Recension: Castlevania – Aria Of Sorrow.

samplejn

Det tredje Castlevania-spelet till Game Boy Advance är ett speciellt spel. För det första så är Castlevania – Aria Of Sorrow det första Castlevania-spelet som utspelar sig i framtiden.
Bara det ändrar det visuella i det gotiska som det legendariska slottet erbjuder.
Eller gör det det?

Nja, Castlevania är fortfarande lika spöklikt och vackert som vanligt. Man känner igen alla fladdermöss, skelett som kastar ben på en, minotaurer med värsta huvudkapar-yxor och självklart de sabla medusaskallarna.
Seriöst, jag avskyr medusaskallarna. De flyger i en båge som går upp och ner, i en pendelliknande rörelse. Värst är de gula som förvandlar en till sten när man råkar snudda vid dom.
Fanskap.

Castlevania – Aria Of Sorrow följer likt dess föregångare till den bärbara konsolen de fotspår som tillhör mästerverket Castlevania – Symphony Of The Night. Det är alltså med ett upplägg som påminner om Nintendos klassiska Super Metroid , som uppgav subgenren ”Metroidvania”.

Som sagt, Aria Of Sorrow utspelar sig i framtiden. År 2035, till och med. Inte så värst långt fram ändå.

Soma Cruz hamnar hos det legendariska slottet och får ett uppdrag att hitta vägen hem igen efter att ha teleporterat till Castlevania. Vad han snabbt upptäcker är att han har en unik gåva.
Soma Cruz kan samla in en besegrad fiendes själ och använda dess egenskaper. Det kan till exempel vara en särskild attack eller så kan man göra saker man inte kan göra annars. Som att kuta under vatten. Vissa själar kan också ändra Somas status, så det gäller att välja klokt.

Att samla själar är kul, det påminner lite grann som att samla på Pokémon eller monster i Ni No Kuni. Därför är Castlevania – Aria Of Sorrow ett unikt spel i spelserien. Det behövs verkligen något nytt efter att ha använt samma Metroidvania-koncept sedan Symphony Of The Night.

Soma Cruz träffar en del olika personer i Castlevania: Aria Of Sorrow.

Soma Cruz träffar en del olika personer i Castlevania – Aria Of Sorrow. Men det är något som är bekant med Genya Arikado.

Aria Of Sorrow är jättevackert. De levande miljöerna och färgstarka färgerna lyfter upp spelet avsevärt. Men å andra sidan så finns det knappt något Castlevania-spel som ser hemskt ut. Det beror på hur man ser på saken.
Designen på fienderna, särskilt bossarna är riktigt läckra. Pixelperfektion som Konami gjorde allra bäst. Dock märker jag inte så mycket av futuristisk stuk eftersom Aria Of Sorrow utspelar sig i framtiden. Synd, här hade Konami ett gyllene tillfälle.
De kanske ville ha kvar det klassiska.
Ljudet är också bra, särskilt musiken. Där har aldrig Konami misslyckas på. ”Clock Tower” och ”Castle Corridor” är mina personliga favoritmelodier ifrån Aria Of Sorrow.
Kontroll fungerar också bra. Är man van med de äldre spelen så vet man hur man svingar ett svärd. De nya inställningarna, där man använder de dödade monstrens andar, bidrar till något unikt. Drar man uppåt samtidigt som man trycker på actionknappen så använder man en särskild förmåga. Givetvis kostar det magikraft, men magikraften fylls på automatiskt eller om man dricker magidrycker.

Stora skelett med stora ben.

Stora skelett med stora ben. Castlevania är sig likt.

Precis som i Symphony Of The Night och de andra två spelen till Game Boy Advance så har Aria Of Sorrow tydliga RPG-influenser. Man kan skaffa erfarenhetspoäng, och med olika kläder och vapen kan man höja sin status avsevärt. Det är ett vinnande koncept, så varför ändra på något som fungerar?

Något som jag är lite tveksam på är spelets svårighetsgrad. Visst är Castlevania fortfarande en utmanande plats men jag tycker att det är lite mer innehållslöst än till exempel Symphony Of The Night. Bossarna till exempel är inte så värst svåra. Är man van med föregångarna så kan man läsa fiendernas rörelsescheman och besegra dom relativt enkelt. Välbekanta bossar som Death dyker givetvis upp, men det finns unika bossar som är väl värda att nämna. När Soma kommer till en korridor så möter han en stor fladdermusboss, som man bekant ser i första Castlevania till NES. Men plötsligt kommer det en stor hand och klämmer sönder fladdermusen som den vore en tomat. Skvalp, blodet sprutar. I bakgrunden får man se ansiktet hos en jätte med stor mustasch. Balore heter bossen och bjuder faktiskt på en bra strid. Men det är hans entré som är mest minnesvärd.

Men som jag nämnde innan, de jädra medusaskallarna blir jag fortfarande irriterad på. Särskilt när man ska klättra uppför ett smalt klocktorn med taggar runtomkring sig.

Balore är en av spelets svåraste bossar (inte för att spelets bossar är särskilt svåra) och hans entré tillhör något av det mest unika i Castlevanias historia.

Balore är en av spelets svåraste bossar (inte för att spelets bossar är särskilt svåra) och hans entré tillhör något av det mest unika i Castlevanias historia.

Tre plus:

  1. Att samla själar från fallna fiender ger Soma Cruz unika förmågor. Det är kul att samla.
  2. Pixelperfektion och musikalisk skönhet är något som Konami aldrig misslyckats med, när det gäller Castlevania-spelen. Aria Of Sorrow är inte ett undantag. Snarare tvärtom.
  3. ”Metroidvania”-konceptet är vinnande sådant. Det är spännande och roligt att leta efter hemligheter i Draculas slott.

Tre minus:

  1. Castlevania – Aria Of Sorrow är inte så särskilt svårt. Fighterna mot bossarna är spelets största brist, på grund av att de inte är så svåra. Med vissa undantag förstås.
  2. Konami borde ha använt sig av mer framtidsgrejer eftersom Aria Of Sorrow utspelas långt fram i tiden.
  3. Storyn är lite tunn.
Hafs och slafs.

Hafs och slafs. Blodet sprutar mycket i Castlevania – Aria Of Sorrow.

Slutsats:

Än en gång har Konami lyckats med ett vinnande ”Metroidvania”-spel, men Castlevania: Aria Of Sorrow är inte utan brister. Det är lite för lätt men det vägs upp av den underbara grafiken och ännu viktigare: Att leta omkring i det vackra slottet. Upptäckarglädjen är enorm. Soma Cruz är en värdig hjälte och det är faktiskt kul att Castlevania-spel utspelar sig i framtiden även om det inte direkt syns. Soma Cruz unika egenskap att använda sig av besegrade fienders andar lyfter spelet. Detta är klart ett måste för de som älskar ett gott äventyr och Castlevania-spel i synnerhet.

Betyg: En stark trea av fem.

Castlevania – Aria Of Sorrow kom ut till Game Boy Advance 2003, utgivet och utvecklat av Konami. Det finns att ladda ned via Virtual Console, till Wii U.

