Teckning (Polychromos): Super Mario 3D World-hjältarna.

Det händer då och då att jag får pyssla lite med detaljer och med flera personligheter. Ta Tales Of Xillia-hjältarna som ett exempel. Det var så mycket detaljer i den bilden. Men jag älskar detaljer.
Den här gången är det dags för andra, men mer bekanta hjältar. Det är den kända kvartetten hjältar från Super Mario 3D World.

20140210-141557.jpg

Jag har än en gång använt Polychromospennor. Men nu har jag testat att teckna på ett papper jag inte testat förut, nämligen Canson-papper i A3-storlek.
Varje gång jag tecknat något så drar jag lärdom från den föregående teckningen. I denna bild fick jag sätta mina skuggningar, färgnivåer och tålamod på prov. Jag fick verkligen ta tag i stort sett varje del av varje karaktär för att ge honom/henne liv.
Först började jag med Peach. Hennes hår och klänning fick riktig djup tack vare mitt tålamod. Marios blå hängselbyxor var väldigt svåra att få till färgnivåerna. Det fick jag lära mig när jag tecknade Liara från Mass Effect för några år sen. Luigi blev den luriga eftersom jag ville inte att teckningen skulle ta slut på plats. Hans huvudform är annorlunda än Marios. Toad gick rätt fort att få till men hur skulle jag få till fartlinjerna? Jo, med linjal och försiktiga drag. Molnet blev sisådär, jag får träna mer på moln.

Jag kunde äntligen använda mig av vit färg för att få till skinande effekter. Just Canson är skitbra att rita på. Det är lättsuddat och rätt kraftigt.

Jag gav mig själv ett stort ”yes!” När jag blev klar runt tolvslaget inatt. Jag delade med mig utvecklingen på Instagram och fick riktig god respons! Jag är väldigt stolt över den här teckningen. Verkligen. Det är en av mina personliga favoriter. Hoppas du gillar den!

Annonser

Inför GAMEX 2013: Jag är verkligen fascinerad av cosplay.

Att klä ut sig är riktigt roligt.

Cosplayare missar inga detaljer alls, och det finns inga svåra hinder som stoppar dom. Här är en kvinna som klätt ut sig till EDI från Mass Effect 3. Riktigt imponerande.

Cosplayare missar inga detaljer alls, och det finns inga svåra hinder som stoppar dom. Här är en kvinna som klätt ut sig till EDI från Mass Effect 3. Riktigt imponerande.

Jag tycker dessutom om att beskåda vad andra personer klär ut sig på maskerader och liknande. All tid de lägger på smink, hårstilar, klädesplagg och accessoarer. En del klär ut sig rätt simpelt medans andra satsar på något mer utmanande och häpnandsväckande. Men en sak har de gemensamt: De gör det för att de tycker det är kul.

I över ett års tid har jag fascinerats av fenomenet cosplay. Jag följer rätt många som sysslar med cosplay på Facebook för det är riktigt fantastiskt att se vad/vem/vilka de klär ut sig till. Jag undrar dessutom hur de lyckas med att göra deras utstyrsel så otroligt snygga.

Cosplay (japanska コスプレ, kosupure, kortform för costume play)  är en japansk form av performance eller maskerad. Deltagarna klär ut sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé.

I Japan innefattar det all sorts kostymering, från medeltid till framtid. I väst används begreppet främst om rollfigurer med ursprung i japansk populärkultur. Dessa hämtas från populär fiction i Japan, men omfattar numera även amerikanska skämtteckningar och sciencefiction. Favoritkällor inbegriper manga, anime, tokusatsu, tecknad serie, grafiska romaner, video game, hentai och fantasyfilmer. Vilken figur som helst från den verkliga världen eller den virtuella, som lånar sig själv till dramatisk tolkning, kan tas upp. Icke levande objekt ges antropomorfa former och det är inte ovanligt att se crossdressing med kvinnor i manliga roller och tvärtom. – Wikipedia

Förra årets GAMEX bjöd på ett enastående Cosplay-SM. Överallt såg jag massor av begåvade kvinnor och män som klädde ut sig till en känd karaktär från tv-spel. (Det var tv-spelskaraktärer som jag bara såg) Jag fullkomligt älskade detta. Jag passade dessutom på att fotograferas tillsammans med ett par kvinnor som klädde ut sig till FemShep och Tali från Mass Effect.

FemShep, jag och Tali.

Men varför är cosplay så fascinerande? Varför tycker jag om att folk klär ut sig till tv-spelsfigurer?

