Jag är inte en spelskribent utan en simpel knegare.

21898162763_da2cfe4b6f_o

Horizon: Zero Dawn. Ett av årets mest efterlängtade spel, som jag håller ett öga på. Jag kommer nog att inskaffa det senare i år.

Jag har tänkt på en sak.
Okej, jag tänker på rätt mycket, men just är det något extra särskilt som har liksom grävt sig in i hjärnstammen.

Efter att jag har publicerat mitt blogginlägg om Eurogamers nomineringar häromveckan, så fick jag några intressanta kommentarer på min Facebooksida.
Det diskuterades om vilka som blivit nominerade och om vilka som borde ha blivit nominerade, och en person skrev att jag är lika mycket spelskribent som alla andra som håller på med att skriva om spel.

Den kommentaren fick mig att fundera. Ordentligt.

Jag har inte uppfattat mig som en spelskribent, utan mer som en kultursälskande medelålders man som tycker om att skriva om mina favoritämnen:
Tv-spel, film, musik och konst.
Men visst, det vore ju riktigt roligt att vara en äkta spelskribent. Men med det medföljer en stor portion ansvar. Det kommer mer om detta lite längre fram i detta inlägg.

Hur uppfattar jag ordet spelskribent?

En spelskribent skriver om tv-spel. Uppenbarligen. Hen skriver krönikor, recensioner och nyheter. En spelskribent ska ha koll på vad som händer.
Det finns många exempel på olika spelskribenter och journalister.

Så här långt, är det rätt självklart.

Olika spelsidor som Svampriket, svenska IGN, Loading och FZ.se tillhör de största och de viktigaste sidorna. De är konkurrenter men samtidigt så uppfattar jag dom som bästa vänner. Nästan som syskon till och med. Jag följer många av dessa skribenter/journalister på sociala medier och de har ett fantastiskt starkt band.

Sen har vi en kategori som jag kallar för passionerade gamers som älskar att blogga, podcasta och berätta om sin kärlek för tv-spel på sociala medier. (Instagram till exempel)
Videospelsklubben är en av de mest populära sidorna och det har många podcasts som är otroligt välkända. Det här är människor som har en stor förkärlek till tv-spel. Tycker man mycket om retrospel så ska man definitivt kika in på Videospelsklubben. Givetvis finns det fler gamers, främst på Instagram.

Vad alla dessa har gemensamt är den gemensamma nämnaren vid namn ”tv-spel”. Alla är gamers med en speciell roll i det enorma klockspel som drivs av tid och lust. Alla är ett kugghjul, en drivaxel (inte för att jag vet om det finns en drivaxel i ett klockspel men fysik var inte heller mitt starkaste ämne i skolan) eller en pendel som får allt att fungera.

Nu är det jag kommer in i denna berättelse.

Jag blev givetvis smickrad av att jag av personen som skrev att ”jag är lika mycket spelskribent som alla andra”, för att jag lägger mycket tid på det jag gör.
Det stämmer ju. Jag lägger mycket tid på att spela tv-spel, se på film, lyssna på härlig musik och mina teckningar.
Men är jag ärligt talat en spelskribent?
Det tycker jag inte att jag är.

Vad är då jag?

En simpel knegare, som arbetar som ansvarig på en godsmottagning. Jag är tvåbarnspappa. Jag råkar faktiskt ha en stor kärlek till mina intressen. Min kärlek till min familj är givetvis störst.

”Men du skriver ju mycket om spel?”
Ja, det gör jag. Men jag skriver mycket om film och musik också. Jag är lika mycket ett Nintendo-fan som jag är Star Wars-nörd, rockabillydyrkare, gamer-feminist och Friday The 13th-älskare.
Men jag läser mycket om tv-spel. Varje dag. Jag besöker många av de nämna spelsidor, ser på filmklipp på Youtube och lyssnar på ett par podcasts. När det dyker upp en nyhet om ett spel som jag har hållit ett öga på, då läser jag det. Har Ludde Lundblad skrivit något på Svampriket så läser jag det.
Detsamma gäller film. Star Wars och Friday The 13th ligger mig varmast om hjärtat men visst är jag nyfiken på Deadpool och Batman v Superman också. Står det något nytt om följande så läser/ser jag på det på en gång. Och hypas. Så blev det när jag såg senaste trailern för Suicide Squad. Den är riktigt genial och den kan bli riktigt läcker.
Okej, tillbaks till ämnet, jag känner att jag kom på sidospår där ett tag.

