Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 50: Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

 

95062_3ds_zeldalbw_1001_141

När det gäller regelrätta uppföljare i Legend Of Zelda, så förekommer de inte så värst ofta. Det brukar vara ett helt nytt kapitel i en helt annan tidszon och ha ett helt nytt upplägg. Men Legend Of Zelda – A Link Between Worlds är lite annorlunda. Dels för att det utspelar sig exakt i samma värld som i Legend Of Zelda – A Link To The Past, fast sex generationer efteråt. Så det är en regelrätt uppföljare men det är givetvis annorlunda. Likheterna mellan dessa två spel är slående. Jag som är van med A Link To The Past, vet ungefär vart Kakariko Village ligger och det är otroligt imponerande av Nintendo att inte ändra så värst mycket i Hyrules karta. I det här spelet får man möta en helt ny antagonist i Zelda-världen: Yuga. Han är en ond figur som förvandlar alla Sages till tavlor. De är blodsättlingar till de sju Sages som låste in den onde Ganon flera generationer tillbaka. Det finns några nyheter som lyfter fram det här otroliga spelet ännu mer. En dag möter Link den underlige kufen Ravio, som har en kaninhuva över sitt huvud. Ravio ger Link ett mystiskt armband och frågar om han får bo i Links hus tillfälligt. När Link återvänder till sitt hus så har filuren Ravio satt upp en butik i huset. Märkligt för en som ska bo i huset i några dagar. Här finns i stort sett alla klassiska vapen som Link brukade använda i SNES-klassikern som pilbågen, hammaren, Hookshot och så vidare. Ravio hyr ut sina grejer nämligen, och om Link blir besegrad så kommer Ravio och tar tillbaks grejerna. Men det går att köpa vapnen också fast för ett högt pris. Det är ett intressant tillägg. Men den viktigaste nyheten av alla som gör hela spelet: Med hjälp av armbandet som Link fick av Ravio så kan han bli en levande målning som kan flytta sig i väggarna. Plötsligt kan Link nå platser som han aldrig kunnat ha nått tidigare. Det är så genialt av Nintendo. Vad som mer är genialt, är designen i alla palatsen. Många palats är välbekanta ifrån SNES-klassikern men det finns såklart nya designer i dom. Med förflyttandet i väggarna så blir pusslen ännu mer kluriga och det lyfter A Link Between Worlds till en ny nivå. Så finns det en helt ny värld också: Lorule. Det är precis som Hyrule men mer förfallet, ungefär som The Dark World var i A Link To The Past. Om Link hittar mystiska sprickor med färgklickar i så kan han förflytta sig mellan dessa två världar. Fantastiskt genialt! Det visuella i A Link Between Worlds är i vacker 3D, och det doftar A Link To the Past lång väg. Jag fick den där ”throwback”-känslan när jag vandrade runt i det här underbara spelet, och hör man på den välbekanta musiken som är nu nyarrangerad så blir jag i extas. A Link Between Worlds är ett absolut måste för dig som har ett Nintendo 3DS. Älskar du A Link To The Past, kommer du att älska A Link Between Worlds.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Recension: Legend of Zelda – A Link Between Worlds.

20131122-122149.jpg

Ett nytt Legend Of Zelda-spel är egentligen ingen uppföljare men samtidigt är det faktiskt en uppföljare. Denna krångliga mening stämmer mycket bra på det här spelet: Legend Of Zelda – A Link Between Worlds. Tveklöst, så är det här spelet en tvättäkta uppföljare till mästerverket Legend Of Zelda – A Link To The Past som kom ut till SNES för 23 år sedan. (1991) Då var jag elva år gammal.

Jag har haft många underbara minnen till A Link To The Past, och har klarat av det många gånger. Fast jag kan spelet rätt bra så finner jag det riktigt utmanande, och svårslaget. Därför är det med största förvåning och överraskning att Nintendo vågar göra en uppföljare till klassikern. A Link Between Worlds dök upp i november 2013. Då är/var jag 33 år gammal.

Link möter Lorules prinsessa Hilda. Vad har hänt med det nu öderlgada riket?

Link möter Lorules prinsessa Hilda. Vad har hänt med det nu ödelagda riket?