Annonser

Jerrys Årskrönika 2015. Med årets spel, filmer och musik. (uppdaterat)

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

Imperator Furiosa i Mad Max: Fury Road. Hon är inte bara en symbol för feminism, men också för förändringarnas år som är 2015.

År 2015 har snart kommit fram till dess slut och det har hänt rätt mycket. I alla fall när det gäller den kulturella biten. I det här inlägget går jag igenom hur jag har upplevt det kulturella. Jag kommer att i slutet av inlägget att utse årets bästa filmer, bästa tv-spel och det bästa i musikalisk väg. Men jag passar även på att kasta en känga eller två åt saker som jag har stört mig på eller blivit besviken på under årets gång.

Tv-spel:

Jag har spelat mycket mer spel i år, jämfört med 2014. Både nya som gamla.
Det började med ett återbesök hos herrgården utanför Raccoon City i Resident Evil HD Remastered. Den bästa versionen av det klassiska spelet har blivit ännu bättre, mycket tack vare den förbättrade kontrollen.
Många spel från det förflutna som jag har missat på grund av olika skäl har jag lyckats greppa tag i. Rouge Legacy bjöd på mycket klassisk riddaraction och en hel del svordomar. Ungefär som Dark Souls II gjorde förra året.
På tal om det, så spelade jag årets svåraste och mest hårdkokta spel: Bloodborne. Det är precis så brutalt och svordomsframkallande som jag (delvis) hade hoppats på. Men jag tycker att Bloodborne har ett snabbare tempo och är mycket stabilare än Dark Souls II. Yarnham är en ondskefull plats och jag älskar det.

Bloodborne.

Bloodborne. Det svåraste spelet i år är också det spel som fascinerat mig allra mest. Hårdkokt monsterjakt som känns majestätiskt att spela.

Åter till de spel från det förflutna som jag har tidigare har missat. Ett spel som jag har varit nyfiken på hur länge som helst, var The Binding Of Isaac. Jag beslutade mig för att ladda ner The Binding Of Isaac: Rebirth och genast blev jag fäst vid det. Jag tror att jag har spelat minst 70 speltimmar men ändå blir jag lika överraskad varje gång. Fast det är ju sjukt svårt. Möjligtvis är The Binding Of Isaac: Rebirth det spel jag har spelat mest i år. Jo, det är det nog.
Jag har varit väldigt skeptisk till Uncharted-spelen länge på grund av att jag tyckte att spelen fick lite väl mycket överhypande och hyllningar. Men efter att ha sett trailern till Uncharted 4, funderade jag på att spela de tre första spelen. Lyckligtvis tog jag tag i Uncharted: The Nathan Drake Collection och jag tyckte väldigt mycket om den samlingen. En äkta matiné-samling med härliga äventyr med en häftig huvudkaraktär vid namn Nathan Drake. Så fel jag kan ha ibland.

I slutet av året kunde jag ladda ner både Castlevania: Aria Of Sorrow och Axelay, två klassiker från Konami som jag inte hunnit spela tidigare. Nu har jag äntligen tagit tag i dessa klassiker och jag älskar dom båda. Konami var bättre förr. Mer om det lite senare.

Jag spelade under försommaren det efterlängtade Batman: Arkham Knight och självklart är det en riktigt bra uppföljare med tunga inslag. Att styra Batmobile var riktigt coolt men ibland var spelet lite väl beroende av bilen. Annars, en riktig solid speltitel värdigt den mörke riddaren. Mark Hamill som Jokern är fortfarande awesome.

Jag blev riktigt peppad för Axiom Verge, för dess starka Metroid-stil. Det kändes otroligt häftigt att spela det först. Den visuella stilen och 8-bitsnostalgin var på topp. Forskaren Traces underliga resa i en märklig science fiction-värld känns riktigt mystiskt att spela men sen händer det något som lämnar en bitter eftersmak. Axiom Verge känns väldigt tomt på vissa ställen och det saknar struktur. Nu vill jag inte klanka för mycket på spelet, för det är ett otroligt bra jobb av Tom Happ som själv har gjort spelet. Dock måste jag tyvärr säga att Axiom Verge är årets spelbesvikelse.

Årets skandal är tveklöst hur Konami behandlat Hideo Kojima. Först lades det efterlängtade Silent Hills ned, sen togs Kojimas namn bort ifrån marknadsförningen av Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Inte nog med det, när spelet vann ett pris under Game Awards så fick inte Kojima ens vara med på plats för att ta emot priset. Vad som ligger bakom alltihop med Konami/Kojima-gate vet vi inte men en sak är säkert. Det ligger en hund begraven och det är troligtvis inte en vacker syn. Det värsta är att Silent Hills fick ta en stor smäll och nu är det dött och begravet. Som Konamis legendariska historik.

På tal om Kojima, så är årets mest smaklösa design helt klart hans underliga vision när det gäller karaktären Quiet i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Gubbsjuka i minsta detalj. Vedervärdigt. Jag har inte spelat det femte spelet i hans Metal Gear Solid-serie, men jag vill göra det en dag. Fast jag kan inte låta bli att rynka på näsan åt hur Kojima framställt Quiet. Det finns till och med en samlarfigur med ”verklighetstrogna” bröst som man kan klämma på. Men snälla, för i helvete.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hiedo Kojimas design för Quiet.

Årets mest utskällda är utan tvivel Hideo Kojimas design för Quiet. Den minimala klädseln och det gubbsjuka sättet som hon porträtteras är otroligt smaklöst och onödigt.

Det finns två spel som har överraskat mig totalt i år. Det ena var ett spel som av ren slump skaffade vis PS Plus (gratis), och det heter Rocket League. Det är ett fotbollsspel men man styr radiostyrda bilar. Ett enkelt koncept resulterade i ett riktigt underhållande spel. Stora banor med metallgaller runtomkring som man kan åka på gör det hela lite coolare. Rocket League är det roligaste sportspelet jag har spelat sedan R.C. Pro Am till NES. (Mario Kart-spelen inte inräknat eftersom jag tycker att det är en egen genre)

Den andra överraskningen är Until Dawn. För det första så fick jag fick det i present av en underbar person, helt oväntat! Men det som är riktigt häftigt med Until Dawn är att Supermassive Games lyckats göra det bästa survival horror-spelet på länge. De har gjort ett supersnyggt och stämningsfullt spel med väl tajmade skrämseleffekter. Om du tycker att karaktärer i slasherfilmer likt Friday The 13th är totalt blåsta i huvudet, testa att vara en sån själv i Until Dawn. Dina valmöjligheter påverkar spelets handling och det gör Until Dawn värt att spela mer än en gång!

Until Dawn

Until Dawn lyckades med väldigt mycket. Det är läskigt, mörkt, spännande och det är praktiskt taget genialt. Det bästa survival horror-spelet på länge, och det tåls att spelas om flera gånger!