”Skriver du inte recensioner också?”
Det stämmer. Det gör jag. Men här finns det en riktigt viktig skillnad mellan mig och skribenter som recenserar nya, kommande spel.
Sony, Nintendo och Microsoft skickar ut recensionsexemplar till de, nämnda ovan, kända spelsidorna och olika tidningar flera veckor i förväg för att de ska hinna recensera lagom till spelets releasedatum.
Med detta kommer ett ansvar. Personen får inte berätta något om själva spelet innan dess, och man ska skicka tillbaks recensionsexemplaret till det spelföretag som vill att man ska recensera spelet. Man måste hålla deadline. Samma sak med filmer. Filmkritiker får gå på pressvisningar för att det ingår i deras yrken. De har samma ansvar som spelrecensenter har.
Jag, däremot, köper de spel eller filmer som jag tror verkar bra. Går på bio och betalar. Sen sitter jag ner och skriver en recension. I min takt, så länge jag minns något.

För att kunna få recensionsexemplar av ett spel kräver ganska mycket ifrån en själv. Man måste vara relativt känd för allmänheten och ens sida måste ha en stor skara besökare i veckan. Min blogg har i genomsnitt runt 30-50 besökare om dagen. Det kan bli över hundra om jag skrivit ett inlägg som folk finner intressant. Men det räcker inte för att bedriva en verksamhet som spelrecensent.
Om jag hade varit i Nintendos, Sonys och Microsofts skor skulle jag inte heller börja med att skicka ut recensionsexemplar till en spelsida med få besökare. (Som min sida) Det hade ju varit helt fel annars.
Sen vet jag inte om jag måste äga alla de senaste konsolerna för att kunna recensera. Jag har PS4 och Wii U, och har inte tänkt skaffa någon annan konsol just nu.

”Varför skriver du inte för en annan spelsida?”
Det, däremot, vore en dröm. Men då måste jag ju ha mycket tid för det. Många spelsidor skriver man för gratis och med det tajta schemat jag har med vardagen så vet jag inte om jag kan eller hinner med det. En spelsida har ju ett eget ansvar att lägga upp nya grejer varje dag och varje inblandad har sitt eget ansvar. Självklart är jag ansvarsfull, det är inte problemet. Problemet är tidsbrist. Jag hade det bekymret när jag skrev för Megazine för flera år sen, och jag vill ju inte vara en bromskloss för en sida som vill gå framåt.
Därför skriver jag själv, för en egen bloggsida. Men visst drömmer jag om att vara en del för en stor spelsajt.
Sen söker faktiskt många spelsidor främst efter kvinnliga skribenter och det tycker jag är bra. Många kvinnor har inte fått chansen tidigare, och jag tycker att det är deras tur nu.

”Säg mig, varför ska vi finna dig intressant? Vad får dig tro att vi ska ta till oss det du skriver?”
Vem har sagt att jag är intressant? Jag håller inte på att använda mig av ”clickbait”-metoden bara för att man ska komma till min blogg för att läsa för läsandet skull.
Jag skriver mina inlägg för att jag tycker att det är kul och intressant att skriva. Det tycker visserligen folket på spelsidorna om att deras jobb är kul också. Men de har ett jobb att göra.
Det jag gör här, är fritid. Men jag välkomnar definitivt er läsare till min bloggsida. Ni kommer alltid att vara välkomna här. Utan tvekan.

