Jerrys åsikter om Eurogamers nomineringar till årets spelskribent/blogg/podcast/Youtube/spelsida.

1784853

Svenska Eurogamer har tagit över rollen som den spelsida som står för nomineringarna av spelårets tyngsta poster, sedan Level 7 tackade för sig. Precis som tidigare så samlar en jury med spelskribenter, journalister och redaktörer från olika spelmedier ihop sig och nominerar olika namn till dessa kategorier:

  • Årets spelskribent
  • Årets spelblogg
  • Årets spelpublikation
  • Årets spelpodcast
  • Årets Youtube (jag tror att denna är ny för i år, om jag inte har fel?)

Det är mycket välbekanta namn som är med i år. Thomas Arnroth, Michael Gill och Victor Sjöström är legender inom speljournalistik och jag är inte så värst förvånad att de är med bland de nominerade. Spelsidor som Svampriket och svenska IGN är bland de nominerade i årets spelpublikation, medan P3 Spel, Overkligt och Svamppod kämpar för segern i årets spelpodcast.

Jag tycker att Eurogamer har gjort ett enormt bra jobb. Tidigare har det varit rätt ojämnt – jag vill inte trampa på Level 7, för de har också gjort bra saker när de höll i detta – men nu känns det mer konkret och nu finns det fler namn som förtjänar att vinna.

Många namn är givna bland de kandiderade. Ta Thomas Arnroth till exempel. Han har en stor meritlista, och är en respekterad person inom svensk speljournalistik. Man kan säga att han är en veteran inom ämnet. Han har varit riktigt aktiv under 2015, bland annat i jämställdhetsfrågor. Thomas Arnoth är otroligt duktig på att skriva och jag förstår att folk ser upp till honom. Jag gör det, till exempel.

Joakim Kilman är också en begåvad spelskribent, bland annat på Loading, FZ, PC Gamer och jag läser gärna hans artiklar i NWT. (Nya Wermlands Tidningen) Jag uppfattar Kilman som en jordnära skribent men också riktigt vass i pennspetsen. Joakim Kilman är också en duktig musikskribent och han recenserar en del album i NWT. Jag tycker att det är jättekul att han är nominerad, för Joakim Kilman är helt klart i klass med Arnroth när det gäller journalistik. Kilman är cool, helt klart.

Något som är riktigt kul är att det finns fantastiska kvinnliga skribenter bland de nominerade. Elin EkbergLoading och Kerstin Alex är två av de allra bästa skribenterna i spelsverige och självklart ska de ju vara med.

Men jag tror att den person som har lyst starkast hela 2015 är ingen mindre än Effie Karabuda. Hon har under år 2015 slagit till jättehårt med sin energiska journalistik. Effie är effektiv, klipsk och brinner för det hon gör. Hon är med i Aftonbladet, i P3 Spel, och skriver för speltidningen Level. Redan nu är hon helt fantastisk, och vet ni vad? Effie Karabuda har en minst lika lysande framtid framför sig. Om inte ännu ljusare.

Effie Karabuda

Effie Karabuda har briljerat under 2015, och hon har varit riktigt aktiv inom speljournalistik under det gångna året. Ändå har jag känslan av att det här är bara början på en kometkarriär hos denna färgstarka skribent.

Spelpodcasts har inte varit min grej egentligen, eftersom jag tycker att de flesta är för tok för långa i min smak. Jag menar, en fem timmars avsnitt där Svamprikets medlemmar pratar om årets spel 2015 låter lite för mäktigt för min del – men det betyder inte att de är helkassa, för de är det verkligen inte. Snarare tvärtom. Men en timme är tillräckligt långt för min del. Så jag har inte direkt någon särskild favorit bland de nominerade i podcastkategorin. Inte heller Youtube-kategorin lockar mig heller, eftersom jag helst läser om saker istället. Det är dock synd att Par i Pixlar inte är med de nominerade för annars hade jag tveklöst röstat på dom för jag älskar deras podcast. Men jag respekterar Eurogamers val, helt klart.