De kvinnor och män lägger verkligen mycket tid, pengar, blod, svett och tårar för att göra en så fantastisk cosplay som möjligt, och de gör det med helhjärtat. Detaljer i bälten, armband eller ett vapen, och en otrolig frisyr visar att denne person har verkligen tänkt till och följer den figur man valt att vara med 100 procent. Det tycker jag personligen är respektfullt.

Spelkaraktärer är personliga favoriter när det gäller cosplay, Här är Lightning från Final Fantasy XIII.

Spelkaraktärer är personliga favoriter när det gäller cosplay, Här är Lightning rån Final Fantasy XIII.

Som jag nämnde innan, följer jag rätt många cosplayare på Facebook. En av mina favoriter är Yaha Han, som är helt enastående. Hennes Jessica Rabbit-cosplay är helt fantastisk. Hon har också klätt ut sig till Catwoman och Chun Li, och uttrycker självförtroende och styrka. Hon har en hemsida som ni kan se här.

Det blir cosplay på årets GAMEX också fast inget SM. Men jag ser verkligen fram emot att beskåda de personer som ska klä ut sig till olika spelkaraktärer. Jag hoppas verkligen att konceptet cosplay fortsätter att växa för det är faktiskt riktigt roligt och helt fantastiskt. Ni som kommer att gå på årets GAMEX kommer att förstå vad jag menar, om inte ni redan vet det,

Jokerns största fan, Harley Quinn, är en karaktär som många cosplayare gärna klär ut sig till. Inte att undra på, hon är väldigt färgstark.

Jokerns största fan, Harley Quinn, är en karaktär som många cosplayare gärna klär ut sig till. Inte att undra på, hon är väldigt färgstark.

Teckning: Mordin Solus.

20130126-100920.jpg

Det blev visst en Mass Effect-karaktär igen.
Denna gång blev Mordin Solus.
Mordin har ett särskilt utseende och jag ville pröva på att teckna honom.
Utmaningen var att få till nyanserna i hans avlånga och smått rynkiga ansikte. Mycket rosa och bruna nyanser blev det. Svårast var faktiskt området kring ögonen.

Jag tyckte dock om att teckna Mordin för han är så detaljrik.
Hoppas ni gillar bilden!

Sätrapôjks adventskalender: Lucka 4.

Hejsan!
Kylan har slagit till, och nu när jag skriver detta så är det runt 20 minusgrader. Nu är det vinter!

Dagens bild är önskat av @FrancesBlaxell, och hon har en ovanlig önskan.
Dagens bild är en mix av både Mass Effect och Doctor Who.
”Tali knackar på hos Tardis.”

20121204-080156.jpg

I denna bild håller dessutom Tali i en sonic screwdriver.
Nu är jag fullt medveten att armarna är inte proportionellt korrekta.
Men @FrancesBlaxell’s idé är riktigt bra. En härlig blandning av två olika världar gör denna bild till en av mina favoriter.
Ni har så bra idéer!
Tack @FrancesBlaxell för ditt härliga önskemål, för det var riktigt kul att få göra.

Imorgon är det @styris1985’s tur!

Säsong 2! Sätrapôjks 10 frågor till Maria Myhr!

Äntligen var det då dags för en ny intervju, och denna gång ska jag intervjua en före detta kollega (vi skrev artiklar på Megazine) – nämligen en kvinnlig spelskribent som också har passion för filmens värld. Det här är min intervju med Loadings Maria Myhr.

Maria bloggar mycket om spel och film. Just nu är hon skribent för den ökända hemsidan Loading.se.

