Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 4: Chrono Trigger.

sgp_chrono_trigger_screen_2

Ett av Squaresofts sista spel till SNES – och ett av deras sista spel till en Nintendo-konsol innan det stora uppehållet när de gick över till Sony och Playstation – är också ett av deras allra tyngsta rollspel. Chrono Trigger är för min del som en korsning mellan Secret Of Mana och Final Fantasy VI, men det står sig på sina egna ben tack vare att det är så tungt.

Chrono Trigger är ett av de allra snyggaste SNES-spelen. De härliga färgerna och ljusnivåerna är helt fantastiskt snygga. Squaresoft har verkligen ansträngt sig denna gång. Det liknar Secret Of Mana men har också det apokalyptiska stuket ifrån Final Fantasy VI.

Musiken är hyllat som ett av världens bästa spelsoundtracks och det är lätt att förstå. Lyssna på titelmusiken, eller världskartmusiken ifrån årstiden 600 AD; ”Yearning Of The Wind”, som är ett av mina favoritmusikspår. Det är fascinerande att ett ljudchipp i ett Super Nintendo kan spela så enastående musik. Musiken är gjort av de tunga musikanterna Yasunori Mitsuda och Nobuo Uematsu.

Temat i Chrono Trigger är tiden. Man kan resa i tiden, både i framtiden och i det förflutna. Till och med så långt till en sorts stenålder/dinosaurieperiod. Det är häftigt att se hur så olika de olika tidsåldrarna verkligen är. Framtiden i årstiden 2300AD, efter den stora parasiten Lavos attack på Jorden 1999 AD är verkligen mörk och ödeläggande. Människorna är nästan utrotade och de svälter. Byggnaderna är demolerade och det är helt dött. Dimman ligger tätt i de metalliska ruinerna. Det är en väldigt hemsk syn. I nutiden och 600 AD är det däremot en underbar syn att beskåda. Vackra skogar och stora slott. Det har en mer mörkblå ton än vad nutiden har och känns mer mystiskt.

Stridssytemet i Chrono Trigger är praktiskt och väldigt smidigt. När Crono och gänget vandrar omkring så kan man se fienderna, ungefär som i Secret Of Mana. Men när de kolliderar med fienden så är det dags för fight, som i Final Fantasy-spelen. Men här sätts fighten igång direkt. Inga bildskärmsbyten. Bara ren action. Man slåss med kommandon som i vilket klassiskt rollspel som helst. Men en intressant teknik är att ett par karaktärer i det parti som slåss kan slå sig samman och ge fienderna massiv skada med en dubbelattack. Eller en trippelattack. Man lär sig nya egenskaper varje gång man har besegrat fiender och naturligtvis får man erfarenhetspoäng.

chrono-trigger-0014

Många karaktärer i Chrono Trigger är riktigt balla. Frog är en riddare som har blivit förvandlad till en groda, och han heter egentligen Glenn. Frog har heder och är en stark svärdsman. Jag tycker att hans segerpose är awesome, när han spänner sina muskler. Lucca är spelets mekaniker och hon använder sig av skjutvapen och eldmagier när hon slåss. Robo är en robot med tungt försvar och är väldigt stark. Han är en nyfiken robot som är intresserad av människor. Robo är en snäll robot som olikt andra robotar vägrar att döda människor. Han använder sig av laserstrålar, helande strålar och fysiska attacker och han tål som sagt stryk tack vare sitt höga försvar. Alla spelbara karaktärer har sin egen personlighet och karsima, det är lätt att tycka om dom. Till och med Magus, som Frog hatar efter att Magus har förvandlat honom till en groda.

