Teckningar (Polychromos): Lzzy Hale från Halestorm och Ada Wong från Resident Evil.

Ibland brukar jag skriva om flera teckningar jag gjort i ett endaste inlägg. Det här inlägget är ett sådant, eftersom jag glömt att nämna den jag blev klar med för ett par veckor sen. Jag blev klar med ytterligare en teckning idag. Just det här inlägget handlar om två teckningar alltså. Två färgstarka damer.

Först ut är ett porträtt av Halestorms sångerska Lzzy Hale.

20140129-194028.jpg
Lzzy är en sångerska med en kraftig, aggressiv sångröst. Hennes röst är Halestorms starkaste kort, och är helt fantastisk. Att teckna henne var minst lika utmanande som Gandalf för det blev många linjer i hennes hår. Volym, färgnyanser och ljussättning. En svår balans liksom. Jag är övertygad att jag har fel sorts ritpapper för Polychromospennorna för färgerna blev flammiga. Särskilt svart. Vanligtvis brukar jag dra linjer med tuschpennor men det undvek jag i detta fall, likt Gandalf. För jag tror Lzzy skulle se konstig ut då. Jag gillar att hålla på med olika ljusnivåer, särskilt i ansikten. Lzzy Hale var inget undantag och jag hade trevligt när jag tecknade henne. Synd på flammigheten bara.

Här är en musikvideo på Loves Bites (So Do I) med de asgrymma Halestorm och deras sångerska Lzzy Hale.

Nästa bild är Resident Evils omtyckta antihjältinna Ada Wong.

20140129-195001.jpg

Denna fanart är baserad på Adas roll från Resident Evil 6. Jag gillar henne för att man får intrycket av att hon är en god person, men hon har egna mål. Även här använde jag Polychromos, och tog försiktigt steg för steg. Ansiktet och hår först. Det var svårt att få till Adas drag men det gick bra. Här använde jag svarta tuschpennor för linjerna eftersom jag tyckte de skulle passa här. Adas röda jacka var svår på grund av alla veck och hennes byst. Men armborsten var svårare. Jag tror det blev lite fel på proportionerna. Däremot älskar jag att pilla med detaljer. Jag kombinerade färgläggningen med Polychromos och tusch. Det passade bra på armborsten. Till sist blev det Adas skinnbyxor. Jag tror inte de blev mörka nog, för jag tror det berodde på pappret. Men lite suddningar stärkte glansen i lädret.

Klippet nedan innehåller spoilers om Resident Evil 6. Har du inte spelat spelet och inte vill veta något i förväg – se inte klippet.

Jag blev nöjd med både Lzzy och Ada. Två tuffa kvinnor från två olika världar. Hoppas ni gillar bägge bilderna.

Spelåret 2012 för Jerry aka Sätrapôjk.

Riddler i Arkham City.

Riddler i Batman: Arkham City.

Spelåret 2012 har varit en gåta för mig. Precis som jag skrev i ett inlägg förra året, så hade jag svårt att avsluta spel som jag påbörjat. Det är rätt märkligt eftersom jag alltid förr orkat nöta mig igenom ett spel ända igenom dess skinn till benet. Till slut orkade jag klara av Batman: Arkham Citys story mode. (fast jag har en hel del gåtor kvar som Riddler spritt omkring den snöiga staden.)

Oftast hade jag återgått till fjolårets speltitlar men inte lyckats spela klart något mer än Castlevania: Lords of Shadow som är i sin tur ett riktigt bra spel.

Men efter mycket heta tips från folk på Twitter, inskaffade jag i januari ett spel som skulle få många speltimmar från mig.
Mass Effect 2.
Att jag inte skaffade ettan först var för att jag inte har XBOX 360 och att jag vägrar PC-spel.
Mass Effect 2 var det första spelet sedan Red Dead Redemption jag intensivt spelat till dess slut. Jag vet inte hur ofta jag spelade det men det var lätt över 50 timmar. Jag spelar gärna det igen en annan gång.
I mars skaffade jag Mass Effect 3 som också var fantastiskt. Jag tyckte inte illa om slutet, som fått många att bli förbannade. Över 50 speltimmar tog trean också.

Jag fortsatte att nöta igenom de spel jag inte klarat. Men eftersom jag har småbarn kunde jag inte välja vilket spel som helst så det blev barnvänliga titlar, som Rayman Origins, som jag laddat ner på PSN.
Underbart charmigt spel förresten.

