Recension: Deadpool.

mwTeR4ezRxuK0vyRsiuA_Deadpool-Camp-B-One-Sheet

Ni har väl hört begreppet ”en nagel i ögat”? Deadpool är en nagel i brunögat hos superhjältegenren.
Men nu tar vi det här ifrån början.
Vem är Deadpool egentligen?

Filmen handlar om en riktigt uppkäftig legosoldat vid namn Wade Wilson och om hur han blev den ikoniske antihjälten Deadpool. Till de som kan sin Deadpool-historia, vet att Wade drabbas av svår cancer men erbjuds en väg ut ur sin mardröm.
Han genomgår en fysisk krävande behandling som går snett, men han får superkrafter likt de som Wolverine i X-Men har. Det vill säga snabbläkande krafter. Men tyvärr har detta ett dyrt pris, för Wades nya möjligheter har också gjort honom skitful och skrämmer alla i hans väg. Det suger, för han har ju träffat sitt livs kärlek.

Precis som Deadpool säger i filmen, så är detta inte en superhjältefilm. Utan en kärlekshistoria. Romantik av det hårdare slaget måste jag säga.
Det här är en riktig actionfylld krutdurk och det är visserligen en sorts superhjältefilm ändå på ett sätt. Med en antihjälte med ett rejält vulgärt ordförråd där ord som kuk, fitta, pung och rövhål används ganska flitigt. Så nej, det här är inte en vanlig Marvel-film. Våldet i Deadpool sticker också ut, för det här är ganska brutalt för att komma ifrån en Marvel-film. Blodet sprutar ut från alla håll, så jag tror inte att yngre barn ska se den här filmen. Fan, till och med 15-årsgräns är ett gränsfall för lågt. Deadpool svär så fruktansvärt mycket att man undrar om unga tonårspojkar ska se den här filmen? Hmm.

Deadpool är precis lika rolig som han ser ut. Räkna med att skratta i biofåtöljen flera gånger.

Deadpool är precis lika rolig som han ser ut. Räkna med att skratta i biofåtöljen flera gånger.

Superhjältefilmer är rätt linjära och brukar ha en regelrak story, men inte Deadpool. Det är nästan som ett samlag, det går fram och tillbaks i handlingen. Okej, det var en väldigt konstig beskrivning, men eftersom Deadpool är väldigt vulgär så därför behåller jag den beskrivningen. Det är lite Tarantino när det gäller berättandet faktiskt. Och intressant nog, fungerar det bra. Man bjuds på action mellan bakgrundstoryn. Effektiv och skitrolig action.

Nu till Deadpools viktigaste ingrediens: Humorn.
Storyn är ganska simpel och rätt så klichéartad men det tror jag att filmskaparna vet om. Därför har de lagt upp de tunga kanonerna i dess roligheter. Här har de lyckats fullständigt.
Ryan Reynolds gör storstilad comeback efter sin orättvist behandlade Wade Wilson i X-Men Origins: Wolverine. Här är han den person och antihjälte som man skall komma att älska. Käften går på Reynolds likt en trimmad AK-47:a. Skämten är sjuka och det anspelas en del på sex men det är med glimten i ögat. Jag älskar när Deadpool driver med superhjältegenren, särskilt med Reynolds urusla Green Lantern och även X-Men.
På tal om X-Men, så är ju Deadpool i samma universum som den legendariska organisationen. Därför finns det två gästinhopp av X-Men: Muskulösa Colossus och atomexplosionen Negasonic Teenage Warhead. Vilket asgrymt namn Negasonic har förresten, vilket geni kom på detta?

Deadpool är inte en film man ska ta på allvar utan man ska bara koppla av och ha kul. För kul har man. Deadpool är så otroligt rolig och för mig är Ryan Reynolds lika ikonisk som den knäppe antihjälten – precis som Robert Downey Jr är i rollen som Tony Stark. En uppföljare har redan fått grönt ljus och räkna med fler sjukheter ifrån den här bisarra seriefiguren.

Tre plus:
1. Ryan Reynolds är perfekt som Deadpool. Han ger den svärande fanskapet liv och karaktär.
2. Galet underhållande och rolig från början till slut.
3. Den hoppande storyn ger faktiskt Deadpool lite djup.

Tre minus:
1. Eftersom det är väldigt vulgära svordomar och brutalt våld rekommenderar jag inte Deadpool för barn. Det här är inte en vanlig superhjältefilm. På gott och ont.
2. Trots de träffsäkra skämten och hoppandet i storyn så är ändå filmen rätt klichéartad.
3. Deadpool är lite kortare än vad jag trodde.

Att Deadpool är i samma universum som X-Men märks tydligt när den här filmen gästas av två X-Men: Negasonic Teenage Warhead och Colossus.