E3 blev en triumf för Sony. De utannonserade många otroliga speltitlar inför den närmaste framtiden. Final Fantasy VII Remake, Horizon: Zero Dawn, en efterlängtad gameplayvideo från The Last Guardian var några av mässans höjdpunkter. Den mest överraskande utannonseringen var Shenmue III, som kunde finansieras via Kickstarter. Kampanjen drog in en miljon dollar på en dryg timme, och det visar hur efterlängtat Shenmue III är. Det beräknas att komma ut i slutet av 2017.

Att skapa egna banor i ett Super Mario-spel har jag längtat efter i årtionden, och i Super Mario Maker var det äntligen möjligt. Det geniala är att det är så lätt att begripa sig på och man kan spendera massor av timmar med skapandet av kluriga banor. Synd att Nintendo inte släppte det några år tidigare, när Wii U var en ny grej. Super Mario Maker passar Wii U perfekt.

(Uppdaterat 3/1 2016) I sommar fick jag testa ett MMORPG för första gången. Jag testade Final Fantasy XIV: A Realm Reborn i en gratisperiod och jag älskade den värld, Gridania, som jag kutade omkring i. Med min skapade karaktär Evangeline Bluemoon fick jag känna på det här massiva rollspelets kapacitet och det kändes som att jag var i himmelriket. Jag och Anna ”Lania” spelade tillsammans ett par gånger och vi gjorde några roliga uppdrag ihop. Jag kommer säkert att spela Final Fantasy XIV: A Realm Reborn igen någon gång men det lär inte bli än på ett tag. Men det är ett underbart minne ifrån den regniga sommaren 2015.

Evangeline Bluemoon och Noctim Mrorot

Evangeline Bluemoon och Novarim Noctis (min och Anna ”Lanias” karaktärer i Final Fantasy XIV: A Realm Reborn ifrån sommaren 2015.

Musik:

Jag är inte så värst förtjust i tv-program som Så Mycket Bättre. Det, och liknande program med koncept som består av att ta ett gäng sisådär kända personer som inte har synts till på ett tag och placera dom i en avlägsen plats intresserar mig inte ett dugg. Men, ibland kan det faktiskt lysa en solstråle i ett urskrynklat tv-program. Det var riktigt smart av TV4 att ta med Miriam Bryant. Hennes sångröst och sina tolkningar av andras låtar är genialt. ”Allt Jag Behöver” är riktigt kanonbra, klart årets cover! Hon kommer att bli ännu större än det, tro mig.
För övrigt så har det varit Zara Larssons år. Hennes ”Lush Life” är en modern klassiker och med sina starka feministiska åsikter har Zara gjort mycket bra intryck. Klart årets artist.

The Beatles finns äntligen på Spotify! Hurra. Om jag inte har fel, så är det väl i år som AC/DC också tog plats hos den stora streamningsjätten? Hur som helst, att Beatles finns på Spotify är riktigt kul. Det är en av de största musikskatterna någonsin.

Top Cats modernism av rockabillyn fortsätter. De släppte ”Kick Down” tidigare i år och det känns riktigt fräscht. Jag tycker att det är modigt av Torsbykillarna att injicera nytt sound i en så simpel musikstil som rockabilly är. Höjdpunkterna av ”Kick Down” är ”Butterfly” och ”Hold Me Now”.

Top Cats

Top Cats vågar förnya en så gammal och simpel musikgenre som rockabilly är. Deras senaste album ”Kick Down” är årets bästa album enligt mig.

Måns Zelmerlöws dubbla seger i Schlager-SM och Eurovision med ”Heroes” var välförtjänt. Numret var riktigt snyggt och Måns expertis på scenen gjorde honom till en värdig vinnare. På tal om schlagern, så fanns årets sämsta låt alla kategorier med. Hur Samir & ViktorsGroupie” ens tog sig till final är en av årets största gåtor. Det är en fruktansvärt usel låt. Jisses.

Vila i frid, Lemmy Kilmister. Den rätt så härjade Motörhead-frontfiguren har typ alltid varit med hela tiden, men nu är han borta. Det känns väldigt märkligt, eftersom han har varit med jättelänge och med mycket whiskeydrickande och rökande under årens gång så var han ändå där. Men inte nu längre. Lemmy avled den 28:e december, och han blev 70 år.

Film:

I år har många förebilder inom skräckfilm avlidit. Många av dessa var anledningen till att jag blev intresserad av rysare och thrillers, och ikoniska skräckfigurer. Wes Craven, mannen som skapade Freddy Krueger i A Nightmare On Elm Street och Ghostface i Scream-filmerna, förlorade kampen mot sin hjärncancer och avled den 30:e augusti. Betsy Palmer var mest känd som Pamela Voorhees i Friday The 13th – hon var Jason Voorhees mamma och var mördaren i den filmen. Hon avled den 29:e maj. Gunnar Hansen var den fasansfulle Leatherface i The Texas Chainsaw Massacre från 1974. Han gick bort 7:e november. Brooke McCarter, som spelade Paul i The Lost Boys, dog 22:a december.

Tyngsta förlusten, för skådespelare, filmskapare och filmhistorien, var Christopher Lee. Han gick bort den 7:e juni. Han har haft en enastående karriär som väldigt få skådespelare har haft. Frågan är om någon ens kommit upp i den nivå som Christopher Lee hade. Jag menar, hur många har fått äran att spela både Frankensteins monster och greve Dracula? Att spela en ikonisk James Bond-skurk vid namn Scaramanga? Att få arbeta med Tim Burton i många filmer? Sen får man inte glömma hans enastående rollprestation som Saruman i Härskarringen-filmerna och i Hobbit-trilogin. Och som greve Dooku i Star Wars: Episode II och III. Han har varit aktiv skådespelare i över 60 års tid och hanhar arbetat med många av filmhistoriens största. Han var även en krigshjälte i andra världskriget, och slutligen: Christopher Lee var sångare i ett heavy metal-band. Hur coolt var inte det?

Christopher Lee

Christopher Lee kommer alltid att vara en av historiens främsta skådespelare. Bond-skurk, greve Dracula, greve Dooku i Star Wars, Saruman i Härskarringen, Frankensteins monster, aktiv i många Tim Burton-filmer. Krigshjälte. Heavy metal-sångare.

Det har varit återkomstens år i filmvärlden. Michael Keaton gjorde comeback i Birdman, som vann 4 Oscars för bland annat bästa film. Jag har inte sett Birdman ännu, men ska försöka göra det inom kort.

När det gäller återkomster, så är det två filmer ifrån legendariska filmserier som är några av filmårets allra bästa. Mad Max: Fury Road är en storstilad comeback för en ikonisk hjälte som försöker överleva en tuff vardag i en ödelagd värld fyllt av sand, hetta och slaveri. Det är den bästa actionfilmen på åratal och den är så jävla snyggt gjord. Det är ett levande konstverk fylld av tuffa biljakter, sand som sprutar i ögonen och självklart explosioner. Vem fan bryr sig om att Mel Gibson inte är med? Det är så här en riktigt bra uppföljare ska se ut.

