Mina tankar om nya Det-filmen

Igår kom en efterlängtad trailer för årets mest hypade skräckfilm och remake, nämligen Stephen Kings legendariska bok Det; där den lilla staden Derry terroriseras av ett ondskefullt monster med aptit för unga barn. Monstret kan ta olika skepnader till vad som helst, men den mest kända och mest otäcka förklädnaden är tveklöst clownen Pennywise – eller Snåljåp som han heter på svenska.

I början av 1990-talet gjordes en miniserie i två delar, där Tim Curry skrämde en hel värld i sin briljanta roll som Pennywise. Nästan 30 år senare har människor fortfarande mardrömmar än idag, och ordet *coulfofobi fick en helt ny innebörd.

Snart är alltså Det tillbaka, och den här trailern är ett smakprov på hur Pennywise kan än idag vara en av historiens mest läskiga fiktiva karaktärer.

Ja, herrejävlar.

Det är lätt för mig att bli vettskrämd av att titta på klippet för klippningen är utmärkt och det läbbiga ljudet kryper ner i mitt skinn. Scenen där Georgies pappersbåt åker ner i kloakerna är ett bra exempel på detta, speciellt när Pennywise tittar fram med sina glödande ögon.

Jag har sett miniserien många gånger och kände igen några nyckelscener; det övergivna huset som Stanley kikade på, eller det blodiga handfatet hemma hos Beverly. Ändå kändes Det som en helt ny, fräsch film istället för en remake.

Blodigt värre. En av de äckligaste scenerna har blivit groteskare. 

Men är det en remake, egentligen? Från ett perspektiv är det ett ja, för den tre timmar långa miniserien är den första filmatiseringen av Stephen Kings bok – men det här är den första långfilmen.
Jag har kikat på trailern många gånger sedan igår och att den är så himla välgjord är jag lite rädd för en sak: Att få för höga förväntningar på filmen, och många trailers från främst Warner Bros är bättre än själva filmerna. Suicide Squad och Batman v. Superman: Dawn of Justice, jag kollar på er. 

En annan anledning att jag är försiktigt optimistisk är att jag fortfarande håller Tim Currys rollprestation från miniserien högt. Ingen kan ta den lysande rollen från Curry, det är klart. Men jag är än så länge imponerad av Bill Skarsgård och visst ser han skitläskig ut? Jag håller tummarna för att han kommer att göra Pennywise enastående.

Jag kan bara spekulera hur den här skrämmande scenen där Georgie möter Pennywise blir.

De senaste åren har jag imponerats av dagens generations barnskådespelare; främst har Stranger Things lyft fram kommande stora skådespelare och i Logan briljerar unga Dafne Keen som Laura. Jag känner en stark närvaro och trovärdighet hos de unga hjältarna i Losers Club när trailern drar igång, och det lovar gott.

Meningen är att Det ska komma som två filmer; en när hjältarna är barn och en när de är vuxna. Miniserien var bäst i första halvan och låt mig inte gå in på det hemska slutet med de urdåliga effekterna. Men om första filmen blir en succé, vilket jag tror och hoppas på, kommer den andra filmen att spelas in och kanske Det får ett mer värdigt avslut.

Varför två filmer? Jo, för i boken fanns det mycket saker som miniserien inte tog med och här finns det mycket potential att suga upp som en svamp. Jag vill veta mer om de saknade delarna och de ouppklarade partierna från den 1990-talstolkningen.

Det finns en del mystik kvar som inte har visats upp än, men den ton som givits är strålande och jag längtar efter att sitta i biografen och skrämmas ordentligt av Pennywises terror i Derry åter igen. Bara nu trailern inte har tagit fram de bästa bitarna, förstås.

Det kommer på bio i september.

Annonser

Recension: Ghostbusters (2016)

 

ghostbusters_ver6_xlg

Om ditt hus blir hemsökt, vem ska du då ringa för att få hjälp?

Välkommen till den tredje delen, eller ska jag säga en remake av Ghostbusters? Jag chansar på remake i det här fallet, på grund av att det här är en version som mer avsedd för år 2016. Precis som originalet gjorde för över 30 år sen.

Nya Ghostbusters har fått en hel del påhopp och avsky efter den första trailern visades, på grund av två anledningar. Många tyckte att trailern såg riktigt dålig ut, och att det var fyra kvinnor som agerade spökjägare orsakade en hel hat mot den kommande filmen. Hatet har till och med gått såpass långt att en av skådespelerskorna, Leslie Jones, stängde ner sitt Twitterkonto på grund av de vansinniga påhopp som hon inte förtjänade.