1. Vad är ditt första spelminne?
Det var någon gång före tidernas gryning som jag första gången styrde en digital skapelse över en skärm, så minnet sviker lite här… Det kan ha varit någon form av Game&Watch-spel (FireSafebuster?) eller kanske Viper på MicroBee:n. Plattformsspelet på handhållna enheten med okänt namn gick ut på att med sin gubbe undvika rullande tunnor på stålbalkar, och ta sig till toppen. Tror jag. Det kan också vara så att det handlade om att fånga bomber som en bandit kastade. Har också något minne av det här med att bolla flyende från brinnande hus in i en ambulans, men tror det var ett senare spel. I Viper styrde man en orm i en skärmstor ruta och åt kaniner som dök upp här och var – för varje kanin växte ormen och rörde sig snabbare, ju längre man klarade sig desto högre poäng. Smattrandet från ormen, pipet när man åt upp en kanin och den gula bitgrafiken är ett ljuvt minne i ryggmärgen.
2. Hur tyckte du att årets E3 var?
Öh, jag följde överhuvudtaget inte E3 och har inte hört talas om det förrän i år. Jag gick in på hemsidan för att se var man kunde hitta filmklipp men lyckades inte ens hitta datum och hålltider så jag struntade i det.
3. Det råder en het debatt angående Lara Croft, våldtäkter och sånt. Vad har du för åsikter angående detta ämne?
Jag tror det ligger något i det som tagits upp om att storyskapare inte tycker att räcker med att döda en kvinnlig karaktärs familj, utan man måste ta till det här våldtäktsknepet för att fånga spelarens engagemang. Jag tror det bottnar i att man vill utsätta karaktären för värsta tänkbara scenario, för sånt är ju intressant. Däremot skyggar man för att våldta män, eftersom det är ett så känsligt ämne i vår värld. En man som blir våldtagen är ingen riktig man, typ, eller skapar alldeles för mycket avsmak hos den manlige spelaren för att han ska vilja spela karaktären. När jag var i fjortonårsåldern såg jag Tidvattnets Furste, och jag och mina tjejkompisar tyckte att scenen där huvudpersonens yngre jag våldtas, efter modern och systern, var den absolut värsta, för han var ju kille. ”Tjejer är ju ändå gjorda för det”, gick resonemanget. Samhället säger oss att våldtäkt av kvinnor är hemskt men existerande, medan våldtäkt av män är avskyvärt och ska inte pratas om (eller ens erkännas, med tanke på den underliga domen med övergreppet på en transkvinna som gick från våldtäktsförsök till grov misshandel eftersom hon saknade slida). Det handlar nog om anal penetrationsångest – det är inte såna våldtäkter man utsätter kvinnor för heller, åtminstone säger man det inte rakt ut. Antar också att manlig homofobi kommer sig av just denna penetrationsångest. Tänk att jag har knäckt nöten…!
Ibland kan jag tycka att debatten blir lite ensidig från kvinnornas sida – vi är jävligt bra på att hitta fel i hur kvinnor framställs, utan att reflektera över vad det egentligen är vi räknar som ”bra” kvinnoframställning. Är det bra att kvinnor framställs som många manliga protagonister, som dödar urskillningslöst bara för att någon råkat ha ihjäl hans älskade? Samtidigt är man mer lyhörd för sånt som ligger en själv nära. Jag är kvinna, alltså är jag mer lyhörd för orättvisor som drabbar kvinnor och kvinnliga karaktärer. Det ska självklart belysas och diskuteras. Sexuella övergrepp är väldigt enkelt och väldigt effektfullt att ta till när det gäller att utsätta kvinnliga karaktärer för hemskheter, men jag tycker att det börjar bli rätt uttjatat och tråkigt ärligt talat. Låt det handla om något annat än min kropp, för en gångs skull. Och det är dags att våga ta upp våldtäkt av män.
Det jag främst reagerar på i just Lara Croft-fallet är uttalandet om att spelaren inte identifierar sig med Lara utan vill beskydda henne. Det är dels att att undervärdera manliga spelares inlevelseförmåga, dels att ignorera det faktum att det finns kvinnliga spelare, men framförallt att simplifiera spelarens roll. Det verkar rätt tamt att spela ett spel där man ska beskydda huvudkaraktären istället för att agera med henne.
Vad som ska hända med Lara Croft i nya Tomb Raider har väckt stor debatt i början av sommaren.
4. Vilken är den bästa speltillverkaren, tycker du?
BioWare. Säger jag med min begränsade erfarenhet. De har insett att spel inte nödvändigtvis handlar om att utkämpa den perfekta striden, utan också om dialog, diplomati, interaktion och relationer. De har förädlat Square/Enix:s sätt att berätta historier, utvecklat det från Final Fantasy-spelens statiska cut scene-baserade berättelser där striderna står i centrum och där det mer känns som att man spelar för att få en liten filmbit som belöning, till att man verkligen får skapa sin egen karaktär och dess story. Självklart finns det många fler steg att ta – fortfarande finns ju där en färdig berättelse med en tydlig början och ett tydligt slut. Det är därför jag tycker att tjafset om Mass Effect 3-slutet är ganska larvigt, det är inte ett mmorpg där spelaren själv har 99% av ödet i sina händer, utan ett spel med en färdig historia. Vägen mot målet kan se olika ut, men målet är detsamma.