Sommarens mest spelade spel var för mig Lollipop Chainsaw, som vinner priset för årets bästa soundtrack. Frågan var om Juliet Starling var en ”dum blondin” eller om att hon skulle vara en parodi för den stereotypen. Vem vet? Fri tolkning på detta.

Metal-Gear-Solid-3D-Snake-EaterÄntligen fick jag prova Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Ett rent mästerverk. HD’n är en bonus.

I år fick jag äntligen spela Metal Gear Solid 3: Snake Eater. I HD dessutom. Jag gillar trean betydligt mer än tvåan eftersom jag fick vibbar av första Metal Gear. Dessutom är det mer spännande.
Ett annat återutgivet spel i HD jag provat lite är Shadow Of The Colossus. Men jag förstår inte vad som är så bra med spelet. Jag tyckte det var segt den lilla stund jag spelade och jag begrep ingenting.
Jag får prova det igen nån dag.
När jag laddat klart Okami i HD så ska jag prova det, för jag har alltid velat spela det sedan spelet kom ut.

Lee i The Walking Dead.Lee i The Walking Dead. Dess gripande historia och dess svåra val är årets spelhöjdpunkt.

Nästa överraskning kom nån gång under den tidiga hösten. Jag som gillar tv-serien, blev riktigt överraskad över hur fantastiskt The Walking Dead är. I flera månaders tid släppte Telltale Games ut fem episoder under hösten. Det var klokt eftersom jag ville inte spela klart alla fem på en gång. Alla avsnitten var rätt korta.
Med en väl skriven story, trovärdiga karaktärer och ett djup så var The Walking Dead årets absolut mest dramatiska spel.

Jag fick också uppleva besvikelser. Resident Evil 6 är ett exempel. Jag hoppades på mer skräck men det var i stort sett bara skjutande.

I år gick jag på min första spelmässa, Gamex, och där fick jag prova på nyheter, som Wii U.
Det var så kul på mässan att jag vill dit igen 2013.

Något som är tråkigt är att jag har missat många spel i år. Jag hade gärna provat Dishonoured eller kanske Journey som många hyllar till skyarna. Kanske nästa år. Kanske jag har ett Wii U nästa år. Vem vet? Men jag vill ha en.

Då var det dags för min årets bästa spel-topplista!

5: Street Fighter X Mega Man.

SFxMM-Key-Art-610x457
Det har varit tyst om Mega Man. Men inför hans 25-årsdag, så utannonserade Capcom ut ett sorts nostalgidoftande spel. Mega Man mot Street Fighter! I Mega Man-stil! Dessutom är det gratis! Det skulle ha klättrat upp ett par placeringar till om det inte vore för att det finns på PC.
PC!
PC?!
Nej, Mega Man ska vara på konsol. Kontrollen kändes fel i PC-spelet för mig. Men annars är det lysande!

4: Angry Birds Star Wars.

AngryBirdsStarWarsHD-1
De sura jävla fåglarna är rätt tröttsamma i längden efter en mängd spel på kort tid. Att de samarbetar med Star Wars gör dom tillsammans till en enformig kassako. Men det hindrar inte spelet att vara grymt underhållande. Jag tycker banorna är kluriga, fåglarna har fått roliga egenskaper i form av Star Wars krafter och jag fnissar varje gång jag slänger iväg en Chewbacca-fågel med slangbellan.

3: Lollipop Chainsaw.

Lollipop-Chainsaw-Combat-Unleashed-Trailer_6
Ung cheerleader med motorsåg i jakt efter zombies. Smaklöst? Både ja och nej. Kul grindhouse-baserat spel med ett grymt soundtrack. Jag gillar också arkadkänslan.

2: Mass Effect 3.

Male Shephard från Mass Effect-serien.
En värdig final och ett storslaget äventyr med Shepard och hens rymdstyrka i kampen mot Reapers.
Sämre än tvåan men ändå ett spel i världsklass.
Jag satte spelet på plats 30 i min 32-topplista någonsin men jag kommer att ändra det snabbt. För ett spel är faktiskt bättre…

1. The Walking Dead.

the-walking-dead-game-episode-4-walkthrough
Det slog ned som en blixt från klar himmel. Att ett simpelt klick och peka- spel kan vara så grymt bra. Det som spelet vinner mest på är inte bara den välskrivna storyn.
Det är dina val som påverkar hela spelet igenom. Du måste välja svåra val. Att vara majoriteten eller dig själv till lags. Stackars Lee har inte det lätt.
Jag kommer att spela det igen tack vare de svåra valen och dramat.
Tack Telltale Games för ett mästerverk.

