Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 94: Luigi’s Mansion 2.

lmdmofficialart2

Jag tycker att Luigi har mycket mer personlighet än sin bror Mario. Jag blev riktigt glad att han fick ett eget spel när Gamecube kom ut. Luigi’s Mansion var ett roligt spökjägarspel med mycket charm. Men den här uppföljaren är ännu bättre. I Luigi’s Mansion 2 så ska Luigi jaga spöken i flera spökhus och försöka få ihop Dark Moon så att spökena blir snälla igen. Spelet är väldigt klurigt och faktiskt något svårare än dess föregångare. Luigi har lärt sig nya trick sedan sist och med nya verktyg så blir spökjakten ännu roligare. Grafiken och ljuseffekterna är väldigt fina, men soundtracket är ännu vackrare. Luigi’s Mansion 2 är så stämningsfullt och jag måste lyfta hatten för den underbara Luigi med sin personlighet. Det märks att han är livrädd för spöken, och det är det som gör honom så mänsklig. Han har karaktär. Och givetvis har Luigi en cool spökjägar-dammsugare. Luigi’s Mansion 2 är som gjord för Nintendo 3DS.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Annonser

Spelåret 2013: Krönika om spelåret, årets bästa och sämsta spel.

Det började riktigt bra. Redan tidigt år 2013 skulle det komma några tunga spel som skulle hålla mig sysselsatt i månader. Först kom Ni No Kuni, det underbara rollspelet från Studio Ghibli. Det spelet har jag och min sambo spenderat mycket tid med vardera. Men det beror också på att Ni No Kuni är ett välgjort RPG. Sen kom Tomb Raider, och jag fick äran att spela igenom Lara Crofts stora återkomst. Jag har spelat igenom äventyret nästan helt perfekt, har missat några trophys dock på story mode men också i multiplayerläget. Det jag tycker är så synd med vissa spel är att vissa trophys är beroende av multiplayerläget. Inte lätt med tanka på att man brukar oftast bli överrumplad av proffs eller sadister. Men jag är väldigt nära att få en platina där. Väldigt nära.

Det blev en ny konsol i år för mig. En handburen sådan.

Det blev en ny konsol i år, en handburen sådan. Nintendo 3DS.

Det kliade i min speltarm. Jag ville så gärna ha Wii U men det fanns inte så värst många spel till den då. Jag kollade på trailers för de kommande spel som Nintendo skulle släppa till Wii U och 3DS. Just då vägde 3DS tyngre för det skulle komma nya spel med Luigi, Yoshi och Zelda. Dessutom hade 3DS redan ett intressant spelbibliotek. Det jag gjorde var att beställa en så klart. Tillsammans med Luigi’s Mansion 2. Jag blev så överraskad av att tvåan var så mycket bättre än ettan. Jag visste att Luigi’s Mansion 2 skulle vara kul men nu hade Nintendo tänkt till ordentligt. Nintendo 3DS Shop är praktiskt för här kan man hitta gömda pärlor som fanns till Game Boy och NES, plus ”3D Classics”. Legend Of Zelda: Link’s Awakening DX, Super Mario Land 2 och Metroid 2 investerades. Likaså en uppgraderad version av älskade Kid Icarus med vackra bakgrunder och en bättre spelmekanik. Jag är glad att man kan hålla i skjutknappen så att Pit kan skjuta pilar hela tiden. Praktiskt. Men seriöst Nintendo: 50 kronor för ett NES-spel? Skärpning.

Det var extrapris på Super Mario 3D Land så det inskaffades inom kort. Det är knäppt att jag inte spelat det tidigare. Det påminner mig om både Super Mario Bros 3 och Super Mario Galaxy. Ett riktigt roligt plattformspel som visar Nintendos bästa sida. Att se Tanooki Mario igen var en ren fröjd. Det bör läggas till att det är väldigt mycket att upptäcka i Super Mario 3D Land.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag hade tidigt i år förhandsbokat ett spel som jag upptäckte hade växt mer och mer. Det var ett zombieöverlevarspel som hette The Last Of Us. Jag visste att det skulle bli ett spännande spel men jag blev helt överrumplad av att det var mer än så. Det var ett sånt spel som bara dök upp vid vissa tillfällen. Ett spel som rörde om ens känslor ordentligt. Man ville bara fortsätta spela men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut. Jag förhandsbokade ”Ellie Edition” av The Last Of Us, och fick med en läcker tygväska med kardborreöppning. Rejält påkostad och snygg.

En specialversion av The Last Of Us, denna kallad "Ellie Edition".

”Ellie Edition” av The Last Of Us är en brutalt snygg utgåva av spelet.