J.J. Abrams hade en tuff uppgift, att skapa en uppföljare till den älskade Star Wars-trilogin och vet ni vad? Han lyckades. Han tamejfan tusan lyckades! Star Wars: The Force Awakens är en renässans för den underbara rymdfantasy-sagan, och den känns så klassisk att jag gråter inombords. Nu vet jag hur de som såg de gamla filmerna på bio reagerade på den tiden, för jag blev som en tioåring igen med ögon stora som tallrikar. Det här är bara början på en underbar resa med Star Wars-sagans fortsättning och jag är så glad att jag har fått se den efterlängtade filmen. Kylo Ren är den mest fasansfulla filmskurken sedan Darth Vader. Adam Driver är helt perfekt som den onde karaktären. Den rullande droiden BB-8 är en charmig figur som är lätt att älska. Jag gillar hur J.J. Abrams lyckats framställa de nya karaktärerna såväl få oss att minnas de gamla. En fjäder i hans hatt för min del!

På tal om återkomster, så måste ni ju för tusan se Ash vs. Evil Dead. Den underbara skräckkomediserien är en utmärkt uppföljare till Evil Dead-trilogin, och Ash Williams är lika cool som vanligt.

Kvinnliga karaktärer på filmduken växer och blir starkare. Jag blev riktigt imponerad av Imperator Furiosas kamp mot mansdominerade diktaturen i Mad Max: Fury Road. Den stenhårde kämpen är så färgstark och så badass. Charlize Theron är en Oscarvinnande skådespelerska och har den tyngd bakom sig som krävs för att spela en så stark person som Furiosa är. En annan kvinnlig karaktär som jag blir mer och mer imponerad av är Rey i Star Wars: The Force Awakens. Hennes resa har bara börjat, men redan har hon vuxit till och blivit älskad av miljoner av fans därute. Med sin starka vilja och kämparglöd har hon blivit en karaktär att räkna med i framtiden. Daisy Ridley var relativt okänd tidigare men nu har hon blivit så omtyckt och ikonisk, precis som Carrie Fisher var med prinsessan Leia nästan 40 år tidigare i en Star Wars-film. Jag tror bestämt att Daisy Ridley är en skådespelerska att hålla ögonen på framöver. I sociala medier har hon redan varit utnämnd till Miss Universe och jag kan faktiskt se varför. Rey är en magnifik karaktär och hon lyfter upp en redan så fantastisk film som The Force Awakens är, till nya höjder.

Rey i Star Wars Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Rey i Star Wars: The Force Awakens. Den kvinnliga huvudrollen i den nya Star Wars-trilogin är redan en omtyckt personlighet. Hon är modig, stark och snabbtänkt. Rey är beviset att det går att skapa starka kvinnliga karaktärer.

Det bästa av år 2015, och det mest efterlängtade år 2016.

Jag avslutar det här inlägget med några listor från året som har gått, med bland annat det bästa av det bästa.

Men jag vill samtidigt blicka framåt. Mot 2016. Vad ser jag mest fram emot nästa år? Kommer den första spinoff-filmen från Star Wars-sagan att leverera? Ska Dark Souls III bli lika episkt som deras föregångare? Ska jag äntligen spela Fallout 4, som jag har missat? Kommer det att komma nya överraskningar? En sak vet jag. Det kulturella växer för varje år som går, och jag är glad att man får ta del av dess utveckling.

Nu kör vi!

  • Årets spelpodcast: Par I Pixlar.
  • Årets podcast: Johan Och Ida.
  • Årets bästa artist: Zara Larsson.
  • Årets bästa låt: Lush Life – Zara Larsson.
  • Årets sämsta låt: Groupie – Samir & Viktor.
  • Årets album: Kick Down – Top Cats.
  • Årets ögonblick: Mitt möte med Yaya Han i Comic-Con. Det glömmer jag aldrig. Någonsin.
  • Årets manliga filmkaraktär: Kylo Ren – Star Wars: The Force Awakens. Så ond. Så farlig. Så jävla bra.
  • Årets kvinnliga filmkaraktär: Delad plats mellan Imperator Furiosa (Mad Max: Fury Road) och Rey. (Star Wars: The Force Awakens) Så starka kvinnliga karaktärer har jag inte sett på väldigt länge. Om ens i överhuvudtaget!
  • Årets sämsta skådespelare: Adam Sandler. Kan han inte bara lägga av någon gång?
  • Årets spelsida: Svenska IGN. Hög kvalité med enastående skribenter.
  • Årets samarbete: När jag och Anna ”Lania” spelade Final Fantasy XIV: A Realm Realm ihop.
  • Årets genombrott: Daisy Ridley. Debuten som Rey i Star Wars: The Force Awakens är bara början.
  • Årets dumhuvud: Konami. Deras behandling av Kojima är en sak, men att lägga ned Silent Hills var droppen som fick bägaren att rinna över.
  • Årets cover: Allt Jag Behöver – Miriam Bryant.
  • Årets tv-serie: Ash vs. Evil Dead.
  • Årets WTF: När Bryce Dallas Howard springer fort i högklackat i Jurassic World.
  • Årets remake (spel): Resident Evil HD Remastered.
  • Årets besvikelse (spel): Axiom Verge.
  • Årets DLC i tv-spel: Ryu från Street Fighter, Cloud från Final Fantasy VII och Bayonetta i Super Smash Bros. Holy shit! Multiplicerat med tre! 
  • Årets besvikelse (film): Spectre.
  • Årets manliga spelkaraktär: Jag är lite tråkig nu, men jag säger Mario i Super Mario Maker. Inte sedan i början av 1990-talet har han varit så här bra.
  • Årets kvinnliga spelkaraktär: Sam – Until Dawn. Hon och många andra är många jag faktiskt brydde mig om i spelet.

 

  • Årets bästa filmer 2015:
  1. Star Wars: The Force Awakens. Den sjunde delen i Star Wars-sagan har allt som man älskar i original-trilogin och det som prequel-trilogin saknar. En film med mycket praktiska effekter, en solid story och massor av karaktärer att älska – både nya som gamla bekanta. Rey, spelad av Daisy Ridley, kommer att vara lika älskad som prinsessan Leia är idag. Årets bästa film är en bättre film än vad jag kunnat tro. Star Wars: The Force Awakens är en av 2000-talets allra bästa filmer och är ett måste.
  2. Mad Max: Fury Road. Den fjärde filmen om Mad Max äventyr i den ödelagda världen är en konstnärlig explosion. Det är full gas från början till slut. Lägg till en enastående Charlize Theron som den feministiska frihetskämpen Imperator Furiosa och man får en av de bästa actionrullarna på väldigt länge.
  3. Jurassic World. Det var ett tag sedan man fick se dinosaurier i den legendariska parken, och den fjärde filmen är så jävla snygg och spännande. Den klart bästa uppföljaren i Jurassic Park-serien med en ny, riktigt skitfarlig dinosaurie bjöd på sommarens största popcornsrulle.
  4. Inside Out. En film som handlar om hur de olika känslorna styr en inifrån är en snilleblixt av Pixar och Disney. Vad jag inte hade förväntat mig var att den är så otroligt rolig och så full av känslosamma ögonblick.
  5. Spectre. Den fjärde James Bond-filmen med Daniel Craig är en bra rulle, men samtidigt är det årets besvikelse. Om resten av filmen kunde haft samma klass som första halvan så skulle Spectre vara i samma klass som Skyfall. Men jag gillar Christoph Waltz som filmens stora skurk. Inledningsscenen i Mexico City är sjukt snyggt filmad.
Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens.