Lara Croft har aldrig sett bättre ut. Nya Tomb Raider är hett efterlängtat.Lara Croft har aldrig sett bättre ut. Nya Tomb Raider är hett efterlängtat efter alla förseningar.

Förra året listade jag både Ni No Kuni och Tomb Raider högst upp på år 2012 mest efterlängtade spel.
Men ingen av dom dök upp i år. Förseningar, språkproblem (jävla tyskar och fransmän) och mer förseningar.
Men jag har båda spelen på en delad första plats på år 2013 mest efterlängtade spel. Ni No Kuni har Studio Ghiblis magiska stil och var bra på demot jag testade på Gamex.
Lara Crofts nya äventyr växer, och ser bättre ut för varje dag som går. Peppen! PEPPEN!

Nu vill jag önska er ett gott nytt spelår!
Nu får ni ursäkta mig, men jag har fler gåtor att lösa i Arkham City. Förbannade jävla Riddler. Din sluge, dryge gubbstrutt. Du ska få!

/ Jerry Olsson, Sätrapôjk.

Recension: Resident Evil 6.

Jag recenserar i det här fallet Playstation 3-versionen. Finns också till XBOX 360.

Det är då dags för den sjätte delen i Capcoms framgångsrika spelserie om köttslafsande zombies och annat äckel; Resident Evil.

Resident Evil 6 följer tre olika kampanjer. I varje kampanj får man följa olika personers öden under ett hopkok av zombies, kulstänk och andra faror.

Alla tre kampanjerna är sammanflätade i varann, så man återbesöker en viss plats ett par gånger om man väljer en ny kampanj, efter när man avslutat en annan.

Det spelar inget roll vilken man väljer först, men om vill veta precis allt – plus låsa upp den fjärde kampanjen – så ska man spela alla. Dessutom är alla kampanjer stora, jag gissar på att det tog mig sex-sju speltimmar vardera.

Dessa får man följa under varje kampanj:

  • Leon S. Kennedy, överlevaren från Raccoon City i Resident Evil 2 och mannen som avslöjade om Las Plagas-parasiterna i Spanien. (Resident Evil 4) Han får sällskap av Helena Harper, och de båda får mest kämpa mot Resident Evil-seriens mest kända monster; zombies.
  • Veteranen Chris Redfield, överlevaren från herrgården i första Resident Evil och fick sitt slutgiltiga ord mot Albert Wesker i Resident Evil 5. Tillsammans med sin BSAA-kollega Piers Nivans kämpar de sig igenom en massa BOW (Bio-Organic Weapons) och en ny, aggressiv fiende; J’Avos. De är mycket farligare och snabbare än de infekterade i fyran och femman. Redfield och Nivans stöter på patrull i form av en annan veteran i Resident Evil-serien; Ada Wong.
  • Nykomligen Jake Muller, hakar på en DSO-agent – Sherry Birkin, också en överlevande från Raccoon City tillsammans med Leon. Sherry har i uppdrag att föra Jake i säkerhet eftersom han har svaret på gåtan på hur man får bort C-viruset. Men de blir också attackerade av J’avos, en jättestor lönnmördare och BOW; Ustanak. Dessutom får de också bekymmer med Ada Wong.
  • Fjärde kampanjen får man faktiskt följa Ada Wong, och här får man många frågor besvarade från de andra tre kampanjerna. Det ligger allt en hund begraven. Hon stöter på alla typer av monster, dessutom gör hon allt själv. (man kan inte vara två under hennes kampanj)

Helena Harper har både en hemlighet och stor anledning varför hon behöver Leons hjälp. Jag har faktiskt mest sympati för henne.

Mestadels av spelet utspelar sig i Kina. Kul med omväxling av miljö efter sandigt Afrika och jätteskitigt Spanien.
Resident Evil 6 har en likadan spelstil som i fyran och femman, utan fixerade kamerascener. Det fungerar rätt bra fortfarande och det är rätt fin omgivning. Tyvärr är många av miljöerna rätt enformiga.