Jag blev först förvånad att Retroresan blev nominerade för de har sänt ett avsnitt hittills i deras fjärde säsong. Men så tänkte jag till lite, för både Samson Wiklunds och Anders Brunlöfs program (kan man kalla det så?) har varit en så kallad ”ground breaking”-podcast och är väldigt viktigt för andra spelpodcasts. Jag kan säga att min förvånande omvandlats till en självklarhet, för de står för kvalitet.

Det svåraste av allt, det är att välja bland de bästa spelskribenterna, blogg och spelpublikation. Det är sjukt talangsfulla personer som driver denna stora skuta vid namn svensk spelmedia som förtjänar att få bli kallade ”årets spel-något 2015”. Youtube och podcasts är lättare dock.

Så det får bli så här, och mina röster bland de kandiderade är:

  • Årets spelpodcast 2015: P3 Spel. Deras program står för kvalitet och det är ett väldigt energiskt gäng med bra åsikter.
  • Årets Youtube 2015: Pixelpaj. Pixelpajs videos är väldigt lättsamma, roliga och framför allt intressanta.
  • Årets spelblogg 2015: Nerdphilia. Charmiga Nerdphilia är troligtvis – nej, hon ÄR – Sveriges mest entusiastiska Star Wars-nörd och hon är helt klart en enastående gamer med en asgrym blogg.
  • Årets spelpublikation: Svenska IGN. Ett gäng med fantastiska spelskribenter lyfter den svenska versionen av den gigantiska spelsidan till himmelska nivåer.
  • Årets spelskribent: Effie Karabuda. Hon har gjort ett enormt arbete och det som är otroligt är att hon har mycket kvar att ge. Hur stor kommer hon att bli?

En stor applåd till alla nominerade, och till Eurogamer som har gjort ett excellent arbete med alla nomineringar.

Nu ser jag fram emot ett ännu bättre 2016 inom svensk spelmedia!

 

Annonser

Gamex / Comic-Con : Day One.

Första dagen under Gamex / Comic-Con var synnerhet en dag jag sent ska glömma.

Friends Arena känns mer rejäl än vad jag trodde från början. Efter att ha tagit sig dit (som var svårt för de bygger om mitt i stan plus att jag inte varit i de trakterna förut) så cirkulerade jag det stora mässgolvet.

Det är mycket försäljare i år och det är häftiga ting som de säljer. Det som är hetast är tveklöst Star Wars i och med att Star Wars Episode VII – The Force Awakens kommer snart inom en kort framtid.

Idag har jag inte hunnit spela så värst mycket, men ett par spel blev det.
Dark Souls III är precis så svårt som jag vill ha det. Jag är van med föregångaren och Bloodborne så kontrollen och dynamiken är intakt. Ser mycket fram emot att få spela hela Dark Souls III nästa år.
Rise Of The Tomb Raider är en av de spel jag längtar efter allra mest, och jag fick testa det till Xbox One. Precis som förväntat är det fruktansvärt spännande och Lara Croft är helt enastående. Nu har jag ingen Xbox One så jag får vänta i ett år tills det kommer till Playstation 4. Xbox One-versionen kommer den 13 november – passa på att skaffa det!

Världsstjärnan och cosplay-artisten Yaya Han var med i en frågepanel där hon svarade på folks frågor.  Jag måste säga att det var fascinerande att få lyssna på när hon träffade George R.R. Martin (författaren till Game Of Thrones), vilken cosplaydräkt hon haft jobbigast med, om hennes insiprationer och så vidare.
Efter ett par timmar så var det dags för Yaya Han att skriva autografer och ta bilder med sina fans. Jag tog med mig det porträtt av Yaha Han som jag ritade förra året och gav den till henne. Hon blev väldigt glad och jag tyckte att hon var otroligt vänlig. Jag fick en signerad bild och ett fotografi taget tillsammans. Vilken underbar person.