5. Mass Effect är fullt med detaljer, dialog och har en stark story. Finns det något du saknar i denna spelserie?
Jag saknar mer dialog. Säger jag om ett spel som förmodligen slagit rekord i inspelad dialog… I trean kändes det fattigt när jag väl inlett romanser och börjat skaffa mig vänner, att jag mellan uppdragen och de avgörande dialogerna inte fick mer. Jag vill helt enkelt ha mer av karaktärerna, vill kunna fördjupa vänskaper och fiendeskaper, kärleksförhållanden. Mer valfrihet skulle vara roligt, men samtidigt är det som jag sa tidigare inte ett mmorpg utan ett spel med färdig story, och den storyn vill jag uppleva. Men jag vill ha mer av den. Jag saknar förstås också möjligheten till manliga romanser till manlig spelarkaraktär i de första två spelen. Det är klart att det kanske skulle bli lite märkligt om samtliga karaktärer var urskillningslöst multisexuella men det är ännu märkligare att endast kvinnlig homo-/bisexualitet existerar.
6. Finns det något spel du ångrat att du spelat? Varför?
…nej, jag kan inte komma på något. De spel jag verkligen inte har gillat har jag inte spelat klart, men även dessa har ju inneburit spelerfarenheter.
7. Tror du att det är mer kvinnor som spelar spel idag, jämfört med ungefär 10-20 år sedan?
Jag tror faktiskt inte det. När jag var liten och folk hade Nintendo så var det både tjejer och killar som spelade, ofta tillsammans (även om det kanske var tjejer för sig och killar för sig). Dock tror jag att tjejer/kvinnor då, precis som nu, inte spelar precis samma spel som killar/män – mer shooters och krigsstrategi för killarna, mer pussel och socialstrategi för tjejerna. Skillnaden är att idag har datorspel blivit synonymt med de våldsamma trippel-A-spelen som syns mest, och som förknippas mest med och marknadsförs mest för killar, medan mobilspel, facebookspel och liknande inte räknas som ”riktiga” spel och därmed inte har ”riktiga” spelare. Ofta är det kvinnor i majoritet bland spelarna i de spelen och då tror folk att kvinnor inte spelar datorspel.
8. Har du någon spelkaraktär som du ser upp till?
Jag tror knappt jag har någon riktig människa jag ser upp till, haha. Kanske Shepard då, från Mass Effect. Min godhjärtade variant alltså, en som gör så mycket för att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt, som försöker få olika folkslag och folk med olika åsikter att faktiskt lyssna och lära av varandra.
9.  Vad ser du fram emot att få spela längre fram?
Dragon Age 3 (om det nu blir ett sådant), Guild Wars 2. Sen har jag en hög ”gamla” spel att ta mig igenom också, som Skyrim och Witcher-serien. Och Final Fantasy VII och VIII.
10. Nu kommer en filmfråga. Vilken är den bästa film du sett?
Thrall’s balls, vilken jäkla fråga. Jag har ingen aning. Jag har sett så många fantastiskt bra filmer. Några som ständigt återkommer är Gladiator, Döda poeters sällskap, Braveheart, Den siste mohikanen, Ronja Rövardotter, Den bästa sommaren… Terminator är nog en av de allra bästa.
Här kommer en fråga från Daniel Andersson:
Jag såg att du spelar World of Warcraft och Star Wars: The Old Republic, har du spelat andra MMORPGs innan och vilket är din favorit?
Jag har faktiskt inte spelat några andra mmorpgs. Än. Jag har laddat ner Conan men inte kommit igång. Av WoW och SWTOR skulle jag nog säga att WoW är mitt favorit-mmorpg, medan SWTOR är ett av mina favorit-rpg. WoW har en mer inbjudande och tillåtande grafik och fantasieggande värld både för ens eget rollspelande och pve-ande, medan SWTOR jobbat lite för hårt för att skapa en fotorealistisk Star Wars-värld. Dessutom är character story-delen så bra och så tidskrävande att jag ännu inte hunnit ta del av just mmo-delen så mycket än, vare sig när det gäller pve eller rollspel. Jag ser dock stora möjligheter till rollspel även i SWTOR. Mer tid, tack.
Maria, jag vill tacka dig för denna intervju, och för dina enastående svar! Det har varit en sann ära!
Nästa gång blir det dags för Svamprikets Tommy Håkansson!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex.
  5. Sanna Valapuro.
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson.
  7. Maria Myhr.
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)
  9. (extra tillagt!) Samson Wiklund. (kommer snart)

