Kerstin Alex blev inte årets spelskribent på grund av att hon är kvinna.

Spelsajten LEVEL 7 hade en omröstning där man kunde rösta på sin/sina favoriter inom svensk speljournalistik. Inom kategorierna årets spelblogg, årets speltidning, årets spelpodcast och årets spelskribent så fanns det många intressanta namn. Svampriket vann både årets spelblogg och årets spelpodcast – helt rättvist förstås för de har haft ett fantastiskt år trots fyra skribenter som slutade. LEVEL vann naturligtvis årets speltidning och jag blev inte förvånad.

Den mest intressanta kategorin är ändå årets spelskribent, och den här gången utsågs Aftonbladets och FZ.se’s spelskribent Kerstin Alex till segrare. Många blev riktigt glada att hon vann, och det blev jag också för hon har verkligen förtjänat den här segern.

Vi är i en tid nu där kvinnor inom spel eller utanför spel tas upp, kritiseras och hyllas. Det är liksom en salig röra och det skrämmer mig verkligen. Varför sådana oenigheter när det gäller kvinnor? Enbart det negativa förstås, för jag har inget emot kvinnor som spelar spel, skriver om spel eller som är med i spel. De är individer, precis som en finnig tonårspojke eller en medelålders gubbe som dyrkar retrospel som till exempel NES.

Kerstin Alex.

Kerstin Alex.

Det händer väldigt mycket för Kerstin nu. Hon var med i TV 4’s program Malou Efter Tio och diskuterade om sin uppväxt och sitt intresse för spel. Hon har också intervjuats av Aftonbladet angående segern. Kan det här ha lyft upp hennes karriär? Det hoppas jag verkligen, för hon har fått så mycket skit och skarp kritik för sina artiklar av nättroll – på grund av att hon är kvinna som vågar såga ett visst ”favoritspel”. Men inga hårda ord kan knäcka henne, för hon fortsätter vara så rak och ärlig som hon är. Jag har själv pratat med henne två gånger under GAMEX-spelmässan och hon är så otroligt trevlig. Att hon får sån skit av många är för mig helt bisarrt och ologiskt.

Men jag satt och tänkte lite grann på en grej. Nu kommer många att tro att Kerstin vann enbart för att hon är kvinna – och det tror jag faktiskt inte att det var anledningen. Vi får inte glömma att Tove Bengtsson vann utmärkelsen tre år i rad och fick se sig besegrad av Kerstin. Nej, Kerstin vann inte för att hon är kvinna. Det är för att hon skriver så fantastiskt bra artiklar och är också en utmärkt radiopratare. Tove Bengtsson är också en utmärkt skribent och hon vann inte dessa tre år på raken bara för att hon är en dam. Nej, de vann för att de är väldigt talangsfulla journalister. Enklare är det inte än så. Däremot välkomnar jag fler kvinnor som skriver om spel, och män med för den delen. Jag tycker att utmärkelser ska ges på grund av deras talang och inte kön. Nu låter det som att jag talar i gåtor och att jag inte uppmärksammar den kvinnliga journalisten positivt men det gör jag. Jag uppmärksammar kvinnliga och manliga skribenter lika mycket och ser en hjälte/hjältinna i journalister som Kerstin Alex, Tove Bengtsson, Tobias Bjarneby, Johan Hallstan, Victor Sjöström, Victor Leijonhufvud, Thomas Arnroth, Johan Olander, Angelica Norgren, Susanne Möller, Ludde Lundblad och så vidare.

Ja, vi ska lyfta fram kvinnlig speljournalistik. Men min poäng är att Kerstin inte vann på grund av att hon är kvinna. Det är på grund av hennes expertis och glödheta skrivarpenna. Det är ju vad det hela handlar om egentligen, vem personen är som skriver dessa fantastiska texter och inte vilket kön hen tillhör. Eller hur?

Till sist vill jag gratulera Kerstin Alex för hennes utmärkelse. Hon vann den helt rättvist och framtiden är definitivt hennes.

 

Nykomlingar förtjänar också att uppmärksammas: en kommentar till Level 7’s nomineringar.

