Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 48: Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

Ni-No-Kuni-batalhas

Studio Ghibli är det bästa animationsstudion när det gäller tecknad film. Men hur vore det om de skulle göra ett spel? Tillsammans med Level 5, så skapade de det storslagna Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch. Det är som en underbar Studio Ghibli-film, men man själv är med i den! Egentligen är detta en remake av ett Nintendo DS-spel, men när Ni No Kuni skulle komma till Playstation 3 så skulle det bli något alldeles extra. Den tappre pojken Olivers resa i en sagolik värld är så fantastiskt att jag inte vill att det ska ta slut. De knasiga men bedårande figurerna som kommer här och där, har den där speciella Studio Ghibli-charmen som man kan bara älska. Det här är ett RPG, och faktiskt en bra introduktion till genren i sig för nybörjare. Likt Pokémon, så kan Oliver och vänner använda sig av monster för att bekämpa andra monster eller bossar. Stridssystemet är väldigt bekvämt när man har lärt sig att använda det. Jag behöver inte gå in mer på hur vackert Ni No Kuni är, för den har ju allt som man kan tänka sig ifrån mästerliga Studio Ghibli och Level 5. Däremot kan jag gå in mer på den väl passande musiken, som är sagolik. Om Oliver till exempel kommer in i The Golden Grove spelas det underbar musik som passar till skogens bakgrund och atmosfär. Det är en stor portion humor i Ni No Kuni, och många av spelets roligaste stunder är med sidekicken Mr. Drippy. Den härliga dockan påminner om en liten tapir med en lykta som sitter i hans näsring. Det är Oliver som är den karaktär som man känner med mest av alla. Hans mamma dör i spelets början och han finner sitt mod när han får reda på att det finns en själsfrände till mamman i sagovärlden, och det är verkligen beundransvärt. Ni No Kuni är ett stort äventyr och räkna med många sagolika platser som man får ta del av tillsammans med Oliver och vänner. Och Studio Ghiblis magi.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Annonser

Spelåret 2013: Krönika om spelåret, årets bästa och sämsta spel.

Det började riktigt bra. Redan tidigt år 2013 skulle det komma några tunga spel som skulle hålla mig sysselsatt i månader. Först kom Ni No Kuni, det underbara rollspelet från Studio Ghibli. Det spelet har jag och min sambo spenderat mycket tid med vardera. Men det beror också på att Ni No Kuni är ett välgjort RPG. Sen kom Tomb Raider, och jag fick äran att spela igenom Lara Crofts stora återkomst. Jag har spelat igenom äventyret nästan helt perfekt, har missat några trophys dock på story mode men också i multiplayerläget. Det jag tycker är så synd med vissa spel är att vissa trophys är beroende av multiplayerläget. Inte lätt med tanka på att man brukar oftast bli överrumplad av proffs eller sadister. Men jag är väldigt nära att få en platina där. Väldigt nära.

Det blev en ny konsol i år för mig. En handburen sådan.

Det blev en ny konsol i år, en handburen sådan. Nintendo 3DS.

Det kliade i min speltarm. Jag ville så gärna ha Wii U men det fanns inte så värst många spel till den då. Jag kollade på trailers för de kommande spel som Nintendo skulle släppa till Wii U och 3DS. Just då vägde 3DS tyngre för det skulle komma nya spel med Luigi, Yoshi och Zelda. Dessutom hade 3DS redan ett intressant spelbibliotek. Det jag gjorde var att beställa en så klart. Tillsammans med Luigi’s Mansion 2. Jag blev så överraskad av att tvåan var så mycket bättre än ettan. Jag visste att Luigi’s Mansion 2 skulle vara kul men nu hade Nintendo tänkt till ordentligt. Nintendo 3DS Shop är praktiskt för här kan man hitta gömda pärlor som fanns till Game Boy och NES, plus ”3D Classics”. Legend Of Zelda: Link’s Awakening DX, Super Mario Land 2 och Metroid 2 investerades. Likaså en uppgraderad version av älskade Kid Icarus med vackra bakgrunder och en bättre spelmekanik. Jag är glad att man kan hålla i skjutknappen så att Pit kan skjuta pilar hela tiden. Praktiskt. Men seriöst Nintendo: 50 kronor för ett NES-spel? Skärpning.

Det var extrapris på Super Mario 3D Land så det inskaffades inom kort. Det är knäppt att jag inte spelat det tidigare. Det påminner mig om både Super Mario Bros 3 och Super Mario Galaxy. Ett riktigt roligt plattformspel som visar Nintendos bästa sida. Att se Tanooki Mario igen var en ren fröjd. Det bör läggas till att det är väldigt mycket att upptäcka i Super Mario 3D Land.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag hade tidigt i år förhandsbokat ett spel som jag upptäckte hade växt mer och mer. Det var ett zombieöverlevarspel som hette The Last Of Us. Jag visste att det skulle bli ett spännande spel men jag blev helt överrumplad av att det var mer än så. Det var ett sånt spel som bara dök upp vid vissa tillfällen. Ett spel som rörde om ens känslor ordentligt. Man ville bara fortsätta spela men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut. Jag förhandsbokade ”Ellie Edition” av The Last Of Us, och fick med en läcker tygväska med kardborreöppning. Rejält påkostad och snygg.

En specialversion av The Last Of Us, denna kallad "Ellie Edition".

”Ellie Edition” av The Last Of Us är en brutalt snygg utgåva av spelet.

Sen blev det lugnt med spelköpandet ett bra tag för mig. Men jag utnyttjade Playstation Plus och deras gratiserbjudande. Jag passade på att njuta av Catherine, Metal Gear Rising, testade Dead Or Alive 5, Giana Sisters: Twisted Dreams, Remember Me och Little Big Planet: Karting. Jag är riktigt glad att det finns en sån här tjänst för det kan ju finnas pärlor som inte kostade något. Bara för prenumerationen, och den är ju tekniskt sagt billigare än vad spelen kostar egentligen. Mycket bra, Sony.

En hel spelvärld väntade på Grand Theft Auto V, och det blev en megaexplosion när det släpptes. Los Santos är en fantastisk stad och det finns mycket att upptäcka i storyläget. Men jag tänker skita i multiplayer för det sägs att många fuskar där. Jag spenderade några månader i Los Santos och det var riktigt kul.

Jag besökte GAMEX i slutet av oktober och i början av november. Där fick jag testa både XBOX One och Playstation 4, det sistnämnda tog hem spelet med bättre kontroll och en bättre monter. Det som var dåligt i år var Nintendos frånvaro. Hoppas de dyker upp på GAMEX 2014.