Teckning: Tali’Zorah nar Rayya från Mass Effect. (en hyllning till Emmy Zettergren Nordström)

Tali är en underbar karaktär i Mass Effect. Hennes intelligens och värme gör henne till en av mina absoluta favoriter i spelserien.

Att teckna henne var fruktansvärt svårt, inte minst sagt alla linjer i hennes lila dräkt. Men det svåraste var faktiskt hennes byst. Det var först lite ljusnivåer men det såg konstigt ut så jag beslutade mig för att måla det svart.

Det här blir den tredje personligheten jag tecknat från Mass Effect, efter Garrus och Liara.

Det här är en hyllning till en fantastisk gamer, mamma och twitter/facebookväninna; Emmy Zettergren Nordström. Hennes kärlek till Mass Effect gav mig idéen att hylla henne.

Jag hoppas att ni gillar bilden!

Säsong 2: Sätrapôjks 10 frågor till Frances Blaxell!

Tredje intervjun denna säsong är med en charmig kvinna, som är en fantastisk skribent och gamer. Det är Spelkrigets Frances Blaxell!

Frances Blaxell är en enastående skribent för hemsidan Spelkriget med bland annat Fredrik Malmer.

Här är intervjun!

1. När började du skriva för Spelkriget?
 Jag har skrivit för Spelkriget sedan vi öppnade portarna den 25:e aprill 2011. Jag hade skrivit ett par månader på Jockes blogg Familjenspel.se innan dess. Jag följde med på ett bananskal från den när Jocke och Fredrik (Spelmalmer) slog ihop sina bloggar till Spelkriget.
2. Kommer du ihåg vad som fick dig att vilja spela tv-spel?
 Jag minns faktiskt inte. Jag har alltid varit en gamer. Har det funnits spel så har jag spelat. Jag minns att jag spelat men inte ”när” jag fastnade. Det har bara alltid varit en del av mitt liv. De första spelen jag spelade var arkadspel (PacMan, Space Invaders etc). Min första plattform var PC med textbaserade DOS-spel. Min första handhållna var GameBoy.
3. På tal om ”spelkrig”, så har denna konsolgeneration varit med i många år. Vem anser du har segrat utav Microsoft, Sony eller Nintendo – och varför?
 Jag kan inte riktigt svara på den frågan eftersom jag köpte min första Xbox för ett halvår sedan. Innan dess har jag alltid haft Nintendokonsoller men ansett mig vara en PC-spelare. Anser mig fortfarande en PC-spelare. Så för mig har PC vunnit, det är fortfarande den vanligaste plattformen för spel i världen.
4. Vad ser du fram emot i årets E3?
Jag vill få höra nyheter om Thief 4.
5. Förutom då folket i Spelkriget, finns det andra spelskribenter som du beundrar?
Oh ja, många! Åsa Roos är nog min största idol. Hon finns på http://discordia.se/ och är en mycket intelligent bloggare. Hon är alltid analytisk och väl underbyggd, kan se saker från fler synvinklar och lyfta fram kärnan på ett bra sätt. Hon har fått mig att ändra synsätt ett flertal gånger och jag uppskattar hennes blogg oerhört.

6. Kvinnliga gamers är många, mycker mer än vad man kan tro. Har intresset för spel ökat bland kvinnor, tror du?

Ja det tror jag. Men jag tror också att intresset har ökat generellt för alla människor sedan jag var ung. Spel finns i alla slags format nu. När jag var liten på 70 och 80-talet så var det inte alla som hade möjligheten.

7. Vilken är din favoritgenre inom spelväg?

Västerländska rollspel.

8. Vilken känd tv-spelsfigur behöver en rejäl makeover och varför?

Det skulle vara kul om MaleShep gav vika för FemShep som den offentliga frontfiguren för Mass Effect. BioWare gjorde en gest som jag och många andra uppskattar, men en dag hoppas jag att spelföretag vågar låta kvinnliga karaktärer vara frontade i marknadsföringen utan massa trams. 

Frances tycker att det vore kul om Male Shephard kunde ge vika för Female Shepard som frontfigur för Mass Effect.

9. Många hemska händelser, som till exempel Anders Breiviks massmördande på Utöya och morden på Columbine fick många medier att skylla på spel. Varför görs tv-spel till syndabock?

Det går hand i hand med att man vill ha något att skylla på och man behöver förklara. Det folk inte förstår måste vara farligt. Tittar man historiskt ser man tydligt en trend. Låt oss bränna de farliga böckerna. Låt oss förbjuda den farliga Jazzen som förleder våra unga. Rockmusik är djävulens påfund. Videovåld förstör våra barns empatiförmåga. Spel gör oss våldsamma.