På tal om cosplay, så är jag riktigt fascinerad av folks fantasi och kreativitet när det gäller cosplaydräkter. Allt från Lara Croft till en kvinnlig Pyramid Head från Silent Hill. Helgrymt.

Jag träffade några gamers på mässan idag, bland annat Robin och Filippa från Par I Pixlar (underbart trevliga!) och Fenjima från Feber.se. Folk är verkligen pratglada och så vänliga. Det är kul att prata med andra som delar samma passion som mig.

Imorgon ska jag försöka spela mer. Målet är att testa Star Wars : Battlefront eftersom kön var grymt lång idag.

Vi hörs imorgon! Här är bilder från dagen.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Inför Gamex/Comic-Con 2015. Vad jag längtar att få göra på mässan.

Det var två år sedan sist, men snart ska jag besöka spelmässan Gamex igen.

Det har hänt en del sedan jag var där senast. Det största är att Gamex har blivit Comic-Con – den största fiktionsmässan som omger sig av tv-spel, tv-serier, film och cosplay. Lokal har också bytts sedan jag var där sist. Förut var det i Kista, men nu är det i Friends Arena.

Förväntningarna är skyhöga och det finns så mycket jag vill provspela och få uppleva under de tre dagarna som mässan utspelas.
30 oktober – 1 november är det förresten ifall ni undrar.

Det här är rena måsten under Comic-Con:

* Att få träffa världens främsta cosplay-artist; Yaya Han. Hon ska dels vara domare i cosplay-tävlingen och också signera autografer.
* Spela EA’S storslagna spel Star Wars: Battlefront. Jag hann inte spela betan som var nyligen men nu ska jag sätta tänderna i kampen mot Imperiet – eller mot rebellerna.
* Dark Souls III för tusan! Att få spela denna efterlängtade uppföljare är ett måste.
* Se liveshowen med P3 Spel – sist var det ju kanonbra.
* Rise Of The Tomb Raider – även om jag inte har en Xbox One så måste jag ju testa uppföljaren till Lara Croft mästerliga återkomst.
* Batman v Superman. Detta kan bli intressant!
* Självklart träffa andra gamers som besöker mässan!
Plus mycket mer. Typ shoppande eventuellt. Men en sak är säkert: Det här ska bli skitkul!
Vi syns på mässan! Jag ska rapportera mina upplevelser under helgen.

image

Teckning: Angelica Norgren. (Polychromos)

100_6250

Nu var det dags för ett porträtt igen, och den här gången är det en känd radioprofil vars porträtt jag ritat. Det här är Angelica Norgren, programledare för P3 Spel och som också driver sin spelblogg ”Xboxflickan”.

Angelica är en spelsveriges mest kända och respektabla personer. Jag valde att teckna henne för att hon har sån fantastisk utstrålning. Hennes karaktärsdrag som ögonen och munnen var jag väldigt försiktig med när jag ritade. Sen har hon och rätt mjuka drag i sitt ansikte och huvudform. Inga skarpa linjer, utan en viss jämnhet. Det som sticker ut mest av allt är hennes helgrymma hår. Jag har fortfarande lite svårt med hår men det kändes lite bättre när jag fyllde i volymen i det knallröda håret. Man kan få till bra volym med Polychromospennor.

Jag vill passa på att tacka Angelica Norgren för att jag fick teckna hennes porträtt, det var väldigt roligt.

Nu har jag min 200:e teckning på raken sedan min comeback till ritbordet att se fram emot. Mer om det i ett kommande inlägg.

Nykomlingar förtjänar också att uppmärksammas: en kommentar till Level 7’s nomineringar.