Det är sjukt att man känner avsky för en film innan man har sett den. Jag kallar det för omoget och idiotiskt.

Nu har jag sett den för mig efterlängtade, nya versionen av spökjägarnas äventyr.

Väninnorna och vetenskapskvinnorna Erin och Abby samarbetar med excentriska ingenjören Holtzmann med att fånga spöken som plötsligt dyker upp här och där i New York. De får även med tuffa tunnelbanearbetaren Patty för att lösa det här riktigt spökslemmiga mysteriet.

Med handen på hjärtat, vill jag säga att storyn inte är originell. Jag har redan sett hur Bill Murray och gänget försöker övertyga invånarna att spöken finns, därför finner jag inte värst många olikheter när det gäller storyn. Men nya Ghostbusters kommer ifatt med den härliga humorn, snygga effekter och fyra helt enastående kvinnor.

Ghostbusters i 2010-talet är en underhållande film och där lyckas den på många punkter. Regissören Paul Feig (Bridesmaids, The Heat) har lyckats med något som man inte kunnat göra på över 20 år, att skapa en tredje Ghostbusters-film i överhuvudtaget. Projektet ”Ghostbusters III” har varit ett evighetsprojekt som inte kunnat få fotfäste, så därför började Feig på ett blankt papper. Valet att ha fyra kvinnliga Ghostbusters var ett genialt drag. Men att välja de fyra skådespelerskorna till rollerna var faktiskt ännu mer genialt.

cvb

Bekanta dräkter, bekanta spökvapen, bekant bil och bekant logo. Nya spökjägare. Goshtbusters (2016) mixar det klassiska med kvinnliga jägare med bravur.

Kristen Wiig, Melissa McCarthy, Kate McKinnon och redan nämnda Leslie Jones är som gjorda för de kvinnliga Ghostbusters. Kristen Wiigs roll som ”försöka vara ordentlige” Erin är för mig lika minnesvärd som Bill Murrays Venkman i originalfilmerna. Något som jag finner intressant är Melissa McCarthys prestation i denna film. Hon är riktigt grym i Bridesmaids och The Heat, men hon är inte riktigt lika vass i Ghostbusters. Visst, hon är asgrym som uppkäftige Abby och jag gillar henne skarpt. Det är bara det att Kate McKinnons helgalna Holtzmann och Leslie Jones krutdurk Patty är ännu roligare. På tal om rolig, måste jag nämna Chris Hemsworths stendumma karaktär Kevin. Det fanns mer än en scen där jag satte handen på pannan och tänkte att vilket pucko han var. Ett pucko som är lätt att älska. Vem har kunnat tro att skådespelaren som spelar Thor kunde vara så här kul? Inte jag, men nu gör jag det.

En del kallar Ghostbusters (2016) i förhand ”feministisk propaganda”. Jag förstår inte riktigt hur folk tänker. Vad är det för fel att ha kvinnliga spökjägare? Jag tycker faktiskt att de fyra kvinnliga Ghostbusters är precis vad den här filmserien behöver. Vi lever i en tid där mer kvinnliga hjältinnor träder fram, med all rätt. Den här nytolkningen ändrar inte hur man tycker om de andra två filmerna och det är inte dess avsikt heller. Nya Ghostbusters försöker vara lika underhållande och samtidigt vara fräsch. Det har filmen lyckats bra med. Passa även på att leta efter några gästinhopp av originalskådisarna från de två första filmerna, för det tyckte jag var riktigt härligt att se.

Tre plus:

  1. De fyra kvinnliga Ghostbusters är precis vad den här nya filmen behöver. En perfekt personkemi och riktigt roliga damer som sparkar spökarslen i kosmos. Jag älskar dom alla fyra.
  2. Djävulskt snygga effekter som slår originalet på fingrarna.
  3. Chris Hemsworths Kevin. Ett ärkespucko som är lätt att tycka om.

Tre minus:

  1. För att vara riktigt rättvis, så faller storyn på grund av den är lite tunn och för lite originalitet.
  2. Ghostbusters (2016) är lite för lång i vissa partier, särskilt i andra aktens sista del.
  3. Melissa McCarthy är fantastisk i Ghostbusters, men hamnar i skuggan av de andra tre kvinnorna. Fast bara lite.
Holtzmann

Holtzmann är helfestlig och riktigt vansinnig. Hennes galna uppfinningar är lika knäppa som henne själv.