”Är du en spelskribent?”
Nej.
Det är jag inte.
Jag är bara jag.
Ingen annan.
Bara en person som tycker om det han tycker om att göra, och delar gärna med sig sina tankar och erfarenheter.
Jag kommer att fortsätta med att skriva här på bloggen och faktiskt ska jag utöka min recensionsdel, i alla fall tre recensioner i månaden detta år är ett mål.
Det borde inte bli svårt, på grund av de intressanta filmer och tv-spel som kommer i år. Plus, så har jag en helvetes skämshög att hinna ikapp.

Till sist så vill jag bara avsluta detta inlägg med att jag respekterar och tycker bra om de gamers och spelskribenter som satsar helhjärtat på det de tycker om.
Det beundrar jag er för.
Många av er är mina förebilder och jag lär mig mycket ifrån er.

Men jag fortsätter vara en simpel knegare på nästan 36 års ålder, som tycker om att skriva om det han tycker är kul.

Så nej, jag är inte en spelskribent.

Inte som jag ser på saken, i all fall.

Annonser

Säsong 2! Sätrapôjks 10 frågor till Maria Myhr!

Äntligen var det då dags för en ny intervju, och denna gång ska jag intervjua en före detta kollega (vi skrev artiklar på Megazine) – nämligen en kvinnlig spelskribent som också har passion för filmens värld. Det här är min intervju med Loadings Maria Myhr.

Maria bloggar mycket om spel och film. Just nu är hon skribent för den ökända hemsidan Loading.se.