A Link Between Worlds utspelar sig flera generationer efter händelserna i A Link To The Past. För att göra historien kort utan att använda för många spoilers, dyker en ondskefull karaktär upp. Han heter Yuga. Han har en farlig förmåga att omvandla personer till målningar. Vad han ska ha målningarna till tänker jag inte nämna, men Link måste förstås hindra honom innan det blir riktigt otäckt. Men det är inte den enda underliga karaktär som dyker upp i Hyrule. Link får besök av en försäljare med kaninhuva, Ravio. Han ger Link ett särskilt armband i utbyte mot att han får bo i huset så länge. Det armbandet får sedan Link förmågan att omvandla sig till en målning och gå runt i väggarna för att hitta nya vägar och saker i detta nya äventyr.

Det finns givetvis en massa likheter mellan Past och Worlds. För det första utspelar Worlds sig i exakt samma plats som i Past, fast med vissa förändringar. Om man har spelat Past så bör man hitta saker och ting rätt enkelt. Vart Kakariko Villiage ligger till exempel. Eller spåmannen. Eller den där isgrottan som man hittade Ice Rod i Past. Många ställen är intakta och det är väldigt nostalgiskt samtidigt som det är underbart. Man känner igen varenda fiende man stöter på, som de gröna gelekaktusarna (eller vad än de är) fast här får man inte elchocker av dom. Såvida de inte är gula…

Palatsen är välbekanta men bjuder på riktigt bra pussel och utmaningar. Glöm inte bort att många klassiska fiender finns med, som Wallmaster - som slänger ut dig till palatsets början om han får tag på dig.

Palatsen är välbekanta men bjuder på riktigt bra pussel och utmaningar. Glöm inte bort att många klassiska fiender finns med, som Wallmaster – som slänger ut dig till palatsets början om han får tag på dig.

Men nu till förändringarna. Försäljaren Ravio öppnar en butik i Links hus. Utan tillstånd, men det skiter Ravio i. Här kan man faktiskt låna vapen som man kan ha nytta av under spelets gång. Det är verkligen intressant för många av vapnen kunde man hitta i stora skattkistor i A Link To The Past. Hookshot, hammaren, Fire Rod, Ice Rod, pilbågen och så vidare. Nämnde jag hyra? Ja, det gjorde jag. För nu kommer det stora men. Om Link blir dödad så kommer Ravios lilla fågel och rycker åt sig de prylar du hyr. Då måste du hyra dom igen. Eller köpa dom – dyrt. Ravio, din girige typ. Därför älskar jag denne karaktär. Det ska inte bli för enkelt, eller hur?

Men eftersom Ravio har de mesta vapnen i sin butik, betyder det alltså att det inte finns sånt i spelets många palats? Jag tänker inte avslöja för mycket nu, för detta måste ju upptäckas själv. Men Nintendo har verkligen sträckt ut fantasin och gjort palatsen mycket mer kluriga än tidigare. Man kan till och med vara utanför palatsen tack vare sin väggmålningsförmåga. Snacka att tänka utanför lådan. Jag känner mig verkligen hembekant i dessa palats. Texturer, statyer, fienden, fällor, och i viss mån musiken doftar verkligen A Link To The Past att jag inombords gråter av lycka. Striderna mot spelets bossar är riktigt underhållande och visst, en del är rätt simpla. Men ett par är riktigt svåra och fick mig att byta strategi. Mer sånt, Nintendo – då har ni Legend Of Zelda-serien spikat och säkrat i minst 25 år till.

När jag såg på trailern för första gången gillade jag inte den grafiska stilen men när jag spelar A Link Between Worlds på mitt Nintendo 3DS, så tycker jag att den grafiska stilen passar riktigt bra. Faktiskt så är Hyrule riktigt vackert. Ännu bättre är den underbara musiken. Många toner är ifrån A Link To The Past, och om man vill så kan man besöka Milk Bar i Kakariko Village. Där kan man pröjsa flöjtpojken som spelar en slumpvis ton från ett annat Zelda-spel. När jag hörde Zelda’s Lullaby från Legend Of Zelda – Ocraina Of Time, kände jag mig som publiken som lyssnade på Benjamin Syrsas sång på julafton.

Prinsessan Zelda från Hyrule. Hennes visdom och hjärta av guld är ett starkt stöd för Link.