Slutsats:

Ghostbusters (2016) är ett lättsamt äventyr som både behandlar originalet med respekt och samtidigt håller sig fräsch. Storyn är lite svag och det är lite för likt originalet, men det viktigaste är att den är förbannat underhållande. Jag njöt av att äntligen se en Ghostbusters-film på vita duken. Fyra älskvärda, kvinnliga spökjägare som viftar med spökstrålarna är bara helt underbara. Borsta bort den oförtjänta förhandskritiken och se på en spökjakt med varm humor.

Betyg: En 4:a av 5.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 54: Dawn Of The Dead. (remake)

dawn04-2

Ytterligare en remake på den här listan. Det är ingen remake som helst, för det är remaken på klassikern Dawn Of The Dead. Hur gör man egentligen en remake av en så omtyckt zombieklassiker? Är den bättre än originalet? Jag kan för det första säga att den inte är bättre än originalet (med andra ord så bekräftar jag att originalet kommer med på listan senare) men jag tror inte att regissören Zack Snyder försökte med det heller. För det går inte att överträffa originalet. Men det betyder inte att den här filmen är dålig. Snarare tvärtom. Annars hade jag inte ens haft med Dawn Of The Dead (remake) på listan. Men då är frågan: Vad är det som får mig att tycka att remaken är bra? Zack Snyder vågade ta en egen väg och gjorde en mer actionbetonad zombiesplatter. Precis som i originalet så spelar ett köpcentrum en stor roll. Zombierna i denna film springer och det gör dom ännu farligare än i originalet. Det här beslutet har delat zombieälskare i två läger: De som gillar det och de som avskyr det. Jag tycker att det passar i den här actionfyllda filmen. Men jag förstår absolut de som hatar det. Jag kan nästan känna doften av hagelpatronshylsors krutrök när människorna skjuter mot de levande döda. Jag tycker faktiskt att det är den bästa remake som någonsin har gjorts för den hyllar originalet så mycket. En sak till: Att ha Johnny Cash som sjunger filmens ledmotiv är briljant.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

54. Dawn Of The Dead. (remake)

55. Exorcisten.

56. Kill Bill Volume 1.

57. Guardians Of The Galaxy.

58. Ghost In The Shell.

59. The Burning.

60. Rovdjuret.

61. Batman Begins.

62. Saw.

63. Det Våras För Sheriffen.

64. Ghostbusters.

65. Goldfinger.

66. Alien.

67. Adventures Of Ford Fairlane.

68. Kingpin.

69. Sagan Om De Två Tornen – Extended Edition.

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna. Plats 70: The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

2003_the_texas_chainsaw_massacre_004 En remake av en klassisk film brukar vara riktigt dålig. Men visst finns det undantag. En av de första nyinspelningarna under 2000-talet som härjade var The Texas Chainsaw Massacre. Platinum Dunes tog upp den klassiska filmen och gjorde om den i en jättebra variant. Originalet var en stilfull skräckklassiker men den var aldrig rå i mina ögon. Däremot är den här remaken det. Men det är inte det råa som lyfter upp den här grymt bra remaken. Hela upplägget med snyggt foto, fantastisk ljussättning och den riktigt äckliga miljön som Leatherface och hans sjuka familj bor i. Det är snyggt gjort. Atmosfären. Regissören Markus Nispel behandlar originalet med stor respekt men tar ändå upplägget och skruvar åt det stenhårt. Man får här en brutalare, skitigare och en mörkare version av den klassiska The Texas Chainsaw Massacre. Tyvärr blev det inte bättre än så här. Dess prequel och nyaste filmen Texas Chainsaw 3D är riktigt dåliga. Nej, se denna och för all del originalet istället. http://www.youtube.com/watch?v=janre4HxsX4

Jerrys 100 favoritfilmer genom tiderna:

70. The Texas Chainsaw Massacre. (remake)

71. Tillbaka Till Framtiden.

72. Kill Bill Volume 2.

73. Batman Returns.

74. Supersnooper.

75. Ice Age 3 – Dawn Of The Dinosaurs.

76. Casino Royale.

77. Zombieland.

78. Pirates Of The Caribbean.

79. Hobbit: Smaugs Ödemark – Extended Edition.

80. Forrest Gump.

81. Hot Shots! Part Deux.

82. Dirty Harry.

83. Laddat Vapen 1.

84. Mina Jag & Irene.

85. The Bourne Ultimatum.

86. När Lammen Tystnar.

87. För Några Få Dollar Mer.

88. Robocop.

89. Jurassic Park.

90. Christine.

91. Footloose.

92. Den Nakna Pistolen 2 1/2.

93. The Expendables.

94. Phantasm II.

95. En Oväntad Vänskap.

96. Skyfall.

97. Frost.

98. Lejonkungen.

99. Det.

100. The Conjuring.

Uttjatat inom film och saker som behövs lyftas upp. Tre i topp.