Chrono Trigger är ett massivt RPG och det finns så många starka scener i spelet. Rättegången mot Crono i spelets början är ett exempel, eller när man får se hur den plågsamma framtiden ser ut i 2300 AD. Det första intrycket jag hade när jag spelade Chrono Trigger för första gången var att det liknade Secret Of Mana när det gäller karaktärernas utseende och stil. Men jag märkte ganska omgående att det var lika känslostarkt som Final Fantasy VI är. De olika tidszonerna har såna starka kontraster i jämförelse med en annan tidszon. Jag hade velat spela Chrono Trigger länge efter att jag har hört så många säga att det är så fantastiskt. Men det dröjde länge. Det var inte förrän jag fick tag på Chrono Trigger till Nintendo DS som jag äntligen fick spela det. Och redan när pendeln och titelmusiken spelades så visste jag att det här skulle bli fantastiskt.

Kingdom of Zeal

Chrono Trigger är klart det tyngsta rollspelet i pixlar som jag har spelat. Det känns så mäktigt. Tidsresorna gör spelet så intressant att spela och det är kul att se hur en plats i en tidszon ser ut i framtiden eller i det förflutna. Ett felfritt stridssystem och älskvärda karaktärer gör inte saken sämre. Chrono Trigger är så djupt att det är svårt att bli oberörd. Chrono Trigger är definitivt ett spel som man måste ta en titt på och jag rekommenderar det varmt. Jag tror att du kommer att hålla med mig när du åker fram eller tillbaks i tiden med farkosten Epoch.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

4. Chrono Trigger.

5. Final Fantasy IX.

6. Rune Factory Frontier.

7. Bioshock Infinite.

8. Red Dead Redemption.

9. Mega Man 2.

10. Kid Icarus.

11. Super Mario World.

12. Metal Gear Solid.

13. Tetris.

14. Super Mario RPG.

15. Super Mario Bros 3.

16. Donkey Kong Country.

17. Boulder Dash-spelen.

18. Super Mario Kart.

19. Legend Of Zelda – Majora’s Mask.

20. Harvest Moon – Friends Of Mineral Town.

21. Super Mario World 2 – Yoshi’s Island.

22. Resident Evil 2.

23. Castlevania II – Simon’s Quest.

24. Paper Mario – The Thousand Year Door.

25. The Last Of Us.

26. Mega Man 3.

27. Bloodborne.

28. Legend Of Zelda – The Wind Waker.

29. Castlevania – Symphony Of The Night.

30. Super Mario Bros.

31. Dark Souls II.

32. Bubble Bobble.

33. Super Mario Galaxy.

34. Banjo-Kazooie.

35. Legend Of Zelda.

36. Street Fighter II Turbo – Hyper Fighting.

37. Mario Kart 8.

38. Xenoblade Chronicles.

39. Batman – Arkham City.

40. The Walking Dead Season 1 & 2.

41. Metroid Prime.

42. Legend Of Zelda – Ocarina Of Time.

43. Tomb Raider. (reboot)

44. Conker’s Bad Fur Day.

45. Batman – Arkham Asylum.

46. Resident Evil HD Remastered.

47. Harvest Moon.

48. Ni No Kuni – Wrath Of The White Witch.

49. Metroid.

50. Legend Of Zelda – A Link Between Worlds.

51. Bioshock.

52. Donkey Kong Country 2 – Diddy’s Kong Quest.

53. Secret Of Mana.

54. Castlevania III – Dracula’s Curse.

55. Zelda II – The Adventure Of Link.

56. Mike Tyson’s Punch Out!!

57. Mario’s Super Picross.

58. Mega Man.

59. Super Castlevania IV.

60. Legend Of Zelda – Link’s Awakening DX.

61. F-Zero X.

62. Wonder Boy III – The Dragon’s Trap.

63. Bayonetta.

64. Legend Of Zelda – Four Swords Adventures.

65. Mass Effect 2.

66. Dungeon Keeper.

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Annonser

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna. Plats 67: Mario & Luigi – Partners In Time.