Sen blev det lugnt med spelköpandet ett bra tag för mig. Men jag utnyttjade Playstation Plus och deras gratiserbjudande. Jag passade på att njuta av Catherine, Metal Gear Rising, testade Dead Or Alive 5, Giana Sisters: Twisted Dreams, Remember Me och Little Big Planet: Karting. Jag är riktigt glad att det finns en sån här tjänst för det kan ju finnas pärlor som inte kostade något. Bara för prenumerationen, och den är ju tekniskt sagt billigare än vad spelen kostar egentligen. Mycket bra, Sony.

En hel spelvärld väntade på Grand Theft Auto V, och det blev en megaexplosion när det släpptes. Los Santos är en fantastisk stad och det finns mycket att upptäcka i storyläget. Men jag tänker skita i multiplayer för det sägs att många fuskar där. Jag spenderade några månader i Los Santos och det var riktigt kul.

Jag besökte GAMEX i slutet av oktober och i början av november. Där fick jag testa både XBOX One och Playstation 4, det sistnämnda tog hem spelet med bättre kontroll och en bättre monter. Det som var dåligt i år var Nintendos frånvaro. Hoppas de dyker upp på GAMEX 2014.

Jag är förtjust i Rune Factory-spelen och det blev en chock att Neverland skulle gå i konkurs. Hoppas verkligen att Rune Factory 4 dyker upp i Europa nästa år för det är det spel jag suktar efter allra mest. På tal om Rune Factory, fick jag tag på det fösta spelet till Nintendo DS via eBay. Det är underbart, fast inte riktigt lika fantastiskt som Rune Factory Frontier till Wii. Men ett måste!

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Jag lyckades att få tag på första Rune Factory. Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av sedan (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Året är nu slut och andas sina sista andetag. Jag har missat mycket spel i år. Det som gör mest ont är att jag missade Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – spelet som sägs vara det näst bästa Zelda-spelet någonsin. Någon gång nästa år ska jag spela det. Någon gång. Jag är dessutom sur för att Super Mario 3D World enbart finns till Wii U. Ett sista spelköp blev det faktiskt. Jag beställde Tales Of Xillia när det var extrapris på Webhallens adventskalender. Jag spelar det just nu och gillar verkligen detta läckra RPG.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds. Jag önskar att jag fick spela det här spelet.

Det är nu dags för mig att sammanfatta detta spelår med lite listor.

Först ut är faktiskt årets sämsta spel.

Årets sämsta spel - Giana Sisters: Twisted Dreams.

Årets sämsta spel – Giana Sisters: Twisted Dreams.

Egentligen har spelet en bra idé. Att låta systrarna byta skepnad och påverka spelets miljö är rätt finurligt. Men problemet är att det blir väldigt rörigt. Dessutom är jag fruktansvärt besviken för jag får inte alla den där The Great Giana Sisters-känslan. Inget som påminner om Commodore 64-klassikern. Årets besvikelse.

Nu är det då dags för årets bästa spel!

Ducktales: Remastered.

7. Ducktales: Remastered.

Årets remake. Joakim von Ankas äventyr fick mig att komma ihåg hur svåra NES-spel var förr. Transylvania är roligare och bättre än någonsin – särskilt musiken. Men det är å andra sidan resten av spelet också.

Metal Gear Rising: Revengance

6. Metal Gear Rising: Revengeance.

Inget smygande. Nu är det hack and slash som gäller för Metal Gear-serien. Men det är tur att det är såpass välgjort, med mycket action. Raiden är inte den tönt som han var i Metal Gear Solid 2 – här är han en riktig hårding.

Grand Theft Auto V.

5. Grand Theft Auto V.

Grand Theft Auto V är så stort, imponerande och snyggt. Det är inte perfekt, men man kan spendera rätt många timmar i Los Santos. Dessutom får man bekanta sig med galningen Trevor Phillps! Vilken galning. Grand Theft Auto V vinner priset för årets mest kompletta soundtrack, för jag har lyssnat mycket på den imponerande musiklistan.

Luigi's Mansion 2.

4. Luigi’s Mansion 2.

Nintendo har gjort Luigis spökjakt ännu bättre och ännu roligare. Lagom till den gröne rörmokarens 30-årsjubileum har nu äntligen Luigi fått ett spel värdigt hans namn.

Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

3. Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

Årets RPG är inte bara en roligt att spela. Det är en fröjd att beskåda, tack vare Studio Ghiblis vackra animation. Jag vill följa med Oliver och hans vänner överallt i denna magiska värld – och aldrig lämna den.

Tomb Raider.