Spelet har zombies. Det är blodigt, fyllt med Gore, tarmar och annat slem.
Men det är ingen överlevnadsskräck för fem öre.
Nej du.
Det läggs för mycket fokus på all action, allra mest i Chris kampanj. (Vilket jag tyckte var den tråkigaste kampanjen)
Jag ser en likhet mellan Resident Evil 6 och filmen Freddy vs. Jason. De har ingredienserna utom det viktigaste. Det är inte skrämmande, bara fullt av action.
Sedan saknar jag de kluriga pusslen. Här är det mest att nå ett mål, och ibland hitta ett par nycklar för att ta sig vidare.
Däremot är det lättare att veta vart man ska, tack vare en pil som pekar vart du ska. (Man håller i L2 för att få fram den)
Praktiskt.

Jake Muller säger: ”Nej, det här är inte en audition till King Kong”!

Resident Evil 6 är ett riktigt stort spel. Jag menar, minst sex, sju timmar per kampanj är rätt mycket. Inte nog med det, dessutom kan man delta i ”Agent Hunt”, där man för första gången i ett Resident Evil-spel kan kontrollera ett monster som ska hindra hjältarna att fullfölja sina uppdrag. Detta kan man göra online och jag välkomnar detta inlägg.

Dessutom återvänder ” The Merchinaries”, där man under begränsad tid ska meja ned en massa zombier och andra monster för att få high score.

Ustanak terroriserar Jake och Sherry under deras kampanj. Han är lika seg, stark och livsfarlig som Jason Voorhees. Här slåss han mot bland annat Leon.

Tidigare kunde man uppgradera vapen och köpa nya med pengar man samlat på sig. Här skaffar man erfarenheter man kan köpa med de erfarenhetspoäng man samlat på sig när man dödat fiender. Ju tuffare fiende, desto mer poäng får man.

Men kruxet är att man bara kan ha tre erfarenheter med sig på varje bana, så välj dina fördelar klokt. Givetvis kan man förbättra några av erfarenheterna men de kostar mer poäng.

Jag tycker personligen att det här tillskottet är rätt korkat. Det är krångligt, och jag saknar faktiskt den mystiske marknadsgubben från Resident Evil 4. (what are you buyin´?)

Dags att gå igenom de tre plusen och de tre minusen:

Tre plus:

  • Det är lätt att veta vart man ska. En ikon på skärmen visar avståndet till slutmålet. Men det är pilen som pekar vart man ska som är riktigt bra.
  • Trots att storyn alltid varit ostig i alla Resident Evil-spelen, så finner jag den intressant. Jag gillar även att alla kampanjer flätas samman och att man kan se det från mer än ett perspektiv.
  • Leons kampanj är bäst tycker jag. Jag känner sympati för hans partner Helena Harper.

Tre minus:

  • Överlevnadsskräcken är borta. Här är det mest bara skjut skjut, pang pang.
  • Erfarenhetsavdelningen är krånglig och minst sagt urdum. Jag föredrar det gamla sättet där man kan uppgradera vapnen hos en mystisk vapenhandlare.
  • Capcom gjorde banorna för långa. De borde ha delat in dom i kortare stycken men med fler banor. Jag har undrat flera gånger när banjävlen skulle ta slut.

Där Leon S. Kennedy finns, finns Ada Wong. Vad har hon i kikaren måntro?

Slutord:

Resident Evil 6 har två sidor som är väldigt tydliga. Den ena sidan, den dåliga, märks eftersom spelet är har för långa banor, tagit bort det som är läskigt och är enformigt med all pang-pang.

Men den bra sidan är den roliga sammanflätningen av alla kampanjer, den suveräna navigeringssystemet och att det är faktiskt rätt snyggt på sina ställen.

Men jag undrar vart Capcoms zombieserie är på väg. Hur många fler apokalypser kommer det att finnas?

Om de ska göra en Resident Evil 7, vilket jag är säker på att de kommer att göra, får de tänka till. Ta bort erfarenhetsdelen, eller gör den bättre och framför allt lättare att konfigurera. Gör det läskigt igen, och bjud på den typ av utmaning som de två första spelen hade. Pussel, zombies, överlevnadsinstinkt.

Nu låter det som att jag tycker att Resident Evil 6 är ett skitspel men det är det inte. Det är faktiskt rätt bra men inte bäst i serien. Snarare sämst.

Mitt slutbetyg på detta är en svag trea utav fem.

Om man är ett äkta Resident Evil-fan ska man skaffa detta. Men om man vill ha den klassiska stilen som gjorde originalet så bra – tänk noga igenom innan du köper det. Vänta isåfall till det blir rea.