Jag läste igenom de kategorier som ingår i Level 7’s nomineringar: årets spelskribent, årets podcast och årets spelblogg och fick en rätt avdankad eftersmak. Inte för de som är nominerade, för de är verkligen de bästa som finns inom svensk speljournalistik. Även om i stort sett samma namn dyker upp varje år. Men de finns där gör en anledning, och det är att de är duktiga och vet vad de sysslar med.
Men det är något som saknas, eller snarare några som saknas. Nykomlingarna och de bästa artiklarna. De tyngre namnen kommer att finnas där och med all rätt. Men jag tror att nykomlingar som blir nominerade kommer att få in en fot i speljournalistikens Sverige. De blir då namn att räkna med. Dessutom är det bara bra med fräscha ansikten.
När det gäller de bra skribenterna idag, så är det också de blogginlägg, de texter som de skriver som folk kommer ihåg. Därför tror jag det vore klokt att nominera ett par texter för den kvinna eller man som skrivit texten har verkligen kämpat hårt för att göra det bra.
Så nästa år hoppas jag att Level 7 tar upp dessa kategorier och tar med dom nästa år.
Förresten så ska rösta på Kerstin Alex till årets skribent, Svampriket till årets spelsida och P3 Spel till årets podcast.

De 16 bästa Mario Kart-banorna! (enligt er)

I en månads tid har jag haft en omröstning där man fick chansen att rösta på era favoritbanor i Mario Karts historia – inför Mario Kart 8 som kommer ut i maj. Från och med Mario Kart DS, har Nintendo återutgivit klassiska banor som varit med i tidigare spel i serien. Men hur skulle det se ut om vi spelare fick sätta ihop fyra cuper med de 16 bästa banorna i Mario Karts historia? Jag har slagit ihop dessa 16 banor, utan inbördes ordning.

De här är era val!

Svampriket Cup:

Figure-8 Circuit. (Mario Kart DS)

Figure-8 Circuit. (Mario Kart DS)

Första banan i Mario Kart DS är så simpel samtidigt att den är rätt genial. Jag tycker att denna passar riktigt bra som inledningsbana i Svampriket Cup.

Dino Dino Jungle (Mario Kart: Double Dash!!)

Dino Dino Jungle. (Mario Kart: Double Dash!!)

Den här banan som utspelar sig på juratiden – eller var det krita? – är tät djungel som är fullt av faror. Till exempel finns det gejsrar som kastar gokarterna upp i luften och man bör se upp för den gigantiska dinosaurien som stampar på vägen. Dino Dino Jungle är från Special Cup i Mario Kart: Double Dash!! – och gör sig utmärkt som andra bana i Svampriket Cup.

Baby Park. (Mario Kart: Double Dash!!)

Baby Park. (Mario Kart: Double Dash!!)

Den minsta banan hittills men låt er inte luras av dess enkelhet. I gengäld(?) är Baby Park väldigt intensiv och under dess sju varv kan allt hända. Den fanns med som tredje bana i Mushroom Cup (Double Dash!!) och givetvis ska den här actionfyllda ovalformade banan få en plats i Svampriket Cup.

Waluigi Pinball. (Mario Kart DS)

Waluigi Pinball. (Mario Kart DS)

Waluigi Pinball vinner på dess originalitet. En bana som är som ett flipperspel. Så galet! Det är bara Nintendo som kan komma på såna här grejer. Det är en av de mest minnesvärda banorna från Mario Kart DS, och det är ett bra avslut på Svampriket Cup.

Nördigt Cup:

Dk Mountain. (Mario Kart: Double Dash!!)

DK Mountain. (Mario Kart: Double Dash!!)

Det startar med en smäll från en träkanon. Sen är det en farlig väg neråt med hinder av vulkanens stora stenar och de luriga kurvorna – för att inte glömma den smala bron i slutet. Räkna med att du faller ofta! Sista banan från Star Cup i Double Dash, är ändå en bra start på Nördigt Cup.