Filmer är trender. Trender som passade in en viss tid är passé idag. Trender som passar in i idag, men säkert är passé om cirka tio år. Vissa filmer som är trendsättare kommer att förbli klassiker medan vissa som följde efter glöms rätt fort. Ta till exempel naturkatastrof-perioden. Filmer som Twister, Volcano, Dante’s Peak och Armageddon handlade om förintelse och det var hett på 1990-talet. Efter det kom filmer som Day After Tomorrow och Deep Impact. Titlar som jag glömt rätt fort. Omvärlden tröttnade också och genren lades på Hollywoods dammiga hylla, bredvid tonårssexkomedi-genren. Den sistnämnda blev passé innan American Pie: Reunion kom ut.
Men varför blir man trött på vissa filmer? Det kan bero på många saker, men att en nyskapande trend känns lätt igen om och om igen i en liknande blockbuster. Det blir till en uttjatad kliché. Sånt som ger mig samma känsla när man tuggar på överkokt ris utan sås.
Vad vi behöver är att filmen ska ta nya vägar för att det går fortfarande att utveckla den. Våga släppa dessa uttjatade genren. Ta till folks stora fantasi och sluta låta Hollywood använda sina uttråkade, säkra kort.

Här är tre saker inom film jag tycker är så uttjatat att det borde upphöra. Eller ta en lång paus.

Nyinspelningen av Dawn Of The Dead var en av titlarna som öpnnade upp en period med nya versioner av klassiska skräckfilmer. Tyvärr är Dawn Of The Dead en av de få filmer som är riktigt lyckade - för den var faktiskt rätt nyskapande. Zombierna blev skitigare, snabbare och farligare än någonsin tidigare.

Nyinspelningen av Dawn Of The Dead var en av titlarna som öpnnade upp en period med nya versioner av klassiska skräckfilmer. Tyvärr är Dawn Of The Dead en av de få filmer som är riktigt lyckade – för den var faktiskt rätt nyskapande. Zombierna blev skitigare, snabbare och farligare än någonsin tidigare.

  1. Remakes av gamla skräckfilmer. Klassiska skräckfilmer är typiska indiefilmer med relativt låg budget och är till en viss del konst. Remakes är egentligen inget nytt, till och med John Carpenters kultrulle The Thing är en remake. Ändå sedan runt 2003, när nyinspelningen av Texas Chainsaw Massacre kom ut så har Hollywood startat en enorm trend med att återanvända klassiska skräckfilmer. Göra helt nya versioner av nästan varenda en. Vissa blev lyckade (Texas Chainsaw Massacre, Dawn Of The Dead) och de flesta misslyckades totalt. (A Nightmare On Elm Street, Omen, Day Of The Dead) En hel skräckvärld av fans har fått nog av fantasilösa remakes med tråkig CGI och kass musik. Jag är en av dom. Ni har haft ert roliga, Hollywood. Det går fortfarande att göra bra skräckfilmer. Ta Curse Of Chucky, The Conjuring eller The Others till exempel. Men låt bli att återanvända gamla filmer nu. (Gör ni en remake av Hajen blir jag väldigt arg.)
  2. Trilogier. Exempel på sådana är Sagan Om Ringen, Iron Man, Sam Raimis Spider Man, The Dark Knight Triology. Episka rullar, men varför måste det vara triologier? Varför oftast tre filmer? Nu har det ändrats lite grann och det är ibland en fyrlogi. Avatar får tre uppföljare till exempel. Men jag tycker att triologier kan ta en välbehövlig paus.
  3. Superhjältefilmer. Det måste komma ut minst två superhjälterullar varje år. Marvel och DC spänner sina muskler i tajta trikåer. Det har varit hett i ett par årtionden men frågan är inte om den här superhjältesagan börjar bli uttjatad? När en viss hjälte har avslutat en filmserie dyker hen upp igen om några år. Så hände med Spindelmannen. Så kommer det att hända med Batman när han ska möta Stålmannen i en gemensam film. Just det ja, Fantastiska Fyran kommer snart igen. Och X-Men. Captain America. Det är som att Hollywood fastnat i en superhjälterondell och inte kan ta sig ur den. Men å andra sidan så drar dessa filmer in massvis med intäktspengar. Missförstå mig inte här, jag gillar superhjältar, deras serietidningar och filmer. Men de är nu tjatiga, fast det är nog bara jag som tycker det. Den dag superhjältarna vill ta en paus från den vita duken, kommer jag inte bli ledsen.
Captain America återvänder i uppföljaren till sin debutfilm, men det är tredje gången man får se den förste Avengern. Återseenden av superhjältar från seriernas värld blir man ofta påmind om. Minst ett par gånger om året - och det börjar bli lite väl mycket nu.