Mario_&_Luigi_-_Partners_in_Time_screenshot

I det andra spelet i Marios och Luigis charmiga rollspelsserie får man styra båda de vuxna och de små förmågorna av rörmokarna. Med Nintendo DS så öppnades en ny dörr i RPG-sammanhang. De dubbla bildskärmarna gjorde så att man kunde antingen se en karta på ovansidan eller så kunde man se fiender ifrån ovan när man slogs. Mario & Luigi – Partners Of Time handlar om tidsresor och om att ställa till ordning och reda men det är inte så lätt. Särskilt inte för Luigi, som är väldigt klumpig och smått feg. Det blir ännu tuffare eftersom man inte ska bara hålla Bowser i schack, utan att se upp för farliga rymdvampar: Shroobs. Mario & Luigi-serien har en helt annan visuell stil än de andra RPG-spelen med Mario i, och den stilen är så underbar att se på. Mushroom Kingdom ser så fantastiskt ut med den varma 2D-grafiken och de fina färgerna. Jag älskar också ljudet och musiken (bossmusiken är outstanding) I varje Mario & Luigi-spel så pladdrar Mario och Luigi med varann med någon form av italienska och det låter så otroligt charmigt. Tricket med det här spelet (och de andra spelen visserligen) är att man ska trycka på rätt knapp om man ska använda en av bröderna. I Partners Of Time så kan man också styra de små förmågorna när de inte sitter på de äldres axlar. Det kan bli krångligt till en början men fungerar det som en dans. Ett smart inlägg i Mario & Luigi-spelen är att när någon av bröderna går upp i nivå så kan man välja en del av statusen för att höja upp lite till – till exempel mustasch-statusen.  Med en stor portion charm, fyra rörmokare, härliga RPG-inslag och en intressant berättelse, så fångar Mario & Luigi – Partners In Time mitt hjärta.

Jerrys 100 favoritspel genom tiderna:

67. Mario & Luigi – Partners In Time.

68. Grand Theft Auto V.

69. Punch Out!! (Wii)

70. Resident Evil 4.

71. Wonder Boy In Monster Land.

72. Castlevania.

73. Earthworm Jim.

74. New Super Mario Bros U.

75. Resident Evil 3 – Nemesis.

76. Donkey Kong Country Returns.

77. The Battle Of Olympus.

78. Super Smash Bros For Wii U.

79. Pac-Man Championship Edition DX+.

80. Super Mario Galaxy 2.

81. Castlevania: Rondo Of Blood.

82. Paper Mario.

83. Excitebike.

84. The Great Giana Sisters.

85. Teenage Mutant Ninja Turtles III – The Manhattan Project.

86. Super Mario 64.

87. Sim City. (SNES)

88. Legend Of Zelda – Twilight Princess.

89. Mario Kart 64.

90. Metal Gear Solid 3 – Snake Eater.

91. Adventures Of Lolo 3.

92. Mega Man X.

93. Mario Golf – Toadstool Tour.

94. Luigi’s Mansion 2.

95. Super Punch Out!!

96. Tales Of Xillia.

97. Mortal Kombat II.

98. Battletoads.

99. LA Noire.

100. Mario Kart – Double Dash!!

Spelåret 2013: Krönika om spelåret, årets bästa och sämsta spel.

Det började riktigt bra. Redan tidigt år 2013 skulle det komma några tunga spel som skulle hålla mig sysselsatt i månader. Först kom Ni No Kuni, det underbara rollspelet från Studio Ghibli. Det spelet har jag och min sambo spenderat mycket tid med vardera. Men det beror också på att Ni No Kuni är ett välgjort RPG. Sen kom Tomb Raider, och jag fick äran att spela igenom Lara Crofts stora återkomst. Jag har spelat igenom äventyret nästan helt perfekt, har missat några trophys dock på story mode men också i multiplayerläget. Det jag tycker är så synd med vissa spel är att vissa trophys är beroende av multiplayerläget. Inte lätt med tanka på att man brukar oftast bli överrumplad av proffs eller sadister. Men jag är väldigt nära att få en platina där. Väldigt nära.