Tick Tock Clock. (Mario Kart DS)

Tick Tock Clock. (Mario Kart DS)

Låter namnet bekant? Just det, det är ifrån samma bana från Super Mario 64. Kugghjul, stora pendlar – den här racingbanan från Mario Kart DS är ett enda stort urverk. Kluriga banor passar bra i Nördigt Cup.

Moo Moo Farm. (Mario Kart 64)

Moo Moo Farm. (Mario Kart 64)

Andra banan från Mario Kart 64’s Mushroom Cup är riktigt rolig. Den är väldigt bred så man kan göra fina svängar. Se bara upp för murmeldjuren som poppar ut ur hålen. För ovanlighetens skull så valde jag en simpel bana efter två kluriga på raken i Nördigt Cup.

Waluigi Stadium. (Mario Kart: Double Dash!!)

Waluigi Stadium. (Mario Kart: Double Dash!!)

Waluigis grusbana är som en crossbana med massor av hopp och gupp. Waluigi Stadium är fylld med action, eldringar och stora Pirahna Plants. Flower Cup’s sista bana från Double Dash, och jag tycker att den här banan är ett bra avslut på Nördigt Cup.

P3 Spel Cup:

Dk's Jungle Parkway. (Mario Kart 64)

DK’s Jungle Parkway. (Mario Kart 64)

Donkey Kongs parkväg i djungeln är väldigt tjusig med träden, himmelen, vattenfallet och ångbåten. Men se till att du håller dig på banan, annars kastar någon kokosnötter(?) på dig. Mario Kart 64’s första bana i Special Cup gör sig bra som första bana i P3 Spel Cup.

Daisy Cruiser. (Mario Kart: Double Dash!!)

Daisy Cruiser. (Mario Kart: Double Dash!!)

Daisys lyxyacht är också en galen racingbana på däck, i resturangen och under däck. Fartyget har rätt breda ytor men trapporna är rätt smala, så var beredd att halka på ett bananskal eller två. Daisy Cruiser från Double Dash är underhållande roligt, och skänker P3 Spel Cup lite semesterkänsla.

Luigi Raceway. (Mario Kart 64)

Luigi Raceway. (Mario Kart 64)

Första banan i Mushroom Cup till Mario Kart 64 är först en lång raksträcka, en lång kurva, en tunnelfärg och sedan en lång kurva till. Höjdpunkten är tunneln, som lyser riktigt snyggt. Jag gillar också smygreklamen för Luigi. För ovanlighetens skull sätter jag Luigi Raceway som tredje bana i P3 Spel Cup, för att spara till sista banan.

Wario Stadium. (Mario Kart 64)

Wario Stadium. (Mario Kart 64)

Om du tyckte att Luigi gjorde mycket reklam om sig själv på Luigi Raceway, är det inget jämfört med Wario Stadium från Mario Kart 64. En hel arena fyllt med Warios snikna ansikte på sargen. En av de största banorna i Mario Karts historia, men tur är att Wario Stadium är helvetes underhållande och den har egentligen allt. Skarpa kurvor. Grus. Hopp och kullar. Action. Som sista bana i P3 Spel Cup gör sig Wario Stadium väldigt bra – dessutom är det den här banan som fått mest röster av er som röstade!

HBTQ Cup:

Coconut Mall. (Mario Kart Wii)

Coconut Mall. (Mario Kart Wii)

Vem kom på idén att sätta ihop en racingbana i ett stort köpcenter? Det måste vara ett snille, för Coconut Mall är riktigt kul! Det är upplagt för många alternativa vägar, rulltrappor som ändrar håll efter varje varv, stora hopp och grisiga bilar som backar ut från parkeringsplatserna – med flit. Banans fräschhet gör det som ett utmärkt första spår i HBTQ Cup!

Wario Colosseum. (Mario Kart: Double Dash!!)

Wario Colosseum. (Mario Kart: Double Dash!!)