1. Vad är ditt första spelminne?
Det var någon gång före tidernas gryning som jag första gången styrde en digital skapelse över en skärm, så minnet sviker lite här… Det kan ha varit någon form av Game&Watch-spel (FireSafebuster?) eller kanske Viper på MicroBee:n. Plattformsspelet på handhållna enheten med okänt namn gick ut på att med sin gubbe undvika rullande tunnor på stålbalkar, och ta sig till toppen. Tror jag. Det kan också vara så att det handlade om att fånga bomber som en bandit kastade. Har också något minne av det här med att bolla flyende från brinnande hus in i en ambulans, men tror det var ett senare spel. I Viper styrde man en orm i en skärmstor ruta och åt kaniner som dök upp här och var – för varje kanin växte ormen och rörde sig snabbare, ju längre man klarade sig desto högre poäng. Smattrandet från ormen, pipet när man åt upp en kanin och den gula bitgrafiken är ett ljuvt minne i ryggmärgen.
2. Hur tyckte du att årets E3 var?
Öh, jag följde överhuvudtaget inte E3 och har inte hört talas om det förrän i år. Jag gick in på hemsidan för att se var man kunde hitta filmklipp men lyckades inte ens hitta datum och hålltider så jag struntade i det.
3. Det råder en het debatt angående Lara Croft, våldtäkter och sånt. Vad har du för åsikter angående detta ämne?
Jag tror det ligger något i det som tagits upp om att storyskapare inte tycker att räcker med att döda en kvinnlig karaktärs familj, utan man måste ta till det här våldtäktsknepet för att fånga spelarens engagemang. Jag tror det bottnar i att man vill utsätta karaktären för värsta tänkbara scenario, för sånt är ju intressant. Däremot skyggar man för att våldta män, eftersom det är ett så känsligt ämne i vår värld. En man som blir våldtagen är ingen riktig man, typ, eller skapar alldeles för mycket avsmak hos den manlige spelaren för att han ska vilja spela karaktären. När jag var i fjortonårsåldern såg jag Tidvattnets Furste, och jag och mina tjejkompisar tyckte att scenen där huvudpersonens yngre jag våldtas, efter modern och systern, var den absolut värsta, för han var ju kille. ”Tjejer är ju ändå gjorda för det”, gick resonemanget. Samhället säger oss att våldtäkt av kvinnor är hemskt men existerande, medan våldtäkt av män är avskyvärt och ska inte pratas om (eller ens erkännas, med tanke på den underliga domen med övergreppet på en transkvinna som gick från våldtäktsförsök till grov misshandel eftersom hon saknade slida). Det handlar nog om anal penetrationsångest – det är inte såna våldtäkter man utsätter kvinnor för heller, åtminstone säger man det inte rakt ut. Antar också att manlig homofobi kommer sig av just denna penetrationsångest. Tänk att jag har knäckt nöten…!
Ibland kan jag tycka att debatten blir lite ensidig från kvinnornas sida – vi är jävligt bra på att hitta fel i hur kvinnor framställs, utan att reflektera över vad det egentligen är vi räknar som ”bra” kvinnoframställning. Är det bra att kvinnor framställs som många manliga protagonister, som dödar urskillningslöst bara för att någon råkat ha ihjäl hans älskade? Samtidigt är man mer lyhörd för sånt som ligger en själv nära. Jag är kvinna, alltså är jag mer lyhörd för orättvisor som drabbar kvinnor och kvinnliga karaktärer. Det ska självklart belysas och diskuteras. Sexuella övergrepp är väldigt enkelt och väldigt effektfullt att ta till när det gäller att utsätta kvinnliga karaktärer för hemskheter, men jag tycker att det börjar bli rätt uttjatat och tråkigt ärligt talat. Låt det handla om något annat än min kropp, för en gångs skull. Och det är dags att våga ta upp våldtäkt av män.
Det jag främst reagerar på i just Lara Croft-fallet är uttalandet om att spelaren inte identifierar sig med Lara utan vill beskydda henne. Det är dels att att undervärdera manliga spelares inlevelseförmåga, dels att ignorera det faktum att det finns kvinnliga spelare, men framförallt att simplifiera spelarens roll. Det verkar rätt tamt att spela ett spel där man ska beskydda huvudkaraktären istället för att agera med henne.
Vad som ska hända med Lara Croft i nya Tomb Raider har väckt stor debatt i början av sommaren.
4. Vilken är den bästa speltillverkaren, tycker du?
BioWare. Säger jag med min begränsade erfarenhet. De har insett att spel inte nödvändigtvis handlar om att utkämpa den perfekta striden, utan också om dialog, diplomati, interaktion och relationer. De har förädlat Square/Enix:s sätt att berätta historier, utvecklat det från Final Fantasy-spelens statiska cut scene-baserade berättelser där striderna står i centrum och där det mer känns som att man spelar för att få en liten filmbit som belöning, till att man verkligen får skapa sin egen karaktär och dess story. Självklart finns det många fler steg att ta – fortfarande finns ju där en färdig berättelse med en tydlig början och ett tydligt slut. Det är därför jag tycker att tjafset om Mass Effect 3-slutet är ganska larvigt, det är inte ett mmorpg där spelaren själv har 99% av ödet i sina händer, utan ett spel med en färdig historia. Vägen mot målet kan se olika ut, men målet är detsamma.