Jag är förtjust i Rune Factory-spelen och det blev en chock att Neverland skulle gå i konkurs. Hoppas verkligen att Rune Factory 4 dyker upp i Europa nästa år för det är det spel jag suktar efter allra mest. På tal om Rune Factory, fick jag tag på det fösta spelet till Nintendo DS via eBay. Det är underbart, fast inte riktigt lika fantastiskt som Rune Factory Frontier till Wii. Men ett måste!

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Jag lyckades att få tag på första Rune Factory. Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av sedan (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Året är nu slut och andas sina sista andetag. Jag har missat mycket spel i år. Det som gör mest ont är att jag missade Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – spelet som sägs vara det näst bästa Zelda-spelet någonsin. Någon gång nästa år ska jag spela det. Någon gång. Jag är dessutom sur för att Super Mario 3D World enbart finns till Wii U. Ett sista spelköp blev det faktiskt. Jag beställde Tales Of Xillia när det var extrapris på Webhallens adventskalender. Jag spelar det just nu och gillar verkligen detta läckra RPG.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds. Jag önskar att jag fick spela det här spelet.

Det är nu dags för mig att sammanfatta detta spelår med lite listor.

Först ut är faktiskt årets sämsta spel.

Årets sämsta spel - Giana Sisters: Twisted Dreams.

Årets sämsta spel – Giana Sisters: Twisted Dreams.

Egentligen har spelet en bra idé. Att låta systrarna byta skepnad och påverka spelets miljö är rätt finurligt. Men problemet är att det blir väldigt rörigt. Dessutom är jag fruktansvärt besviken för jag får inte alla den där The Great Giana Sisters-känslan. Inget som påminner om Commodore 64-klassikern. Årets besvikelse.

Nu är det då dags för årets bästa spel!

Ducktales: Remastered.

7. Ducktales: Remastered.

Årets remake. Joakim von Ankas äventyr fick mig att komma ihåg hur svåra NES-spel var förr. Transylvania är roligare och bättre än någonsin – särskilt musiken. Men det är å andra sidan resten av spelet också.

Metal Gear Rising: Revengance

6. Metal Gear Rising: Revengeance.

Inget smygande. Nu är det hack and slash som gäller för Metal Gear-serien. Men det är tur att det är såpass välgjort, med mycket action. Raiden är inte den tönt som han var i Metal Gear Solid 2 – här är han en riktig hårding.

Grand Theft Auto V.

5. Grand Theft Auto V.

Grand Theft Auto V är så stort, imponerande och snyggt. Det är inte perfekt, men man kan spendera rätt många timmar i Los Santos. Dessutom får man bekanta sig med galningen Trevor Phillps! Vilken galning. Grand Theft Auto V vinner priset för årets mest kompletta soundtrack, för jag har lyssnat mycket på den imponerande musiklistan.

Luigi's Mansion 2.

4. Luigi’s Mansion 2.

Nintendo har gjort Luigis spökjakt ännu bättre och ännu roligare. Lagom till den gröne rörmokarens 30-årsjubileum har nu äntligen Luigi fått ett spel värdigt hans namn.

Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

3. Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

Årets RPG är inte bara en roligt att spela. Det är en fröjd att beskåda, tack vare Studio Ghiblis vackra animation. Jag vill följa med Oliver och hans vänner överallt i denna magiska värld – och aldrig lämna den.

Tomb Raider.

2. Tomb Raider.

Lara Croft skjuter en pil rakt i våra hjärtan. Hennes återkomst är inte bara ett spel i världsklass, det raderar alla hennes föregående spel där jag alltid tyckt att hon är en person med en skrytsam attityd. Det är också för mig det bästa spelet där man kan skjuta med pilbåge.

The Last Of Us.

1. The Last Of Us.

Åter igen vinner ett spel med köttätande monster – The Walking Dead vann förra året – men det är inte monstren och skräckscenariot som gör hela grejen. Visst, de är otroligt viktiga, men det är något med spelets djup som fascinerar mig. Likt The Walking Dead, har The Last Of Us en fantastisk story. Den tillit och kamratskap som Joel och Ellie har äventyret igenom är för mig något av det mest konkreta jag sett i min drygt 25 år långa spelkarriär. Jag brukar oftast hoppa över cutscenes i vissa spel och här finns möjligheten att hoppa över cutscenerna. Men det vill jag inte göra för det är så spännande och trovärdigt. Få spel har berört mig, jag kan faktum räkna upp fem spel som har gjort det. Ett av dom är The Last Of Us. The Last Of Us är årets bästa spel.

Jag vill passa på att nämna två spel som jag inte hunnit spela igenom men de bör ändå nämnas.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Capcoms spel där minnen, missbruk och brutalitet är i fokus är än så långt (jag har typ spelat 2 timmar än så länge) riktigt intressant. På något sätt får jag vibbar av Blade Runner när jag spelar Remember Me. Jag får ta tag i detta igen när jag spelat klar spelet som kommer nedan.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Eftersom jag håller på att spela detta just nu och att jag investerat i det såpass sent, har jag hittills spenderat 8-10 timmar tillsammans med Milla, Jude, Alvin och de andra i kampen mot den onde kungen och hans maktgalenskap. Än så länge är Tales Of Xillia magiskt och värmande. Hade jag spelat klart spelet så skulle det fått en topplacering. Det skulle till och med ha petat ned Grand Theft Auto V, Luigi’s Mansion 2 och Metal Gear Rising från deras nuvarande placeringar. Men jag kan tyvärr inte sätta Tales Of Xillia och Remember Me på listan för de är inte färdigspelade.

 

Hoppas att år 2014 kommer att bjuda på fler spännande spel. (Och att jag får tag på A Link Between Worlds till slut.)

Spelåret 2013: Årets manliga och kvinnliga karaktärer.

I år har jag upptäckt en hel del personligheter med stark karisma. Dessa karaktärer är några jag sent ska glömma.

Jag har gått och grunnat på vilka jag ska sätta på första plats i kategorierna ”årets manliga karaktär” och ”årets kvinnliga karaktär”. Egentligen tror jag faktiskt att bägge kom rätt tidigt detta år – men så har jag inte spelat så värst många spel i år så jag kan ju inte välja vare sig Mario, Link, Elisabeth från Bioshock Infinite till exempel. (Super Mario 3D World, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – buhu – och som sagt Bioshock Inifinite)

Efter en stunds funderande så har jag gjort mitt beslut. Här är årets manliga och årets kvinnliga karaktärer.

1882125-ni_no_kuni_oliver_2

Årets manliga karaktär: Oliver – Ni No Kuni.

Oliver är en typ av hjälte som jag inte sett på år och dag. I en spelvärld idag med tystlåtna biffar eller råbarskade machos därute, så finner man här en helt oskyldig ung pojke som finner ett inre mod trots han är livrädd. Med ett rent hjärta och artighet charmade Oliver mig redan från spelets början. Att han är så mänsklig gör honom så underbar. Det är min motivering för att han förtjänar titeln ”årets manliga spelkaraktär 2013”.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Joel – The Last Of Us.