Att Deadpool är i samma universum som X-Men märks tydligt när den här filmen gästas av två X-Men: Negasonic Teenage Warhead och Colossus.

Slutsats:
Vad ska man säga? Deadpool är en unik superhjältefilm som ändå inte är en sån film. Nej, det är en så kallad one man show. Men vilken show Deadpool bjuder på. Ryan Reynolds är i högform som den helgalne Wade Wilson och hans alter ego med den särklass fulaste käften bland alla superhjältar. Det var länge sedan jag verkligen skrattade och blev så underhållen av en film som jag blev efter att ha kollat klart på Deadpool. Det är sjukt, skitigt, brutalt och idiotiskt. Men jag älskar det!

Betyg: En stark fyra av fem.

Annonser

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 57: Guardians Of The Galaxy.

Guardians-of-the-Galaxy-Official-Photo-Groot-Prison-Lineup

Det här är en kombination av humor, action, science fiction och läckra effekter. Jag hade inte ens föreställt mig att Guardians Of The Galaxy skulle vara bra, men så såg jag den på bio. Det var länge sen jag blev så otroligt positivt överraskad eftersom jag underskattade filmen. Alla fem ”Guardians” är alla underbara karaktärer och det är lätt att tycka om dom allihopa. Min personliga favorit är Groot, den stora trädvarelsen med sitt hjärta av guld. Han och tvättbjörnen Rocket är roliga ihop. Guardians Of The Galaxy har också härliga repliker och det är väldigt lätt att skratta. 1980-talisten i mig blir extra glad när Peter Quill (Chris Pratt, skitbra) rabblar upp Kevin Bacon i Footloose i en scen. Nämnde jag filmens imponerande soundtrack? Guardians Of The Galaxy är en fest från början (nästan, det är sorg i början faktiskt) till slutet. Guardians Of The Galaxy är inte bara en av de bästa rymdfilmer jag har sett. Den är också den bästa Marvel-filmen jag har sett. Fy fan vad bra den är.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

57. Guardians Of The Galaxy.

58. Ghost In The Shell.

59. The Burning.

60. Rovdjuret.

61. Batman Begins.

62. Saw.

63. Det Våras För Sheriffen.

64. Ghostbusters.

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Recension: Guardians Of The Galaxy.

guardians

Marvel är den mest kända serietidningsstudio som någonsin funnits. Ja, tillsammans med DC Comics förstås.

Men på senare år, har Marvel proppat ett maskingevär full av seriehjältefilmer och kaskadskjutit som in i Norden. I år har det kommit minst tre filmer som är baserade på Marvels legendariska portfolio.

De som är äkta Marvel-fans känner garanterat till Guardians Of The Galaxy, men jag ska vara ärlig: Jag har aldrig hört talas om det här gänget tidigare. Det beror nog på att de inte är så världskända som Spiderman, Iron Man eller X-Men är. Så det är väldigt intressant att Marvel vågade ta den här vilda chansningen och göra en film av för mig (inte för fansen givetvis) okända gänget.

Jag måste säga. Marvel är djärva.

Guardians Of The Galaxy är en film som handlar om människan Peter Quill, som är jagad av många på grund av att han tagit en mystisk sfär. En ond karaktär, Ronan, är väldigt intresserad av den här sfären. Under sitt väldigt bisarra äventyr bland galaxen och olika planeter, stöter Quill på några av de mest fascinerande biroller jag någonsin sett.

Trädjätten Groot, som är fåordig men är förjävligt bra på att använda sin naturliga råstyrka. Lönnmördaren Gamora, som är minst lika farlig i närstrid som att hon är med vassa föremål. Galningen Drax, som är en muskelknutte med mäktiga tatueringar. Och så tvättbjörnen Rocket. Den mest uppkäftiga Marvel-karaktär jag någonsin sett. Stor i truten men också grym med automatgevär. Hur kan man inte älska en sån karaktär? Eller allihop?

De två småskurkarna Groot och Rocket är det bästa radarparet jag sett i filmväg på många herrans år. Jag menar, hur fan kan man motstå en trädjätte som slåss värre än en ent och en tvättbjörn med automatgevär?!

De två småskurkarna Groot och Rocket är det bästa radarparet jag sett i filmväg på många herrans år. Jag menar, hur fan kan man motstå en trädjätte som slåss hårdare än en ent och en tvättbjörn med automatgevär?!