Captain America återvänder i uppföljaren till sin debutfilm, men det är tredje gången man får se den förste Avengern. Återseenden av superhjältar från seriernas värld blir man ofta påmind om. Minst ett par gånger om året – och det börjar bli lite väl mycket nu.

Här är tre saker jag skulle vilja se mer av inom kort i filmens värld.

  1. Westerns comeback. Den har visserligen redan kommit tillbaks eftersom Django Unchained är en så välgjord vilda västern-rulle. Men: den fokuserade egentligen på det ondskefulla slaveriet och Djangos hämnd. Vad jag söker efter är en äkta western med krutröken från en avfyrad revolver och utmärkt fotografi. Kan Django Unchained ha skapat en comeback för western? Jag hoppas det. Men eftersom nåt pundhuvud läckt ut manuset till Tarantinos kommande western The Hateful Eight så lär det dröja. Den filmen hade varit något. Jag håller tummarna dock.
  2. Science Fiction. Vi är i 2010-talet. Nu vore det tid att skapa renodlad, vacker sci-fi som Blade Runner, Alien och för all del Star Wars gjorde. Den sjunde Star Wars-filmen är på väg. Vi har sett fantastiska Gravity göra stordåd med 3D. Den tekniken är genrens nyckel. Använd den! Skapa nya världar som vi vill upptäcka!
  3. Mer indiefilmer finansierade av fans, eller crowdfunding som det heter egentligen. Det finns många talangfulla filmskapare men som inte har råd att göra en film som de tänkt sig. Iron Sky fick in en massa pengar och blev en äkta kultklassiker inom modern tid.  Vi har säkert blivande Scorseses, Spielbergs och Nolans där ute. Låt de visa oss deras filmmagi, och låta oss hjälpa dom. Crowdfunding är ett stort steg framåt för en självberoende filmindustri.

Vad skulle du vilja ta bort, och vad vill du lyfta upp inom filmens värld? Diskutera detta i kommentarerna.

Jag vill se en äkta renässans från vilda västern. En tvättäkta western med krutrök, tidlöst fotografi, coola kostymer och träffsäkra repliker. Once Upon A Time In The West är en perfekt western med alla dessa ingredienser.

Jag vill se en äkta renässans från vilda västern. En tvättäkta western med krutrök, tidlöst fotografi, coola kostymer och träffsäkra repliker. Once Upon A Time In The West är en perfekt western med alla dessa ingredienser.

Recension: Evil Dead.

evil-dead-poster-hi-res

Remakes av klassiska skräckfilmer är något som hör till vardagen. Titel efter titel plockas upp, och denna gång är det dags för nytolkningen av Sam Raimis klassiker The Evil Dead. Regisserad av Fede Alvarez och i producentstolarna finner man gänget bakom originaltrilogin: Sam Raimi, Bruce Campbell och Robert G. Tapert. Så då borde det ju vara upplagt till ett fjärde mästerverk, eller?

Den här filmen, Evil Dead, handlar om några vänner som tar med Mia (Jane Levy, bra skådespeleri) för att rehabilitera henne från sitt drogmissbruk. Men de hittar en obehaglig upptäckt i källaren och en mystisk bok. En av dom läser i boken och något ondskefullt vaknar upp i skogen. De ligger riktigt, riktigt illa till.

En av originalfilmens mest obehagliga scener är där en kvinna blir våldtagen av träd - i den här filmen tas den scenen med igen - ännu mer motbjudande.

En av originalfilmens mest obehagliga scener är där en kvinna blir våldtagen av träd – i den här filmen tas den scenen med igen – ännu mer motbjudande.