Warios stora nätboll är riktigt våghalsig på grund av dess skarpa kurvor och farliga partier utan räck. I Mario Kart: Double Dash!! har Wario Colosseum enbart två varv på grund av den utmanande banan och dess storlek. Men eftersom det är andra banan i HBTQ Cup så borde den här banan ha tre varv?

Airship Fortress. (Mario Kart DS)

Airship Fortress. (Mario Kart DS)

En bana som utspelar sig på Bowsers luftfartyg från Super Mario Bros 3 är praktiskt taget genialt. Airship Fortress påminner så mycket om Super Mario Bros 3’s luftfartygsbanor, med tunga kanoner och eldlågor. Till och med de som gömmer sig under plåtlocken är med. Med dess medryckande musik och mystik är Airship Fortress som givet för den näst sista banan i HBTQ Cup.

Rainbow Road. (Super Mario Kart)

Rainbow Road. (Super Mario Kart)

Rainbow Road är synonymt med riktigt svårt. Tveklöst är den allra sista banan i Super Mario Kart den svåraste på grund att den saknar räcken, är smal, kurvig och glöm inte Thwomps som fått i sig en Starman. Den vackra vägen som blänker i regnbågens färger är det enda som är snällt med banan – för det är ett äkta monster. Många andra Rainbow Road-banor i övriga Mario Kart-spel är väldigt svåra men det här är originalet. Att jag kallar den här cupen för HBTQ Cup är på grund av regnbågens färger – och vilket racingsspår passar bättre än Rainbow Road som sista bana?

Det blev en dominans av Mario Kart: Double Dash!! – men det blev en del banor från Mario Kart DS och Mario Kart 64. Mario Kart Wii och Super Mario Kart fick en bana var, medan övriga fick tyvärr inte tillräckligt med röster för att hamna med. Här har vi då den ultimata listan från er väljare. Dessa är de 16 bästa Mario Kart-banorna enligt er. Jag vill passa på att tacka er som röstat och gjort det här möjligt. Jag vill också tacka Nintendo för att ni skapat hisoriens bästa partyracingspelserie någonsin!

De bästa medhjälparna/sidekicken/birollerna i tv-spelens värld enligt mig.

Tv-spelen har många hjältar som hyllas ofta. Jag vet inte hur ofta jag läser om vilka huvudpersoner som fått så mycket hyllningar. Men ingen huvudperson är något utan sina biroller, medhjälpare och sidekicks. Sveriges Radios program P3 Spel tog upp fenomenet sidekicks i ett av sina program. Jag tänkte här göra precis samma sak. Här är en lista på 10 för minnesvärda medhjälpare/sidekicks/biroller. Men det är inte en tiotopplista, så dessa personligheter kommer utan inbördes ordning.

Ellie - The Last Of Us.

Ellie – The Last Of Us.

Ja, hon är den kvinnliga huvudrollen och du får faktiskt kontrollera henne i en sekvens av The Last Of Us. Men Ellie är väldigt hjälpsam och finns alltid vid Joels sida i en förstörd värld med Klickers och infekterade människor. Deras vänskap och tillit till varann är ett av spelets starkaste kort. Denna tuffa tjej med skinn på näsan är något alldeles extra.

Merchant - Resident Evil 4.

Merchant – Resident Evil 4.

Resident Evil 4 är stort. Leons långa resa är fruktansvärd hård, skitig och fysiskt krävande. Därför är man väldigt glad när man ser den här mystiska försäljaren dyka upp då och då under spelets gång. Vem han är är inte poängen. Poängen är vad har att erbjuda dig – vapen, uppgraderingar, saker som kommer att vara till användning. ”What are you buying?”

Navi - Legend Of Zelda: Ocraina Of Time.

Navi – Legend Of Zelda: Ocraina Of Time.

Älskad av många. Hatad av andra. Men Navi öppnade dörren för kommande äventyren med Link genom att hjälpa honom med tips och råd under Ocraina Of Times gång. Hennes ”Hey! Listen!” kan vara en pina att höra i längden, men i gengäld så finns det ingen annan jag hellre skulle vilja ha som sällskap i Ocraina Of Time.