Jag läste igenom de kategorier som ingår i Level 7’s nomineringar: årets spelskribent, årets podcast och årets spelblogg och fick en rätt avdankad eftersmak. Inte för de som är nominerade, för de är verkligen de bästa som finns inom svensk speljournalistik. Även om i stort sett samma namn dyker upp varje år. Men de finns där gör en anledning, och det är att de är duktiga och vet vad de sysslar med.
Men det är något som saknas, eller snarare några som saknas. Nykomlingarna och de bästa artiklarna. De tyngre namnen kommer att finnas där och med all rätt. Men jag tror att nykomlingar som blir nominerade kommer att få in en fot i speljournalistikens Sverige. De blir då namn att räkna med. Dessutom är det bara bra med fräscha ansikten.
När det gäller de bra skribenterna idag, så är det också de blogginlägg, de texter som de skriver som folk kommer ihåg. Därför tror jag det vore klokt att nominera ett par texter för den kvinna eller man som skrivit texten har verkligen kämpat hårt för att göra det bra.
Så nästa år hoppas jag att Level 7 tar upp dessa kategorier och tar med dom nästa år.
Förresten så ska rösta på Kerstin Alex till årets skribent, Svampriket till årets spelsida och P3 Spel till årets podcast.

Säsong 2! Sätrapôjks tio frågor till Kerstin Alex!

Denna gång blir det en efterlängtad intervju med en kvinna med vassa och raka ord i sina recensioner och artiklar. Hon är både älskad och hatad av många, men för mig är hon helt enastående. Det här är min intervju med Aftonbladets skribent Kerstin Alex!

Kerstin Alex är spelrecensent och skribent hos Aftonbladet. Hon räds inte för att ta till hårda ord mot något hon verkligen avskyr, och mjuka ord till det hon tycker är bra.

1. Beskriv dig själv som gamer.

Trots att jag växt upp utan spelintresserade syskon eller vänner har intresset funnits där konstant sen jag var 3 år. Min barndom har varit allt annat än lätt och spelandet blev, och är än idag min vardagseskapism. Jag brukar kalla mig för asocial gamer som i att jag ogillar MMO, party eller annat där man tvingas interagera med andra spelare. Jag får nästan alltid prestationsångest av att spela med fler personer. Jag avskyr krigsrelaterade FPS, Fightning och sportspel. Jag älskar plattform, äventyr, äventyr/action, hack and slash och mer än gärna spel med djupare handling knutet till samhället.

2. Läser i din twittersida att du gillar gore. Det första jag tänker på är brutala skräckfilmer, men i det här fallet så tänker jag på Resident Evil. Hur tycker du att den spelserien har utvecklats?
Jag ÄLSKAR gore! Resident Evil borde, som jag brukar säga, byta genre på pappret från Survival Horror till renodlad shooter. Det är inte Survival Horror när man kaskadspyr ammunition på horder av töntiga zombies. Utvecklare verkar vara rädda för att utveckla just skräck eftersom det är en mycket smalare genre. Det är helt okej att de vill tjäna mycket pengar. Men skräck, som vilken genre som helst, borde få existera vid sidan av spel som Call of Duty, inte inta samma form. Jag tycker 4an och 5an är helt okej spel, men skräck? Nej.

Resident Evil 4 är helt okej – men är det skräck? Det tycker inte Kerstin eftersom Resident Evil bytt form från Survival Horror till renodlad shooter.

3. Hur länge har du varit spelskribent?
För att vara exakt har jag varit spelskribent i 1 år och 9 månader. Jag började på Gameplayer.se augusti/september 2010. Efter det skrev jag spel- och filmrecensioner för kulturbloggen november-december 2011. Jag scoutades av Aftonbladet Spela i slutet av det året och fick min första recension publicerad i tidningen i januari i år.

4. Vad är värst? Fanboy eller hater?
Fanboys är väl haters av allt de inte älskar? Jag tycker det i princip är samma sak att vara hater och fanboy, att ha tunnelseende.