Det blev en ny konsol i år för mig. En handburen sådan.

Det blev en ny konsol i år, en handburen sådan. Nintendo 3DS.

Det kliade i min speltarm. Jag ville så gärna ha Wii U men det fanns inte så värst många spel till den då. Jag kollade på trailers för de kommande spel som Nintendo skulle släppa till Wii U och 3DS. Just då vägde 3DS tyngre för det skulle komma nya spel med Luigi, Yoshi och Zelda. Dessutom hade 3DS redan ett intressant spelbibliotek. Det jag gjorde var att beställa en så klart. Tillsammans med Luigi’s Mansion 2. Jag blev så överraskad av att tvåan var så mycket bättre än ettan. Jag visste att Luigi’s Mansion 2 skulle vara kul men nu hade Nintendo tänkt till ordentligt. Nintendo 3DS Shop är praktiskt för här kan man hitta gömda pärlor som fanns till Game Boy och NES, plus ”3D Classics”. Legend Of Zelda: Link’s Awakening DX, Super Mario Land 2 och Metroid 2 investerades. Likaså en uppgraderad version av älskade Kid Icarus med vackra bakgrunder och en bättre spelmekanik. Jag är glad att man kan hålla i skjutknappen så att Pit kan skjuta pilar hela tiden. Praktiskt. Men seriöst Nintendo: 50 kronor för ett NES-spel? Skärpning.

Det var extrapris på Super Mario 3D Land så det inskaffades inom kort. Det är knäppt att jag inte spelat det tidigare. Det påminner mig om både Super Mario Bros 3 och Super Mario Galaxy. Ett riktigt roligt plattformspel som visar Nintendos bästa sida. Att se Tanooki Mario igen var en ren fröjd. Det bör läggas till att det är väldigt mycket att upptäcka i Super Mario 3D Land.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag upptäckte Super Mario 3D Land. Det borde jag ha gjort tidigare.

Jag hade tidigt i år förhandsbokat ett spel som jag upptäckte hade växt mer och mer. Det var ett zombieöverlevarspel som hette The Last Of Us. Jag visste att det skulle bli ett spännande spel men jag blev helt överrumplad av att det var mer än så. Det var ett sånt spel som bara dök upp vid vissa tillfällen. Ett spel som rörde om ens känslor ordentligt. Man ville bara fortsätta spela men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut. Jag förhandsbokade ”Ellie Edition” av The Last Of Us, och fick med en läcker tygväska med kardborreöppning. Rejält påkostad och snygg.

En specialversion av The Last Of Us, denna kallad "Ellie Edition".

”Ellie Edition” av The Last Of Us är en brutalt snygg utgåva av spelet.

Sen blev det lugnt med spelköpandet ett bra tag för mig. Men jag utnyttjade Playstation Plus och deras gratiserbjudande. Jag passade på att njuta av Catherine, Metal Gear Rising, testade Dead Or Alive 5, Giana Sisters: Twisted Dreams, Remember Me och Little Big Planet: Karting. Jag är riktigt glad att det finns en sån här tjänst för det kan ju finnas pärlor som inte kostade något. Bara för prenumerationen, och den är ju tekniskt sagt billigare än vad spelen kostar egentligen. Mycket bra, Sony.

En hel spelvärld väntade på Grand Theft Auto V, och det blev en megaexplosion när det släpptes. Los Santos är en fantastisk stad och det finns mycket att upptäcka i storyläget. Men jag tänker skita i multiplayer för det sägs att många fuskar där. Jag spenderade några månader i Los Santos och det var riktigt kul.

Jag besökte GAMEX i slutet av oktober och i början av november. Där fick jag testa både XBOX One och Playstation 4, det sistnämnda tog hem spelet med bättre kontroll och en bättre monter. Det som var dåligt i år var Nintendos frånvaro. Hoppas de dyker upp på GAMEX 2014.