Luigi – Luigi’s Mansion 2.

Mr. Drippy – Ni No Kuni.

Trevor – Grand Theft Auto V.

Alvin – Tales Of Xillia.

Ellie-Girl-The-Last-of-Us-Action-Adventure-Game-PlayStation-1136x640

Årets kvinnliga karaktär: Ellie – The Last Of Us.

Ellie är ingen vanlig tonårstjej. Hon har upplevt total skräck och utvecklats till en äkta överlevare med en knivskarp tunga. Men det är också hennes lojalitet mot Joel (och för oss spelare för all del) och hennes mod som visar hur stark och fantastisk Ellie verkligen är. När det uppstår ett filmklipp i The Last Of Us vill man inte bara hoppa över det. Man vill se, höra och bry sig om Ellie. En helt otrolig ung tonåring med huvudet på skaft. Årets kvinnliga karaktär var redan given när Ellie gjorde entré i somras.

Bubblare helt utan inbördes ordning:

Lara Croft – Tomb Raider.

Milla Maxell – Tales Of Xillia.

Esther – Ni No Kuni.

Jag hoppas att 2014 bjuder på fler spännande spelkaraktärer!

Spelåret 2013: Första halvlek med Sätrapôjks åsikter.

År 2013 verkar bli året där spelen blomstrar. Många speltitlar har redan dykt upp och i den andra halvan av året kommer det att komma fler.

Men hur har det första halvåret sett ut spelmässigt? Jag ska slänga ur mig vad jag tycker så här långt.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,e ftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

Utannonseringen av Batman: Arkham Origins fick mig att höja på ögonbrynen,eftersom både Arkham Asylum och Arkham City är grymt bra spel. Hett efterlängtat.

I början av året spelade jag mycket Batman: Arkham City och inskaffade Batman: Arkham Asylum för att sedan fastslå att båda spelen är jättebra. När nästa del utannonserades, blev jag glad. Jag ser fram emot Batman: Arkham Origins senare i höst.

Det första spel jag skaffade mig i år var Ni No Kuni och det var en magisk upplevelse. Klassisk RPG möter Studio Ghibli – vad kan gå fel? Inget förstås. Äventyret med Oliver och vänner, fick en solklar femma av mig i betyg. (Högsta betyg)

Jag läste en hel del nyheter om Wii U, och att många tredjepartstillverkare lägger kaskader med dynga i Nintendos nya konsol. (Med andra ord så struntar de i den.) Men tacka fan att de gör det när konsolen säljer dåligt. När Rayman Legends dessutom försenas pga att Ubisoft vill släppa spelet till fler konsoler gör knappast saken bättre. På E3 visades fler stortitlar upp till Wii U från Nintendos sida. Förhoppningsvis säljs mer konsoler senare, när nya Super Mario 3D World och Mario Kart 8 kommer.

Det här halvåret har två spelkaraktärer gjort comeback och med stil.
Jag pratar om Lara Croft och Luigi.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Lara Croft, tillsammans med Luigi, gör årets hittills bästa comeback.

Jag hade längtat efter nya Tomb Raider länge, efter att ha sett den imponerande trailern ifjol. När jag fick hem min Survival Edition blev jag så glad. Jag fick dessutom upptäcka att Tomb Raider inte bara var bra, det krossade sina föregångare till damm. Lara Croft förvandlades till en stark överlevare med hjärta. Jag blir så imponerad av spelets spänning och skönhet. Så imponerad att jag gav Tomb Raider min andra femma i betyg för i år. Lara Croft har nu fått den respekt hon förtjänat.

Det blev en ny konsol för mig i år; ett Nintendo 3DS. Jag var så grymt sugen på Luigi’s Mansion 2, för alla trailers såg bättre ut än föregångaren. (som jag gillar) Lyckligtvis var spelet bättre än vad jag trodde och mitt hjärta värmdes rejält av Luigis charm. Hans sinne för komik är träffsäker. Jag gav Luigi’s Mansion 2 en välförtjänt fyra i betyg. Luigi kommer alltid vara bättre än Mario.
På tal om Mario, undrar om Super Mario 3D Land, Paper Mario: Sticker Star och Mario Kart 7 är roliga?

Det här halvåret har varit en maktkamp mellan Playstation 4 och Xbox One. Microsoft gjorde rejält bort sig när de sa att man var tvungen att alltid vara online och att begagnade spel inte går att spela på Xbox One. Efter iskall kritik så drog de tillbaka de sakerna. Som tur är. Men jag tror att Playstation 4 kommer att dra ett längre strå för konsolen kommer att bli billigare.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

Xbox One är årets mest utskällda konsol fast den inte är släppt. Lyckligtvis tog Microsoft bort de saker som folk störde sig mest på men räcker det mot Sonys försprång? Dessutom tycker jag att konsolen ser stor, tung och klumpig ut likaså kontrollen.

För nostalgiska skäl blev jag glad när jag lånade syrrans Nintendo 64. Äntligen kunde jag spela Banjo-Kazooie, Donkey Kong 64 och Conker’s Bad Fur Day för första gången på 10-15 år. Härligt att få uppleva något gammalt igen. Likaså Link’s Awakening DX som jag laddat ned på 3DS.

Jag hade delade åsikter om Bioshock Infinite’s överdrivna hype men det berodde nog mest på att jag var väldigt osäker på spelserien. Men jag ville ge det en chans, så jag provade Bioshock 1. Det är väl kul och så men varför är det så hyllat? För så bra är det inte – än, antar jag. Jag hade inte tagit mig så långt än dock. Nån dag ska jag spela klart det.

Ett av spelets största styrkor är den otroliga dialogen och de underbara rösterna. Det är trovärdigt.

Ett av årets starkaste speltitlar och en het kandidat till titeln årets spel 2013 är det utmärkta och lysande The Last Of Us. Bättre än vad jag förväntat mig!

Ett spel vars hype, pepp och såna saker, växte lavinartat under de sista månaderna innan release. Ja, jag pratar om The Last Of Us.
Jag fastnade för denna apokalyps-spel direkt. Dess otroliga historieberättande och vassa cut-scenes är något av det bästa jag sett. Vänskapen mellan Joel och Ellie är så tät och välgjord att man häpnar varje gång. Från början till slut så är det här spelet en fullträff. Min tredje femma i år.

Tre spel har alltså fått högsta betyg av mig i år. Men jag skulle sätta en slant att The Last Of Us kommer få titeln årets spel senare under året.

Jag minskade min skämshög och klarade av Bayonetta, Catherine och Metal Gear Solid 3. Skönt att minska på högen.