5. Finns det någon spelserie som du tycker ”är så uttjatat att få se färg torka är mer spännande”?
Haha vilken fråga. Final Fantasy är väl en sån serie. Har visserligen aldrig tyckt om JRPG:s heller, plus att jag är sur på Square Enix för att de väljer att göra ett Final Fantasy XIII-2 istället för Kingdom Hearts 3.

6. Vad är ett exempel på en riktigt bra spelkaraktär?
En riktigt bra spelkaraktär ska gå att sympatisera med, vara jordnära men ändå ha det där extra man saknar. Jag älskar Nathan Drake just därför. Han har humor, han gör bort sig, men i slutändan klarar han av saker jag aldrig skulle ha klarat. Min absoluta favoritkaraktär är Jennifer i ”Primal” som släpptes 2003 till Playstation 2. Hårdrockarbrud som svär, har sarkastisk humor, räddar dagen och ändå inte är översexualiserad eller överdrivet maskulin.

7. Finns det något spel du ångrat att du har spelat? Varför?
Jag ångrar att jag envist fortsätter spela Silent Hill-serien. Jag borde ha slutat vid ”Silent hill 4: the room”. Allt efter det har förstört all respekt jag hyst för seriens tidigare titlar som gjordes av Team Silent. ”Silent hill” har gått från att vara en riktigt bra psykisk terror till gubben i lådan-nonsens.

8. Hur tror du att det kommer att se ut om fem år i tv-spelens värld?
Ska jag vara ärlig så väljer jag att inte tro eller spekulera någonting. Dels för att jag inte har någon aning, men också för att det är roligare att överraskas av utvecklingen. Men spel som kulturform har ju blivit mer och mer accepterad. Casualspelare tror jag är avgörande för hur utvecklingen kommer att se ut de följande 5 åren.

9. Har du ett tips på ett riktigt underskattat spel?
Problemet är att de spel jag lirat som ingen annan lirat har alltid varit ganska dåliga. Det vill säga det finns nog ingen ”underskattad” titel jag gillar som jag skulle rekommendera någon annan. Summoner är en sådan. Jag skäms nästan över att säga att jag älskade det och lade ner hur många timmar som helst på det.

10. Är spelindustrin tuffare än för tio år sedan?
Tuffare på vilket sätt? Jag var 13 år för 10 år sedan och hade nog inte så bra koll på industrin då. Ändå vill jag svara ja i och med alla iphone/android-spel kostar lite att producera, och spelserier som pressar fram en ny halvdan titel om året bara för att hänga med i svängarna. Sen om massproduktionshetsen redan hade startat för 10 år sedan vet jag inte.

Sen kommer en bonusfråga från Frances Blaxell; som jag intervjuade innan dig: Kerstin, du får väldigt många kommentarer på din stil att recensera. Speciellt anser folk att du utelämnar information om spel och ”hur” de spelas, tex spelmekaniskt. Istället beskriver du nästan enbart känsla och upplevelse. Vad är viktigt enligt dig att ta med i en recension? Känner du att folk har befog för sin kritik av din unika stil? Tror du att du kommer utvecklas eller har du funnit din ”röst”?

Det viktigaste för mig att ta med i en recension är för- och nackdelar, vad som får spelet att skilja sig från resten. Jag har inga problem med att skriva om det spelmekaniska, men om det inte utmärker sig (vilket den sällan gör) känns det onödigt att på 1200 tecken ta upp något så oväsentligt. På ett sätt har de befog för sin kritik. Men det finns så många olika vinkar att tackla en recension på, tekniskt eller som i mitt fall samhällskritiskt. Alla typer borde få existera sida vid sida. En recensent som inte har behov av utveckling borde pensioneras. Men jag har absolut funnit min röst och jag är otroligt stolt över den. I frågan skriver du att den är ”unik”, jag är hellre unik än en i mängden. Men jag har alltid varit såhär när jag kritiserat saker, så unik – visst. Men jag är fortfarande mig själv och kommer aldrig vilja vara någon annan.

Kerstin, du är enastående! Jag är så glad att få intervjua dig! Tack så otroligt mycket!

Nästa gång är det en intervju med en charmig kvinna som är expert med nål, tråd och spel; Sanna Valapuro!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)