Jag är förtjust i Rune Factory-spelen och det blev en chock att Neverland skulle gå i konkurs. Hoppas verkligen att Rune Factory 4 dyker upp i Europa nästa år för det är det spel jag suktar efter allra mest. På tal om Rune Factory, fick jag tag på det fösta spelet till Nintendo DS via eBay. Det är underbart, fast inte riktigt lika fantastiskt som Rune Factory Frontier till Wii. Men ett måste!

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Jag lyckades att få tag på första Rune Factory. Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av sedan (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Året är nu slut och andas sina sista andetag. Jag har missat mycket spel i år. Det som gör mest ont är att jag missade Legend Of Zelda: A Link Between Worlds – spelet som sägs vara det näst bästa Zelda-spelet någonsin. Någon gång nästa år ska jag spela det. Någon gång. Jag är dessutom sur för att Super Mario 3D World enbart finns till Wii U. Ett sista spelköp blev det faktiskt. Jag beställde Tales Of Xillia när det var extrapris på Webhallens adventskalender. Jag spelar det just nu och gillar verkligen detta läckra RPG.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds.

Legend Of Zelda: A Link Between Worlds. Jag önskar att jag fick spela det här spelet.

Det är nu dags för mig att sammanfatta detta spelår med lite listor.

Först ut är faktiskt årets sämsta spel.

Årets sämsta spel - Giana Sisters: Twisted Dreams.

Årets sämsta spel – Giana Sisters: Twisted Dreams.

Egentligen har spelet en bra idé. Att låta systrarna byta skepnad och påverka spelets miljö är rätt finurligt. Men problemet är att det blir väldigt rörigt. Dessutom är jag fruktansvärt besviken för jag får inte alla den där The Great Giana Sisters-känslan. Inget som påminner om Commodore 64-klassikern. Årets besvikelse.

Nu är det då dags för årets bästa spel!

Ducktales: Remastered.

7. Ducktales: Remastered.

Årets remake. Joakim von Ankas äventyr fick mig att komma ihåg hur svåra NES-spel var förr. Transylvania är roligare och bättre än någonsin – särskilt musiken. Men det är å andra sidan resten av spelet också.

Metal Gear Rising: Revengance

6. Metal Gear Rising: Revengeance.

Inget smygande. Nu är det hack and slash som gäller för Metal Gear-serien. Men det är tur att det är såpass välgjort, med mycket action. Raiden är inte den tönt som han var i Metal Gear Solid 2 – här är han en riktig hårding.

Grand Theft Auto V.

5. Grand Theft Auto V.

Grand Theft Auto V är så stort, imponerande och snyggt. Det är inte perfekt, men man kan spendera rätt många timmar i Los Santos. Dessutom får man bekanta sig med galningen Trevor Phillps! Vilken galning. Grand Theft Auto V vinner priset för årets mest kompletta soundtrack, för jag har lyssnat mycket på den imponerande musiklistan.

Luigi's Mansion 2.

4. Luigi’s Mansion 2.

Nintendo har gjort Luigis spökjakt ännu bättre och ännu roligare. Lagom till den gröne rörmokarens 30-årsjubileum har nu äntligen Luigi fått ett spel värdigt hans namn.

Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

3. Ni No Kuni: Wrath Of The White Witch.

Årets RPG är inte bara en roligt att spela. Det är en fröjd att beskåda, tack vare Studio Ghiblis vackra animation. Jag vill följa med Oliver och hans vänner överallt i denna magiska värld – och aldrig lämna den.

Tomb Raider.

2. Tomb Raider.

Lara Croft skjuter en pil rakt i våra hjärtan. Hennes återkomst är inte bara ett spel i världsklass, det raderar alla hennes föregående spel där jag alltid tyckt att hon är en person med en skrytsam attityd. Det är också för mig det bästa spelet där man kan skjuta med pilbåge.

The Last Of Us.