Prinsessan Zelda från Hyrule. Hennes visdom och hjärta av guld är ett starkt stöd för Link.

A Link To The Past hade Dark World, som var Hyrules motsats. A Link Between Worlds har också en motsvarande värld till Hyrule. Här kallas den världen för Lorule. Det är så simpelt och genialt. Lorule är väldigt likt Dark World, allt från fiender till träsket i sydväst. Nintendo ville lyfta upp Pasts storhet och hylla den men samtidigt ville de skaka om det klassiska äventyret lite. Efter att ha hämtat Master Sword, har Link faktiskt ett intressant val. Eftersom Ravio har de flesta vapnen så kan man välja vilket palats man vill börja med. (Ja, nästan.) Poängen är att man är såpass välbeväpnad, att man inte behöver ta Lorules palats i nummerordning. Om man inte vill.

Lorules prinsessa Hilda.

Prinsessan Hilda från Lorule. Denna mystiska kvinna behöver Links hjälp för att rädda det ödelagda riket. Men vem är hon?

Hyrule har en prinsessa, Zelda. Men riket Lorule har faktiskt också en prinsessa. Hon heter Hilda, och är i behov av Links hjälp. Jag gillar att Nintendo har gett Hilda svart hår och en mer allvarlig look än Zeldas glädjerika stil. Lila är riktigt snyggt. Men är det bara jag som tänker på Sabrina – Tonårshäxan‘s fastrar som också heter Zelda och Hilda? Det kan vara en slump men något inom mig tror faktiskt inte att så är fallet.

Huvudäventyret är riktigt bra och bjuder på en upplevelse som bara Zelda-spel kan. Men det finns andra saker man kan göra i spelet om man vill. Man kan leta efter underliga bläckfiskar med snäckskal, Maimais, som är utspridda överallt i både Hyrule och Lorule. Vad händer om du hittar dom alla? Man kan även undvika hönor, springa och jaga Rupees, eller varför inte jaga Heart Pieces? Fyra sådana så får du ett helt nytt hjärta. Ett klassiskt begrepp som aldrig åldras. Man kan även använda Street Pass och kämpa mot Shadow Link. Men jag har inte gjort detta så jag kan inte nämna någon åsikt om dessa fighter.

Tre plus:

  1. A Link To The Pasts värld är precis som man minns den, men man upptäcker helt nya saker i detta storslagna äventyr. Det är en perfekt balans mellan nostalgi och nytänkande.
  2. Palatsen bjuder på mer kluriga pussel och utmaningar. De är de bästa palatsen i ett Zelda-spel på många, många år.
  3. Ravios armband öppnar en ny värld av möjligheter. Att agera som en väggmålning som rör sig är riktigt kul!

Tre minus:

  1. Visst blir man förbannad på Ravios fågel som tar tillbaks de vapen man hyr. Men det jag tycker är riktigt synd är att Nintendo inte var mer jävliga. Det är lite för enkelt att hyra om vapnen igen och köpa dom. Rupees finns överallt.
  2. När jag såg trailern trodde jag att Yuga var en kvinna. Det var synd att hon inte var det, för det skulle vara coolt att ha en kvinnlig antagonist för en gång skull.
  3. A Link Between Worlds kändes lite kort. Men det tyckte jag att A Link To The Past också var.

Slutsats:

Att göra en regelbunden uppföljare till ett av världens mest älskade spel var ett modigt drag av Nintendo. Jag är mycket glad att de gjorde det, för resultatet är bländande. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds är för mig det bästa spelet i serien sedan Legend Of Zelda – Majora’s Mask. Vad som gör det här spelet så extraordinärt är att det behandlar Legend Of Zelda – A Link To The Past med djup respekt men samtidigt vågar sträcka ut sig till en ny nivå. Nya underbara karaktärer att älska, nya utmaningar och nygamla palats – i en bekant värld. Eller ja, två världar. Har man spelat Zelda-spel förut och älskar dom så är A Link Between Worlds ett måste. Särskilt om man älskar A Link To The Past. Nintendo, ni har gjort ett mästerverk. Igen. Tack!

Betyg: En femma av fem!

Yuga är en farlig typ - men jag tycker att han borde ha varit en kvinna. Det trodde jag han var när jag såg trailern för första gången.