10. Om du skulle ge tips till folk som ska köpa spel till någon som fyller år, men inte vill ge en ett dåligt spel – vilka råd skulle du vilja ge?

Spel är så personligt så jag skulle nog inte tipsa någon annan om spel till en person jag inte känner. Precis som med böcker gillar man olika typer av spel. Om jag var tvungen så skulle jag troligen tipsa om Journey (PS3), Minecraft (Xbox), Alan Wake (PC) då de känns som säkra kort just nu.

Här är en bonusfråga från Spelföräldrarnas Robert Arveteg, som jag intervjuade innan dig:Du har använt dig av uttrycket ”skabbmorsa” för att beskriva dig själv. Varför? Har det något att göra med din ”nördiga” sida?

En kompis till mig skämtade om att hon var en skabbmorsa i en situation där hon varit egoistisk och inte politisktkorrekt. Jag blev så chockad av uttrycket att det fastnade. Efter det, varje gång jag vill ha egotid, sätta mina egna behov först en stund och inte leva 100% för mina ungar så får jag så dåligt samvete att jag kallar mig själv för skabbmorsa. Alla mina egoaktiviteter är nerdiga så det blir mycket skabbmorsekänslor.Jag vill läsa en stund, men inte pekboken för hundrade gången utan en fet Tad Williams: Skabbmorsa.Jag vill spela en kväll, vill bara att barnen ska somna fort: Skabbmorsa.Jag vill gå på Gamex och inte till lekplatsen: Skabbmorsa.Jag sätter barnen framför TVn för att kunna få min iPhone ifred och slösurfa en stund: Skabbmorsa.

Jag ÄR den där Skabbmorsan, jag har insett det och det är OK. Man kan vara en bra mamma ändå. Föräldraskap är så mycket mer. Uppmärksamhet och närvaro betyder inte att man måste stirra på dem hela tiden. Jag fortsätter att kalla mig Skabbmorsan för att det sticker i ögonen på helyllemorsorna som inte fattar att folk är olika och för att andra mammor kanske ska fatta att det är ok att vara sig själv ibland. Jag är inte bara mamma, jag är så många andra roller också och jag låter mig vara dem när jag kan. (Självklart ungarna främst, men you get the idea.)

 Tack, snälla Frances för dina enastående svar, det har varit trevligt att få intervjua dig!

Nästa gång blir det Aftonbladets skarpa recensent Kerstin Alex!

Sätrapôjks 10 frågor, Säsong 2:

  1. Ina.
  2. Robert Arveteg.
  3. Frances Blaxell. 
  4. Kerstin Alex. (kommer snart)
  5. Sanna Valapuro. (kommer snart)
  6. Daniel ”qn2Quid” Andersson. (kommer snart)
  7. Maria Myhr. (kommer snart)
  8. Tommy Håkansson. (kommer snart)

Lite mer teckningar.

Jag har publicerat få teckningar på sistone, tänkte uppdatera lite grann.

Liara T’Soni från Mass Effect. Jag blev positivt överraskad av Mass Effect 2, för deras fantastiska rollfigurer. Jag hade tidigare gjort Garrus – men då hade jag inte spelat något från rymdsagan. Nu har jag det, och hyllar Mass Effect med en bild av starka Liara.

”Metal Gear Solid: Rough Cut”. Ibland påverkas en bild beroende på ens humör. Vid detta tillfälle var jag rätt arg – fråga mg inte varför – och det påverkade den här bilden rätt rejält. Solid Snake och Metal Gear fick aggressiva drag. Jag tycker det passade bilden utmärkt eftersom den officiella artworken har grova drag.

Harry Reemes. Efter bilden av porrskådisen Ron Jeremy, fick jag ett önskemål till. Harry var aktiv porrskådis under perioden 1970-1980talen. Han påminner mig om Burt Reynolds och Sam Elliot. Jag la till den groteskt fula orange färgen eftersom den är 1970-talsfärg.

Nu tar jag inte emot fler porrskådisförslag.

Jag hoppas ni gillar bilderna!

Vad får mig att vilja bli intresserad av ett spel?

Något har fått mig att grubbla.

Det gäller när jag vill köpa ett spel.

Vad får mig egentligen att bli intresserad av ett spel? Seriöst.

Call Of Duty: Modern Warware 3 – stor hype, men får det dig intresserad?

Blytung action och stor utmanare till MW3, men vad skiljer spelen åt egentligen?