Elisabeth - Bioshock Infinite.

Elisabeth – Bioshock Infinite.

Elisabeth är den kvinnliga huvudrollen, men hon agerar som en av de bästa sidekickarna jag någonsin känner till i spelväg. Hon är inte i vägen när jag slåss mot fiender, och det bästa är att hon kastar ammunition, salter och energi till mig när det är kris. Elisabeth är begreppet ”en hjälpande hand” personifierad.

Yoshi - Super Mario World.

Yoshi – Super Mario World.

När det fjärde stora plattformsäventyret med Mario dök upp, så var en av höjdpunkterna att få rida på gröna ödlan Yoshi. Yoshi är en konstant hungrig figur som äter upp fienderna och ända sedan Super Mario World har han figurerat i olika partyspel och egna spelserier. Men det är som Marios trogna vän i plattformsspelen vi minns honom bäst. Därför är det tragiskt att Mario måste offra sin vän när han ska hitta den gömda utgången i Cheese Bridge Area. Vilken ”polare”.

Vivi - Final Fantasy IX.

Vivi – Final Fantasy IX.

Vivi är en viktig figur under Final Fantasy IX’s gång, och att få reda på hans ursprung är en del av resan. Zidane och Garnet är huvudkaraktärerna fast ingen av dom skulle klara sig utan Vivis otroligt starka magikrafter. Dessutom är han otroligt charmig!

Nick - Lollipop Chainsaw.

Nick – Lollipop Chainsaw.

Stackars Nick har det inte lätt. Först blir han biten av en zombie. Sen sågar hans flickvän Juliet av hans huvud och på något sätt är han vid liv. Men han är bara ett huvud. Ett huvud som blir riktigt nedstämd av sin fysiska oförmåga. Däremot är han otroligt värdefull för han kan få sitt huvud ihopkopplat med en zombiekropp, eller användas som torped mot de köttätande monstren. Inte illa för ett huvud, eller hur?

Rush - Mega Man III.

Rush – Mega Man III.

Mega Mans robothund Rush debuterade i Mega Man III som den blå bombarens hjälpreda och har varit på hans sida sedan dess. Hunden kan agera som ubåt, studsmatta eller – min personliga favorit – en flygande jetplatta. Rush har fått några uppgraderingar under åren och han finns med i nya Super Smash Bros som hjälpreda till Mega Man. Men det är i Mega Man III jag alltid kommer minnas honom som en lojal vän.

Edgar och Sabin - Final Fantasy VI.

Edgar och Sabin – Final Fantasy VI.

Bröderna Figaro är varandras motsatser, men gör sig båda utmärkta i strider. Kvinnokarlen Edgar är en tekniker och använder sig av verktyg som motorsågar och jätteborrar, medan Sabin kör med brutal råstryka och slåss med knytnävarna. Jag har ofta valt dessa två i mina parties under Final Fantasy VI’s gång.

Hersel Biggs - LA Noire.

Hersel Biggs – LA Noire.

Cole Phelps får under sin karriär en del partners för att tillsammans lösa brott. Just mordbrandspolisen Hersel Biggs är väldigt intressant. Han drar ner Coles fötter på jorden eftersom han tycker att den ivrige polisen försöker att klättra på kändisstegen för fort. Från början tycker Hersel att Cole är en avskyvärd person, men respekterar honom ändå och vill ge honom en ny chans. När självaste polischefen och f.d. kollegor försöker få Cole att backa undan i ett viktigt fall så finns Hersel där som support för han tror på Cole. Hersel hjälper honom utan att rygga undan. Det gör Hersel Biggs till den bästa partnern i LA Noire.

 

Vilka tycker ni är de bästa sidekicken/medhjälparna/birollen någonsin i tv-spelens värld? Vad tycker ni om denna lista?

Spelsveriges syn på spel: Mer debatt än underhållning?