Andra halvan av året ser lovande ut spelmässigt. Grand Theft Auto V, Arkham Origins, Metal Gear Solid 5, Legend Of Zelda: A Link Between Worlds och Mario & Luigi: Dream Team Bros. Yummy! Det här kommer bli det bästa spelåret på länge.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 - The Phantom Pain till ett grymt spel.

Fast den tragiska nyheten att David Hayters röst bytts ut mot Kiefer Sutherlands, så tror jag att Punished Snake kommer att ge starka intryck och göra Metal Gear Solid 5 – The Phantom Pain till ett grymt spel.

Recension: Ni No Kuni.

Ni No Kuni.Ni No Kuni är ett spel skapat av Level 5, och med filmsekvenser av Studio Ghibli – den magiska filmfabriken bakom filmer som Spirited Away, Det Levande Slottet och Min Granne Totoro.

Det här är ett japanskt RPG, det vill säga ett JRPG.

Spelet handlar om pojken Oliver som efter en tragedi (hans mamma dör) hamnar i en parallell värld, för att rädda hans mammas tvillingsjäl och en hel värld från den onde Shadar. Jag vill inte gå in för långt in i storyn för den är väldigt vacker och bra – jag lämnar det till er spelare.

Oliver och hans mamma, där han får en mystisk docka av henne.

Ett spel skapat av Level 5 och filmer från Studio Ghibli – är det en dröm som gått i uppfyllelse? Jag kan säga så här:

Ni No Kuni är så gudomligt vackert att det räcker att titta på det när någon annan spelar. (min sambo Malin till exempel) Det är verkligen som att spela ett spel i Studio Ghiblis värld. Faktum är att Ni No Kuni är ett av de vackraste spel som finns. Jag är också imponerad av spelets mjuka rörelser. Filmsekvenserna är finast i hela spelet, men spelets grafik är inte helt fy skam heller. Helvete heller, det är faktiskt vackert!

Det går att välja två olika språk, engelska och japanska. Jag valde japanska med engelsk text för att höja upplevelsen och komma närmare Ghibli-andan. Men det engelska språket är också bra.

Spelets musik är också väldigt vackert. Det passar in perfekt i spelet.

Motorville, Olivers hemstad, är mysigt och påminner om det ljuvliga 1950-talet.

Motorville, Olivers hemstad, är mysigt och påminner om det ljuvliga 1950-talet.

Oliver kan under spelets gång resa mellan de två parallella världarna. Hans hemstad Motorville och dess invånare är betydelsefulla eftersom varje individ, även djur, har en tvillingsjäl i den magiska världen. För att lösa ett visst fall i spelet är Oliver tvungen att göra dessa resor ibland. För svaret kan ju finnas i den andra världen…

Världskartan i den magiska världen är den finaste jag sett på många år, inte sedan Final Fantasy IX har jag beskådat en karta med så vackra miljöer. Skogar, gröna slätter, varma öknar och kristallklara snöriken. Färgerna sprutar av liv och kärlek. Och fiender. Nu tänker jag på Chrono Trigger, för du kan likt det spelet se fienderna och du kan undvika dom om du inte vill slåss. Inga random encounters alltså som de äldre Final Fantasy-spelen har. Jättebra.

Under spelets lopp lär man sig något nytt hela tiden, så det gäller att hänga med. Särskilt i stridssystemet. När man tror att man lärt sig tekniken så kommer det något nytt. Men man lär sig rätt snabbt. Däremot kan striderna bli rätt enformiga i längden och bjuder inte på så värst många tillfällen där man tappar hakan. Kontrollen i striderna kan vara knepiga i början, särskilt när man slåss mot en boss. Men det viktiga är att man har tålamod. Det flyter på bra efter några speltimmars spelande. När du har familiars med i striderna påminner plötsligt striderna om Pokémon.

Ni No Kuni har inte bara en bra huvuduppgift. Det finns massor av sidouppdrag att göra, för att utveckla Olivers och hans sällskaps egenskaper. När du har hjälpt en invånare med en sak får du dels pengar och någon godsak, som ett vapen eller godis till dina familiars. Men också stämplar till ditt särskilda stämpelkort. Stämpelkorten kan du lämna in hos en butik mot speciella egenskaper. Ju svårare ett uppdrag är, desto mer stämplar får du. Tio stämplar, och du får ett helt kort. Det låter nästan som stämplar man får när man köper en pizza. Men tro mig, det är värt att samla på stämplar. Det här inlägget är riktigt kul, för det ger en möjlighet att upptäcka fler platser.

Esther är en bra tillgång i Olivers sällskap. Hon kan tämja vilda familiars och få med dom i din trupp.

Esther är en bra tillgång i Olivers sällskap. Hon kan tämja vilda familiars och få med dom i din trupp. Här syns också Mr. Drippy. Hans charm och komik är underbar!

Ju längre in i spelet man kommer, desto mer personer tillkommer i ditt sällskap. Esther, dottern till en respekterad Sage, har egenskapen att tämja familiars. Det här konceptet påminner också lite grann om Pokémon, men också om Rune Factory Frontier. Det är kul att samla på sig familiars för det finns så många! Alla har dessutom Studio Ghiblis underbara charm.

Min favoritkaraktär är ändå den otroligt coola Mr. Drippy. En underbar sidekick i klass med Calcifer i Det Levande Slottet. Tidy! Blimey! Underbar!

Som i klassiska RPG, tjänar man erfarenhetspoäng när man vunnit en strid. Inte bara människorna men också dina familiars. När man gått upp en nivå blir man starkare, får bättre magikraft, bättre försvar osv. Men bara människorna får mer HP. (livsenergi) Så det är rätt klokt att träna såpass mycket att dina människor går upp i ett par nivåer om du fastnat hos en bossbana. Man kan även ge dina familiars sötsaker så att deras egenskaper kan gå upp. Ger du dessutom det de gillar, får du hjärtan. När ett hjärta är ifyllt kan du uppgradera deras egenskaper mer. Men tänk på att vissa sötsaker mättar mer och familiars blir mätta. Kul system som också påminner om Rune Factory Frontier.

Inte nog med detta, går dina familiars upp tillräckligt i nivå kan man omvandla dom till starkare varianter. Men nackdelen är att de faller tillbaks till nivå 1, och man får typ börja om. Det här är både bra och dåligt. Mitt tips är; gör inte detta om du ska möta en svår boss.

Senare i spelet kan du tillverka egna vapen, kläder och bättre mat. Det här påminner också om Rune Factory Frontier – men det finns en fördel här. Skulle du göra fel så slösas inte ingredienserna. Jävligt bra, för det störde jag mig på i Rune Factory Frontier. Experimentera på!

Bossarna är badass till tänderna. Ni No Kuni ser simpelt ut, men det kan vara stenhårt.

Bossarna är badass till tänderna. Ni No Kuni ser simpelt ut, men det kan vara stenhårt.