Jag tycker om att läsa om nyheter, artiklar och bloggar om spel. Att läsa artiklar av kända skribenter som Tobias Bjarneby, Thomas Wiborgh och Victor Sjöström på LEVEL är rent nöje.

Fast alla dessa nyheter och hypes om nya spel – vad är det som får folk intresserade av spelet det skrivs om?

Och varför bör jag lyssna på dom egentligen?

Ska jag köpa till exempel Modern Warware 3 eller Battlefield 3 på grund av all hype, fast jag tycker att spelen ser väldigt likadana ut?

 

Mass Effect. Stort spel, men hur ska jag våga ta det avgörande steget i dess värld?

Sen finns det de spel som funnits ute på marknaden. Mass Effect-serien är hyllade med rosor och körsång.

De ser fantastiska ut och verkar väldigt fängslande, men hur beslutar man att man vill köpa dom? Vad är det avgörande momentet?

Jag läser om fina saker om Mass Effect, Shepard och Garrus på till exempel EmmyZ blogg, och det verkar ju fantastiskt.

Men räcker det med att lyssna på en känd person som Emmy om man vill köpa Mass Effect?

 

Så är det med LA Noire med. Det var en riktigt grym hype innan det kom ut. Recensionerna var höga. Det ser riktigt snyggt ut!

Men hur vet jag att man inte köper grisen i säcken?

Det är det som är svårt med att köpa ett spel tycker jag.

Att ha ett så stor förtroende för ett spel och då blir man besviken. Det är den värsta känslan man kan få.

Metroid: Other M – ett spel jag inte vågar pröva. Varför är det så?

Ett spel jag inte vågar pröva är Metroid: Other M.

Det är rätt underligt egentligen eftersom jag älskar Samus. Hon är en hjältinna jag beundrar till 100 procent.

Folk har sågat spelet, särskilt för vad Team Ninja gjort med Samus.

Nu låter det som jag undviker spelet på grund av de skälen, det kanske jag gör.

Men faktum är att jag vill behålla den där mystiken som jag upplevt med Samus. Den mystik som är med i Super Metroid och Metroid Prime.

Jag vill inte bli besviken helt enkelt.

Super Mario Galaxy 2 – ett bra spel men ändå en viss besvikelse.

Ett spel som jag köpt men också haft höga förhoppningar var Super Mario Galaxy 2. Jag älskade ettan så mycket för att det var en härlig känsla att få upptäcka den glädje i universums färgglada tillvaro. Det var så bra att det överträffar Super Mario 64. Men i efterhand känns tvåan som samma spel en gång till fast det är svårare och har några nyheter. Det är ett bra spel och helt fantastiskt. Men jag känner ändå en liten besvikelse. Att det är inte så originellt som föregångaren är.

Super Mario Galaxy 2 är Wii’s motsvarighet av Super Mario Bros 2: The Lost Levels – fast inte lika brutalt svårt. Dock är de inte lika nyskapande som deras föregångare.

Jag tänker inte ljuga. Jag blev mycket påverkad förr när det gällde att köpa spel.

En recension av ett spel från en respektabel person, som till exempel Thomas Wiborgh kunde räcka som exempel.

Jag hade aldrig någonsin vågat köpa Halo om det inte vore för hans recension. Det såg ju ut som ett vanligt FPS som allt annat i samma genre som var hett då. Eller?

Vore det inte för Tobias Bjarnebys artiklar om rollspel hade jag inte upptäckt Final Fantasy VI och Chrono Trigger. Eller?

Höga betyg, det måste ju betyda häftiga och bra spel. Så tyckte jag i alla fall förr.

Idag är jag mer försiktig när det gäller spelköp. Jag vill inte få samma besvikelse som jag fick med SMG2.

Det är inte så värst lätt, fast jag spelat i 20 års tid, att köpa spel.

Räcker det med att titta på fodralet på vilken spelskaparen är? Betyg? Rykten? Filmer på tuben?

Det är väldigt individuellt. Det beror på vilken typ av gamer man är.

 Rune Factory Frontier – spelet jag spelat mest till Wii och blev förälskad i.

Ibland är det okej att våga ta det där steget.

Så var det när jag köpte Rune Factory Frontier. Jag gillar Harvest Moon-serien, och kände att detta var ett måste.

Så jag beställde det. Det var en chansning, men ibland måste man chansa. Jag hade inte hört så mycket om spelet innan men upptäckte en skatt.

Selvaria från grymt underskattade Valkyria Chronicles.

