någon annan spelar. (min sambo Malin till exempel) Det är verkligen som att spela ett spel i Studio Ghiblis värld. Faktum är att Ni No Kuni är ett av de vackraste spel som finns. Jag är också imponerad av spelets mjuka rörelser. Filmsekvenserna är finast i hela spelet, men spelets grafik är inte helt fy skam heller. Helvete heller, det är faktiskt vackert!

Det går att välja två olika språk, engelska och japanska. Jag valde japanska med engelsk text för att höja upplevelsen och komma närmare Ghibli-andan. Men det engelska språket är också bra.

Spelets musik är också väldigt vackert. Det passar in perfekt i spelet.

Motorville, Olivers hemstad, är mysigt och påminner om det ljuvliga 1950-talet.

Motorville, Olivers hemstad, är mysigt och påminner om det ljuvliga 1950-talet.

Oliver kan under spelets gång resa mellan de två parallella världarna. Hans hemstad Motorville och dess invånare är betydelsefulla eftersom varje individ, även djur, har en tvillingsjäl i den magiska världen. För att lösa ett visst fall i spelet är Oliver tvungen att göra dessa resor ibland. För svaret kan ju finnas i den andra världen…

Världskartan i den magiska världen är den finaste jag sett på många år, inte sedan Final Fantasy IX har jag beskådat en karta med så vackra miljöer. Skogar, gröna slätter, varma öknar och kristallklara snöriken. Färgerna sprutar av liv och kärlek. Och fiender. Nu tänker jag på Chrono Trigger, för du kan likt det spelet se fienderna och du kan undvika dom om du inte vill slåss. Inga random encounters alltså som de äldre Final Fantasy-spelen har. Jättebra.

Under spelets lopp lär man sig något nytt hela tiden, så det gäller att hänga med. Särskilt i stridssystemet. När man tror att man lärt sig tekniken så kommer det något nytt. Men man lär sig rätt snabbt. Däremot kan striderna bli rätt enformiga i längden och bjuder inte på så värst många tillfällen där man tappar hakan. Kontrollen i striderna kan vara knepiga i början, särskilt när man slåss mot en boss. Men det viktiga är att man har tålamod. Det flyter på bra efter några speltimmars spelande. När du har familiars med i striderna påminner plötsligt striderna om Pokémon.

Ni No Kuni har inte bara en bra huvuduppgift. Det finns massor av sidouppdrag att göra, för att utveckla Olivers och hans sällskaps egenskaper. När du har hjälpt en invånare med en sak får du dels pengar och någon godsak, som ett vapen eller godis till dina familiars. Men också stämplar till ditt särskilda stämpelkort. Stämpelkorten kan du lämna in hos en butik mot speciella egenskaper. Ju svårare ett uppdrag är, desto mer stämplar får du. Tio stämplar, och du får ett helt kort. Det låter nästan som stämplar man får när man köper en pizza. Men tro mig, det är värt att samla på stämplar. Det här inlägget är riktigt kul, för det ger en möjlighet att upptäcka fler platser.

Esther är en bra tillgång i Olivers sällskap. Hon kan tämja vilda familiars och få med dom i din trupp.

Esther är en bra tillgång i Olivers sällskap. Hon kan tämja vilda familiars och få med dom i din trupp. Här syns också Mr. Drippy. Hans charm och komik är underbar!

Ju längre in i spelet man kommer, desto mer personer tillkommer i ditt sällskap. Esther, dottern till en respekterad Sage, har egenskapen att tämja familiars. Det här konceptet påminner också lite grann om Pokémon, men också om Rune Factory Frontier. Det är kul att samla på sig familiars för det finns så många! Alla har dessutom Studio Ghiblis underbara charm.

Min favoritkaraktär är ändå den otroligt coola Mr. Drippy. En underbar sidekick i klass med Calcifer i Det Levande Slottet. Tidy! Blimey! Underbar!