Bosstriderna är mycket bra och utmanande. De lägger i en högre växel varje gång – det här är inte så sockersött enkelt som det ser ut. De här bossarna är badass till tänderna. Var förberedd.

Det här är ett riktigt stort spel. En rutinerad spelare klarar det på omkring 30-50 timmar, beroende om man bara följer huvudstoryn eller om man spelar en hel del sidouppdrag. Det är tur att det finns så mycket att upptäcka och en värld att beundra.

Tre plus:

1. Level 5 och Studio Ghibli har bevisat att det går göra ett visuellt ögongodis och en fantastisk spelupplevelse.

2. Jag blev helt gripen av spelets story. Jag blir så rörd och varm inuti. Oliver är en underbar spelhjälte med ett hjärta av guld.

3. Ni No Kuni bjuder på en hel del saker att upptäcka.

Tre minus:

1. Striderna kan bli rätt enformiga i längden. Men så är ju de flesta JRPG’n. Det är tur att man lär sig fort.

2. Att omvandla sin familiar till en starkare är lite underligt. Varför börjar då man om igen på nivå 1, med låga nivåvärden?

3. Kontrollen i striderna kan kännas väldigt krånglig i början.

 

Slutsats:

Den vita häxan i möte med samrådet. Vad ska hon göra mot Oliver?

Den vita häxan i möte med samrådet. Vad ska hon göra mot Oliver?

Ni No Kuni är precis som jag trodde. Det är ett magiskt spel med den underbara charm som Studio Ghibli har i sina filmer. Jag skulle till och med se en film baserat på spelet, så bra manus och så många älskvärda figurer att ta till sig. Men tro inte att spelet är så enkelt som det ser ut. Det är ändå ett JRPG och ett vasst sådant. Jag tycker att det här är bra nybörjar-RPG, tillsammans med Super Mario RPG. Det finns två svårighetsgrader, och skillnaderna märks tydligt.

En stark story, många timmars spelande och en touch av Studio Ghibli gör detta det bästa RPG jag spelat sedan Final Fantasy IX. Ja, faktiskt! Tack Level 5 för ert mästerverk! Även om det finns några brister så övervägs de av det magiska!

Betyg: En femma av fem. Mästerverk!

Ding Dong Dell är en av de första platser Oliver besöker. Lägg märke till den utsöka designen och färgerna!

Ding Dong Dell är en av de första platser Oliver besöker. Lägg märke till den utsöka designen och färgerna!

Ströspelar Final Fantasy XIII.

Det var ett tag sen – två år tror jag. Jag provade Final Fantasy XIII och tyckte inte det var så värst kul. Det var tråkiga miljöer den första timmen jag provade spelet. Sedan har det stått still i som jag skrev nyss – troligtvis två år.

Eftersom jag klarat av spel som Bayonetta, Batman: Arkham Asylum och The Walking Dead behövde jag något att sitta och ströspela tills Ni No Kuni och Tomb Raider kommer.

Visst, jag kunde ju fortsätta med Xenoblade Chronicles. Legend Of Zelda: Skyward Sword. Fortsätta jaga gåtor och troféer i Batman: Arkham City.

Men så fick jag plötsligt lust att prova Final Fantasy XIII igen. Att ge Lightning en chans till.

Nu går det visserligen bättre, men det kändes segt. Det är verkligen vackert gjort men att springa på dessa grönbruna militärbaser i början var inte direkt en bra start. Det blev dock bättre när jag hamnade på kristallvattnets område. Där var det riktigt vackert och jag kunde nästan känna kylan. Jag la även märke till att fighterna är mer invecklade än vad jag trodde. Ändå vill jag lära mig, att uppgradera deras möjligheter, styrkor och magier.

VanilleSå här långt har jag blandade känslor när det gäller karaktärerna. Jag gillar Lightning, hon är hård som ankarspik. Hon har härlig karsima.

Sazh påminner lite grann om Shorty i Scary Movie, fast han är mer mogen och mycket klokare. Lite gulligt att han har en Chocobo i sitt hår.

Jag har väldigt svårt för både Hope och Snow. Det är för att de är såna stereotyper. Snow är så macho att man vill spy. Hope är en karaktär som vill säga något men inte vågar. Ha stake för fasen. Han kanske utvecklas under spelets gång men han imponerar inte på mig. Han är dessutom för deprimerande.

Däremot gillar jag Vanille. Hon är så sprallande glad att hon håller mitt humör uppe. Vanille är Hopes motsats. Hennes röst är kanske lite väl gäll och saknar den där mognaden som Lightning har, men det övervägs av hennes livsglädje. Jag gillar verkligen den här karaktären. Sjukt glad och uppiggande tjej.

Jag kommer att försöka mig på lite mer Final Fantasy XIII ända tills ett visst spel anländer hem i brevlådan. Ni No Kuni. Tills dess får jag lära känna alla dessa figurer och Coccoon lite till.

Final Fantasy XIII blev plötsligt bättre än vad jag trodde.

Peppen för Ni No Kuni är enorm.

20130124-163219.jpg

Jag har varit peppad sedan 2011. Och snart är väntan över.
1:a februari så kommer äntligen Ni No Kuni hit, och peppen stiger till extas.

Level 5’s och Studio Ghiblis samarbete ser ut att vara rena magin.
Jag följer många spelrecensenter på Twitter och de håller på att spela spelet nu. Och vad jag tror så låter det riktigt lovande.
En Studio Ghibli-film som tv-spel.
Tänka sig att spela något som är från samma magifabrik som gett oss Spirited Away, Min Granne Totoro och Det Levande Slottet.
Snart.
När jag är pappaledig så kommer bli något jag spelar lite mer när Alison sover.
Snart.
Håll ut lite till.

20130124-163745.jpg

Spelåret 2012 för Jerry aka Sätrapôjk.

Riddler i Arkham City.

Riddler i Batman: Arkham City.

Spelåret 2012 har varit en gåta för mig. Precis som jag skrev i ett inlägg förra året, så hade jag svårt att avsluta spel som jag påbörjat. Det är rätt märkligt eftersom jag alltid förr orkat nöta mig igenom ett spel ända igenom dess skinn till benet. Till slut orkade jag klara av Batman: Arkham Citys story mode. (fast jag har en hel del gåtor kvar som Riddler spritt omkring den snöiga staden.)

Oftast hade jag återgått till fjolårets speltitlar men inte lyckats spela klart något mer än Castlevania: Lords of Shadow som är i sin tur ett riktigt bra spel.

Men efter mycket heta tips från folk på Twitter, inskaffade jag i januari ett spel som skulle få många speltimmar från mig.
Mass Effect 2.
Att jag inte skaffade ettan först var för att jag inte har XBOX 360 och att jag vägrar PC-spel.
Mass Effect 2 var det första spelet sedan Red Dead Redemption jag intensivt spelat till dess slut. Jag vet inte hur ofta jag spelade det men det var lätt över 50 timmar. Jag spelar gärna det igen en annan gång.
I mars skaffade jag Mass Effect 3 som också var fantastiskt. Jag tyckte inte illa om slutet, som fått många att bli förbannade. Över 50 speltimmar tog trean också.