1. The Last Of Us.

Åter igen vinner ett spel med köttätande monster – The Walking Dead vann förra året – men det är inte monstren och skräckscenariot som gör hela grejen. Visst, de är otroligt viktiga, men det är något med spelets djup som fascinerar mig. Likt The Walking Dead, har The Last Of Us en fantastisk story. Den tillit och kamratskap som Joel och Ellie har äventyret igenom är för mig något av det mest konkreta jag sett i min drygt 25 år långa spelkarriär. Jag brukar oftast hoppa över cutscenes i vissa spel och här finns möjligheten att hoppa över cutscenerna. Men det vill jag inte göra för det är så spännande och trovärdigt. Få spel har berört mig, jag kan faktum räkna upp fem spel som har gjort det. Ett av dom är The Last Of Us. The Last Of Us är årets bästa spel.

Jag vill passa på att nämna två spel som jag inte hunnit spela igenom men de bör ändå nämnas.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Hedersomnämnande 1: Remember Me.

Capcoms spel där minnen, missbruk och brutalitet är i fokus är än så långt (jag har typ spelat 2 timmar än så länge) riktigt intressant. På något sätt får jag vibbar av Blade Runner när jag spelar Remember Me. Jag får ta tag i detta igen när jag spelat klar spelet som kommer nedan.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Hedersomnämnande 2: Tales Of Xillia.

Eftersom jag håller på att spela detta just nu och att jag investerat i det såpass sent, har jag hittills spenderat 8-10 timmar tillsammans med Milla, Jude, Alvin och de andra i kampen mot den onde kungen och hans maktgalenskap. Än så länge är Tales Of Xillia magiskt och värmande. Hade jag spelat klart spelet så skulle det fått en topplacering. Det skulle till och med ha petat ned Grand Theft Auto V, Luigi’s Mansion 2 och Metal Gear Rising från deras nuvarande placeringar. Men jag kan tyvärr inte sätta Tales Of Xillia och Remember Me på listan för de är inte färdigspelade.

 

Hoppas att år 2014 kommer att bjuda på fler spännande spel. (Och att jag får tag på A Link Between Worlds till slut.)

Upptäckarglädjen när man spelar Rune Factory efter att ha spelat Rune Factory Frontier.

Raguna och Mist. Två minst sagt speciella karaktärer som är med i både originalspelet och Wii-spelet Rune Factory Frontier.

Raguna och Mist. Två minst sagt speciella karaktärer som är med i både originalspelet och Wii-spelet Rune Factory Frontier.

Ni vet nog vid det här laget att jag är ett äkta Rune Factory-fan. Dessa Harvest Moon-hybrider har fångat mitt hjärta tack vare dess charm och dess avslappning. Just Rune Factory Frontier har jag och Malin spenderat över 100 speltimmar på. Vardera. Men det är det värt, för så himla bra är det spelet. Jag upptäckte Rune Factory Frontier av en ren slump och vips fann jag en en ny spelserie att älska.

Rune Factory Oceans är svagare och har sämre karaktärer (förutom Lily) men det är ändå ett underbart spel med massor av värme och charm. Jag har inte kommit så värst långt på det än, ”bara” till det tredje palatset. Men jag inser att det har mycket kvar att upptäcka. På tal om att upptäcka saker, så finner jag det riktigt svårt att hitta föregångarna till Nintendo DS. Det finns tre delar och de verkar lika mysiga som Harvest Moon: Friends Of Mineral Town – också ett underbart spel som man kan spendera tid med. Jag funderade på att testa eBay fast jag var tveksam eftersom man blivit lurad på Tradera tidigare. På eBay lyckades jag hitta det allra första Rune Factory till Nintendo DS för strax under 200 kr. Det var för bra att vara sant så jag klippte till. Ungefär en dryg vecka senare fick jag hem spelet, fast det saknade fodral och bok. Men det gör inget, för det var själva spelet jag var ute efter. Dessutom kostade det drygt 500 kr på Tradera(!) Ett riktigt klipp måste jag säga att jag gjorde.