Anita Sarkeesian är en kanadensisk bloggare, känd för att i sin videoblogg Feminist Frequency ta upp hur kvinnor framställs i populärkulturen. Hon är en förebild bland spelskribenter. Feminism är en återkommande sak  som tas upp i spelsveriges artiklar.

Anita Sarkeesian är en kanadensisk bloggare, känd för att i sin videoblogg Feminist Frequency ta upp hur kvinnor framställs i populärkulturen. Hon är en förebild bland spelskribenter. Feminism är en återkommande sak som tas upp i spelsveriges artiklar.

Sverige har en stor skara med talangfulla spelskribenter, journalister och bloggare. Jag följer jättemånga av dessa och blir absolut förtrollad av deras fingertoppskänsla för artiklar. Deras passion för spel är minst lika fascinerande. Jag tycker det är jättebra att de lägger tid, själ och hopp för spelens skull.

Men det är något som jag lagt märke till, som får mig att fundera angående svensk speljournalistik i sig. Det har uppstått en hel debatt i en hel del artiklar skrivna, sagda i radioprogram eller podcasts i den svenska speleliten bland skribenter.

Ett exempel på detta är ämnet ”kvinnor i spel, kvinnor som spelar spel, kvinnor som skriver om spel”. Jag tror inte att det går en enda dag där orden ”kvinnor” och ”spel” nämns i artiklar. Missförstå mig inte, jag tycker det är bra att kvinnor ska lyftas upp så att det blir mer jämställt i spelvärlden – och utanför spelvärlden med. Ett annat exempel på debatt i spelartiklar är våldet i spel. Behövs våld? Vad skulle det se ut om det inte fanns våld i spel? Dessa frågor har jag fått höra på i åratal. Jag har läst och hört speljournalister debattera om detta i åratal. I åratal. Ämnet är alltid aktuellt och naturligtvis viktigt. Sist tror jag att det var P3 Spel som tog upp detta i ett av vinterns program. (1:a februari för att vara exakt.) Sex, våld, den usla kvinnosynen i spel och utanför spel, Nintendos ”fiasko” med Wii U. Det finns minst en debatt i varje kategori.

Här är några exempel på artiklar som har debatt i sig:

Nu låter det som att jag klankar på debattartiklarna, men det gör jag absolut inte. Tvärtom. De behövs. Men jag saknar faktiskt något i majoriteten av artiklar, podcasts och radioprogram. Underhållningen. Tv-spel, spel till dator och brädspel är underhållande. Varför finns det då många spelsajter/tidningar/radioprogram som har mer debatt än underhållning? Varför handlar mycket om moral, rättigheter och förnedring istället för nöje, glädje och passion? Jag tycker att man inte borde dra för hårt i det politiskt korrekta utan att bara släppa loss och ha kul. Jag erkänner själv att jag skrivit en del blogginlägg som har skapat en del debatt. Men jag har absolut inget emot att jag ska le, skratta och bara koppla av när jag läser en speljournalists artikel. Jag minns att det fanns ett program i SVT som hette Kontroll (tror jag att det hette) och det kändes mer som ett debattprogram än ett underhållande program. Det var rätt stelt tyckte jag.

Det finns några som faktiskt bjuder på riktig underhållning i en del sidor. Ta Ludde och Tommy från Svampriket med sina ”quicktitt” eller sina underhållande spelvideos. ”Shadowgate-skandalen” är fortfarande något av det bästa som gjorts i svensk mark. Det tycker jag är allra viktigast med spelartiklar. Att de ska vara underhållande. Precis som spelen är. Naturligtvis ska det komma viktiga debatter om orättvisor, moral och etik. Det får inte glömmas bort. Men det ska inte heller stå i vägen för underhållningen. Så jag ber er, svenska spelskribenter. Slappna av ibland och ha roligt med era artiklar. Precis som när ni spelar ett spel ni blir jätteglada av.