Mycket känns igen från den första filmen. Folk som blir besatta av ett ondskefullt väsen, de dödas bok är med likaså de snabba kamerarörelserna i skogen. Kollar man noga så hittar man fler saker som fanns med i de gamla filmerna. För nostalgikern så frossar man i gammalt gott. Men en viktig sak skiljer den här nytolkningen med den klassiska trilogin: Den är en helgjuten skräckfilm utan humor. Men fungerar filmen utan humorn? Ja, det tycker jag. Jag gillar de gamla filmerna, särskilt Evil Dead II, men jag tror det var klokt att humorn slopades bort för det skulle kännas fel i den här filmens struktur.

Hm, jag undrar vad som ska hända här? En öttsåg och en arm som blivit besatt av demoniska krafter kan bara sluta på ett sätt. Evil Dead lider av förutsägbarhet, men övervägs av dess gore.

Hm, jag undrar vad som ska hända här? En köttsåg och en arm som blivit besatt av demoniska krafter kan bara sluta på ett sätt. Evil Dead lider av förutsägbarhet, men övervägs av dess gore.

Peppen efter den grymma red band-trailern var skyhög, så jag hade riktigt höga förhoppningar till Evil Dead. Men för att vara ärlig, jag förstår att den här filmen sågades av många. Filmen är en besvikelse. Varför?
Därför att det egentligen inte händer så värst mycket, utöver det som visades i trailern. Eller jo, det gör det visserligen. Min poäng är att jag hade velat sett mer för filmen hade potential. Jag gillar idén att låta vännerna hjälpa Mia med sitt drogmissbruk. Skönt med en film som inte handlar om ett gäng ungdomar som åker till en stuga i ödemarken, för att festa, röka och knulla. Det här är mer uppfriskande. Mias abstinens ställer till det för henne när ondskan har vaknat. Det tycker jag passar bra in i storyn.

Karaktärerna känns dessutom riktigt trovärdiga men jag hade velat veta mer om dom. När helvetet släpps lös hinner man inte tänka på ungdomarna.

Humorns frånvaro övervägs av Evil Deads omtalade gore/splatter-effekter, och här snackar jag grejer. De effekterna får verkligen magen att vrida sig. Ännu bättre är vetskapen att man använder sig av klassiska splattereffekter så här finns inget CGI. Skönt, för det hade förstört filmen. Men, även om Evil Dead är brutalt rå, så kändes inte filmen så värst skrämmande. Den är dessutom förutsägbar vilket är synd för det börjar bra. Kunde man våga ta till nya, oförutsägbara saker så kunde Evil Dead blivit ännu bättre. Jag tror att man kan ta lärdom till detta till nästa film. (jo, det kommer att komma en sådan)

Tre plus:
1. Idéen att några vänner hjälper deras väninna att bekämpa sitt drogmissbruk är en bra stöttepelare. Skönt att man tar en annan väg än ”åka till stuga i skog för att festa och knulla”.
2. Gore/splatter-effekterna är i toppklass. Men varning; kräsmagade bör undvika filmen och ät inget köttigt innan.
3. Evil Dead har bra scenografi och foto.

Tre minus:
1. Även om Evil Dead är brutal så är den inte så värst läskig. Tyvärr.
2. Karaktärerna är bra men mer om dom hade inte skadat.
3. Tyvärr tillför inte Evil Dead något nytt under solen. Man har sett det mesta förut.

Visste du att: Ta gärna en titt efter sluttexterna.

Slutsats:

De som sett red band-trailern, vet att den besatta Mia skär sin tunga med en gipskniv - ganska groteskt. Ännu värre är att demonen vill hångla lite. Den här scenen är äckligare i själva filmen.

De som sett red band-trailern, vet att den besatta Mia skär sin tunga med en gipskniv – ganska groteskt. Ännu värre är att demonen vill hångla lite. Den här scenen är äckligare i själva filmen.

Evil Dead är utan tvekan en riktig besvikelse. Dess förutsägbarhet och att den försöker vara läskig men inte håller hela vägen duger inte. Riktigt synd. Men jag vill inte kalla filmen för dålig. Nej, Evil Dead är faktiskt bra. Ett utmärkt foto och en bra bakgrund till filmens story ger filmen en ryggrad. Lägg till bra karaktärer och naturligtvis de grymma splatter-effekterna så har man en fin nytolkning av en äkta klassiker.
Jag är säker på att den här filmen släpps i en oklippt version när den dyker som köpfilm. Då ska jag se den igen.
Som remake är Evil Dead bra men originaltrilogin är bättre.