Peter Quill själv är en härlig karaktär, och spelas perfekt av Chris Pratt. Han är så mänsklig och otroligt rolig. Han påminner mig om en väldigt ung Han Solo från Star Wars-filmerna, för Quill har samma typ av ”bad boy”-attityd som Solo har. Karaktärgalleriet är bra spelade av fantastiska skådespelare. Det är som att Zoe Saldana, Dave Bautista och Lee Pace är skapta i sina roller som Gamora, Drax och onde Ronan. I den ordningen. Vi får se bra skådisar som John C. Reilly, Michael Brooker (Merle från The Walking Dead), Benicio Del Toro och Glenn Close i övriga roller. Rösterna till Groot och Rocket görs av Vin Diesel och Bradley Cooper. Diesel säger inte så mycket i filmen och inte så många ord, men rösten är kraftfull och passar den enorma trädgubbet med stort hjärta. Cooper gör sin absolut bästa roll någonsin, och inte sedan Eddie Murphy som Åsnan i Shrek, har ens röst passat perfekt till en karaktär. Rockets karaktär förstärks av Coopers stämma.

Nästa styrka med Guardians Of The Galaxy är den träffsäkra humorn. I stridens hetta och bland de överlägset snygga tekniska bitarna så klamrar sig humorn fast som taggtråd kring ett köttstycke. Den är vass, exakt och väldigt bra. Jag skrattade som fan många gånger.

Storyn är simpel, men väldigt funktionell. Guardians Of The Galaxy må vara lite förutsägbar, men kom igen. Det här är äkta filmunderhållning, inte en Woody Allen-rulle.

Specialeffekterna blir mer och mer avancerade. Men också vackrare än någonsin tidigare. Guardians Of The Galaxy är fylld av ögongodis.

Specialeffekterna blir mer och mer avancerade. Men också vackrare än någonsin tidigare. Guardians Of The Galaxy är fylld av ögongodis.

Tveklöst är Guardians Of The Galaxy en av de bästa science fiction-filmerna jag sett, och en av de snyggaste. Jag såg den i 3D, och det flöt på riktigt, riktigt bra. 3D-effekterna är snygga och gör Guardians Of The Galaxy mer visuellt djup. Vi har kommit så långt med den avancerade filmtekniken, och många av filmens effekter är helt enastående. Ska en science fiction-film göras, så gör den ordentligt! Precis som regissören James Dunn har gjort med Guardians Of The Galaxy.

Soundtracket är också helt magiskt. De som har sett trailern, har säkert hört Björn Skifs klassiker ”Hooked On A Feeling”. Men soundtracket är mer än så. Det är en härlig nostalgitripp till 1970-talet och 1980-talet. Jackson 5, David Bowie, The Runaways – så himla briljant. Jag älskar också att Peter Quill dyrkar sin gamla Walkman.

Tre plus:

  1. Karaktärerna. De är väldigt lätt att älska. Träffsäkra skådespelare i rollerna. Extra plus till Vin Diesel och Bradley Cooper som lånat ut sina röster till Groot och Rocket.
  2. Humorn. Den skär rakt in i ens hjärta likt en varm kniv igenom smör.
  3. Garanterat ett visuellt mästerverk. Otroligt supersnyggt. Se gärna den i 3D.

Tre minus:

  1. Guardians Of The Galaxy är lite förutsägbar.
  2. Två timmar känns lite för kort! Men då hade den kanske varit för lång. Hoppas på en extended edition när den kommer ut på köpfilm.
  3. Jag hoppas verkligen inte att Guardians Of The Galaxy drar in för lite tittare. Att de här hjältarna inte har samma stjärnstatus som Spiderman, Iron Man eller X-Men kan ställa till det för dom.

Slutsats:

Som jag skrev i början: Marvel är djärva. De gjorde en vild chansning när de skulle göra den här filmen. Men oj, vilken chansning sedan!

Guardians Of The Galaxy är en av de bästa serietidningsbaserade filmerna jag någonsin sett. Jag skulle till och med ställa mig upp och utnämna den till den bästa serietidningsbaserade filmen genom tiderna. Det här är en utmärkt science fiction-film med god portion humor. Jag är jävligt glad att Marvel vågade göra filmen, vid rätt tillfälle. Filmen har ett enormt karismatiskt och älskvärt gäng av värstinghjältar som man inte kan motstå. Jag är så grymt sugen på att se den igen, för det här är filmunderhållning i världsklass.

Jag ser fram emot uppföljaren. Ja, en sån är redan på gång.

För dig som är Marvel-fan så kommer du att älska den här filmen. Till dig som inte är så förtjust i science fiction – ge filmen en chans. Guardians Of The Galaxy är science fictions svar på Shaun Of The Dead. Se den för i helvete! Det är den värd.

En ny filmklassiker är född.

Betyg: En femma av fem!

Gamora.

Zoe Saldana gör en magnifik rolltolkning av lönnmördaren Gamora.