Årets bästa film 2015 är Star Wars: The Force Awakens. Det höll inte bara måttet, men är också en av 2000-talets allra bästa filmer.

  • Filmer att se fram emot 2016:
  1. I Saw The Light. Filmen om Hank Williams liv är för ett absolut måste, för att han är min absoluta favoritartist någonsin. Tom Hiddleston (Loki i The Avengers) ser verkligen ut som Hank Williams i trailern. När filmen har premiär i Sverige vet jag inte än, men jag hoppas att den kommer hit.
  2. Rouge One: A Star Wars Story. Första spinoff-filmen ifrån Star Wars-universumet gör mig rätt nervös på ett sätt men jag är ändå peppad inför denna. Kommer i december 2016.
  3. Deadpool. Den uppkäftige superhjälten med sina egenskaper är naturligtvis ett måste. Deadpool är en pajas som retar gallfeber hos många och jag hoppas att den svarta humorn har en stark kärnpunkt i filmen. Kommer 12:e februari 2016.
  4. The Hateful Eight. Quentin Tarantinos andra westernfilm på raken ser ut att vara en iskall rulle med hat och coola karaktärer. Ennio Morricone som gör musiken, Kurt Russell med asgrym mustasch och återkomsten av Jennifer Jason Leigh får mig att vilja längta efter januari redan nu. Eller förresten, januari kommer ju inom några dagar! The Hateful Eight kommer redan den 13:e januari.
  5. Ghostbusters. Nya Ghostbusters, nu med kvinnliga spökjägare. Hur awesome kommer det inte att bli? Den tredje filmen om Ghostbusters kommer den 22:a juli.
I Saw The Light.

I Saw The Light. Filmen om Hank Williams är den film jag ser mest fram emot att få se år 2016.

  • Årets bästa spel 2015:
  1. Bloodborne. Den spirituella uppföljaren till From Softwares Dark Souls-serie är mer än bara årets bästa spel. Med sitt snabba tempo, brutala svårighetsgrad och den fantastiska upptäckarglädjen är jägarens farliga äventyr i Yarnham ett måste för alla som älskar tv-spel. Bloodborne är riktigt stort och räkna med stentuffa strider mot de skräckinjagande bossarna. Det är gotiskt, skitigt, farligt och våldsamt. Men helt enkelt fantastiskt.
  2. Super Mario Maker. Det här spelet har jag väntat på i över 20 års tid. Äntligen kan man göra sina egna banor i Super Mario Bros! Och Super Mario Bros 3. Super Mario World och New Super Mario Bros U likaså! Lagom till Super Mario Bros 30-årsjubileum har Nintendo gett oss verktygen och låter oss skapa de banor som vi har fantiserat om i årtionden. Det har aldrig varit så här kul att skapa något eget tidigare.
  3. Until Dawn. Som en blixt från klar himmel kom det bästa survival horror-spelet på länge. Det riktigt stämningsfulla skräckspelet är riktigt välgjort och att försöka hålla så många av spelets karaktärer vid liv är en riktig utmaning. Valmöjligheterna ger Until Dawn inte bara ett djup, men också förmågan att kunna spelas om flera gånger.
  4. Star Wars: Battlefront. Ett riktigt beroendeframkallande multiplayerspel i Star Wars magiska universum med Battlefields spelmotor är sjukt underhållande. Det är klart årets vackraste spel och det är så jävla coolt att köra Walker AssaultHoth.
  5. Rocket League. Det behövs bara en simpel idé för att skapa ett genialt spel. Korsningen mellan fotboll och radiobilar resulterar till det bästa sportspelet sedan R.C. Pro-Am. Galet underhållande!
Bloodborne

Årets bästa spel 2015 är Bloodborne. Ett riktigt stort spel med episka miljöer och fighter mot bossar utan dess like. Svårighetsgraden är så tuff att man svär mer än vad Eddie Murphy gjorde på sin högtidsperiod – men fan vad bra det här är.

  • Spel som jag har missat år 2015 som jag kan tänka mig att spela 2016:
  1. Fallout 4. Det här kommer isåfall bli mitt första möte med den omtyckta spelserien, och det är något med den postapokalyptiska världen som är så fascinerande.
  2. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Trots allt sludigt som Kojima gjort med Quiet, så kan jag inte låta det femte storspelet om Snake passera förbi. Jag måste testa detta.
  3. Tales Of Zesteria. Jag provade detta lite grann i årets Comic-Con och det verkar riktigt mysigt. Jag tyckte om Tales Of Xillia och tror faktiskt att det här kan vara bättre.
  4. Rise Of The Tomb Raider. Uppföljaren till mästerverket har jag suktat efter länge, men eftersom jag inte kommer att skaffa en Xbox One så får jag vänta på PS4-versionen.
  5. Mortal Kombat X. Inget går emot ett gammalt hederligt slagsmål där blodet skvätter, och varför skulle Mortal Kombat X vara sämre? Gästinhopp av Jason Voorhees, Predator, Alienmonstret och Leatherface gör detta ännu mer intressant för min del.
Ett av årets mest

Ett av årets mest efterlängtade spel för många var Fallout 4. Det ser riktigt blytungt och massivt ut, och jag är garanterat säker på att jag kommer att hinna besöka denna postapokalyptiska värld nästa år.

  • Spel att se fram emot år 2016:
  1. Friday The 13th – The Game. Jag har väntat i 20 år på att Jason Voorhees ska få ett eget spel, och det här multiplayerspelet kan förhoppningsvis radera minnet ifrån det hemska NES-spelet en gång för alla. Jag förväntar mig inte GOTY 2016, men ett spel värdigt den legendariska skräckfilmsfiguren.
  2. Dark Souls III. Nå, ska From Software släppa ett tredje triumfspel, tredje året på raken? Det återstår att se, men jag håller givetvis tummarna. Praise The Sun!
  3. Legend Of Zelda for Wii U. Nintendo borde väl för tusan släppa det hett efterlängtade Zelda-spelet till Wii U år 2016? Vad kommer att hända i det här spelet? Vem vet?
  4. Ni No Kuni II – Revenant Kingdom. Boom! Utannonseringen av en uppföljare till det älskade Ni No Kuni var inte bara oväntad, men också riktigt awesome. Om det kommer 2016 så kommer jag definitivt att förboka det. Det kan du skriva upp.
  5. Uncharted 4 – A Thief’s End. Det förmodade sista spelet med Nathan Drake ser riktigt fantastiskt ut, och blir det lika bra som de andra tre spelen så kommer det här att vara en modern klassiker.
nvbn

Jason Voorhees återkomst till spelkonsoler får mig att lista Friday The 13th – The Game till nästa års mest efterlängtade spel.