Betyg: En trea av fem.

Evil Dead får goda recensioner? (plus en omröstning)

För ett tag sedan skrev jag om mina synpunkter om nyinspelningen av Evil Dead. Det som verkar vara unikt för den här remaken, jämfört med The Thing och A Nightmare On Elm Street, är att den här filmen verkar använda sig av gammal hederlig teknik och inget CGI. Det verkar ju lovande, för CGI är ett osäkert kort när det gäller skräckfilmer – det går att använda det men det får inte dominera.

Jag är riktigt peppad för den här nytolkningen av Evil Dead.

Recensionerna av nya Evil Dead börjar hagla in - och döm av min förvåning så är de riktigt goda. Kan det bli den bästa skräckfilmen på länge?

Recensionerna av nya Evil Dead börjar hagla in – och döm av min förvåning så är de riktigt goda. Kan det bli den bästa skräckfilmen på länge?

Fast jag har sett red band trailern några gånger så skrämmer den skiten ur mig. Den är riktigt grotesk och framför allt så verkar nya Evil Dead vara mörkare än kol. Jag hoppas verkligen att skräckfilmer får den renässans de förtjänar, eftersom på senaste tiden har det bara varit Paranormal Activity-filmer, Saw-filmer och dåliga remakes.

Och zombies. (vilket jag gillar men det finns dåliga zombiefilmer)

Nu har det börjat komma in recensioner av nyinspelningen av Evil Dead i USA. Döm av min förvåning; recensionerna är goda!

The result is a perfect marriage of old and new, with Fede Alvarez staying true to the essence of the original while at the same time updating it with new ideas, stories and characters that serve to make the Evil Dead mythology that much richer. – IGN

The flip-flopping between ”why are you hurting me?” and ”I will rape your soul in Hell!” is one of the original film’s gags — like Raimi’s camera, dodging trees as it offers a breakneck POV shot of demons swooping in to inhabit unwitting mortal shells — that Alvarez executes perfectly in this unasked-for but entirely welcome remake. – The Hollywood Reporter

This is your Avengers, this is your Avatar, this is whatever you’ve been wanting a “big” horror movie to be for over a decade. Not a perfect movie, but a near perfect experience. Evil Dead is a f*cking blast. – Bloody Disgusting.com

Kan det vara så att Fede Alvarez gjort det få filmskapare gjort? Att göra en riktigt värdig remake och framför allt en riktigt bra skräckfilm? För även om jag gillade första Paranormal Activity och hyllar första Saw så har för min mening inte gjorts en bra skräckfilm sedan nyinspelningarna av Texas Chainsaw Massacre och Dawn Of The Dead.

Det enda jag är rädd för att den våldsamma trailern visat de bästa bitarna, som många andra trailers gör. Men av recensionerna så är det mycket mer att beskåda. Plötsligt stiger peppen ännu högre och jag längtar tills maj så att jag kan få se Evil Dead på biografen. Till Torsby lär den inte dyka upp men kanske Karlstad.

Jag är jävligt peppad för den nya Evil Dead. Om den lyckas, så får skräckfilmer den renässans de förtjänar.

Evil Dead får premiär i USA 5 april. Till Sverige kommer Evil Dead den 10 maj.

Funderingar kring remakes inom film.

Detta blogginlägg skriver jag för att det nu släppts en trailer på (enligt Universal Studios) en prequel av John Carpenters The Thing.

Men detta är faktiskt en remake av den klassiska filmen från 1982. Som i sin tur var en remake av en klassisk skräckfilm från 1951, som också hette The Thing.

Tredje gången gillt alltså.

Jag för min del tycker att Carpenters version ären av de filmer som får mig att rysa av obehag. Den är fruktansvärt kuslig.

Kan det bero på miljön? Isigt, snöigt och beckvart. Ett äckligt monster som lurar bakom varje hörn och väntar för att mutera sig till dig.

Ennio Morricones skräckinjagande musik. Ironiskt nog för att John Carpenter är duktig på att göra skräckfilmsmusik så lät han en av de bästa göra titelspåret.

Klokt.

Än i dag kallas den för en av de bästa skräckrullar som gjorts – då borde den även kallas för den bästa remaken?

Här är i alla fall trailern på den nya versionen som kommer i oktober.

Remakes är väldigt vanligt idag. Men så har det ju alltid varit.

Titta på alla filmer om Dracula, Frankenstein och Varulven.

Hur är egentligen en bra remake?