Sen är det där med att lyssna på andra – som jag tog upp lite grann ovanför. Jag älskar RPG och fick ett riktigt bra tips från Anna ”Lania”. Anna är en expert på RPG och har god smak.

Jag skulle köpa ett Playstation 3 och hon tipsade mig om Valkyria Chronicles. Då hade jag inte hört talas om det, men det såg riktigt vackert ut. Det var inte dyrt heller så jag tog en chansning.

Det som var avgörande var inte priset eller att Anna tipsade mig. (fast jag tackar henne rejält)

Jag går på magkänsla, och kände mycket starkt för spelet med Welkin, Alicia och Selvaria. Det är känslan.

Känslan som ett spel utstrålar är mycket viktigt.

Valkyria Chronicles visade sig att vara ett underbart spel.

Tänk om det inte var Wiborghs recension av Halo som gjorde att jag ville köpa det egentligen? Om det var den inre känslan som fick mig att vilja det.

Wiborgh och Bjarneby pekade sina skrivarpennor mot de spelen de skriver om och visade vägen. Jag trodde att det berodde på dom när det gällde spelupplevelserna om de spel de lyfte upp till skyarna. I alla fall när jag var yngre.

Men jag tror nu att det var något annat som fick mig att vilja spela de spelen, och det var min magkänsla.

Men visst är det bra att ta till sig tips och ord från legender och fantastiska bloggare, som EmmyZ och Elin Ekberg.

Elin ja.

Hon gjorde en intressant resa nyligen. Hon hade kastat sig in i Ocarina Of Times värld och skrivit fascinerande bloggar om sin upplevelse för spelet.

Det är mycket gripande, och underbart att läsa. Många minnen väcktes till liv under den tid jag spelat Ocarina Of Time, när jag läser Elins upplevelser.

Jag lägger upp en länk till hennes blogg om Links äventyr här. Läs för guds skull.

 Catherine – ett spel som verkar så annorlunda väcker mitt intresse. Intressant.

Jag är en gamer som spelar traditionella spel som Super Mario Bros, Legend Of Zelda och Castlevania men är väldigt intresserad av andra spelupplevelser.

Det är inget fel med tradition men ärligt talat, visst känns det skönt med något nytt?

Ett spel jag känner starkt för nu är Catherine. Dess animerade stil och bisarra tydlighet rör om i min mage. På ett positivt sätt alltså.

Det verkar så konstigt att det känns som ett måste. Jag har samma magkänsla för Catherine som jag hade för Rune Factory Frontier, Donkey Kong Country Returns och Red Dead Redemption.

Varför har jag då inte samma magkänsla för Mass Effect, LA Noire eller Battlefield 3?

Jag vill känna det för de spelen, men något måste få mig att våga ta det steget.

Jag får försöka fundera ett tag till. Kanske bli övertalad av folk. Men det är som sagt jag själv som måste våga.

Ibland kan magkänslan leda till besvikelse, så jag bör vara försiktig att det inte händer som i fallet med SMG2.

Men den kan leda till framgång. Att chansa kan vara nyckeln till en härlig spelupplevelse.

Vad tror du själv? Vad får dig att vilja köpa de spel som du vill ha? Är det pga hypen? Legenden?

Vad har varit det avgörande momentet när det gäller ditt spelköp?

Hoppas ni gillade denna blogg och skriv gärna dina erfarenheter inom detta ämne.

Vad får dig att vilja bli intresserad av ett spel?

Teckning: Garrus Vakarian från Mass Effect.

Nu är jag klar med min teckning på Garrus Vakarian från Mass Effect.

Den här bilden var en riktig utmaning på flera plan.

Varför då, undrar ni?

Jag har inte spelat Mass Effect-spelen, men har hört att de ska vara riktigt bra.

Att ha läst artiklar och bloggar om denna epok till spel, så verkar det fantastiskt.

Det som var fascinerande med Garrus är att han ser så grym ut.

En annan utmaning med bilden var att jag prövat mina nya teckningspennor jag köpt.

Det visade sig att det var grafitpennor.

Då var jag tvungen att vara riktigt försiktig eftersom grafit smetar sig ut väldigt lätt.

Nu är jag inte riktigt helt säker på att färgerna var helt rätt heller.

Men det är det som är tjusningen med utmaningar, ingen bild är lik den andre.

Med denna bild klar så siktar jag mot nya utmaningar.

Nästa gång blir det Hyrules hjälte Link som hillbilly.

Tänka sig Link i flanellskjorta och spelar banjo.