Likt sand i ett timglas, så rinner de sista sandkornen ner för det årsglas som kallas för 2015. Jag har haft ett bra kulturår och det har varit en del bra filmer, spel och musikaliska upplevelser. Innan jag vänder på bladet till år 2016, så vill jag passa på att tacka er alla som har följt min blogg under året och att nästa år kommer att bli ännu bättre. Framtiden är nära och jag vill önska er allihop ett riktigt gott nytt 2016!

Vad har varit bäst för er år 2015? Vad ser ni fram emot år 2016? Skriv gärna i kommentarerna nedan.

(Uppdaterat 3/1 2016) Kolla gärna in Annas årskrönika för rollspelåret 2015.

Spel som jag vill se och spel som jag inte vill se i E3 2015.

E3-2015

Det är snart dags för årets största spelmässa, E3. 16-18 juni ska eliten av spelskapare visa upp framtidens titlar i Los Angeles.

Jag är som vanligt väldigt nyfiken på vad alla spelskapare ska visa upp. Det ryktas en hel del om vissa spel redan innan mässan visserligen, så det ska bli intressant att se om dessa rykten bekräftas. Sony, Microsoft och Nintendos konsoler kommer alla att få nya titlar och vi får se vad tredjepartstillverkarna hittar på denna gång.

I det här inlägget listar jag kort om vad jag hoppas på ska visas upp under E3, men också det jag inte hoppas på under mässans gång. Blå text betyder det jag hoppas på, röd text betyder det jag inte vill se.

MarioMaker610

Nintendo:

  • Ett nytt Metroid. Oavsett om det är ett läckert Retro Studio-spel eller ett gammalt hederligt 2D-lir så är det dags för Samus Aran att komma tillbaka.
  • Mer om Mario Maker. Spelet är beräknat att komma ut i september, så det vore kul att se mer ifrån detta efterlängtade spel.
  • Mer om det nya Legend Of Zelda. Eftersom det spelet blir försenat så skulle det kännas skönt med lite mer videos ifrån det här stora spelet.
  • Mer spel till Wii U i överhuvudtaget ifrån Nintendos sida. Som förväntat är tredjepartsstödet väldigt uselt, så Nintendo måste kämpa hårt.
  • En önskedröm visserligen, men jag vill faktiskt se ett Luigi’s Mansion 3 till Wii U.
  • Jag vill helst inte se så mycket om Nintendo 3DS. Ibland känns det som att Nintendo koncentrerar sig mer på den bärbara konsolen än deras stationära.
  • Pokémon. Lugn i stormen nu.

From Software:

  • Dark Souls III. Ryktena sprider sig som en löpeld. Kom igen nu, visa upp spelet på mässan!

2809263-1424111573-4

Crystal Dynamics:

  • Att företaget slänger in ett releasedatum för Rise Of The Tomb Raider till PS4 också. Konsolexklusivitet suger. Vill också se mer av Laras nya äventyr.

Rockstar:

  • Ett nytt Red Dead. Det har gått flera år, och Red Dead Redemption är av de allra bästa spelen någonsin. En uppföljare vore guld!
  • Grand Theft Auto VI kan faktiskt vänta ett tag. Folk har fullt upp med Grand Theft Auto V dessutom.

Konami:

  • Att Konami ångrar sig och återupplivar Silent Hills. Men det lär tyvärr inte hända.

Bethesda:

  • Ett releasedatum för Fallout 4 vore mysigt.

Ubisoft:

  • Ett nytt Rayman-spel och att Wii U faktiskt får ett spel ifrån spelföretaget denna gång.
  • Ytterligare mer Assassin’s Creed. Assassin’s Creed Syndicate kommer redan ut i oktober, så att redan utannonsera fler kommande titlar i detta nu vore som att äta för mycket motti. (nävgröt, googla det)

Activision:

  • Vad kommer mässans förmodade utannonserade Call Of Duty att heta? Det bryr jag mig inte ett skit om.

Square Enix:

  • Bravely Second kommer till Nintendo 3DS, men det vore riktigt kul om att företaget utannonserar ett Bravely-spel till Wii U.
  • Final Fantasy VII HD Remake. Kom igen, Square Enix. Få mig att vilja spela spelet.
  • Inget mer ifrån Final Fantasy XIII. Det räcker.

Star-Wars-Battlefront-_4-17_A

EA/Dice/Bioware:

  • Star Wars: Battlefront. Jag blir mer och mer peppad inför det här spelet, och om E3 visar upp mer ifrån det kommande Star Wars-spelet så kommer jag att skita på mig av ren glädje.
  • Mass Effect 4. När jag hörde musiken i förra årets E3 så fick jag gåshud.
  • NHL 16. Why not? Hockey är bäst som tv-spel.
  • FIFA 16. Det kommer garanterat. Men det intresserar mig inte.

Capcom:

  • Resident Evil Zero HD Remastered är på g, men det jag allra helst vill se är en rejäl reboot av mästerverket Resident Evil 2.
  • Att Capcom säger att Mega Man ska komma tillbaka.
  • Om ett Resident Evil 7 ska komma så hoppas jag att Capcom hittar tillbaks till det som gjorde de föregående spelen så bra och inte göra det övertrampet som Resident Evil 6 gjorde. Mer skräck och mindre action.

Summer_Camp_Screenshot_1

Övrigt:

  • Att spelföretaget Gun Media visar upp Friday The 13th-inspirerade skräckspelet Summer Camp. Många personer som har varit inblandade i första Friday The 13th-filmen är med och hjälper till med spelets utveckling. På tal om Friday The 13th, så kommer det att komma ett spel med Jason Voorhees för första gången på dryga 20 år. Det vore ju guld om Summer Camp bytte namn till just Friday The 13th. Varför? För det visuella, musiken och spelets upplägg är skrämmande likt de gamla filmerna.
  •  Att Playtonic Games skulle visa upp något kort om Yokka-Laylee.
  • Att något spelföretag köper Rune Factory-märket och släpper ut ett nytt spel i denna underbara spelserie.
  • Okej att många stortitlar inte kommer ut till Wii U eftersom konsolen inte har samma kraft som Playstation 4 och XBOX One, men då kan väl för tusan tredjepartstillverkarna göra andra spel till Nintendos stationära konsol? Det ser väldigt konstigt ut när vissa speltillverkare till och med släpper ut spel till Playstation 3 och XBOX 360 fortfarande och dissar Wii U. Sluta med den här löjliga mobbningen. Ja, för det är ren och skär mobbing.

 

Hur det än nu blir, så vet jag en sak. E3 kommer att bli riktigt intressant. Vad är du mest peppad för att få se?

