Riddler i Batman: Arkham City.
Spelåret 2012 har varit en gåta för mig. Precis som jag skrev i ett inlägg förra året, så hade jag svårt att avsluta spel som jag påbörjat. Det är rätt märkligt eftersom jag alltid förr orkat nöta mig igenom ett spel ända igenom dess skinn till benet. Till slut orkade jag klara av Batman: Arkham Citys story mode. (fast jag har en hel del gåtor kvar som Riddler spritt omkring den snöiga staden.)
Oftast hade jag återgått till fjolårets speltitlar men inte lyckats spela klart något mer än Castlevania: Lords of Shadow som är i sin tur ett riktigt bra spel.
Men efter mycket heta tips från folk på Twitter, inskaffade jag i januari ett spel som skulle få många speltimmar från mig.
Mass Effect 2.
Att jag inte skaffade ettan först var för att jag inte har XBOX 360 och att jag vägrar PC-spel.
Mass Effect 2 var det första spelet sedan Red Dead Redemption jag intensivt spelat till dess slut. Jag vet inte hur ofta jag spelade det men det var lätt över 50 timmar. Jag spelar gärna det igen en annan gång.
I mars skaffade jag Mass Effect 3 som också var fantastiskt. Jag tyckte inte illa om slutet, som fått många att bli förbannade. Över 50 speltimmar tog trean också.
Jag fortsatte att nöta igenom de spel jag inte klarat. Men eftersom jag har småbarn kunde jag inte välja vilket spel som helst så det blev barnvänliga titlar, som Rayman Origins, som jag laddat ner på PSN.
Underbart charmigt spel förresten.
Sommarens mest spelade spel var för mig Lollipop Chainsaw, som vinner priset för årets bästa soundtrack. Frågan var om Juliet Starling var en ”dum blondin” eller om att hon skulle vara en parodi för den stereotypen. Vem vet? Fri tolkning på detta.
Äntligen fick jag prova Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Ett rent mästerverk. HD’n är en bonus.
I år fick jag äntligen spela Metal Gear Solid 3: Snake Eater. I HD dessutom. Jag gillar trean betydligt mer än tvåan eftersom jag fick vibbar av första Metal Gear. Dessutom är det mer spännande.
Ett annat återutgivet spel i HD jag provat lite är Shadow Of The Colossus. Men jag förstår inte vad som är så bra med spelet. Jag tyckte det var segt den lilla stund jag spelade och jag begrep ingenting.
Jag får prova det igen nån dag.
När jag laddat klart Okami i HD så ska jag prova det, för jag har alltid velat spela det sedan spelet kom ut.
Lee i The Walking Dead. Dess gripande historia och dess svåra val är årets spelhöjdpunkt.
Nästa överraskning kom nån gång under den tidiga hösten. Jag som gillar tv-serien, blev riktigt överraskad över hur fantastiskt The Walking Dead är. I flera månaders tid släppte Telltale Games ut fem episoder under hösten. Det var klokt eftersom jag ville inte spela klart alla fem på en gång. Alla avsnitten var rätt korta.
Med en väl skriven story, trovärdiga karaktärer och ett djup så var The Walking Dead årets absolut mest dramatiska spel.
Jag fick också uppleva besvikelser. Resident Evil 6 är ett exempel. Jag hoppades på mer skräck men det var i stort sett bara skjutande.
I år gick jag på min första spelmässa, Gamex, och där fick jag prova på nyheter, som Wii U.
Det var så kul på mässan att jag vill dit igen 2013.
Något som är tråkigt är att jag har missat många spel i år. Jag hade gärna provat Dishonoured eller kanske Journey som många hyllar till skyarna. Kanske nästa år. Kanske jag har ett Wii U nästa år. Vem vet? Men jag vill ha en.
Då var det dags för min årets bästa spel-topplista!
5: Street Fighter X Mega Man.
Det har varit tyst om Mega Man. Men inför hans 25-årsdag, så utannonserade Capcom ut ett sorts nostalgidoftande spel. Mega Man mot Street Fighter! I Mega Man-stil! Dessutom är det gratis! Det skulle ha klättrat upp ett par placeringar till om det inte vore för att det finns på PC.
PC!
PC?!
Nej, Mega Man ska vara på konsol. Kontrollen kändes fel i PC-spelet för mig. Men annars är det lysande!
4: Angry Birds Star Wars.
De sura jävla fåglarna är rätt tröttsamma i längden efter en mängd spel på kort tid. Att de samarbetar med Star Wars gör dom tillsammans till en enformig kassako. Men det hindrar inte spelet att vara grymt underhållande. Jag tycker banorna är kluriga, fåglarna har fått roliga egenskaper i form av Star Wars krafter och jag fnissar varje gång jag slänger iväg en Chewbacca-fågel med slangbellan.
3: Lollipop Chainsaw.
Ung cheerleader med motorsåg i jakt efter zombies. Smaklöst? Både ja och nej. Kul grindhouse-baserat spel med ett grymt soundtrack. Jag gillar också arkadkänslan.
2: Mass Effect 3.
En värdig final och ett storslaget äventyr med Shepard och hens rymdstyrka i kampen mot Reapers.
Sämre än tvåan men ändå ett spel i världsklass.
Jag satte spelet på plats 30 i min 32-topplista någonsin men jag kommer att ändra det snabbt. För ett spel är faktiskt bättre…
1. The Walking Dead.
Det slog ned som en blixt från klar himmel. Att ett simpelt klick och peka- spel kan vara så grymt bra. Det som spelet vinner mest på är inte bara den välskrivna storyn.
Det är dina val som påverkar hela spelet igenom. Du måste välja svåra val. Att vara majoriteten eller dig själv till lags. Stackars Lee har inte det lätt.
Jag kommer att spela det igen tack vare de svåra valen och dramat.
Tack Telltale Games för ett mästerverk.
Lara Croft har aldrig sett bättre ut. Nya Tomb Raider är hett efterlängtat efter alla förseningar.
Förra året listade jag både Ni No Kuni och Tomb Raider högst upp på år 2012 mest efterlängtade spel.
Men ingen av dom dök upp i år. Förseningar, språkproblem (jävla tyskar och fransmän) och mer förseningar.
Men jag har båda spelen på en delad första plats på år 2013 mest efterlängtade spel. Ni No Kuni har Studio Ghiblis magiska stil och var bra på demot jag testade på Gamex.
Lara Crofts nya äventyr växer, och ser bättre ut för varje dag som går. Peppen! PEPPEN!
Nu vill jag önska er ett gott nytt spelår!
Nu får ni ursäkta mig, men jag har fler gåtor att lösa i Arkham City. Förbannade jävla Riddler. Din sluge, dryge gubbstrutt. Du ska få!
/ Jerry Olsson, Sätrapôjk.