2. Tomb Raider.

Lara Croft skjuter en pil rakt i våra hjärtan. Hennes återkomst är inte bara ett spel i världsklass, det raderar alla hennes föregående spel där jag alltid tyckt att hon är en person med en skrytsam attityd. Det är också för mig det bästa spelet där man kan skjuta med pilbåge.

The Last Of Us.

1. The Last Of Us.

Åter igen vinner ett spel med köttätande monster – The Walking Dead vann förra året – men det är inte monstren och skräckscenariot som gör hela grejen. Visst, de är otroligt viktiga, men det är något med spelets djup som fascinerar mig. Likt The Walking Dead, har The Last Of Us en fantastisk story. Den tillit och kamratskap som Joel och Ellie har äventyret igenom är för mig något av det mest konkreta jag sett i min drygt 25 år långa spelkarriär. Jag brukar oftast hoppa över cutscenes i vissa spel och här finns möjligheten att hoppa över cutscenerna. Men det vill jag inte göra för det är så spännande och trovärdigt. Få spel har berört mig, jag kan faktum räkna upp fem spel som har gjort det. Ett av dom är The Last Of Us. The Last Of Us är årets bästa spel.

Jag vill passa på att nämna två spel som jag inte hunnit spela igenom men de bör ändå nämnas.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Capcoms spel där minnen, missbruk och brutalitet är i fokus är än så långt (jag har typ spelat 2 timmar än så länge) riktigt intressant. På något sätt får jag vibbar av Blade Runner när jag spelar Remember Me. Jag får ta tag i detta igen när jag spelat klar spelet som kommer nedan.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Eftersom jag håller på att spela detta just nu och att jag investerat i det såpass sent, har jag hittills spenderat 8-10 timmar tillsammans med Milla, Jude, Alvin och de andra i kampen mot den onde kungen och hans maktgalenskap. Än så länge är Tales Of Xillia magiskt och värmande. Hade jag spelat klart spelet så skulle det fått en topplacering. Det skulle till och med ha petat ned Grand Theft Auto V, Luigi’s Mansion 2 och Metal Gear Rising från deras nuvarande placeringar. Men jag kan tyvärr inte sätta Tales Of Xillia och Remember Me på listan för de är inte färdigspelade.

 

Hoppas att år 2014 kommer att bjuda på fler spännande spel. (Och att jag får tag på A Link Between Worlds till slut.)

Spelåret 2013: Årets manliga och kvinnliga karaktärer.

I år har jag upptäckt en hel del personligheter med stark karisma. Dessa karaktärer är några jag sent ska glömma.

Jag har gått och grunnat på vilka jag ska sätta på första plats i kategorierna ”årets manliga karaktär” och ”årets kvinnliga karaktär”. Egentligen tror jag faktiskt att bägge kom rätt tidigt detta år – men så har jag inte spelat så värst många spel i år så jag kan ju inte välja vare sig Mario, Link, Elisabeth från Bioshock Infinite till exempel. (Super Mario 3D World, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – buhu – och som sagt Bioshock Inifinite)

Efter en stunds funderande så har jag gjort mitt beslut. Här är årets manliga och årets kvinnliga karaktärer.

1882125-ni_no_kuni_oliver_2

Årets manliga karaktär: Oliver – Ni No Kuni.

Oliver är en typ av hjälte som jag inte sett på år och dag. I en spelvärld idag med tystlåtna biffar eller råbarskade machos därute, så finner man här en helt oskyldig ung pojke som finner ett inre mod trots han är livrädd. Med ett rent hjärta och artighet charmade Oliver mig redan från spelets början. Att han är så mänsklig gör honom så underbar. Det är min motivering för att han förtjänar titeln ”årets manliga spelkaraktär 2013”.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Joel – The Last Of Us.

Luigi – Luigi’s Mansion 2.

Mr. Drippy – Ni No Kuni.

Trevor – Grand Theft Auto V.

Alvin – Tales Of Xillia.

Ellie-Girl-The-Last-of-Us-Action-Adventure-Game-PlayStation-1136x640

Årets kvinnliga karaktär: Ellie – The Last Of Us.

Ellie är ingen vanlig tonårstjej. Hon har upplevt total skräck och utvecklats till en äkta överlevare med en knivskarp tunga. Men det är också hennes lojalitet mot Joel (och för oss spelare för all del) och hennes mod som visar hur stark och fantastisk Ellie verkligen är. När det uppstår ett filmklipp i The Last Of Us vill man inte bara hoppa över det. Man vill se, höra och bry sig om Ellie. En helt otrolig ung tonåring med huvudet på skaft. Årets kvinnliga karaktär var redan given när Ellie gjorde entré i somras.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Lara Croft – Tomb Raider.