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) dess uppföljare till Wii.

Estetiken är underbar och jag har inte njutit av sån charm av (ironiskt nog) sedan dess uppföljare till Wii.

Jag har nu spelat förbi första våren i Rune Factory och jag har upptäckt en hel del likheter med dess uppföljare till Wii. (Frontier) För det första så är det Raguna som har huvudrollen här också och givetvis har han minnesförlust. Precis som i Frontier. Det intressanta är att jag som spelat mycket Frontier lätt kunde känna igen vissa personer och deras intressen.

Här är några saker som jag upptäckte att Frontier faktiskt har lånat från det här originalspelet:

  • Raguna och hans minnesförlust.
  • De unga kvinnorna Mist, Rosetta, Lara, Bianca, Tabatha och Melody är med här och jag kände lätt igen deras personligheter och deras intressen från uppföljaren. Till exempel Laras överbeskyddlighet när det gäller grottutforskning, Biancas snobbighet och Melodys kärlek till varma bad.
  • Mist och Rosettas rivalitet. Det märks väldigt starkt här. Intressant också eftersom de är bådas motsatser. (Mist är sprallig och smått knasig medan Rosetta är pojkflicka och hårt medveten när det gäller arbete)
  • Musiken från första grottan är också med i Grass Ruins till Frontier.
Lara är precis lika överbeskyddande som jag minns henne i Rune Factory Frontier. Intressant att det första spelet så är hon precis likadan.

Lara är precis lika överbeskyddande som jag minns henne i Rune Factory Frontier. Intressant att det första spelet så är hon precis likadan.

Där slutar de stora likheterna för det finns till exempel andra karaktärer som man lätt tycker om. Jag kan redan här och nu säga att första Rune Factory har mer spännande karaktärer än vad Oceans har. En annan sak jag märkt att de framtida karaktärerna lånar delar av originalfigurernas personligheter och intressen.

Första Rune Factory påminner mer om Harvest Moon än i uppföljarna. Den hårda vägen. Tappar man en sak i Frontier så kan alltid ta upp den igen. Men det kan man inte göra i det här originalspelet. Så se upp var du lägger grejerna. Det är väldigt många grottor att utforska men det kan du inte göra förrän du fått ett pass från borgmästaren.

Det mest kända "monstret" är tveklöst det fårliknande Woolly. Självklart är Woolly med i originalspelet.

Det mest kända ”monstret” är tveklöst det fårliknande Woolly. Självklart är Woolly med i originalspelet.

Annars är det precis som vanligt. Plantera och odla grönsaker, tämja djur för att sedan skaffa till exempel ägg och mjölk. Hugga fram ädelmetaller och smida egna vapen och rustningar. Flörta med byns unga damer. Allt börjar här. Fast det mesta började egentligen i Harvest Moon men Rune Factory tar steget längre i utvecklingen.

Detta är ingen recension utan bara en liten jämförelse mellan det här spelet och dess Wii-uppföljare. Men det kommer, jag lovar. Jag tycker det är fascinerande att upptäcka något man känner igen från en uppföljare i en första del av en älskad spelserie. Ända till jag får tag på Rune Factory 4 till Nintendo 3DS nästa år eller någon annan av de övriga Nintendo DS-delarna av Rune Factory (eller Legend Of Zelda: A Link Between Worlds som jag verkligen vill ha), så har jag många timmar av underbar spelnjutning av en äkta bortglömd klassiker.

Hittat försvunna spel under rensning av låda!

När jag städade sovrummet och skulle rensa ur en låda fann jag de här spelen!

Jag fick Children Of Mana och Heroes Of Mana av lillasyster för några år sen i födelsedagspresent.

Hur hon fick tag på dom är en gåta. Men det var jättefina gåvor för Mana-spelen är vackra.

Jag fann ytterligare ett spel, Super Princess Peach. Det är ett okej spinoff-spel på Mariovärlden.

Tänka sig vilken tur man har ibland!