Jag fortsatte att nöta igenom de spel jag inte klarat. Men eftersom jag har småbarn kunde jag inte välja vilket spel som helst så det blev barnvänliga titlar, som Rayman Origins, som jag laddat ner på PSN.
Underbart charmigt spel förresten.

Sommarens mest spelade spel var för mig Lollipop Chainsaw, som vinner priset för årets bästa soundtrack. Frågan var om Juliet Starling var en ”dum blondin” eller om att hon skulle vara en parodi för den stereotypen. Vem vet? Fri tolkning på detta.

Metal-Gear-Solid-3D-Snake-EaterÄntligen fick jag prova Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Ett rent mästerverk. HD’n är en bonus.

I år fick jag äntligen spela Metal Gear Solid 3: Snake Eater. I HD dessutom. Jag gillar trean betydligt mer än tvåan eftersom jag fick vibbar av första Metal Gear. Dessutom är det mer spännande.
Ett annat återutgivet spel i HD jag provat lite är Shadow Of The Colossus. Men jag förstår inte vad som är så bra med spelet. Jag tyckte det var segt den lilla stund jag spelade och jag begrep ingenting.
Jag får prova det igen nån dag.
När jag laddat klart Okami i HD så ska jag prova det, för jag har alltid velat spela det sedan spelet kom ut.

Lee i The Walking Dead.Lee i The Walking Dead. Dess gripande historia och dess svåra val är årets spelhöjdpunkt.

Nästa överraskning kom nån gång under den tidiga hösten. Jag som gillar tv-serien, blev riktigt överraskad över hur fantastiskt The Walking Dead är. I flera månaders tid släppte Telltale Games ut fem episoder under hösten. Det var klokt eftersom jag ville inte spela klart alla fem på en gång. Alla avsnitten var rätt korta.
Med en väl skriven story, trovärdiga karaktärer och ett djup så var The Walking Dead årets absolut mest dramatiska spel.

Jag fick också uppleva besvikelser. Resident Evil 6 är ett exempel. Jag hoppades på mer skräck men det var i stort sett bara skjutande.

I år gick jag på min första spelmässa, Gamex, och där fick jag prova på nyheter, som Wii U.
Det var så kul på mässan att jag vill dit igen 2013.

Något som är tråkigt är att jag har missat många spel i år. Jag hade gärna provat Dishonoured eller kanske Journey som många hyllar till skyarna. Kanske nästa år. Kanske jag har ett Wii U nästa år. Vem vet? Men jag vill ha en.

Då var det dags för min årets bästa spel-topplista!

5: Street Fighter X Mega Man.

SFxMM-Key-Art-610x457
Det har varit tyst om Mega Man. Men inför hans 25-årsdag, så utannonserade Capcom ut ett sorts nostalgidoftande spel. Mega Man mot Street Fighter! I Mega Man-stil! Dessutom är det gratis! Det skulle ha klättrat upp ett par placeringar till om det inte vore för att det finns på PC.
PC!
PC?!
Nej, Mega Man ska vara på konsol. Kontrollen kändes fel i PC-spelet för mig. Men annars är det lysande!

4: Angry Birds Star Wars.

AngryBirdsStarWarsHD-1
De sura jävla fåglarna är rätt tröttsamma i längden efter en mängd spel på kort tid. Att de samarbetar med Star Wars gör dom tillsammans till en enformig kassako. Men det hindrar inte spelet att vara grymt underhållande. Jag tycker banorna är kluriga, fåglarna har fått roliga egenskaper i form av Star Wars krafter och jag fnissar varje gång jag slänger iväg en Chewbacca-fågel med slangbellan.

3: Lollipop Chainsaw.

Lollipop-Chainsaw-Combat-Unleashed-Trailer_6
Ung cheerleader med motorsåg i jakt efter zombies. Smaklöst? Både ja och nej. Kul grindhouse-baserat spel med ett grymt soundtrack. Jag gillar också arkadkänslan.

2: Mass Effect 3.

Male Shephard från Mass Effect-serien.
En värdig final och ett storslaget äventyr med Shepard och hens rymdstyrka i kampen mot Reapers.
Sämre än tvåan men ändå ett spel i världsklass.
Jag satte spelet på plats 30 i min 32-topplista någonsin men jag kommer att ändra det snabbt. För ett spel är faktiskt bättre…

1. The Walking Dead.

the-walking-dead-game-episode-4-walkthrough
Det slog ned som en blixt från klar himmel. Att ett simpelt klick och peka- spel kan vara så grymt bra. Det som spelet vinner mest på är inte bara den välskrivna storyn.
Det är dina val som påverkar hela spelet igenom. Du måste välja svåra val. Att vara majoriteten eller dig själv till lags. Stackars Lee har inte det lätt.
Jag kommer att spela det igen tack vare de svåra valen och dramat.
Tack Telltale Games för ett mästerverk.

Lara Croft har aldrig sett bättre ut. Nya Tomb Raider är hett efterlängtat.Lara Croft har aldrig sett bättre ut. Nya Tomb Raider är hett efterlängtat efter alla förseningar.

Förra året listade jag både Ni No Kuni och Tomb Raider högst upp på år 2012 mest efterlängtade spel.
Men ingen av dom dök upp i år. Förseningar, språkproblem (jävla tyskar och fransmän) och mer förseningar.
Men jag har båda spelen på en delad första plats på år 2013 mest efterlängtade spel. Ni No Kuni har Studio Ghiblis magiska stil och var bra på demot jag testade på Gamex.
Lara Crofts nya äventyr växer, och ser bättre ut för varje dag som går. Peppen! PEPPEN!

Nu vill jag önska er ett gott nytt spelår!
Nu får ni ursäkta mig, men jag har fler gåtor att lösa i Arkham City. Förbannade jävla Riddler. Din sluge, dryge gubbstrutt. Du ska få!

/ Jerry Olsson, Sätrapôjk.

Sätrapôjks två dagar med Gamex!

20121103-075931.jpg

Hejsan! Jag har besökt spelmässan Gamex i två dagar, och har fått ta del av de spelnyheter som fanns där.

På torsdagen gick jag upp tidigt för jag var så himla taggad för den här mässan. Kön var rätt lång när jag kom runt kvart i tio ungefär till Kistamässan där Gamex var.