Milla Maxell – Tales Of Xillia.

Esther – Ni No Kuni.

Jag hoppas att 2014 bjuder på fler spännande spelkaraktärer!

Spelåret 2013: Första halvlek med Sätrapôjks åsikter.

År 2013 verkar bli året där spelen blomstrar. Många speltitlar har redan dykt upp och i den andra halvan av året kommer det att komma fler.

Men hur har det första halvåret sett ut spelmässigt? Jag ska slänga ur mig vad jag tycker så här långt.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,e ftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,eftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

I början av året spelade jag mycket Batman: Arkham City och inskaffade Batman: Arkham Asylum för att sedan fastslå att båda spelen är jättebra. När nästa del utannonserades, blev jag glad. Jag ser fram emot Batman: Arkham Origins senare i höst.

Det första spel jag skaffade mig i år var Ni No Kuni och det var en magisk upplevelse. Klassisk RPG möter Studio Ghibli – vad kan gå fel? Inget förstås. Äventyret med Oliver och vänner, fick en solklar femma av mig i betyg. (Högsta betyg)

Jag läste en hel del nyheter om Wii U, och att många tredjepartstillverkare lägger kaskader med dynga i Nintendos nya konsol. (Med andra ord så struntar de i den.) Men tacka fan att de gör det när konsolen säljer dåligt. När Rayman Legends dessutom försenas pga att Ubisoft vill släppa spelet till fler konsoler gör knappast saken bättre. På E3 visades fler stortitlar upp till Wii U från Nintendos sida. Förhoppningsvis säljs mer konsoler senare, när nya Super Mario 3D World och Mario Kart 8 kommer.

Det här halvåret har två spelkaraktärer gjort comeback och med stil.
Jag pratar om Lara Croft och Luigi.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Jag hade längtat efter nya Tomb Raider länge, efter att ha sett den imponerande trailern ifjol. När jag fick hem min Survival Edition blev jag så glad. Jag fick dessutom upptäcka att Tomb Raider inte bara var bra, det krossade sina föregångare till damm. Lara Croft förvandlades till en stark överlevare med hjärta. Jag blir så imponerad av spelets spänning och skönhet. Så imponerad att jag gav Tomb Raider min andra femma i betyg för i år. Lara Croft har nu fått den respekt hon förtjänat.

Det blev en ny konsol för mig i år; ett Nintendo 3DS. Jag var så grymt sugen på Luigi’s Mansion 2, för alla trailers såg bättre ut än föregångaren. (som jag gillar) Lyckligtvis var spelet bättre än vad jag trodde och mitt hjärta värmdes rejält av Luigis charm. Hans sinne för komik är träffsäker. Jag gav Luigi’s Mansion 2 en välförtjänt fyra i betyg. Luigi kommer alltid vara bättre än Mario.
På tal om Mario, undrar om Super Mario 3D Land, Paper Mario: Sticker Star och Mario Kart 7 är roliga?

Det här halvåret har varit en maktkamp mellan Playstation 4 och Xbox One. Microsoft gjorde rejält bort sig när de sa att man var tvungen att alltid vara online och att begagnade spel inte går att spela på Xbox One. Efter iskall kritik så drog de tillbaka de sakerna. Som tur är. Men jag tror att Playstation 4 kommer att dra ett längre strå för konsolen kommer att bli billigare.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

För nostalgiska skäl blev jag glad när jag lånade syrrans Nintendo 64. Äntligen kunde jag spela Banjo-Kazooie, Donkey Kong 64 och Conker’s Bad Fur Day för första gången på 10-15 år. Härligt att få uppleva något gammalt igen. Likaså Link’s Awakening DX som jag laddat ned på 3DS.

Jag hade delade åsikter om Bioshock Infinite’s överdrivna hype men det berodde nog mest på att jag var väldigt osäker på spelserien. Men jag ville ge det en chans, så jag provade Bioshock 1. Det är väl kul och så men varför är det så hyllat? För så bra är det inte – än, antar jag. Jag hade inte tagit mig så långt än dock. Nån dag ska jag spela klart det.

Ett av spelets största styrkor är den otroliga dialogen och de underbara rösterna. Det är trovärdigt.

Ett av årets starkaste speltitlar och en het kandidat till titeln årets spel 2013 är det utmärkta och lysande The Last Of Us. Bättre än vad jag förväntat mig!