5. Mass Effect är fullt med detaljer, dialog och har en stark story. Finns det något du saknar i denna spelserie?
Jag saknar mer dialog. Säger jag om ett spel som förmodligen slagit rekord i inspelad dialog… I trean kändes det fattigt när jag väl inlett romanser och börjat skaffa mig vänner, att jag mellan uppdragen och de avgörande dialogerna inte fick mer. Jag vill helt enkelt ha mer av karaktärerna, vill kunna fördjupa vänskaper och fiendeskaper, kärleksförhållanden. Mer valfrihet skulle vara roligt, men samtidigt är det som jag sa tidigare inte ett mmorpg utan ett spel med färdig story, och den storyn vill jag uppleva. Men jag vill ha mer av den. Jag saknar förstås också möjligheten till manliga romanser till manlig spelarkaraktär i de första två spelen. Det är klart att det kanske skulle bli lite märkligt om samtliga karaktärer var urskillningslöst multisexuella men det är ännu märkligare att endast kvinnlig homo-/bisexualitet existerar.
6. Finns det något spel du ångrat att du spelat? Varför?
…nej, jag kan inte komma på något. De spel jag verkligen inte har gillat har jag inte spelat klart, men även dessa har ju inneburit spelerfarenheter.
7. Tror du att det är mer kvinnor som spelar spel idag, jämfört med ungefär 10-20 år sedan?
Jag tror faktiskt inte det. När jag var liten och folk hade Nintendo så var det både tjejer och killar som spelade, ofta tillsammans (även om det kanske var tjejer för sig och killar för sig). Dock tror jag att tjejer/kvinnor då, precis som nu, inte spelar precis samma spel som killar/män – mer shooters och krigsstrategi för killarna, mer pussel och socialstrategi för tjejerna. Skillnaden är att idag har datorspel blivit synonymt med de våldsamma trippel-A-spelen som syns mest, och som förknippas mest med och marknadsförs mest för killar, medan mobilspel, facebookspel och liknande inte räknas som ”riktiga” spel och därmed inte har ”riktiga” spelare. Ofta är det kvinnor i majoritet bland spelarna i de spelen och då tror folk att kvinnor inte spelar datorspel.
8. Har du någon spelkaraktär som du ser upp till?
Jag tror knappt jag har någon riktig människa jag ser upp till, haha. Kanske Shepard då, från Mass Effect. Min godhjärtade variant alltså, en som gör så mycket för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt, som försöker få olika folkslag och folk med olika åsikter att faktiskt lyssna och lära av varandra.
9.  Vad ser du fram emot att få spela längre fram?
Dragon Age 3 (om det nu blir ett sådant), Guild Wars 2. Sen har jag en hög ”gamla” spel att ta mig igenom också, som Skyrim och Witcher-serien. Och Final Fantasy VII och VIII.
10. Nu kommer en filmfråga. Vilken är den bästa film du sett?
Thrall’s balls, vilken jäkla fråga. Jag har ingen aning. Jag har sett så många fantastiskt bra filmer. Några som ständigt återkommer är Gladiator, Döda poeters sällskap, Braveheart, Den siste mohikanen, Ronja Rövardotter, Den bästa sommaren… Terminator är nog en av de allra bästa.
Här kommer en fråga från Daniel Andersson:
Jag såg att du spelar World of Warcraft och Star Wars: The Old Republic, har du spelat andra MMORPGs innan och vilket är din favorit?
Jag har faktiskt inte spelat några andra mmorpgs. Än. Jag har laddat ner Conan men inte kommit igång. Av WoW och SWTOR skulle jag nog säga att WoW är mitt favorit-mmorpg, medan SWTOR är ett av mina favorit-rpg. WoW har en mer inbjudande och tillåtande grafik och fantasieggande värld både för ens eget rollspelande och pve-ande, medan SWTOR jobbat lite för hårt för att skapa en fotorealistisk Star Wars-värld. Dessutom är character story-delen så bra och så tidskrävande att jag ännu inte hunnit ta del av just mmo-delen så mycket än, vare sig när det gäller pve eller rollspel. Jag ser dock stora möjligheter till rollspel även i SWTOR. Mer tid, tack.
Maria, jag vill tacka dig för denna intervju, och för dina enastående svar! Det har varit en sann ära!
Nästa gång blir det dags för Svamprikets Tommy Håkansson!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro.
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson.
  7. Maria Myhr.
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)
  9. (extra tillagt!) Samson Wiklund. (kommer snart)