Som i klassiska RPG, tjänar man erfarenhetspoäng när man vunnit en strid. Inte bara människorna men också dina familiars. När man gått upp en nivå blir man starkare, får bättre magikraft, bättre försvar osv. Men bara människorna får mer HP. (livsenergi) Så det är rätt klokt att träna såpass mycket att dina människor går upp i ett par nivåer om du fastnat hos en bossbana. Man kan även ge dina familiars sötsaker så att deras egenskaper kan gå upp. Ger du dessutom det de gillar, får du hjärtan. När ett hjärta är ifyllt kan du uppgradera deras egenskaper mer. Men tänk på att vissa sötsaker mättar mer och familiars blir mätta. Kul system som också påminner om Rune Factory Frontier.

Inte nog med detta, går dina familiars upp tillräckligt i nivå kan man omvandla dom till starkare varianter. Men nackdelen är att de faller tillbaks till nivå 1, och man får typ börja om. Det här är både bra och dåligt. Mitt tips är; gör inte detta om du ska möta en svår boss.

Senare i spelet kan du tillverka egna vapen, kläder och bättre mat. Det här påminner också om Rune Factory Frontier – men det finns en fördel här. Skulle du göra fel så slösas inte ingredienserna. Jävligt bra, för det störde jag mig på i Rune Factory Frontier. Experimentera på!

Bossarna är badass till tänderna. Ni No Kuni ser simpelt ut, men det kan vara stenhårt.

Bossarna är badass till tänderna. Ni No Kuni ser simpelt ut, men det kan vara stenhårt.

Bosstriderna är mycket bra och utmanande. De lägger i en högre växel varje gång – det här är inte så sockersött enkelt som det ser ut. De här bossarna är badass till tänderna. Var förberedd.

Det här är ett riktigt stort spel. En rutinerad spelare klarar det på omkring 30-50 timmar, beroende om man bara följer huvudstoryn eller om man spelar en hel del sidouppdrag. Det är tur att det finns så mycket att upptäcka och en värld att beundra.

Tre plus:

1. Level 5 och Studio Ghibli har bevisat att det går göra ett visuellt ögongodis och en fantastisk spelupplevelse.

2. Jag blev helt gripen av spelets story. Jag blir så rörd och varm inuti. Oliver är en underbar spelhjälte med ett hjärta av guld.

3. Ni No Kuni bjuder på en hel del saker att upptäcka.

Tre minus:

1. Striderna kan bli rätt enformiga i längden. Men så är ju de flesta JRPG’n. Det är tur att man lär sig fort.

2. Att omvandla sin familiar till en starkare är lite underligt. Varför börjar då man om igen på nivå 1, med låga nivåvärden?

3. Kontrollen i striderna kan kännas väldigt krånglig i början.

 

Slutsats:

Den vita häxan i möte med samrådet. Vad ska hon göra mot Oliver?

Den vita häxan i möte med samrådet. Vad ska hon göra mot Oliver?

Ni No Kuni är precis som jag trodde. Det är ett magiskt spel med den underbara charm som Studio Ghibli har i sina filmer. Jag skulle till och med se en film baserat på spelet, så bra manus och så många älskvärda figurer att ta till sig. Men tro inte att spelet är så enkelt som det ser ut. Det är ändå ett JRPG och ett vasst sådant. Jag tycker att det här är bra nybörjar-RPG, tillsammans med Super Mario RPG. Det finns två svårighetsgrader, och skillnaderna märks tydligt.

En stark story, många timmars spelande och en touch av Studio Ghibli gör detta det bästa RPG jag spelat sedan Final Fantasy IX. Ja, faktiskt! Tack Level 5 för ert mästerverk! Även om det finns några brister så övervägs de av det magiska!

Betyg: En femma av fem. Mästerverk!

Ding Dong Dell är en av de första platser Oliver besöker. Lägg märke till den utsöka designen och färgerna!

Ding Dong Dell är en av de första platser Oliver besöker. Lägg märke till den utsöka designen och färgerna!