Ett spel vars hype, pepp och såna saker, växte lavinartat under de sista månaderna innan release. Ja, jag pratar om The Last Of Us.
Jag fastnade för denna apokalyps-spel direkt. Dess otroliga historieberättande och vassa cut-scenes är något av det bästa jag sett. Vänskapen mellan Joel och Ellie är så tät och välgjord att man häpnar varje gång. Från början till slut så är det här spelet en fullträff. Min tredje femma i år.

Tre spel har alltså fått högsta betyg av mig i år. Men jag skulle sätta en slant att The Last Of Us kommer få titeln årets spel senare under året.

Jag minskade min skämshög och klarade av Bayonetta, Catherine och Metal Gear Solid 3. Skönt att minska på högen.

Andra halvan av året ser lovande ut spelmässigt. Grand Theft Auto V, Arkham Origins, Metal Gear Solid 5, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds och Mario & Luigi: Dream Team Bros. Yummy! Det här kommer bli det bästa spelåret på länge.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 - The Phantom Pain till ett grymt spel.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain till ett grymt spel.

Recension: Luigi’s Mansion 2.

20130530-132901.jpg

Efter ett decennium, ungefär, så återvänder Luigi till spökjakt med sin dammsugare. I det här spelet så ställer elakingen King Boo till med besvär genom att splittra Dark Moon i bitar och gör alla snälla spöken till rena busar. Professor E. Gadd kontaktar en harig Luigi och skickar ut den gröne rörmokaren för att ställa saker till rätta.

Mycket känns lätt igen om man spelat föregångaren till Gamecube. Man bländar spöken med sin ficklampa och suger in dom med dammsugaren Poltergust 5000, vilket är välbekant. Det här är mitt första spel jag testar till Nintendo 3DS och måste säga att kontrollen är betydligt enklare och bättre än i föregångaren.
Men visst blir det slitsamt när man agerar dragkamp när Luigi försöker suga in spökena.
En nyhet är att Luigi kan använda ficklampan för att hitta saker som är osynliga för blotta ögat. Det är användbart till senare dessutom.

Läcker grafik! Ficklampljuset är bedårade!

Läcker grafik! Ficklampljuset är bedårande!

Förut var det bara ett stort spökhus som Luigi fick jaga i – nu är det flera. Spökhusen är indelade i banor denna gång, och Luigi får göra en del uppdrag under sökandet efter Dark Moon-bitarna. Det är tur att det är indelat i banor för uppdragen är många och oftast rätt långa.
Här dyker spelets stora akilleshäl upp; det finns inga checkpoints på banorna. Ska du spara det du presterat på banan så måste du klara den först. Mycket dåligt eftersom om Luigi blir knockad efter en halvtimmes spelande – måste du göra om allt på den banan igen. Uselt.

Hur är det att jaga spöken då? Jag tycker det är roligare än förut och mycket beror på den vackra estetiken. Grafiken är oerhört vacker och soundtracket är perfekt spöklikt. Pausmusiken är otroligt vacker.


Men det är faktiskt Luigi själv som gör hela spelet. Hans personlighet är så underbar och så utvecklad. Luigi får mig att skratta med sin slapstick-humor. Det gör en hel del med en så stark huvudroll.
Spökena är olika svåra och längre fram blir de tuffare och ännu svårare. Utmaningen är det inget fel på.

Det finns ett multiplayerläge också där man ska bland annat jaga spöken på tid. Roligt men då föredrar jag kompisar att spela med.

Tre plus:
1. Kontrollen är otroligt bra. Det är mycket mer behagligt att suga in spöken med dammsugaren i det här spelet än i Gamecube-spelet.
2. Spelet i sig är utmanande men det finns en massa saker att upptäcka.
3. Luigi. Denna underbara karaktär. Äntligen ett spel som gör honom rättvisa!

Tre minus:
1. Varför kan man inte spara när som helst? Okej, spel ska vara utmanande men Luigi’s Mansion 2 hade varit bättre med checkpoints. Jag irriterar mig på att när man blir slagen efter att ha slitit med en bana i drygt en halvtimmes spelande.
2. E.Gadd är rätt mysig men han ringer lite väl för mycket på Luigi under banornas gång.
3. Jag saknar att använda eld och ismagier som man gjorde i ettan.

Slutsats:
Nintendo brukar mjölka ur sig sina mest kända spelserier, men detta välkomnar jag.
Luigi’s Mansion 2 är en utmärkt uppföljare som överglänser originalet.
En lustig historia med bra kontroll, utmaning, estetik och en fantastisk huvudroll. Nu jävlar har Luigi fått den uppmärksamhet han förtjänat i 30 år. Synd bara på brist av checkpoints. Men jag tycker att spelet är lysande! En pärla.
Betyg: 4 av 5.