Vad skulle du vilja ha med i en spelmusikssamling?

För ett tag sedan skrev jag om en önskan om ett Absolute Video Game Music.

Jag tror fortfarande på att en sån samling skulle slå igenom, fast då måste man ju ha de rätta låtarna.

Man kan ju inte bara slänga ihop en massa låtar, utan att de ska ha en medryckande känsla.

Just det, ja, man bör ju ha med kända speltitlar i serier som Mario, Zelda, Mega Man, Sonic och Metal Gear. Titlar som får folk att säga ”aha, de spelen ja”!

Jag beslutade mig för att göra en undersökning. Jag skulle låta folket på Loading.se rösta på låtar de ville ha i en sån samling. Jag lät låtarna (efter en idé av herr Söderlund) ligga på två skivor, varav en chip-baserad och en studiobaserad skiva. Så här blev Loadings omröstning:

CD 1. (Chipbaserad musik)
1. Overworld – Super Mario Bros.
2. Vampire Killer (Stage 1) – Castlevania
3. Overworld Theme – Legend Of Zelda: A Link To The Past )
4. Main Menu – NHL ’96
5. Filmoa – Actraiser
6. Terra – Final Fantasy VI
7. Labyrinth Zone – Sonic The Hedgehog
8. Area 3 – Blaster Master
9. Holocaust – The Terminator
10. Stickerbrush Symphony – Donkey Kong Country 2
11. Boss Music – Super Bomberman
12. The Wastelands – The Last Ninja
13. La Passione Commuove la Storia – Suikoden II
14. The Moon – Duck Tales
15. Love Song – Dragon Quest 2
16. Dr. Wily Stage 1 & 2 – Mega Man 2
17. Dr. Wily Stage 3 & 4 – Mega Man 3
18. Wind Scene – Chrono Trigger
19. Presenting VVVVV from PPPPP – VVVVV
20. Praying Hands – Castlevania Adventure II: Belmont’s Revenge
21. Ocean Loader 4
22.Theme – Bubble Bobble
23. Fly To The Leaden Sky – Battle Garegga
24. Stage 1 & 6 Music – Batman: Return Of The Joker
25. Stage 1 – Journey Of Silius

CD 2. (Studioproducerad musik)
1. Into The Wilderness – Wild ARMs
2. Klaymen’s Theme – The Neverhood
3. Fire Emblem Theme (orchestrated) – Fire Emblem
4. Super Sonic Racing – Sonic R
5. Theme – The Curse Of The Monkey Island
6. Shenmue (Original Version) – Shenmue
7. Baladium’s Drive – Klonoa: Door to Phantomile
8. The End Begins – God Of War
9. Car Rap – Parappa The Rapper
10. Song Of Healing – Legend Of Zelda: Majora’s Mask
11. Open Your Heart By Crush 40 (Main Title) – Sonic Adventure
12. Title (renewal by Chris Huelsbeck) – Turrican II
13. Wind Garden: Gusty Garden Galaxy Theme – Super Mario Galaxy
14. Confronting An Enemy – Xenoblade Chronicles
15. You’re Not Alone – Final Fantasy IX
16. Legend Of Zelda 25’th Anniversary Medley (from E3 2011)
17. Alexdrite; Makoto’s Theme – Blazblue Continuum Shift
18. Theme Song – Jazz Jackrabbit 2
19. Abe’s Oddysee Theme – Abe’s Oddysee
20. Snake Eater – Metal Gear Solid 3: Snake Eater
21. Eyes On Me – Final Fantasy VIII
22. Freya’s Theme (Gizamaluke’s Grotto Theme) – Final Fantasy IX
23. Credits Theme ”Still Alive” – Portal
24.Still Alive with Lisa Miskovsky – Mirror’s Edge
25. Ending Staff Roll (Ending Theme) – Metroid Prime

Det här var en intressant blandning, mycket variabel. Det fanns ingen spelserie som direkt dominerade – möjligt att det fanns en del Final Fantasy med.

Konstigt dock var att inget från Final Fantasy VII var med?

Nu skulle jag vilja ha er hjälp.

Vad för spellåtar skulle du vilja ha med i en eventuell tv-spelsmusikssamling? Vad tror du skulle kunna gå hem hos lyssnarna?

Vad ska skivan heta? Bör det finnas en studiobaserad och en chipbaserad samling eller räcker det med en blandning? Håller ni med Loadings omröstning?

Framför allt – vad ska vara med? Jag ska försöka få ihop en lista med era önskemål också.

Det kommer att bli ett inlägg till – om era önskemål och mina dessutom.