20121103-080414.jpg
När jag kom in till slut så gick jag in till en för mig enorm mässa med en massa montrar.
Jag gick mest omkring för att bli imponerad, här fanns det mycket som helst.
Nintendo hade en stor del i mässan som var lätt att känna igen. En jättestor Mario med en massa Nintendo 3DS omkring i en cirkel, där många kunde spela spel som New Super Mario Bros 2.
Men det var deras nya konsol, Wii U, som fick mitt intresse. Kön var just då rätt liten till New Super Mario Bros U. Den trevliga kvinnan från Nintendo frågade om jag ville prova den nya spelkontrollen eller spela med en Wiimote. Tveklöst ville jag känna på plattan.
Hur skulle den kännas? Tung? Klumpig?
Nej.
Den var riktigt skön att hålla i, dels hade Wii U Gamepad en sjukt bra passform åt händerna. Dels var den lätt, den vägde knappt något. Lite plastig kanske men jag gillade den.

Jag fick agera som en hjälpande hand och placera ut plattformar åt fyra killar i tioårsåldern som sprang med Mario och gänget.
Det var kul att få peta på skärmen och så men det var lite att göra just i demot.
Men New Super Mario Bros U ser lovande ut.

20121103-090520.jpg

Sedan fanns det några 3DS med nya titlar, bland annat Paper Mario: Sticker Star och ett nytt Castlevania.
Detta var första gången jag fick hålla i ett 3DS, intressant nog.
Paper Mario: Sticker Star verkar gå tillbaka till den charm som Paper Mario: The Thousand Year Door hade. Jag blev förälskad i spelet direkt. Om jag ska ha ett 3DS, så är Sticker Star den största anledningen. Bra Nintendo!
Däremot gillade jag inte Castlevania. Jag blev grymt besviken på för min del svåra kontrollen. Vilken tur att det går att stänga av 3D-funktionen för den spydde jag galla över. Hemskt jobbigt.

En monter med draperi stod bredvid den stora Mario-statyn där man kunde testa spel med 18-årsgräns, bland annat Assasin’s Creed III, Ninja Gaiden 3 och förstås ZombiU.
Nintendo höll hårt i regeln att barn under 18 inte fick spela. Jag tycker det är jättebra, vad fan ska man ha åldersgräns till annars?

20121103-123513.jpg
ZombiU drog publik hela tiden. Jag fick min chans att testa det på fredagen.
Spelaren innan mig fick sin karaktär dödad av zombies som lurade i mörkret. Jag fick börja med en annan karaktär som skulle leta upp den nu döda karaktären och hämta sakerna han samlat. Fast jag blev dödad av ett gäng odödingar.
ZombiU är riktigt stämningsfullt, det doftar survival horror över det hela. Jag gillade att man kunde kolla i WiiU-gamepaden för att leta i fickor och skåp. Det kan bli en hit tror jag.
ZombiU är mer survival horror än vad Resident Evil 6 är.

Jag spelade faktiskt inte så mycket spel på torsdagen. Jag gick mest och kollade eftersom det var kö överallt. Det var för mig omöjligt att spela till exempel Halo 4, som var fullproppat med folk.
Fast det var en fröjd att titta på det. Jag är inget fan av FPS-shooters men jag gillar verkligen Halo. Det blir säkert en fanfavorit. Likaså var det mycket folk hos Assasin’s Creed III och Far Cry 3.

20121103-132200.jpg
Inspelning av P3 Spel med bland annat Angelica Norgren.

Twitter överraskade mig runt två-tiden att P3 Spel skulle spela in ett program till söndag och man fick sitta i publiken.
Det var grymt underhållande och jag var imponerad över programledarnas kemi ihop. Bäst var tveklöst Samson Wiklunds tal. Det lät nästan som Shakespeare hade återuppstått i en gamers kropp. Missa för Guds skull inte programmet på söndag!
Jag fick möjligheten att prata med Angelica Norgren efter programmet och hon var mycket trevlig. Vi diskuterade bland annat tatueringar och givetvis spel. Jag pratade med henne igen på fredagen. Det var en riktig ära att få prata med henne.

20121103-133747.jpg

Namco hade en snygg monter med bland annat nya Hitman men det spelet intresserade inte mig ett dugg. Nej, det var ett annat spel som lockade mig dit.
Ni No Kuni.
Studio Ghiblis vackra rollspel som charmat (troligtvis) en hel spelvärld med sin charm.
Jag fick ta över ett spel efter ett par tjejer som inte verkade intresserade av spelet. Fast jag fick spö av en boss så älskade jag spelet direkt!
Ni No Kuni var rent, färgglatt och den har Studio Ghiblis magi. Det blir förhandsbokning direkt!

Sent på eftermiddagen hälsade jag på makarna Arveteg som just kommit till Stockholm och de var helt jättetrevliga, precis som på nätet. Vi tog en bit mat ihop. Vad jag tyckte om maten tar jag längre fram i inlägget.
Jag hade gått runt på mässan ett par varv men jag hängde på Elin och Robert som var på upptäcktsfärd.
Robert testade Book of Spells, som såg ganska häftigt ut.
Sedan tog vi en battle mode-match i Little Big Planet Karting. Jag var rätt kass men det var ganska kul.

Trött i skallen och djävulskt hungrig efter drygt 8 timmars traskande på Gamex återvände jag till lägenheten i Danderyd med vännerna Verah och Benny. Självklart köpte jag lite fina saker!

20121103-140723.jpg

På fredagen tog jag med Verah och Benny för de ville se hur mässan var.
Verah var intresserad av Sim City som jag hann spela på torsdagen. Det är skönt att få bygga en hel stad igen efter så många år.
EA i överhuvudtaget hade en jävla stor monter med bland annat nya Need for Speed, NHL13, FIFA 13 och på fredagen fick jag testa Dead Space 3, bredvid Elin Arveteg.
Jag har inte testat föregångarna, och det märktes. Jag hade ingen aning vad jag skulle göra riktigt. Men jag gillade spelets atmosfär. Verkligen. Jag får ta tummen ur och prova de två första spelen någon gång.

Sedan testade jag Nintendoland och dess minispel Luigi’s Ghost Mansion, där det går ut på att upp till fyra spelare skulle fånga ett spöke med ficklampa. Den som höll i WiiU-gamepaden fick vara spöket. Jag testade spöket först. Vad jag skulle var att smyga på spökjägarna bakifrån och ta alla fyra innan jag blev besegrad. Det var riktigt roligt faktiskt. Nintendoland var ett mässans största överraskningar för jag trodde inte på dess innan.
Och ja, jag förlorade som spöke…

20121103-143455.jpg

Nu var det inte bara tv-spel som visades upp, utan också SM i Cosplay. För de som inte vet vad cosplay är så är det folk som klär ut sig till kända karaktärer från filmer, animé och tv-spel. På torsdagen såg jag inte så många men på fredagen var de betydligt fler. Jag var så grymt imponerad över folks arbete med dräkter, makeup och att de fått karaktärerna att se så levande ut.
Jag kände igen figurer från bland annat Batman, Star Wars, Legend Of Zelda, Mass Effect, Final Fantasy och Super Mario.
Jag välkomnar detta härliga spektakel och hoppas det slår igenom med mer kraft i Sverige. För det är så jättesnyggt och häftigt att få se.