Luigi. En ikon för underskattade karaktärer.

När jag kollar på filmer så brukar jag oftast gilla en viss birollskaraktär. Oavsett om Luke Skywalker är Jediriddarnas sista hopp så är Han Solo ändå coolare. Frodo Bagger är rätt mesig i jämförelse med Aragorn, Gimli och Gandalf. Mouth, Sloth och Chunk är mycket vassare än huvudrollen Mikey är i The Goonies. Vilket är ironiskt för att Sean Astin, som spelade Mikey, gör en toppenroll som Sam i Härskarringen-filmerna.

I tv-spel är det samma sak. Garrus, Tali och Liara är mycket färgstarkare än Shepard är.
Det bästa exemplet av en bättre biroll än en överskattad huvudroll är Luigi, Marios grönklädde bror.

Jag har oftast valt Luigi när jag skulle spela Super Mario Bros 2 fast han gräver långsamt.
Luigi är för mig en äkta underdog. Därav Mario alltid varit spelare ett och fått mest cred för att räddat Peach och Svampriket har Luigi stått i sin brors feta skugga. Utan Luigi skulle inte Mario klarat det.
I Super Mario Kart brukade jag vara Luigi för jag tycker så bra om honom. Jag lärde mig hans brister och styrkor. Jag kände mig trygg med den grönklädde rörmokaren. Dessutom förtjänade han att vinna.

När jag var liten ritade jag mycket spelbaserade teckningar, och jag minns att jag tecknade ett fodral av ett påhittat spel; ”Super Luigi Quest” – för då fanns det ju inget eget spel med Luigi. Och jag räknar inte med det usla Mario Is Missing.

Sen kom det en massa multiplayerspel och jag valde alltid hellre Luigi än Mario i alla spelen. Mario Kart, Mario Party, Super Smash Bros och så vidare.

Varför Luigi? Varför inte Mario?

Ärligt så tycker jag att Mario är löjligt impulsiv och är en sån där frontfigur jag vill spy galla över för att han saknar personlighet, djup och brister. Så tycker jag om Musse Pigg också, förutom impulsiviteten då. Jag föredrar Kalle Anka all the way.
Mario har också en jobbig röst, all jiiiipiii eller waaahooo som han tjuter ur sig får mina öron att ruttna.
Men Luigi, där snackar jag om personlighet.
Hans röst är lugnare och har en ljuv humoristisk ton i den. När Luigi äntligen fick ett eget spel, Luigi’s Mansion, fick han mer personlighet. Klumpig, rädd och försiktig. Med en portion varm humor och tajming har Luigi mer personlighet än vad Mario någonsin kommer att ha.
Ledsen Mario, trots att dina spel är fantastiska så har din bror mer karisma än du.

Luigis personlighet återspeglades sedan i kommande spel; inte minst sagt i Super Smash Bros Brawl. Jag tror Luigi har massor av fans, till och med Solid Snake respekterar honom.

I år har Luigi varit med oss i 30 år.
30 år. Det ni.
Nintendo uppmärksammar detta med ”The Year Of Luigi” där tillägget till New Super Mario Bros U; New Super Luigi U kommer ut. Här är han spelare ett.
Nintendo 3DS får två stora titlar där Luigi spelar viktigare roller än någonsin.
I Mario & Luigi: Dream Team Bros får man ta del i Luigis drömmar. Uppföljaren till Luigis storspel dök upp i mars; Luigi’s Mansion 2. Just nu hårdspelar jag det spelet, en recension kommer snart.

Det är oklart om Luigi och Daisy är ett par, för ibland tror jag att han är kär i Peach. Men jag tycker han skulle passa ihop med Rosalina, för hon har också en stark personlighet och kan ge Luigi så starkt lugn och trygghet. För hon är så lugn i sig. Det är bara en tanke jag har. Vem vet om vad Nintendo har i framtiden för Luigis kärleksliv?

Luigi har varit en hjälte för mig länge. Nu är det äntligen tid för honom att kliva ut ur sin brors skugga och ta emot det jubel han förtjänat så länge. Han är världens bäste andrespelare, men för mig är han en jävel på att vara nummer ett.

Ett stort grattis önskar jag dig Luigi. Tack för 30 underbara år. Må framtiden vara dig ljus. Respekt.

20130527-201008.jpg
Luigi är en äkta hjälte med hjärta och karisma.

Månadens inköp!

Maj är snart redan över, och den här månaden har det blivit en hel del inköp.