Yuga är en farlig typ – men jag tycker att han borde ha varit en kvinna. Det trodde jag han var när jag såg trailern för första gången.

 

Inför GAMEX 2013: Jag älskar Hyrules motsvarighets namn: Lorule.

Det är en del Legend Of Zelda just nu. Wii U-ägarna spelar just nu HD-remaken av mästerverket Legend Of Zelda: The Wind Waker för fullt. Men redan om en dryg månad kommer ett helt nytt spel i den populära och älskade spelserien, till Nintendo 3DS (och 2DS):

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds.

Det första intryck jag fick när jag såg första trailern till spelet var att det var väldigt likt Legend Of Zelda. A Link To The Past, jag kände igen den värld (Hyrule) som var med i SNES-klassikern fast det är ny design. Ljudeffekterna är precis likadana. Det enda jag tyckte var nytt förutom den grafiska stilen var att Link kunde smälta in i väggar som en målning och förflytta sig genom annars är typ omöjliga att nå. Men inget om handling och om det skulle finnas en ”Dark World”. Nintendo är rätt duktiga på att hålla hemligheter. Att det inte gavs någon mer skymt av A Link Between Worlds på såpass länge var rätt – jobbigt att vänta på.

Men nu i veckan kunde jag äntligen beskåda en helt ny trailer som gav mer än en ledtråd. Namnet på den alternativa världen: Lorule. Ett mystiskt armband. Den alternativa världens prinsessa Hilda.

Plötsligt fick jag in en helt ny vision av A Link Between Worlds. Det är mer än en simpel uppföljare till A Link To The Past, det verkar vara ett spel som tar serien i en helt ny riktning. Alternativa världar har visserligen funnits tidigare, som Termina i Legend Of Zelda: Majora’s Mask. Eller ön Kohlint i Legend Of Zelda: Link’s Awakening. Men namnet Lorule – det är faktiskt enkelt och genialt på samma gång. ”Hyrule” (med betoningen High) och motsatsen ”Lorule”. (med betoningen Low) Det är så löjligt underbart. Jag är glad att det är Nintendo själva som kommit på det namnet. Jag undrar om Lorule har mycket likheter med Dark World i SNES-klassikern? En annan intressant sak är att prinsessan Zelda har en motsvarighet i Lorule: den mörkhåriga prinsessan Hilda. Snacka om kontraster.

Prinsessan Zelda till höger, i sin klassiska vit/rosa klädfärger och blont hår. Till vänster är Lorules prinsessa Hilda, med vit/lila klädfärger och mörkt hår. Snacka om kontraster!

Prinsessan Zelda till höger, i sina klassiska vit/rosa klädfärger och blont hår. Till vänster är Lorules prinsessa Hilda, med vit/lila klädfärger och mörkt hår. Snacka om kontraster!

Den mystiska Ganondorf-liknande antagonisten, som jag tycker verkar vara en kvinna – är också helt ny. Skönt med lite mer kvinnliga skurkar. Jag lägger märke till att Lorule verkar vara otroligt mycket mörkare än sin motsats Hyrule. Faktum är att jag tror att det här spelet kommer att bli nästan lika becksvart som Majora’s Mask är. Jag får lite kalla vibbar av Lorule, men ändå fascineras jag av det.

Jag gillar Legend Of Zelda: Skyward Sword, men önskar att Nintendo inte behövde ha det där jävla viftandet. Det förstörde nästan spelet. Legend Of Zelda: Twilight Princess var något bättre men kändes väldigt långt på något sätt. Därför har jag en stark känsla att A Link Between Worlds kan bli det bästa Zelda-spelet sedan, tja, Legend Of Zelda: Four Swords Adventures – eller Majora’s Mask om man ska gå på de äkta äventyren. Det kommer mer och mer ny information, mer artwork och den just nämnda trailern. Allt detta ger hopp för Zelda, Link, Nintendo och mig själv. Om A Link Between Worlds finns att spela på Gamex, kommer jag verkligen att skriva om mina intryck.

Jag känner på mig att Link är på väg att göra storstilad comeback på riktigt. I ett nytt spel, inte i HD-versionen av Wind Waker. Och det är inte en minut för tidigt.