Det absolut roligaste med allt på mässan var att få träffa alla gamers som twittrar eller facebookar till. I stort sett alla jag träffat har så härliga personligheter.
Jag var positivt överraskad av Maria Myhrs härliga lugn. Samtalet var riktigt avslappnat, jag blev lugn av hennes närvaro.
Christopher ”Styris1985” har en härlig norrländsk coolhet, han var riktigt trevlig att prata med.
Jag mötte Frances Blaxell
under inspelningen av P3 Spel, det var ett trevligt återseende. Hon är så otroligt positivt glad och strålande.
Hela Megazinegänget var där och vilka härliga killar det är. Sjukt trevliga och glada!
På torsdagen fick jag även ett trevligt samtal med Kerstin Alex och Johan Hallstan. De var så jättesnälla, och jag måste säga att det var bra att jag prata med dom som personer – inte skribenter. Jag berömde Johan för P3 Spel-inspelningen, för han gjorde det riktigt bra.
Jag hann också snacka lite skit med Svamprikets Ludde Lundblad och Tommy Håkansson och de var precis lika härliga typer som jag trodde.
Jag hälsade också på Kraids skribenter Niklas Sintorn, Peter Ahonen och mysigt underbara Sanna Valapuro. Alla tre var så otroligt snälla och har så starka personligheter!
Jag skakade hand och pratade snabbt med Mats ”ElKebabo” och han var också riktigt trevlig.
När jag, Verah och Benny åt på Subway så vinkade jag åt Fredrik ”explewd” Johansson men jag hann inte prata med honom.
Jag fick dessutom träffa och ha en pratstund med den legendariska skribenten Tobias Bjarneby. Han är en idol för många och det var en ära att få träffa honom.

20121103-195920.jpg

Till slut, vid femtiden, lämnade vi tre Gamex för att jag skulle ta en fika ihop med Anna ”Lania” eftersom jag inte skulle hinna hälsa på henne under mässan. Jag och Verah mötte Anna utanför Konserthuset och tog en promenad till ett fint fikaställe ( nu har jag glömt vad stället hette) och hade en jättetrevlig pratstund. Anna är en riktig trevlig person och är så lätt att prata med, Verah och hon kom riktigt bra överens.
Alla tre fick dessutom reda på att ordspråket ”världen är liten” stämde riktigt bra. Det var faktiskt riktigt häftigt.

Runt nio-tiden så sa vi hejdå till Anna och vi skulle möta upp Benny för jag skulle äntligen prova Palmyras kebab eftersom det var stängt i somras.
Kebaben var så otroligt god och jag hade på så god vitlök/aiolisås.
Tur att jag och Verah delade på en tallrik för den var så gigantisk!

20121103-203101.jpg
Sammanfattning Gamex 2012.
Gamex är grymt underhållande och det är den bästa mässa jag fått vara med om någonsin.
Det fanns så mycket att se, spela och inspireras av.
Men visst fanns det besvikelser också.

Tre plus:
1. Att få träffa många Gamers som jag följer på Twitter och Facebook. Dessutom är de minst lika awesome och trevliga i verkliga livet!
2. Wii U var en positiv överraskning. Särskilt dess kontrollplatta. Om Nintendo kan få många spelskapare ombord så kan Wii U bli en succé. Jag fick dessutom få känn på att Nintendoland är underskattat.
3. Cosplayen var helt otrolig. Så många begåvade personer som gjort så fantastiska kostymer, jag har aldrig sett något liknande!

Bästa spelet på mässan: Ni No Kuni.

Tre minus:

1. Att jag missade många spel på grund av enorma köer var riktigt tråkigt. Jag hade gärna provat Halo 4, Rayman Legends och Pikmin 3. Men att stå i kö i evighet, under sån tryck på mässan, nej.
2. Måste de spela så hög musik på mässan? Jag kunde knappt ha en dialog med folk och dessutom störde det koncentrationen när jag spelade.
3. Jag köper aldrig mat på Gamex igen. Hamburgaren var hemsk och drickat var dyrt. Tur att jag skippade stripsen som kostade 30 kronor extra! Vad fan? Tur att Kista Galleria och Subway var i närheten.

Sämsta spelet på mässan: Darksiders 2 till Wii U. Det var hackigt och fult.

Trots brister så var Gamex något extra. Fast jag bara var där i två dagar av fyra så är jag riktigt nöjd.
Tack Gamex för dessa underhållande dagar, jag ser fram emot nästa år!
Jag avslutar med bilder från mässan!
Tack för en trevlig tid!

20121103-205239.jpg

20121103-205302.jpg
Nintendo-SM.

20121103-205616.jpg

20121103-205651.jpg

20121103-205754.jpg
Robert och Elin Arveteg.

20121103-210035.jpg
Verah provar Wii U. Hon gillar också kontrollen.

20121103-210130.jpg

20121103-210223.jpg

20121103-210532.jpg
Hörru Connor, tigger du stryk?

20121103-210624.jpg
Jag och Angelica Norgren.

20121103-210705.jpg

20121103-210825.jpg
Kraids Niklas Sintorn spelar Ni No Kuni.

20121103-211033.jpg

20121103-211110.jpg

20121103-211133.jpg

20121103-211201.jpg
Jag står mellan FemShep och Tali från Mass Effect.

20121103-211340.jpg
Anna ”Lania” och jag.

20121103-211433.jpg
Palmyras kebab. Palmyra ligger i Årsta.

Sätrapôjks mest efterlängtade spel 2012.

Igår skrev jag om Tomb Raider.
Länge trodde jag att det skulle bli det spel jag längtade efter allra mest nästa år.
Men det kom en blixt från klar himmel.
Tänka sig ett rollspel med vacker animégrafik i stil med Studio Ghiblis magiska filmer!
Då får man till Ni No Kuni!

image

Ni No Kuni är så vackert.

Jag älskar den här animerade stilen och dess värme.

Det som gör det här ännu mer intressant är att det är ju just Studio Ghibli som ligger bakom det här spelet.

Jag älskar filmerna. Det Levande Slottet är min 7:e favoritfilm genom tiderna.

 

Förhoppningarna är rätt höga. Nej, de är så riktigt skyhöga att man behöver använda teleskop för att se toppen.

Jag lägger till spelets vackra trailer och börjar längta. Det kommer dessutom till Europa! Halleluja!

Ni No Kuni är Sätrapôjks mest efterlängtade spel 2012.

 

Mest efterlängtade spel 2012:

1. Ni No Kuni.

2. Tomb Raider.

3. The Last Story.