Båtskjulet hemma är rivet och nu växer det ett trädgårdsland fram. Tanken längre fram är att vi ska odla potatis, paprika, jordgubbar, tomater och smultron på den plätten, Dessutom har vi ju inskaffat ett körsbärsträd. Skönt med lite grönt.

Jag har varit länge sugen på ett Nintendo 3DS, och till slut gjorde jag slag i saken och beställde ett, tillsammans med spelet Luigi’s Mansion 2. Det är en fin konsol, fast jag struntar att sätta på 3D-effekten eftersom det är mest störande och att batteriet slösas. Jag laddade dessutom ned 3DS-remaken av klassikern Kid Icarus och denna version är otroligt snygg. Vad jag tycker om Luigi’s Mansion 2 kommer jag att nämna i en recension längre fram.

Mitt nya Nintendo 3DS och Luigi's Mansion 2.

Mitt nya Nintendo 3DS och Luigi’s Mansion 2.

Mästerverket Django Unchained kom hem häromdagen. Underbart, då kan jag ju se den här fantastiska rullen på Bluray hemma. Det är en film jag kan se många gånger som helst, så välgjord är den. Hittills är det ju årets bästa film.

Mästerverket Django Unchained.

Mästerverket Django Unchained.

Fast vissa inköp är mer nödvändiga när det händer jävligt tråkiga saker. I höstas hade vi problem med avloppet i källaren, det var som en stor pöl av äckelvatten och matfett i rummet där vår vattenpump var. Den stanken. Fy.

Det gick inte att få bort proppen heller så vi ringde slamsugaren. Proppen försvann men vad fasen låg det i rören? Champagnekork! Plastband som sitter på paket! I avloppet? Hur i helvete kom de dit in? Via köksslasken? De som bodde i huset tidigare må ha varit underliga. Ibland känner jag fortfarande den äckliga lukten av gammal matfett. Urk.

Idag ringde Malin och sa att vi fått sån översvämning igen. Men vad i helvete? Vi som dessutom varit mer noga att hålla slasken ren. Hur fan kan detta uppstå igen? Då slog jag till och köpte en Kärcher K3 högtryckstvätt plus en avloppsrensslang. Nu ska väl skiten lossna?

Kärcher K3. Jag köpte en sån plus en avloppsrensslang för att hålla rören rena.

Kärcher K3. Jag köpte en sån plus en avloppsrensslang för att hålla rören rena.

Digital teckning: ”Luigi’s Mansion 2”.

Luigi's Mansion 2.Äntligen blev jag klar med en digital teckning till. Det är mycket roligt att pyssla med min nya leksak!

Denna gång är det en fanart av spelet Luigi’s Mansion 2. Jag har aldrig spelat spelet men jag vill göra det. (jävla konsolexklusivitet.)

Här är det då Luigi som riktar sin dammsugare mot den onde King Boo – hans ärkefiende från förra spelet. Utmaningen i den här bilden var att det var rätt svårt att få till ljusskillnader i till exempel Luigis ansikte och King Boos kropp. Glasrutan var också svår att göra. Jag använde mig av airbrushteknik igen eftersom det flyter på riktigt bra.

Jag tänkte först strunta i att fylla i svarta linjer men jag gjorde det ändå, för jag ville visa figurernas skarphet.

Eftersom jag fortfarande är ovan med den digitala tekniken så är jag riktigt nöjd med den här fanarten av Nintendo 3DS-spelet.

Hoppas ni gillar bilden! Jag ska ta mig an ett porträtt för första gången med pennan snart!

Konsolexklusivitet suger svullen purjo!

20130428-100437.jpg

Tv-spel kostar pengar. Självklart ska de göra det eftersom de som skapar spelen måste dra in pengar för det hårda jobb de gjort, genom att ge oss spelare spelnöje.

Spelkonsoler kostar också pengar.

Något jag verkligen tycker suger svullen purjo är att man måste ha en viss konsol för att spela ett visst spel.
Nintendos konsoler är det perfekta beviset för detta.

Jag vill verkligen jaga spöken i Luigi’s Mansion 2 men jag har inget Nintendo 3DS. Mario & Luigi: Dream Team Bros ser verkligen fantastiskt ut, likaså den heta efterlängtade uppföljaren till Legend Of Zelda: A Link To The Past.
Men nej, jag har inget 3DS.

Det som är surt är att oftast Nintendo inte släpper samma spel till alla sina aktuella konsoler. En konsol kostar ju mellan 1500 kr upp till 3500 kr. Nintendo 3DS XL medföljer ju ingen laddare så den ska man köpa bredvid. De som köpte en vanlig 3DS tyckte att den var för liten. Därför gjorde Nintendo så.
Löjligt.