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 12: Metal Gear Solid.

gfs_42494_1_1

Spionage och smygande har jag gjort förut i tidigare Metal Gear-spel, som i NES-versionen av Metal Gear och ”låtsasuppföljaren” Snake’s Revenge. Men när Hideo Kojima tog det spännande konceptet till Playstation och släppte ut ett av allra viktigaste spelen i historien; Metal Gear Solid, så skulle det bli något unikt. Jag som gillade originalspelet (tja, NES-spelet var inte det riktiga originalet, men ändå) kände lätt igen Big Boss, Gray Fox och Outer Haven. I det här spelet så får man åter ta sig an rollen som Solid Snake, som är på uppdrag i Alaska. Närmare bestämt i en fjärrstyrd ö som kallas för Shadow Moses Island. Hos den ön ska Solid Snake försöka stoppa den farlige Liquid Snake och hans legosoldater i Foxhound – som Solid Snake tidigare var en medlem i. Om man kollar noga, så har varje medlem i Foxhound namn efter ett djur. Metal Gear Solid är helvetes spännande och väldigt stämningsfullt. Om Solid Snake vill så kan han skjuta soldater men det bästa är att undvika bråk i överhuvudtaget – precis som i originalet. Men här kan soldater höra ljud som lockar dit dom där ljudet kommer ifrån. De kan även se fotavtryck i snön där Solid Snake har gått utomhus. Konamis superspel är så storslaget och Hideo Kojima har tänkt på precis allt i det här episka mästerverket. Solid Snake själv är en ärrad men stenhård soldat som man inte vill jävlas med. David Hayters whiskyröst är helt perfekt för Solid Snake. Spelets story är riktigt komplex men det är helt fascinerande att hänga med. Kojima är duktig på historia, och visar gärna upp det som har hänt bättre än någon annan historielärare i skolan. Det är väldigt mycket dialog och filmsekvenser i Metal Gear Solid, och alla röstskådespelare gör spelkaraktärerna så trovärdiga. Det är intressant att höra Solid Snake prata med sina kollegor via Codec. Sen är Kojima en jävel på dramatik. Bossarna är rena exempel på detta. Striden i fryskammaren där Vulcan Raven väntar på en med sin gigantiska minigun. Sniper Wolfs fruktansvärda tålamod och pricksäkerhet gör henne till en dödlig motståndare i två tillfällen. Men jag tror att det är Psycho Mantis psykologiska terror som tar hem priset. Han känner av ens ”själ” och säger att man har spelat Castlevania – Symphony Of The Night eller hur många gånger man har sparat spelet. Sen börjar fighten och det går inte att knocka honom – om man inte byter kontrollport. Vilket genidrag av Kojima. Den dramatik som uppstår varje gång man dör i spelet, hörs när en vän ropar ”Snaaaaake!!” är intensivt. Egentligen är inte Metal Gear Solid ett så värst stort spel men dess dynamik och dramatik gör det så otroligt spännande. James Bond kan slänga sig i väggen. Solid Snake är den främste spionagenten av dem alla. Metal Gear Solid är beviset på detta.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

12. Metal Gear Solid.

13. Tetris.

14. Super Mario RPG.

15. Super Mario Bros 3.

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 23: Castlevania II – Simon’s Quest.

castlevania_f_003

Det spelar ingen roll hur tekniskt fulländat Castlevania – Symphony Of The Night är. Det spelar ingen roll hur mycket härlig arkadaction Castlevania och Castlevania III – Dracula’s Curse har. De spelar ingen roll hur jävla bra soundtrack Castlevania – Rondo Of Blood har. För om jag skulle välja det ultimata Castlevania-spelet så är det Castlevania II – Simon’s Quest. Det andra spelet till NES är för många det svarta fåret i den älskade vampyrjägarserien men jag ser en hel del potential i den här klassikern. Jag har alltid sett Simon’s Quest som det mest mystiska och mytomspunna spelet av dom alla, och att vandra omkring i det förbannelsedrabbade Transsylvanien med Simon Belmont väcker många barndomsminnen till liv. Jag har alltid funderat på egna teorier när det gällde att leta efter Draculas fem kroppsdelar och det heliga korset. På den tiden fanns ju inget internet så det var bara ut och hitta svaren helt själv. Det tog mig en evighet att hitta Rover Mansion, där Draculas onda hjärta befann sig. Eller att hitta vägen till Brahm’s Mansion där Draculas öga fanns. Det finns många falska råd ifrån byborna som kan vilseleda Simon men om man kollar noga så kan man hitta sanningen. Det finns gott om klassiska monster i Castlevania II – Simon’s Quest. Skelett, varulvar, slemproppar (kanske inte rätt ord i det här fallet), mumier, målsökande ögon och medusaskallar. När Simon piskar ihjäl en fiende får han antingen små hjärtan, halva stora hjärtan eller hela stora hjärtan. I första Castlevania användes hjärtan som sidovapenskraft. Men i Simon’s Quest används hjärtan som pengar. Se till att köpa den vita kristallen och vigvattnet fort. Gärna också en bättre piska i någon av de byar som har livrädda bybor. Det som är unikt med det här spelet är att det är ett rollspel. När Simon har samlat tillräckligt med hjärtan ökas hans livsenergi. Men det beror också på vilken del av Transsylvanien han är i. Simon’s Quest var banbrytande med en annan sak. Tiden spelar en stor roll här, och det påverkar spelet mycket mer än vad man kan tro. Utan förvarning så kommer den klassiska texten ”What A Horrible Night To Have A Curse”. När den otäcka natten kommer får bakgrunden en mörkblå/svart ton och plötsligt blir fienderna dubbelt så starka. Har man inte en stark piska så kan det här bli en lång natt. Den underbara gotiska grafiken ifrån originalet är fortfarande väldigt vacker att se på, faktiskt så gillar jag bakgrunderna mer i Simon’s Quest. Texturen och färgerna är riktigt härliga att se på. Det finns några få musikspår i Simon’s Quest men vilka klassiker de är. Bloody Tears kom här och den är alltid förtjusande att höra på även om den är bättre i Super Castlevania IV och i Rondo Of Blood.  Herrgårdarnas musikspår Dwellings Of Doom är adrenalinhöjande. Titelmusiken är skitläskig och sätter en helt annan ton än vad man skulle tro om en uppföljare till ett arkadactionspel. När Simon når sitt slutmål, till ruinerna av slottet Castlevania är det en speciell stund som jag aldrig glömmer. Till tonerna av det spännande Within These Castle Walls så känner man att man ska möta en riktigt förbannad Dracula. När Simon slänger i de fem kroppsdelarna så kommer den episka striden och Dracula är inte nådig. Eller tja, det beror på vilken strategi man använder sig av. Men det är den stunden som när Simon återvänder till slottet som han härjade i första spelet som känns väldigt speciellt. Att komma tillbaks till ett mardrömslikt slott. Castlevania II – Simon’s Quest må inte vara det mest felfria spelet i serien men det är ändå spelet med mest känsla och rätt stil. Därför anser jag att det är det bästa Castlevania-spelet av dom alla.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 54: Castlevania III – Dracula’s Curse.