För mig är att värdesätta det som gjorde originalfilmen bra men också finna en helt ny väg. Visa något som inte visats förut.

Där ligger problemen bland de flesta remakes – trots den fina ytan så finns det något som vi har sett för 20-30 år sedan.

Dawn Of The Dead är för mig den bästa remaken, för där vågade Zack Snyder ta ut svängen och bidra med något nytt och fräscht med zombiegenren.

Han lät zombierna springa och gjorde dom mer farliga än någonsin.

Dess intro, med brutala zombiescener och politkernas rädsla för apokalypsen och till tonerna av Johnny Cash ”The Man Comes Around” är genialt!

The Texas Chainsaw Massacre är också ett exempel på en riktigt bra remake – den bästa i slashergenren. Varför då?

Jo, i det här fallet så hade Platinum Dunes, Michael Bay och regissören Marcus Nispel tagit väl hand om originalfilmens själ och gjort filmen mörkare. Den är ännu elakare, farligare och mer brutal än förut.

Ändå känns den fortfarande riktigt fräsch. Lägg till snyggt foto och ett bra skådespeleri av till exempel Jessica Biel så har ni en modern klassiker att beundra.

Det gjordes en prequel ett par år senare, men den hade däremot inte själen kvar. Den var tom, trots det fina fotot.

Platinum Dunes har gjort remakes av många skräckklassiker. Några bra, några besvikelser.

De är väldigt duktiga på att skapa härliga trailers. De får en att känna ett visst hopp.

Efter succéerna med TCM och The Amityville Horror (bra) så var det dags för två av skräckfilmens mest kända ikoner:

Jason Voorhees och Freddy Krueger.

När Platinum Dunes fick tillstånd att göra en remake av Friday The 13th med det som gjorde de första filmerna så klassiska applåderade en hel skräckvärld.

Trailern av Friday The 13thComic-Con blev mycket söndertittad på Youtube och senare skulle det komma en officiell teaser.

Den kändes helt rätt. Samma mörka stämning som TCM hade. Den klassiska musiken av Harry Manfredini var med! Regisserad av Marcus Nispel.

Vad kunde gå fel?

Sen kom den officiella trailern. Den var också bra, men det kändes underligt med musiken. Manfredinis musik var borta och nån typ (Jablonsky) satt vid dirigentpinnen.

Filmen i sig var väl sådär, men jag blev grymt besviken. Musiken var helt fel – för mycket ”pom-bom”-bas och lite skräckmusik. Dialogen i filmen var inte heller helt hundra. Men det värsta var ändå all överdrivna sexet som var i Friday The 13th.

Skådespeleriet var inte heller bra. Det som lyfte upp filmen var fotot och Derek Mears som Jason. Han var helt rätt! Han gjorde Jason trovärdig igen. Synd att filmen blev som den blev bara.

Året efter kom A Nightmare On Elm Street och även den blev en besvikelse. Det kunde blivit bra men det kändes som att det gick på däck utan luft. Uruselt manus, kassa skådespelare – förutom Jackie Earl Haley som Freddy Krueger och (helt bäst i filmen) Rooney Mara som Nancy. Det märks att hon är den ende av hjältarna som vågar ge rollfiguren liv. Resten verkar ha vunnit sina roller på bilbingo.

Synd att det blev så, för trailern var också bra.

 

Remakes är ingen lätt grej. Att se en sån måste vara nyskapande. Men tyvärr så är de flesta remakes idélösa och lever bara på sitt namn.

Day Of The Dead. Halloween. Last House To The Left. Även komedifilmer som Rosa Pantern är helt idélösa och skitdåliga.

 

Att remakes låter som en fluga som en dag flyger iväg är bara båg. Det har alltid funnit remakes av filmer. Titta på Batman.

Batman Begins och The Dark Night är två helt lysande nytändningar av legenden.

 

Dock önskar jag att filmvärlden skapar helt nya filmer. De försöker, men det känns simpelt med remakes nu med dagens standard.

 

Åter till The Thing då.

Trailern på nya filmen verkar helt ok. Men hur vet jag att filmen kommer att bli bra? Det vet jag ju inte förräns jag sett den.

Förutsättningarna är okej – den ser snygg ut, och producenterna bakom Dawn Of The Dead ligger bakom produktionen.

Men så tänker jag på Friday The 13th-remaken. Den hade helt rätt förutsättningar men den blev inte alls som jag föreställde mig.

Det var bara en tanke som slog mig.