Sedan begriper jag inte vad de sysslar med när det gäller Wii U, men det är ett annat ämne som jag tagit upp förut.

Konsolexlusivitet är rätt korkat, men det gäller även tredjepartstillverkare. En ny Nintendokonsol med ungefär samma kraft som PS3 och XBOX360 är ute nu men tredjepartstillverkarna vägrar släppa spel till den.
Det är också rätt korkat, för att skita i en konsol resulterar att man tappar pengar.
Fast egentligen tror jag att det är Nintendos eget fel. De skulle ha släppt Wii U för många år sedan. Nu kommer de få svårt mot PS4 och nya XBOX, och vart är deras egna spel?

Tillbaks till konsolexlusivitet.
Varför ska jag behöva slänga ut ett extra par tusen på en ny konsol när jag vill spela ett spel som inte finns på den konsol jag redan har?
Girighet? Mycket sannolikt.

Tv-spel kostar pengar. Det vet alla, särskilt spelskaparna. Det skulle löna sig rejält om de kunde släppa sina egna spel till sina egna aktuella konsoler. För att köpa en ny konsol för att spela ett spel, är ju konstigt.

20130428-100412.jpg

E3 2011. Sätrapojks åsikter.

Årets E3 hade många förhoppningar. Bland annat skulle Nintendo visa upp sin nya konsol.

Men det har varit ett E3 med en del besvikelser.

Vi börjar med Microsoft.

De visade en massa spel till Kinect – som inte var ett dugg intressant. Möjligtvis Star Wars-spelet, men annars var det inget att hålla i julgranen.

Tur att de visade upp Halo 4.

Sony visade upp Vita, som ser riktigt bra ut. Fast enda nackdelen tycker jag är att den blir rätt dyr. Men man får det man betalar för. Den kommer att bli riktigt grym!

Vita.

Massor av spel visades upp, som till exempel Uncharted 3. Det ser riktigt bra ut.

Den grymmaste speltrailern dock är utan tvekan den för Square Enix’s Tomb Raider. Lara Croft har aldrig sett bättre ut.

Nintendo började sin konferens med en fin hyllning till Legend Of Zelda, som fyller 25 år i år. Bland annat en ny trailer på Skyward Sword – som kommer att Wiis sista stora spel.

För Nintendo visade upp sin nya….konsol…. Wii U.

Reggie, Nintendos "bad ass" pratar om Wii U under E3.

Wii U verkar praktisk visserligen, med dess teknik. Om du spelar på TV:n och någon vill se på TV så kan du byta så att du kan spela på kontrollen. Smart. Men det var inte så mycket som egentligen sas om Wii U:s prestanda. Hur stor hårddisk? Virtual Console? De var väldigt blyga om spelen till konsolen dessutom – som ska komma lagom till jul 2012. Dock verkar de ha tredjepartstillverkare på sin sida denna gång, med att konsolen har HD. Wow, grattis Nintendo. Redan? (nu var jag lite ironisk)

Nintendo 3DS-spel visades upp, bland annat Mario Kart 3DS som nu kan köras i luften och under vatten.

Super Mario 3DS påminde en del om Super Mario Galaxy, men nu är tanookidräkten från Super Mario Bros 3 tillbaka!

Den stora överraskningen var att Luigi’s Mansion 2 skulle komma till 3DS. Det verkar lika charmigt som sin föregångare.

Det bästa som visades upp till 3DS var utan tvekan nya Paper Mario. Det verkar gå tillbaka till den klassiska RPG-stilen och charmen som Super Paper Mario saknade.

Det som är tragiskt på ett sätt är att Wii’s historia nu är all. Inte många spel visades upp, förutom då Skyward Sword. ironiskt – en maskin som Nintendo nämnde att det skulle vara framtiden är nu som kattskit för dom idag. Ja, nu är det väl så med alla konsoler vilket är inte ovanligt. Men ändå, det är rätt skrämmande att en maskin nu ska ligga där och tyna bort i död. Men naturen ska ha sin gång.

  • Bäst på E3 var utan tvekan Sony. Vita är snygg och kan bli riktigt het.
  • Bästa spelen tyckte jag var Tomb Raider och Paper Mario.
  • Sämst på mässan var Microsoft med sitt tjat om Kinect.
  • Fulast namn: Wii U. Det låter nästan som ”Phee eew” (fy fabian)
  • Största besvikelsen var ändå Nintendos presskonferens, med så usel information om sin nya konsol. Och var var spelen till Wii U?
Årets E3 lämnar en massa frågor, en del förhoppningar och en del besvikelse. Hoppas på bättring nästa år.