Wii-U_Castlevania-III_gameplay_4

Efter Castlevania II – Simon’s Quest, så beslutade Konami att gå tillbaks till den klassiska arkadstilen ifrån det första spelet. Resultatet blev det fantastiska Castlevania III – Dracula’s Curse. Grafiken, den gotiska stilen, kontrollen och de extravapen man fick ha med sig var exakt samma från originalet. I det här spelet så tog man sig an rollen som Trevor Belmont, som var en förfader till legenden Simon Belmont. Han körde precis samma stil  som Simon (piskande och sånt), men här finns det en viktig skillnad som gör det här spelet så unikt. Trevor kunde förvandla sig till en annan karaktär och beroende på vilken väg man tog, så kunde man få tillgång av en av dessa tre medhjälpare: Grant, som kunde klättra på väggar och tak. Sypha, som använde sig av starka magier. Och här introducerades en annan legend; Alucard – Draculas son, som är god och vill hjälpa Trevor med att bekämpa ondskan. Alucard kan förvandla sig till fladdermus och flyga, och för övrigt kunde han skjuta eldkulor. Jag nämnde att man kan välja olika vägar och det är också unikt för Castlevania III – Dracula’s Curse. Man stöter på vägkorsningar och får välja bana. En väg ledde snabbare till en lättare bana, och en annan till en svårare. Beroende på vilket slut man vill få, så är valen av vägar viktiga. Castlevania III – Dracula’s Curse är något enklare än originalet men minst sagt lika roligt och underbart. Till och med bättre. Bossfighterna är enastående. Musiken är ännu bättre. Men det är coolheten som gör det tredje spelet så fantastiskt.

 

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 59: Super Castlevania IV.

35592-Super_Castlevania_IV_(USA)-3

När SNES kom, så var det endast en tidsfråga när ett nytt Castlevania-spel skulle komma. Det kom ett riktigt snabbt, och det blev också ett riktigt actionlir! Simon Belmont återvände i det strålande Super Castlevania IV, och det var mer tekniskt överlägsen originalet på alla plan. Kontrollen var välbekant men med nya förmågor: Simon kunde piska uppåt och neråt. Han kunde också greppa tag i öglor som fanns här och där – det är värdefullt i banan där rummet snurrar omkring. Sen kunde han hoppa i vilken riktning han ville utan att bekymra sig för att vrida sig. Det var ett helvete i föregångarna att inte kunde styra Simon i luften. Som han inte kunde göra i de två föregångarna han var med i. Att ta sig till Dracula är absolut inte lätt men det är en helvetes kanonfärd som Simon får ta i Super Castlevania IV. Bossarna är mäktigare än tidigare. Mumien Akmodan II på det stora klocktornets visare, stenjätten Koranot, dansande spökena Paula Abghoul and Fred Askare och givetvis Death själv ger minnesvärda strider. Slottet Castlevania är snyggare än någonsin och det låter vackrare än tidigare, tack vare 16-bitsgrafiken respektive soundtracket. När jag hör Bloody Tears ifrån Castlevania II – Simon’s Quest så får jag gåshud för det är tillsammans med Rondo Of Blood-versionen den allra bästa varianten av melodin. Super Castlevania IV är inte så gotiskt som föregångare är, men Konami lyckades med att skapa ett av SNES bästa actionlir och ett spel värdigt namnet Castlevania.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 72: Castlevania.

Castlevania_NES_3

Jag är ett stort av Konamis legendariska vampyrjägarspel, och min upptäckt började i första Castlevania till NES. Simon Belmont skulle ta sig igenom det stora slottet för att dräpa alla monsters ledare, greve Dracula. Men att ta sig till Dracula är en utmaning i sig, för de sex olika delarna så lurar det många tuffa fiender och en lång rad otajmade hopp som får en att dö ganska omgående om Simon hamnar i vatten. Den läckra retrostilsgrafiken och den ännu mer imponerande musiken tillhör något av bland det bästa i 8-bitsväg. Simon Belmont är en tuff fan med en cool piska som kunde döda allt ifrån svävande Medusaskallar till stora yxkastande riddare. Eller dessa små puckelryggar – om man lyckas träffa dom. Små fanskap. De sex bossarna med Dracula i spetsen är klassiska och bjuder på fint motstånd. Castlevania är ett underbart arkadspel med inslag av action och en dos äventyr. Och mytologi om monster. Hur kan man inte älska detta?

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 81: Castlevania – Rondo Of Blood.

akumajoudraculax-chinorondo0017

Det tog sin lilla tid, men när det här spelet kom ut på Wii’s Virtual Console så slog jag till. Jag hade bara hört talas om att det här var ett av de allra bästa Castlevania-spelen. Redan från start, känns Castlevania -Rondo Of Blood mer än ett simpelt Castlevania. Simpelt är väl att ta i, för alla Castlevania-spelen är väldigt utmanande.  Men Rondo Of Blood är grymt svårt. Svårighetsgraden har skruvats upp mycket och alla fiender är tuffare och hårdare än i tidigare spel. Men det här påminner om ett annat Castlevania-spel jag har spelat; Castlevania – Vampire’s Kiss till SNES. Det är egentligen samma spel men det har andra banor och är något enklare. Och Vampire’s Kiss är sämre. Pixelgrafik har aldrig varit bättre, Rondo Of Blood är helt i klass med dess världskända uppföljare Castlevania – Symphony Of The Night. Många saker som är med i Rondo Of Blood används också i Symphony Of The Night, så håll ögonen öppna. Soundtracket är också helt enastående. Är man ett äkta Castlevania-fan som jag är, hittar man lätt referenser till många andra spel i serien. Till exempel har Konami valt att behålla den grafiks stilen när Ritcher Belmont besöker en av städerna ifrån Castlevania II – Simon’s Quest. Bossen Carmilla är också med och man känner igen hennes grå, gråtande mask. I en av bosstriderna mot trollkarlen Shaft, så trollar han fram alla fem originalbossarna ifrån första Castlevania. Nostalgikicken är riktigt stark i Rondo Of Blood, som tål att spelas flera gånger eftersom det finns flera olika alternativa vägar i spelets tuffa banor. Kan du hitta dom alla? Castlevania – Rondo Of Blood är jättesvårt men tillhör bland det bästa i vampyrjägarserien.

 

 

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 85: Turtles III – The Manhattan Project.

nesturtles37

Det första spelet om ninjasköldpaddorna, Teenage Mutant Ninja Turtles, var bra. Men det var så ohyggligt svårt och ärligt talat gillar jag inte det spelets upplägg. Men så kom uppföljarna och då kändes det helt rätt. Konami hade kastat in Leonardo, Raphael, Michelangelo och Donatello i en klassisk arkadvärld likt Double Dragon där de sparkade Fotsoldaters rövar. Jag tycker personligen att Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project är helt klart bäst för det är mer banor än i dess föregångare. Jag tycker också att spelet har mer flyt och självklart är det allra bäst med två spelare. Fotsoldater hade olika färger och med de olika färgerna hade de olika egenskaper och vapen, så se upp. Bossfighterna var också sjukt underhållande och man känner igen fienderna ifrån Turtles-världen om man är en Turtles-nörd som jag är. Självklart valde jag Donatello för att han är för mig den ultimata ninjasköldpaddan. Om jag inte har fel, så kom aldrig det här spelet till Europa, så jag importerade det tillsammans med en adapter som jag kopplade till NES.

Jag vill också passa på att jag missade Turtles IV – Turtles In Time till SNES, så därför kan jag inte ha med det spelet på listan.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!